Igår skrev jag följande:
”Första april idag också. Har ni blivit lurade?
Jag gillar inte att luras. Ännu mindre i dagens lättkränkta samhälle. Folk tar ju för fan illa vid sig av ALLT.
Ja, alla har olika situationer, alla har sina egna strider att utkämpa. Men när man inte kan skämta om saker utan att folk tar dödligt illa vid sig, då är det illa. Att allt måste tas så förbannat personligt idag tycker jag är skitjobbigt. Snart törs man inte öppna truten ju.
.
För min egen del är ungefär inget heligt. Man kan skämta om allt. Men det gäller att ha fingertoppskänsla. Man måste se till den person man driver med. I min familj tar vi inte illa upp av ett sketet skämt eftersom det alltid är kärlek med i bilden.
.
Om man leverar ett Första aprilskämt på sociala medier till många människor samtidigt så tycker jag personligen inte att någon specifik ska ta illa upp och ta till gråten. Det är klart att det kanske kan svida till om någon skämtar om något som är jobbigt men vafan, glöm det och gå vidare. Det var inte menat som ett påhopp på just dig. Det var menat som ett skämt. Ta det som det. Glöm det. För din egen skull.
.
Newsflash – världen kretsar inte runt dig och dina problem. Folk har nog med sina egna:)
.
Om alla bara kunde tagga ner lite, och se längre än näsan räcker så skulle de nog slippa bli så kränkta hela tiden.
Jag har alltså läst en hel radda skämt idag på sociala medier som sen manglats sönder av kränkta, och ännu värre – sekundärkränkta individer. Det är så tröttsamt. Själv scrollar jag bara vidare och så är det bra med det. Även jag har ju saker som är känsliga, men så länge som det inte adresseras specifikt till mig så tar jag faktiskt inte åt mig.
.
Livet är enklare så, jag lovar:)
Och med de visdomsorden lämnar jag er ikväll ♥”
.
Och så kunde jag inte riktigt släppa det:)
Jag undrar nu vad ni tycker att man inte ”får” skämta om?
Jag har en tidigare kollega, läkare, som alltid skämtade friskt med allt och alla, inte på ett tråkigt elakt sätt såklart, utan lite Göteborgshumor och kul kommentarer. Han sa ofta att han skämtade med alla utom en kategori, och det var nyförlösta kvinnor 🙂 Det finns inget skörare än en sådan, jag håller med. Man har alla känslor utanpå kroppen och hjärtat svämmar över, hormonerna flödar och tja.. det är klokt att inte skämta med en nybliven mamma helt enkelt:)
.
Och Varför får man inte skämta om vissa saker?
.
Jag köper helt att man inte ska hänga ut, mobba eller snacka allmän skit om en person, eller man får såklart göra det men då har även den personen all rätt att känna sig sur och kränkt;)
Men när man skämtar allmänt om en företeelse, en viss stads invånare, ett folkslag – tänker på att alla Norgehistorier är helt ok men fan ta den som yttrar sig om samer t.ex. Oavsett om det är positivt eller negativt, man ska bara inte våga nämna minoriteter. Folk skämtar om graviditeter och får så mycket skit. Varför ta så illa vid sig? Vad i det hela är så farligt att ett litet skämt blir värsta övergreppet? Att man själv har svårt att få barn? Ja det är självklart skitjobbigt! Men är det verkligen något alla andra måste tänka på hela tiden? Är det en mänsklig rättighet att slippa se andras lycka eller fejkade gravtest? Kan man inte bara slå dövörat till?
Jag blev dumpad och lever ensam, men jag blir inte kränkt av folks eviga kärleksförklaringar på sociala medier. Trött absolut;) men inte kränkt. Trots att det gnuggas in att alla andra är så superhappy, och jag en jävla loser som inte kan skaffa mig en ny man…
.
Var går gränsen? Är det vid Norgehistorier? Graviditeter? Göteborgare?
.
Och om folk inte blir kränkta så blir de triggade..
Man får absolut inte riskera att trycka på någons trigger, för då får man på sitt samvete att folk får ätstörningar, dricker alkohol, spelar bort hela livet på Onlinekasinon, eller något liknande.
I värsta fall blir folk både triggade och kränkta. Eller så blir några kränkta å de kanske triggade personernas vägnar.
Eller tvärtom. Kombinationerna är oändliga;)
Det är idag omöjligt att säga ens det minsta lilla utan att NÅGON jävel någonstans tar illa upp.
När blev det så? Varför ?
Har man absolut inget eget ansvar längre?
Vad har ni att säga? Och kom igen nu, släpp rädslan för att kränka någon ?
Jag vill höra!
Mycket mat, god mat, och vad mätt man blir av sån här mat, det hade jag glömt. Det var ju länge sen jul.
När vi ätit klart så var det påskäggsjakt i parti och minut, alla ”barnen” fick leta först och det var ju himla bra att mina föräldrar gömt dem innan. Problemet var väl mer att de inte kom ihåg riktigt var;)
Jag älskar de här!
Det mesta gick åt, och medan vi sen plockade undan i köket så kan det hända att jag råkade stoppa i både en och två och tre bitar till av cheesecake,dock inte stora.
Efter en mils promenad ungefär så gick vi hemåt och drack the och fortsatte snacka till långt efter midnatt:)
Jamie
De är inte för woooowiga utan de är bara superfina tycker jag:)
Hon satt länge och stirrade ut mig:) Men när jag skulle ta bilden så tog den ljuvliga doften överhand.
Hon plockade upp grejorna och åhhade ändå, för det var ju finfina grejor.
När jag för massa år sedan gick igenom en abort (skrapning) var min kompis där för mig. När jag var ”klar” kom hon in till mig, satte sig på min säng och sa -helt otroligt vad du gör för chansen att få ragga på en läkare, sett nån snygg ännu då?
Jag exploderade i skratt och gråt. Hin viste precis vad som skulle få mig att lätta på trycket och alla känslor där och då. Den där uppbyggda spänningen och sorgen. Sedan kröp hon ner bredvid mig och kramades.
Mitt bästa låga skämt! För rätt person (både skämtare och mottagare) och på rätt sätt så går det att skämta om allt.
Helt i mitt tycke , exakt så skämtar vi i min familj. Galghumor kan oftast vara det som behövs, man behöver få lätta på trycket och ett gapskratt är effektivt
Och man får säkert lite bra endorfiner i kroppen av det.
Härligt med en sån vän som vet exakt vad som behövs, ❤️
Kram till dig
Jag skämtar om det mesta,man väljer skämtet lite beroende på vem man ska skojja med så det brukar gå bra ?
För mig går gränsen vid skämt om sexuella övergrepp på barn och skämt om förintelsen. Kanske för att jag har erfarenhet av övergrepp och att släkten på min mammas sida gasades ihjäl eller sköts till döds. Att skämta om olika folkslag är känsligt tycker jag. Det bästa är väl när samer skämtar om samer och judar om judar. Det är mkt mer smakfullt ån att majoriteten skämtar om minoriteten. Det är och har alltid varit tufft för minoriteter redan utan skämten kan jag säga.
Idag pratade man om en ny bok som Stefan Röstner skrivit som handlar om just vad man kan skämta om!
/ Margareta W
Jag tycker att man kan skämta om precis allt, men det finns olika sätt att göra det på. Lite hjärna och finess bakom skämtet är tacksamt. Sedan går det att skämta på ett grövre sätt inom en begränsad krets där alla känner varann och har samma typ av humor.
Jag har tänkt på att det tydligen var betydligt mer högt i tak förr i världen. Titta på alla skillingtryck där tragiska och morbida händelser skildras på ett drastiskt och skämtsamt sätt. Ta ”Lincolnvisan” t ex – tror ni att någon skulle vågat skriva en liknande text om mordet på Palme, Anna Lindh eller Fadime? Knappast!
Ja exakt så tycker jag med. Finess är nyckeln 🙂
Men skillingtryck var väl också nån slags nyhetsförmedling ? Att de sjöngs för att kommas ihåg och kunna vidarebefordras, eftersom de skulle resa långt och länge:)
Men oavsett så var det helt klart högre i tak förr, bara för 25 år sen så var ju Kränkt ett sällsynt ord och handlade mest om stora folkgrupper vars mänskliga rättigheter kränktes. Det kanske är därför jag har så svårt för det? Att det som jag ser det ska vara riktigt allvarligt innan det handlar om kränkning, inte som idag där folk tar illa upp av att någon tittar på dem..
Det finns vissa skämt jag inte förstår humorn med. Graviditet och död är sådana saker jag själv inte ser humorn i att lägga fram ett skämt kring, att skämta om graviditet för att folk helt enkelt kämpar eller nyss fått missfall för 3 eller 15e gången. Eller döden för det helt enkelt inte känns okej.
Överlag tycker jag första april ur skämtdelen är rätt pinsam nät vuxna håller på. Förstår absolut barn ;), men vuxna känns mest löjligt (men det är min personliga åsikt). Sen sitter jag inte och skriver ut varje gång jag ser ett skämt på FB, det är som vissa ser sig hamna i ligan av Nobell för att de listar ut att Max inte kommer göra en lyxshake med jalapeno. Som du ser är inget speciellt fan av denna dag, kan absolut ta att bli lurad och se alla skämt men finner det samtligt otroligt löjligt bland vuxna människor.
Fast så hyser jag överlag en bild av att barn är betydligt med intelligenta och roligare än vuxna med ;). Barn har kreativiteten nog att hitta på roliga och unika skämt, något vuxna totalt avsaknar.
Jag håller med, tycker det är rätt fånigt. Jag ogillar att bli lurad helt enkelt, och blir ofta så besviken när något som jag tyckte var toppen sen visar sig vara ett skämt.. värdelöst :/
Jag suger på att ljuga, det kan ju säkert inverka åxå ?
Det jag kan tycka att man inte skämtar om är ofrivillig barnlöshet.
Håller med. Men följdfrågan då: är det verkligen att skämta om det när någon lägger ut ett gravtest eller ul-bild?
För så har det ju blivit idag .
Jag kan bara anta att tanken bakom en sån grej definitivt inte är att göra någon ledsen, ändå gapas det i Högan sky.
Personligen tycker jag det är ett kasst skämt av andra anledningar men absolut inte kränkande mot just en specifik grupp.
Jag skämtar med de flesta. Det gäller bara att känna av läget lite innan. Jag som arbetar inom omsorgen med vårdtagare som är rätt skruttiga gamla o unga har insett att alla mår bättre om man vågar släppa lite på humorn.
Ja!! Humor är så viktigt! Bara små kul repliker kan lyfta en hel dag 🙂