Ja vad var det där läskiga nu då?

Ni som följer mig på instagram vet redan, ni som inte följer mig… how come? 😂🤗

Carolawetterholm ⬅️ varsågoda 🙂

Jo så här var det🤗

Jimpa messade förra veckan och frågade om jag vågade flyga propellerplan över Uppsala. Jag svarade ”JA.”

Bra”, sa han, ”då gör vi det nästa vecka.” ”Okey”, sa jag:)

Och idag var det ”nästa vecka”:)

Vi åkte ut till Sundbrons flygfält i Uppsala. Jimpa som har kompisar överallt har såklart en polare som flyger:)

Det här är en Piper. Jag lyssnade mycket noga på allt som piloten Anders berättade men glömde tydligen hålla för andra örat. Det gick in genom ena örat och ut genom det andra. Jag skyller på att jag var lite nervös:)

Men det är ett flygplan. Och i det skulle det flygas. Högt upp:)

Jag erkänner villigt att det var skräckblandad förtjusning att spatsera ut till planet. Makalöst spännande ju:)

Jag är inte rädd för att flyga. Jag tycker det är lite jobbigt och obehaglig med starten för jag får lock för öronen, och långflygningar är rätt trista. Och let’s Face it, hade det varit meningen att människor skulle flyga så hade vi fått vingar 🙂 Nu undrar jag var mina är? 😊

Men att flyga kommersiella stora flygmaskiner där man kan vandra runt och att flyga litet plan är två helt olika saker:)

Bara för att jag inte är rädd för att åka i stora plan så innebär ju inte det per automatik att det är samma sak i ett litet. Rädd var jag inte, men nervös:)

Vi klättrade in. Det gör man genom att gå bakom vingen på passagerarsidan och där hittar man en stegpinne och ett handtag. Bara att kliva upp på vingen och sen glida ner i sätet.

Jag fick sitta i fram och Anders meddelade att då fick man också styra planet. Whihoo! Det blir kul:) Vi kanske störtar men det kostar att ligga på topp;)

Det är massor av mätare och manicker att hålla reda på. Och checklistorna ska prickas av. Sånt gillar jag, ordning och reda.

Hörlurar på, och stänga dörren.

Solen strålade fast klockan var runt sex på kvällen.

Jag hade egna styrspakar på min sida:)

Bra där, ifall man måste ta över kontrollen från Anders om han svimmar eller blir akut matförgiftat som på film, så kan man bara sitta kvar, och behöver inte försöka byta platser;)

Vilket kanske är fullt görbart om man är vig och inte smidig som ett kassaskåp som en annan🙈men jag anar att planet har dubbelkommando och att man kan övningsköra med det. Eller flyga, förlåt.

Jimpa var inte det minsta nervös men det var jag, det är ändå rätt sunt tycker jag, när man ska göra nåt man inte vet något om:)

Just den här veckan så har flygvapnet övningar med Jas-plan som startar och landar på Ärna. Vår fd. flygflottilj, som inte riktigt är i sin forna glans. Men det innebar att man måste ha lite extra tillstånd från nån där. Alltså jag vet inte, för jag glömde ju hålla för örat🙈😂men det finns ju luftrum som inte är tillåtna att flyga i. Ibland inte alls, och ibland med tillstånd. Vi fick tillåtelse att flyga:)

Och rullade ut på startbanan. En gräsbana, bara det är ju annorlunda.

Jag förväntade mig samma enorma kraft som i stora plan när de lyfter, men här lättade vi bara och det kändes inte det minsta obehagligt. Tvärtom. Så mjukt och fint. Om jag minns rätt så var 400 meter något av en maxhöjd så högre än så flög vi inte. Hur högt vet jag inte.

Ungefär såhär:

Det var så häftigt! Jag insåg efter en stund att det blev ännu bättre om man andades också 😂

Vi flög in över Uppsala, och det är ju helt makalöst att få se staden man alltid bott i, som jag kan på mina fem fingrar, uppifrån. Jag kände inte igen mig nånstans:) De har byggt massor sista åren. Så fort planet svängde så tappade jag all orientering🙈😂Jimpa med så jag var inte ensam.

Åkte över Studenternas och Akademiska. Pappa ligger där (ja, IGEN) så jag vinkade lite. Tänkte en sekund att han säkert skulle älska att flyga så här men så kom jag på att han är höjdrädd😂 Men han kommer tycka det är ascoolt att jag gjort det 🙂

Uppsala Domkyrka, 118 meter hög:)

Gustavianum med sin gröna kupol, och längst ner i bilden delar av… öhhh.. universitetsaulan? Eller vad det nu kan heta.

Sen flög vi hem till mig:)

Såklart skakade jag så bilden är suddig 🙂 Vi flög precis över huset också. Ni ser pilen va? Den pekar på husvagnen:):)

Sen körde vi vidare ut över Ekoln och hela vägen till Skokloster. Här fick jag en snabbkurs av Anders i hur man flyger. Det finns tre roder, de som håller en rakt i luften, de sitter nog på golvet. Sen ett som stiger och sjunker och ett som svänger. Och så gasa genom att dra spakarna mot sig. Äh, vafan jag minns inte🙈men typ så. Men jag flög planet själv i alla fall. Anders satt med armarna i kors och såg inte speciellt orolig ut så jag antar att det var nånstans i närheten av okey. Jag skulle hålla planet på siffran nio på nån mätare. Oklart vad nio betydde men det kanske var fart eller höjd eller så, och det gick ganska bra.

”Jag kan det här nu, du kan hoppa ur nu. I got this”😜

Men det gjorde han tacksamt nog inte för det hade varit jobbigt:)

Skokloster slott.

Sen drog vi en repa över där Jimpa bor, och när vi sen landat messade en kompis till Anders och frågade om vad höjdmätaren visat där över 😉

Jag tyckte det var otroligt mjuk och fin flygning, det var ingen turbulens eller ostabilitet. Bara smooth. Majsigt att svänga:)

Anders berättade att det fanns larm också, om man flög för sakta så började det pipa. Så visade han. Släppte på gasen och vi tappade fart. Tror vi flög nånstans i 60km/h när det började pipa.

”Då måste man ta ny fart”, sa han och jag hann precis tänka: ”Jaha, och hur gör man det då?” när han vek ner nosen och dök.

Jag tjöt högt, mest svordomar tror jag, när jag liksom lättade från sätet och var tyngdlös🙈 Lite samma samma känsla som när man åker över kanten högst upp på en bergochdalbana. När man plötsligt bara ser luft framför sig. Fast mäktigare.

Rent instinktivt sträckte jag fram händerna för att hugga tag i mina styrspakar, dels för att hålla i mig men även för att liksom styra upp det hela😂 Jag hann dock hejda mig och famlade förtvivlat efter något annat att hålla fast i. Bältet först och sen mitt stolsäte. Och jag blundade:)Knep ihop ögonen hårt som en liten unge som tror att det som inte syns finns inte. Suck, det var nytt, jag brukar inte blunda. Tvärtom, spärra upp ögonen så man ser allt och lite till:)

”Man kan såklart leka lite som man vill”, sa Anders. Och alla bergochdalbanor kan slänga sig i väggen för satan vad läskigt kul det var! Jisses! Skarpa svängar, dyk och stigningar i en salig blandning. Jag tjöt rätt bra tror jag:)

Jag hade låtit bli att äta av den enkla anledningen att jag anade att man skulle kunna bli en aning åksjuk. Det var tur 😜

Till sist pep jag ändå nåt om att det kanske var bra om det gick stadigt rakt fram innan jag kräktes. Tror inte det gått så långt men Better safe than sorry helt klart;)

Så kul!!

Så småningom var det dags att återvända hem. Landningen var precis lika smidig och mjuk som starten. Vi bara gled ner.

Sen ska man ta sig ur också, och jag lyckades utan att stå på öronen. Fast mark under fötterna igen, tryggt men lite tråkigt 🙂

Jag har ju på min bucketlist att ta helikoptercertifikat. Det kostar en miljon eller så. Tills jag hittat en sån nånstans så är nästa punkt att flyga helikopter:) Det ska vi göra på Hawaii när man nu kan åka dit.

Att flyga (i) ett litet propellerplan visste jag inte låg på min bucketlist ens, men nu känner jag helt klart att det var så 🤗

Så check på den ☑️

Happy happy people 😀

Jag, Jimpa och Anders 🙂

Planet tankades och sen gick vi in och drack kaffe och snickelisnackade en stund. Älska kul människor:)

En mycket trevlig kväll som jag gör om precis när som helst 🙌🏼😊

✈️✈️✈️

Ni kan se lite filmer på instagram om ni vill:)

Och så hörs vi snart 😘Nu är det långt över sovdags:) så natti natti på er 😘

Eller läskigt och läskigt. Det beror ju på vem du frågar förstås. 🙈😂

Men jag, som aldrig gjort det här, tycker det är sjukt läskigt. Och galet spännande!

Jag fick frågan förra veckan.

”Skulle du våga?”

Och utan en enda sekunds betänketid svarade jag ”JA”.

Sen ångrade jag mig lite:) Men jag har bestämt mig för att inte säga nej utan att verkligen ha funderat igenom saker. Det som instinktivt känns som ett ”Nej för helvete är du inte klok!” Kan ofta bli det roligaste:)

Det resulterar i att jag ibland finner mig i situationer som jag har noll erfarenhet av och som är så långt utanför min trygga comfortzone som det går att komma. För har jag en gång sagt ja, så ska det väldigt mycket till innan jag ändrar mig. Då är det pannan i kaklet som gäller. Oftast för att det inbegriper nån/några andra som blir lidande av mitt återbud och det tycker jag är oschysst. Och även för att jag är envis och inte vill vika ner mig.

Jag har svårt att inte anta en utmaning, förutsatt att det är något jag tycker verkar kul:)

Så, here we go!

Jag ska alldeles snart sätta mig i bilen och vid sex är det dags 🤗

Jag återkommer! Hoppas jag 🙌🏼🙏🏻😅

Det är med ganska så trött kropp som jag kröp ner i sängen nyss, precis före midnatt. Måste ligga en stund på spikmattan innan jag slår ihop de ljusblå.

Igår hämta Syrran upp mig vid halv tio och så drog vi till Norberg. Vi körde vägen via Avesta för att kunna gå in på Bagheera outleten:)

Fyra par rejäla vinterskor = 946kr det är kanon det👌🏼Ett par i äkta läder, nedsatta 700kr😜 tre par likadana retro-ish snowjoggers a la 80-90 tal. Ordinarie pris mer än jag betalade. Så pojkarna, Trixie och jag har skor så vi klarar oss. Najs.

Sen åkte vi tvärs över vägen till Biltema:) Alltså grattis Avesta! Er Biltema har ju ett superfint café/restaurang👌🏼Jämfört med Uppsalas snålt tilltagna meny. Vad jag vet har vi till exempel inga amerikanska skitgoda pannkakor?

Det har ni. Så goda!

Vi har heller inte hallon-lakrits strössel och vår mjukglass är inte lika god som er.

Man kan tro att vi trodde att vi hade kapacitet som valfri grovjobbare. Men det hade vi inte😂

Bullarna fick åka med i väskan till campingen .

Vi rullade in vid husvagnen och vemodet slår alltid så hårt. Jag älskar ju att vara i vagnen men det är svårt att hinna med allt man vill på sommaren. Och allt man måste. Jag har ju ett helt hus, en stor trädgård och familjemedlemmar som inte vill följa med men som måste sörjas för. Logistiken är knepig. Jag är inte här så mycket som jag vill. Men njuter av det när jag väl är där:)

Vi kommer stå kvar!

Tältet höll hela säsongen 🙏🏻

Allt stod kvar MEN, och det här är jättekonstigt – elsladden var utdragen. Förra året var strömmen avslagen på stolpen, det kan hända när det åskar att säkringen löser ut. Händer aldrig när man är på plats märkligt nog, men det är väl Murphys lag. Men nu hängde elsladden i buskarna nedanför skåpet. Den ramlar inte ut av sig själv. Men vem rycker ut den, och varför? Det tror jag inte heller på. Den sitter också inne i en nyponbuske så den syns knappt och lockar definitivt inte till att busa. Jaja, det är som det är.

Men vad tror ni händer om man har el till kylskåpet som stängs av? Säg att man har lite paket med kakor, nån tetra med juice, några gröna äpplen, (granny Smith) en citron, en ost, ett paket smör och en gurka?

Jo, det möglar, surnar och jäser. Syrad gurkjuice är ingen hit för något av sinnena.

Förra året var det vattenmelon…

Hela kylskåpet blir fullt av mögel.

Man får torka, skura, torka, skura, med papper, trasa, citron, tops, och till sist torka av allt med mögelsanerande medel. Alla hyllor och galler och skit måste bäras iväg för att diskas. Det tar en sisådär två timmar att göra rent. Det är två timmar av svordomar och två timmars onödigt jobb.

🥵

Det tar tid att sätta upp och ta ner vagnen, men det är Mycket roligare att sätta upp.

De saker som står i förtältet ställer vi i ett gemensamt förråd. Det finns en stor kärra alla får låna. Nu var den inte på sin plats och syntes inte till. Ingen mer än vi sprang fram och tillbaka till huset. Utan kärra får man använda musklerna och apostlahästarna. Så istf två vändor med kärra blev det femton med händerna fulla. Sent framåt kvällen hörde vi hur den kom skramlande. Nån jävel har värpt på den hela dagen. Utan att använda den. Fy fan vad surt. Dålig stil de luxe.

Mardrömmen är att det regnat precis innan man kommer eller börjar när man håller på, då blir allt blött. Då måste man hänga upp ett gigantiskt supertungt förtält nånstans hemma för att torka. Igår strålade solen ☀️Helt ljuvligt väder!

Nu var allt torrt och fint förutom tältduken som legat mot marken som behöver torkas torr. När själva tältet skulle tas ner så satt det spm gjutet i skenan. Herrejäklar vad vi slet! Vi hade rengjort och smort upp skenan innan vi drog på tältet och det gick som tåget att få upp det.

Men satt som satan nu. Ont i fingrarna och händerna är en underdrift. Med gemensamma krafter fick vi till sist loss det.

Då kom nästa problem. Grannen mitt emot hade sin bil parkerad så vi inte kunde svänga förbi med hela ekipaget. Vagnen måste köras rakt ut förbi kanten på trallen innan man kan svänga och med bilen i vägen där gick det inte.

Grannen var inte där. Så det gick inte att fråga om de kunde flytta bilen. Suck.

Jag backade bilen ganska perfekt till draget för vi var tvungna att koppla på och dra fram den, för av nån anledning jag inte minns satte vi ingen sten under lilla draghjulet i fram. Det hade ju såklart borrat ner sig i marken. Jag fattar verkligen inte vad vi tänkte med för man har alltid nåt under, jag har en stenplatta just för det ändamålet? Men tja. Varför inte krångla?

Koppla på, köra fram en och en halv meter. Koppla av. Knuffa vagnen med handkraft så den vred sig runt och sen bakåt så jag kunde krångla ut bilen mellan vagnar och bilar och sen koppla på. Pust!

Den väger ett ton:) och det är grusväg. Say no more:) men det gick bara bra.

Sen ta farväl av platsen med tårarna i ögonen. Vi ses nästa sommar ❤️

Hemåt via Avesta igen för middag på Burger king. Om man är tonåring i den staden så är det plejset to be en lördagkväll helt klart. Hela parkeringen var full av de förhatliga moppebilarna och epor. Och poliser 🙂

Toaletterna på Burger king utnyttjades frekvent av tonårstjejer som gick på toa i grupper och mest troligt halsade lite starkvaror av slaget folköl eller nåt från pappas barskåp;)

Alltså flråt, men jag är väldigt glad att inte vara uppvuxen i en småstad 🙈😂 Uppsala var litet på min tid, man kände igen de flesta i sin egen ålder. Men en småstad måste vara … ja, jag hittat inget bra ord:)

Inget negativt egentligen men så … litet:)

Vi käkade och tog oss genom den tonåriga folkmassan utanför och körde hemåt utan missöden. Hemma vid halv elva på kvällen så satt vagnen fast på bilen. Draget hade kopplat ett järngrepp om kulan. I en halvtimme eller så slet vi med det, backade körde fram, bromsade, drog åt handbromsar osv. Till sist lossnade det bara, som om inget hänt.

Vi bar in sakerna som skulle in och sen var det tack och hej, ses i morgon.

.

I morgon, det var idag det, eller igår faktiskt 🙂

Vi har hjälpt en kompis bära saker. Det är aldrig kul när förhållanden spricker och att tömma ett helt hus är inget man gör i en handvändning.

Några vändor till deras återvinning, där man kände sig som en idiot som inte hittar. Eller fattar. För alla ska ju ha sina egna varianter. Men, det tar bara lite extra lång tid:)

Så det har vi pysslat med idag. Bära och greja. Jag och Syrran övertog en del av deras möbler så vi har kört hem dem hit. Killarna har fått en byrå som jag sent på kvällen flyttade på plats och fyllde med kläder. Deras kläder är inte längre pyttiga och tar liten plats, nej de tar ju massor av plats. Bara en enda hoodie fyller ju en trådback till hälften. Nu har de lite mera förvaring för det:)

Och nu är jag trött. Jag har röjt hemma också, ska ta en tur med min egen återvinning i morgon tror jag 🙂

Men först sova, vi hörs i morgon !

Natti natti 😘

Ja. Så är det kväll igen då. Dagarna känns så korta jämfört med för ett tag sen bara. Kalla och korta.

Jag hann väl med det jag skulle, minus Plaza-passet som jag fick lov att välja bort eftersom jag inte visste när zoom-mötet skulle sluta. Mötet, som var en workshop var intressant. Men alltså, ordet. WORKSHOP. Är det så himla bra egentligen? Jag tänker på när man skulle julpyssla i skolan och gick mellan olika stationer. Nåt pyssligt, nåt med massa material som man sen ska pyssla ihop, något man kan visa upp hemma:)

En trebent gris eller en tomte med snett skägg 🙂

Nu lyssnade vi på författarsnack och fick en uppgift. Vi ska skriva en scen om högstadiet. Förflytta oss tillbaka dit och PÅ EN YNKA SIDA!! skriva om ett ”minne” Det får vara fiktivt. En sida… det är svårt! Jag hade gillat om det var fem-sex sidor, så man har plats att jobba med.

Kan ni förflytta er till eran högstadietid? Jag minns den som igår. Kan utan problem känna dofterna, hur det luktade i biologisalen, biblioteket, franskasalen. Kan känna träräcket i trappan under handen, och kan nästan komma ihåg i muskelminnet hur många trappsteg det var i den första lilla trappan.

Minns hur jäkla snygg och cool Sixten var där han gick med sin gitarr på ryggen och AIK-halsduken runt halsen:)

Minns också Jakob som var i en klass för sig, och som vi sen festade med en kväll för nåt år sen. Lika stilig nu🤗. Nä, fan, stiligare🙌🏼

Kommer väldigt väl ihåg min vidriga franska-lärare, och kan än idag böja de Franska jäkla verben som präntades in i skallen av ren fasa. Minns också tyvärr att jag var en jobbig jävel. 🙈 Kommer ihåg när vår religionslärare i sjuan gav oss läxa till nian. Och sen kom in och förhörde oss en dag i nian:)

”Jocke, vad betyder PREDESTINATION?”

”Ehhh?? Vet inte…?”

”Nu blir det dunkdunk”, och så lade han en hand på huvudet på Jocke och bankade lätt med sin andra hand:)”Det betyder förutbestämmelse! Anders! Vad heter förutbestämmelse på latin??”

Så gick han klassen runt, leende och härlig. Världens bästa lärare ❤️

Jag har ganska bra minnen från högstadiet. Jag var totalt ocool, ganska osynlig hos killarna förutom när det gällde att spela fotboll, innebandy och brännboll för det var jag bra på. Blyg som fan. Men jag hade mitt lilla gäng runt mig. Mina vänner 🙂

Klassen var rätt soppig 🤷🏼‍♀️ men jag hade kul:)

Men EN sida? Det kommer bli svårt.

.

Corrinda messade och undrade om vi tränat på Ultuna, då kör vi förbi henne så hon kan åka med hem. Jag svarade att vi inte tränade men att jag kunde hämta henne, men då fick hon haka på till affären. Det gjorde hon. Hon har mindre ont i dag. Äntligen. Hoppas hon kan sova också så kommer det bli bra snart. Ta i trä:)

Vi snurrade varvet på Citygross och sen hem. Jag önskade att jag inte duschat efter träningen, det är perfekt att kunna smita ifrån matlagningen 🙈Men nu fick jag städa kylskåpet och vika ihop tomma mjölkkartonger ist. Jippie 😬

Äta, och snickelisnacka. Sen ut med Doris på långlångprommis.

Nu sova för i morgon ska vi ta hem husvagnen. Det lockar ungefär Lika mycket som att ha en spik i foten. Men, vi tänker svänga in på Bagheera outleten, man måste belöna sig😜OCH på Biltema för att äta deras goda glass, kanske amerikanska pannkakor… Helt annan klass på maten i Avesta mot i Uppsala. 👌🏼👌🏼

Ni då? Vad gör ni denna lördag som det ju hunnit bli?

Natti natti eller God morgon 😘

Innehåller annonslänk och reklam för Cellbes

Jag sitter och sörplar dagens första kopp kaffe. Inte haft tid tidigare 🙈😂

Började med att sova som en gris. Kunde inte somna igår, med påföljd att det var tungt att vakna. Extra tungt eftersom helgen bjuder på jobb. I morgon åker vi till Norberg och packar ihop husvagnen 😆och på söndag ska vi hjälpa en kompis att flytta saker. Ett helt hus som ska bli två, det är inte helt enkelt.

Så sova länge går helt bort:)

Klev upp och undrade vem liket i spegeln var, innan jag insåg att det var visst jag🤷🏼‍♀️

Blaskade av mig och käkade frukost för att sen dra på träningskläderna. Det gick sådär att träna, knät är lite skramligt 😂Men anledningen att jag ändå avbokade Plaza, var för att jag inte orkade stressa idag.

Och för att det var en ledare jag inte kände igen 🙈

Men med tanke på knät så är det nog klokt.

Zoommötet efter träningen strulade. Jag kunde av nån outgrundlig anledning inte få till det på mobilen som jag alltid använder. Det var strul och tekniska krångel skrev läraren, men inte förrän jag kom hem och bytte till paddan kunde jag komma in.

Bah!

Men, det jag nu snabbt ville säga innan jag kliver in i duschen och sen åker och handlar är att Cellbes har 25% på valfri vara!

Jag skickade iväg en beställning i veckan på bland annat en rosa vinterjacka!! Som jag suktat efter den och nu var den på rea:)

Den hoppas jag passar, för jag tror att jag i hastigheten råkade klicka i fel storlek🙈

Mer färg i vinter, var min tanke:)

Valde mellan den och den här

Och denna

Hade ögonen även på den här trenchcoaten 😍

Men ville ha en mer jacka-jacka.

Alla de här rosa är på rea:)

Så inte-tråkigt😂

Så, kolla in dels Cellbes outlet, och såklart nyheterna. Kom ihåg koden för 25%👌🏼

Nu är kaffet slut. Dags att köra på:)

Vi hörs snart igen!

☺️😘

Dagen idag var helt ok:)

Solen var framme så det såg fint ut, men blåste rätt så kallt. Vi samlade ihop oss och sjöng för Lovelia, att väcka henne var lönlöst. Hon ville kliva upp och hinna göra sig i ordning innan vi dök upp:)

Mina presenter var både bra och mindre bra. Basketbollen har punka, jeansen var för små och mjukisbrallorna för korta😂Men det får vi ju byta. Den stora ulliga mjukiströjan var felfri i alla fall, och mascaran och ögonfransböjartången med:)

Hon blev glad och nöjd och det är det viktigaste.

Klockan tio var jag med Patricia på ett möte på en lokal hon och Corrinda ska hyra för att ha fest i. Den ena har fyllt tjugo och den andra fyller tjugofem så de ska fira ihop. Jag som trodde (eller??😂🙈😜) att jag skulle få festa loss blev i stället inhyrd som vakt. Det blir kul det med, jag tänker såklart svida på mig uniform och mössa, ta med handfängsel och tårgas, batong och revolver. Sheriffstjärnan också, man vill ju ändå utstråla pondus.

Efter det så käkade jag frukost för det hade jag inte gjort, och pratade i telefon med en kompis. Han har kört omkull på sin Mc. Inte hans fel, men det är han som har ont nu. Jag deklarerade att jag aldrig mer tänkte åka med honom. Svaret på det var ett enkelt: fegis😂😎

Haha ja kanske. Eller rädd om livhanken.

Vi snackade på medan jag åkte ner till stan, jag skulle fixa mina fransar. Som alltid hos Dau. Älskar att ligga där och snicksnacka om allt möjligt. ❤️Ska ni göra fransar så gör det hos henne. Så bäst:)

Sen åkte jag och hämtade Corrinda.

Fick vänta en stund, men sen körde jag henne till öronmottagningen. Det blir inte bättre och hon gråter sig igenom nätterna. Det går inte. Då måste man kolla så det inte är nåt allvarligt. Eftersom jag aldrig litar fullt ut på läkare som inte är specialister när det gäller specifika saker, så kändes det klokt. 1177 höll inte med men när de ringde för att kolla med Öron så ville de titta. Jag fick sitta i bilen och vänta, medan hon satt i ett väntrum. Seriöst hade jag kunnat luta sätet bakåt och sovit en stund OM jag inte stått parkerad på en handikappruta. Och OM jag hittat spaken för att fälla sätet, den lossnar hela tiden så jag har lagt den på ett bra ställe🙈

Just ja. Det finns bara handikapprutor där, och av typ åtta stycken var en upptagen. Av mig. Som var beredd att åka vid behov. Så skjut mig inte🙌🏼

Efter lång väntan så har nu läkaren sugit ut allt guck ur örat så hon kunde se, och det ser fint ut. Bara att avvakta. Och fortsätta ha ont tydligen.

Sen hem via Ica, och bara samla tillräckligt med ork för att laga mat. Ja, eller ork … lust är väl mer korrekt. Idag blev det chili con carne

Starkt som fasen blev det. Hyfsat gott men ungarna klagar på jasminriset. Alltså vafan, de vill ha ”skolmatsalsris”🤣

Jag som är uppfödd på det och älskar det kladdiga jasminriset kan inte begripa hur man kan vilja ha sånt.

Lite fika på det sen så var man mätt och belåten:)

.

I brevlådan idag låg ett brev till mig från Akademiska. Det är inte så vanligt. Men det var minsann en kallelse.

Om inte ens en månad är det planerat att flytta lite senor i foten:)

Det som ortopeden ville göra för flera år sen, men som sköts upp. När jag sen tjatat mig till ett besök igen så avrådde den ortopedläkaren å det starkaste att göra operationen. Jaha. Bara gilla läget. Men jag har samtidigt tjatat på plastiken att de ska ge mig en vad. Jag tror att ni alla har koll på mina ben vid det här laget?

Jag har en skada på ischiasnerven, en läkare gav mig den k-vitaminspruta som alla nyfödda får för att förhindra blödningar. Men förr satte man den sprutan i baksida lår. Så småningom insåg man att det kunde skada nerver och jag blev nån slags collateral damage. Som visats upp för kandidater under hela min barndom:)

Pga skadan är mitt underbens muskler på höger sida inte utvecklade som de ska, utan ”förtvinade”. Låter som en gammal snedvriden trädgren 🙈😂. Den medicinska termen är Atrofi.

Underbenet är Mkt smalare. Och eftersom man är en ytlig jäkel ändå, som bryr sig om hur man ser ut, och eftersom jag givetvis lidit av det hela jävla livet , så har jag ägnat fem år åt att tjata. Landstinget tycker att jag ska bekosta det själv. Typ 50 lax. Jag tycker att den som sabbar betalar.

Och nu har de rådslagit med Karolinska och håller äntligen med mig:)

Men plastikkirurgen ville även försöka få tillbaka viss funktion och kommer göra den senförflyttning som den första ortopeden ville göra men den andra avrådde från. Så det är först på agendan. Sen en vad:)

Jag är livrädd att det ska bli sämre än nu. Å andra sidan kan det inte bli så mycket sämre för jag kan inte röra foten mer än en centimeter upp och ner, alltså vicka på den. Det KAN däremot bli bättre och jag måste våga. Läkaren är full av tillförsikt och självförtroende så jag får lita på honom:)

Innan jag hade en tid i handen så kändes det bara spännande. Nu känns det skitläskigt. Sövas, ha ont och gå med gips, sen skena, i åtta veckor… sen sjukgymnastik i ett halvår. Eller om det var tvärtom, gips ett halvår sjukgymnastik i åtta veckor 😂😜 Min statistik på Friskis kommer haverera totalt. Och Hur ska jag stå ut utan Davids pass?? Utan träningskompisarna? Jag får åka med och hänga, behöver ju ändå ha nån som kör mig🙈 Jag får väl cykla med den där handcykeln de har, eller Ro kanske kan funka. Fy fan för att jobba sig tillbaka till den form jag är i nu 😆

Nu känns det ändå som att det varit så många turer runt detta, att jag inte tror på det förrän jag är opererad. Det kan lika väl bli inställt. Eller så blir det av.

Tur att jag har två tjejer med körkort. En syrra precis i närheten🙏🏻 Och att träffen med skolan är på måndagen samma vecka 🙂

Och nu blev jag nervös på riktigt😂

I morgon är det Cirkelfys med Björn, och sen ett Plaza pass med Davids vikare. Han är sjuk, stackarn. Björns pass är slut 13.00 och då börjar en workshop med ena kursen via zoom. Så det blir till att plugga in lurarna direkt efter nedvarvningen och logga in, sen får Syrran vara tyst i bilen hem så jag kan vara med på mötet;)

Sen hoppas jag det är slut så jag hinner iväg till fyra utan att behöva dra tidigare.

Nu gjorde jag illa knät i går, på uppvärmningen så klickade det bara till. Det var otroligt länge sen som det knät spökade men ibland gör det det. Det brukar försvinna av att jag rör på det och använder det som vanligt så jag hoppas på det nu med🙏🏻 Känns det dåligt i morgon bitti så avbokar jag Plaza, dumt att maxa med två tuffa pass. Björn däremot avbokas inte förrän benet är helt av;)

Och nu ska jag sova!

Natti natti 😘

Min yngsta dotter, barn nummer sju, Lovelia fyller 13 år idag ❤️

Herregud!

Hon är lika lång som mig, kanske har hon växt om men jag sträcker ut mig i varenda millimeter som går att hitta:)

Hon som var en liten loppa när hon föddes. 47 fjuttiga centiliter, 2,7 kilo lätt. Pytteliten. Jag var 44cm som nyfödd, och vägde 2,4kg…:) Jag är enligt dåtidens mätningar född en vecka före BF, men det kan ju diskuteras såklart. Lovelia är född två veckor innan, och det är rätt odiskutabelt:)

Fröken Bråttom❤️

Lovelia är ett sjalbarn, hon älskade att sitta i sjalen och det var där hon tillbringade sitt första år. Mage mot mage med mig. Jag var en fena på att jonglera med bärsjalens åtta meter tyg eller vad det var, jag bar henne överallt. Hon sov bara där, men då sov hon å andra sidan så gott och så länge.

Alla som fött barn vet att det händer saker med mittpartiet på kroppen. Det töjs ut och blir mjukt och utan styrsel 🙂 Musklerna som ska hålla upp överkroppen blir svaga och ostabila. Att bära på bebisen kan vara ganska jobbigt trots att det bara är några kilon. Vanliga bärselar typ Baby Björn, har gett mig sjukt ont i axlarna. Jag har testat många av deras olika. Min första bärsjal köpte jag till Novalie. Fattade aldrig vitsen med den då, men hon sov som en stock var man än lade ner henne, utan att ens pipa. Trixie gillade den inte heller men till barn nummer sju skaffade jag en längre sjal och lärde mig knyta den innan:)

Eftersom hon var så liten, och först hade lite obs på ev hjärtfel, i tre dygn, så ville jag inte släppa henne ifrån mig. Jag ville ha henne så jag kände att hon andades. Sjalen underlättade livet som sjubarnsmamma rejält:)

Jag hade bebisen nära samtidigt som jag hade händerna fria att hjälpa övriga barn, laga mat, städa osv.

Att bära i sjal är en helt annan sak än sele, och jag hade inte ont. Hon sov där, ammades där och åkte runt där när hon var vaken. På köpet tränade jag core-muskulaturen:)

Idag spelar Lovelia basket så för hennes del är det ok att bli lite längre än nu. Jag tror på nästan fullt allvar, att basket gör så kropparna tänjs ut. Corrinda spelade och blev 176. Lovelia spelar och är näst längst av alla tjejerna. Hm, kanske är Novalie lika lång förresten och hon spelar ingen basket så där sprack min teori 😉

Jag har varit iväg idag och köpt presenter, som jag precis slagit in, de ligger på köksbordet och väntar.

Hon ligger nere och sover:)

Min fina lilla loppa Lovelia ❤️

Jag älskar dig ❤️