Snö snö snö snö.
Det innebär att någon i hushållet måste skotta bort den. ”Någon” blev som vanligt jag. Jag tänkte i mitt stilla sinne att tjejtrion, Lovelia, Trixie, Novalie skulle kunna göra det, men icke. Jaja, jag gick väl ut själv då. Med en ljudbok i öronen och snön som dalade vit var det ändå ganska mysigt:)
Patricia kom in med sin ena vindrutetorkare i handen: ”Mamma, den lossnade!”
Jaha, det var väl bara att klä på sig och gå ut och försöka få tillbaka den. (Det var innan jag skottade, det var väl anledningen att jag insåg att det behövdes kan man säga, hihi)
Det är ju märkligt att vissa saker inte blir universella, som vindrutetorkare till exempel. Ska man behöva ha en jäkla ingenjörsutbildning för att få dit den? Alltid olika, alltid besvärliga. Alltid.
Men, nu sitter den. Tror jag:)
Jag har nåt skavsårsliknande ont ovanför hälen på ena foten. Igår när jag var ute med Doris på långpromenad började det så småningom göra ont, och jag snörade upp kängan för att rätta till strumpan. Men det var helt klart lite för sent, för jag har skitont nu. Högst oklart om jag kommer kunna ha på gympaskor när det är dags att träna… men får hoppas det för barfotaträning är inte min grej!
Men förutom klagomål på diverse saker är det bra:)
Det är vackert med snön även om det kan räcka nu. De pratar om en ”snösmocka” på nyheterna. Vad fasen är det? Nog för att jag gillar att hitta på nya ord, men alltså – snösmocka? Kom igen?
Det visar sig väl i morgon misstänker jag. Jag måste ta mig till affären för att köpa mjölk, i värsta fall får man väl ta pulkan, men förhoppningvis är man inte insnöad. Mer än vanligt då;)
.
Jag har skrivit klart det utkast på essäns början som ska vara inne i morgon, så nu kan jag påbörja läsrapporten. Efter att den är klar så kommer vi bara ha skönlitterärt skrivande resten av våren i barnkursen och det ska bli så kul:) Det är ju ändå det roligaste!
Nu, när julen är över och vi klarat av en dryg vecka av 2021 så tycker min amaryllis att det är finfint att blomma:)
Jag är för övrigt väldigt nöjd med mitt arrangemang, men absolut ingen har sagt att det är fint. Jag har fått fiska hos hela familjen: ”Visst ÄR det väl väldigt fint med den lilla granen, kulorna och det där gröna??”
Och då har de ju sagt att det är fint, men jag tror att de bara tror att de måste;)
Det är hyacinter på baksidan också, och de är på gång med blomma nummer två, doftar så gott.
Jag älskar hyacinter! Många tycker de luktar för mycket men för mig kan det inte lukta för mycket.
Amaryllis kan man ju få att blomma igen om man låter den vila. Vet ni hur många gånger jag försökt med det? Så många! Jag har följt alla råd, men inte fan blommar de nästa jul heller.
Nog för att jag oftast ledsnat på eländet långt innan nästa jul, de är inte så fina, men OM de får för sig att leva igen så glömmer de liksom att det är blomman man vill åt. Inte bara de långa gröna bladen.
Nu struntar jag i det, de får stå så länge de är fina, sen ett tag till för jag är långsam, och sen är det soporna. Är jag på bra humör kan jag skicka ut dem på komposten, men inte ens där trivs de.
Den här kostade 39kr på Ikea så det kan helt klart vara värt att köpa ny för att slippa irritera sig på den, eller komma ihåg den;)
Jag älskar Ikea, och jag saknar Ikea! Nog för att jag varit där även under förra året men då har det handlat om In och Ut, inga långa luncher eller fika, inga strövtåg bland alla avdelningar. Inget inspirationsletande. Inget … kul alls. Men så småningom blir det väl tid för det med.
.
Jag har funderat en del på just det. Tid.
Vi har ju olika åsikter om när julens saker ska fram och bort här inne, och jag respekterar alla, såklart. Men om vi ser på det i stort.
Idag har alla så bråttom hela tiden!
Det är bråttom till jobbet, bråttom hem, bråttom att fixa mat, bråttom att kolla slut på serier, bråttom att gå och lägga sig, bråttom att kliva upp. Det är bråttom att köpa nya grejor, nya boenden, nya bilar. Skitbråttom att komma i form efter graviditet eller skada. Bråttom att avsluta förhållanden som inte är passionerade och bråttom att skaffa ett nytt. Bråttom som fan att skaffa barn så fort man träffar en ny ”perfect match.” Och bråttom att skaffa ett till barn för att man ska, eller för att man träffat nån ny…
Vet ni att en av de meningar som sägs oftast till barn är : ”Skynda dig!”
Det är ju så man får ont i magen. Varför ska man rusa igenom allt hela tiden? Jag fattar ju att man kan ha brådis mellan varven, det har ju jag med, men ganska ofta känns det som att många fastnat i det där hetsiga. Inte minst med julen, man ska snabba sig på med att pynta, så man sen kan rappa på att ta bort skiten innan nyår.
Sen ska man rappa på med att stressa in i nästa grej, påsken kanske, eller midsommar.
Att vänta och längta efter saker är något som den moderna människan inte gör. Usch så stenålders!
Att få längta efter att äta kräftor är omodernt, det finns ju för sjutton kräftor i frysdisken året om, att vänta och längta efter sommaren och solen är bara för fattiga, de som har råd drar till solen på vintern. Allt ska finnas tillgängligt NU. Och sen gör vi det här också när vi ändå är på gång.
Försök stanna upp.
Andas.
Landa.
Ta sig tid att vara i nuet. Vad det än är. Det kanske är skittråkigt just nu, men ni vet att alla de där dagarna som kom och gick, det är de som är LIVET:)
Carpe diem är inte så fånigt ändå. Men, med tanke på nutidens stressade människor så kan jag förstå hur det har fått ett löjets sken över sig. Fånga dagen? Vafan är´ru inte klok? Varför då, det kommer ju en ny i morgon?
Jag ser folk på sociala medier som sitter på en sandstrand med ett azurblått hav framför sig och på allvar planerar nästa resa? Men? Du är ju där NU? Njut av det. Men nej, nästa kick är bakom hörnet. För det är så jag tycker det ser ut. Man söker nya kickar, som en helt vanlig missbrukare. Det duger inte med det man har man måste ha mera.
Att vara nöjd har blivit ett skällsord. Man måste sträva efter något hela tiden. Alltid vara på väg.
Det är inte det minsta konstigt att den psykiska ohälsan ökar, när man inte kan vila i nuet. Inte kan tillåta sig själv att bara vara.
Det finns idag möjlighet att köpa sig tid. Städhjälp, mat hem till dörren, matlådor levererade osv. Säkert bra. Eller? När man är så stressad att man inte hinner städa själv, är det verkligen bra då?
Nog för att jag tycker det är aptråkigt att städa och mycket väl kan tänka mig städhjälp OM den kommer i form av en jungfru a la Alva i Madicken, för det är inte dammsugningen eller golvtorket som tar tid, det är allt jäkla plockande. Nu misstänker jag dock att det skulle tolkas som nån form av människorov att hålla en husjungfru;)
Jag fattar totalt grejen, så missförstå inte. Om det underlättar och ger folk mera tid att njuta av Nuet så är det ju toppen. Frågan är om det är så? Eller om det bara ger mer tid åt att stressa lite mer med något annat? Vad kom först, hönan eller ägget?
Jag VET att alla har olika liv, vi har alla olika förutsättningar, men något vi på riktigt är skyldiga oss själva är att ta hand om oss. Det enda vi är skyldiga oss själva.
Att ha tråkigt är inte farligt. Barn behöver också ha tråkigt, för ur det föds kreativiteten. Man måste inte boka in hela helgerna med uppstyrda saker för barnen, man kan bara vara.
Sluta ha bråttom. Njut av nuet. Längta efter nästa sak, vad det än är, men ta inte ut det i förskott bara för att det går. Vänta på kräftpremiären:)
Jag skulle önska att alla tog en kvart om dagen för att göra lite mental träning:)
I know, flummigt, men inte egentligen.
Ta en kvart, bestäm i förväg vilken tid och var du ska tillbringa din egen kvart. Någon gång under dagen har du femton minuter. Stressa bara inte in dem;)
Ladda hem någon form av ledarledd avslappning, finns massor på både Youtube, Spotify och var man nu hittar musik, ta en där de går igenom hela kroppen.
Sätt dig, eller lägg dig bekvämt, säg till familjen att hålla sig undan. Återigen, en ynka kvart. Är du ensamstående med barn? Det är jag med:) Då tar man med dem, eller så får de lova att vara lugna, beroende på åldern.
Se till att slappna av i kroppsdel efter kroppsdel. Lugnt och fint.
Det kommer krypa i kroppen och du kommer tycka att det är det mest idiotiska ever;) men kör det här varje dag, samma tid, samma avslappning i en vecka, och bestäm dig för att gå all in. Efter några gånger kommer du känna dig som en ny människa efter de här femton minuterna:)
Jag LOVAR!
Jag kanske ska starta workshops inom det:) Haha:)
.
Nä men hörrni, nu ska jag gå och lägga mig. Det går inte an att vara vaken hela nätterna och sova hela dagarna när skolan börjar. Bäst att vända lite på dygnet innan tisdag och skarpt läge:)
Vi hörs snart!
Natti natti 🙂
Hej Carola!
Oj, det lät sådär härligt att bli fotad!!!!
Jag har följt dig länge och vet att du skrev om hur du uppfattade socialtjänsten och hur de i sin utredning hade uppfattat saker du sagt fel. Jag är själv socionom-student och hade tänkt arbeta med barn och familj. Om du vill svara och om det inte känns för jobbigt eller privat för dig, hur skulle du velat att socialtjänsten bemötte din familj och dig? Är det något de kunnat sagt/gjort annorlunda? Hade de/hon/han bra förhållningssätt gentemot dina barn? Är det du något du önskar, utav dina erfarenheter, att socialtjänsten ska göra annorlunda? Som sagt så förstår jag om du inte vill svara. Jag frågar därför jag själv vill, när jag börjar arbeta, ha ett bra bemötande mot de klienter jag träffar på i mitt arbete och tycker det är intressant/viktigt att höra om andras erfarnenheter.
Tack för en bra blogg 😍☺️
Vänliga hälsningar, Anna
Intressant vill veta detsamma och en fråga som en person ställde för ett tag sedan. Om du inte hade skiljt dig hade du ni fått fler barn då och hur många tror du isåfall. Kram. PS Har inte SOC lagt sig att sköta din ekonomi etc DS.
Skriver samma som den tjejen skilt stavas det va?! Lagt sig i. Skall det också vara, ursäkta de DDR människorna kan vi vara för utan!!
Nästan omöjligt att svara kort på:) Men allra först, med respekt. De förutsatte att han hade rätt, de förutsatte att jag var en försmådd hustru som ville hämnas. När det var HAN som inte ville träffa barnen.
De hade kunnat säga att jag gärna fick ha med mig någon som stöd, som det var nu satt jag ensam med två handläggare, båda uttryckte sin ilska över att jag var dum som inte fattade att han hade rätt, i allt han sa. De skällde ut mig, rakt av. På helt fel grunder. De skrev ett utlåtande till tingsrätten som var fel rakt igenom. Det var saker jag aldrig sagt, det var saker jag sagt som de vridit på till min nackdel osv. Barnens svar var lika förvrängda de. Alltså det är helt seriöst det värsta jag varit med om.
De tvingade mig till att han skulle få ha sitt hembesök hemma hos mig. För”Men han bor ju i en liten etta där barnen aldrig varit…” Jaha, men ska jag på allvar behöva upplåta MITT hem för det? fast han inte pratar med mig. Japp, så var det. Annars skulle de skriva att jag vägrat och hur bra skulle det se ut i tingsrätten…? Subtilt men väldigt konkret hot.
Nej, det går inte att förklara, dessutom har jag nog glömt massor, men att LYSSNA och bemöta med respekt är viktigt. För det är en väldigt utlämnade situation att vara i händerna på soc. Jag fick också massor av skit av dem för att jag skrev en blogg där barnen nämndes, det trots att han i alla år varit fullt medveten om, och stöttat mitt bloggande, och var helnöjd med den uppmärksamhet den gav, och att den ledde till Familjen Annorlunda. De hade ingen koll på min blogg, utan lutade sig enbart mot vad han sagt.
Om jag hade haft ett vittne så hade jag anmält båda damerna för grova tjänstefel, men det var två mot mig i en stängd sal.Jag kontaktade deras chef, var på möte där jag tog med min mamma, och chefen var väldigt tydlig med att hon aldrig skulle säga att de hade gjort fel, även om hon höll med om att det var fel inofficiellt…
Jag kan bara hoppas att ingen av dem jobbar kvar, för så som jag blev bemött ska ingen behöva bli helt enkelt.
Jag fattar att det inte känns så kul för dig, med min inte så snälla inställning till soc…:) Men var bara rak, ärlig och respektfull så kommer det bli bra:)
Jättebra svarat men det var ju till andra tjejen. Min och någon annan tjejs frågor då. Och kom de inte med sin DDR Förvaltare och Gode man då och akta dig när du ska få arven de tar allt inkl lösöret! Visst det är bra om en knäckt ratt osv men det här är ju liiite viktigare, går att diskutera varenda dag!!
Knäck tratt.
Den där yrkesgruppen ska överhuvudtaget inte finnas och dagligaverksamheter mmm!!
Tack Carola för ditt svar. Så ledsamt att höra hur du och dina barn blev bemötta av Socialtjänsten. Först och främst ska det sägas att socialtjänsten är skyldiga att följa vissa lagrum enligt förvaltningslagen. Ett av dem är kravet på att handläggningen av ett ärende ska vara opartisk. Det hör även till att enligt socialtjänstlagens portalparagraf ska varje människa bemötas med respekt för hennes integritet. Sedan behöver man ju såklart inte lagar för att förstå att man ska bemöta varje människa med respekt speciellt i sådant läge, där du blivit lämnad av din man och barnen av sin pappa. Hoppas du får bättre erfarenheter om du skulle råka på Socialtjänsten i framtiden.
Med vänlig hälsning, Anna