I går fyllde Janelle 24 år ♥

Det innebär alltså att hon numera är ett år ÄLDRE än mig;) det känns väldigt konstigt, men så är det. Jag fyllde ju 23 i december. Igen.

Jag känner mig på fullaste allvar inte helt vuxen än, fast jag kanske borde det. Jag har för länge sen insett att jag aldrig kommer känna mig vuxen och mogen, utan jag kommer förbli kvar nånstans strax efter fjortisstadiet. Och jag är helt nöjd med det. Fy farao vad tråkigt att aldrig leka liksom. Och nu menar jag inte leka med ungarna i sandlådan det är skittråkigt, nej jag menar springa loss på ett lekland, lära sig surfa, hoppa studsmatta, dyka och leka tagare:)

Jag har en tavla hemma med texten ”Att alltid vara en smula barnslig är att vara riktigt vuxen”

Jag tror stenhårt på det, i alla fall har man roligare:D

Men tillbaka till Janelle. Vi ska snart åka dit på fika, fördelen med att barnen flyttat hemifrån, man slipper baka, och städa inför kalaset gör de själva.

Hon är min förstfödda. Den som gjorde mig till mamma. Mitt övningsobjekt.

Och hon har blivit snudd på perfekt ♥ Helt perfekt hoppas jag hon aldrig blir, för perfektion är tråkigt.

Hon är vänlig och snäll, klok som en bok, ärlig och står för vad hon tycker, och vågar säga ifrån. Till alla. Empatisk, kärleksfull och stark. Hon älskar sina småsyskon. Hon är en riktigt riktigt bra medmänniska, en sån ni alla skulle önska att ni hade i er närhet:)

Och senare i år så blir hon mamma och gör mig då till mormor. Vad är det han sjunger i Lejonkungen?

The circle of life.

Så är det. Jag är så tacksam att jag har fått den stora äran att bli mamma till Janelle och hennes åtta syskon, för det är det finaste som finns, och det kommer ge spin-offs resten av mitt liv.

Så här ser riktig rikedom ut)

Jag hade förväntat mig en lång förlossning med henne för det var så det var. ”ALLA” förstföderskor hade värkar i minst 16 timmar. Okey. Jag kapade det med tio timmar:)

Från första värken, när jag började ana att nåt var på gång, och kanske tyckte att pappan eventuellt inte behövde åka iväg till jobbet, men ändå var extremt osäker, så osäker att det enda som fick honom från att stanna hemma inte var värkar utan tiden. Ja, för jag var uppe vid sju på morgonen..:) det händer liksom inte om jag inte behöver, och när jag då virrade runt där hemma och försökte känna efter om det var på riktigt eller inte, så bestämde han att det var det;)

Vi åkte in i vackert snöfall, han var tvungen att tanka och plötsligt kunde jag inte sitta still utan var tvungen att gå ut i snön och vanka runt bilen. Då fick han bråttom:)

Öppen fyra cm när vi kom in, som alltid, och enda anledningen att jag fick stanna var väl att det var ett annat klimat på förlossningen förr, det fanns plats för att faktiskt föda barn. Jag fick en morfinspruta av nån anledning, de trodde det var långt kvar, men då snabbades allt på och ut kom en blå tyst unge som de rusade iväg med till återupplivningsrummet. Kul.

”Det var det”tänkte jag. ”Det blev ingen bebis”

Jag jobbade på en avdelning för svårt sjuka barn då, med neurologiska skador och syndrom,eller ortopediska problem, att jag skulle få ett helt friskt barn fanns inte i min planering. Jag hade på allvar valt en vagn med bra gung i fjädrarna så jag skulle kunna gunga mitt sjuka barn där…:/ Jag hade en stark beredskap för att jag skulle behöva hänga med mina arbetskamrater igen, fast som anhörig den här gången. Fy farao, helt stört egentligen. Men vi tog emot barn från ett så stort upptagningsområde och jag såg ju bara sjuka barn, så det blev normalt. Jag förväntade mig som minst någon ortopedisk åkomma, det minsta jag förväntade mig var en klumpfot. Vi hade många sådana på jobbet.

Vi hade även många förlossningsskadade barn. Så när hon kom ut, blå och skrynklig och de bara sprang så reagerade min reptilhjärna instinktivt med att tro att det var kört. Och min beredskap för det hade uppenbart varit enormt stark.

Och så kom de tillbaka med henne! Rosig och fin, pipandes i famnen på pappan. Jaha? Men alltså får jag henne nu? PÅ riktigt? Är hon min? Bara min? Eller ja kanske lite pappans också då, men vår?

Ja det var hon ju:)

I månader gick jag runt med känslan att nån snart skulle komma och hämta tillbaka henne, att vi bara fått låna henne lite:)

Men 24 år senare är hon fortfarande min, och bara min:) Kanske lite Simons då, men mest min:D

Och nu måste jag rappa på, kamma peruken och sätta i linserna!

Ses snart:)

I flera veckor har jag varit belagd med munkavle, och jag har lyckats till hundra procent att hålla tyst:)

Men nu får jag berätta, den bästa julklappen är den här:

Jag ska bli MORMOR!!

Janelle och Simon ska få en bebis! Eller två 😉 vem vet.

Se där vad 2018 bjuder på:)

Så kul, så spännande, så läskigt och så galet häftigt❤️

Håll nu alla tummar och alla tår ?

Innehåller affiliate-länkar

Igår skrev jag att Cellbes hade rea, men att de även fått in vårnyheter. Jag tänkte inte alls kolla eftersom jag minsann inte är en såndär som har brådis med att städa undan julen och få in tulpaner och ljusa textilier.

Det gick sådär;)

Jag råkade få syn på den supersöta lampan i tyll och där vaknade villhöverbegäret. Jag har bara ingenstans att sätta den…? Men visst är den söt? Finns

Ljusslingan med bollar har vi redan hemma, i olika färger:)

Och bäddset med rosa blommor är VÅR, det är dessutom ekologiskt, extra tumme upp på det.

Mattan är jag sugen på till vardagsrummet.

Och hela det här rummet gillar jag.

Allt från Cellbes 

Jag kommer INTE att ha vår hemma på länge än:) men för den delen så kan man ju förbereda sig. Och jag är svag för allt pastelligt och ”tjejigt” (skjut mig för att vara ickePK om ni vill) så våren är verkligen min tid:D

På alla sätt och vis. Bara några månader kvar nu…;)

I går på juldagen så kan det hända att jag åt mer eller mindre konstant?

Först oxfilé och potatisgratäng, sen bär och glass och sen.. sen börjar liksom frossandet i godis. Jag ställde fram allt vi hade för att få hjälp att äta upp det;)

Jag suger på att hejda mig när det finns godis och godsaker hemma. Sämst i hela världen. Så vi åt och åt och åt. Och sen kunde jag inte sova för jag mådde lite tjuvens.. helt medvetet så jag ledsnar sen:)

Vi hade en fantastisk juldag! Janelle och Simon kom, mamma, pappa och syrran. Marcus. Alla respektive är välkomna om de kan och vill, och det beror ju på hur de firar i sina familjer. Vi åt, och sen spelade vi spel i flera timmar. Vi hade massa nya spel att testa, och har ännu inte hunnit med alla, så vi har några kvar. Cluedo bland annat. Jag vet vad det är men har aldrig spelat det. Ser fram emot det:)

Så här ser det ut när det ska förklaras nåt 😉

Vi hade så kul och trevligt och jag kan inte riktigt fatta att man kan få ha en så här fin familj 🙂

Efter midnatt gav vi oss och sa godnatt.

I dag var det sen dags för lite kaloriförbränning?

Jag hade bokat in oss på AirHop, en trampolinpark som är ganska ny här i Uppsala. Alla kids älskar att hoppa, och jäklar så jobbigt det är!!

Och svinkul:)

Man kan spela basket.

Eller fajtas som gladiatorerna 🙂

Eller spela Dodgeball, hoppa över eller ducka under WipeOut pinnar, eller bara volta ner i en skumgummigrop. Och hoppa trampolin såklart 🙂

Finns några filmer på instagram, carolawetterholm (följ ???)

Det är som sagt vansinnigt jobbigt men extremt kul, och något man kan göra hela familjen ihop. Dodgeball är jag en riktig sopa på;) men ännu sämre på att hoppa och ducka ? Fasen Jamie som är en tvärhand hög är en fena på det, men jag har verkligen ingen studs i benen;)

Alldeles för tjock om röven kanske ?

Men snart blir det ändring på det, snart är det dags att sluta äta skit och jäsa i soffan 😉

Nytt år, nya tag. Egentligen bryr jag mig inte ett dugg om När man gör sin nystart bara man gör den. Jag gillar allt godis och fika som hör julen till och det märks 😉 Att jag sen nog inte slutat fika och äta godis sen förra julen gör ju inte saken bättre ?

Men nu är det dags. Dags att återgå till vettiga kostvanor och skippa ungefär 95% av skräpet. Kommer bli bra:)

Vi hoppade och lekte oss trötta och sen åkte vi hem och drack kaffe 🙂

Så småningom lagade vi middag och förutom kycklingen så åt vi upp de små resterna av oxfilé, idag var det ingen som klagade på rester?? Märkligt 🙂

Jag röjde köket och sen var klockan dags att slå ner rumpan i soffan och kolla på Twilight. Har ni sett de filmerna? Om Bella och Edward? Gillar ni dem? Om ni bara tycker att de är det minsta bra så läs böckerna !! De är så galet mycket bättre än filmerna 🙂 Jag sträckläste dem när de kom ut, och fick vänta långa veckor och månader på de sista i serien. Ja det är ungdomsböcker men vem bryr sig? De är suveräna.

Har ni sett min snögubbe?

Jag köpte den i London förra året, och den heter The Melting snowman.

Varför ? Jo för att han smälter 🙂

Och så bygger man upp honom igen ??

Skitgullig! Jag visste inte vad det var riktigt när jag köpte den, hade jag gjort det hade jag lugnt köpt ett gäng till och gett bort för den är så söt.

Men… jag får väl åka till London och köpa fler då ?

Nu ligger jag här i min soffa, med levande ljus, julgran som tindrar, massa julmat och godis i magen och fantastiska julklappar av alla de slag att njuta av. Ungarna har eller ska gå och sova och jag tänker ligga här och bara glo på en film.

I morgon är det en vanlig dag igen. Det kunde få bli lite roligare väder, plusgrader, regn och dimma är inte så julkul, men annars ska vi bara ha det bra. Jag ska läsa lite böcker och skriva på min Läsrapport, vad fasen det nu är 😉

Mirka och jag planerar som vanligt vår live på instagram, hur sjutton jag nu ska orka upp till dess … Öhh tolv på dagen 😉 men vafan lite nyvaken har väl ingen dött av att visa sig 😉

Kollar ni? Ni vet att ni har 24 timmar på er va? Den ligger kvar så länge.

Vi har ju snackat om podd.. och det är inte bara tomt snack, men vi har haft massa annat att stå i så det har fått stå tillbaka lite. Men det ligger högt på vår gemensamma Att-göra-lista:)

Tills dess, vi hoppas att ni tycker det är lika kul med live som vi, för det är otroligt kul att få möta er så här!

Men nu, jag ska koka lite te, ta på min nattskjorta och min nya morgonrock och gosa ner mig med Doris i soffan:)

Vi hörs såklart i morgon!

Kan ni inte berätta om hur er jul varit? Det är alltid lika kul att få höra:)

Okey!! ( fast lärarna på skolan tycker man ska skriva Okej…?) vi hörs snart igen !!

Natti natti