Livets cirkel.
Fan jag vet ju att det är så här det ska vara, men ändå, är det helt tvunget?
Jag pratar om att barnen ska flytta hemifrån!
Vem har hittat på det? Varför kan de inte bo kvar hemma för alltid 🙂
Min förstfödda, min äldsta dotter, Janelle – hon ska flytta. Nästa vecka!!
Kom igen, jag vill inte.
I dryga nitton år har jag haft henne nära, och nu ska hon inte vara det nåt mera.
Hon ska flytta in till stan, med sin Simon, och jag är jätteglad för hennes, deras skull, men för min egen högst personliga del är jag ledsen.
Hon är så härlig, så rolig, så kul att ha i närheten! Hon är ju min bebis, min första, hur ska jag klara mig utan henne?
Jo, jag har en bunt till ( som åxå ska flytta en dag…hur tänkte jag?? Nio jobbiga separationer??) men det spelar ingen roll , alla är speciella , och hon kommer att bli så saknad.
Syskonen fattar inte riktigt varför jag är deppig, de ser mer ett rum som blir ledigt som man kan slåss om 😉
Jag må vara fånig, men tårarna trillar titt som tätt, och jag försöker förtränga det … Jag vet att Janelle är lycklig, och det är såklart det allra viktigaste, och det är bara att stoppa undan de jobbiga känslorna och bita ihop.
Jag vet åxå att jag har gjort ett bra jobb, hon är flygfärdig, hon kan klara sig på egna ben 🙂
Men fan…kan vi backa tiden lite?
Jag gormar lite på Simon som kommer här och snor iväg henne, men han vet att det bara är för att jag kommer sakna henne:)
Jag har ju visat honom mina skills i prickskytte så han vet att det är bäst att sköta sig 😉
Och ja, nu trillar tårarna igen, så jag slutar här!
Janelle, du må flytta, men du hör alltid hemma här! ♥
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Förutom att bli gråtmild och sitta och snyfta framför datorn, vad har jag gjort idag då?
😉
Jamie sov middag vilket nog satte stopp för en del busstreck, och jag grejade på . Han ”hjälpte” mig att bädda rent i sängarna, det tog hela dagen för jag hittade inget underlakan till dubbelsängen, vi har en stor bäddmadrass, och var alltså tvungen att tvätta och torka det innan jag kunde bädda i…Måste skaffa fler lakan helt klart. Jag lade ut något i husvagnen, kan kanske vara så att det följde med två…
Städade lilla toan/ Jamies skötrum från golv till tak, lade in rena kläder och sånt. Bytta handdukar i badrummet, och bar runt en massa tvätt från överallt, både ren och smutsig.
Solen sken, men jag hade inte ro att sitta still, rastlös och otålig, och som sagt – grinig 😉
Jag borde packa i ordning allt som ska med till husvagnen, men får inte ändan ur vagnen, typiskt mig .
😉
Ungarna har fått smak för grillat, så det vara bara till att tända grillen och slänga på fläskfilén, och jösses vad god den blev.
Pommes frites till det, för andra dagen i rad…är det sommarlov så är det, men det är egentligen inte så där himla gott.. Men ungarna tycker ju att det är supergott. Jaja.
Om jag fick bestämma skulle vi inte ha något tillbehör till öht, för allt kladdar fast i golvet 😉
Ris….gahhh, man har ju ris under strumporna hela kvällen sen…
Pasta….fastnar på både bord och stolar..
Potatis….stärkelsen är ju inte att leka med…
Couscous….ja det far ju omkring överallt!
Övrigt är väl ungefär lika illa 😉 Men jag lovar, de FÅR det. Till varje mål 🙂
Efter maten fick Robban och Corrinda röja och plocka undan, givetvis under högljudda protester 😉
Jag klippte ner vår vindruvsranka/buske/planta för den är tydligen död 🙁
Den har rotskott som är kraftiga och fina, så den kommer väl kanske igång igen, men nu är allt riset borta iaf så får vi se.
Det var fullt av ungar i trädgården som hoppade studsmatta och härjade, både mina och andras, och det var tjo och tjim och hejsan hoppsan:) Härligt.
Så småningom droppade barnen hem till sig, och här gick de ner och kikade på film och åt lördagsgodis.
Betalade räkningar, och det är ju lika roligt varje gång..eller inte 😉
Sen slö, slapp och likgiltig framför Tvn, kikar på nån skräckis med Kiefer Sutherland, och sen är det sovdags.
Nu säger jag Natti natti 🙂
Jag har mina 2 barn 40 mil bort!! Lite skillnad!!!
Åh, vilken fin människa du är! 🙂
skärp dig, hon bor i samma stad – inte på andra sidan jorden!
Sedan börjar barnbarnen att ramla in ……….
Ja du.. .jag förstår PRECIIIIS hur du känner det.
Min äldste tog studenten i år och ska flytta till NYA ZEELAND!!
Nya Zeeland ligger BORTOM världens slut!!!
Han ska vara dör i minst 2 år.
HUR ska jag överleva det undra jag?!
Jag är så glad för hans skull och stöttar honom helt och hållet i att han kommer få plugga till det han drömt om hela livet, men samtidigt gråter jag mig sönder och sammman när jag är ensam.
Carola: Åh fy faaaan, jag lider med dig! Inte ens chansen att få åka dit och semestra kan ju ens trösta en enda millisekund. Kram <3<3<3<3
Usch ja! Det knyter sig i magen på mig när jag läser ditt inlägg idag.
Den 23/8 packar vi släp o bil här hemma i Skåne för att flytta Dottern till Uppsala (ulleråker).
Snart 19 år fyllda lämnar hon boet för att bli sambo med sin Stockholmare…. 60 mil ifrån mig!!!
Jag kommer dö av uttorkning….
Så jag lider med dig Carola idag.
Styrkekrammar från Helena i Tyringe
Åh bävar för dagen min äldste flyttar hemifrån. Han blir 17 nu så det knackar runt hörnet. Så fint skrivet om er relation. Kram!
Nu grät jag en skvätt också. Du skriver så fint om Janelle. Min äldsta är 8 och yngsta 1. Men tanken på att de en dag ska flytta, är så främmande.
Vad fint skrivet om Janelle. Men hon är bara en bit bort så du kan alltid hälsa på, även om det såklart inte är samma sak som att ha henne i samma hus 🙂
Ja, usch och fy…det är hemskt! Nu har 3 av 4 älsklingar flyttat hemifrån, och jag fasar redan nu för när den sista lämnar boet. Men, det är så det är och så det ska vara. Bara dom är lyckliga, så mår man bra och det är så roligt när de kommer på besök. Man får en helt annan relation. Så grina på…det kommer att bli bättre:)
Oj oj oj här sitter jag och gråter när jag läser det fina du skriver. Kommer så väl ihåg först när min storasyster som var först med att lämna föräldrahemmet skulle flytta som vi grät. Sen när det var min egna tur att flytta. Jag grät och grät. Första veckan i mitt nya egna hus kom gråten och sorgen över mig då och då. Den separationen är jobbig men ett måste. Livets cykler och de påverkar oss och förändrar oss.
Nu har jag nått år kvar innan min förstfödde ska ge sig av och stå på egna ben och jag vet att jag kommet reagera precis som du. Det är så jobbigt men det går över så gråt ut och låt sorgen få ta sin tid. Våra barn är ju endel av oss och det måste få kännas när navelsträngen ska klippas en gång för alla.;-)
Kram till dig
Man vänjer sig, att dom flyttar! 😉
Min äldsta, 20 år, flyttade i januari. Från Stockholm, till -Taddaa- Malmö!
Inte nästgårds precis.
Han var hemma en sväng över påsk och kommer om exakt 17 dagar igen.
Hur jag överlevde?
Jag låtsas att han bara är hos sin pappa på andra sidan stan…Det funkar ganska bra.
”strutsmetoden” kallas det också! 🙂
Nu fick jag också tårar i ögonen! Jag kommer nog reagera likadant när min äldsta flyttar hemifrån. Inte klokt egentligen hur man reagerar men antagligen ganska naturligt. Idag gick min äldsta dotter till sitt första sommarjobb, bara det kändes lite speciellt och jag oroar mig för att hon ska ha det bra idag. Mycket känslor är det med barnen, ännu mer nu när de börjar bli äldre.
Du skriver så fint om Janelle. Kärleken till sina barn är ju något väldigt speciellt.
Ögonen tåras när jag läser allt fint du skriver om din Janelle <3 Jag lovar att hur jobbigt det än känns nu så kommer det att kännas lite bättre om ett tag.
Kram från Skåneland
Så underbart du skriver om Janelle. Det är nära att jag griner när jag läser.
Kärleken till sina barn finns alltid där.