Jodå, jag är här:)

Kanske har ni inte ens hunnit sakna mig? Det kanske bara är jag som saknar er… Det vore ju lite jobbigt;)

Det är mycket nu. Det mesta rullar på, men tar tid, och prioriteringar är av nöden tvungen.

Kommer ni förresten ihåg att jag kräktes lite galla över Uppsalas politiker i allmänhet, och Erik Pelling i synnerhet;)?

Nu är det såhär att antingen så sitter politikerna och googlar sig själva, eller så läser han min blogg, för det trillade in ett mail häromdagen, från herr Pelling himself.

Han ”råkade snubbla över min blogg” och ville förtydliga lite saker. Det är väl på ett sätt trevligt, men hans mansplaining lämnade en del att önska. Jag vet vad jag pratar om, och jag har många med mig som håller med. Men han förklarade som att jag var … ganska okunnig. Det är jag inte. Alls.

(Mansplain = ett sammansatt ord av man och explain. Definieras som att förklara något för någon, oftast en man till en kvinna, på ett sätt som betraktas som nedlåtande eller ringaktande.)

Jag ska svara honom personligt såklart, och fråga vidare på saker som han svarade men som inte var ett svar utan ett politikerljud;)

Men det har jag inte tid till just nu, han får vänta, och det gör ha säkerligen med spänning, eller vad tror ni;)

.

I måndags var det deadline, och nu duggar de tätt, har en ytterligare den 10 maj, sen  är det seminarier och opponeringar och sånt. Det tar aldrig slut, och på ett sätt vill jag inte det heller! För då är kurserna slut och då blir det tråkigt:)

Nog för att jag har sommarkurser men det är helt annat, med okända människor. Men de ska bli kul de med, såklart:)

Om någon sagt till mig för tio år sen att jag skulle älska att plugga, så hade jag skrattat länge. När jag slutade skolan var jag sjukt less. Jag gick grundskolan, sen en tvåårig gymnasieutbildning inom nåt jag inte ens ville, (äldrevård) men det fanns inget annat. Har man kassa betyg så har man… Eller snarare, jag hade en klass från åk 1-9 där alla genier samlats. Hur mycket jag än försökte, så var det bara medelmåttigt. Om maxpoäng var 12, så var medel 11,5, det är jäkligt jobbigt då.

I gymnasiet var jag bland de bästa, enbart för att jag hamnade i en mer normal klass:) (och kanske för att många mest var ute och söp skallen i bitar, vem vet?)

Efter det gick jag en ettårig gymnasieutbildning(barnskötare) till och sen en 22 veckors påbyggnadsutbildning(barnsköterska, alltså på sjukhus med sjuka/nyfödda barn)

Sen var jag less, och hade ändå uppnått det jag ville jobba med – sjuka barn på sjukhuset. Allra helst ortopeden, eftersom jag hade starka band dit sen mina egna operationer. Jag hamnade exakt där, och jag var en bra barnsköterska:)

Sen fick jag egna ungar och valde en annan karriär i livet. En som inte direkt ger en ett fett bankkonto, men väldigt gott samvete och massor av kärlek och livsglädje ♥

Jag skulle välja på samma vis igen vilken dag som helst:)

Även om jag idag kan känna mig underlägsen de som jobbat i ett mer accepterat yrke alla de år som jag varit hemmamamma. Men det brukar gå över efter ett tag, för jag är nöjd och trygg med att det valet var det bästa för mig och min familj. Alla får välja efter sina huvuden, som det passar dem bäst:)

Och nu är det sociala medier och plugg som gäller, hur otippat var inte det en gång i tiden:D

.

Jag älskar ju att skriva. Det är för mig ren terapi. När jag blev dumpad, så var det tre saker som höll mig vid mina sinnens fulla bruk.

Det var Barnen såklart, för deras skull måste jag ju sopa ihop spillrorna av mig själv, det var Träningen-som gav mig utlopp för alla elaka stresshormoner som rusade i kroppen, som var en stund då jag inte tänkte utan bara körde, och det var Skrivandet som lät mig fokusera på annat, som hjälpte mig sortera, eller bara få ösa ur mig all ångest och skit.

Jag har massor av dokument och utkast här på bloggen, som är skrivna i affekt, ångest och med tårarna sprutande. Det är dokument jag aldrig vill läsa igen. De har gjort sitt, jag fick sätta ord på vad det var som var jobbigt, och tro mig, det är brutalt. Jag har inte direkt varit försiktig;)

Det gjorde att jag kunde vända och vrida på det, för i texten kunde jag se saker från olika håll, även om jag fortfarande än idag inte har några konkreta svar på alla de frågor jag hade, så har jag på något vis ändå svaren. De går att utläsa ändå. Men, jag vill som sagt aldrig behöva läsa dem igen, för det skulle vara ren smärta. Det orkar jag inte utsätta mig för.

De finns där, som blomblad för vinden;)

.

Idag har mitt fokus stärkts, jag har lärt mig så otroligt mycket i Kreativt skrivande och jag har fått bekräftelse och pepp. Jag är nu helt övertygad om att jag kommer skriva klart den berättelse jag håller på med, och att den kommer bli en färdig bok. Kanske bara en bok i min dator, förvisso, men den kommer vara avslutad. Om det vill sig väl så kanske det blir en riktig bok också:)

På något sätt.

Jag har alltid vetat att jag kan skriva, det var väl ungefär det enda jag var bland de bästa på i årskurs ett till nio;) Men sen ska man ha tilliten till sig själv också, man ska våga. Att våga visa mina texter för folk, och få deras kommentarer och feedback, det var i början galet läskigt.

Nu längtar jag efter det, och det är lite av samma känsla som när jag i gymnasiet skrev en berättelse, som sen lästes allt eftersom av mina klasskamrater och vänner:D De frågade på måndagsmorgonen om jag skrivit mera, och det fick mig ju att vilja prestera.

Elaka människor, eller kanske bara människor som inte kan förstå att deras ord sårar, har kapat mina texter jäms med fotknölarna, utan att ha läst mer än det lilla jag visat er här.

Jag skrev om det i min essä, att för vissa så betyder text ingenting. Kanske är det bara en jobbig massa man ska ta sig igenom, en instruktion eller bruksanvisning. Vissa tycker att text är ett onödigt ont för att fylla ut mellan bilderna, och ja, de personerna förstår jag sågar mina texter;)

Folk som gillar poesi tycker nog inte heller om det. Kan vara så att om man ogillar action så tilltalar inte mina ord, men det är ju inte samma sak som att det är uselt?

Man har olika preferenser helt enkelt:) Det är för vissa omöjligt att förstå. Och det får stå för dem:D

Och nu blev det väldigt mycket om Att skriva:)

Nu vidare!

 

I helgen ska jag och syster yster på roadtrip!

Det ska hämtas ett förtält, som hamnade i Helsingborg i stället för var det nu var från början, Hässleholm väl?

Jag är onödigt taggad! Det ska bli så roligt att få göra något annat, även om det mest innebär mil i bil:) Vi kommer sova på hotell för det är inte så kul att köra fram och tillbaka. Det är enligt kartan 6,5 timmar enkel väg. Bara tanken på det, ett hotell med en hotellfrukost är lika spännande som att göra en weekendtrip till nåt turistställe;)

Hur utsvulten på intryck är man då? 😉

Kanske ska vi köra en instagramlive i bilen, eller inte;) Haha, men seriöst, det känns spännande!

Ni som bor i krokarna av Helsingborg får gärna berätta om det finns något kul vi kan göra, givetvis på ett coronasäkert sätt. Men nån fin promenad eller kul hinderbana till exempel. Och goda ställen att äta på! Fika alltså, äta gör vi väl som vanligt på McD, det finns väl där??

Vi hade ju tyckt att det vore grymish att kunna åka över till Danmark, men det får man väl inte ens, så det får bli en annan gång.

.

När vi kommer hem så ska husvagnen hämtas, fixas lite och så småningom dras på plats. Det känns inte det minsta lockande just nu, med regn som slår som trumpinnar på taket, vinden som ylar och rycker i allt. Men det kommer bli härligt så småningom 🙂

.

Jag har en unge hemma, inte för att hon är sjuk utan för att flera i hennes klass är det. Konstaterad corona och eftersom undervisningen just nu är lite sisådär, de försöker gå igenom saker i sakta mak för att de sjuka inte ska hamna allt för mycket på efterkälken, så känns det bättre att hålla henne hemma. Det är flera som är det av rena säkerhetskäl och skolan är helt ok med det.

Jag skulle känna mig personligen förolämpad och djupt kränkt om jag blev sjuk så här på upploppet.

På allvar alltså.

Helt uppenbart har jag klarat av att leva på ett coronasäkert sätt. Det måste man väl ändå få klappa sig själv på axeln för? 🙂

Så nu får det lov att hålla hela vägen in i mål. Till Sputnik-vaccinet eller vad det nu blir man får;) Jag ser fram emot att vakna dagen efter och tala flytande ryska;)

För den delen, syrran som är yngre än mig och inte i riskgrupp, och flera av hennes vänner i samma ålder, plus våra gemensamma vänner, alla under 50, har fått kallelse med tider för vaccinering. De kom i slutet av april.

Idag kunde man på Sveriges radio höra att det var ett misstag:) De hade fått någon slags felkod i sina journaler, hur nu det funkar? De hade blivit placerade som riskgrupp om jag fattade det hela rätt.  Syrran har inte varit till läkare och hennes journal borde ligga gömd och begraven i arkiven;) Men de skulle ändå få behålla sina tider, vilket känns helt korrekt. Palla hålla på att dubbeljobba med att ta bort dem för att sen kalla igen. Resurserna kan användas betydligt bättre.

Vi går in i fas 4 nu i Uppsala, vilket innebär att 50-59 åringar kommer kallas, och mamma kan sluta oroa sig för att jag hamnat mellan några stolar:) Det var syrran som var ett misstag;)

.

Nu ska jag sova!

I morgon är det träna och sen städa! Och skriva, och läsa:)

Vi hörs snart igen:)

Natti natti ♥

 

 

 

Jäklar ändå va. Att man aldrig lär sig 😂

För det är ju en regel snarare än ett undantag att när man planerar så det ska flyta på, även om det är i sista sekunden … så händer massa saker som stökar till det 🙈

Så här sitter jag nu med en stor deadline ikväll, inte färdig på långa vägar och saker som måste hanteras. 🤷🏼‍♀️

Det rör inte mig personligen mer än att det är mina nära som har olika problem, men det innebär ju att jag ställer allt annat åt sidan.

Så klart! För det finns inget viktigare än familjen:)

Men det är typiskt. Jag får lov att lämna in sent helt enkelt, det är säkert ingen fara på taket får man hoppas.

Igår hade jag utejobb på schemat. Röj och höja staket. Jag har ju satt upp rådjursnät för några år sen, som Doris gav blanka fan i, bara hoppade igenom.

Det var mest nödlösningar över lag, men funkade ett tag.

• 

Nu ser det ut såhär:

Röjt bort massa buskar och skit också .

Betydligt stiligare 🙂

Det var jimpa som råddade staketet, jag bistod med att vara hantlangare och allt-i-allo.

På baksidan växer rabarberna så det knakar:

De brukar vara fina i början sen ballar de ur och är varken goda eller vackra;)

Corrinda var med ute igår och krattade och klippte buskar i flera timmar, det är härligt terapiarbete ändå. Man behöver inte tänka så mkt och det är skönt:)

Bara att ibland har man kapat lite mer än man tänkt sig 😉

• 

• 

Inomhus var det bageri, och kidsen bakade dajmakakor och mockarutor.

”Kärleksmums” kallas de hos andra men det är ett så töntigt namn att jag vägrar. Kärleksmums …? Lika töntigt som”Du är så söt så jag skulle kunna äta upp dig!!!”😖🤢🥴

MOCKARUTOR!! 😂

Så började det droppa från himlen.

Lite mer.

Lite mer.

Och så störthaglade det

Stora korn!!

Länge:)

Jaja, vädergudarna har väl inte hängt med i kalendern kanske 🤷🏼‍♀️

Nu måste jag ila!

Hörs snart 😘

Det är svårt att förstå att det verkligen är maj nu. Det är kallt, minusgrader på nätterna till och med, massor av regn och blåst. Jag känner mig lurad och kränkt av vädret:)

Så här års brukar jag vara solbränd redan. I år… nja, not so much;)

Det är inte helt schysst.

Men, maj är det, och som jag väl skriver varenda år så är det min favoritmånad. Jag älskar att allt vaknar till liv, naturen blommar och med den mina egna livsandar. Underbart!

Vi har ett gäng födelsedagar framför oss. Tvillingarna, mamma, Novalie. Farfar också, även om vi knappast kommer kunna ses.

Jag som inte ens fyller år, fick en present av en fin följare ♥ Ett par så fina raggsockor.

Långa och tunna, så de faller ner sådär himla fint:)

Ni som var med på nittiotalet med falldownsockorna fattar vad jag menar, om ni tyckte om det förstås. Jag älskade det modet, och de här kommer funka precis lika bra i mina gympadojor som innesockor.

Stort stort tack ♥

Jag kan inte sticka. Eller virka. Jag är inte speciellt bra på att sy heller, även om jag är rätt hyfsad på att laga revor i kidsens kläder. Ändå … så kan jag längta efter att göra det:D Jag vet, helstört. Bara att sitta och greja med något skulle vara härligt. Men jag vet ju att OM jag skulle försöka så skulle all min koncentration gå åt till det, och ljudboken och serierna skulle inte kunna ses/läsas:)

Jag tror jag klarar av helt vanliga stolpar i virkningen, och med en stunds funderande kan jag nog lägga upp början på en stickning, men sen då? Hur får man det att bli runt, olika färger och mönster? Eller andra former, som framstycke/bakstycke/ärm?

Det här ligger på min to-do-list, att lära mig:)

En annan sak som står på önskelistan är att åka tillbaka till New York. Det var en stad som för mig otippat fastnade i hjärtat. Jag hade ingen större längtan dit, men nu har jag en enorm längtan tillbaka.

Ibland kommer det bilder på instagram som trycker upp det i fejset på en. Som idag när jag såg Fredrik Eklunds bilder, med en film ut över Central park.

Jag tyckte det långa smala huset kändes så bekant på nåt mysko vis. Jag har ju inte tvärkoll på alla byggnader direkt;) Efter att ha funderat på hur förbannat mycket det måste svaja när det blåser, så letade jag i mina bilder från staden.

Och skåda! Det var lite kortare för några år sen:) Verkar ju inte vara klart än, byggkranen sitter fast fortfarande.

 

Jag står på taket till Rockefeller center, Top of the rock:)

Var Fredrik står vet jag inte:)

Jag kommer aldrig att begripa hur man kan bygga såhär, det känns som att det trotsar alla fysikens lagar.

Vilket minne jag har ändå va;)

.

Idag har jag ju haft Jack här, han sov över från igår. Full rulle med ett minimum av insats från min sida, han föredrar ungarna. Han sov från 21-09, som en stock, rörde knappt på sig, och har varit ett solsken hela tiden. Förutom när han var tvungen att gå in i går kväll, och när han skulle  byta blöja;)

Jimpa kom på eftermiddagen och vi(han) har kapat av en massa buskar, en del jäms med fotknölarna, förhoppningsvis håller de sig där för jag vill inte ha dem, men det krävs väl lite till kanske. Nåt dödligt.

Typ asfalt, eller roundup, eller ogräsättika, eller min favorit – en presenning över skiten tills det kvävts. Tar några år, men sen så;) Jag har ju sjuka mängder med kirskål, som är mer elle mindre omöjlig att bli av med. Nån gång sa någon att den minsann aldrig skulle tillåta kirskål att ta sig in i sin trädgård… och jag känner bara  –  hur fan då? Dammsuga tomten dagligen? Kirskål sprider sig som en farsot, med rötter och frön, attackerar på bred front, och är den inne så tar den för sig.

Jag bodde inte här de första fyrtio åren som det var en trädgård här, så den var redan etablerad.

.

Sen blev det belöning med något jag inte ätit på ….? Alltså minns inte ens?

Pizza!

Åt upp hela, och sen var jag p r o p p m ä t t. Kommer inte behöva äta på en månad känns det som;)

Nu har jag tittat på Lets dance, och jag vidhåller att jag inte tycker att Carola lämnade på ett schysst sätt. Det har inget med att jag negligerar hennes hälsa att göra, för självklart ska man ta hand om sig. Men, man måste även vara en schysst person, och det var inte schysst mot Keyyo. Som åkte ut, och sen fick ta Carolas plats. Ladda om, ha typ 48 timmar på sig att prestera, och med ångesten över att kanske åka ut igen. Nope, inte hyggligt alls.

För mig är det taskigt. Carola hade kunnat sköta det snyggare. Det var inte som att hon bröt ett ben, som sker tvärakut, utan hon hade det på känn sen länge.

Men, återigen, det handlar INTE om att hon hoppade av, det var säkerligen ett klokt och vettigt beslut. Det handlar bara om hur.

Keyyo tog i alla fall revansch och jag är sjukt imponerad av henne! Hon har inte haft det helt enkelt den sista veckan. Stor eloge till henne:D

.

I morgon ska det byggas staket. Det ska höjas så att RymmarDoris från hell inte kan rymma… Hon är makalös, bara hoppar över staketet och drar, när hon känner för det. Det kommer sluta illa om hon ska fortsätta och jag har ledsnat på att försöka själv. Nu tar jag proffsen till hjälp:) Alltså Jimpa.

Doris sitter för det mesta på löplina nu, men så tycker man synd om henne och släpper lös…och hon sköter sig toppen i flera dagar, kanske veckor. Sen – hoppar hon över och drar. Korkskalle.

En spegel ska upp också, och kanske lite mer röja buskar.

.

Jag ska också hinna läsa och gå igenom min text för slutinlämning. Jag tror det fattas två sidor, men det är skönt att ha dem att lira med i korrekturen. Rätt vad det är har man lagt till massor, eller – strukit. Jag vet hur det ska fortsätta i alla fall, så det kommer inte bli några stora problem, tror jag:D

Ta i trä:) Det ska in på måndag så jag har lite tid kvar. Det ska sluta på 50 sidor, minst, tror vi får gå över lite, men inte under. Jag har 48 fulla. Förra året insåg jag några dagar innan inlämning att det fattades typ tio sidor. Hm… Vi hade inlämningar på 10-15 sidor varje gång, och jag hade lämnat in åt det kortare hållet ett par gånger, men inte tänkt hela vägen. Men, de sista tio sidorna som skrevs på en kväll, är skitbra:D

Hoppas nu jag inte räknat fel bara;)

Men, nu ska jag se ett, eller ett par, avsnitt av SealTeam, och sen sova!

Vi hörs snart:)

Natti natti ♥

Kungen fyller 75 år idag, stort grattis till honom:)

Jag gillar ju att vi har monarki i Sverige. Fy fan om vi skulle behöva representeras av våra politiker hela tiden 😖

Nej hellre folk med lite stil:)

Just politiker ligger mig inte så varmt om hjärtat. Speciellt inte kommunpolitiker. Allra helst inte Uppsalas kassa politiker.

Erik Pelling. En man med enormt ego och en lika enorm önskan att få monumentala bevis för sin existens. Han är såklart inte ensam men han är ansiktet utåt.

Våra styrande i Uppsala är stenkorkade och har noll backspegel. Det som inte funkat förr ska nu mirakulöst bli skitbra. En spårvagn bland annat.

Vi hade det förr och de lades ner. De envisades också för ett par år sen att lägga nån form av stenplattor på Stora torget, jättesnygga. Men … andra städer som lagt lika varnade för att de inte håller för tung trafik. Stora torget trafikerades då av alla bussar i hela stan. Givetvis sket det sig och de svindyra plattorna hamnade på nån återvinning nånstans. På den nivån är det🤷🏼‍♀️

Nu ska en spårvagn byggas. Den planerade rutten innebär att det måste pålas för Uppsala ligger på lerjord. Måste pålas jättelångt ner. Faktiskt ända ner till grundvattnet. Det innebär att Upplandsåsen kommer bli förstörd och vårt grundvatten sabbat för all framtid.

Skog i massor kommer skövlas. Naturskog, naturreservat…

En paradgata ska byggas. De gjorde samma lika på en annan gata i stan, Fyrislundsgatan. Från att ha varit en utmärkt genomfartsled där trafiken flöt på, till att bli en start och stoppsträcka med sju eller om det är åtta, rödljus… vilket innebär att tomgångskörningen garanterat ökat med många många procent, är det smart? Miljövänligt? Nix.

Men Pelling driver på. Här ska byggas för framtiden!!! Vi som bor här nu känner lite att vi kanske borde räknas också? Trettio år av byggarbetsplatser på ett ganska litet område, det är vad vi har att se fram emot.

Men värst är den enorma åsamkan det kommer innebära på naturen! Det är inte klokt att det är tillåtet att förstöra grundvattnet.

Det finns planritningar och en 3d modell, för invånarna att ta del av. Grejen med modellen är att den är inlåst. Ingen säger sig ha nyckel eller befogenhet att öppna… hur låter det ?

Grejen med planritningarna är att de suger. De är värdelösa, omöjliga att se vad de förställer. Och dessutom inte helt genomtänkta. Om man bygger nytt i storlek med Sundsvall, tror ni inte då att man behöver Polis, brandkår, sjukhus? Reningsverk kanske? Och med tanke på vårt sabbade grundvatten ska en pipeline från Dalälven förse staden med vatten 🤦‍♀️Men det finns inte med.

Snart är det val. Det parti som är emot de här idiotiska planerna kommer att kunna räkna med väldigt många nya röster. Det är ren fakta efter att ha läst på de olika forum som tar upp detta. Folk vill inte. Men sen när lyssnar politiker på folket? De som ändå valt dem för att representera just… FOLKET.

Man blir bara trött! Men hoppet att de ska wake up and smell the coffee finns. Det är inga dumbommar som är emot, tvärtom välutbildade och pålästa personer. Kanske skulle politikerna kunna lyssna på kunskap.

Men då får inte Pelling sitt monument förstås 🤷🏼‍♀️

Nä, nu var jag gnällig!!

Vi byter!

Jack kom precis för att fira Valborg med oss. Fira och fira😂 Vi ska inte göra ett skit. Så han får göra inget alls, men han har superkul med sina morbröder:)

Bästa hjälpredan 🙂

Jag och Jordan har varit hos tandläkaren, och det var massor av trafik. Jag tänkte att idag borde det vara lugnt. Skolorna har ledigt, inget firande, alltså ingen trafik.

Så fel! Det var sjukt med bilar överallt..

Inga parkeringar så det blev en promenad, tur att vi hade gott om tid 🙂

Barnen lagar tacos och jag kanske ska gå och låtsas hjälpa till😂🙈 Eller nej förresten, jag ska blunda några minuter 🙂

Har ni några coronasäkra planer för dagen/kvällen??

Vi hörs snart!!

Reklam för Matsmart

Nej men hallå?! 😂😂

Vilka roliga plagg de fått in på Matsmart!

Köttbullar lussebullar korvar och allt vad de gör, kolla själva 🙂

Dagens vara är inte heller helt fel :

Matsmart är stället för det mesta det är ju helt uppenbart 🙂

Nu ska jag med en unge till tandläkaren !!

Hörs sen 🙂

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har satt upp dem!! Min vårvariant av julgardinen:) Här i vardagsrummet men det sitter en likadan i sovrummet.

Jag vet att ni var många som var väldigt anti mot gardiner, vilket jag blev lite förvånad över 🙈 Jag har tyckt att jag varit ganska ensam om att inte tycka att det är så himla viktigt.

Men jag har alltid haft gardiner i fönster som ”behöver”gardiner. Alla fönster funkar inte utan tycker jag. Om det exempelvis som på bilden ovan är persiennbeslag och jox så tycker jag det krävs tyg av något slag. I mitt kök däremot där fönstren är stora och icke öppningsbara har jag inga gardinstänger ens:)

Nu finns inte hissgardinen i lager, i just det mönstret då, men de här finns. Lika fina de!

Sådana här hade jag alltid när vi bodde i lägenhet och jag gillade de mycket. Nu har jag inga sådana fönster. Eller iofs kan man väl ha de i vilka som helst men det finns ingen anledning. De skyddar ju lite mot insyn och det behöver jag inte.

Jag måste också slå ytterligare ett slag för den här makalösa bh-toppen!!

Jag älskar den och när jag måste tvätta den så gör jag det på kvällen så den torkar till morgonen:) Jag vill helst inte ha något annat på mig😂 Helt osynlig under kläderna, sitter där den ska och är lätt vadderad 👌🏼

Glöm heller inte bort att det är 20% på badkläder!!! Bland annat 🙂

Cellbes hittar ni här ⬅️

Igår var det ju äntligen dags att träna, och idag hade jag ont på mer normalt vis i kroppen:)

Att känna av den för att man har ansträngt sig är tusen gånger bättre än att ha ont för att man suttit stilla🙈

Idag har jag varit lite småseg, trött. Sovit lite dåligt. Fönstret är öppet nu på nätterna och det är massa ljud att vänja sig vid igen. Kommer ni ihåg att mina grannar på baksidan har höns? Ungefär sju meter från mitt huvud? Höns som fört ett satans jävla liv, alldeles för tidigt, de kvicknar till med ljuset. Men nu har de byggt ett annat hönshus som helt uppenbart är mer isolerat för de hörs knappt alls 😅 Det är så skönt! Ni kan inte fatta hur illa de har låtit men jag kan vakna nu och bara le, borra ner huvudet i kudden igen och njuta av tystnaden:)

Framåt eftermiddagen var det dags att hoppa i träningskläderna och åka och köra ett överkroppspass. Jag älskar de här passen när vi lär oss nya saker:) Det är ingen konst att gå in på gymmet och rycka lite i redskapen men att verkligen veta hur och för vad man gör det, då är det skönt med en instruktör. Som dessutom är kunnig som sjutton och känner en och ens svagheter/styrkor. Han kontrollerar noga så vi gör rätt och satan vad det känns😅

Det kan ta lång tid innan man hittar rätt muskler i övningar och de här passen är guld.

På väg hem sen så körde jag en mindre väg för att släppa av syrran. En dam cyklade med en hund framför sig, den sprang löst men väldigt prydligt invid vägkanten. Men en lös hund är ändå en lös hund och det gäller att vara beredd på vad som helst 😂 Jag höll ögonen på jycken från långt håll, tyckte den såg lite annorlunda ut. Den sprang med ett konstant avstånd till cykeln på kanske 2-3 meter, i lugn takt. När vi kom närmare så insåg jag plötsligt vad lik en räv hunden var?! Men vafan det var ju en räv!! Stor som en fjolårsunge, med en ståtlig svans:) Den traskade på där framför damen med cykeln som att de hörde ihop 😍 Jag saktade såklart in och kröp förbi henne för att kanske inte störa den, men den vek ändå av upp i skogen. Inte rädd utan mer i maklig takt. Vägen är en slingrig skogsväg med ganska lite trafik, och jag ångrade nästan att jag kört där, för nu störde jag ju. 🙈

Så oväntat, men väldigt gulligt!

En annan oväntad sak är att syrran som är några år yngre än mig fått kallelse för vaccinering. Och en av gymkompisarna som är ännu yngre. Jag – not so much.

Nu gör det inget, den kommer väl när den kommer, jag tänker inte hetsa och tjata:) Jag kommer givetvis ta sprutan men det spelar mig ingen roll när. 🤷🏼‍♀️

För man får lov att ta en för laget här. Vare sig man känner för att vaccinera sig eller inte så är det bara att pallra sig iväg.

Så många som är tveksamma till just precis detta vaccin, men gladeligen sprutar i sig andra vaccin, som kanske Gula febern och malaria när man ska till sådana ställen där det finns, eller gulsot, eller kanske hpv, och varför inte TBC, eller TBE och borrelia?

Ta vaccinet för sjutton så kan världen leva igen 🤟🏼

Eller så gör vi såhär, som är en briljant idé: det krävs vaccin för att åka utomlands. 😁

Nu ska jag fixa lite här men vi hörs snart igen ❤️❤️