Reklam och annonslänk för Cellbes

Nu är det sista veckan med superrea hos Cellbes! Det finns med andra ord stora möjligheter till fina fynd.

Speciellt om man har de storlekar som inte alla andra har:) Det är lite utplockat på en del varor, såklart, men det finns guldkorn kvar!

Jag beställde en del från rean, Patricia hade hittat lite saker hon ville ha så hon fick åka med på min order. Och så hittade jag den här:)

Ett stycke kamo-mönstrad tröja Jag är svag för kamo, och den här hoppas jag kommer vara precis så härlig som jag tror:) Jag är lite allergisk mot polokragar, inte för att jag tycker det är fult, tvärtom så är det väldigt snyggt! Men jag klarar inte av när det sitter åt runt halsen. Vissa polokragar är alldeles för tajta, men den här ser ut att sitta lösare och då är det superskönt. Värmer fint om nacken, vilket är bra när man har ont i den:)

Jag har också beställt från herrsortimentet:) Jag gör det ibland, när jag hittar något jag tror att Robban kan gilla, mest t-shirts. Men nu har son nummer två, alltså Jordan, vuxit nåt så förbannat på både längden och bredden att alla kläder är för små. Igen, för jag köpte massa nytt i höstas, men han växer i raketfart nu. Det gjorde Robban också när han var i samma ålder, början av tonåren, då drog han ifrån Corrinda, efter att alltid, sen de föddes, varit något kortare och något lättare:) Idag är han nånstans runt 185cm, och vad han väger har jag inte en aning om, lång och smal är han:)

I alla fall, Jordan ska få de här joggerjeansen

De kanske är lite långa, men det var ju fint med uppvik, och så kanske de räcker till sommaren i alla fall:) Jordan gillar inte hårda jeans med linningar som sitter åt, så den här modellen gillar han. Men han har vuxit ur de största barnstorlekarna, även om han inte är 170 centimeter lång, och väl borde kunna ha just strl. 170, så funkar de inte. Antingen för snäva eller för korta, eller för långa. Storlekarna idag är ju inte riktigt vad de varit… Jag har mer och mer övergått till att köpa de mindre herrstorlekarna till honom, för de sitter bättre. Så nu blir det spännande att se om de passar:)

Jag måste också återigen slå ett slag för min flufftröja:)

Eller fleecetröja som det väl heter på riktigt:) Jag älskar den! I går kväll trodde jag att jag var på väg att bli sjuk, jag frös sådär inifrån. Satt i soffan och tyckte synd om mig själv en stund, och sen insåg jag att det kanske berodde på att jag duschat och satt med blött hår vid fönstret som det drar lite ifrån, samtidigt som jag drack nåt kallt…😇 Sagt och gjort, så gick jag och hämtade flufftröjan och ett par sockor och en kopp te. Tog tio minuter så frös jag inte längre:D Då är det kanon att det är dragkedja så man kan öppna lite.

Annars är mitt tips att kika lite extra på basplaggen där det nu är 20% rea. Där finns massor av kläder som jag inte direkt skulle kategorisera som just basplagg, men vem är jag att ha åsikter om det:) Mina supermjuka byxor och tröjor finns där bland annat, och de rekommenderar jag starkt, underbara kläder!

Hörni, nu ska jag fixa lite, men återkommer snart:)

Ha en fin fortsatt dag:)

Sent i går kväll trodde jag på allvar att det höll på att landa en helikopter på taket. Jag satt och kollade på Seal Team, och de var i en eldstrid med massa skottlossning och helikoptrar som flög, så jag relaterade alla ljud till det. Trots att jag hade väldigt lågt ljud på Tv:n:) Men så bytte de scen och helikoptern piskade fortfarande😂 Shit! Samtidigt så flög dörrarna till uterummet upp, det är ju gamla saloonsdörrar;) och de smällde in i något. Var ett jäkla liv.

Jag gillar inte när det blåser hårt. Dels för att jag har ett stort antal träd runt huset, mina och grannarnas, som potentiellt kan välta, och också för att det är allmänt läskigt. Men nu har det lugnat sig, och när jag tidigare idag promenerade till vårdcentralen för att lämna ett covidprov, så var det skönt ute. Solen sken ju och himlen var klarblå 🙂

Corrinda ringde på kvällen, hennes morgon, de hade precis käkat frukost och låg vid en infinitypool och jäste, och det hade stormat ordentligt även där i natt. De har flyttat sig lite, och stannar nu två nätter på ett ställe i Tamarindo där de bor i tält:) Inte sådana som jag sover i på campingen, inte ens glampingtält utan stora fina saker med både dusch, toalett, tv och badkar:D Det ser så himla fint ut! Costa Rica har hamnat på min bucketlist helt klart. I morse vaknade de tidigt av vrålapor som gapade i träden runt dem:) Om jag fattade det hela rätt nu, så bor de i skogen, med en stunds bilresa för att komma till havet. Det finns tre stora tält, och i det ena bor de fyra tjejerna, i ett annat fyra killar som de lärt känna, och som är anledningen att de valde just det här stället, och i det tredje tältet tre killar till. Plus en manager, det är allt. Nån form av Airbnb tydligen. Så i princip har de hela för sig själva:) och i kväll ska de ha party.

Igår när de kom så var inte deras tält klart, utan de fick vänta en stund, och då gick hon på toa som låg i vad hon beskrev som en grotta. Några trappsteg ned, rent och superfräscht. Senare på kvällen visade någon en video de filmat med mobilen där, då satt det en stor och hårig spindel på golvet vid toan😂 Plus att nån såg en skorpion. Behöver jag säga att hon inte går dit något mera;)?

För övrigt, så många som jag hör som säger skorpinjon 🙈 Tror Corrinda säger så ibland, men blev osäker nu. Blir alltid lika full i skratt, för jag tänker på en champinjon 🙂

Corrinda är inte speciellt rädd för djur som spindlar, men när den både var stor OCH hårig…då var måttet rågat;) Jag är så nyfiken på vad det var för slags spindel, för jag har ju gått från att vara väldigt äcklad av dem, om än inte rädd, men äcklad, till att mer bli irriterad. Ju större de är ju mer fascinerar de mig:) Jag har klappat den där spindeln på Skansen, och det var med skräckblandad förtjusning, den var mjuk och go, men där överglänste ormen allt. Ormar som är varma är bland det mjukaste jag petat på:)

I alla fall! Corrinda ringde via Instagram och vi pratade i en timme. Jag är väldigt tacksam över den här uppfinningen som sågs som en fluga;) nämligen INTERNET. Vilka möjligheter det ger!

Jag har berättat det förr, men tar det igen: Jag har en kompis som jag gick i ettan till nian med, och som jag fortfarande träffar när möjlighet finns. Hon åkte till England på språkresa sommaren mellan åttan och nian och där träffade hon en kille. Tokkär:) Det här var innan internet, och deras enda kontakt var via snigelpostbrev, och ett kort telefonsamtal i veckan, varannan gång ringde hon och varannan gång han. Max en kvart, max alltså. Det ar svindyrt att ringa utomlands. Jag tror inte att någon trodde att det skulle hålla, hur är det möjligt liksom? Hej, jag kunde inte ens hålla kontakten med min himlastormande tonårskärlek som bodde typ femton mil bort 😂

Men de är fortfarande gifta ❤️ och bor i England. De är mina idoler:D

Jag är inte så mycket för att prata i telefon, det är få människor som jag släpper fram:) De flesta får nöja sig med sms, för dels tar det massa tid att prata, man kommer in på sidospår hela tiden, och dels har jag utvecklat en anings motvilja mot det. Jag vill inte kalla det för fobi, för det är att förminska fobier, men det finns ett starkt obehag av att behöva prata. De som hellre pratar än messar fattar ju inte det här, men jag är inte direkt ensam, det vet jag. Sen finns det människor jag mer än gärna snackar bort timmar i telefon med, så det är väldigt selektivt;) Jag är heller inte så förtjust i att se mig själv när man pratar, men det är väldigt skönt att kunna se Corrinda. Jag ser att hon mår bra och är happyhappy:D De är fyra tjejer som reser ihop, och de hade inte träffats mer än en gång innan de åkte. De hittade varandra via en Facebookgrupp, som heter typ Resesällskap eller nåt, och bestämde sig för att åka ihop. De har haft massa zoom-samtal och träffades i Stockholm innan jul, det skulle bli en middag, men slutade med nattklubbande och gemensam övernattning. De klickade fullt ut:D Det är ännu en fördel med internet, man behöver inte ha massa kompisar på hemmaplan för att göra en sån här sak, utan man kan söka reda på resesällskap på nätet. Den tjejen som var här några timmar innan de åkte, hade först försökt få med sina kompisar på resan, men deras intressen och önskemål var helt skilda åt. Hon ville till Costa Rica, de till Los Angeles. Corrinda hade inga vänner som varken kunde eller ville, men nu har hon tre nya vänner❤️

De hade träffat ett gäng som var besättning ombord på en lyxyacht och nu lockar det väldeliga:) De har fått numret till de som rekryterar personal. Jag undrar om de söker 50+are också? Eller vänta nu….fan, jag blir ju sjösjuk. 🙈 En av tjejerna driver en restaurang här hemma på säsongsbasis, och jobbar dygnet runt ett halvår och är sen ledig, för henne skulle det ju funka utmärkt att jobba på en båt fyra månader. Bra lön, mycket bra dricks och kul sällskap. Inga levnadsomkostnader, för allt det ingår:) Vi får väl se:)

Nu ska jag fixa lite, vi hörs snart igen! Natti natti 🙂

Eller? Här hemma är det segt och lite sjukt. Sjukt är det ju överallt just nu, Lovelias basketlag stoppades i sista sekund från sina matcher i helgen. En av de skjutsande föräldrarna testade positivt, och flera i laget var redan sjuka. Med knappt ett fullt lag och ingen skjuts blev det Walkover med så kort varsel att Lovelia redan var på väg till samlingen. Shit happens. Vi skulle idag till Stockholm för att fira Janelles födelsedag, men Jack är sjuk och även Jamie så det blir framskjutet. Snark. Men men, så är det.

Jag ska snart göra mitt allra första bakbloggs-reportage! Ett hedervärt uppdrag som ramlade i mitt knä. Jag som ju bakar mitt eget bröd 😂 nu för tiden blev uppmärksammad. Av Trixie, som har en uppgift i skolan där hon ska fota nån slags projekt eller arbete eller vad det nu var. Tanken är att alla kamerans fräna funktioner ska användas, och det är nog en skoltävling om bästa reportage också. Vi skulle gjort det igår, men då hann vi inte. I stället ägnades första delen av dagen åt att byta en trasig pulka, och ett par byxor, sen resterande del och hela kvällen och en bra bit in på natten med att ta undan julen. Det tar sån förbannad tid. Varenda år. Att ta fram den är kul, och lite mysigt, man plockar lite nu och då under hela december. Att ta undan ska ske på en dag. Eller visst, man kan dela upp det, men då står det kartonger och elände i precis hela huset, så det är att föredra att göra det direkt.

Igår hade jag lite extra tur, eftersom Jimpa kom och kollade min bil, och samtidigt så snällt tog med sig mina julklappssopor, så fick jag hjälp direkt med granen. Jag brukar klippa ner den och lägga i sopsäckar, som sen står ute länge och väl, men nu försvann allt sånt direkt. Eftersom just sånt är något jag är värdelös på, åka iväg med sopor, så var det guld värt:)

Min bil ja….Patricia och Corrinda åkte till Arlanda för att hämta en av Corrindas resekompisar som kom från södra Sverige och landade vid 16.00, och nästa plan gick 6.30 så hon skulle hänga här istället. Pappas bil som vi har här hemma, var ute och körde så de tog min. Som stått still länge, mer än några svängar. Halvvägs till Arlanda messade Patricia och frågade vad det var för lampa som lyste??

Aldrig sett, men röda lampor är farliga. De letade i instruktionsboken och på nätet, utan att hitta något. Jag gjorde samma utan att hitta något, och messade bilden till Jimpa, som ju kan mycket om mycket. Han hade heller ingen aning men kollade med sin bilmek-kompis. Visar sig att det var nåt kritiskt jävla elfel. Men, eftersom den slocknade och höll på så är det troligen inte nåt värre än att den stått och blivit fuktig eller nåt. Det kollades igår, och givetjävlavis så fast verkstaden har en dator, för allt måste ju kollas via den nu för tiden, så kommer han inte åt huvuddatorn för det måste Renault själva göra. Alltså, måste jag lämna in den på verkstan. Bah. Fuck. För att bara återställa i bästa fall, eller så är det väl nåt generalfel och bara att skrota. Nä, så illa ska det inte vara, men jag har dåligt samvete över min lilla fina älskade bil. Den som alltid startar och går utan problem är väl ledsen nu när jag inte kör den. Ska genast bättra mig, men det är inte för att jag inte vill utan för att jag inte kunnat ju. Det går inte att förneka heller att det är enklare att köra automat, eller ännu bättre – åka med när nån annan kör:)

Jag har en Dacia, som är Renaults budgetvariant, och är nu sur över att jag måste lämna in den på en specifik verkstad. De tar ju väldigt mycket mer betalt än andra. Bara min service går loss på typ dubbelt så mycket som om jag gör exakt samma sak någon annanstans. OCH får stämpel i serviceboken:) Men, jag måste bara få tala om hur mycket jag gillar Dacia! Bilen alltså, för jag har haft min i snart sju år och älskar den. Jag valde mellan den, som är en Lodgy, sjusitsig, och dels en VW Sharan eller en VW Caddy, även de sjusitsiga. Min bil hade överlägset störst bagageutrymme kvar med alla sju sätena i, och det var för mig viktigt. Jag ska kunna handla med alla säten i, och även åka till husvagnen. När jag var på folkhögskolan i Hola så körde vi en Caddy, med jättestort utrymme bak, men det visade sig vara en förlängd variant som var svår att få tag i. Då, när jag skulle ha bil. Nu vet jag inte, för sånt där ändrar sig ju hela tiden, men under det halvår jag letade fanns det en, som gått typ en miljon mil som taxi, och med tanke på hur taxichaufförer kör 🙈… nä. Min fina hade gått tretusen mil och var två år gammal, eller tre? Vet inte, men tidigare ägare var bilmek på Renault:D så det kändes bra. De andra bilarna är mer gedigna, mer plåt och tyngre, och med bättre fjädring osv säkert. Men min har det jag behöver och inget massa onödigt lulllull jag ändå inte använder. Jag märker det när jag kör pappas bil, som har massa fancy saker, jag använder det inte. En sån enkel sak som automatisk avbländning, eller att torkarna går igång om det kommer vatten på dem..skitbra, men alltså… det är roligare att köra bil än att åka med. Det är verkligen inte konstigt att folk inte använder blinkers nu för tiden, de sitter ju i så moderna bilar som sköter allt åt dem, så de glömmer ju bort hur man kör:)

Jag ser det på mina egna barn som tagit körkort, de är vana vid massa moderniteter, man kör ju nya fina bilar på körskola. Jag sätter ändå en ära i att kunna köra alla bilar, speciellt utan allt fancy. Fast, jag satt ju å andra sidan i säkert tio minuter och letade efter var jag skulle stoppa in nyckeln, när jag fick låna en sprillans ny värstingVolvo från bilfirman;) SÅ jag kan inte fullt ut behärska moderniteter😂

Haha, nä det är självklart både kul och säkert säkrare med dagens självtänkande bilar, men nog fasen är det bra att kunna hantera en fullt basic bil:) Tänka själv är bra:)

Okej! Tillbaka till julen! Eller den numera obefintliga julen. Jag fick faktiskt hjälp av alla tre tjejerna igår, och det var ju tur, för trots det tog det superlång tid. Det är ju inte att leta reda på julsakerna som gömmer sig i varje hörn som tar tid, utan att få ner dem i sina lådor, och sen få in lådorna på sina platser, och sen få fram alla vanliga lampor som ska upp på plats. Eftersom jag också slutar städa den 23 december fram tills julen ska bort underlättar ju inte;) Man måste damma och torka fönsterbrädor, och sen tillkommer ju alltid, att jag måste omfördela och greja. Igår skulle jag lägga tillbaka ett stjärngosselinne som Jamie hade, och tog ner hela lådan i stället för att bara trycka in det;) Och alltså…. Hur många lusselinnen är normalt att ha? Hur många har ni? Jag slutade räkna på fjorton😂 I alla storlekar, från 74 – Medium. Samma med tomtekläder, och tomteluvor som faktiskt används av några i alla fall, hade vi garanterat 35-40 stycken. Betänk att jag i alla år, fram tills portot blev löjligt dyrt, gjorde egna julkort med barnen i tomtekläder:) Men när portot blev mer än dubbelt så dyrt som själva kortet så kändes det inte ett dugg roligt längre. Jag vek ihop allt, kastade ett par stycken och lade dem i en större kartong, i klädkammaren. Så, mina barn kommer aldrig behöva fundera på att köpa tomtekläder/lucialinnen till sina barn:) Luciakronor hade jag nio stycken 🙈 Slängde fem, som inte var helt kompletta, och packade ner resten. Japp, jag samlar på saker🤗

Mina barn har alltid ärvt av varandra. Och sen har de såklart fått en del efter egna preferenser, men aldrig att jag kastat allt för att sen köpa liknande nytt. Nope. Och faktiskt så har de i efterhand sagt att de ofta längtat till när de skulle bli stora nog att få ha storasyrrans fina tröja med Hello Kitty eller Harry Potter på:) Alltså har jag massor sparat, eftersom det hela tiden bara packats undan ett kort tag för att sen passa nästa. Men nu är alla så stora att de väljer själva, och jag spar inte speciellt mycket längre. Jag har ägnat massor av timmar åt att rensa överallt, under åren och det behövs många timmar till. Före jul resande jag klädkammaren på jackor och slängde iväg ett antal stora sopsäckar till återvinning. Jag borde, men orkar inte, lägga ut på nån köp och sälj-sida.🙈 Så allt åker till Erikshjälpen eller Röda korset. Och så hittar jag någon ny gömma med kartonger jag inte gått igenom, eller som jag tror innehåller något och så visar det sig vara nåt helt annat;). I en låda i klädkammaren som jag trodde var bara gamla tjejbyxor(rosa, utsvängda, tajta, glittriga) visade det sig vara mina fina kläder, som en fantastisk Hoodie jag sytt själv😁 som jag förvisso knappast kommer ta på mig ever again, men ändå:) Jag fick en fyra i syslöjd tack vare den;) (Kanske var det mamma som sydde det mesta, för jag tog hem den och skulle göra den hemma🙈)

Jaja, vidare! Jag har funderat på att skaffa en robotdammsugare. Med tre håriga husdjur så ligger det konstant små öar av flygande hår som ser ut som stora dammråttor. Jag fattar ju att en robot inte kommer åt överallt, men tänker att det skulle hjälpa till i alla fall. Samtidigt så dammsuger jag typ kök, vardagsrum och hall dagligen, eller bör iaf göra det;) Hallen ligger två trappsteg ner så där kommer den ju inte funka, hallen är kanske tre kvadrat mellan två trappor och trång som en garderob, skorna ligger som en extra matta över golvet och ingen robot som inte ser ut som den som bor hos Familjen Jetson skulle klara av den ytan:) Så då återstår kök och vardagsrum. Eftersom en kattfan går in och kissar lite hör och var så har vi dörrarna stängda till de fyra sovrummen… Jag fattar att det kanske inte är jordens största yta, men vafan, jag villhöver en:) Jag kan öppna dörrarna för den😂

Jag såg den här hos Kjell och compani, och eftersom jag såklart suttit och läst massa om robotdammsugare, så verkar den bra. Men alltid kul med era erfarenheter:)

Jag vet att alla älskar sina, men ni behöver inte svara om ni inte har exakt den här:D

Nu ska jag snart baka, men tydligen blev det en frisersalong i köket nu…. Massa långhåriga tjejer som klipper varandra:D

Vi hörs snart!

Reklam för Zcooly

Många av er vet redan vad Zcooly är, men det finns ingen anledning att inte upprepa sig:) Det är alldeles för bra för det! Just nu kan man också testa det helt gratis till och med mars, bara att klicka HÄR🙂

Zcooly är lärande spel inom matematik, som främst är tänkta för barn i åldern 5-12 år. Men om intresset finns där så funkar det för yngre barn också. Jag har ju haft Jack här i några dagar, och eftersom Jordan och Jamie mjukstartat terminen med att spela de olika spelen, så ville såklart lillkillen testa:) Han fyllde tre år i augusti, och behöver lite hjälp förstås, men oj vad han tyckte det var kul!

Han fick bland annat spela ett spel där man övar på talföljden, alltså vilken siffra som kommer efter, och när han tänkte till så klarade han av en hel del:) Sen var det ju rätt så kul när det blev fel, för då var det roliga ljud. Pruttande hamstrar till exempel, kan ju inte bli roligare;)

Zcoolys spel är utvecklade tillsammans med erfarna pedagoger, vilket gör det tryggt för mig som förälder. Det finns så otroligt mycket mindre bra spel, och det är inte alltid enkelt att veta på förhand. Här kan jag vara säker på att det bara finns saker som känns okej. Inget stress eller hets heller, vilket är toppen. Det finns gott om betänketid så barnet behöver inte hetsa för att svara, utan kan fundera.

Spelen lär alltså ut matematik, på ett väldigt begripligt sätt. Det är kul att spela, och när det är roligt så fastnar kunskapen av sig själv. Jordan är väldigt duktig på matte, men ändå så uppskattar han att sitta och spela. Jamie som är tio har tvärtom ganska svårt för matten, men Zcooly fångar honom och han tycker det är kul att spela. Han kan inte riktigt förstå att det är matematik, för det är ju roligt:) Just det önskar jag att jag hade fått känna när jag gick i skolan. 😅 Matte var min stora fasa, för då visste jag ju inte vad jag vet nu, att man faktiskt kan ha väldigt svårt för det, utan att vara korkad. Dyskalkuli heter det, ungefär som dyslexi fast med siffror i stället för bokstäver. (Väldigt förenklat!) Jag har alltid haft otroligt svårt för siffror, och skämts rejält över det. Herregud alla kan ju räkna, utom jag… Nu vet jag varför. Om matte lärts ut på det här viset kanske jag hade fått en lite bättre förståelse. Kanske, det är ju omöjligt att veta! Men, eftersom jag själv kämpat så mycket, så vurmar jag ju extra mycket för Zcooly som till och med jag roas av. Men jag får tänka till:D

Många skolor använder sig av Zcooly i undervisningen, som ett komplement, vilket ju är ett fint bevis på hur bra det är.👌 Det finns en föräldrasida där man kan följa barnets framsteg och även läsa mer om de olika spelen, vad syftet är och så vidare.

Här lär man sig alla fyra räknesätten, bråk, taluppfattning, klockan och som här: kopplingen mellan 2D- och 3D-former.

Ett av de nyare spelen som killarna tyckte var både lite svårt och superkul:) Det är inte så himla enkelt! Även Jordan fick fundera:)

Spelen är utformade efter skolan läroplaner och årskurserna så det passar verkligen alla barn. Det är meningsfull skärmtid på hög nivå:) och både jag och barnen rekommenderar det starkt 🤗

Just nu kan man alltså testa Zcooly helt gratis ända till och med mars 👌 Det kostar normalt bara fjuttiga 99kr/månad, och man kan avsluta när man vill:) Klicka bara ➡️ HÄR ⬅️så kommer ni direkt till Zcooly 🙂

I dag fyller Janelle år! Snodde bild från hennes Instagram 🙂

Hon fyller 28 år, vilket är hela fem år mer än mig:) För 28 år sen så föddes en liten tjej och jag blev mamma ❤️ Jag har aldrig varit en orolig eller nervös person, och barn kunde jag. Jag har alltid tyckt om barn, och satt barnvakt regelbundet under mina tonår, och sen jobbade jag med barn på sjukhuset. Ganska allvarligt sjuka barn, så jag var inte främmande för det, och jag var tämligen säker på att mitt eget barn skulle födas med nåt allvarligt fel. För hur var det möjligt att barn föddes friska? Jag såg ju bara sjuka. Man blir väldigt påverkad helt klart. Men hon var fullt frisk, om än ganska medtagen och rejält blå när hon föddes, men det redde upp sig direkt efter lite pyssel, och hon fick komma tillbaka till mig. Förvånande nog var det en flicka, jag hade trott att jag skulle få en gosse:) Varför vet jag inte, det var bara en sån starkt förankrad tanke, att första barnet är en son. Min son skulle heta Richard, det bestämde jag när jag var typ 13, men ett halvår innan Janelle föddes så fick hon en kusin – Rikard. OM de hade vetat att jag ”paxat” det namnet hade de kanske inte valt det, men jag hade ju inte sagt nåt. Jag erkänner villigt att jag var ganska deppig, och nåt nytt pojknamn hade vi inte. Det enda namn vi hade var Janelle:)

Jobbar man med sjuka barn, så förknippas till sist alla fina namn med ett sjukt barn, och det gick bara inte att välja ett sånt namn till mitt eget barn. Jinxigt deluxe. I dag är det iofs rätt najs att hon inte heter Robin, Kevin, Ronja, Emma eller Elin. Inte det minsta fel på något av namnen, tvärtom är alla fina, men jag har velat att mina barn ska slippa kallas för Emma S, eller Emma W kanske;) Jag lyckades rätt så bra ändå, för hittills har det inte inträffat:D Janelle var en flicka så då passade ju namnet finfint. Många många gånger har folk dock trott att hon hetat Jeanette… som att jag missat några bokstäver och streck? Det stod bland annat på hennes doptårta 😱 Min mormor var helt emot det, tyckte det var ett alldeles gräsligt namn, och deklamerade att hon skulle kalla tösen för JJ:) J som i Johansson, som jag hette innan jag bytte namn. Men det tog ju inte speciellt lång tid innan mormor glömt att det var ett fult namn och sen tyckte om det:D Då var Janelle ensam i Sverige om att heta det, nu finns det ett gäng. Det är ju vanligt i USA men jag hade aldrig hört det, innan jag såg det i ett avsnitt av McCall, en serie jag kollade på då. Robert McCall, så allt går igen;) för min son som inte kom som barn nummer ett, utan tre, fick ju heta det😁

Janelle var ett väldigt enkelt och behändigt barn, och har egentligen varit det hela tiden. Sällan några stora grejer eller bråk, utan ganska stabil resa. Hon tror att jag inte vet om saker som att hon festat och partajat och gjort dumma grejor, men vafan, kom igen 😁 Tror ens barn alltid att man är blind och döv, och totalt korkad? Jag vet mer än de tror, även om de säkert haft en och annan hemlighet också;) Men, överlag så var hon ett perfekt övningsexamplar, och eftersom det funkade så bra, så har jag inte ändrat mitt sätt att uppfostra barn:)

Frihet under ansvar, typ. Dvs, sköt dig så får du göra saker, missköt dig och säg välkommen till utegångsförbud eller valfritt annat straff:D Är man smart så blir det roligare helt enkelt.

Janelle är snart klar med sin utbildning till Level designer, vad nu det är, jag är rätt off när det gäller sånt, men det är någon form av dataspelskreatör. Hon designar saker i dataspel. Typ:) Just nu har hon praktik och när den är slut så är hon klar. Simon har precis påbörjat samma utbildning, så framöver kommer de kanske jobba ihop. Helst i Uppsala då, men den risken är väl lite liten. Marknaden finns i Stockholm, och tacksamt nog ändå är det ju rätt nära.

Så, Janelle är alltså mitt första barn, som också gav mig mitt första barnbarn, så hon gjorde mig till både mamma och mormor:) Och idag fyller hon 28 år! Helt galet, för jag kommer så otroligt väl ihåg när jag själv var 28 och det känns som i går typ. Så hur hon kan ha blivit det är märkligt. Den där tiden hörni!

Inte nog med att tiden går snabbt, jag är trött också! Jag hatar den här årstiden, mörkret gör mig så trött och tråkig. Finns inte speciellt mycket som lockar att göra utomhus när det är slask, som nu, och i ärlighetens namn är jag helst inte ute ens när det är finväder 🙂 Jag. Gillar. Inte. Vintern. Allt tar fem gånger så lång tid, ska man bara iväg och handla så ska man först sätta i motorvärmaren ett antal timmar innan, (så man måste alltså dessutom vara förutseende 🙈) sen kanske skotta, eller skyffla slask, klä på sig i en kvart eller så, (bara att ta på vinterskor tar ju längre tid än gympaskor) för att sen svettas ihjäl på affären. Får man för sig att vara spontan, och åka iväg, så får man roa sig med att kallstarta bilen, och skrapa rutor. Inte kul.

På sommaren sätter man fötterna i skorna, tar jackan och bilnycklarna och sen drar man. Längtar! Jag är inte skapt för sånt här klimat, så det är väldigt väldigt tråkigt att jag 1: tycker om mitt fädernesland pga annat, och 2: skaffade ett stort antal barn som knappast kommer vilja flytta med mig utomlands, jag hade aldrig haft råd att pröjsa skola till dem heller;) Men, jag prokrastinerar det och tänker att ”En dag, då jäklar bor jag på Hawaii” Sikta mot stjärnorna så kanske man hamnar i Spanien eller nåt. Kanske måste skaffa en partner av något slag som behärskar spanska, för man kan inte bo i ett land utan att antingen kunna språket själv eller åtminstone ha nån nära som talar det. Annars blir det jobbigt, och man blir garanterat blåst på det mesta 🙂

Jaja, vi är i alla fall på rätt sida om nyåret, det går framåt, och så snabbt som tiden rusar är det snart varmt igen.🤷‍♀️

Nu ska jag läsa lite, och ladda för att ta bort julsaker i morgon, för då är det TjugondagKnut. Jag kommer inte hinna ta bort allt, utan det blir väl klart efter helgen tidigast:) Jag försöker varenda år att packa ner sakerna i den ordning jag sen vill ha upp dem till jul, och det går hyfsat. Sen blir det varje år ett antal nya kartonger, vilket är konstigt om det blir i år, för jag har inte köpt något nytt alls, tror jag….? Jag borde röja och kasta bort en del, men jag orkar verkligen inte det. Och har aldrig gjort:) just julsaker är av någon anledning svårt att göra sig av med🤷‍♀️ Hörrni, vi hörs snart!

Natti natti:)

Är livet som en sådär karusell som bara går snabbare och snabbare och snabbare för att till sist kasta av en i hundra blås?? Eller är det jorden som snurrar snabbare ju äldre man blir? Eller vad fan är det som gör att tiden bara försvinner? Svarta hål? Jag tycker att jag skrev här nyss, och ser att det var tre dagar sen….? 😂 Säg att jag inte är ensam!

I dag började skolan igen. Eller, delar av mina skolbarn började idag, Jamie, Trixie och Novalie. Medan Lovelia och Jordan som går på friskola börjar i morgon. De håller alltid på med sina egna lediga dagar, tror det är studiedagar de lägger i början/slutet av terminen istället för när vanliga skolan har sina. Finns säkert en anledning även om jag inte fattar varför 🙂 Mig gör det varken till eller från, det är rätt mysigt med några hemma❤️ Jag har ju haft Jack här i några dagar också, så myset har varit på topp. Hans förskola …? Öhhh, kommer inte ihåg riktigt vad det var🙈men Janelle frågade redan innan jul om han fick vara här, och det fick han såklart. Så han kom i söndags eftermiddag och åkte hem för några timmar sen.

Den lilla godingen älskar att vara här, och jag tror inte att jag är den främsta orsaken;) snarare hans mostrar och morbröder;) Han får full underhållning från början till slut och jag tror att alla uppskattar det lika mycket. Det har jagats, lekts kurragömma, kollats på film, spelats dator och andra spel och tja, det har varit mestadels glada miner. Jag behöver inte göra ett dugg, mer än möjligen assistera på toa, för där tar tydligen kunskaperna slut hos mina barn;) Jack har slutat med blöja och är superduktig på att gå på toa själv, men man får komma ihåg att fråga lite nu och då om han behöver. Imponerad, som alltid, när barn tar ett sånt där stort kliv:) Han sover som en stock, och vaknar lite onödigt tidigt, speciellt igår när det var ledigt fortfarande:) Han gled tyst ur sängen vid åtta🙈och tassade ut i vardagsrummet. Jag låg kvar och lyssnade, för även om det gått några år sen mina var små, så är instinkten att vakna precis innan något händer kvar, och jag slog upp ögonen i samma sekund som jag hörde att han vaknade:D Han var alldeles tyst så jag klev upp för att kolla vad han höll på med. Då satt han i trappan till hallen och filosoferade för sig själv, en stunds stillhet på morgonen 🙂 HEEEJ, sa han och sen var dagen igång:)

I lördags kväll så gjorde jag något jag inte gjort sen jag var tonåring… jag bakade matbröd. Vem är jag? Vem gör sånt, en lördagkväll?? Tydligen jag 🙂 Jag har ledsnat på att det är så dyrt bröd nu, gillar inte att betala shiloads för en tråkig limpa, så jag tänkte testa och se. Det är ju gott med hembakat, och jag tänkte att hur svårt kan det vara? Bestämde mig för tekakor av nån anledning, för det hade jag väl sett nånstans. Googlade ett recept och vevade ihop degen.

Jäste så fint så, och sen var det bara att putta över den i en långpanna, platta till lite, skära delar och jäsa lite till, innan den skulle in i ugnen. Jag kan inte direkt säga att de tekakor jag brukar köpa ser ut såhär, men å andra sidan är de runda och bakade en och en, inte i långpanna:)

Högt och luftigt, med en finfin skorpa på, som förvisso inte var meningen men ändå;) Vi delade på dem i stället och alltså….😍 så gott!

Doris håller med, det var så gott att hon var tvungen att tigga. Hon är normalt inte superintresserad av bröd, pålägg ja, men bröd nja. Det var enkelt, det är ju just bara att röra ihop ingredienserna och knåda lite. Jag har ingen fancy bakmaskin utan det är muskelkraft som får göra jobbet, och det gick ju fint. Sen tar det ju onödigt lång tid med all jäsning, men det är inte hela världen. Det räckte ett kvällsfika och en frukost:) Men då åt jag ensam säkert en tre, fyra rutor:D Jag äter normalt inte bröd speciellt ofta, jag gillar ju min kvarg. Så, frågan är om det är bra eller dåligt att baka själv, om jag tänker enbart på mitt eget midjemått? Inga mackor, eller Shitloads av mackor??🙈

Barnen tyckte det var gott, och jag fick lite luft under vingarna så just nu står det två limpor och gräddas. Med tanke på att jag inte bakat sånt här egentligen alls under mitt liv, så är jag rätt imponerad av mig själv ändå. Scones, thats it liksom. Men till skillnad från aptråkiga bullar som efter första jäsningen ska knådas, kavlas, smöras, rullas, skivas och sen kan man börja om med disken igen, så är det här helt ok. Ett tag, nån gång, vi får se:) Jamie hjälpte till idag, han tycker det är kul.

Jordan har börjat laga mat ofta, inga speciellt avancerade saker men han behärskar köttfärssås och spagetti, kyckling, korv, köttbullar, pasta, ris och sånt där vi äter ofta. Han tycker det är kul och det blir gott 🙂 Jag tror på att ge kidsen tillgång till köket, för hur ska man annars kunna lära sig? Jag kunde inte ett skit när jag flyttade hemifrån🤷‍♀️ och Vår kokbok var min bästa vän, till och med när det skulle kokas ägg. Däremot är jag löjligt rädd för att min häll ska gå sönder igen, den fick ju en spricka för nåt år sen så jag var tvungen att byta. Min spis är 90 cm bred och det fanns såklart inga kopior att köpa utan original för 11 tusen kronor…. Alltså, man kan köpa en helst ny spis för den summan!! Elva tusen kronor kan man ha roligare för, även om försäkringsbolaget täckte halva, så blev det onödigt dyrt. Jag vill helst inte att den ska användas, helst ska alla hålla ett säkerhetsavstånd till den på två meter. Men barnen ska hålla på att laga mat?? Så besvärligt:) Jag får andas i en påse mellan varven.😅

I dag har jag varit på ett cirkelfyspass, som är tillbaka på plats. På-plats-fys alltså. Jag gillar det, även om det vanliga är roligare. Men jag har varit ganska onöjd med att det varit mycket folk, trångt och att man ska lalla runt och pilla på alla vikter. Coronarestriktionerna har fallit mig väldigt mycket i smaken helt klart, även om jag givetvis önskar att det var av en mindre allvarligt anledning de finns. Idag var det var och en på sin plats, med sina egna vikter och inget springa omkring. Passar dessutom mig och min rehab bättre:D Jag kunde ju smita hemifrån eftersom jag hade skolbarn som ännu inte börjat, jag lämnad sju inte Jack solo, om nån undrar.

När Janelle kom och skulle hämta hem honom så ringde Corrinda på Instagram. 😍 Hon är ju där borta på andra sidan jorden, i paradiset. ”Flytta på dig så man ser utsikten” , men hon är där, i solbrillor:)

Sina favoritbrillor har hon lyckats sumpa i vågorna. Det tar ju en sekund så käkar havet upp allt man äger och har om man har otur. Det var inte ens speciellt vågigt tydligen, men så kom den där vågen, som tar saker, och vips, borta! De är i en stad som heter Jaco, bor på en strand där det är mycket backpackers, och de bor på ett hostel. Det är vad de har tänkt göra, bo billigt, och inte speciellt fancy. Så länge det inte är vägglöss och kackerlackor så spelar det inte så stor roll ju. Det är rent och fräscht, och ser alldeles alldeles underbart ut. Hon gick runt med mobilen och visade stranden och poolen och restaurangen. De har ju en tjej kvar i Sverige, den stackarn som testade positivt för covid dagen innan de skulle åka, så de håller sig i krokarna av huvudstaden där hon kommer landa på lördag. Hon är piggelin och har inga symptom alls, förutom att hon hade en liten anings känning från halsen, därav att hon testade. Det är skönt.

De hade funderat på om de skulle hyra hästar och rida i solnedgången ikväll, och det har de ju lite tid på sig att tänka på. De är sju timmar efter oss, så när hon ringde mig var klockan halv elva på förmiddagen, de hade precis käkat frukost. Eller tja, inte precis då, men ni fattar:)

Hon har det bra! Hon är superhappy och jag håller tummarna att allt får rulla på:)

Nu är mitt bröd klart! Vi hörs snart ! Inte om tre dagar, jag lovar:)

Allt löser sig alltid, på ett eller annat sätt:) Jag var inte det minsta orolig över ATT det skulle göra det, men jag vet hur mycket kraft det tar att hålla på att krångla. Mycket enklare om allt bara får rulla på:)

Corrinda messade mig att flyget var inställt vid elva i går kväll, och vid halv fyra på natten messade hon att de var installerade på hotell. Det såg jäkligt fräscht och lyxigt ut, och vad det verkar så var det på Copa Americas bekostnad, eller möjligen KLM. Deras nya flight var 7.25 lokal tid, och de åkte med flygpersonal klockan 5.30 till flygplatsen. Nästa strul som uppstod var med hennes försäkring…

Alltså, jag pratade med TryggHansa innan jul och tecknade en försäkring som skulle gälla. Frågade tusen gånger, de ska vara borta 60 dagar, är detta korrekt då? Ja det är det, nu har hon fullt skydd. Sen visar det sig att det är fel:( Hon har fått en som gäller i 45 dagar. Men vafan. Jag antar att hon skulle fylla i en ny hälsodeklaration, Costa Rica skulle ha massor av dokument och skit, och att hon då insåg att det på hennes intyg stod att det gällde till 9/2 inte 9 mars…. Hur vi kunnat missa det är totalt obegripligt, men det var inte det enda papper/intyg vi höll på med.

Jag har ringt och pratat med TryggHansa som ser var det blivit fel, och bett om ursäkt, det är på deras ansvar, och jag har tecknat korrekt försäkring nu. Problemet, som egentligen inte är ett problem, är bara att för att få intyget till sin mail, måste hon 1: ringa TH, identifiera sig med BankID, och sen maila så de får korrekt mail. Eller 2: logga in på TH och ge mig behörighet att se hennes dokument, så kan jag göra det.

Fattar, det är säkerhet och känsliga dokument, så det är bra att det är noggrant, men vafaaaaan, det är ju JAG som står för och betalar alla försäkringar, både hennes, och hemförsäkringen och den utökade förlängda, det är ju inte som att jag inte vet om det😂 Det skulle vara så mkt enklare om jag hade tillgång till allt jag betalar för liksom. Men, över 18 så upphör alla mina rättigheter och det enda man har kvar är typ skyldigheter;)

För övrigt, det är inte lite jag betalar i försäkring varje år….för att göra det hela lite mer överskådligt och framför allt för att få en mindre, och förväntad framför allt, summa varje månad, så har jag bett om att få dela upp alla på hela året, alltså per månad. Det blir lite dyrare, men så värt. I stället för att få hela hemförsäkringen på vad nu den kostar …. 6,7,8 tusen… ? Ingen koll nu🙈eftersom jag inte betalar årsvis., och hela bilförsäkringen på vad nu den kostar 😂 och alla personförsäkringar vad nu de går på;) som en klump så betalar jag en ganska fast summa varje månad. Jag har tre barn födda i maj, det innebär annars tre helårsinbetalningar då, fyra ungar i september/oktober = massa cash, och när förfallodagen på hus och bil är vet jag inte. Jag vet att det var sådär halvkul att ha noll till TryggHansa vissa månader, och andra kostade det skjortan.

Jag har bra och omfattande försäkringar, med en del tillägg. Till exempel om mina eller grannens träd ramlar över huset, eller om jag kör över mobilen med bilen. Jag tecknade en tilläggsförsäkring året innan översvämningen nere, och det var en förbannad tur. Jag betalade några tusen för en i princip helrenoverad tvättstuga, pannrum, bastu, hall och toalett. Utan tillägget hade jag knappt fått ett dugg. Jag vet att den gången man behöver sin försäkring så är det guld värt att ha en omfattande. Sen går man ju kanske alltid back ändå i slutänden:)

Hem, bil, åtta personförsäkringar, tre husdjur… = runt 2500kr/mån, 30 lax om året🤷‍♀️ Som hittat:)

Men tillbaka till Corrinda. Hon har ju inte obegränsad tillång till wifi och utlandssamtal är inte helt gratis, därav ”problemet” att ringa. Men det löser sig, hon har korrekta dokument för att komma in, men kan behöva visa upp det nya efter att de 45 dagarna gått.

De hade ett hotell bokat för första natten, som de ju bör ha avbokat, och jag vet inte hur de gör nu. Natt två, som de alltså står framför, har de boende bokat i en annan stad, och inget i SanJose, så de får ju styra om där. Det är ju det som är det knöliga när det brister i en kedja, allt efter blir lidande. Alla bokningar är gjorda i den covidsjuka tjejens namn också, så hon måste ju rådda från hemmaplan😅

EDIT: Givetvis funkade det inte heller, hon gav mig behörighet, men jag kommer ändå inte åt intyget, och det blev lik förbannat fel med datum. Nu har jag ringt igen och förhoppningvis löser det sig, visar sig på onsdag. Hon har kommit in i Costa Rica i alla fall, allt rullade på och de håller väl nu på att ta sig till ett boende.

För mig är det mer normalt än onormalt att det strular vid resa:) Jag är uppvuxen i en familj där pappa jobbade på SAS. Skulle vi åka nånstans, vilket vi inte gjorde allt för ofta eftersom vi var helt vanliga Svennebanan folk, och förr hade man inte utlandsresa på agendan varje år;) så åkte vi på pappas biljetter. Standby-variant. Så, resdagarna var aldrig spikade, det kunde bli så att man fick åka någon dag senare, eller tidigare, kanske via nån annan del av världen, eller inte alls. Var det fullt så var det fullt. Det innebär förvisso att det kan vara fullt i vanliga kabinen, men finnas plats i business😇 och då får man åka där:) Ibland har en fått plats där, och resten bland pöbeln;) Ibland får man vänta några dagar på hemresan, med ökade hotellkostnader som följd. Mamma och pappa har flertalet gånger åkt via Tokyo på väg till Thailand, för det är fullt på Bangkok men finns hyfsat med plats till Tokyo:) Där kostar hotell svinmycket så de ville helst inte bli fast där. Det är ett meck utan dess like, man får ha koll på hur mycket platser det finns, chansa på att komma med och vara beredd på att åka till flygplatsen när som helst. Ibland sitta där i många långa timmar för att försöka komma med ett plan. Till sist tar man vilket som helst som för en lite närmare hem😂

Ja, som sagt, helt normalt. Nu jobbar syrran på SAS, så samma sätt att resa kvarstår. Det är ju inte som att deras biljetter är gratis, de betalar för dem på nåt vis, via skatter eller så, men det är ju lite förmånligare. Om man pallar lite ovisshet och strul;) Ofta så åker vi nu på köpta biljetter, men de kan ändras de med. Jag vet faktiskt inte hur det funkar:) Jag bara åker med, och överlåter allt till syrran. Tåg är min avdelning, inom Sverige då, för det har jag åkt lite mer med under de år jag pluggat.

En gång i tiden, det här har jag berättat förr, så var jag med mamma, pappa och syrran på Hawaii. Jag var typ 20, och gränsen för barn på inrikesflyg hade jag passerat och kunde inte åka på pappas biljetter. Alltså köpte de en till mig, som innebar att jag hade säker plats. På väg till Hawaii gick det finfint och vi kom med allihopa. På väg hem, till Los Angeles där vi skulle vara några dagar, var det ganska fullt. Kanske skulle de komma med, kanske inte. Det här var 1992 före mobiltelefonernas tid:) Jag var tvungen att kliva ombord, och alla resväskor checkades in på mig, för det är enklare att pytsa på standby-are utan bagage. Dessutom, lastas bagage och det sen kommer en ordinarie resenär som är lite sen och vars plats getts till en standby så kan man åka av, och då kan väskan hamna var som helst. Det har hänt att man fått kliva av när man satt sig på planet, så helt säker på att komma med är man inte förrän hjulen lämnat marken;) Väskan kunde, (kan nog knappast idag, )åka med planet, eller lastas av om de hittade den.

Jag visste inte om de var med ombord, och satt inklämd i mitten av ett femsäte, två stadiga amerikaner på varje sida. Inte läge att försöka komma ut:) Resan tar fem timmar och väl på marken letade jag länge, men min familj var inte där. Fuck. Jag var liten och klen;) och skulle först släpa av fyra stora väskor, betänk att året var 1992 och resväskor inte rullade på tvären och längden och allt var det var, utan bars i handen;) En rullväska hade vi det vet jag, men jag fick baxa upp alla på en vagn, sen leta över hela Los Angels AirPort efter förvaringsskåp. Har ni varit där vet ni att den är GIGANTISK. Till sist, efter att vara tvungen att gå igenom en Security med röntgen där väskorna skulle upp på ett högt band, liknade som varubanden på Ica, och mina väskor vägde ju ett ton var. Vakterna skakade beklagade på huvudet och sa att de gärna ville men inte fick hjälpa mig. Av säkerhetsskäl skulle väskägaren lägga upp dem. Men då hittade jag stora bagageskåp och klämde in väskorna, min egen tog jag och kände mig lätt som en fjäder:)

Gick till servicedisken, och bad om en transport till ett hotell vi bestämt i förväg – Viconte hotel. Det fixades och jag skulle vänta utanför. Ett antal shuttlebussar kom, men det stod andra namn på dem. Till sist hojtade en snubbe på mig., och när jag frågade om det var han som körde till Viconte sa han japp:) Och släppte av mig på ett litet, prydligt ställe jättelångt bort. Jag checkade in, stolt som en tupp över mig själv, fick nån biljett till frukost och happyhour. In på rummet, som var en liten svit, och kände mig så förbannat nöjd med mig själv:) Jag kan själv! Kanske skulle jag hänga i baren hela kvällen:) Gick in på toa, och noterade att det satt ett pappersband över locket, fräscht och fint,talar om att den är städad. Bara det att på bandet stod det Trade Winds motel….Hm? Vafan? Letade reda på telefonkatalogen, och slog upp stället jag var på, och Viconte. Tänkte att det kanske var ett budgetalternativmotell till den fancy hotellet, finns ju ibland det. Men det var jävligt långt mellan dem. Men för helvete!

Jaha. 20 år ensam i LA. Fuck. Jag ringde Viconte, och lämnade ett meddelande till mamma och pappa. Talade om var jag var och telefonnummer och rumsnummer. Sen vågade ju inte jag gå utanför dörren, om de skulle ringa. Jag visste inte när de skulle komma, om de skulle komma med ens nästa dag, eller om de kommit med en senare flight. Kanske var de på väg redan? Jag visste inte ens vilken flygbolag:D eftersom de skulle ta det som hade lediga platser. Det finns en del att välja på:) Jag var skithungrig men vågade inte gå och äta, men sprang de få meterna till en varumaskin och köpte en chokladkaka:) Samma sak till frukost, kunde ju inte riskera att de skulle ringa när jag var och käkade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och funderade på det mest hela natten. På morgonen ringde jag Viconte för att höra om nån lämnat meddelande till mig, eller om någon frågat efter mig. Det hade ingen. Bara det att i efterhand så visade det sig att de visst gjort det, mamma, pappa och syrran var där, och frågade efter mig, flera gånger 🤦‍♀️ Jag ringde alla flygbolag för att kolla när deras flighter från Hawaii gick, och försökte få veta om de var med, men det fick jag såklart inte. Hemliga uppgifter:)

Visste inte vad jag skulle göra, men bestämde mig för att ta mig till Viconte, men måste först hämta upp väskorna på flygplatsen. De fick bara förvaras i 24 timmar. Checkade ut på förmiddagen och åkte med samma kille tillbaka, fattar fortfarande inte om han fulade och körde dit mig för att han fick provision eller om det var nåt annat. Antagligen var det väl så, så jag var inte helt glad på honom. Jag kom knappt ihåg vilken terminal jag landat på, och traskade ju över halva flygplatsen med väskorna sen så jag visste inte riktigt var de var;) men hoppade av på nån hållplats jag tyckte såg bekant ut. Rakt i armarna på mamma, pappa och syrran! 😅 Den lättnaden ! Mamma älskar att håna mig lite för att jag grät av lättnad, vilket är taskigt;) men det var skönt. Och jag var jävligt hungrig och stressad över att vi kanske sprang om varandra. Jag hade tagit mig till Viconte annars, men att slippa släpa de där jävla väskorna var en sån lättnad! Jag är fortfarande rätt stolt över mig själv som ändå redde mig finfint, helt ensam. Jag hade inte rest så värst mycket innan det:)

Nu ska jag skotta snö! Inte kul…. Men nån måste göra det och jag har väntat hela dagen på att nån unge erbjöd sig;) Jaja, det blir bra! Vi hörs snart igen, ha en fin lördagkväll 🙂

(Var tvungen att kolla….betalar inte alls 6,7,8 tusen i hemförsäkring…det var ganska mycket mer:) Men månadssumman är samma ändå:). )