Jag säger ju som den PK människa jag låtsas vara ibland:

Fred på jorden och snälla barn, det är vad jag önskar mig 🙂

Och med tanke på hur vuxna människor sitter och beter sig bakom tangenterna, bakom falska mailadresser och anonymitetens härliga gloria över huvudet … så kommer fred på jorden aldrig inträffa. För om inte ens ”vanligt folk” kan uppföra sig utan måste hugga på folk de inte ens känner, då är det omöjligt.

När folk bara vill vara elaka, spy galla och spä på (ofta falska)rykten. När folk på riktigt sitter och hånar andra människors livsval och drömmar. När folk har exakt noll förståelse för att andra inte gör som de själva. Att bara för att man kan så väljer man att vara taskig. Anonymt.

Det pratas mycket om internet, näthat och dess påverkan på kids. Jag är inte förvånad över att det kan vara hårt bland barnen, för om man har vuxna förebilder som beter sig som rövhål så är det svårt att veta var gränserna går.

Det är inte det minsta konstigt med allt detta näthat, dock jäkligt beklagligt. Jag pratar jättemycket med mina barn om hur man uppför sig, både irl och på nätet, men vem pratar med de vuxna? Antagligen ingen för jag misstänker att ingen som häver ur sig skit om nån sen sitter på kafferasten och skrävlar om det. Man är nog väldigt tyst om att man lever ut sina svarta känslor genom att spy galla över andra. Lite som med valfritt missbruk alltså. Man mörkar.

Sök hjälp för sjutton, bli en mer harmonisk människa. Sluta hata på allt och alla.

Sen, när någon av dem läser en text som denna, så har de ungefär tusen vridningar och vinklingar så att det till sist ändå är jag som gör fel:) För att jag ifrågasätter deras mentala status. För seriöst nu, man kan inte må helt hundra bra om man sitter och klankar ner på allt och alla, bakom sin skärm. Bara för att få hata.

Gör nåt vettigt av de timmarnas i stället! Gå en promenad i friska luften, rör på dököttet så får ni lite endorfiner i stället. Se en film, öva er att stå huvudet, ring en vän.

Låt bli att läsa här om det upprör er, låt bli att gå till Bloggbevakning och kräkas om hur vidrig jag är. Sluta vara rövhål.

Ni kommer må bättre och jag kommer må bättre.

En still önskan inför jul är bara att alla kunde vara lite snällare mot varandra ♥

.

Så, med det sagt, ni 99% som är vettiga här inne, jag älskar er:) Ni har varit med mig i lust och nöd. Många av er sen den allra första början för 13 år sen! Tretton år:) Wow ändå, i tretton år har jag mer eller mindre dagligen skrivit här, förstår ni vilken otroligt rikedom det är för MIG? Vilken dagbok jag har att se tillbaka i:)

Många av er tillkom efter Familjen Annorlunda, det är elva år sen, och sen finns det många som hittat hit allt eftersom. Oavsett vad, så är ni en stor del i att jag mår bra:) Jag får sätta ord på mina känslor, och kommunikationen är inte envägs, i och med att ni kan kommentera. Det är så kul:) Jag tycker om att svara er, och ja ibland kan det med all säkerhet låta drygt, men då är det för att kommentaren gjorde mig arg/ledsen/irriterad eller trött. Jag är bara en vanlig människa, ingen gås där allt rinner av.

Fråga får man ALLTID, men man kan inte kräva ett svar, varken på nätet eller irl. Frågar man på ett trevligt sätt så får man ett trevligt svar. Så enkelt är det:)

 

Nu går vi vidare:)

Tack för era grattis på födelsedagen!

Jag spenderade den i sällskap med Herr Migrän from hell. Mådde inte direkt som en prinsessa med huvudvärken som ett pulserande järnband runt huvudet. Mina planer på sushi i massor och ännu mera kaffe gick i stöpet för det var inte att tänka på att ens äta. Men så himla bra då att man kan skjuta på det:)

Jag gick och lade mig vid fem tror jag, och sov/vaknade fram till ett på natten. Då hade den avtagit och jag satt där i köket och käkade kvarg:) Sen kröp jag ner igen och somnade faktiskt. Helt otroligt, men jag har ju heller inte sovit många timmar de föregående nätterna, och migränen brukar ändå göra så jag sover. När jag klev upp sen behöver vi kanske inte prata om, men det var inte klockan sju direkt;)

Nu är det bara bra, förutom det där lite luddiga i huvudet som brukar kvarstå dagen efter, och knastret i nacken.

.

Våra julplaner fortskrider. Jag kanske ska förtydliga mig för det verkar som folk inte förstår helt. Jag kommer att fira jul med mina hemmavarande barn, med Janelle och hennes familj, mamma, pappa och syrran. Vi kommer såklart INTE fira som vanligt. 

Vi funderar på hur vi kan lösa det hela säkert, för vem tror på allvar att jag vill riskera att någon får corona? Den som gör det är bara korkad.

Vi har klurat på att vara utomhus kanske, det skulle funka i poolrummet där det finns tak över huvudet, eller så blir det digitalt. Men vi kommer fira tillsammans på något vis, man behöver nödvändigtvis inte vara i samma rum för att göra det. Så, tillsammans men på ett annorlunda sätt. Heja Zoom ändå:) (misstänker ju att det kommer regna hela julen)

Jag trodde i mitt stilla sinne att det var solklart men så var ju inte fallet. Men nu vet ni:)

.

Nu ska jag färdigställa ett inlägg där ni kan vinna en superbra julklapp! Det kommer under dagen, och ni vill inte missa det:)

Sen skriva lite, sen städa lite. Varva kul med tråk helt enkelt. Men först – kaffe!

Hörs snart:)

 

 

I annonssamarbete med Zcooly

.

Jag är så stolt över att få samarbeta med Zcooly 🤗 Ni vet kanske vad det är vid det här laget, men för er som inte gör det :

Zcooly är lärande spel inom matematik.

De följer läroplanen, är primärt för barn mellan 5-12 är, men alltså … mina äldre tjejer tycker också det är kul! Och jag, med min dyskalkuli har jag fullt sjå:)

Många skolor använder faktiskt de här spelen i undervisningen, vilket känns tryggt. En annan sak är att de utvecklas i nära samarbete med erfarna pedagoger.

Så det är riktigt bra grejor😍

Mina killar älskar det, och jag med, för Zcooly hjälper mig att hjälpa dem med matte.

I år har barnen varit hemma ”för säkerhets skull” ganska mycket. Piggelina men kanske lite snoriga, då har Zcooly varit suveränt. Inte bara i lärande syfte utan även som underhållning.

Skärmtid som är meningsfull ⭐️

Jordan har övat mycket på divison/multiplikation och Jamie på talföljd, de fyra räknesätten och klockan.

Det funkar utmärkt på både mobil och surfplatta 👍

Jag behöver sällan sitta med och förklara för det är otroligt bra instruktioner till alla spelen. Zcooly är uppbyggt som en ö, där de olika platserna på ön är ett eget spel där man lär sig olika saker inom matematik. Ju mer man spelar ju roligare blir det, man får belöningar och utmärkelser:)

Jag som förälder uppskattar att alla spel är lugna, aldrig någon hets utan man får den tid man behöver för att tänka ut svaret. Sen är figurerna väldigt söta och själva spelen är kul utformade.

Det märks att det är genomtänkt in i minsta detalj!

Här hemma brukar killarna spela en stund nästan varje dag. Det kan vara vid mellis eller efter maten.

Som med allt, om något är roligt är det enklare att lära sig det.

Och genom att öva, öva, öva blir man bättre på det man övar på.

Det säger ju sig själv då att eftersom Zcooly är kul så spelar killarna ofta och lär sig massor 👌🏼

Under året som gått har de utvecklats mycket, vilket jag också kan se på Föräldrasidan:)

Jag kan varmt från hjärtat rekommendera Zcooly! Och jag vill tacka för att de hjälpt mig ge mina pojkar värdefull kunskap hela året 🤗❤️

Nu kan ni testa själva, en månad helt utan kostnad, ni bara klickar HÄR så kommer ni dit. Ni kan även använde koden: carolawetterholm

Jag kan inte sova:D Stört jäkla omöjligt. Jag somnar förvisso, men sen vaknar jag efter en kvart eller halvtimme och efter den powernapen går det inte att somna om.

Det ger sig, det gör det alltid. Men jag är trött:D

Inte för att vädret på minsta lilla vis gör det värt besväret att kliva upp och klä på sig, än mindre gå ut. Att det kan vara så jämngrått.

Tittar man i väderappen så ser det ut som att detta är vad som kommer bjussas på framöver. Ja, varför inte? Allt annat är ju tråkigt i år. När jag var ute och körde idag, så kunde jag notera att buskarna fått nya skira gröna blad. Doris fäller som att det vore april och katterna ligger inte långt efter. Min gräsmatta är frodigt grön och i min rabatt såg jag idag att snödropparna var en decimeter långa. Jodå, ur led är världen.

Jag har inte gjort så mycket mer än suttit med dels jobb och dels plugg. Det är kul grejor båda två, men till sist gick ögonen i kors. Då var det bara till att resa sig och skaka runt lite:)

Vet ni förresten hur otroligt viktigt det är med små rörelsepauser i vardagen? Det gör ni säkert, men tänker ni på att ta dem? Det är jag ganska usel på:D Jag har ju problem med nacken, allra helst så här års när det är kallt och man har tunga jackor som hänger på nacken. Men om jag kommer ihåg att rulla på axlarna, töja och böja lite på nacken åt olika håll och vrida och bända lite på ryggen, och gärna baksida lår, så känns det så mycket bättre. Det räcker med några minuter, för att resten av dagen ska kännas mycket bättre:)

Jag har just nu lite sådär härligt ont i nacken, på ena sidan. Musklerna som fått på käften, och ju mer man sitter still ju stelare blir det. Det enda som hjälper är att röra på det som gör ont.

Ont ska med ont fördrivas;)

Haha nä, det är inte nödvändigt men ofta gör det ju lite ont att röra på saker som smärtar. Av förklarliga orsaker 🙂 Patricia var iväg till en naprapat här för ett tag sen, hon har haft ont länge. Han knäckte och masserade och det var tydligen väldigt skönt. Hon är lite mer sned än vad som är riktigt bra, och extremt högerhänt. Hon har ju jobbat inom restaurang och burit tungt och nu pluggar hon till frisör som ju är tungt på ett annat vis. Hon behöver verkligen ta hand om sin kropp och förebygga det som går.

Jag försöker få något av barnen att bli intresserade av naprapatyrket, tänker att det vore gott att ha en sån i familjen, men än så länge har jag inte haft nån lycka:)

Jaja. Jag är vansinnigt sugen på Sushi! Sådär så det liksom bara dyker upp bilder på sushi var jag än tittar:)

Det här är bästa sorten:) Jag har ätit fin sushi på fanwypancy restauranger och det är också väldigt gott såklart, men en så här ↑ här lite som en burgare på McD, man vet exakt vad man får:)

Jag kanske faktiskt ska åka och köpa det i morgon, för jag fyller ju faktiskt år:) Det kan man väl få i present av sig själv? En familjesize så man kan äta tills man spricker:D

 

Jajamen, födelsedag hela dagen.

Tänker inte fira speciellt alls, mer än med sushi då och kanske lite fika på kvällen:) Det är ganska lagom ändå. Jag gillar ju ändå fika, kanske kan köpa de där vansinnigt goda wienerbröden. Eller glass? Hm… ja det tål att funderas på:)

Nu ska jag faktiskt ta och lägga mig och läsa! Det får bli en tidig present till mig själv, lite tid ihop med Jack Reacher 🙂

Natti natti ♥

Ja, det är den dagliga frågan när man tittar ut genom fönstret. Nu har det inte blivit ljust på flera dagar och det tar på en.

Idag hade Trixie en tid för att visa upp sina tänder för att eventuellt få tandställning. Det var klockan fyra och när jag åkte hemifrån vid halv var det redan mörkt. Öken.

För den delen så är jag lite fundersam till vår tandvård. Förut fick alla som behövde eller ville det, tandställning. Nu verkar det som att man ska vara glad om man får det? Trixie har en tand som sitter ovanför alla andra, det blir trångt för de andra och den skaver, men det är inte säkert att de tänker åtgärda det, för det är bara kosmetiskt? Jo eller hur? Corrinda hade samma sak och där var det aldrig nåt snack.

”Man kan bekosta det privat om man absolut vill.” Ja, men det kostar ju ganska många sköna slantar och vad är det för sätt, ska det bli nån jävla klassfråga? Jag kan väl säga som så att om hon inte får tandställning så kommer jag inte att anlita folktandvården till det utan då blir det privat. Fast först ska jag råna en bank;)

Det blir samma sak som med soporna ju, man betalar massa skatt men får inte det man behöver. Nej, man får åka med återvinningen och man får bekosta en tandreglering utöver det man redan pröjsar. Ja, jag kan var lite putt, ja:)

Jaja, jag hoppas på att de fattar att det inte alls är rent kosmetiskt, för hon har problem av den. Specialisten var inte där, utan det var ”vanliga” tandläkare som dokumenterade, vilket också känns lite knepigt. Inte för att jag misstror dem, absolut inte! Men de kallas väl specialister av en anledning?

Så! Nu var jag klar:)

.

Innan det så gjorde jag massa roliga saker här hemma! Jag rensade och sorterade, jag vek massa tvätt, jag höll på att kliva i kattbajs nere i pannrummet… I´ll kill that cat! och sen fick jag ligga där och skrapa bajs, det finns få saker som fastnar nåt så överjävligt som det, speciellt när de är risiga i kistan. Glamoröst liv man lever ändå;)

Men jag fick i alla fall ordning på saker lite överallt här hemma som legat efter, så det var skönt.

Dessvärre finns det massor kvar. Jag blir aldrig klar, det har jag insett för länge sen, och accepterat till fullo:D

Min bil är på verkstan så jag glider runt i pappas, det är softare än softast, med automat:)

(Den här är min)

Jag tycker om att köra bil. Det är inte det roligaste man kan göra, men absolut inte det värsta. Helst ska man ju köra snabbt och hetsigt, och tävla med nån, vilket man ju aldrig kan göra på allmänt vägar såklart:)

Men att glida fram på fina vägar med bra musik och trevligt sällskap det är verkligen inte fy skam. Det ligger för övrigt på bucketlisten, att köra tvärsöver USA med nån fräsig bil:)

Jag har ju en manuell bil, efter att i femton år eller så kört en automatbuss. Det är två olika saker ju:) Att köra med växel är mer ”att köra” än med automat, där man bara åker. Två olika sätt, och det mest bekväma är ju att slippa växla helt klart, men det är lite roligare:D

Något jag tycker är skitjobbigt nu för tiden när man kör är att alla andra har så infernaliskt starka lampor! Man blir så bländad hela tiden, speciellt när man möter de här lite större bilarna. Vad beror det på? Att man skiter i övrig trafik bara man själv ser? Jag har ingen aning, men det är jäkligt jobbigt att bli bländad.

.

Novalie har hemskola nu igen. Det har ju varit lite fram och tillbaka under året, de åkte ju hem och var hemma halva vårterminen eller vad det nu blev. När sen höstterminen började så hade de några veckor hemma/några veckor i skolan, för att sen gå helt enbart i skolan. Vid höstlovet blev det hemskola, sen tillbaka på heltid i skolan, och nu hemskola. Fram och tillbaka. Nu är det så här terminen ut, och det är ju bra att veta. Det funkar ju, inte optimalt men sådär. En del saker är ju svårare än andra såklart. Nu kommer viss klasser att vara i skolan för exempelvis praktiska moment, men då kommer de vara mer eller mindre ensamma. Jag tycker ändå att det har funkar förvånansvärt bra.

Jag är ju van att ha barn hemma på heltid, så de gånger som huset är tomt förutom mig själv är det nästan läskigt;) Men bara nästan, jag är inte så lättskrämd.

Eller hm, förresten;) Mina barn håller nog inte med där, de skrämmer mig oftast så jag hoppar högt när jag är i tvättstugan och de kommer in. Man hör absolut inget när man står där och maskinerna är på:)

I går, eller om det var förrgår(?) skrämde Jimpa mig fast jag visste att han var på väg, jag såg hans bil på gatan;) Men jag väntade mig att han skulle kliva in genom dörren, inte knacka på rutan framför mig, hehe.

Och idag kom Sellman och hoppade helt ljudlöst upp på bänken bakom mig där jag stod vid diskhon, jag såg något i ögonvrån och sen skuggade hans svans så det blev en stor viftande skugga precis bakom mig, samtidigt som hans svans rörde min rygg:D

Jisses:) Men, jag blir ju skrämd, lite som på film när de kör med jumpscares, alltså av själva överraskningen. Blir man inte det är man ju off tänker jag, för det är ren instinkt:)

.

I dag talade Lövén om att man får vara åtta personen som firar jul ihop. Det blir spännande:) Jag har funderat hela dagen på vilka av barnen som inte får var med i år. Tänkte att de som hjälper till minst per automatik hänger löst, men sen kändes det bättre att lotta. Sen kom jag på att vi kanske kan ha en slags rundgång, att några får klä på sig och gå ut, kanske sitta i poolrummet med skoteroverall på och sippa alkohol för att hålla värmen;) Så kan man passa på att scrolla sociala medier då också;) Om man är där ute en halvtimme i var så har man ändå köpt sig ganska mycket tid inomhus.

Jag vet att det inte gäller stora familjer, men å andra sidan så kan ju vissa familjer anse sig vara de närmaste 100 personerna. Så här har det ju varit hela tiden, och det känns faktiskt ganska fånigt när de säger så. Jag menar inte att restriktionerna i sig är fåniga, det fattar ju alla, men att säga att det är max si och så många, när jag sitter med huset fullt av barn, och vida överskrider gränserna, det rycker jag bara på axlarna åt. Efter att jag raljerat över det såklart:D

Ja, fattar man känslan så gör man, men jag tror det kan vara svårt att förstå hur jag menar om man inte har shitloads av ungar;)

Vi kommer att planera för det värsta men hoppas på det bästa, och sen får man se helt enkelt. Något som är bra att ha gott om är sunt förnuft, då löser sig det mesta som det ska. Eller inte men då använder man det sunda förnuftet till att komma på en alternativ lösning.

Grooth har inte ett dugg med det att göra men han är gullig:)

Jag kom precis på att jag behöver ha ett USB-minne att spara mina texter på, och som av en händelse finns det med just Grooth på:D  Eller Harry Potter, Deadpool, Dobby, Starwars edyl.

Kanske fint att jag fyller på på torsdag så jag kan köpa mig ett sånt, måste bara kolla så det är rejält med minne på, duger inte med fjuttiga 1G eller så:)

Jaja, nu ska jag faktist gå och sova! Har sovit som en uggla i några nätter, huvudet rullar runt på axlarna och tankarna snurrar. Gosh.

Men det går över!

Vi hörs i morgon 🙂 Natti natti ♥

Måndag igen, och det känns som igår. Jag vet att snart sitter jag där på fredag med tacosen och undrar var veckan tog vägen. Säg att ni känner samma sak? Flygande fläng på dagarna.

Igår var det ju Andra advent, och eftersom jag inte gav er nåt bildbevis på att vi ens hade en ljusstake till första, så kommer en bild här:)

Jag gillar blockljus, så kan man tända dem utan att behöva passa så noga på när det är ”perfekt” för att bli den där fina stegen:) Fattar ni vad jag menar?

.

Tack för era svar om vinterbad, eller bad överlag när det inte är varmt och skönt. Jag tycker ni är dårar allihopa:) men jäklar så det lockar att testa! Ska kolla med ungarna och syrran kanske om nån är med på att testa och leta reda på nåt ställe med brygga där det går att komma i. Att vada kommer inte på frågan, det är ju plågsamt även sommartid:D

Ensam vet jag inte om jag pallar, men vi får väl se …:)

Jag har precis lämnat in mina femton sidor och känner mig rackarns så nöjd med hur berättelsen framskrider. Jag fick nån slags vision av hur jag nog vill att det ska bli framåt och då är det enklare att skriva än när man bara står och trampar vatten.

(Hehe okey, den var inte meningen, men rätt passande:D )

Jag har inte gjort så värst mycket idag, kunde inte sova alls i natt, sista gången jag kikade på klockan var hon halv sex. Jättekul. Not. Men förhoppningsvis sover jag i natt i stället:) Always look at the bright side of life.

Vi var ute och åkte lite, och då hamnade vi bakom den här hästtransporten som kom från veterinären.

Patricia som körde, utbrast:

”Är det en räka??”

Va? Jag fattade ju inte ett dugg, men hon tyckte att det såg ut som en bild av en räka, och tja:) Kanske ju:)

En räktransport. Dåliga räkor har man ju i alla fall hört talas om så varför inte? Min största fundering just nu gällande detta är om räkor räknas (hehe) in under Smådjur eller om de hamnar mer i Bruksdjurskategorin? De kan ju knappast tillhöra Hästar i alla fall? Eller? Sjöhästar är ju nästan som en räka så kanske … 🙂

Jag hämtade pappa och mammas bil idag för att låna den i några dagar medan min bil ska på verkstan. Det ska bytas spindelled och lite sånt där jag inte vet nåt om. När jag hade den på service i våras sa de att det skulle göras innan besiktningen så jag gör väl det då. Jimpa har såklart en kompis som har bilverkstad så i stället för svindyra Upplands motor som jag hittills lämnat den hos, så blir det från och med nu en annan:) Jag har med varm hand överlåtit min bil i händerna på Jimpa som vet vad han håller på med, och var man bäst fixar det.

Jag ska med Trixie till tandregleringen i morgon så jag behöver ha en bil, annars hade jag nog klarat mig utan. Nån dag funkar, och ofta ska jag och syrran på samma ställe, om det ska handlas exempelvis, så då kan vi åka ihop. Extra-plus med pappas bil är att den inte har dubbdäck så jag får köra på Kungsgatan och slipper tänka på det. Däremot vet jag inte riktigt var jag ska parkera, de gräver där jag vill stå, så det får jag fundera på.

Innan dess ska jag göra massa annat, men på hemmaplan.

I källaren, eller uterummet, möjligen garaget. Jag ligger lite efter med städningen och julfixandet så tänkte ta tag i det. Fast helst vill jag bara skriva, så jag ska se till att hinna med det också.

I kväll blev det världens enklaste mat: fiskpinnar och pommes. Och lax med cremefraiche täcke.

 

Laxen var jättegod, tills jag fick ett ben i munnen. Fans jävla skit alltså. Jag höll seriöst på att kräkas:/

Jag trodde det var bra lax, det var sådana där portionsbitar och de har ju sällan ett enda litet ben i sig, det är ju därför jag köper dem. Men icke! Det var massor av ben. Jag kväljer direkt och att sen försöka spotta ut benet utan att kräkas det är inte att leka med. Magen vänder och vrider sig och det är enbart motviljan mot att kräkas som håller maginnehållet på plats. Gosh!

Barnen uppskattar kanske inte helt att mamma står och hulkar över diskhon, även om jag så fort jag fått ut benet är okej igen.

En gång, för många år sen, innan jag hade barn, så var vi på besök i Småland. Exets farföräldrar. Vi hade inte varit tillsammans så länge. Det serverades kroppkakor, något jag aldrig ätit men hört mycket om. Den varianten med stekt fläsk i nån potatisbulle, antar att det är massa mjöl också, som väl kokas i olja, heter det friteras? Med nån vit sås till. De bodde i Emmaboda, jag har ju fattat att det är olika på vart i landet man är:)

Jag var hungrig och åt, det smakade inte alls så farligt. Jag tyckte det var gott, men väldigt mäktigt. Så kom sekunden när tänderna gled på en fettknöl/broskbit i fläsket … Jag kände hur hela magen vände sig, och hur allt mjöl och flott potatis och fett och vit tjock sås var på väg upp och ut.

Jag trodde seriöst att jag skulle kräkas rakt ut över bordet, det har aldrig någonsin varit så nära. Herregud! DET ögonblicket. Fy fan. Jag flög upp och ut i badrummet men väl där så hade kväljningen avtagit och jag lyckades spotta ut det jag hade i munnen. Just att få UT äckliga saker som ger en kväljningar är tricky, märkligt nog, men det är något med att man måste röra på tungan tror jag.

Jag stod där inne med tårarna sprutande, inte för att jag var ledsen utan för att det var så oerhört jobbigt. Torkade dem, fixade mascaran och gick tillbaka till hela tjocka släkten som moffade kroppkakor så det stod ut genom öronen. Kände hur illamåendet steg igen bara jag kände lukten.

Så fort jag slagit mig ner kom fatet med eländet min väg.

”Carola! Du som är så liten och tunn, ta en till nu!” och så trugades det. Jag är uppfostrad att respektera äldre och att äta maten som bjuds, så det var ren panik där, hur fan skulle jag krångla mig ur detta? Att säga att man var mätt dög inte, i Småland äter man tills man spricker.

Min dåvarande svärmor räddade mig, genom att säga att jag alltid var liten i maten:) Jag vet inte om hon såg min panik eller om hon bara hade egen erfarenhet. Sen dess var det ren fasa att åka dit, jag minns en annan gång när vi fick välja på lax eller kroppkakor och alla valde det senare. Den kvällen gick jag och lade mig jävligt hungrig kan jag säga;) Jag försökte tvinga exet att köra mig in till Emmaboda för att köpa en korv eller nåt, men det kunde man ju glömma. Av två anledningar, den ena att han druckit, ( jag hade inget körkort) det andra att det inte fanns nån korvmoj.

För sakens skull måst jag tillägga att jag tyckte väldigt mycket om hans farföräldrar! Bara inte kroppkakorna:)

Många år senare, på en fancy bloggmiddag, så serverades det finfin mat, servitören berättade vad det var men jag hörde inte för jag satt långt bort. Det var sjukt gott! Jag hörde hur ordet ”Kroppkaka” flög över bordet och tittade förskräckt på min tallrik. Nä, jag hade ingen, pust. Tittade på alla andras tallrikar och fattade inte vad de snackade om.

Men det jag trodde var nån god fast potatispuré/ tartelett tarttelet tarttellett tartellet (hur fan stavas det???Alla blir rödmarkerade… ) var tydligen en kroppkaka. Så jag inser ju att det är enorma skillnader i dem, men det är inte något jag väljer själv.

Det här kan vara ett av mina topp tre värsta matminnen tror jag. Högst oklart vad övriga är;) men jag har säkert ätit nåt mer som var jobbigt.

Vad är erat värsta??

.

Nu ska jag göra klart och sen gå och sova, få se om det blir nån sömn i natt. Just nu har jag helt klart kommit in i andra andningen för jag är superpigg.

Men, jag säger Godnatt:)

Sov så gott ♥

 

Haha, Novalie trodde nog att jag tappat det helt nyss:)

Men jag tror på research, det vet ni redan, jag har berättat om min något suspekta sökhistorik på internet, och för några dagar sen låg den här reklamen på bloggen:D

Jag var tvungen att titta flera gånger, var det på min sida? Ja, det var det? Var det ett riktigt vapen? På MIN sida? Det var det tack och lov inte, utan det är ett soft airgun. ( tror jag!) Men ändå.

 

I alla fall, jag skriver ju och mina huvudpersoner har hamnat i klistret igen. Nu blev de hopbuntade med buntband, rygg mot rygg. Jag hade ett elände att få loss dem! Jag kunde inte tänka mig hur det blev, och till sist knackade jag på hos Novalie som jag visste var vaken.

”Kan du hjälpa mig?”

”Visst.”

”Sätt dig så här”

”Va?”

Hehe, jag var tvungen att se om det var möjligt att resa sig upp om man hade ryggarna mot varandra och handlederna hårt hopbundna. Hur har man ens händerna om man sitter så? Med handflatorna mot varandra eller handryggarna? Och sen, när man fått loss ena armen hur fan vrider man sig mot varandra så man kan få loss arm nummer två?

Först var det helt omöjligt att resa sig rygg mot rygg, men efter att vi skrattat färdigt och samordnade oss var det superenkelt. Vi är precis lika långa vilket mina karaktärer inte är, men jag har ingen lång snubbe att testa på just nu;) Jag frilansar lite där.

Så nu kan jag skriva klart 🙂 Det måste vara trovärdigt och sådana här detaljer kan jag störa ihjäl mig på i böcker, och då kan jag såklart inte skriva så själv heller:)

.

Jag kollade instagram också, och nu har jag hela hösten förundrats över mina bekanta som badar. UTE, typ nu?? Adventsbad, och söndagsdopp och oktoberbad, novemberbad och decemberbad.

Är de inte kloka? 🙂

Hur går det till rent praktiskt tänker jag, och skulle kunna fråga men fryser så mycket att jag glömmer bort det varje gång;) Har de en varm bil i närheten? En bastu? Ett hus? Eller hoppar de bara i, och fryser halvt sönder innan de fått på sig kläder? Hur blir man ens torr i sex fuktiga plusgrader? Det ser ut som de är vid vanliga badplatser.

Gör de som Bear Grylls som kastar sig ner på marken och gör burpees tills värmen återkommer?

I så fall gör jag hellre burpees inomhus, för det är det jävligaste jag vet och att straffa sig med det efter ett dopp är inte snällt;)

Och, nånstans inom mig vaknar en liten, liten jävul … jag kan inte vara den som är den! Så bli inte förvånade om jag tar ett vinterdopp;)

Är det nån av er som håller på med de här dumheterna? Varför gör man det?

Och som det ser ut så är de alltså på vanliga badplatser, hoppar i antingen från en brygga eller vadar i från stranden …holy f**k!

 

Berätta vad det är som gör att man utsätter sig för det, och låter det tillräckligt trovärdigt så kanske jag testar:)

Natti på er nu:)

Det närmar sig jul med stormsteg, och med tanke på hur snabbt det går hela tiden borde jag ju inte vara förvånad. Men det är jag:)

Andra advent idag och julkänslan lyser med sin frånvaro. Igår var det varmt och skönt ute … nej, det var att överdriva. Det var runt 6-7 plusgrader, vindstilla och regnade inte så mycket. Men vinterjackan var inte knäppt när jag åkte med återvinningen:)

Jag fick med mig Robban som hjälp, och det är alltid trevligt med sällskap. Vi hade med plast, papper och tidningar och lite metall och glasburkar. Jag hatar konservburkar! Så knöliga att hantera när de är tomma. Jodå jag vet att man kan konserva upp botten också, och sen platta till, men det ska göras också, och det var så mkt enklare när jag hade en såndär som satt på väggen. Kanske ska skaffa en igen? Jag tog ner min gamla när vi gjorde om köket för typ tio år sen, och sen vet jag inte varför jag inte satte upp den? Hittade väl inget bra ställe förstås. Måste titta på det där:)

ALLA containrar vid ICA var knökfulla, så det var tur att man spelat tetris i sina dagar, och kunde peta ner längs med sidorna, men så charmigt var det inte. Som alltid upprörs jag av hur mycket skit som ligger på sidorna, folk är verkliga grisar, men det underlättar också om det går att få plats. Jag är alltid supernoga med att slänga ordentligt och plockar upp om det hamnar på marken.

Jag fick nån knepig kommentar om att det var corona och att man inte skulle blanda sig med folk, när jag skrev om att jag skulle till återvinningen?

Jag fattar inte riktigt den, måste jag säga? Menar personen att jag inte ska åka iväg med de sopor man ska sortera? INGEN skulle bli lyckligare än jag om man återgick till att kasta alla sopor i samma kärl, för fy farao vad tid och PLATS det tar att sortera. Och här är det stor skillnad på hur stor familjen är. Mamma och pappa är två, syrran är ensam, de har små blomsterkassar och sorterar i, och de räcker hur länge som helst. Här fyller vi stora kassar med framför allt papper- och plastförpackningar och minst två av varje i veckan. Lägg till metall, och glas och sen glödlampor och farligt avfall och allt vad fasen det nu är man ska sortera. OCH man pröjsar för att få sopor hämtade men måste ändå åka iväg med merparten. Det jag kastar i vår soptunna är en bråkdel av det jag åker iväg med. Jag hatar sopor. Innerligt. Men jag måste åka iväg med dem. Corona eller inte corona.

Men, som alltid, så undviker jag folk, och börjar bli en aning less på att få påpekande om allt.

Lite känner jag ju som så här också, jag har inte varit sjuk. Överhuvudtaget alltså. Inte minsta förkylning. (Ta i trä)Jag har rört mig ute i samhället men följt de restriktioner vi fått med handtvätt, avstånd och att undvika vissa tider, och använt sunt förnuft och även de kunskaper  jag faktiskt hade om smittor sen innan. Så jag gör nog faktiskt ganska rätt:)

.

Så, vid Icas återvinningsstation finns det inga gatlampor. Det var mörkt när vi var där, så det var till att tindra med ögonen, och det underlättade att Robban hade en liten ficklampa i fickan:) Sen till pantcentralen.

Jag har en del knepiga saker för mig, jag har ett enormt motstånd mot att panta. Och tanka:) Det beror nog på att det så ofta, förr i alla fall, hände nåt med pantmaskinen så man blev stående med hälften av allt kvar, väntandes på nån som kom och hjälpte en. Tanka vet jag exakt vad det beror på, det är flera faktorer – rädslan att göra fel, och att jag även blivit stående en gång ensam och en gång med exet, med startnyckeln fast i tanklåset. Där satt den. Oruckbar. Och inte fan törs man ta i, tänk om nyckeln går av? Givetvis med kö som stressar. Så, tanka är inte min favoritgren, även om jag såklart gör det:)

Men panta… så tråkigt. Jag brukar med glädje låta kidsen gå iväg med det och de är happy över att få pengarna:) Nu har ingen brytt sig, så till sist så måste ju jag.

94 stycken små colaburkar… det är inte mina… det är Corrindas:)

Jag kan möjligen stå för en del små PET-flaskor, allra oftast med bubbelvatten i, men det allra mesta är från tacofredagarna:) Vi dricker inte läsk mer än då, om det inte är påsk/jul så man kan hälla i sig must under en period;)

Jaja, Robban fick ta pantpengarna, han gjorde det mesta jobbet:) Sen handlade vi lite lördagsgodis och frukost, innan jag körde honom till en kompis. Själv åkte jag hem och satte mig igen:)

Här har jag tillbringat hela lördagen:

Med kaffet på kanten, filten över benen och datorn i knät. Det är deadline på måndag, och jag har prokrastinerat som alltid:) Grejen är bara att jag har inte vetat hur det ska fortsätta, och varje sida har tagit en jäkla tid. Ju närmare jag kommer deadline ju bättre går det, så jag behöver helt klart pressen.

Man kan tro att stackars Martin är en jäkla vekling som alltid mår skit när man läser brottstycken, men i sanningens namn är det tvärtom. Han kämpar på med skador som andra hade legat på iva med:D

För ögonblicket är han ganska fräsch, men i och för sig så åkte de fast igen igår, och sitter taskigt till nu, så lite mer stryk är att vänta. För övrigt ogillar jag deras namn väldeliga, men de vägrar byta;)

Nåja, jag ska snart  fortsätta med det, men måste göra lite stretchövningar först, jag har ont överallt. Dels av de tunga lyften, där träningsvärken är annorlunda men även av att sitta still. Jag ska gå och rycka kvastskaftet ur min hissgardin och använda det till rörlighetsövningar:)

Sen sitter jag här, med stor säkerhet till sent i natt, för när det lossnar så är det bara att passa på.

Jag borde sätta upp julbelysningen ute och jag borde städa och fixa inne och jag borde beställa julklappar på nätet och jag borde också fundera ut hur julmaten ska ordnas. Det har jag aldrig gjort förr eftersom vi alltid ätit hos mamma och pappa, och förra året syrran. Men i år flyttar vi hit julafton, och skickar iväg juldagens oxfilémiddag till syrran. Corrinda röstar på enbart sushi, men vi måste ju se till så alla är nöjda och belåtna så det går inte. Men, det här kan man skjuta på lite till:)

Jag fyller också år på … öh… torsdag tror jag. Nobeldagen, fint ska det vara. Det lär väl inte bli någon Nobelmiddag i Blå hallen i år misstänker jag, och knappast här hemma heller;)

Det gör inte det minsta, bara jag får paket och kaffe är jag mer än nöjd. Förra årets födelsedagspresent ligger ju förbannat mycket på is, så jag tänker att det går fint att samla på hög:) Rent krasst är det ju ändå så att ju längre tid det tar innan vi kommer iväg till Hawaii ju mer borde man hinna planera. Något vi inte är så bra på, prokrastinera ni vet;)

Vår första plan var ju att åka dit under november och lära oss surfa, så att jag, för det var innan jag kollade på surfvideos på nätet;) skulle surfa en tunnel på min exakta födelsedag. Vi skulle lära oss det hela av brandmän, för jodå, det finns (fanns, tror jag dessvärre) nån surfskola  där brandmännen var instruktörer. Men ni fattar ju:D:D Hur många rätt i samma är inte det;)♥

Sen insåg jag att man skulle få skitmycket vatten i ögonen och näsan och nästan drunkna på köpet så då svängde vi till att dyka. Jag har ju dykcertifikat, taget för 21 år sen och sen dess aldrig använt, men en refresch-kurs funkar ju. Finns säker brandkillar som dyker också 😉 Och det är makalösa vatten och dykställen där, det var just på Hawaii som jag bestämde mig för att ta certifikat. Vi provade då att dyka med tuberna på en flotte ovanför oss, och långa syreslangar, så vi kunde komma 4-5-6 meter ner. Så häftigt, krävde exakt noll skills.

Bilden från Thailand under utbildningen. Jag var så sjösjuk;) De där jävla dyningarna gjorde dels så man inte såg nåt för all sand som virvlade och dels så gungade man runt där nere på sex meters djup som en skranglig sjögräsranka;) Jag är ganska säker på att vi här hade övat på Buddybreathing.

Det är när man delar på en tank/munstycke. Om det skulle hända något med syret när man dyker så är man ju fett rökt. Det går inte bara att simma till ytan, beroende på hur djupt man är, för då drabbas man av dykarsjuka av olika grad. Så då får man växelvis andas med sin kompis. Det innebär alltså att ta ett andetag i regulatormunstycket, spotta ut det och ge det till polaren, som tar ett andetag och ger tillbaka. Så håller man på tills man är uppe. Det är inte så svårt men ganska obehagligt att vara utan munstycket. Livrädd för att få en kallsup flera meter ner är man också:) Det är inget för folk med bacillskräck 😉

 

Så kom vi på att det var dumt att jag fyller i december, för det är ju en hel del annat att styra med så års, så då bestämde vi oss för att flytta det hela till lite tidigare, runt oktober. Men så köpte syrran hus och mamma och pappa lägenhet och det var så förbannat mycket med det så plötsligt var det oktober och vi sköt upp det till typ april. I år. Onådens jävla skitår 2020. Så nu ligger det på is:)

Det gör inget för vi har inte förlorat något på det, inget var bokat och betalat i förväg, vi tänkte ta det som det kommer och boka allteftersom. I värsta fall hyra en bil och sova i:D Nån gång blir väl världen som vanligt igen, får man hoppas.

.

Jaha, och nu kom Sellman och lade sig bakom mig, jag har flyttat datorn till fotpallen för att sträcka på ryggen. Dags att hämta påtår, stretcha lite och sen återgå till skrivandet:)

Vi hörs snart ♥ Ha en härlig andra advent:)