Nu börjar det spritta lite i barnen inför jul:) De visade mig igår en massa bilder på små ätbara saker som såg ut som tomtar och snögubbar och allt möjligt.

Vi kommer att ha ett släktkalas andra advent, för alla…:) Det här året har som bekant varit stökigt. Att vi inte ens kunnat få ihop så vi kunnat fira födelsedagar, det har aldrig hänt tidigare. Givetvis har ju inte fokus legat där, för nån helg ledig har det ju kanske funnits, men i stort så har det varit fullt.

Robban jobbar i princip alla lördagar, ibland även söndagar, Corrinda har jobbat helger och har basketmatcher, Patricia jobbar helger, Lovelia spelar basketmatch varenda helg och det räcker för att inte få ihop det. Sen har jag varit tvungen att göra massor på helgerna, både plugg, jobb och allt annat som hör familjen till. Inte att tala om alla måsten på huset, husvagnen och trädgården.

Men nu jäklar hoppas jag att vi får ihop det!

Så, ungarna har fria händer att vara kreativa:)

Jag ska försöka städa lite, eller mycket, under veckan så vi kan sätta upp alla adventsljus av olika slag.

Nu när det blir mörkt vid tre så känns det som att dagarna tar slut så tidigt! Man tittar ut och det är skumt redan vid ett, tvåtiden och så blir det knallsvart på en kvart lite senare. När klockan är fem så känns det som att man borde gå och lägga sig. Det är ju helt galet.

Jag skulle vilja få lite snö nu, så att det i alla fall är ljusare. Men ska det blaska och töa kan det hålla sig borta, det gör ingen glad nånstans.

Mitt ljus i mörkret är som vanligt träningen:D Jag vet att ni är så många som stönar åt det, men det är för att ni inte är där själva. När man hittat det man vill göra, och kommit in i det, så ger det så mycket tillbaka. Inte minst för framtiden! På ett av de pass jag brukar gå så är det ett äldre par som tränar. Jag höll seriöst på att tappa hakan när jag hörde att damen var 82 år! Det märks inte alls, jag hade kunnat gissa på 62:) Hon lyfter vikter och gör burpees och hoppar hit och dit som valfri ungdom. Det är GOALS.

Att hålla sig i form är klokt.

Sen behöver man inte köra högintensivt som jag snart ska åka iväg och göra, men varför inte? Att få upp pulsen är bara nyttigt:)

.

Någon av er önskade att få se bilder på barnen från 2010, antar att det är för att säsongen som vi var med i Familjen Annorlunda går på tv:) Jag har bilder, nästan fler på alla barnen då, än nu, för nu är de inte lika mycket i min absoluta närhet hela tiden. Vi kan ju börja med den här:D Julkortet från 2009

Janelle, Robban, Novalie, Corrinda, Patricia

Trixie Lovelia

Jordan

Nu orkar jag inte skicka julkort längre. Eller ska jag vara helt ärlig så beror det på att frimärken är så in i helvete dyrt att det är ohållbart. Jag har beställt julkorten och betalat olika mycket för dem, allt mellan 0,90kr-4 kr/st. Beroende på hur bra framförhållning jag haft:)  Att då betala 9 kronor i porto är sjukt.

Sen blev det väl 2010 antar jag. Jag vet inte varför bilderna är så små, men det är från den gamla bloggen och dåtiden gjorde väl sitt till:)

Det här årets julkort, 2011, blev det nån strul med så jag tror inte att jag fick dem förrän väldigt sent, tveksam om jag ens skickade ut dem.

Janelle Patricia

 Jordan Jamie

Robban Corrinda

Trixie Lovelia Novalie

2012 hade jag ledsnat på allt gnäll och tjafs med fotograferingen inför jul så jag tog ett sommarkort:)

Och 2013 så fuskade jag med påklistrade luvor:)

Här vet jag att det kändes i hjärtat att inte vara en hel familj, just när jag skrev dit namnen.

Jag kan berätta att det inte är klart på en bild:) Alltid är det nån som ska sura eller tramsa;)

”Det är för trångt! Jag får inte plats! Han trängs! Hon sitter på mig! Lägg av dååååå! Är det klart snart?”

Och nästa år, 2014 så fick Patricias studentfamiljekort bli julkort:) Jag borde tagit en utan mig, men så långt tänkte jag inte direkt där i juni och fick stå mitt kast:)

 

Sen hittar jag inga fler, och anar att det var det sista. Så här ser de ut idag:)

Corrinda Simon

Trixie Novalie Lovelia

Patricia Janelle Jamie Syrran

Jack

 

Här är Jordan med också:) Men Robban hade ingen lust att hänga med oss.

 

Så tio års Familjen Wetterholm – varsågoda:D Det är inte klokt vad snabbt tiden går. Det är ändå nåt man alltid kan räkna med, att det kommer en ny dag i morgon. En ny chans att göra bra ifrån sig;)

Jag tycker ändå att jag bidragit helt okey med mina nio medborgare. Tänk va, de är mina allihop, det är mäktigt ♥

 

Nu måste jag käka lite om jag ska orka köra HIT sen, vi hörs senare!

 

Innehåller annonslänkar

.

Jag sitter och läser dikter. Om nån kan förklara för mig vilket tillstånd som gestaltas i Edit Södergrans Triumf att finnas till…

Berätta för mig??

När jag ska läsa dikter så hamnar jag direkt i ett tillstånd av irritation deluxe. Jag blir förbannad och tjurig. Förlåt alla poeter men det är obegripligt. Spotta ut orden så man fattar! Hatar tolkningar, för vem kan säga att det är korrekt? Speciellt när poeten är död sen evigheter. Hatar poesi förresten. Trams? Varför jag läser en sån kurs? Fan vet…( den innehåller delkurser man får plåga sig igenom för att få det roliga)

Men nu är jag så förbannat less att jag tar en paus och surfar:)

Och hamnade hos Jotex ❤️

Bara idag, 24 timmars deals, så rappa på om ni vill fynda!

Sen har de även massa bra priser hela veckan:) Denna Black Week?

Den här väggpanelen köpte jag till killarnas rum förra julen. En ljusslinga bakom och det var superfint!

Ni var många som frågade efter den då, så här är den, till bättre pris också:)

Jag skulle så gärna vilja ha en sån här ljuskrona över matbordet, men det funkar inte, men jag har en annan variant över min köksö, och det är så fint med de levande ljusen.

Bara klä in i granris och äpplen a la Ernst:)

Eftersom jag äntligen satte upp gardinstång och rullgardin inne hos pojkarna i somras så kan jag inte låta bli att snegla på den här gardinen in dit.

Den är så himla söt:) Finns i flera färger.

Ja, så jag tycker alltså att det är väl värt ett besök inne hos Jotex 🙂

Jag har ju lite fokus JUL nu, men de har oändligt mycket mer.

Nu måste jag återgå till poesin… bah!

Vi hörs lite senare!

I morse vaknade jag av klockan som ringde, strax efter sju. Helt väck. Totalt och helt off, fattade inte vad det var som lät:)

Igår kväll var jag och syrran hemma hos mamma och pappa och slog in paket till ungarnas adventskalendrar. Många paket blir det och ett excelark är helt nödvändigt, vi slår in, sätter på nummer och prickar av:)

Ni var flera som frågade vad vi ger i kalendrarna.

Svaret på det kan nog få PK-gardet att gå i taket, för det är mycket godis:) I alla möjliga former. Jag vill inte ha 24*9 småpryttlar som ska surfa runt här hemma i evighet sen. Godis är kalas.

Så, mina kids börjar många dagar i december med att äta socker, och vet ni då? De är helt normala:D

Ibland tror jag att folk är galna på riktigt, sockertalibaner och helt oresonligt rädda för att barnen ska förvandlas till nån slags monster. Det kanske andras barn gör, vad vet jag? Men mina är inte det minsta känsliga för varken högt eller lågt blodsocker.

Och kom ihåg – det är inte vad man äter mellan december – januari som räknas, det är vad man äter mellan januari och december som är det viktiga:)

Själv tänker jag frossa i allt jag vill ha under december, men med nån slags måtta. Kanske:D

Jag kan ju inte berätta vad vi har i kalendrarna för kidsen kanske snokar här, men tips är TGR, Normal och Dollarstore. Smått och billigt:) Här står de, på parad framför tv:n.

I år får Janelle stå tillbaka för Jack, och det är lite mer fokus på honom. Vi har ingen åldersgräns på när man inte får adventskalender, jösses både syrran och jag får varsin chokladkalender av våra föräldrar;) men vi tänker som så att när man skaffar sig egna barn så övergår kalendern till barnet. Fler barn så får de dela. Det blir lite ohållbart annars:D

.

Vi satt i många timmar och slog in paket, och man blir ju rätt seg i både knoppen och kroppen. Jag tror jag kom hem vid halv tolv eller så, och jag kan ju inte gå och lägga mig direkt, utan det blev lite läsa och skriva. Idag hade jag bokat in David klockan 9.00 och ångrade mig så hårt när jag var tvungen att kliva upp och åka iväg:D

Men det var kul, som alltid, jobbigt men kul. Idag var vi bara fem stycken så det blev många varv med att piska med repen. Sen hem och då hann jag inte mer än käka, så åkte jag vidare för att skjutsa pappa till vårdcentralen för att ta prover. Det gick rätt snabbt, och efter det så fick jag lov att åka och tanka deras bil, det var lite köra på ångorna;)

Ska man hålla på och köra sjuktransport så här så är det lika bra att bilen är fulltankad. Jag har fått en grym snits på att fälla ihop och upp en rullator också;) Jag behöver tanka min egen bil också men orkade inte bry mig om det, jag är inte riktigt nere på ångorna än.

Hem igen, och nu kunde jag äntligen duscha. Jag frös ordentligt för det var ganska kallt ute, och när man svettats så blir det ju fryskallt direkt. Stod länge under de varma strålarna, det är något jag verkligen älskar. Jag kan stå i duschen hur länge som helst.

Klockan var bara tolv, men det kändes som hela dagen gått. Det var tacksamt nog ljust ute, och inget regn, whihooo! Jag behövde fota lite, och det fick bli utomhus. Sen var det några timmars jobb, och sen gick ögonen i kors. Jamie kom från skolan, och övriga droppade in de med, men jag kröp ner under täcket och blundade. I en och en halv timme:D Det var inte riktigt meningen, men å andra sidan så fick jag massor gjort när jag sen vaknade. Och eftersom jag har en hel del kvar enligt min planering så här innan kvällen är slut, så passar det ju bra att jag är rätt pigg.

.

Jag ska läsa lite dikter. Fy fasen. Jag lever på att nästa termin ska vi skriva ett längre projekt. Inte för att jag för mitt liv kan förstå hur jag ska få ihop DET. Tre långa romaner, och en essä. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om:D

Börjar få lite svårt att andas nu känner jag…. Brrr. Jag ska även läsa massa kurslitteratur, som jag inte orkar med så mycket i taget;)

Vi hoppar till min nya julkrans, köpt på Dollarstore för 40 kronor.

Hänger nu på min dörr och glittrar och glimmar:)

Nu ska jag glittra lite med ögonen och ta itu med mitt nattskift!

Hörs i morgon 🙂 Natti natti.

Innehåller annonslänk för Cellbes

.

Det är Black Week! Och jag, liksom de flesta andra influencers kommer att ha mer reklam den här veckan. Det går bra att scrolla:) men jag hoppas att ni förstår att det ligger mycket jobb bakom även de inläggen. Jag scannar och försöker leta reda på deals och saker jag tror att ni skulle gilla:D

Och jag bloggar som vanligt också!

 

Idag kommer några tips från en av mina hovleverantörer – Cellbes 

Jag älskar julen, och jag blir aldrig så intresserad av att mitt hem ska vara fint som då:) Normalt är jag inte så mycket för mattor, de blir bara smutsiga och måste tvättas. Katterna och hunden torkar både nos och tassar på dem och lägger gärna en hårboll eller två också.

Men till jul är det annat:) Den här mattan finns i flera färger, men för mig är det rött som gäller, möjligen grå eller blå.

 

Sen har vi ju de här tunga maffiga sammetsgardinerna, även de finns i flera färger, helt i min smak:)

 

Men inte nog med att Cellbes har bra priser på heminredning, nä de kör även 30% på underkläder!

 

OCH på utvalda byxor.

 

Notera även att de har förlängd returrätt, till den 12 januari, vilket innebär att man utan risk törs beställa saker i julklapp till folk:)

Jag kan varmt rekommendera de här byxorna.

Jag köpte de förra vintern och de är supersköna. Lika snygga så här med klack, som med grov känga och stor stickad tröja, eller som mysbyxa hemma. Multifunktion:)

Sen är jag svårt sugen på de här, jag har tröjan, och det är ju ruggigt snyggt alltså.

Eller hur? De är höga i midjan, vilket är himla skönt:)

Ja, som ni vet så älskar jag Cellbes, och det gör även mina tjejer. Jag ser en enorm skillnad i deras sortiment nu mot för bara några år sen, de har verkligen utökat och fått så mycket mer. Just att tjejerna hittar massor talar ju för att det passar alla åldrar:)

 

Japp, Cellbes är dagens och veckans första tips ♥

Hörs alldeles snart igen!

I fredags var det VIP-premiär på Dröse&Norbergs variant av Snövit. Jag var bjuden men kunde inte gå, men till mina stora glädje så fick jag biljetter till den vanliga premiären på lördagen ❤️

Jag är så oerhört tacksam och glad!

Jag hängde ju på akuten fram på småtimmarna, och fick inte speciellt mycket sömn. När klockan ringde fattade jag på allvar inte ett dugg. Mer sovande än vaken masade jag mig upp och fick ordning på allt som skulle göras innan vi kunde åka, och vi körde vid halv tio. Till stationen bara där vi parkerade och tog pendeln. Göta Lejon ligger en kort promenad från pendeltågsstationen och vi var där i god tid. Snövit började klockan tolv, och vi hann köpa en kopp kaffe och gå på toa och sätta oss, på bästa kalasplatserna!

Rad fyra framifrån mitt framför scenen, svårt att sitta bättre:)

Så började det. Vi såg ju Robin Hood för några veckor sen och den var superbra. Vi har även sett Alladin förut som var toppen, så givetvis hade jag höga förväntningar.

Och seriöst nu, det här var så jäkla bra! Jag satt och ville inte att det skulle ta slut:)

Skådespelarna var delvis samma som i Robin Hood, jag kände igen Patrik Martinsson och är nästan säker på att tjejen som spelar snövit också var med där.

Dröse&Norberg gör ju om sagorna på sitt vis, och det är så bra. Musiken var härlig och jag kände mig som en liten unge som satt och tindrade med ögonen:)

Magi!

I pausen sa Trixie att de nog sett Snövit förut, med Yohio som prins. Jag fick leta i minnet lite för jag hade definitivt inte sett den, men så kom jag på att Janelle fick gå med småsyskonen, för jag var bortrest, antagligen i skolan. Trixie kände igen musiken delvis men var överlycklig för hon gillade den skarpt.

När hon sa att Yohio varit prinsen så kom jag på att just ja, det är en prins med också:) Jag var helt uppslukad.

Så kom prinsen och var cool, kaxig och självsäker, prinsarnas prins 🙂 med ett ego och självförtroende som få. Han ropade komplimanger och så tittade han åt Jordans håll, alltså inåt mitten av raden där framme:)

”Hörru grabben, hälsa din morsa att hon är skitsnygg och att hon kan ringa mig sen!”

Jordan vände sig till mig, helt andäktig och frågade om det var mig han menade??

Givetvis sa jag JAJAMENSAN:)

Att det var en väl inövad replik tänker jag inte berätta för Jordan ?

Prinsen är förövrigt Bragi Bergsson, som jag nu lärt mig varit med i Idol.

Det går ju inte att fota vettigt men tro mig när jag säger att det var suveränt.

Dvärgarna är så roliga! Snövit så söt och prinsen så stilig.

Drottningen är så elak, och så bitska ironiska roliga kommentarer:)

Alla var grymma! Om ni funderar på att köpa nån upplevelse i julklapp så kör på Snövit! Eller Robin Hood! Eller båda för den delen 🙂

Efter föreställningen fick man komma upp på scenen om man ville, och prata med artisterna och kramas lite. Mina var inget sugna på det, men jag såg ju hur de här småflickorna, i prinsessåldern, med strålande ögon lyste när de kramade om prinsen. Fatta, de fick en kram av en riktigt sagoprins!! Vilken lycka ❤️

Med guld på axlarna och kritvit uniform, alltså man borde ju tagit chansen att kramas?

Kevin Costner började sin karriär på Disneyland som just prinsen i Snövit, så Bragi har att brås på:)

Och nu ska vi inte glömma den lilla Snövit, så duktig tjej!! Jag kommer aldrig förstå hur de här barnen som skådespelar kan vara så makalöst duktiga. Stort imponerad!

Helt lyckliga gick vi därifrån. Mina killar har lite svårt att sitta still om något är tråkigt eller de inte gillar det, så att de satt som tända ljus är ett toppenbetyg:)

Tack snälla Dröse & Norberg för att ni gör så himla bra musikaler! Och för att vi fick komma❤️

Tack hela ensemblen!! Så bra!

❤️❤️❤️

Alltså att vara trött har olika stadier. Vi har vanlig hösttrötthet och den är jobbig. Vi har visst haft tre timmars sol här i Uppsala i november. Det är inte undra på att man mår lite sådär. Sen kan man lägga till saker, för att addera lite på det där kontot med tråk. Hela det här året har sugit rejält, inte mycket som fått rulla på bara. Den där harmonin och lugnet i själen har saknats. Jag saknar den.

Jag känner mig lite otillräcklig, en känsla jag inte är helt van vid, för jag är en mästare på att prioritera och delegera. Nu är det mycket med plugg, det är faktiskt 150 jäkla procent på universitet. Sen ÄR det inte kärnfysik, men det tar tid:)och det är deadlines som måste hållas. Barnen har massor i skolorna, och Lovelias basket ska vi inte tala om. Där har jag konstant dåligt samvete över att jag aldrig kan skjutsa till matcher eller träningar. Men det är match varenda jäkla helg och jag sitter fast med jobb eller plugg varenda helg. Det där med att ha lediga helger existerar inte längre.

Sen är det roliga saker också, som idag får jag passa Jack ❤️. Det hör till saker jag så gärna vill göra att jag prioriterar det hårt, och hela familjen älskar det:)

Men sista veckan skulle vi kunnat vara utan. Pappa ska börja få dialys, och opererade in nån slang i magen förra fredagen. Sen ”tappade han halva kroppen” på lördagen . Mamma ringde och sa att han var halv, och jag sa ring doktorn. Den riktiga alltså, inte hobbydoktorn Carola:)

Syrran åkte sen upp till dem och efter samtal fram och tillbaka med 1177 så åkte de till akuten. Inget fel hittades men säga vad man vill om vår sjukvård, och tro mig jag har mycket att säga där, men på akuten så letar de förutsättningslöst. På vårdcentralen säger pappa att han är yr och de bara avfärdar det, medan på akuten så lyssnade de och tänkte ett varv till. Och ännu ett. Han blev kvar.

Till sist konstaterades en liten stroke. Och i onsdags opererades han, en carotisstenos, om jag fattar rätt, det här är lite utanför min kunskapsbox. Halspulsådern rensades på skräp och han mår nog faktiskt bättre än på väldigt länge. Det är positivt:)

Han fick komma hem i fredags. Allt såg fint och bra ut, och så ringer mamma vid elva på kvällen.

”Kan du komma och tejpa ihop ett sår på pappas mage, det har gått upp lite och blöder.”

Jag tänkte att det var väl bara att sätta på ett plåster:) men letade i min medicinlåda efter tejp. Hade inte jättemycket steristrip men tänkte att så illa kan det ju inte vara. Bad ändå mamma ringa 1177 för att höra med dem. Jag hade inte sett magen, och trodde att det bara var nåt liknande en sondknapp. Det har jag pysslat mycket med och kunde liksom inte få ihop hur det skulle kunna spricka upp.

Pappa är ju av det gamla tuffa, tåliga virket. Kan man lugnt säga:)

Jag kom dit, mamma ligger och torkar golv inne i badrummet och jag undrar vad hon håller på med. Skura golv mitt i natten liksom? Det visade sig att det var blod. Öhhhh vahettere, hur mycket blöder det egentligen?

Nä nu hade det ju slutat.

De hade satt för kompresser och när jag lyfte på dem var jag ju kanske inte helt förberedd på att få se ett fem, sex centimeter långt snitt som glipar typ tre centimeter, och är säkert två centimeter djupt.

”Men pappa, det här måste ju sys!” Jag såg hur tråden gått upp.

”Äh, tejpa ihop nu bara.”

Tejpa ihop nu bara 🙂

Jag fattade ju inte ens varför det är ett snitt där, men tydligen är det nån slags dosa inopererad där, som hör till dialysen. Han ska få hemdialys på nätterna. Det kan jag inte ett skit om. Måste nog lära mig:)

Jag tejpade. Drog ihop de där tre centimeterna och tejpade och det blev tjusigt. Men att det skulle hålla var ju inte på kartan. 1177 sa att vi måste åka in och sy. Via akuten. En fredagkväll. Med ett icke prioriterat ärende. Tjena. Pappa ville helst sova:) Jag försökte med om det fanns något annat ställe, för det är ju öken att häcka där, men Nope.

Vi åkte till akuten. Och fick ändå förhållandevis snabb hjälp. Precis när läkaren dragit på handskarna och skulle påbörja knypplingen, så fick hon ett larm, och var tvungen att ila. Som på film:)

Tydligen syr man de här snitten med en enkel tråd, som man knyter en knut i ena änden på, drar ihop såret och avslutar med en knut i andra änden. Mitt på magen, nedanför naveln typ, det känns ju som ett ställe som är rätt utsatt för buktryck. Man fick helst inte kräkas, hosta eller krysta. Eller ta i med magen på andra vis. Nä, eller så kan man sy ihop med rejälare grejor? Kanske?

Nu är det sytt invändigt med tråd som försvinner och tolv stygn utanpå, som ska tas bort om tio dagar. Plus tejpat med steristrip. Nu bör det hålla.

Vi åkte hem igen, och jag kom i säng vid fyra på morgonen, skapligt mosig:)

Upp tidigt på lördagen sen, och eftersom hela veckan varit lite upp och ner i och med att pappa legat på sjukhuset, så är jag mest bara trött.

Jag känner mig bakis som sjutton.

Mer bakis än förra helgen när jag faktiskt var det;)

Nu tänker vi att eländeskvoten är fylld för lång tid framöver. ??

.

Simon är i och för sig sjuk nu, han har fått nån elak infektion i visdomständerna och alla som haft det nångång vet hur överjävligt dåligt man mår. Janelle jobbar idag så vi fick låna Jack❤️

Han är så älskad och har total uppmärksamhet av alla ungarna här. Och han är en riktig solstråle. Den enda man ser så här års?

Jag får knappt låna honom:)

Lite senare idag så ska jag och syrran hem till mamma och pappa och slå in alla paket till adventskalendrarna. Det är så många paket… ?

Vi körde en shoppingrunda inför det igår, och tror att vi är relativt klara:)

Nu ska jag byta blöja, hörs snart!

Vad är det med det här med att inte kunna sova på nätterna? Jag börjar ledsna nu:) Kanske dricka lite whiskey på kvällarna;) haha nä fy fan. Men en gummiklubba i skallen kanske funkar.

Nåväl, i morse var det upp och iväg. Lovelia skulle vara hos tandläkaren redan 8.10. SNark. Jag hoppade alltså i träningskläderna direkt och så åkte vi. Parkerade vid tandläkaren strax före åtta, och anmälde oss några minuter i. Kom in strax efter tio över…

Men allt gick bra och snabbt. Hon har haft några mjölktänder som vägrat släppa taget, och de permanenta under vill ju komma upp. Nu är de bortplockade:) Jag körde Lovelia med en bomullstuss i munnen till skolan. Och kväljer lite när jag skriver det, det är så djävulskt äckligt med de där tussarna! Jag har dragit ut en hel del tänder, och själva utdragandet är inget i jämförelse med att ha de där saliv/blodstinna tussarna. Urk!

Sen drog jag till Friskis:)

Patricia anslöt via buss, och vi körde med instruktör. Det är alltid jobbigt, oavsett vad man gör så är man slut efteråt. Vi snicksnackade och när vi satte på oss skorna i hallen så slog det mig. Satans förbannade skit! Jag hade glömt att boka av cirkelfysen klockan elva.. David konstaterade glatt att då skulle jag ju få en prick, och jag morrade att det inte kom på fråga och loggade in mig på passet. Tänkte att jag åker hem. Det får man såklart inte, men jag tänkte vara olydig. Men… så är det ju det där med statistik. Jag kan inte skaffa ett pass i statistiken som jag inte går på. Det är fusk, och det pysslar inte jag med.

Så vi körde det med då:)

En kort promenad över till Ica först och köpa nåt att äta, blev en proteinshake, och en banan. Och så tillbaka. Det var kul, för nästan alla tjejerna jag känner kom:) Vi hann snacka en stund innan passet och sen var vi i samma grupp. ”Jobbigt” när alla vill ha ganska tunga vikter så man får slåss eller springa och hämta mera, men så är det:D
Det känns ju såklart att man redan kört ett pass, men det går bra ändå, det är ett helt annat sätt att träna. Tyckte jag hörde David fråga Patricia efteråt om hon skulle hänga med på ett benpass också men där var det stopp:)

Vi åkte hem i stället.

Käka, duscha, skriva. Var planen.

Det blev  – duscha, käka, ta fram datorn, sätta i lurarna med Imperiet, luta sig tillbaka och somna:) Sova middag i två timmar, och sen skriva.

Man får göra som man vill, bara det blir gjort, och nu kommer jag ju få sitta i kväll. Det funkar fint hoppas jag.

Barnen har varit med sin andra förälder och jag har varit på sjukhusbesök.

.

Jag vet att Familjen Annorlunda med vår säsong, nummer två, går på sjuan nu. Ni är flera som skriver till mig att det känns konstigt att se exet vara gullig och omtänksam mot mig.

Jag håller med. Jag tycker vissa partier är skitjobbiga att se. Andra är bara roliga:) Jag antar att han inte direkt gillar att det repriseras:D och det ger lite plåster på mina sår, att det känns värre för honom. Jag har oerhört svårt att förstå att vi varit ett par. På samma gång har jag lika svårt att fatta att vi inte är det längre. Jag skulle aldrig vilja vara tillsammans med honom igen, det tåget har både gått och kraschat i 300knyck in i en bergvägg, men det var VI i 26 år. Vi har vuxit upp ihop och det finns få saker under de här åren som han inte varit en del i. Jag kan liksom inte ta en viktig händelse och utesluta honom för han bidrog till det. Jag var sjutton år när jag träffade honom, ett barn på så många vis, och jag var väl 43 när han drog, det täcker verkligen alla stora händelser. När jag ser honom på Tv så känns det som att se valfri skådis,(förutom de heta, snygga rackarna) nån man känner igen så totalt, men inte vet ett dugg om.

Skitmärkligt!

Ni var så många som sa att det skulle bli annorlunda med tiden, att vi skulle kunna kommunicera och ha ett vettigt förhållande. Nja, ni hade fel:) Vi är inte en millimeter närmare än vad vi var den där natten då han reste sig och försvann. Där får han ta på sig det allra mesta. Jag ska inte säga att jag legat på men jag har gjort försök, och de har totaldissats. Jag är mycket, men jag är inte klängig, och jag har en grym stolthet. Jag ber inte. Duger det inte så får det vara. Nu har det gått nästan sju år så jag förutsätter att det kommer vara så här. Och det är okey. Man vänjer sig vid allt.

Men i stort så är jag stolt över vår medverkan i Familjen Annorlunda, det är VI, inte nåt regisserat skräp, utan vår vardag. Som den var då. Nu är det annorlunda.

 

Nu sitter jag med Veckans Brott på tv…och alltså hallå? Vem är den superstiliga mörka snyggingen?

Gosh ♥ Jag kanske måste kolla på ettan lite oftare 🙂

 

Nu ska jag försöka slita blicken från den bildsköna mannen och i stället koncentrera mig på mitt synopsis. Vi hörs alldeles snart igen:)