Då borde man sova, om man inte jobbat natt förstås. Jag har precis avslutat min dag och ligger nedkrupen under täcket och lyssnar på fåglarna som sjunger så det står härliga till.

Nyss gjorde jag klart ett utkast som ska in i morgon men som jag inte hinner göra då.

Varför inte det då? Jo för att i morgon är det opponering och seminarier och sånt hela dagen lång:)

Nu är vi snabba som blixten i vår grupp men ett antal timmar lär det ta. Jag har läst och förberett mig i flera dagar nu. Har full koll på allas texter, utom min egen för den har jag inte hunnit öppna 😂

Förhoppningsvis kommer jag ihåg ändå😁

Det ska bli kul!!

Och sen kanske det blir en aning lugnare ett tag, om jag inte prokrastinerar mer än nödvändigt förstås 🙈Jag har massa kurslitteratur att skriva om och en del att läsa också.

Men, jag saknar er och jag återkommer i morgon 🤗😘

Natti natti

Imorse var det Rise and shine lite onödigt tidigt, men Lovelia har en tid hos läkare.

Kan förresten någon förklara för mig varför man tas bort som vårdnadshavare från 1177 när ungarna fyller 13 år?

Helt plötsligt kan man inte sköta deras sjukvårdsärenden utan det förväntas de kunna själva. Fast… i allt annat, viktigt som oviktigt, ska man stå till tjänst tills de blir myndiga. Jag fattar seriöst inte?

Om det är för att de ska kunna gå till typ ungdomsmottagningar och skaffa preventivmedel edyl, så är de ju inte ens byxmyndiga då? Fattar inte? Då skulle ma iaf kunna sätta föräldrasekretess på just det.

Nu kan jag inte ens boka tid för covid test åt dem, och då blir det heller inga test gjorda 🤷🏼‍♀️så enkelt är det. Nu har de inte varit i behov av det förvisso men den dagen kanske kommer.

Iaf, jag är ju inte den som är den utan jag loggade in på mig själv och bad om en tid för henne, och det lyckades 🙂

Hejsvejs sekretess ändå😂

Lovelia har ont i knäna. Antagligen slatter, som stavas lite olika- schlatter till ex. Men jag kör den enklaste varianten.

Hon spelar basket och har haft ont i två år ungefär. Vi har sökt hjälp en gång tidigare och fick komma till en sjukgymnast. Eller flråt fysioterapeut 🤦‍♀️ Inget ont om flashigare uppdateringar av titeln på samma jobb, men nog fan är det lite svårare att fatta allt. Mina kompisar är fortfarande sjukgymnaster i alla fall, och det känns bra 🙂

Nåväl, hon var ung och kändes inte som att hon hade så mkt erfarenhet. Jag hade redan googlat samma saker som hon slog upp på datorn 🙈Först gav hon Lovelia övningar för nåt annat, som hon fick mer ont av, men på återbesöket höll hon ändå med mig i min diagnos. Hittills har jag inte haft fel 😂

Loppan har haft en coach som är mkt duktig på knän och som hjälpt henne med övningar och låtit henne vila vid behov. Coachen nu… hm nja. Jag tror jag ska låta det vara osagt 😆 Övriga föräldrar i laget älskar att han även tränar damlaget, det är lite extra speciellt bra då tydligen, (kallas väl Starstrucked med andra ord 🙈) men jag fattar seriöst inte om de är helt blinda eller bara vägrar inse att de sjabblade bort en sjukt bra coach. För en som skäller mer på tjejerna. En som inte låter den som gått av för att vila de onda knäna/eller andra skador några minuter, komma in igen. Och det handlar inte om matcher utan om rena träningar. Jag har en aning svårt att se hur det kan vara bättre än en coach som gav sitt allt för tjejerna. Men det är tydligen bara jag. Eller så är det Kejsarens nya kläder all over.

Läkaren idag ville hellre ha det till löparknä. Inte slatter. Men då ska man ömma på utsidan av knät, inte fram. Lovelia har inte ont på sidan, utan enbart framtill. Men hon envisades med löparknä och ville ta en runda till med sjukgymnastik.

Alltså nej. Ibland blir jag trött på vården. 🤦‍♀️

Lovelia följde alla sjukgymnastens övningar, till punkt och pricka utan att det blev det minst bättre. Varför göra om samma sak? Varför skulle resultatet bli annorlunda?

Lite protester från mitt håll och nu blir det röntgen och ortopedkonsult. Man måste ju liksom ta nästa steg i utredningen, inte stå på samma ställe och hoppa. Men att det alltid ska krävas att man har lite koll, och att man tjatar och ställer krav? Jag orkar inte det, då hade jag kunnat bli läkare själv liksom.

Mota. Det är något vården är bra på. Mota och trötta ut folk så de ger upp. 🙈

Det är en jäkla tur att jag känner mkt sjukvårdsfolk som är mycket bra. Inom alla kategorier:) så man inte tappar hoppet om att de finns.

Även många läkare 🙂 Men de är inom fel specialité. L

Nu får hon vänta på röntgen och konsulten men det är i alla fall i rullning. Återstår att se om jag diagnosticerat rätt även denna gång 😎 Jag ska också ta ett snack med killarna när vi kollar fotboll nästa gång, de är ju sjukgymnaster hela bunten:)

Loppan fick också ta blodprover, just in case.

Det var en nervös väntan på lab men sen var det ju inga problem. En nål i armvecket, tre rör blod och sen var det klart. Värre att stickas i fingret 😆

Jag själv har usla kärl. Sådär så jag räknar med flera försök för de rullar undan, försvinner helt, eller spricker. Oftast allt på samma gång. Och sen, om de väl träffar, så är det inte alls säkert att det går att tappa ut nåt blod. Armen som ser sämst ut, är bäst, vilket de inte alltid lyssnar på, och då blir det många stick. Jag är inte stickrädd, konstigt nog:) Jag har varit men det försvann nån gång på vägen.

Mina kärl är sönderstuckna och ärriga. Det beror inte på något drogmissbruk utan på att jag legat mkt på sjukhus. Ett antal operationer med sövningar och blodprov kan göra saker med ens blodkärl. Mina åtta graviditeter har ytterligare spätt på sticktillfällena, men under graviditeterna är jag lättstucken, då ökar blodmängden och jag luras att tro att kroppen reparerat sig.

Men så är det inte. Jag vill gärna bli blodgivare men har blivit tillsagd att spara kärlen om att utifall jag behöver dem själv. Låter klokt ändå 😇

.

När hon var klar åkte vi hem och sen skjutsade jag henne till skolan lagom till nästa lektion började. Jag svängde förbi för att få mina fransar fixade hos Dau och samtidigt få en pratstund.

Idag behövde jag lite samtalsterapi och att samtidigt få bli ompysslad är ju det bästa av två världar. Hon har alltid bara en kund i salongen, man möter ingen på väg varken ut eller in, det är munskydd på och väldigt säkert.

Kolla vad jag har hemma!!

En ståtlig kungsängslilja på en plats där jag definitivt inte planterat någon och heller aldrig sett någon förr. Det kan iofs bero på att det stod en buske här förut;)

Vår landskapsblomma 👌🏼

Syrran kunde inte träna idag, så jag messade Jimpa och frågade om han ville ha sällskap. Han brukar köra på måndagar vid tre, och det är alltid roligare att inte vara ensam. Jag skulle tränat på förmiddagen men bokade av när jag insåg att det skulle bli tajt. Orkar inte stressa.🙈😆

Så jag mötte upp honom där och så körde vi ett pass med gummiband. Jag valde såklart de tuffaste banden med mest motstånd och det är jobbigare än man kan tro. 😂

Det låter ju lite mesigt, träna med gummiband, men testa – det är kul och effektivt. Man kommer åt muskler man annars missar. På gott och ont. Speciellt ont i morgon / övermorgon 😂

I morgon ska jag köra HIT, det blir … kul:) Jag har fortfarande ont i axeln så jag modifierar, vilket gör att det blir lite lättare men då hetsas det om högre tempo så det jämnar ut sig:)

Jag håller på att läsa kursarnas texter. Det är runt 55 sidor och vi är fem stycken så det tar tid. Tur att alla är bra 🙂

På torsdag är det opponering och seminarie och det ser jag fram emot:)

Och nu ser jag fram emot att krypa till kojs!

Vi hörs i morgon 😘😘

Natti natti

Jag hoppas att ni har en trevlig Kristi Himmelsfärdshelg!

Vi har det bra, lite för blött ute för min smak, men å andra sidan får jag saker gjorde som jag annars skulle skjutit på:)

Det har varit upp och ner dock.

I torsdags, på Kristi Himmelsfärdsdagen, så hade vi en informell minneshögtid för pappa ♥

Vi valde ju att inte ha en begravning, vilket fortfarande känns rätt, men vi ville såklart ändå ha något. Vi kommer ha en större minneshögtid i höst, när pandemi förhoppningvis lugnat ner sig så man kan få umgås lite, men den här var bara för barnen, mig, syrran och mamma.

Vi samlades på parkeringen vid kyrkogården, och gick tillsammans till minneslunden.

Småpojkarna tar hand om minstingen:)

Jag fick göra en akututryckning för att köpa kläder till killarna, för hux flux hade de inga kläder. Det har ju inte varit så varmt så kortbyxorna är fortfarande i nån låda någonstans, helt oklart var. Dessutom har båda två vuxit en halv meter eller så, inget passar. Så, två par kortbyxor i var och en t-shirt till båda plockades upp på närmsta butik, som var Kappahl. Tog inte många minuter, det var verkligen in, plocka, ut.

Framme vid minneslunden så samlades vi vid pappas namn, han har en plakett där, och sen lade vi blommor på för det avsedd plats.

Egentligen vet jag inte vad jag tycker om minneslunder. Det är fint, och praktiskt, men samtidigt känns det lite knepigt att samsas med andra. Pappa ville ha det så, och jag fattar grejen.

Det är fint där, rofyllt.

Det blev jobbigt såklart, det kommer och går. Mer och mer börjar det sjunka in, och nu kan jag känna en enorm saknad. Jag har så mycket jag vill berätta för honom, och tänker hela tiden att det ska jag göra, sen.

Barnen förstår inte heller fullt ut, hur ska de kunna det?

Nä, jag orkar inte skriva mer om det, ni fattar nog.

Vi stod där en lång stund och småpratade.

Sen ville barnen se våran mormors grav så vi gick förbi den på väg hem, och sen körde vi hem till oss.

Vi fikade, satt ute i solens strålande hetta och hade det oförskämt bra.

Jag hade bävat lite för den här dagen, och jag märkte det väldigt väl på mitt humör dagarna innan. Jag var lättretlig, och känslig. Tårar som trillade för minsta lilla. Jag grät en skvätt i minneslunden också och vi pratade återigen om vad skönt det är att vi valde att ha en direktbegravning. Jag saknar inte den där panikångesten som river och sliter sönder en.

Nu kändes det som att vi tillsammans fick säga ett adjö, och det kändes fint.

.

På fredagen så var det sen tvillingarnas födelsedag, det är tvära kast mellan sorg och lycka.

Eftersom de båda två jobbar, och åker tidigt, och ingen annan skulle upp för det var skollov, så hade vi bestämt att vi firar dem på kvällen.

Det passade mig mer än perfekt för jag hade inte hunnit köpa presenter:) Så det drog jag iväg och gjorde, och passade på att handla mat också.

De föddes i vecka 38+2, fina och fullgångna. Ser ni vem som är vem?

Det är Robban och Corrinda med ett rivsår på kinden.

Det är fjorton minuter mellan de två, Robban föddes först, och totalt tog hela förlossningen inte ens två timmar. En värk, aj. En till, Aaj! Ännu en – satans fan, vi måste åka! Och sen full personalstyrka på förlossningen. Min jobbigaste på så vis att jag inte fick göra som jag ville. De skulle absolut ha mig på rygg, och alla andra barn är födda i knästående, som ju är en betydligt mer effektiv förlossningsställning. Men tvillingar är en risk, de kan trassla in sig i varandra och framför allt tvåan kan tjorva till det när det plötsligt blir gott om plats där inne;)

När Robban föddes och det blev alldeles stilla i kroppen så talade jag om att det räckte med en unge, jag tänkte inte klämma ut en till;) Som att man får bestämma det:D Det var inte jättekul när det drog igång igen, och dessutom tyckte Corrinda att hon skulle känna på temperaturen utanför innan hon bestämde sig för om hon skulle komma ut, och körde ut handen först.

På så vis kan man inte komma ut, och en läkare tryckte tillbaka den där armen, under en värk, och det mina vänner, var inte skönt. Sen kom hon ut och allt var förlåtet:)

Under hela graviditeten berättade folk för mig hur jobbigt det skulle bli med tvillingar. För det mesta folk som inte hade en aning, men hade en kusins pysslings dagiskompis mamma som fått tvillingar, och där allt gått åt helvete. Jag fick höra så många hemska historier! Några tvillingmammor kastade också lite elände över min kommande sits, och jag kommer nog aldrig riktigt att fatta vad de pratade om.

Jag tror helt enkelt att det kräver sin man, MAMMA, för att klara av tvillingar:) Törs man ens säga så?

Jag har aldrig upplevt det som jobbigt med två. Krångligare ibland, absolut, men inte jobbigare. Jag blir så irriterad när jag hör det, man behöver inte dela med sig av sånt.

Jag minns så väl när jag var och handlade, med tvillingvagn och nyfödda små i den, och kassörskan frågade om det var tvillingar?

”Ja”, svarade jag stolt som en tupp och hon lutade sig fram för att se mina underverk. Trodde jag, för hon utbrast i ett : ”Usch, vad jobbigt!”

Där fann jag mig inte utan betalade bara och gick ut. Paff, var bara förnamnet. Och jävligt ledsen.

För min del präglas det av stolthet. Jag är sjukt stolt över att ha fått tvillingar, att jag utan problem gick en hel graviditet, att de föddes snabbt och smärtfritt, eh nåja;) att jag ammade i två och ett halvt år:D

Därmed inte sagt att jag tycker att någon som fött för tidigt, med kejsarsnitt och inte ammat, är sämre på något vis. Men jag måste få vara stolt och nöjd över min prestation:)

Janelle och Patricia älskade att det var två, för de fick de en varsin bebis:)

Och nu fyller de 21 år!

Galet!

Vi firade dem sen på kvällen, med tacos och tårta, och massa snack och skratt:)

.

Idag har vädret varit minst sagt omväxlande. Mest regn, men mellan regnskurarna har solen strålat. Jag har suttit med datorn och korrekturläst en kursares text, vi ska ha opponering på torsdag så det är mycket inför det nu. Alla dagar lär gå till det.

Förtältet är inte testat än, men kanske att vi hinner det i morgon. Jag är dubbel, för dels vill jag att det inte ska regna för att slippa torka det, men samtidigt vore det ändå bra för då ser man hur vattnet stannar på taket och var man behöver spänna.

Men det har inte hunnits än, jag vet att ni är flera som väntar ivrigt:D

Lovar att berätta för er när det är testat!

Nu ska jag hoppa i säng, har en envis huvudvärk, som kommer från nacken, som bråkar. Och ett litet härligt åksjukeillamående av vädrets omslag, nu kommer den tiden. Det sämsta med vår och sommar,:D

Men jag tar det!

Nu  – sova!

Natti natti:)

I går styrde jag och Robban kosan mot Västerås. Anledningen till det är Trafikverket. Det är lite märkligt att det aldrig blir enklare att få tid för uppkörning, utan år efter år efter år så är det långa väntetider. Är det inte konstigt, så säg?

Han hade en uppkörning i början av maj, som han kuggade, en vänstersväng som vanligt;) Den tiden bokade han förra hösten, för en sisådär åtta månader sen, och det var den första tiden som fanns. Han hade teoriprovet i februari och det gick galant.

Nu blev det lite brådis eftersom det inte får gå mer än sex månader mellan teori och uppkörning och nästa tid inte fanns förrän december. Snark

Men alltså folk måste ju rimligen boka av, bli sjuka, osv. Så han har kollat varje dag och hittade den här. Jag hade lovat skjutsa honom, och det är ju bara en timme till Västerås så det kändes helt ok.

Vi åkte dit, vädret var sådär härligt kvavt så jag var en aning seg i skallen. Hade jag varit tvungen att köra upp hade jag kanske kuggat 🙈

Vi åkte runt lite i stan för vi var tidiga och sen satt jag i bilen utanför Trafikverket och väntade. Nervös såklart:) Men direkt när han kom visade han två tummar upp 👍👍

Så härligt!! Jag blev så glad för hans skull 🙂

Och för min, så jag slapp åka Sverige runt på uppkörningar 😉

Han ville inte köra hem, och det var skönt för jag ville inte åka motorväg med nån med nytaget körkort 🙈 Det gjorde jag med Corrinda och även om hon körde fint så är det stressigt att sitta bredvid 🙂

Vi åkte till McD och käkade lunch, det gäller att fira stort 🙂

Sen hem. Och tja. Jag vet inte hur det gick till men jag har gjort samma sak en gång förut. Körde på i godan ro, förväntade mig att se en skylt med Uppsala, men såg en med Skokloster. Men vafan?

Jag begriper inte men jag var ju som sagt lite luddig i huvudet 🙈

Jaja, köra av motorvägen och på med GPS och så löste det sig. Men irriterande.

Hemma hann jag bara in och byta om innan det var dags att åka och träna. Hela dagen gick åt till Västerås, vi åkte 11.15 och var hemma 17.00.

Det var sjukt kvavt igår, och inne var det så svettigt och stillastående. Inget syre och där kör man högintensivt. Fantastiskt ändå;)

När jag kom hem sen var jag så trött. Helt slut både mentalt och fysiskt. Det tar på krafterna att oroa sig och hålla tummarna. 🙂

Men det var bara till att duscha äta och sätta sig med datorn. Det är mkt nu.

Ikväll har jag också gjort klart första uppgiften på Svenska 3. Synd bara att jag inte får varken betyg eller poäng för det är inte min kurs 😂Det är Patricia som läser in den för att få högskolebehörighet. Hon missade den av nån oklar anledning i gymnasiet och sen dess har det skavt att hon inte kan plugga vidare. Inte för att hon vill det just nu, men nån gång kanske.

Hon fattade inte, egentligen var det mer att hon inte ville, för när hon sen fokuserade och vi hjälptes åt så gjorde ju hon jobbet 🙂

Det är kul ändå, jag funderar på att läsa lite svenska. Eller engelska:) Hon klagade på att hon släppt allt sånt här, och så är det ju. Man tappar och glömmer. Man kommer inte ihåg hur lärarna vill att det ska vara.

Jag tror att jag ska plugga resten av livet. Det finns så mycket att lära sig! Så mycket intressanta saker. Jag har kursare som är långt över pensionsåldern och beundrar dem för deras nyfikenhet och vetgirighet.

En dag då man lärt sig något nytt är en väl använd dag:) Det behöver inte vara mer än ett recept eller ett bra knep. Men att aldrig sluta vara nyfiken är viktigt. Tror jag då:)

.

Idag har vi hämtat hem Pärlan🤗

Den bor i en lada på vintern och nu ska den få lite TLC innan vi ställer upp den på campingen. Och förtältet ska testas!!

Mer om det sen:)

Nu ska jag sova!

Natti natti ❤️😘

Men hej på er:)

Så har vi hämtat förtältet! Vill ni vara vänliga att hålla tummarna att det passar som handen i handsken på husvagnen?

”Vaddå, vet ni inte det??” tänker ni kanske, och ”Har ni seriöst åkt 120 mil för ett tält som ni inte vet säkert passar?”?

Svaret på det är JA:)

Förtält har olika mått, efter hur lång husvagn man har, och enligt det måttet ska det passa alldeles utmärkt. Men, man vet aldrig. Vi ska hämta hem vagnen på onsdag och sen ska det testas. Jag är en aning nervös, ja, helt klart:)

Men förhoppningsvis så stämmer måttet med verkligheten, ta i trä.

Jag känner att jag jinxar här, så vi slutar nu:D
.

Hur som helst, syrran och jag har haft en suveränt trevlig roadtrip! Vi startade hemifrån på lördag klockan halv elva, och var framme vid sju, halv åtta någon gång. Vi körde på i godan ro, stannade när vi blev hungriga, och det råkade komma ett Biltema, som ju blivit lite av en favorit. Nej, vi är inte så kräsna helt klart;)

Nu hann vi till Katrineholm, där vi pausade.

Vädret var omväxlande, moln, sol, regn, ösregn, sol, regn, blåst, molnigt:)

Man skulle kunna tro att vi inte har något att prata om till slut, vi ses ju hela tiden, men det är märkligt, för det är omöjligen tyst längre än några minuter i sträck. Oftast beror det på att vi lyssnar på något på radion, eller är på toa;)

Vi har avhandlat allt mellan himmel och jord, både positivt och negativt.

Ju närmare de södra delarna av landet vi kom, ju bredare blev våra dialektala uttal av ortsnamnen:D Vi anser oss själva vara väldigt vassa på just dialekter, men det kan vara så att det är en klubb för inbördes beundran. Kan vara, jag säger inte att det är så;)

När jag insåg att vi närmade oss Brahehus, så hojtade jag om att vi måste svänga av där! Där har jag stannat en gång förut, helt oklart var vi var på väg då, men det bör ha varit Småland. Nu blåste det halv orkan, och var rejält kallt, men det är ändå vackert.

Jag är ju en sucker för historia. Jag vill helst ha en lång berättelse med många detaljer som talar om hur stället såg ut, vem som bodde där, varför och med vilka. Jag känner omedelbart historiens vingslag, när jag kommer till sådana här ställen, så pass att jag kan höra den fladdra förbi strax ovanför huvudet.

Nu fick jag nöja mig med en skylt.

Vi passade på att gå på toa, och köpte polkagrisskruvar och nån lakritsfudge.

Så fortsatte vi. Det tar tid att köra de där 60-ish milen, och det känns lite tröstlöst när man kört i en evighet och inser att man har trettio mil kvar;) Jag kör ju som längst de där två timmarna till Norberg, och det är typ 12-13 mil. Då är 30 mil kvar inget annat än en evighet.

Vissa partier av vägen var vackra, som efter Brahehus, och några mil efter det. Medan andra är så tråkiga att man får sjunga väldigt högt med i radions låtar för att inte somna.

.

Men till sist var vi framme:)

Parkerade och checkade in på hotellet och sen åkte vi raka vägen och hämtade förtältet. Det var en kille som sålde det på FB för sina föräldrars vägnar. Det är två år gammalt, och var upprullat på dukrullar, med plast mellan som skydd. Alltså, så välskött:) Vi fick med matta, presenning under mattan, massor av markpinnar och dubbla uppsättningar tältpinnar:)

Sen skulle vi äta!

Jajamensan, vi skulle slå på stort och inte äta på McD eller Max och kanske till och med ta en öl:)

Det gick sådär kan man säga. Vi tyckte det var lite märkligt att det var så lite folk inne på Bastard Burgers, och på Pitchers, OCH på Pinchos…vafan? Är det så dålig mat här i Helsingborg alltså? Ingen vill riskera nåt…?

Tills syrran, som uppenbart är lite klyftigare än mig fick snilleblixten – ”Men? restaurangerna får ju inte ha öppet längre än till halv nio eller vad det är?”

Nä, just det ja. Vi har en pandemi. Beviset på att man inte direkt är ute på lokal nu för tiden;) Ingen av oss hade en tanke på det. Jag hade nog inte kommit på det än;)

Så, det blev Max då…:D PÅ rummet. Framför Crocodile Dundee. Men vi lyxade till det med både kaffe, och deras grymma lavakladdkaka med mjukglass!!

Fast jag inte kört en meter, syrran blir åksjuk och föredrar att köra, så är man ändå trött och mosig efter så många mil. Det blev en dusch och sen sova. Jag tror jag somnade när jag lade huvudet på kudden, och sen vaknade jag inte förrän det var ljust ute. Trots att fiskmåsarna hojtade hela natten. Och att syrran vände och vred sig, och var uppe på toa, och öppnade fönstret ännu mer, och drog undan gardinen, och…ja hon sov inte alls;)

Klockan stod på halv nio och då höll jag på att flyga i taket, för tydligen är min syster mer eller mindre helt döv på morgnarna, av hennes volym på larmet att döma. Jag stänger av ljudet helt, sätter mobilen på ljudlös och vaknar ändå:)

Nio var vi nere vid frukosten, som serverades i matsal som vanligt, men med få bord och man fick välja en ungefärlig tid när man skulle käka. Föredömligt ordnat.

Fast ett litet minus för inga croissanter så långt ögat nådde🤷🏼‍♀️

Hotellfrukost är ljuvligt. Jag älskar det! Jag som inte varit en frukostmänniska alls, som hoppat över frukost i fler år än jag ätit det, har ändrat mig de senaste åren. Och att kunna välja och vraka, äta massa frukt och grönsaker, och sitta länge, det är härligt:)

 

Sen packade vi ihop, med andra ord – lade tillbaka nattlinnet och necessären i väskan och checkade ut. Lade väskorna i bilen och tog en promenad. Det är inte kul att inte ha sett i alla fall lite av staden man besökt. Nu valde vi hamnen, och nåt som hette Tropical Beach.

Det blåste rejält, men var hyfsat varmt. Det är en vacker stad!

Jag är fascinerad av havet. Bara tanken på att när man står där vid kanten och tittar ut, så kan man komma var som helst i hela världen. Man såg över till Danmark, det är ju ashäftigt. Jag är ganska säker på att vi var i Helsingör på en resa för några år sen, med Visit Denmark och då fotade Sverige. Nu har jag bilder från båda hållen:) Alltså, jag vet att jag var i Danmark, och jag vet att jag var i Helsingör, men är inte helt hundra på att det inte finns fler slott som ser ut som det där:)

 

I alla fall, havet lockar. Jag tycker om att vara vid havet, det är lugnande för själen. Det är förvisso ganska högljutt, men på ett vackert vis. På de varma månadernas tid, vintertid är havet kallt, argt och brutalt. Bara tanken på att ha ytterdörren ut mot havet då fick oss att frysa 🙂

Vi kände av tidspressen, inte för att vi hade någon tid att passa, men det är ju skönt att int komma mitt i natten, så vi hämtade bilen och for vidare. Stannade till lite längre bort en stund, men höll på att blåsa bort så vi åkte. Vi HADE badkläder med, och hade det inte blåst så kallt, för det var isigt i vinden, så hade vi badat. Men att bli helt urblåst och iskall lockade inte det minsta. Nästa gång:)

.

Så påbörjade vi resan hem. Uppförsbacke:)

Vi stannade återigen på Brahehus, för deras toaletter var fina, och sen återigen i Katrineholm, för det var passande. Vi tog en lite annan väg för att slippa köra samma tråkiga, speciellt mellan Markaryd och Helsingborg var det öken, och i stället tog vi en annan, precis lika ökentråkig väg, via Halmstad.

Alltså Halmstad? Här har jag gått och trott att det är en vacker stad? Per Gessle skriver så fina sånger om den, och tja, jag såg den framför mig. Vi bestämde oss för att åka den vägen för att se den. Och  det hade vi verkligen inte behövt. Vi fattar nu varför Gyllene Tider blev musiker, fanns inget annat att göra;) Men var inspirationen fanns vete fasen.

Kanske var vi på fel ställe? Inne i centrum och snurrade? Antar att vi borde tagit oss all kusten kanske. Eller – så är det Tylösand som är grejen:)

På vägen hem var det Topp 1000 av de bästa låtarna på Rix FM, vi kom in på nummer 935 eller nåt.

Varje reklampaus hade minst, och det är alltid MINST – 17 reklamer. Ibland samma reklam två gånger. Men för sjutton…? Sjutton stycken… är inte det lite väl?

Vi sjunger väldigt bra. Otroligt bra faktiskt om man ska vara ärlig. Ingen genre är för oss främmande, inget språk för svårt och inga tonarter är omöjliga. Vi kan allt. Lite bättre än artisten själv;)

Lionel Richie var med på listan, och sjöng sin gamla dänga om Stockholm. Efter halva frågade jag syrran, som är sjukt bra på musik, vad fasen han sjöng om vår huvudstad för? Hon visste inte och vi började lyssna väldigt noga på texten. Han sjunger om en tjej, som finns i Stockholm. Håll med om att det är lite märkligt ändå, en amerikansk snubbe som sjunger om lilla Sveriges huvudstad… nåväl.

Min gode vän Shazam hade svaret:)

Aha. Hm. Okej.🙈😂

Efter mycket skönsång, så var vi äntligen hemma, vi åkte 13, och var hemma 22. Urkasst väder, så det gick lite långsammare, det är knöligt med regn så man inte ser.

 Syrran körde varenda liten meter, och jag latade mig precis lika många:) Bra fördelning ändå tycker jag, rättvis på nåt vis. Man gör det man är bra på:)

Det var kul! Det var verkligen inte målet som var viktigt här, utan resan var målet.

Att få röra på sig, se saker man inte ser dagligen, andas annan luft. Göra något!

Vi har knappt träffat en människa. Ingen alls på nära håll. Men ändå:)

Känns nästan lite som att man rymt från verkligheten en stund 🤗

Och med det ska jag sova!

Klockan är alldeles för mycket och i morgon är det dags att köra bil igen 🙂 Inte lika långt men längre än vanligt 🙂

Mer om det sen!

Natti natti 😘

 

 

I en bil:)

Vi är i Helsingborg:)

Åker snart hemåt igen, och jag tycker ni kan gå in och kika på min instastory, för där får ni åka med , helt utan risk för åksjuka 🙂

• 

Nu ska vi ta en promenad innan vi sätter oss i bilen igen:)

Hörs snart 😘😘

Jag har precis lämnat in mina kommentarer till mina kursare, flera dagar i förväg!! 😉 Jag ska ju i väg i helgen och vet att jag inte kommer orka tänka sen, så lika bra att fixa.

Sen ska den texten redigeras och skickas in i sin slutgiltiga version, och sen är det kurslitteratur som ska läsas och refereras. Dels på engelska… Jag är usel på att läsa på engelska, så det går inte så bra;)

Men för nu tänker jag ta helg!

Jag har en del utkast till nästa vecka, men de kommer få vänta, jag vill inte slarva över dem! Jag vet i stora drag vad jag ska skriva, men det tar väldigt mycket tid att formulera sig snyggt och korrekt:)

.

Snart är det dags att laga tacos. Every friday:)

Min dag började med sovmorgon faktiskt, för jag satt uppe och jobbade till tre i natt. Jag har ju en annorlunda dygnsrytm, men grejen är ju att om jag tillåter mig att följa den så mår jag bättre och presterar bättre. Så, då gör jag det.

Sen var det dags för ett träningspass med en annan ledare än vanligt, och då blir det också ett litet annorlunda upplägg, så det var jobbigt.

Jag har ju ont i axeln, så jag försöker just nu undvika att lyfta tungt över huvudet, eller helst inget alls över huvudet. Men att sätta axeln i total vila hjälper inget, det blir den bara stel av, så därför försöker jag anpassa övningarna efter mina förutsättningar. De smala armhävningarna på boll funkar inte alls, det gör sjukt ont, men riktigt breda på golvet funkar ok.

Det går nog över så småningom, det gjorde det förra gången:)

Sen åkte vi därifrån och bytte däck på syrrans bil som vi ska köra med imorgon. Hon har sådana där dubbfria rackare, som man får köra på fortfarande, men nu är sommarsulorna på.

Vi tänker att vi åker till södern nu ju, och packar helt klart ner badkläder, så får vi se om det blir något dopp. Det är ju ändå havet, och vi har ju inte havet inom ett stenkast hemmavid, så man får passa på kanske:)

Beroende på vädergudarna då, går det isbjörnar på gatorna så skiter vi i det.

Tack för era tips på saker att göra, vi får se vad vi hinner med:)

.

Jag måste tydligen hjälpa till nu… ? Märkligt, det är inte min dag i köket, tacos fixas av barnen;) men jag får väl se vad de vill i alla fall:)

Jag återkommer snart!!