HögtiderVännerVardag

50-årskalas:)

Idag har vi varit på 50-årskalas hela dagen:)

Det är så jävla sjukt att man är så gammal att ens kompisar fyller 50…;) Själv har jag ju j ä t t e l å n g t  dit. Eftersom jag är född i december så sparar jag in nästan två år på dagens jubilar;) Om man räknar snällt. Jag minns mycket väl Annas 30 och 40 årsfester, och även Lasses 40 och 50, så vi har ju känt varandra ett tag. Sen 1995 närmare bestämt:)

Själv är jag tråkig och ställer aldrig till med kalas för mig själv, jag har mer haft ålderspanik;) När jag fyllde 30 hade jag dagen innan varit på ultraljud och fått veta att jag väntade tvillingar, det kan absolut inget i hela världen slå:) Jag hade nog iofs nån slags firande med smörgåstårta då vill jag minnas. När jag fyllde 40 förväntade jag mig samma;)(tvillingar i magen alltså) men med tanke på att Jordan var  bara några månader då så var han min ursäkt att inte kalasa, plus att jag då verkligen hade åldersnoja och inte alls tyckte att man skulle fira det. Herregud fyrtio liksom…livet är slut;)  Och när jag nu allt för snart fyller femtio blir det inte heller något festande. Inte på hemmaplan i alla fall. Jag har andra planer:D
Planer som i att jag tänker surfa min första tunnelvåg. På Hawaii. På 50-årsdagen. Goals:)

Freddie Meadows. Bildcred Al Mackinnon

 

Alltså måste jag åka dit några veckor innan och ta lektioner, givetvis med en skitsnygg instruktör som jag sen gifter mig med, importerar mina barn dit och så lever vi livets glada och varma dagar där. Givetvis förutsätter jag att jag är ett surf-wonder och liksom kan allt bara jag ställer mig på brädan. Med tanke på exakt hur bra jag är på att åka skateboard så borde jag ju tveka en aning kanske;) Men nope. Inga tvivel, jag kommer lära mig surfa. Och gör jag inte en tunnelvåg…hur svårt kan det vara liksom;) så gör jag nåt annat. Typ ligger på magen och paddlar;) men jag ska fan göra det på Hawaii.

Tills dess ska jag lära mig crawla, det känns viktigt om man ska bli en cool surfare. Jag kan väl, men det går inte speciellt snabbt, bröstsim är effektivare så något gör jag ju fel. Men jag har två somrar på mig.:)

Ja, jag är allvarlig 🙂 Mot Hawaii, man lever bara en gång, och med tanke på åldern så gäller det att inte skjuta upp saker, hehe.

Nu är jag i betydligt bättre form och mår mycket mycket bättre än vad jag gjorde som både 30 och 40 åring så just nu är inte åldersnojan så farlig. Det är bara märkligt att känna sig som 23 och det inte står det på pappret;)

 

Nåväl, idag var vi inte på Hawaii, men med väldigt trevliga människor. Jag känner alla, det är släkt och nära vänner, och alla har alltid funnits med, jag är  nog sist in och det är då 25 år sen.

Kan vi här ta en minut och prata om svenska sjukvården?

Anna har i två års tid väntat på en fotoperation. Nu fick hon tid. PÅ SIN 50-ÅRSDAG? Alltså? Om det är något som sjukvården har koll på så är det personnummer. Så, varför i hela friden inte ta henne några veckor innan, eller efter? Nä, på den bemärkelsedag som de allra flesta firar stort. Helt stört. Jag skäms för den som planerat operationsschemats skull. Så stenkorkad individ. Operationen är ju inte akut. Bah.

Nåja, Anna är cool och satt på sin stol med det gipsade benet i högläge. Hon får inte stödja alls, så det är ju inte det enklaste att röra sig, men med hjälp av familjen så blev det ett fint firande. Vi fick supergoda tårtor, massa kaffe och så middag som var grillad lax. Alltså, så gott att det inte är klokt. Jag måste testa att grilla det igen! Jag vet bestämt att sist jag gjorde det så blev det mer lax på gallret än i magen;)

Hon önskade sig inget, men inget är trist så det blev lite plantor.

Äggplanta, stod det på skylten, och ungarna letade efter äggen;)

Paprikan hade de koll på i alla fall.

En ….öh annan blomma i mitten, en korg och lite rosa fluff. Jag älskar det rosa fluffet, finns andra färger med, och har det i många av mina ”arrangemang” hemma. Bara att snurra till det som man vill ha det.

Jag måste kanske köpa lite blommor hem också, bara det att det är ett göra att vattna eländet och hålla liv i det sen. Men några pelargoner måste det bli. De sköter sig nästa själva. Eller nä förresten, de blir ju skräpiga och så måste man nypa bort det, vilket jag aldrig gör och så blir de fula. Jag skiter nog i blommor hem. Det växer ju en och annan tulpan i rabatterna;) och jag har massa fula buskar som blommar i alla fall en liten stund. Nyponros, fläderblom, tistlar, och shitloads av tusenskönor i gräsmattan. Räcker med det;)

Annas syskonbarn var där, de är yngre än Jamie och de lekte fint ihop. Bäst var ändå när Jamie fick egentid med helikoptern. Jamie är så bra på att sysselsätta sig själv. Han höll på länge med den här, lyfte och flög runt med den, snackade för sig själv och gjorde ljudeffekter.

Den vita skjortan som vi köpte igår .. Han tog på den hemma och ville sen gå ut och leka innan vi skulle åka och jag bad honom låta bli. Vi kan väl komma till kalaset hela och rena i alla fall. Det tog nog en timme, sen hade han gräsfläckar på både byxor och skjorta, helt i stil med hur ett bra kalas ska vara;)

Såklart ska helikoptern flyga så högt det går:)

Mesta delen av tiden så hängde han med de större, och de spelade roliga tv-spel och vad de nu höll på med. Kul hade de i alla fall:) De tycker väldigt mycket om Anna och Lasses barn, och att de bryr sig om dem är ju en extra dimension av kul. De vill aldrig åka hem:) Inte förrän närmare 23 lämnade vi kalset, men då hann de bara hem så somnade de i sina sängar:)

Jag hade med mig de fyra minsta, Jamie, Jordan, Lovelia och Trixie, och så Janelle och Simon som var bjudna på egen hand. Doris fick stanna hemma, de har två hundar där redan som man kan snubbla på om man är kryck-hoppandes.

Men när jag kom hem så kom Doris och nosade på mig länge och väl, jag har haft de andra hundarna i knät, så det måste snokas av:) De har ju träffats flera gånger, kommer de ihåg sånt tro?

 

Nu har jag druckit te, och kollat ikapp på Robinson, även om vi missar morgondagens program så är det skönt att vara i fas, så man kan diskutera:)

I morgon är det umgänge. Aptrist, men jag tänker ligga och läsa länge i natt eftersom jag inte har några barn hemma i morgon;) och sen på kvällen åker jag, syrran och Patricia till Globen för att se Bryan Adams! Wihaaa:) Den gamla godingen.

Patricia ville se honom sist han var här, men då kom vi på det så sent så det fanns inga biljetter, men nu var vi ute i god tid. Jag trodde jag beställt tråkiga sittplatser även nu, men det visade sig minsann att jag tagit ståplats:D 😀 Jag älskar ju det, det är mycket mer upplevelse att stå och trängas lite än att sitta högt under taket och titta på. Närvaron är liksom större. Patricia är ju dock mer för att sitta och chilla, men ska man hänga med gamla morsan på konsert så är det hoppa och studsa som gäller;)

Nä, nu sk jag hoppa i säng om jag ska hinna läsa något!

Hörs alldeles snart igen:)

Natti natti

Kommentera

  1. Stina

    Grillad lax är jättegott! Det finns nåt slags nätmattor i typ teflonmaterial som man kan lägga på grillgallret så att fisken inte fastnar, funkar bra!

  2. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★

    Måste varit helt magiskt där att få veta att man väntar tvillingar. Jag undrar om det blir några till vår släkt igen. Min mormor var/är tvilling. Hennes bror dog i cancer för 2 år sedan, hennes systrar har fått tvillingar (tvåäggs) men sen tycks det stannat av lite. Är ju ärftligt för kvinnor så man undrar ju :D.
    Min morfar hade syskon som var tvåäggstvillingar och någonstans i släkten ska det finnas trillingar som överlevt. Är på mormors sida tror jag? Ganska häftigt med tanke på att vården inte var som idag :).

  3. Sofia

    Kan inte du göra ett inlägg över hur du kom igång med träning och hur du hittade motivationen? Just nu är jag helt slut när jag kommer från jobbet. Träning är det sista jag vill tänka på men jag måste för hälsans skull.

  4. Marre

    Saknar du när du/ ni är bortbjudna en man vid din sida? En privat fråga, men har du kommit över det att det är du och barnen nu? En stilla undran.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej inte nu längre. I början däremot kändes det skitjobbigt. Sista året innan han stack så ”förberedde” han genom att aldrig ”kunna” vara med, det var alltid något viktigt på jobbet.. Vissa gånger snäste han att han hade viktigare saker att göra än att sitta och lyssna på idioter, alltså våra vänner, och det var ytterligare en anledning att jag trodde han var på väg in i väggen. Så säger man liksom inte. Så sista året var jag ändå själv på allt, skitjobbigt det med, att hitta på ursäkter för honom. Idag är det naturligt att det bara är jag och barnen på tillställningar, jag kan sakna någon att hänga med när alla står i par, absolut, men oftast är det ju folk jag känner och då är det inga problem.
      Jag vet inte riktigt hur du menar med din sista fråga? Men svarar som jag tror du menar:)
      Jag har kommit över honom för länge sen, på så vis att jag aldrig räknar med honom. Oavsett vad det är så räknar jag inte med hans stöd, jag frågar aldrig iofs;) Vill inte ha det.
      Han är någon jag brukade känna. Den han var älskar jag fortfarande, som ett minne. Den han blivit känner jag inte, vill inte känna heller för han har blivit allt det jag föraktar hos en människa. Jag vill inte ha honom tillbaka. Jag saknar mitt liv som det var, men jag mår bättre idag än de sista åren med honom, han knäckte mycket av det som var jag, förstörde det. Jag är inte samma människa längre, mest på gott ändå vill jag tro ?

  5. Linnea

    Jag tror den där operations-planeraren har lite humor iaf, eller om man ska kalla det hämndlysten 😉
    Jag fick tid för en tand/käkoperation, DAGEN INNAN VALBORG I UPPSALA, och jag var student. Kyss mig i arslet. Avbokade och fick en ny, Dagen innan midsommarafton… tog den och levde på smootie över midsommar, alla var tacksamma för att jag kunde vara chaffis iaf 🙂

      1. Syster yster

        Det är inte lätt att vara opkoordinator och ska de ta hänsyn till allt så skulle det inte bli många operationer gjorda. Alla typer av operationer görs ju inte alla dagar och veckor heller.

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Nä jag vet, men allvarligt nu.. väntat i två år och op exakt på 50-årsdagen?? Nä det är inte okey! Faktiskt. Det hade bara bara varit att stuva om lite så hade det funkat??

Visa alla 12 kommentarer
Okategoriserade

Janelle:)

Janelle är i v 24 nu. Det är helt galet vad snabbt det går, jag trodde det skulle kännas mer långsamt av att stå vid sidan av, men det är tvärtom.

Tiden flyger ju iväg på alla andra sätt så egentligen är det väl klart att även detta gör det. Det räcker ju med att vi inte setts på nån vecka så hoppar man ju fram i graviditeten rejält:)

Igår kollade vi lite barnkläder på nätet, men vi pratade även barnvagnar. Jag vet vad man behöver och jag tycker att hela barnindustrin har spårat ur rejält. Det krängs på blivande föräldrar ett helt hav av totalt onödiga prylar. Och vagn ska vi inte tala om. Janelles vagn som hon låg i, var svindyr. Jag valde ett udda märke och den kostade 4500kr?

Det är ju vad en sämre begagnad kostar idag. Köpa vagn är i paritet med att köpa en bil för sjutton. 10-15-20000kr försvinner ju i en grisblink. Helt sjukt. Man ska rulla en unge i den liksom, men det är ventilation, tittluckor och fan och hans moster. Livsviktigt tydligen för det argumenteras det hårt för. Man undrar ju lite hur man själv överlevde., och ens ungar.?

Nu har Simons pappa och fru bestämt sig för att ge dem en vagn, supergulligt, och då behöver de ju inte bry sig på samma vis,

I alla fall, jag har aldrig haft en Emmaljunga. Det är den vagn de fastnat för, så har ni nåt att säga om det kan ni väl kika in till henne ?

För mig så ser idag alla vagnar rätt exakt lika ut. Precis som alla bilar. Skittråkigt.)

Men nu måste jag iväg!! Kalasdags!!

Hörs sen:)

Kommentera

  1. Lotta

    Fick tips av vänner att välja hjul som inte pumpas, dvs välja rejäla gummihjul. De hade fått punka flera gånger o inte alltid vid så lägliga tillfällen. Vi valde en emmaljunga med 4 ”fasta” rejäla hjul. Är supernöjda!! Kört överallt, även i skogen utanför stigarna!! ?

  2. Katarina

    Har haft en massa olika vagnar under åren som gått och måste ändå säga att de flesta vagnar håller samma standard oavsett pris. Tycker att det är helt meningslöst att lägga en förmögenhet på en vagn. Bättre att sätta in de pengarna på ett sparkonto till barnet om de endå ska spenderas.
    Vill tipsa om doona+, som är en vagn och bilbarnstol kombination. Väldigt smidigt om de åker mycket bil. Slipper man fixa separat med vagn å bilbarnstol.

    Tack för en härlig blogg och för att du är en sådan fantastisk mamma till dina barn!

  3. Niobarnsmamman

    Ja sån hysteri det har blivit. Jag har fått barn under 20 års tid och det har verkligen exploderat på barnvagnsfronten. Det enda jag verkligen vill slå ett slag för är att de ska köpa ett babyskydd som passar till chassit. Det har underlättat enormt då jag ofta behöver använda bil för att ta mig nånstans och sen har jag enkelt flyttat över babyskyddet och fortsatt med vagn. Utöver det tycker jag det mesta är överdrivet.

  4. Cappicio

    Mitt enda tips är att köpa en vagn där man kan sätta fast babyskyddet på barnvagnschassit. Så otroligt smidigt att slippa lyfta i och ur barnet för att lägga i vagn

  5. Sofia

    Hesba! Jag vill slå ett slag för Hesba (finns att köpa hos bonti i Stockholm) ett gammalt tyskt kvalitetsmärke. Jag kan tycka att dagens vagnar, även Emmaljunga tyvärr, är väldigt plastiga och dålig kvalitet. Hesban är rejäl men ändå inte klumpig och otymplig. Skulle rekommendera att titta på en sådan och naturligtvis känna och klämma och testköra vagnar. Och framförallt fundera på att man skall köra vagnen mycket. Den skall alltså hålla och vara ergonomisk. Tex en bugaboo skulle jag aldrig välja pga dess raka handtag. Inte bra om man skall köra vagn mycket. Får barnet plats? Många vagnar har väldigt låg maxvikt och är små i ligg och sittdelen, vilket resulterar i behov av byte av vagn ganska snart, vilket ju kan kännas onödigt

  6. Karin

    Jag har fem barn. Vuxna och utflugna. Utom yngste som vuxit ur sin vagn för 11 år sedan. 😉 Alltså seriöst så har denna köphysteri runt en kommande liten bebis gått överstyr om ni frågar mig. Jag har aldrig köpt en ny vagn till någon av mina barn. Köpte en begagnad till första. En Brio men den hade sedan gjort sitt. Barn nummer 2 fick en begagnad Brio. Som höll till honom och hans tre små syskon. Den slutade som lådbil. Sittkärror / Sulky har vi haft några stycken, aldrig någonsin en ny, alltid Brio eller Emmaljunga med fyra rejäla hjul. En liten bebis behöver inte utrustning för tusentals kronor. Dessutom är det så otroligt mycket gifter i de flesta nya kläder, gosedjur och sängkläder att det är bättre alla dagar i veckan med ärvda kläder och secondhand till det lilla barnet. Och så förskräckligt mycket kläder behöver inte en liten bebis. Det har väl aldrig varit mer hett med återbruk, återvinning, miljötänk och stay cheap på alla sätt och vis. Det går ju att ordna bytardagar och loppisar och låta kläder, utrustning och leksaker går runt. Detta är förstås mina åsikter! Carola, tack för att du delar med dig av din vardag och ditt liv. Enda bloggen jag numera läser!

  7. Camilla hockeymamma

    Men Carola det finns ju en jäkla massa olika modeller av Emmaljunga också.
    Jag köpte en Emmaljunga NXT 90 till mitt barnbarn och det verkar ju gå bra?

  8. Maria

    Vet inte om dem har kollat på den och vad dem har för behov av hjul på vagnen och så. Men vi har en Britax go Big som tar sig fram på alla underlag och även oplogade gångvägar. ☺️ Vi har haft emmaljunga med. Den hade dock lite mindre hjul och vår son trivdes inte lika bra i den som han gör i Britax go Big. Svårt det där med vagn. ☺️ Hoppas att dem hittat någon som dem gillar. Kram ❤️

  9. Hanna Lindkvist

    Tack för en underbar blogg?
    Jag har tre egna barn, Och är lite smått vagn tokig!! Har haft ca 53 st köper säljer byter osv. ? men av alla dom så tycker jag emmaljungan är bäst, ordentliga däck,Bra liggkorg o lättkörd.

  10. Yvonne

    Vi hade en Emmaljunga till vår dotter. Köpte den begagnad av en studiekompis. Rejäl liggdel och sittdelen med stora hjul. Perfekt för vinterväglag i Luleå. Sålde den i fint skick vidare eftersom vi ”bara” fick ett barn. Nackdel: lite stor att fälla ihop o få in i bagaget men om man ska promenera mycket passar den.

Visa alla 12 kommentarer
AllmäntKonsert

Imagine Dragons och bilköer

Igår gick dagen i ett, utan att det egentligen hände så himla mycket:)

Jag sitter med näsan i en bok så ofta jag kan, den där Läckberg som jag inte läst något av har något visst ändå;) Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att det är det bästa jag läst, men det är svårt att lägga ifrån sig boken. En egenskap som jag ändå värdesätter mer faktiskt. Jag har otroligt svårt för hennes sätt att berätta flera parallella historier men det gör att man bara måste läsa lite till:D

Jag tar de här lästimmarna på studiekontot, att läsa är nästan lika viktigt som att skriva sitt eget.

Jag ligger ju hopplöst efter dessutom med ungefär all litteratur, för jag lade den på hyllan (hehe) under de år jag hade småbarn. Jag vill kunna uppslukas i en bok och det är inte optimalt att bara hinna läsa några rader för att sen bli avbruten. Nu har jag massor av härliga böcker framför mig.

 

Jag röjde köket, tvättade lite, dammsög, och sen hämtade jag Jamie. Det var det:)

Men, dagens begivenhet inträffade på kvällen.

Jag, Janelle, Simon, Corrinda och hennes kompis Moa skulle se Imagine Dragons i Globen:)

Jag och Corrinda hämtade upp de andra på centralen i Uppsala och sen susade vi mot Stockholm, och var plats i Globens p-garage inom en timme. Rekordkvickt:) Det ösregnade bitvis och rutan blev immig och alla jävla trafik i fyra filer gör mig lite stressad. När jag inte hittar, inte vet hur vägen ser ut och definitivt inte ser den ordentligt – läskigt.

I garaget vill jag stå nära utfarten, för att kunna komma ut snabbt. Det var ganska fullt men efter att ha snurrat lite hittade jag en hyfsad plats, dock så jag skulle vara tvungen att backa ut, vilket aldrig funkar men det fanns ju en chans att bilen framför skulle flytta sig. Kan nån förklara för mig varför p-garage är så trånga att man skulle behöva skohorn för att få in bilen, och sen en konservöppnare för att komma ut ur bilen? Eller förresten fattar jag väl, en ruta till går in, som man kan ta betalt för. Men det är skit! Stora bilar som ställer sig så nära linjen de kan på ena sidan för att kunna öppna sin dörr…med påföljd att grannen inte kommer vare sig ut eller in. Grrrr.

Jaja, jag är bra på att knö in först bilen och sen mig själv ur den samma:)

Vi gick in på Globen, det var jag som beställt biljetterna, men jag tog nog bara ”Bästa lediga plats” och sen kollade jag inte så noga. Det visade sig vara High up in the sky, närmare bestämt så högt upp man kan komma i den där globen…fy faan vad högt. Sådär så det var läskigt att resa sig för folk som ska förbi. Brrrr. Och hur jävla många trappor som helst…Janelle stackarn som är gravid uppskattade det inte direkt. Man såg bra, och hörde fantastiskt bra, men jag vill nog helst inte sitta där igen:) Å andra sidan… ”egen” toalett utan kö…hm, tja det är bra:)

Imagine dragons. Ni har hört dem på radio. Lyssnar ni på radio så kan ni inte missa dem:) Tjejerna var och såg dem förra året, och nu ville jag haka på. Jag har också hört dem på radio, enbart, men är ju löjligt förtjust i tung bas och mycket trummor, rockigt och en röst som är speciell. Kan inte bli fel liksom:)

De körde igång. Det var drag och full fart från början.

Efter några låtar sa sångaren att ”A very dear friend recently past away, Tim Bergling.” och sen spelade de en magisk version av Forever young, med en line av Avicii ”So wake me up when it´s all over, when I´m wiser and I´m older.”

Film finns på min instagram Klicka på FÖLJ så blir jag glad:)

Dagens tändare, mobilerna, lyste upp hela Globen som en stjärnhimmel och det var så ofantligt vackert. Tårarna trillade sakta. Jag blev väldigt berörd av Aviciis död. Utan att direkt ha någon koppling till honom, mer än musiken på radio. Jag fattar inte det här med DJs, det är liksom inte som det var på min tid;) men han var speciell. Det är ju inte fel att kalla honom för ett underbarn av sin tid och det är alltid tragiskt när unga människor dör. Speciellt om de signalerat att de mått dåligt. Vi, alla, måste faktiskt bli bättre på att ta hand om oss och de vi håller kära. Psykisk ohälsa är något vi måste ta på allvar. Avicii har fått så otroligt mycket kärlek postumt , jag hoppas att han fick det även i livet. Jag tror det. Han har berört så många.

Efter den känslosamma hyllningen körde de på igen. Sångaren berättade lite senare att han själv haft depression och sa ungefär samma som jag redan skrivit. Att det är viktigt att ta på allvar. Att prata om det. För hans del hade det resulterat i Imagine Dragons och en karriär han aldrig trott, eftersom hans väg ut var att skriva musik.

 

De hade en snygg scen, cool ljusshow och ljudet var superbra. Massor av trummor, ibland stora som stod på scenen, ibland spelade de allihopa trummor. Mycket mäktigt.

Sångaren hade ett enkelt vitt linne på sig. Jag noterade att det satt sådär perfekt snyggt på honom, korvade sig på de rätta ställena. Helt enkelt väldigt snyggt. Efter några låtar kom han ut på scenen igen UTAN linne. Och jag fattade varför det satt så snyggt;) Jag fattar också varför han inte hade några problem med att visa upp sig halvnaken:) Har man jobbat för det så.

Jag satt och funderade på hur det är möjligt att hoppa upp och ner, upp och ner, upp och ner, springa, skutta, snurra och sen sjunga samtidigt? Jag personligen kan inte ens gå i en trappa och prata samtidigt utan att bli andfådd…

Det var en jäkligt bra konsert. Så bra att jag gärna går igen:) Jag trodde att jag kände igen typ två låtar med dem, men det visade sig att jag faktiskt kände igen de allra flesta. Nu har ju mina tjejer lyssnat på dem i flera år så det är ju inte jättekonstigt.

Så var det slut. Åhh det är alltid tråkigt.

Jag kan för allt smör i Småland inte begripa mig på folk som skaffar sig biljetter, som ändå kostar runt en femhundring, tar sig till konserten för att sen inte sitta still och lyssna. Nä, det ska springas på toa, köpas öl, snackas lite, och som igår; Två snubbar som satt på våran rad, skulle ut och BLOSSA? Vafan? Kan man inte låta bli att röka under de två timmar de spelar så kanske det är dags att sluta med sitt beroende? Jag kommer aldrig att begripa mig på rökare som går ut mitt i saker. En middag, eller uppträdande, en konsert…och jag har ändå varit storrökare själv.

Varför vill man missa? Eller har folk på allvar så svårt att sitta still att det är en omöjlighet att koppla av i några timmar och bara njuta? Hm, eller så är de inte så intresserade, det är ju ett alternativ, men då kommer den där hänsynen in i bilen. Då kan man av hänsyn till de som vill se och höra, sitta still så inte de behöver resa på sig i tid och otid. *mutter mutter*

 

Konserten tog slut. Det var lika många trappor ner som upp, bara det att det gick långsammare ner. Inne i garaget var det inte ens en tanke på att försöka backa sig ut i den strida ström av bilar som krypkörde framåt. Jag har det inte i mig, att kräva att få komma fram. Men under över alla under så kom ägarna till bilen framför nästan direkt, och vi kunde sen köra ut efter dem:) Jag har stått i det där garaget många gånger nu på konserter och det brukar gå fort ut, men igår….segt som sniglar. Väl ute så var det ju kö även där, och jag började få ont i kopplingsfoten. Men det släppte och vi kunde köra på. Tills vi kom till eh, tja, kanske ”Essingebroarna”? eller nåt sånt? Fyra körfält eller om det är fem? Ett öppet. Från början alla öppna, sen pilar som visade att man skulle byta, sen stängdes det och så kom nästa filbyte… Här stod det ju mer still än rörde sig framåt. Jag h a t a r bilköer, jag får myrkryp i hela kroppen av det. Det är så onödig tid på nåt vis. Och så bilister… gahh, en del är ju väluppfostrade och med hänsynsfaktorn i kroppen och de lämnar lucka, släpper in en och är medtrafikanter. Medan andra är precis tvärtom, vägrar släppa in en, nosar upp i bakluckan på framförvarande bil och kör på vägrenen eller i den avstängda filen så långt de kan komma och sen blinkar och prejar sig in. Mottrafikanter;) Hatar det med.

Så plötsligt efter krypkörning i en evighet och när krampen i vänsterfoten började kännas konstant, så kom vi fram till orsaken till köerna. Bron var liksom uppgrävd över alla körfält utom ett. Så fort man kom förbi så var det som att vara ensam i universum, inte en bil i sikte. Märkligt hur det bara kan släppa sådär. Det tog en timme extra att köra hem, och i Uppsala har vi minsann vägarbeten med avstängda körfält med, så där knixade jag mig fram också, utan att fatta riktigt var jag skulle köra. Herregud. Jag får spunk.

Körde hem Janelle och Simon och så Moa i andra änden av stan och så hem till oss, täcker in tre delar av stan fint med den rundan:) Dessutom ligger vårt hus först, haha. Hemma strax före två. Och vi hade inte ens stannat på McD i Upplands väsby;)

SOVA!!

Bara för att vakna en och en halv timme senare av att Jamie grät. Han hade ont i magen, lilla gubben. Riktigt elakt magknip, som höll i några timmar, kom och gick. Ska det börjas nu igen liksom. Han hade så ont, så ont, och så bara släpper det sen. Magknip är ju vansinnigt plågsamt. Jag tycker att han äter och dricker bra, mycket fibrer, mycket vatten, men kanske inte ändå. Det är ju att han inte går på toa i skolan som är den stora boven, det har jag redan konstaterat. Sex år hemma med mig, och inte ett enda magknip, ett halvår i skolan och han är förstoppad. Svårt att inte se det liksom.

Nåja, vi jobbar på det.

 

I morse vaknade jag sen med så ont i huvudet, det bultade i hela halsmuskeln på höger sida. Jag har haft lite ont där, träningsvärk och sträckningen i ryggen, och så bilkörning i ösregn och massa kökörning på det gjorde så det resulterade i detta. Jag gick upp, bara för att sen gå tillbaka till sängen, jag bara svalde en ipren och värmde vetekudden. Efter en 40 minuter så släppte det, och har hållit sig borta idag, med hjälp av Ipren då.

Jamie var ju hemma med mig, han hade ju sovit dåligt och sen skickar jag ju inte iväg om jag inte är hundra på att han inte smittar, vilket jag inte kunde vara. Vi tillbringade förmiddagen med att se på film och läsa. Sen åkte vi och handlade.

Vi ska på kalas i morgon, och ingen av pojkarna har skjortor. De har vuxit ur allt. Nu var vi in på H&M och köpte fem stycken skjortor, de har samma storlek så de byter mellan sig, suveränt:) Sen fick Jamie en ny jacka, och de fick även tre par shorts. Tusen kronor…gahh, bara att betala och se glad ut. Sen blev jag ju lite mindre glad när jag såg rabatten från Lindex, se mitt förra inlägg. Men vafan, Jamie hittade det han ville ha i alla fall:)

Vidare in på Citygross och det blev en såndär svindyr handling där med, men med mycket för pengarna:) Billig blandfärs, ost, och kyckling som jag köpte rejält av och frös in. Det gäller att passa på.

Sen var det Tacokväll!!

Patricia gjorde efter det naglar på syrran. Hon fick fransk manikyr på sina gelenaglar, skitsnyggt. Jag och Janelle satt där inne och snicksnackade tillsammans med dem och timmarna ramlade på. Till sist så var naglarna klara, och syrran och Janelle åkte hemåt.

Jag röjde det sista i köket, sen satte jag mig här, och nu ska jag sova:)

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Kicki

    Vad det gäller Jamies mage…min spontana tanke är ” 6-års mage” ,har Jamie vuxit mycket sista halvåret?
    Jag har jobbat som förskolärare i över 20 år och just den här termen stötte jag på för så där 5-6 år sedan,vi hade då ett barn på förskolan som gick sista året ( dvs skulle börja förskoleklass till hösten) som återkommande fick just fruktansvärd magknip som gick i vågor ,så illa att barnet vitnade och bara kved av smärta ?
    Föräldrarna tog barnet till läkare ( såklart?) och läkaren gav den här ” diagnosen” anledningen till ” 6-årsmage” är ( enligt denna läkare) att barnet växer fort,så fort att kroppen växer fortare än vad tarmarna gör så,tarmarna ” sträcks ut” innuti magen och barnet får ” växtvärk” i tarmarna ?.
    Som all växtvärk så växer den bort (??) men det är fruktansvärt jobbigt för barnet så länge det varar…vila och smärtstillande och lagom med fibrer och vätska var läkarens ordination.
    Detta barn var ju inte det första jag träffade på med dessa symptom…men första gången jag fick en vettig förklaring till magknipen som ” aldrig gav sig” trots att föräldrarna och vi gjorde allt vi kunde för att undvika förstoppning etc…

Okategoriserade

25% på Lindex

Innehåller reklamlänk för Lindex

Måste bara kika in snabbt och ge er en härlig rabattkod på Lindex!! Senare ikväll när lugnet lagt sig och alla tacosgäster åkt hem kommer ett riktigt inlägg 🙂

Shoppa loss tills dess, koden gäller enbart idag!!

Med koden happyfriday får du 25% i rabatt på ett köp ??

Villkor: koden gäller endast idag fredag 27/4. Ej på reavaror.

Ni kommer till Lindex här

Jag sitter här med Janelle och kollar bebissortimentet ? V 24 nu!!!

Hon pekar och visar, jag noterar och shoppar ?

Kommentera

Okategoriserade

Han reste sig och gick

Jag fick en fråga 🙂

Jag älskar att få frågor så håll aldrig igen på det!!

Såhär löd frågan:

Hej!

Först – BRA blogg! Du är kalas på att formulera dig och skriva bra!

En fråga: när du skriver att din ex-man ”reste sig upp och gick”, bara drog han som en avlöning utan ett ord?

Jag får rysningar av att läsa de raderna! Så magstarkt!

Hur hittar man tillit och förtroende till någon (inte just en man) efter en sådan händelse?

Allt gott till dig och din familj, ni är smasching! ; )

Hälsn. läsare i Gbg

Och mitt svar:

Tack ❤️❤️

Den som läst det HÄR inlägget har koll, det kan vara ett av de mest personliga jag skrivit. Just när jag skrev det så kändes det inte så tufft men när jag nu tittar på det i backspegeln så .. jo det var fan skit.

Så vill du läsa så finns det där.

Faktum är att jo, han reste sig och gick och sen hörde jag inte ett ord från honom. Jag messade och ringde och försökte få kontakt och någon slags besked. Hur fan gör vi nu, liksom? Men han svarade inte. Han kom till det möte jag bokat tid till hos en familjeterapeut, men det ENDA han ville prata om var barnen. Hur gör vi med barnen ? Skämtar du? Du har lämnat mig efter 26 år, och tänker inte ens göra slut? Fetglöm att vi pratar om barnen, de mår skit vad tror du? Vad tänker du göra åt det?

Tja., vad gjorde han? Höll sig osynlig och utan att kontakta barnen i sex veckor sen var det en familjemiddag där ute, med hans nya, och farmor. Fan jag spyr ännu mer på det idag.. hur alla andra inblandade bara kunde hålla honom om ryggen och låtsas att allt var normalt. Inte fråga något utan bara mörka.

På ett och ett halv år efter att han drog träffade han barnen,de minsta, 23 timmar. Timmar alltså. Så tyckte han att man skötte det bäst för barnen.

Jag har såklart fortfarande inte fått några svar utan har fått pussla ihop det hela till något nästan begripligt.

Så, nästa fråga – hur man hittar tillit igen .. det gör man inte.

I alla fall inte jag. Jag kommer aldrig kunna lita fullt ut på någon utomstående igen. Min familj, barn, föräldrar och syster är de enda jag litar på. Och de nära vänner jag har.

Nya människor kan jag tycka om väldigt mycket, och lita hyfsat på men det finns alltid en liten fågel som viskar ” tänk om.”

Det är ingen big deal egentligen, jag har kanske varit för godtrogen tidigare, och bara skaffat mig tjockare skinn:)

Jag förutsätter fortfarande att folk är trevliga innan de bevisat motsatsen men jag har lärt mig att lita på magkänslan. Jag har alltid haft en jäkla bra magfeeling som sällan slår fel.

Dock inte mot exet, men han var en bra man. Att folk ändrar sig är svårt att förutse speciellt när man lever med dem.

Ja, det var korta svar, långa versionen finns på länken 🙂

Nu ska jag träna!!

Hörs senare !!

Kommentera

  1. Lise-lotte Rudholm

    Hej! Jag har läst om ett familj i Hemmets Journal. Var det ett gemensamt beslut hos er att få så många barn? Det kanske var det han inte orkade med. Han borde i vilket fall hängas upp i någonting, jag säger inte vad.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja det var ju det:) Fast efterhandskonstruktionen är att jag tvingade honom. 🤦‍♀️Men med tanke på att han skaffade fler ungar sen så kan han stoppa upp tvånget nånstans. Orkar man inte med de barn man redan har så borde man inte skaffa fler, men det är så mycket i det där jag inte fattar. Egentligen ingenting för jag har inte fått några svar alls om någonting.
      Jag röstar för ditt förslag 😅🙈

  2. Camilla 10 barnsmamma vid 33 år

    Minns när du skrev det,fy vad arg man blev o är en idag hur en person kan göra nått sånt.
    Är man inte värd mer efter så många år lixom,o skita i barnen.. där har jag inte ens ord att skriva.
    Du är värd en mycket bättre o hoppas det blir lika åt ditt ex en dag.
    Kram

  3. Helena

    Fy fan❤️Så ofattbart. Du är så otroligt stark Carola, så otroligt och jag litar på din brutala förmåga att tala sanning. Att säga till dig att kämpa känns fel, du verkar istället kunna chilla och njuta av livet trots att du fixar allt själv. Otroligt. Ikväll hörde jag om larm gällande tolvåringars psykiska ohälsa och att detta är skolans fel. Jag tror inte det. Skulle vara fint om du skrev om barns hälsa och ohälsa. Utveckla ämnet som bara du av alla bloggare jag läser kan. Kram!

  4. Tessie

    Wow, blir helt mållös. Vilken otroligt liten människa han var som lämnade dig på det viset, utan ett ord eller minsta lilla antydan till respekt. Ledsen för din skull, men det skiner igenom dina texter att du är väldigt stark. Skickar dig en stärkande kram!

  5. Therese

    ❣️
    Man börjar ju fundera på om mannen i mitt liv som jg litar 100% på far till mina barn, snällaste mannen jag träffat också kan förvandlas till skit. Kan jag också göra det? Usch ryser vid tanken?

    1. Jansson

      Samma situation… Verkligen en bra, smart man. Men han vill uppleva mer, ha fler vänner(bara kvinnor vill han lära känna). Vill ha ett öppet förhållande. Är ärlig med vad han vill, men ljuger och smusslar med dating appar och tycker det minsann är helt ok att gå ut och ”pratat med nån man inte känner” =flörta med ett syfte. Han tycker inte kyssa andra är otrohet. 🙁

      Sitter just nu hemma med 3 barn, han på arbetsresa i Indien. Han ska ut med sina kolleger ikväll och kanske kommer det bli så att han pratar med nån han inte känner…. Jag är så trött på allt. Han åker, jag är hemma barnen. Han tycker jag förstör hans resor när jag blir missunsam mot honom när han är där.

      Men är detta straffet att man hållit ihop i 16 år? Trist fru. Man kan på henne, men gud va kul med nya kvinnor.

      Jag sitter och är så förtvivlad. ;-( jag vet inte om jag orkar mer med nåt? Han vill ha mig kvar men träffa andra på sidan av. Mitt liv är så komplicerat. Säger jag nej, förlorar jag allt. Säger jag ja förlorar jag mig själv.

      Ibland orkar jag inte leva…

      1. Maja S

        Jansson…
        Gååååå!!!
        Du förtjänar att älskas av nån som älskar dig o är trogen.

        Förlåt hårda ord men .. han vill ju så klart ha dig kvar. Du sköter säkert om allt så han slipper tänka på nått annat än sig själv o det han hållet på med.
        Vi har bara ett liv här på jorden. Livet är för kort för att inte vara lycklig. ❤️

        1. Jansson

          Jag vet att borde gå. Men situationen är svår på många sätt. Dels för att jag älskar honom och dels för att vi bor i ett annat land jag verkligen inte vill eller kan bo i av självförsörjande orsaker. Han tycker inte jag ska ta barnen själv till Sverige. Men jag har inte satt igång denna cirkus. Jag vill inte vara utan våra barn. 🙁

          Jag vet att jag bara har ett liv, men det har han med. Bara synd att det är såna saker han känner att han måste får uppleva för att känna styrk och få nytt blod som han säger..

          Ja, jag gör väl allt. 🙁 jag vill ju inte ha nåt annat liv än detta. Jag har verkligen älskat honom och vårat liv villkorslöst!

          ”Det handlar inte om dig, du är nog, du behöver inte imponera på mig. Osv” eller om jag ställer frågor så blir han sur att jag ”håller på” och förstör hans roliga jobbresor… Eller så är jag en svartsjuk looser… 🙁

          Han känns som en helt annan person. Så hemskt att se.

          1. Maja S

            I min värld .. om nån är nog o bra som man är förstår jag inte hur han kan göra så där mot dig.

            Han låter som en småpojke som inte lekt färdigt.
            Han tycker inte.. jag tycker att hans åsikter inte gills längre efter hur han beter sig.

            Fina du.. gör det som känns bäst i ditt hjärta. Flytta hem!
            All kärlek till dig ❤️
            Var rädd om dig!

          2. Jansson

            Så känner jag med. Han är nog för mig på ett positivt sätt. Han fick väl aldrig leka av sig ung riktigt… Men bara för du har lekt av dig som ung så är det inte en försäkring att de inte vill det när de blir äldre. 🙁

            Allt känns så förnedrande och även om han säger att jag kommer först känns jag som nåt himla secondhand val… Jag kan aldrig bli lika spännande som en ny kvinna. 🙁 jag vet,
            Jag kan också ute och träffa andra män, men det är inget jag behöver i mitt liv för att känna att jag upplever saker…

            Tack för att du orkar läsa. Får se vad fortsättningen blir…

  6. Kalla

    Jag kan förstå att man lämnar sin partner om kärleken tar slut, så kan det ju bli tyvärr. Men sina barn?! Jag kan inte ens lämna mina KATTER till kattvakt utan att kolla två ggr om dagen att de är okej

  7. Hanna

    Jag förstår precis vad du menar!! När det gäller mitt ex var det dock mer väntat men ändå inte. Mitt ex sedan 6 år som jag har 2 barn med gifte sig med en 15 år yngre kvinna bakom min rygg . En kvinna som han påstått vara hans kusin. Som jag tom pratat med per telefon. Vars nakenbilder jag hittade i hans mobil men han förnekade ändå. Alla på hans sida visste. Och ändå var hans arg på mig. Jätte arg.

  8. Pia

    Fy fan vad du är grymm kvinna❤️, den som lipar vid ”pelaren” är ju ”han” som inte blev värd att kalla sig morfar?. Önskar dig all lycka till fina du❤️. PS: har läst din blogg så många år och du är bäst?

Visa alla 15 kommentarer
Allmänt

Det kunde varit värre….;)

Jag har tänkt på en sak.

När något jobbigt eller tråkigt händer i mitt liv, eller någon närståendes, så kan jag alltid se att det skulle ha kunnat vara ännu lite värre. Botten är liksom aldrig riktigt nådd.

”Bilen är är trasig, det går inte att starta den”

Jamen tänk om det  hänt något på motorvägen i 120km/h, de hade varit ännu värre.

”Jag har 40,5 i feber”

Jamen tänk om du hade kräkts också, då hade det varit ännu värre!

”Jag har stukat foten, jag kan nästan inte gå.

Jamen, tur att det bara var ena foten, det hade kunnat vara båda och då hade det varit ännu värre.

”Jag ska betala 30.000 kronor i kvarskatt”

Jamen det var väl en jäkla tur att det bara var pengar, det hade kunnat vara kameler, det hade varit ännu värre;)

”Jag fick C på matteprovet”

Jamen C, det hade ju kunnat vara F, det är ännu värre.

”Min man reste sig och gick, han lämnade mig med nio barn”

Ja, men tänk om han hittat nån xxx-tjej och skaffar barn och gifter sig med henne, det hade varit ännu värre.

Fast vänta?? Det var ju så det var;) Hehe.

Nej, men allvarligt, när han drog så hade jag en hel massa ”det hade varit ännu värre om” Som att det hade kunnat vara värre om han var hotad till livet av ryska maffian eller om han bara försvann från jordens yta och man aldrig fick några svar. Hm, fast svar fick jag ju inte iofs …men ni fattar:)

Jag har funderat på det här som sagt. Jag vet inte om det är positivt, men det är det väl? Att aldrig känna att man slagit i den totala botten utan att det alltid finns lite saker att vara glad för. Lite kvar att ge. Jag har såklart stått med bara näsan över vattenytan och kippat efter andan, för det var så det kändes den där första tiden, men ändå…det hade kunnat vara ännu värre. Vattnet hade kunnat gå över nästippen.

Det är samma när jag är riktigt sjuk. Det är sällan, (tack och lov)men när det händer så är alltid tanken där att det är tur att man slipper det och det, eller att det är tur att det och det funkar annars hade det minsann varit kört. Då, hade det inte kunnat bli värre. Men innan dess, då hade det kunnat vara värre. Och väl framme vid det man sett som ”det värsta” så inser man att nä , det kan bli lite värre ändå 😉

Fattar ni ens hur jag menar? 🙂

Det finns folk som har det riktigt illa, på olika sätt, det finns alltid de som har det värre än vad jag har. Även om jag kan vara djävulskt ledsen eller upprörd över något, livet kan suga och gå i totalt kras, så känns det som att mina bekymmer är något mindre och att det då är förmätet att bryta ihop. Att det är till för de som hamnar på änden av den där skalan som jag inte ens visste att jag hade. Den där 100 är värsta tänkbara scenario och då jag kanske möjligen hamnar på 99, men aldrig full pott. För…det hade kunnat vara ännu värre. Det går alltid att skämta lite om det.

Fan jag inser ju nu när jag försöker sätta ord på det att det är helt stört:) Man kan inte mäta elände. Allt är relativt. Det är ju dessutom ett av mina favorituttryck ”Allt är relativt”

Men jag antar att jag ändå tillhör skaran som anser att det där berömda glaset är halvfullt och inte halvtomt. Att jag är en positiv skit, som alltid ser någon slags guldkant öven på det mest svarta åskmoln. Även om den är väldigt liten och svag:)

Positiv och utrustad med en rejäl portion galghumor. Sån humor som inte lämpar sig för alla öron;)

Jag googlade nu:) Wikipedia säger ju det jag ville förmedla här ovanför på ett klockrent vis, och med väldigt mycket färre ord:)

”Galghumor är förmågan att se det lustiga i sin egen svåra situation, eller kunna säga något lustigt, trots att man mår dåligt av någon orsak. Den liknar sjuk humor men skiljer sig från denna genom att galghumorn används av personen som själv är drabbad.

Ett exempel kan vara det kända replikskiftet med den svårt sårade som blir tillfrågad:
– Gör det ont?
– Bara när jag skrattar.

Begreppet sägs ursprungligen ha syftat på humor som kan höras från en dödsdömd på väg till galgen.”

Jaha, men okey då. Det-kunde-varit-värre är alltså egentligen lika med galghumor:)

Ni skulle bara veta hur jäkla många lustigheter jag serverat över min traumatiska skilsmässa. Jag utnämner mig härmed till Mästare av Galghumor.

Och Mästare av svammel:) men det visste ni ju redan.

Så, vad är ni mästare i? Knyppling? Återvinning? Zappa mellan kanaler? Gräva upp potatis? Tjura?

Köra bil? Springa maraton? Crossfit? Nacka höns?

Idag är det EgenMästare dagen tycker jag:) Ge dig själv en klapp på axeln och säg Fan vad du är bra på att XXX 🙂

Och berätta såklart gärna för mig vad ni är bra på. Bäst, ville jag skriva men vet inte om jag vågar;)

Vi är ju ändå i Sverige, mellanmjölkens och lagomlandet:)

Shooot!

Kommentera

  1. Hanna

    Jag är bra på att skjuta upp saker ? och njuta av ögonblicket . Älskar din blogg! Läst den sen innan Jamie föddes.

  2. Prisonbeauty - En kreativ skönhetsblogg om drogmissbruk, kriminalitet, fängelse och livet efter

    Jag tycker jag är rätt bra på att alltid va positiv trots många mörka år av pappa som dog i cancer, syrran som var suicidal och åkt in och ut på psyket, tungt drogmissbruk, kriminalitet, fängelsetid, skulden över att ha orsaka någons död, levt under psykisk & fysisk misshandel, förlorat majoriteten av mina vänner och sånt där mindre roligt.

    Jag tror att vi som går igenom traumatiska saker och fortf ser glaset som halvfullt som en överlevnadsstrategi. Likaså galghumorn.

    Sedan jag började blogga om min historia och vägen ur det får jag då och då höra att andra tycker synd om mig (hatar) eller inte förstår hur en människa kan ha haft så mycket och ändå stå upp och vara tacksam & lycklig. För mig känns det inte så, just för att det alltid finns någon som har haft det värre. Jag skulle sätta mina senaste 10år som hälften på en skala av värsta scenarion, men det är ju för mig. För många andra skulle det nog vara rätt högt i topp.

    Får också höra av vänner att de känner att deras personliga helveten känns små i jämförelse med mina men jag säger som du, allt är relativt. Det som är ett helvete för dem är ju det värsta de har gått igenom och går inte att jämföra med mitt.

    Tror det var Kay Pollack som sa att vi aldrig får större hinder än vi klarar av.

    Kram

    1. Lotta

      Men det Kay Pollack stämmer ju inte. Har tre stycken i min närhet som tagit livet av sig. Dom är inte dom första som gör det, och tyvärr inte heller dom sista. Så det finns för många människor som får mycket större hinder än vad dom mäktar med tyvärr

  3. Annika

    Jag fullkomligen ÄLSKAR din blogg! Du sätter ord på det jag vill skriva – du fattar nog inte vad vi tänker lika nämen såklart inte – vi känner ju inte varandra.

    Jag känner dig genom bloggen och du inte mig – men du – det var jag som skrev och frågade hur stor spindeln var. Rembember? (Coolt att lägga in engelskan här – höhöhö.) 😀
    Nu gjorde jag en glad smiley och det är min bearbetning och nu skriver jag här – för jag – som du – gillar att skriva.

    Jag känner som du – det har alltid kunnat vara värre. Och då ska du veta att… min man fått cancerdiagnos som är så overklig. ”Prognosen är god och vi ska bota dig”. Det är så galet mycket ”förarbete” eller vad man ska kalla det och sen väntar strålning och cellgifter under 6 veckor.

    34 gånger – redan nu fått 72 sjukresor.

    Jag hade kunnat skriva såååå mycket mer – ett behov – använder mig av ett collegieblock för att komma ihåg allt och för att jag har behovet av att skriva av mig.

    Men – summan av detta? Vet inte riktigt. Jo, jag är en positiv människa och tror verkligen på det och framför allt – skratta mycket. Det gör jag. DET är min bearbetning.

    Och – min man har en god prognos och det finns alltid det som kunnat vara värre – det är så vi måste se det. Trots dessa 34 gånger i kombination med cellgifter (om det funkar) samt inopererad PEG och jamen alltså massor. Du fattar nog som jobbat i branschen.

    Tack för mig och det känns bra att jag fick skriva av mig.

    Kram!

  4. Carina

    Jag är tamejtusan mästare på att lägga saker på konstiga ställen och sen leta mig förtvivlad efter det.
    Jag kan t ex skarva bort bilnyckeln från det jag kliver ur bilen till dess jag tagit mina prylar och ska låsa.
    I söndags letade jag efter mobilen. Var ute till bilen i garaget TVÅ gånger, kollade i soppåsarna jag kastat i tunnan, rev ur tvätten ur tvättmaskinen. Så småningom hittade jag den, i en korg som har en annan korg stående ovanpå sig, på tvättmaskinen. Där brukar jag ha en mindre burk med tvättmedel. Nu hade jag lagt mobilen där medan tvättmedelsburken stod kvar framme. Och naturligtvis hade jag kommit åt knappen och satt mibilen i ljudlöst läge!

    Och när det gäller det där andra så brukar min dotter säga: Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Så sant!

  5. Ulrika

    Hej!

    Först – BRA blogg! Du är kalas på att formulera dig och skriva bra!

    En fråga: när du skriver att din ex-man ”reste sig upp och gick”, bara drog han som en avlöning utan ett ord?
    Jag får rysningar av att läsa de raderna! Så magstarkt!
    Hur hittar man tillit och förtroende till någon (inte just en man) efter en sådan händelse?

    Allt gott till dig och din familj, ni är smasching! ; )

    Hälsn. läsare i Gbg

  6. Elisabeth

    Hej jag är bra på att komma ihåg ansikten kan ha sett en person någonstans och sen ser hen igen och tänker men det är ju hen som var där den dagen

  7. Ella

    Jag är superbra på att upptäcka detaljer, särskilt avvikelser. Vilket gör mig sjukt bra på mitt jobb, men jag är rätt kass på att exempelvis minnas vilken väg jag gått eller liknande. En kollega sa en gång att jag är den typen av person som besöker någon och minns precis vilket mönster det var på alla gardiner, men har ingen aning om hur många rum som fanns. ?

Visa alla 8 kommentarer
Vardag

När Warner Bros ringer…:)

Och erbjuder mig rollen som Johnny Depps evil motspelerska i Fantastiska Vidunder III…. tjamenalltså då tackar man ju ja direkt:)

Nu var det kanske  inte riktigt den rollen de erbjöd, men nästan. Nästannästan. 😀

Jag ska sluta att dissa telefonsamtal från okända tror jag, tänk vad mycket kul man kan missa. Jag kan inte säga så mycket mer just nu, så ni får leva med nyfikenheten. I am the master of cliffhangers;)

Bara att de ringde mitt uppe i deklarationen och att jag svarade är ju ett under bara det. Fan vad jag begriper noll av deklarationer! Det gick ju an när jag bara var privatperson,  förifyllda siffror och bara att skriva under:) men så har jag ju ett eget litet företag som liksom gör så att allt bara bluddrar till sig.

Jag har läst företagsekonomi, jag hade C i det, helt obegripligt eftersom jag verkligen har extremt svårt för allt vad siffror heter, och just DÅ hade jag hyfsad koll. Men nu? Allt är borta. Det är en förbannad tur att min mamma, och även pappa, kan sånt här, och att de har en kompis som är revisor som dubbelkollar allt. Jag har bra koll på pengar in, pengar ut, och ordning på papper, det är inte som att jag är slarvig med ekonomin, men moms och skit..skjut mig.

Nu är den klar! Mamma tar med sig alla papper hem och är hon osäker blir det dubbelkoll av revisorn. Jag känner mig helt trygg i att det blir rätt. För om det är något jag verkligen vill så är det att göra rätt för mig. Ska man åka dit för skattefiffel ska det fanimej vara för miljonbelopp och inte nån tusenlapp hit eller dit. Mina feta konton på Caymanöarna vet ingen om;)

Haha. I wish.

Vem som placerade sig mitt på bordet, bland papper och skrivare och tog en svängom på datorn ?

Tja…vem annars? Fröken Smulan, a.k.a Jag-vill-vara-mittpunkten:)

Doris får inte vara på bordet, visst är det orättvist 🙂

Och ja, påskriset står där… men det har slagit ut och är så fint och får stå tills det skräpar.

Precis när jag skulle resa mig för att åka och hämta Jamie så ringde Lovelia. De hade slutat tidigare eftersom de varit på bio, skulle hon kanske hämta Jamie? Jamen tack gärna ♥

Strax därefter kom han hemcyklandes. Lovelia drog iväg med kompisar medan Jamie käkade mellis och sen gosade ner sig framför Tv:n. Man får vila en stund efter skolan.

När mamma och pappa åkt hem så kom jag på att jag inte ätit lunch. Det är så typiskt mig, men lunch måste vara dagens mest överskattade mål? Jag har aldrig riktigt varit en lunchätare helt enkelt. Eller snarare, varm mat, eller ordentlig mat… nä:) Jag gillar min kvarg med nötter, det skulle jag kunna äta alla mål. Men idag så såg jag de förkokade sötpotatisarna i kuber som jag gjorde igår.

Det blev alltså sötpotatisplättar till lunch och fy farao vad gott det var!

Sötpotatis är ju…eh – sött;) och det är jag inte superförtjust i, men de var väldigt goda! Jag undrar om man kan göra typ raggmunk på rå riven sötpotatis? Du som sa i kommentarerna att det var svingott med de här plättarna, har du testat?

Jag visste inte vad jag skulle ha till, så det blev bara grönsaker och en hårdbrödsmörgås.

Det här kommer jag definitivt göra flera gånger. Ingen av barnen gillade förvisso men skitsamma, de kan äta sina makaroner eller vanliga plättar;)

Jag skrev sen en stund, och sen var det plötsligt dags att åka och träna.

Igår när jag skulle byta om så insåg jag att jag glömt att hänga upp mina träningskläder, de låg i tvättmaskinen. Det var till att leta efter de här man sällan använder, och man tycker ju att man borde lära sig. But nope. Jag glömde hänga upp det igår med. Suck. Linnet jag hade igår var sunkigt så jag letade länge efter ett annat, men fick till sist ge upp och ta en T-shirt. Jag minns inte ens sist jag tränade i T-shirt! Fasen jag höll på att svettas ihjäl efter första stationen, och vi ska inte tala om att den åkte upp..bah.

Vad skådar sen mitt ljusblå öga när jag går ner i tvätteriet för att duscha? Jomen mina träningskläder, torra,  på torkställningen! Tack, vem det nu var:)

Nu ska jag inte tvätta allt på en och samma gång något mer.

 

Vid Friskis på Ekeby så har de en parkeringsautomat som suger. Den är så värdelös att det är pinsamt. Det är så ofta den krånglar, och man har ju liksom alltid en tid att passa när man är där, och har inte tid att tjafsa. Idag sa den Ta kort, fast det inte var något kort i. Totalhängt sig. Sånt där gör mig irriterad:) Även om det går över i samma sekund som jag klivit in på Friskis, så suger det att stå i regn, snålblåst och fallande trädgrenar och trampa framför en skitmackapär.

Hemma igen så var de här två på väldigt gott humör, och skrattade så de tjöt åt något. Ibland är de som hund och katt, men väldigt ofta är de Brothers in arms ♥

De kunde inte stå still tillräckligt länge för att få skärpa:)

Jag är väldigt happy över att det kom två killar i tät följd i syskonskaran. Förvisso, så är två killar tätt i ålder ungefär lika mycket som sex tjejer;) Ja, om man nu får ta sin egen familj som talande exempel utan att genusfolket går i taket:)

Men mina tjejer har inte varit i närheten av de här två vildarna, och då har jag en tät trio sådana. De här två slår hastighetsrekord i allt. Och fysiska rekord. De älskar att mäta sina krafter mot varandra på ett sätt som tjejerna aldrig gjort. Missförstå mig inte nu, tjejerna har definitivt inte varit några små dockor men de har inte legat på marken och brottats:D

Professorn och Lill-Fjant:D

Den stora sonen var ju länge ensam bland sex systrar, men han är en annan sort. Han är mer som Jordan än som Jamie. Mer professor än surfare:) Han har ju aldrig haft nån större nytta av sina små bröder men det där ger sig ju när alla är äldre.

Syskon ♥

Jag vet att inte alla kan få barn. Jag vet också att inte alla kan få fler än ett barn och jag menar på inget sätt att vara respektlös eller elak. Men att ha syskon är en sån rikedom. Jag har min syster som betyder så mycket för mig. Mina ungar har ÅTTA syskon att dela livet med, det svåra, det jobbiga och det roliga. För att inte tala om att de har åtta syskon att dela upp mig på när jag blir en gammal rugguggla:)

Jag är helt säker på att det finns fördelar med att ha ett barn, eller vara ensambarn med, men det kan jag av förklarliga skäl inte uttala mig om:)

 

Det här är inte en rugguggla, utan en apa, en gibbonapa tror jag. Henne ska vi snart hälsa på igen:) Den femte maj ska vi till Parken Zoo i Eskilstuna och kidsen räknar dagarna. Jamen såklart jag med. Jag älskar apor:)

Parken Zoo är en superfin park. Nej, jag har inga problem med djurparker, tvärtom, de allra flesta sköter sina djur fint, OCH jobbar för arternas fortlevnad. I alla fall i Sverige. Och de jag varit på i Danmark. Jag VET att just Parken Zoo var i blåsväder för flera år sen, men det var då. Folk är utbytta:)

Vi hann aldrig med Furuvik förra sommaren, så det måste vi absolut hinna i år, jag vet att de har fått en orangutangbebis. Så söt att man storknar:)

 

Nu ska jag väl hoppa i säng, kanske. I morgon är det live på instagram : mirkaochcarolalive 12-13 som vanligt! Ni lyssnar väl? Det går att se ett helt dygn, så fram till 12 på torsdag alltså 🙂

Vi hörs snart igen!

 

Kommentera

  1. åsa

    Vet inte om jag gör något fel men jag hittar inte till eran livesändning.
    Klickade precis på länken ovan men kommer bara till era bilder…

  2. Josefin

    Det går fin fint att göra raggmunk på riven sötpotatis 🙂 till plättarna är det också gått med fetaostsås. Gott med något lite salt som bryter av mot det söta 😀

  3. Ella

    Tror många ensambarn önskar att de haft syskon. Jag gör det iaf, nog ännu mer nu än när jag var liten. Tänker på sånt där som att ta hand om föräldrarna när de blir gamla.. att inte kunna ”bytas av” med syskon osv.
    Nu har jag haft en väldigt stökig miljö hemma, så ur det perspektivet är jag väl glad att inte ett barn till behövde uppleva det, räckte med att jag fick PTSD liksom. Samtidigt hade det varit oerhört skönt att ha någon som också varit där, att inte varit helt ensam. Och att kanske ha någon att dela upplevelserna med som vuxen. Men ja, nu är det som det är. Hade önskar ett syskon iaf! 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting