Jag fattar inte riktig vad som hände på eftermiddagen, men jag är inte i form:/ Inte sjuk, ta i trä, men ofantligt stentrött, tung i huvudet och aningens illamående. Sådär lite åksjuk. Jag tänker skylla på vädret:)

Idag var Mirka och jag på utflykt. Vi kör ju våran Insta-live på onsdagar, och idag åkte vi till Enköping och härliga Nina 🙂 och bjöd in henne. Hon och hennes familj har flyttat för ett tag sen, och jisses vilket fint hus! Och de har en husvagn, som jag helt fräckt öppnade och kikade in i där den stod på uppfarten. Fan också, jag måste smacka på mer vit färg i min, för oj så fint det kan bli. De har en gammal pärla de med, helt klart kan man förändra även veteraner:)

Vagnhild heter deras husvagn, jag älskar namnet:) Min heter…Skruttibangbang Pärlan:)

Jag mötte upp Mirka en bit utanför Uppsala, åt hennes håll och så tog vi min bil så vi hann snacka lite. Och spara miljö:)  Sist vi möttes där blev jag skitsen, det är på andra sidan stan från mitt håll och jag missbedömde helt hur jäkla lång tid det tog att köra. Jag hatar att vara sen, så idag tog jag i med tid, en halvtimme innan, och  jäklar, jag gled in så jag såg henne vid hennes bil EXAKT 10.00 som planerat:D Vi tog oss utan problem till Nina, där vi kramades och gick husesyn. Hon är grym på inredning och att baka och laga mat, ungefär tvärtemot både mig och Mirka;) Men, motsatser dras till varandra helt klart.  Nina bjöd på fika:)

Så enkelt och så gott. Nina lägger nog ut recept på in blogg:)

Vi körde igång vår live, och Nina körde även igång en på sin instagram så vi dubblade, hur kul som helst ju. Det blev väldigt högt i tak kan jag meddela;) Oh sweat Lord. Men nånstans där på vägen så lovade visst jag och Mirka att vi skulle skaffa oss nån slags dejt, genom match.com.

OCH att det skulle uppdateras i liven. Haha. Det får vi allt se, men den där jäkla appen är hemplockad i alla fall, så får vi se vad jag kan ljuga ihop i redovisningen till Nina;) Jag är tveksam, jag vet inte om jag är redo att ge upp min ensamhet:) Jag är ändå rätt så nöjd med att vara enväldig härskarinna. Jaja. En utmaning är ändå en utmaning. Vi får se:)

Vi avhandlade även vänner, eller kanske det svåra att säga upp bekantskapen med vänner som visar sig vara allt annat än vänner. Jag kan inte säga att jag egentligen någonsin har blivit sviken, manipulerad eller förd bakom ljuset av en vän. Inte utan att jag vetat att det var på gång. Jag har heller aldrig behövt säga upp en vänskap. Jag har inte speciellt många, men de jag har är lojala och trofasta. Jag har en jäkla bra magkänsla, och mitt första intryck av folk visar sig ofta stämma. Ibland tar det ett tag, men till sist brukar alltid folk visa sitt rätta fejs. För mig är det viktigt att en vän är ärlig. Och inte snackar skit bakom ryggen. Och faktiskt, kan be om ursäkt. Alla gör vi fel ibland, även jag:D men att bara låtsas som ingenting är mycket värre än att erkänna och be om ursäkt.

Jag har inget till övers för manipulativa skitsnackare helt enkelt. De kan bli rätt griniga eftersom jag inte går på deras snack;)

Så fick jag en skopa ovett för att jag inte har några rynkor, och heller ingen PMS:) Haha, förlåt. Men jag är sjukt väderkänslig det kanske kan räknas in på minuskontot.? Som idag, tryckande och lågtryck som ligger och tynger på axlarna och jag mår dåligt.

Bah.

När vi liveat klart så pratade vi en massa. Jag är den som förlorar snacket i det här gänget, för som de kan bubbla:) Jag tycker om att falla bak lite och bara lyssna, det är härligt tycker jag. Ja, alltså jag är ju inte knäpptyst;)

Sen var det dags att hämta barn både här och var. Jag hade bett Jordan ta med Jamie hem från skolan, jag hade aldrig hunnit från Enköping i tid annars, och det går alltid så bra. Vi bor ju typ 400 meter från skolan, med finfin promenadväg hela vägen. Hemma var Patricia och tog emot killarna.

Men, för mig så är det ingen big deal att de är ensamma en lite stund när de är 7-8 år. Jag lämnar dem ju inte flera timmar i sträck, men alla har nyckel och kan komma in själva. Så om jag blir sen så stressar jag inte ihjäl mig. Alla kan mitt mobilnummer, och de ringer om det är något. Faktum är att de brukar tycka att det är väldigt mysigt att vara ensamma en stund. Ja, och så Doris då:)så ensamma är de ju inte direkt. Och givetvis är det okey med kidsen. Hade de varit oroliga så hade jag aldrig låtit dem vara solo. Men, de växer enormt av att veta att de klarar sig en stund:)

Tips från coachen 🙂 Ge kidsen ansvar så kommer de att bli tryggare, säkrare individer som har koll och vet vad som krävs. Har funkat utmärkt på mina:)

 

När jag kom hem råkade jag lägga mig på soffan med Jamie för att kolla på något och vips så slumrade jag till. Bara kort, för sen var det dags att upp och hoppa och byta kläder. Cirkelfys med David. Och nu har jag så överjordiskt ont överallt:D Han har den effekten på en.

Vi tränade igår med, och även Sofias pass är grymma så allt är inte Davids förtjänst. Men idag blev jag så jäkla andfådd. Han lyckas på nåt jäkla vis få in massa puls utan att man egentligen märker det, förrän man står där och försöker andas;)

PÅ väg hem sen då… Mirka sa idag att även jag kan bli djävulskt irriterad och förbannad, det berodde bara på hur illa personen i bilen intill/framför körde…:) och det är så sant. Jag kan reta mig på alla förbannade trafikdårar som inte har vett och etikett.

Så även nu. Jag kan nog inte förklara riktigt, men det var vid en såndär grej de ställer i vägen för att man inte ska kunna mötas, utan en måste köra före. Inga skyltar om vem, utan det är liksom ömsesidig uppmärksamhet som gäller. Jag körde bakom en buss. Jag noterade att bilen jag mötte stannade för att släppa förbi bussen och gled såklart efter. Eftersom det är så det går snabbast, och smidigast. Att köra nån slags blixtlåsprincip på sådana ställen funkar inte, det tar mycket längre tid. Han visade med all önskvärd tydlighet att han ansåg att det skulle vara varannan bil som gällde, och körde ut sin nos precis efter bussen. Men där var jag, som med all önskvärd tydlighet visade att jag tänkte köra efter bussen. Oj vad arg han blev. Han gormade och svor bakom ratten och hytte med näven åt mig. Jag blev skitsur:) Stannade och vevade ner min ruta, väntade på att han skulle veva ner sin, vilket han gjorde och så skrek han åt mig: ”Hur vore det om du såg dig för nån jävla gång!?”

Jag fräste ”Men vafan, du stod ju still, var det så jävla jobbigt?”

Han körde surt förbi mig, och jag svor en lång stund efteråt. Just hans ”Nån jävla gång” irriterade mig. Som att vi kände varann, och brukar mötas när jag inte ser mig för?  Och att han blev sur för att han ansåg sig ha nån slags rättighet. Att han skulle köra först. Ingen har förkörsrätt där, det handlar om att få trafiken att flyta. Gubbjävel.

Alltså folk i trafiken. Nej jag är inte guds bästa barn men jag är bättre än många andra i trafiken 😀

Sen hamnade jag bakom en taxi på 70 väg. Han körde 50, och satt och vred huvudet bak som värsta Exorcisten:) Fram, tillbaka, fram tillbaka, fram, tillbaka. Vinglade lite och det gick inte att köra förbi. Men fan. Och apropå taxi! En av Patricias kompisar hade en inte alltför kul upplevelse på sista april. De åkte taxi, en Östermalmstaxi som tydligen åker hit och kör under Valborg för att det finns big bucks att hämta här då. De var ett helt gäng, så det var en större taxi. De frågade varför taxametern tickade på så otroligt fort och han blev skogstokig och sa att de kunde kliva ur om de ville åka gratis. Ehh, okey? Han stannade, och alla klev ur, men Patricias kompis som satt längst bak där det behövdes fällas fram ett säte, hann inte ut innan taxigubben började köra. Hon ropade att hon var kvar och han fortsatte köra samtidigt som han försökte stänga dörren….. Panik! Hon fick en fot i mellan så han kände sig tvingad att stanna. Vad i helvete är det?? Alla var chockade och säkert aningens fulla så ingen tog reg.numret. Jag önskar så att de gjort det och sen polisanmält. De hade aldrig tänkt åka gratis, de bara frågade, och han slängde ut dem, och tänkte sen ha en av tjejerna som gisslan så hon fick pröjsa…Usch och fy.

Folk borde uppfostras lite till mans. I både det ena och det andra:)

 

Hemma så var det middag, tre kokta ägg rakt av vid diskbänken, jag orkade inget annat. Ungarna åt pasta och köttfärssås, men jag är så less på pasta och kunde inte tänka ut nåt annat att ha till såsen. Ägg är bra:) och så kaffe på det. Och jordgubbar sen. Finfint:)

Jag hörde hur Jordan förhörde Lovelia på hennes engelska glosor:) Alltså vilken winwin är inte det? Han lär sig massor av nya ord, och hon får ett nogsamt förhör. Hon kunde alla muntligt, men något var svårt att stava till, men efter en stund så hörde jag hur alla satt. Och jag vet att Jordan nu kan både stava och vet vad de heter. Ungen med minne som en elefant:D

Lovelia är nervös. Hon ska till Göteborg nästa vecka och spela basketcup. Från början var tanken att jag skulle åka med, men sen funkade det inte med de andra ungarna hemma. Hon är stencool i att åka ensam, men hela grejen är spännande. Jag tänker som så att om hon drabbas av akut mammalängtan så går det tåg dit hela tiden, eller så får jag väl köra eller flyga. Det löser sig. Men jag är tämligen säker på att om jag hade följt med så hade jag inte sett röken av henne:) De ska spela basket såklart, och gå på Liseberg. Bland annat. De kommer ha så kul.

 

Nu ska jag sova, är helt off ju. Jag hoppas att det ger sig, för jag orkar inte vara nere under isen av ingen anledning. Jag hade glömt hur lågtryck får mig att må. Jag älskar våren och sommaren, men varför jag ska påverkas så av dåligt väder då fattar jag inte;/

Har jag sagt att jag har väderknän också;)

 

I morgon är planen att skriva!

Skriva, skriva, skriva:) och så skriva och kanske träna. Om inte David gör sig allt för påmind i musklerna;)

Nä, nu sova! Vi hörs snart:)

Natti natti.

 

 

Och erbjuder mig rollen som Johnny Depps evil motspelerska i Fantastiska Vidunder III…. tjamenalltså då tackar man ju ja direkt:)

Nu var det kanske  inte riktigt den rollen de erbjöd, men nästan. Nästannästan. 😀

Jag ska sluta att dissa telefonsamtal från okända tror jag, tänk vad mycket kul man kan missa. Jag kan inte säga så mycket mer just nu, så ni får leva med nyfikenheten. I am the master of cliffhangers;)

Bara att de ringde mitt uppe i deklarationen och att jag svarade är ju ett under bara det. Fan vad jag begriper noll av deklarationer! Det gick ju an när jag bara var privatperson,  förifyllda siffror och bara att skriva under:) men så har jag ju ett eget litet företag som liksom gör så att allt bara bluddrar till sig.

Jag har läst företagsekonomi, jag hade C i det, helt obegripligt eftersom jag verkligen har extremt svårt för allt vad siffror heter, och just DÅ hade jag hyfsad koll. Men nu? Allt är borta. Det är en förbannad tur att min mamma, och även pappa, kan sånt här, och att de har en kompis som är revisor som dubbelkollar allt. Jag har bra koll på pengar in, pengar ut, och ordning på papper, det är inte som att jag är slarvig med ekonomin, men moms och skit..skjut mig.

Nu är den klar! Mamma tar med sig alla papper hem och är hon osäker blir det dubbelkoll av revisorn. Jag känner mig helt trygg i att det blir rätt. För om det är något jag verkligen vill så är det att göra rätt för mig. Ska man åka dit för skattefiffel ska det fanimej vara för miljonbelopp och inte nån tusenlapp hit eller dit. Mina feta konton på Caymanöarna vet ingen om;)

Haha. I wish.

Vem som placerade sig mitt på bordet, bland papper och skrivare och tog en svängom på datorn ?

Tja…vem annars? Fröken Smulan, a.k.a Jag-vill-vara-mittpunkten:)

Doris får inte vara på bordet, visst är det orättvist 🙂

Och ja, påskriset står där… men det har slagit ut och är så fint och får stå tills det skräpar.

Precis när jag skulle resa mig för att åka och hämta Jamie så ringde Lovelia. De hade slutat tidigare eftersom de varit på bio, skulle hon kanske hämta Jamie? Jamen tack gärna ♥

Strax därefter kom han hemcyklandes. Lovelia drog iväg med kompisar medan Jamie käkade mellis och sen gosade ner sig framför Tv:n. Man får vila en stund efter skolan.

När mamma och pappa åkt hem så kom jag på att jag inte ätit lunch. Det är så typiskt mig, men lunch måste vara dagens mest överskattade mål? Jag har aldrig riktigt varit en lunchätare helt enkelt. Eller snarare, varm mat, eller ordentlig mat… nä:) Jag gillar min kvarg med nötter, det skulle jag kunna äta alla mål. Men idag så såg jag de förkokade sötpotatisarna i kuber som jag gjorde igår.

Det blev alltså sötpotatisplättar till lunch och fy farao vad gott det var!

Sötpotatis är ju…eh – sött;) och det är jag inte superförtjust i, men de var väldigt goda! Jag undrar om man kan göra typ raggmunk på rå riven sötpotatis? Du som sa i kommentarerna att det var svingott med de här plättarna, har du testat?

Jag visste inte vad jag skulle ha till, så det blev bara grönsaker och en hårdbrödsmörgås.

Det här kommer jag definitivt göra flera gånger. Ingen av barnen gillade förvisso men skitsamma, de kan äta sina makaroner eller vanliga plättar;)

Jag skrev sen en stund, och sen var det plötsligt dags att åka och träna.

Igår när jag skulle byta om så insåg jag att jag glömt att hänga upp mina träningskläder, de låg i tvättmaskinen. Det var till att leta efter de här man sällan använder, och man tycker ju att man borde lära sig. But nope. Jag glömde hänga upp det igår med. Suck. Linnet jag hade igår var sunkigt så jag letade länge efter ett annat, men fick till sist ge upp och ta en T-shirt. Jag minns inte ens sist jag tränade i T-shirt! Fasen jag höll på att svettas ihjäl efter första stationen, och vi ska inte tala om att den åkte upp..bah.

Vad skådar sen mitt ljusblå öga när jag går ner i tvätteriet för att duscha? Jomen mina träningskläder, torra,  på torkställningen! Tack, vem det nu var:)

Nu ska jag inte tvätta allt på en och samma gång något mer.

 

Vid Friskis på Ekeby så har de en parkeringsautomat som suger. Den är så värdelös att det är pinsamt. Det är så ofta den krånglar, och man har ju liksom alltid en tid att passa när man är där, och har inte tid att tjafsa. Idag sa den Ta kort, fast det inte var något kort i. Totalhängt sig. Sånt där gör mig irriterad:) Även om det går över i samma sekund som jag klivit in på Friskis, så suger det att stå i regn, snålblåst och fallande trädgrenar och trampa framför en skitmackapär.

Hemma igen så var de här två på väldigt gott humör, och skrattade så de tjöt åt något. Ibland är de som hund och katt, men väldigt ofta är de Brothers in arms ♥

De kunde inte stå still tillräckligt länge för att få skärpa:)

Jag är väldigt happy över att det kom två killar i tät följd i syskonskaran. Förvisso, så är två killar tätt i ålder ungefär lika mycket som sex tjejer;) Ja, om man nu får ta sin egen familj som talande exempel utan att genusfolket går i taket:)

Men mina tjejer har inte varit i närheten av de här två vildarna, och då har jag en tät trio sådana. De här två slår hastighetsrekord i allt. Och fysiska rekord. De älskar att mäta sina krafter mot varandra på ett sätt som tjejerna aldrig gjort. Missförstå mig inte nu, tjejerna har definitivt inte varit några små dockor men de har inte legat på marken och brottats:D

Professorn och Lill-Fjant:D

Den stora sonen var ju länge ensam bland sex systrar, men han är en annan sort. Han är mer som Jordan än som Jamie. Mer professor än surfare:) Han har ju aldrig haft nån större nytta av sina små bröder men det där ger sig ju när alla är äldre.

Syskon ♥

Jag vet att inte alla kan få barn. Jag vet också att inte alla kan få fler än ett barn och jag menar på inget sätt att vara respektlös eller elak. Men att ha syskon är en sån rikedom. Jag har min syster som betyder så mycket för mig. Mina ungar har ÅTTA syskon att dela livet med, det svåra, det jobbiga och det roliga. För att inte tala om att de har åtta syskon att dela upp mig på när jag blir en gammal rugguggla:)

Jag är helt säker på att det finns fördelar med att ha ett barn, eller vara ensambarn med, men det kan jag av förklarliga skäl inte uttala mig om:)

 

Det här är inte en rugguggla, utan en apa, en gibbonapa tror jag. Henne ska vi snart hälsa på igen:) Den femte maj ska vi till Parken Zoo i Eskilstuna och kidsen räknar dagarna. Jamen såklart jag med. Jag älskar apor:)

Parken Zoo är en superfin park. Nej, jag har inga problem med djurparker, tvärtom, de allra flesta sköter sina djur fint, OCH jobbar för arternas fortlevnad. I alla fall i Sverige. Och de jag varit på i Danmark. Jag VET att just Parken Zoo var i blåsväder för flera år sen, men det var då. Folk är utbytta:)

Vi hann aldrig med Furuvik förra sommaren, så det måste vi absolut hinna i år, jag vet att de har fått en orangutangbebis. Så söt att man storknar:)

 

Nu ska jag väl hoppa i säng, kanske. I morgon är det live på instagram : mirkaochcarolalive 12-13 som vanligt! Ni lyssnar väl? Det går att se ett helt dygn, så fram till 12 på torsdag alltså 🙂

Vi hörs snart igen!