Jamen sådär ja! Jag är tillbaka hemma, efter att varit i karantän hos syrran sen i fredags. Det har varit som semester:D
Anledningen var ju som ni kanske kommer ihåg att vi fick göra en akututryckning hem till mamma och pappa, som var magsjuka. Vid en lite närmare titt så går magsjuka i hela 55+boendet som de flyttat till. Jag för min del har aningens svårt att fatta att de(styrelsen/de som bestämmer) inte fattar att den städerska de har, som går i alla lägenheter och använder sina egna städattiraljer, utan någon form av skyddskläder..kanske är en jävligt stor och bidragande orsak till att smittan sprids i fem höghus…? Inte ensam, men en bidragande.
Mamma och pappa är nu förbjudna av oss att släppa in städerskor. På obestämd framtid. Jag åker hellre upp och städar än att jag är med om det här igen, och jag vet med bestämdhet att vi alla är ense här. Pappa fick ju åka ambulans till infektionsakuten, han var ganska risig.

Vi åkte upp allihopa i bil efteråt, nån måste ju berätta saker för läkarna, så det blev ett antal timmar där. Så länge vi var lägenheten så hade jag en buff uppdragen över näsa och mun:D Förutom när ambulanspersonalen kom får då kände jag mig en aning fånig, så då drog jag ner den. En av killarna hade munskydd, den andra inte.
”Det där hjälper inte”, sa mamma, men jag envisades, och tillbringade dessutom väntetiden på ambulansen ståendes ute på balkongen.
Mamma var ju sjuk hon med, så henne isolerade vi sen i lägenheten, och handlade åt henne medan hon satt kvar i bilen. Sen åkte jag hem för att hämta den väska som barnen packat åt mig. Jag var högst ovälkommen, förrän det gått minst 48 timmar. Eftersom jag själv varit så djävulskt långt nere i kräkfobiträsket, och både Novalie och Patrica är där, så kändes det som en självklarhet, om de nu ville det. Och i ärlighetens namn, att bara jäsa hos syrran kändes rätt mysigt:)
Jag hade ju fastat onsdag kväll, hela torsdagen och skulle börja äta på fredagen men hann aldrig innan mamma ringde. När man är runt äckelvirus så stängs i alla fall min matklocka av, så jag var inte det minsta hungrig, men frysköpespizzorna vid åtta på kvällen var goda:)

Innan så duschade vi, bytte alla kläder, kastade allt i tvättmaskinen och lallade runt i pyjamas.
Vi kollade på tv, och snackade, och gick och lade oss i hyfsad tid. Man blir ju lite chockad när sånt här händer, och det var en lång dag. Syrran har en svingammal bäddsoffa som varit vår mormors och jag var ganska skeptiskt till att sova i den, tänkte att den skulle vara beyond obekväm. Men så gott som jag sovit sista dagarna alltså! Helt makalöst:)
Allt hade ju varit hur majsigt som helst, om syrran inte på lördag kväll blev dålig. Vi satt och halvsov, powernap i soffan bredvid varandra när hon plötsligt flög upp. Tjena. Jag insåg att mina 48 timmars karantän precis utökades med +48 nya. Jag blev solo där i soffan, och satt och surfade och såg på Tv medan hon hade annat för sig. Jag stängde dörren, tvättade händer, och rotade fram en flaska sprit. Absolut Mango var det starkaste jag hittade som var öppnat. Jag funderade en sekund på att knäcka en gammal Mekongwhisky, thailändskt rävgift som funkar lika bra som golvpolish eller för att fräta bort rost;) Det smakar skit. Men Absolut Mango var ganska gott, jag ska nog ta en sväng till Bolaget och shoppa lite. Jag ser det som ren medicin och förebyggande under den här perioden.
Jag var ju övertygad om att det rörde sig om minuter innan jag skulle bli dålig, men ändå så var jag inte hysteriskt rädd, så hej då kräkfobi. Kom aldrig tillbaka. Men timmarna gick, jag gick och lade mig, vaknade och var fortfarande frisk. Syrran var dålig i några timmar på kvällen sen dess har det varit ok. Jag förbjöd henne att lämna sovrummet, med undantag för toaletten då, och själv höll jag mig i ”mitt rum” och övriga med stängd dörr, och hade en egen toa.
Söndagen ramlade förbi, jag hade fått min dator så jag kunde skriva en jäkla massa. Och det gjorde jag:) Totalt blev det runt tretton-fjorton sidor. Jag började på en text, skrev sex sidor och kände att fan den här var inte så kul, den vill jag inte hålla på och skriva hela terminen, så då skrev jag en ny.

Solen strålade så jag släppte ut syrran på altanen, på en replängds avstånd och ställde upp ytterdörren och altandörren så det blåste korsdrag genom huset, och sen satt vi ute och njöt. Sen fick hon återgå till sovrummet, och var hon hungrig/törstig så fick hon vackert be om det, så fixade jag:)
Jag har ätit rostade mackor, med smör och ost på, sen i lördags. Så mycket bröd har jag inte ätit på flera år:D Men som sagt, aptiten flyger sin kos när virus flyger. Rostat bröd, kaffe och te, mat för en mästare;)
Ni kanske inte är lika vidskepliga som jag, men när klockan passerat det antal timmar som det tog för syrran att insjukna, så började jag våga tro och hoppas att jag skulle slippa.
Idag klockan fem var det fyra dygn sen. Hon var helt symptomfri vid midnatt och det är typ nu för fyra dygn sen. Men… för att göra det hela lite spännande, så har vi idag hämtat hem pappa från sjukhuset. Han blev kvar så länge dels för att han hade symptom, sen för att mamma var så matt att hon inte orkade ha honom hemma, han orkade inte ens gå för egen maskin på fredagen och det funkar ju inte, och sen var det nåt blodvärde som låg åt helsike fel.
Vi hämtade hem honom och följde med upp i lägenheten, som ju mamma sanerat, men alltså…hela boendet är ju en risk…. Det är så lite andetag som möjligt, och ta inte i något, måste man ta i något så använd handskar eller armbåge och TVÄTTA HÄNDERNA:)
Vi tog med mamma och handla sen, och sen gick vi en lång promenad, det gjorde vi går med, det var väldigt skönt ute.

Jag packade ihop mina saker, och sen åkte vi och tränade:)
Fatta hur skönt det var att träna!! Jag har känt att det var lika bra att boka av allt, för på rostbröd presterar man lite dåligt;) Jag bokade av ett fransbesök och ett utvecklingssamtal i måndags, bara för säkerhets skull, och flera träningspass. Men nu jäklar!
Sen åkte vi till Rosendal och såg Corrinda spela basket.

De förlorade dessvärre:/
Se hem, och då hade alla barnen redan lagt sig, så jag får vänta med att pussa på dem till i morgon.
Barnen har klarat sig alldeles utmärkt. Patricia och Corrinda har varit fullvärdiga stand-in för mig, och jag har haft rena husmorssemestern. Jag har haft väldigt lite att bry mig om, fått mycket gjort, och dagarna har ramlat på. Jag hade tänkt åka hem igår, men så tyckte de att jag kunde stanna, och jag var inte så svårövertalad;) Alla går upp själva på morgnarna, alla sköter det som ska göras, och ibland har de såklart messat och frågat lite. Men, som Patricia sa: De övar inför Hawaii:)
(Som vi återigen skjutit på, av flera anledningar. En katt i livets slutskede, Corona, tidsbrist och bara ett allmänt känna-på-sig att det är lämpligt att avvakta. Eftersom vi inte hunnit planera och längta så ska vi börja med det snart:) )
.
Hur jag kunde hålla mig frisk? Ja, ta i trä! Men tvätta händerna väldigt noga med tvål och vatten, sen handsprit. Hålla mig ifrån syrran, inte låta henne gå lös i huset, skilda toaletter, vädra, och rent allmänt ha en noggrann hygien. Plus att jag kanske inte är så mottaglig. Ta ännu mer i trä!
Nu vore det ju lagen om alltings jävlighet om jag blev risig, men alla var symptomfria i över 72 timmar och mer än så kan man inte göra.
Och ta i trä igen då:D
Nu är jag hemma, det känns skönt, men jag har haft det bra. I morgon ska jag försöka få ihop mina texter för inlämning, det har blivit väldigt knepigt med allt sånt, men å andra sidan finns det stor förståelse från lärare och kursare, tack och lov.
Hur har ni haft det? Jag hoppas att ni har saknat mig, lite pyttelitegranna i alla fall:D
Man hamnar i nån bubbla ibland, men nu har jag bubblat klart, vi hörs i morgon igen!!
Natti natti 🙂
Jobbar som sjuksköterska i kommunen. Läkaren på vc skriver remiss till ssk i kommunen om att den personen inte orkar/kan ta sig till vc. Så åker vi och tar prover i hemmet. Tråkigt att din pappa blivit dålig.
Undrar bara, och du behöver inte svara om du inte vill. Har han (pappan) velat träffa barnen hemma hos sig någon gång eller är det bestämt att de ska träffas på annan plats? Du är en kämpe hur som helst!
Nej. Enda gången det varit på tal är den julmiddag de tidigare hade på annandagen. Barnen var där ett år, sen vägrade de, de kände sig bara obekväma och var ledsna inför det. Jag har alltid låtit dem bestämma. I början bodde han med den nya i hennes etta, hur han bor nu vet jag inte, men då ville han inte ha dem där, och sen dess har han aldrig sagt nåt. Han var från början här, jag höll mig undan. Idag vet jag inte, jag pratar som jag sagt aldrig med honom, utan de fyra minsta har en egen dialog. Men de träffas aldrig hemma hos honom. Nu bor han fem mil bort så det blir ju en del köra fram och tillbaka men å andra sidan kör de ofta till Stockholm och gör saker. Han pratar sällan om sin nya familj vad jag förstått så det är ju verkligen två skilda världar.
Tack 🙂
Stödstrumpor fixar hemtjänsten. Ring till biståndshandläggaren i kommunen.
När det gäller prover finns något som heter tjänsteköp. Sköterskan på vårdcentralen kan ordna så sköterskan på kommunen kommer hem och tar prover. Prata med vc om det.
Vad tycker du om jack Reacher? Jag har läst några stycken.
Jag gillar dem! Det är min nya favorit efter att jag läst de jag hittat på svenska av Karin Slaughter 🙂
Jag jobbar i hemtjänsten och det är vi som tar på stödstrumpor osv. För att kunna ta prover hemma måste du vara inskriven i hemsjukvården (HSL) och då kommer en sak hem och fixar detta. Det är dock vissa kriterier som måste uppfyllas för detta. Kolla med vårdcentralen, det måste ske genom ett läkarbesök. I annat fall om vårdtagaren inte anses tillräckligt sjuk för att skrivas in i HSL (jag vet det låter förfärligt, vi har ett sånt fall på jobbet just nu och man häpnar lite faktiskt) så kan vårdcentralen personal själva komma hem och ta vissa prover. Men ring och kolla 😊
SSK, inte Sak 🙄😂
Nä,det är klart att en skilsmässa inte ska gå tilll så. Eller att en lekfarbror är samma sak som en pappa. Men tack och lov att ni kunde bo kvar i huset.
Jag är uppvuxen i en familj där man inte lärde sig lösa konflikter.Och det kan få katastrofala konsekvenser.Men tack och lov kan man bryta dåliga mönster. Jag försöker så att ha bra kommunikation med mina barn.De är tonåringar nu och den frigörelsen är ju inte alltid lätt. Men att kunna prata och reda ut problem är ju fundamentalt i alla relationer. Lycka till.Krya på till din pappa .
Jag jobbar i hemtjänsten och vi tar på stödstrumpor:)
I vissa kommuner finns en sjuksköterska som har hand om de äldre som är över 75-80 år. Hon kommer hem och ser vilka behov som finns. Kontakta VC så ska ni få hjälp
Din pappa ska så klart ha hemtjänst, ni är viktiga socialt och kan inte ersätas, men din mamma är också gammal, kan bevisligen vara sjuk, du har många barn och din syster har långa dagar, hemtjänst behövs för praktiska saker! kontakta kommunen via hemsidan. Hemsjukvård är något annat, vet inte när man kvalar in för det. Kanske bra om de har färdtjänst med, även om det inte alltid är så smidigt.
Det är hemtjänsten som gör det. Kontakta en biståndshandläggare som sen kommer och gör hembesök och sen är bollen i rullning
Och just det, ang provtagning… här i min stad så finns det ju iaf en sjuksköterska kopplad till hemtjänstdistriktet och hon kommer hem och tar prover så att man inte ska behöva åka iväg enbart för det. Hon har även kontakt med läkaren på vc så där behövs inga besök heller direkt. Funkar jättebra
Prata med vårdcentralen när det gäller prover så ska de veta vad som gäller hos er, detsamma gäller stödstrumporna. Vem som gör vad är olika i olika kommuner och landsting/regioner.
Hej!
Det finns stödstrumpor med dragkedja som är enkla att både ta av och på 🤗
Tror de är hemtjänsten som sköter saker som hjälp med ta på stödstrumpor ansöks om via kommunen ock kostar en slant så massa papper som ska fyllas i inkomster ska intygas, hyresavi bifogas mm. Varenda jädra år samma sak hatar hjälpa pappa med alla jädra papper 😫 Men är absolut ingen expert de är min syster som sköter vård/medicin delen när de kommer till pappa jag sköter mer hemmet och handlingen. Gillar inte de där med sitta i väntrum, sjukmiljö blä. Ang ta prover hemma vet jag inte men sist pappa skulle på sin årliga läkar koll fick hade läkaren blivit helt fel informerad och fått info om att pappa knappt inte kunde gå och hade svårt ta sig till sin vc fast han går till torget där vc ligger nästan varje dag. Och när han fick rejält ont i sitt ben vet jag att sjukgymnasten skulle visa övningar mm som han skulle göra då kom hon ochså hem till honom. Så då borde de ju inte va omöjligt att kunna få ta prover hemma.
Min make har inte träffat sin pappa på över 40 år. Vi har gjort några försök för att han skulle få träffa sina barnbarn men det går inte har ju så mycket att göra. Så det är bara acceptera läget och inse att det är deras förlust.
Ja det är ju så. Här träffar pappan de fyra minsta regelbundet men bara på kul grejor. Det är inget vardagsliv eller ens en liten förmaning, de får allt de vill göra. Är det så han vill ha det så 🤷🏼♀️
Har barnen syskon på pappans sida och har de i så fall träffats?
Vad jag vet har han ett nytt barn som mina barn inte har träffat. De vill inte och jag förstår dem. Han hade nio, valde bort dem, skaffade nytt som han är med varje dag och träffar bara fyra av de nio några timmar i månaden. 🤷🏼♀️
Fast om man träffar sina barn utan att ha ett ställe att träffas på så finns det väl inte så mkt annat än att ta med barnen på aktiviteter? Får han ta med barnen hem till sin nya familj för ett vardagsliv? Man kan också tänka att hans tid med barnen är hans tid med barnen och låta det vara så.
Han gör som han vill, säger jag ju. Och om du tycker att det låter finfint så som han gör så får det stå för dig.
🤷🏼♀️