Barnen
Allmänt

Patricias namn (önske-inlägg)

Dags för barn nummer två i namninläggen:)

Patricia.

Hon är född 21 månader efter Janelle, och allt tänk satt kvar, men på lite håll eftersom jag inte jobbat mellan dem. Men många namn var fortfarande ”upptagna” och till det kom ju nu att vi gett vår första dotter ett ovanligt namn. Svårt att följa upp helt klart.

Jag trodde denna gång att det skulle bergsäkert vara en kille, för att få två döttrar i rad den lyckan var för stor.   Innan jag blev gravid hade jag trott att jag helst ville ha en son, men tydligen så ändrade jag mig, för jag har alltid blivit lite extra happy över en tjej. Haha, nu kommer ni missförstå mig helt säkert:)

Inte så att jag älskar mina pojkar mindre, aldrig i livet, jag älskar dem alla lika mycket.  Att önska sig ett kön är så fel enligt många, men är det det då? Varför skulle man inte kunna få göra det? I de allra flesta fallen så blir man ändå lycklig med vad det än blir till sist. Jag har nog aldrig sagt högt vad jag önskat mig, men nog fan har det suttit där längst in:) och har det blivit den andra sorten så har jag glömt av önskan direkt, för så funkar man ju oftast.

Jag var alltså denna gång helt säker på en kille, så man kan ju ifrågasätta mina skills på magkänsla;)

Richard var ju fortfarande kört, och vad skulle man då hitta på? Förutom att det skulle vara internationellt gångbart så skulle det även vara lite eget. Jag heter Carola, min syrra Petra. Vi har aldrig behövt heta Carola/Petra J (för Johansson) för att skilja oss från någon annan. Förutom när jag jobbade, vi var två Carola och den andra hette Jansson:) Carola Jo och Carola Ja  hehe.

Men det tycker jag är lite tråkigt, att behöva använda efternamnet för att skilja på folk. Vi hade tre Anders i klassen tex. Anders E, Anders G och Anders N. Två Helen. Helen E och Helen L.

Namnen jag valt har aldrig behövt vara helt unika, det har inte varit något krav på att det ska vara bara mina ungar som heter så, men alla topplistenamn har gått bort

Jag hade William på min lista, men det var så himla många som hette det runt omkring oss, plus att jag inte visste hur det skulle uttalas. På det amerikanska sättet eller helt försvenskat…hm?

Nä, men Wilhelm dök upp i stället, från vart vet jag inte. Tror att jag även hade Marcus som favorit. På tjejsidan så var det ett tag Cassandra. Men det föll bort för det lät för hårt fick jag för mig. En kompis till ungarnas pappa hade en kompis som heter Patricio. En italienare som säkert var snygg annars hade jag väl inte kommit ihåg det;) men det var ju tvärnej på det från pappans sida. Han är lite halvrasist, sådär som så många är, och jag hade tex Emine som förslag när vi väntade Janelle. Från en turkisk tjej jag träffat nånstans. Än idag tycker jag det är ett så fint namn:)  men han tvärvägrade – Ett jäkla turknamn aldrig i livet. Patricio kom alltså inte på frågan eftersom det var italienskt, Att göra om det till Patricia var däremot inga problem;)

Pojknamn har alltid varit svårare att få med honom på tåget med. Förutom att det inte fick vara utländska namn, ja alltså från vissa nationaliteter då, så var det även tvärnej på ”bögiga” eller ”fjolliga” namn, som Jordan tex…hehe. Men som så ofta med den mannen så kunde man plantera något, och sen låta tiden bero, och efter ett tag så trodde han att det var hans idé och då var det en helt annan grej;) Samma med renovering edyl. Du, ska vi inte måla om i hallen? Kanske vitt det blir ju ljusare så?” ” Nä aldrig livet, vitt är tråkigt och hallen duger som den är” 

Ett halvår senare så kom han med förslaget om att kanske måla vitt i hallen, det var ju rätt slitet där;)

Cassandra, Patricia, Wilhelm eller Marcus…?

Patricia var till sist det enda flicknamnet, och även om jag tyckte det var lite ”stort” för en bebis så fastnade det. När hon sen föddes, på tre timmar under en vidrigt intensiv förlossning så blev jag så förvånad över att det var en flicka igen, som dessutom inte kom ut helt blå och slapp. En helt friskt och normal liten bebis. Jag fick henne i famnen och pappan jublade intill mig att det var en flicka, och jag fattade absolut ingenting. Totalt helt off:)

Patricia Christina.

Christina efter syrran, min farmor Stina och säkert nån mer släkting som jag inte kommer ihåg nu.

 

När vi kom hem med henne till Janelle som var 21 månader gammal och precis lärt sig prata och sa att detta är din lillasyster, hon heter Patricia så sken hon som en sol.

Min bejjis, Nellis Pisaaaa” ♥ 

Och sen dess har hon kallats Pisan:)

Janelle älskade sin lillasyster och det var inte ens den minsta lilla tendens till avundsjuka. Bara ren kärlek.

Och jag som undrat, (som typ alla föräldrar som får sitt andra barn undrar),  om man verkligen kunde älska ytterligare ett barn lika ,mycket som det första, insåg att kärleken bara fördubblades.

Inte att den skulle delas på två, utan att den fördubblandes och så har det varit sen dess. Jag har niodubblat min kärlek:)

Det är stort och mäktigt. ♥

janelle och patricia img_4911

Kommentera

  1. Sofia

    Jag vill gärna ha en av varje men självklart blir man lika glad oavsett 🙂 inte ens säkert man kan få två ju så jag hoppas att jag har den lyckan i framtiden 🙂 ! Kika gärna in hos oss . Idag rockar vi sockorna ! Gör ni ?

  2. Agneta

    Patricia är jättefint. Emine lät fint. Men Cassandra, , nä , men smaken är som sagt olika.. Kul med namn tycker jag.
    Vad tyckte Robban om att vara ensam kille med 6 systrar innan småbrorsorna kom? Kram

  3. Ingegerd

    Hej! Tycker det är jättekul med namn. På tal,om samma namn i släkten så,har min man och jag en syster var som heter Maria som är tillsammans med varsin Anders. Dessutom har m och jag en bror som heter Anders. Fast han hittade ingen maria?.

  4. Helén

    Vi är tre Helen i samma familj. Jag heter ju som sagt Helén, min sambos lillasyster heter Helena och hennes fru heter Helené. Som om det inte var nog så har jag och hans syster samma mellan namn. 😉 och inte nog med det. alla 3 är födda den 14:e fast som tur är olika månader
    som tur är så har hans syster och henne fru valt att ta ett helt nytt efternamn när dom gifte sig, Annars hade det blivit jobbigt

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Fattade jag rätt att Helena är gift med Helene’ ? haha, det är ju iaf en bokstav som skiljer dem åt annars hade det ju kunnat vara extremt besvärligt. Nu ”bara” bäddat för förväxlingar 😉 Och så en svägerska som saknar den sista bokstaven, folk måste tro att ni skämtar;)
      Underbart ju?

      1. Helén

        Japp Helena ä gift med Helené. Min sambos brors barn brukar frågar varför vi heter samma sak. Ja och sedan heter jag även Ulla och hans syster heter också Ulla. i andra namn. Det är väldigt många som gapar och frågar om vi skojar. Vi kallas antingen för dé tre H:na eller så heter alla Helén. Men då vet ju ingen av oss vem dom menar 😉

Allmänt

Janelles namn:) (önskeinlägg)

När jag för ett tag sen frågade er vad ni ville läsa, så kom det upp önskemål om barnens namn. Jag förstår er, de är lite udda och ovanliga flera av dem:)

Jag ska försöka berätta lite om hur vi kom fram till just de vi sen valde.

Janelle är född 1994. Då döpte folk sina kids efter Kevin Costner:) Det var väldigt mycket på tapeten att vi skulle bli så universella, att världen krympte i takt med att man kunde resa ungefär vart som helst för en summa pengar som var man kunde hosta upp. Att välja ett internationellt gångbart namn var ”viktigt” eftersom våra barn skulle ha möjligheten att jobba och bo var som helst i Europa och även världen.

Jag jobbade på barnsjukhuset. På en avdelning där vi tog hand om ortopedi och neurologi. Dvs massa medfödda/förvärvade  ortopediska skador. Klumpfot, höftledsluxationer, felställningar, benförlängningar. Eller neurologiska – muskelsjukdomar, epilepsi, utvecklingssförseningar, hjärntumörer, syndrom av alla de slag både vanliga och sådana som det fanns ett fall till av i hela världen. Scary shit, med andra ord.

När jag blev gravid var jag helt och fullt övertygad om att mitt barn som minst skulle ha nån ortopedisk åkomma. Att det skulle bli förlossningsskadat och behöva bo på sjukhuset samtidigt som vi som föräldrar fick kämpa ihjäl oss för att få hjälp, det var i andra änden av skalan. Där i mellan låg allt annat. Ett friskt barn fanns inte. Varför skulle jag, när ingen annan fick. För så kändes det. Jag jobbade med svårt sjuka barn, som kom från långt ifrån såväl som Uppsala. Jag vårdade barn som slutade andas flera gånger i timmen, jag höll koll på ventrikeldränage, som alltså går rätt in i hjärnan, jag kunde plocka i hop en respirator med förbundna ögon och suga rent i tracheostomier. Jag satt ofta med en liten unge med grava utvecklingsförseningar och gärna något ovanligt syndrom på bröstet. Ett barn som kunde sluta andas när som helst eller som kräktes upp all mat man försiktigt, försiktigt sprutat in via sonden. En måltid som tog 30 minuter att spruta in tog en sekund att returnera, och så var det bara att börja om igen. Man satt med den lilla ungen mage mot mage, för att ge den trygghet, man bar det i famnen hela sitt arbetspass för att inget annat funkade. Under hela min tid där så hade vi minst ett, ofta två eller tre barn som bodde där, som krävde en personal dygnet runt. Som aldrig kunde flytta hem. Vars föräldrar fick strida med myndigheter och försäkringskassa och fan och hans moster för att få det de har rätt till. Hjälp.

Jag var fullt inställd på att sälla mig till deras inte så eftertraktade skara.

För att inte jinxa något så ville jag absolut inte ha ett namn som något av mina patienter hade. Alla fina namn var ”förstörda” Jag VET det var ett stört sätt att tänka, men man blir lite knäpp av att se så mycket. Det var inte så att jag inte vågade skaffa barn, men jag var verkligen beredd på det allra värsta.

Jag valde en barnvagn som hade mycket gung i sig, om jag skulle vara tvungen att gunga runt mitt skadade barn. De vi hade var ofta bara lugna så länge det rörde sig..Och så vidare.

Som sagt, ett stört sätt att tänka.

När Janelle sen föddes, efter en helt okomplicerad graviditet, så var hon blå och slapp. Hennes hjärtljud gick ner och de kommenderade mig att krysta ut henne NU. Högst troligt en biverkning av den morfinspruta jag fått alldeles för nära födseln, eftersom  ingen trodde det skulle gå så fort. De tog henne och sprang, ropade åt pappan att följa med och alla stack. Rummet som varit fullt av folk blev tomt sånär som på en barnmorska. Jag bara tog till mig det. Ja, jag hade fått ett barn, men det klarade sig inte. Så var det. Efter några minuter som kändes som evigheter så kom de in med henne igen, ilsket skrikande:) Jag blev extremt förvånad, men oj så glad. Så lycklig. Jag fick henne i famnen och där var hon sen klistrad. Min unge ♥ Blå, men frisk. Jag tänkte aldrig släppa henne.

Jag hade sen en känsla under flera månader att hon bara var till låns, snart skulle nån hämta henne. Jag var stolt som en tupp, men visste att jag bara fått låna henne. Haha, jag var ung, dum och hade sett för mycket.

 

Anyway, Vi diskuterade inte så mycket namn, Jag trodde det var en kille, för så hade jag fått för mig att det skulle vara, först en kille, sen kanske en tjej. Helst ville jag ha en tjej men det kunde man ju knappast ens tänka, speciellt inte med det tankesätt jag hade, då fick man nöja sig med ett barn med höftlux;)

Min son skulle heta Richard. Det var sen länge, sen evigheter. Richard var heller inte förknippat med något annat barn. En Richard alltså. Fem månader innan så föddes en kusin. En gosse. En Rikard. När de sa det trodde jag att jag skulle bryta ihop. MITT namn?? De hade inte en susning om att det var ”mitt” namn för jag hade såklart inte sagt det till någon, mer än pappan då. Så i fem jäkla månader försökte vi komma på ett annat pojknamn. Jag ville inte alls ha kusiner som hette samma. Det var ju mitt namn…..gahhh.

Vi åkte in till förlossningen utan ett enda pojknamn.

Däremot hade vi hittat Janelle. I en deckare som hette McCall. Robert McCall faktiskt, så hette en bifigur Janelle, och det fastnade. Men vi skulle ju inte behöva det eftersom vi skulle få en son;)

Men vi fick en dotter. En blå liten filur. En liten tjej som skrämde livet ur mig. En alldeles perfekt liten dotter som heter Janelle.

Janelle Elisabeth.

Vi har valt ett släktnamn som andranamn, och min mormor, min mamma och jag heter alla Elisabeth. Janelle har inget val, hennes förstfödda dotter måste ha det som andranamn;)

 

På BB sen, så hörde jag det allra bästa rådet jag någonsin hört gällande rättvisa mellan syskon. På radion, en sån blå/vit kudde man lade under örat så ingen annan stördes, de är borta nu tror jag. Den första sång Janelle någonsin hörde var Svenska nationalsången som spelades av nån märklig anledning. (Hon är född 12 januari.) Men rådet var, att om två barn ska dela på något så låtar man den ena dela och den andre välja först.

Det funkar så bra!

Om Janelle och Patricia skulle dela på en bulle, så fick den ena dela, och eftersom den andra skulle välja bullbit först så var delningen EXAKT på millimetern:)

 

Janelle får ofta höra varianter på sitt namn. Ofta Chanel. Chanelle, Jeanette, Jag tror att de skrivit just Jeanette på hennes dopbevis;) Som om vi liksom inte kunde stava till det..;)

Vi uttalar det precis som det låter, men inte med hörbart E på slutet.

Hon tycker om sitt namn, gillar att det är lite annorlunda men ändå enkelt, så det känns som att vi hittade precis rätt namn till rätt tjej.:)

janelleDet var barn nummer ett. Håll utkik efter barn nummer två:)

 

Kommentera

  1. Ulrika

    När ni var med på tv hörde man att Janelle hade någon form av ”talfel”, har hon fått hjälp med det? Hon verkar vara en superdriftig tjej!
    Tack för en bra blogg, du är wow!
    Hälsn. läsare i Gbg

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Härligt, här tror jag de är borta. Allt eftersom de går sönder .. inte råd att köpa in nya :-/

  2. Hedda Söderberg

    Det vore en dröm för mig och du ville kolla på min blogg, den handlar dels om min resa bort från den hemska sjukdomen anorexia, men också om livet efter sjukdomen. För tro det eller ej, men jag är nästan helt frisk! 😀 <3
    http://nouw.com/heddasöderberg

  3. Carolina

    Hade jag fått en dotter hade hon också fått Elisabeth som andranamn. Jag heter Elisabeth i andranamn, mamma har det som tilltalsnamn och både min mormor och farmor hade det som andranamn. Kul m namn! Och tack för en bra blogg!

  4. Hanna

    Jobbade 7 årpå förskola innan första sonen föddes. Lika svårt då att hitta ett bra namn. Många av namnen gubben föreslog var ju upptagna av nått barn jag haft på jobbet 😉

  5. Karin

    Jag väntar med spänning på historierna bakom Patricia och Robert, som ju är helt vanliga namn sett till de andra 😉 Fast har mina aningar om att pappan kanske fick välja förstfödde sonens namn?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Haha, nä faktiskt inte:) Han har aldrig tyckt det varit så viktigt med namn och låtit mig bestämma ganska mkt;) Tvärvägrat vissa namn förvisso;) men som sen ändå gick igenom på senare ungar ?

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Ja absolut, så är det. Dopet är ingen juridisk handling. Har ingen funktion alls med namnet.
        🙂

  6. Johanna

    Jobbar också med sjuka barn och5 jag tänkte precis som du. Det hemska i min variant är att jag fick ett barn med en skallmissbildning och hamnade på avdelningen där jag själv jobbat. Visst är det konstigt?

  7. Anna

    Du är en duktig skribent Carola! Lyckas fånga läsarens intresse. Så otroligt viktigt jobb du hade o så beskrivande om dessa föräldrars kamp. By the way, Janelle är ett vackert namn på en vacker dotter!

Visa alla 20 kommentarer
Allmänt

Snart klar:) och vårkänslor

Jag närmar mig slutet:) Jag ser ljuset i tunneln, och med ljuset såg jag även skavankerna extra tydligt;)

Jag pratar alltså om min t r a p p a .

Nästan så jag vant mig vid färgen, och faktum är att jag tänker fake it till I make it. Jag ska gilla den helt enkelt:) Ni ska få se, snart, jag lovar.

Dagen har alltså återigen ägnats åt trappmålning, det låter säkert som jag är värsta lusen men det tar sån jäkla tid att måla fyra sidor av alla spjälor. Men jag tycker att det är rätt rofyllt.

Idag var Patricia ledig och snackade en massa med mig så jag kunde bara lyssna med ett halvt öra på musiken i lurarna som jag varvat med böcker. Idag var det alltså inte läge att lyssna klart på boken jag håller på med, utan det fick vara lite bakgrundsmusik till snacket. Jag älskar att ha en stor unge hemma så man kan ha lite högre nivå på konversationerna;:) Idag höll hon på att städa sitt rum, och plockade bort sina garderobsdörrar och satte dit ett draperi i stället. De där jäkla dörrarna..gångjärnen är gamla och går av för varv på alla garderober, och på hennes har jag inte hunnit (orkat) måtta, borra och byta ut dem. Hon har klagat länge nu, men idag ledsnade hon och gjorde en egen variant. Blev fint:)

 

Barnen kom från skolan, och köket fylldes med smulor igen;) haha, man hinner bara torka av bänken och ställa in smöret så står det framme igen.

Så fort jag målat klart så gjorde jag en kopp kaffe och stängde grindarna ute, släppte ut Doris på grönbete;) och lade mig själv på en av våra bänkar som står i solen intill husväggen:)

Alltså på allvar nu, hur ljuvligt är det inte så här års? Ja, det blir bakslag och rätt vad det är så kommer det en snöstorm, men de här dagarna då solen strålar, himlen är klarblå och fåglarna kvittrar för allt vad de är värda.

Då känner jag verkligen att livet återvänder:) De här dagarna är de absolut bästa på hela året. Även om jag älskar sommaren med värme och sol, och hatar kyla och vinter, så inger de här tidiga vårdagarna så mycket hopp. Det spirar lite försiktigt i rabatterna, jag har snödroppar och krokus fullt utslagna, Fåglarna flyger hit och dit med byggmaterial i näbbarna. Snön smälter, gatorna är fulla av grus, det är små pytteknoppar på alla träd och buskar. Ungarna skrapar fram cyklarna ur snödrivan och cyklar till skolan, kläderna åker av och på efter temperaturen. Man kan fortfarande tro och hoppas på en lång, varm underbar sommar med regn några timmar varje natt:)

 

Jag låg där och jäste i några minuter, sen drack jag upp kaffet och gick in och grejade i stället. Spikade fast ett bakstycke på en möbel jag har i övre hallen, den som jag gjort om till återvinningsskåp. Det var inte så bra, för i och med att bakstycket nu sitter som gjutet så får inte kassarna jag sorterar i  plats:) Haha, den där extra centimetern försvann. Jaja, det lär gå snabbt att trycka tillbaka det igen;)

Försökte tvätta en massa maskiner idag med, men det sabbade Patricia när hon hann i mellan med sin tvätt;) Men som vanligt, tvätten försvinner ingenstans, den ligger bara till sig lite extra. Just nu har jag hela tvätteriet fullt av smutsoga kläder, handdukar, påslakan och så vidare. I hate it.

Men, alla har städat sina rum så då blir det så 🙂 Mer jobb åt morsan;)

 

Till lunch åt vi som var hemma Lovelias fantastiska paj, och de som kom hem och åt mellis lät sig väl smaka av det som var kvar. Så jäkla god.

Till middag sen blev det pasta och köttfärsås. Doris var i sjunde himlen, hon älskar den såsen. Jag brukar ju fuska ibland med köttfärssås på burk, det är så gott. När jag tar fram burkarna ur skåpet så spetsar Doris öronen och blicken är limmad på dem, tills jag hällt över dem i kastrullen och sen ställer jag ner dem p golvet åt henne så hon kan trötta ut sig på att försöka slicka i sig allt.

Smulan smaskade under tiden i sig ett rått ägg och tyckte att det var det godaste hon ätit på evigheter.

Har jag berättat om hennes ”nya” trick? Hon har alltid druckit vatten ur en tillbringare som stått i badrummet, ibland i badkaret, ibland i bidén. Nu har hon ledsnat på det, kan vara Doris som inkräktar på hennes vattenhål. Nu vill hon ha ett glas, helst på köksbordet. Jajamensan här är katten på bordet, har alltid varit och ännu mer nu när en uppstudsig jycke tjafsar med henne.;)

Ungarna är världsbäst på att ”glömma” sina glas halvfulla på bordet, och då kommer Smulan, snosar lite, och sen tar hon och välter glaset med tassen. Allt vatten rinner ut och hon sitter i godan ro och lapar från bordet:) Först trodde jag det var för att hon inte ville stoppa ner ansiktet så långt i glaset, men nope, hon tycker att det är bättre med utspilld vätska. En morgon satt hon precis intill mig där jag hade en tidning framför mig som jag läste. Rätt vad det var så vickade hon glaset och allt rann över mig, över tidningen och ner i knät. Jag var rätt kvick upp då;) Hon? Hon tittade bara på mig som om jag fin skylla  mig själv.

Katter kan ju se så in i bänken strama ut.

Det är tur att jag älskar henne innerligt och lätt står ut med hennes små olater.

 

Efter middagen satt jag och Lovelia och färglade i målarböckerna igen. Det går verkligen i perioder, men just nu målar alla. Killarna fick varsin plåtlåda med målarbok, pennor, klistermärken och nåt mer pyssligt i julklapp. Syrran köpte dem i London och blev sen skitsur när vi hittade exakt lika här hemma;)

Ena hörnet av matbordet är belamrat med målarsaker så det är enkelt att bara sätta sig en stund. Jag satt i godan ro och plötsligt blev det bråttom till träningen:)

 

Power Hour med Björn. Jag säger bara O M G Oh my god.

Hur är det möjligt att all träning blir jobbigare och jobbigare? Att man känns sig sämre och sämre, får sämre flås, blir mindre stark och på ren svenska håller på att kräkas av ansträngningen?

Idag kanske det var för att jag känns mig rent allmänt lite seg, men annars då?

Förvisso så blir allt jobbigare när man klarar av att göra övningar med rätt hållning, med full kontroll och med tyngre vikter. Men ändå.

Tränade, höll på att kräkas, och satt sen i bilen en långs stund och babblade när jag skjutsade hem syrran. Hämtade upp Corrinda på vägen från hennes basketträning.

Sen hem, och in i duschen, och nu sitter jag framför tv:n och ska snart byta ut den mot sängen:)

 

I morgon har jag en dejt:) Med en av mina kompisar jag inte sett på superlänge och det ska bli så kul! Håll tummarna att allt klaffar, ta i trä, peppar, peppar osv.

 

Nu så, dags att sluta svamla:)

Natti natti ♥

Kommentera

Allmänt

En fullspäckad helg, fast ändå lugn:)

Sådärja, helgen flög förbi som vanligt:)

Konstigt det där, men de dagarna går alltid snabbare än vardagar. Lördagen började med lång sovmorgon och sen lite snabba ryck för att göra oss i ordning för att åka på tävling. Lovelia mumsade i sig toast och oboy med god aprit så nu är det ordning på det torpet igen:) Men nog har hon tappat en del i vikt på den här resan. Tur att det brukar gå fort att äta upp sig;)

Lovelia

I sin älskade onpiece som ett rådjur, eller om det är en ren, lite osäkert:)

Gympatävling för Trixie och Lovelia – Uppsalajakten. Det är faktiskt inte jättekul att titta på gymnastik, främst för att det är en sån grym bedömningssport. Man har inte en chans att fatta om de gör bra ifrån sig, eller är usla. Sen är det samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma…….i flera timmar.

De har ett fristående, det är kul att titta på, men sen ska de göra lite hopp över en plint, och på trampolin. Att se MINA barn är såklart superkul, men de är inne ungefär totalt max fem minuter. Resten av tiden får man kolla på andras kids som gör samma, samma, samma, samma, samma, samma…..ni fattar;)

De skulle samlas 13.15, och sen börja förträna 14.15. Fråga mig inte varför så länge innan, men det är säkert nån bra anledning:) Jag släppte av dem och snurrade sen och letade parkering, fullt överallt, så det tog tid. Till sist hittade jag i alla fall en. Gick in till tjejerna och messade Helen som släppt av en tjej hon med. Men hon hade dragit till Gränby, så jag svarade att jag tar väl en ensam prommis i solen då;)

Vinkade till tjejerna, sa att jag kommer i god tid innan det börjar, alltså 16.10, och så gick jag. Tog vägen längs ån, och bara njöt av solen som strålade. Klarblå himmel och varmt. Jag hade solbrillor på, men satte upp dem i håret för att riktigt boosta hjärnan med solsken.

Tänkte att jag tar några tjusiga bilder längs med ån….ehhhh lyckades inte direkt va;)

IMG_5059

Gick förbi min gamla gymnasieskola, och eftersom jag skulle träffa mina gymnaisekompisar på kvällen så skickade jag den här bilden till våran Facebook-gruppfyrisånOch tja, mer eller bättre bilder än så här blev det inte;)

Jag skyller på att jag hade värsta motljuset på vägen in till stan, och på vägen hem var det för mycket folk i vägen:)

Jag gick hela vägen in till stan, inte jättelångt men några kilometer, och så köpte jag en kaffe på Max och då messade Helen: Äh, jag kommer och promenerar med dig:) så jag vände och mötte upp henne. Hann nästan hela vägen tillbaka, och sen tog vi en lång annan runda. Totalt blev det nästan en mil:)

Ljuvligt.

Sen intog vi läktaren och satt där i ganska exakt fyra timmar. Plattröv är bara förnamnet;)

uppsalajakten

Dessutom så hade kvinnan bakom mig lite taskigt hyfs för hon satt med sina knän i min rygg HELA tiden. Vad är det för nåt? Själv satt jag, och alla andra jag sneglade på, antingen med benen i kors eller med lite bredd så personen framför hade ryggen fri, så att säga;) Man ser väl till att inte röra folk ? Sitter man intill varandra och det är trångt kan man inte göra så mycket åt det, då får man godta det, men att ha nåns knän i ryggen går fetbort. Jag försökte undvika dem, rörde på mig och försökte visa att jag inte var bekväm, men se det begreps inte. Korkad också alltså, inte bara dåligt hyfs;)

Nä, jag kan inte vända mig om om be henne flytta knäna, det ska man inte behöva och jag fick ju fan nästan stryk sist jag bad en tjej hålla sig på sin kant;)

Nåja till sist gick hon. Hade nån jobbig unge att ta reda på;)

Men, så småningom var det prisutdelning, och sen plattan i mattan för att köra hem tjejerna, som tog brons i trampett minsann;:)

uppsalajakten

Förbi Ica för att köpa lördagsgodis till dem och sen hem, köra en raggardusch och på med glittrig tröja och iväg igen. Vi skulle träffas kl 18, men jag kom inte förrän strax efter 20.  Jag hade droppat av min sallad på väg till gympan och tyckte att jag hade inget att ta med, och glömde min dricka.

Min aloe vera dricka:) Susade in igen på Ica och köpte en cola. De har inte den aloe som jag vill ha där. Och sen vidare till tjejträffen. Där jag inte kom in:) Haha, de satt på övervåningen och hörde inte ett skit när jag plingade på dörren, så jag ryckte lite i handtaget – låst. Bah! Messade Magdalena – Släpp in miiiiig!

och tre sekunder senare kom husets herre och två söner hem och jag pep att jag inte fick vara med;) så de låste upp och äntligen var jag på plats.

Plockade på massa paj, bröd, kycklingspett och sallad på en tallrik och skuttade upp till de andra. Oj så gott det var med mat! Jag hade inte ätit sen frukost, som förvisso var strax efter elva;) men ändå.

Vi skulle ju se mello och jag missade halva första låten, men sen sjönk jag ner med rumpan i soffan och vägrade lyfta på den. Förrän det blev efterrätt förstås:)

En av tjejerna hade med sin lilla hund. Eller sonens hund om man ska vara helt korrekt, men en svart sötnos i samma storlek som Doris var det. Man kan ju fundera på om jag aldrig varit i närheten av en hund. Man kan nästan förutsätta det när han kom fram med en boll och släppte den på golvet. Jag böjde mig tjänstvilligt ner för att ge den till honom, och med i böjen hade jag tallriken med mat:D

Placerade tallriken alldeles framför nosen på jycken som bara hade att ta för sig. Som grädde på moset placerade jag sen bollen på min tallrik…. Alltså? 😉

Hunden var sen gärna i närheten av mig, konstigt va?

Vi hade det trevligt, snackade och funderade på vad som hänt med gamla klasskompisar och lärare. Kollade med ett halvt öga på mello. Jag hade en bundsförvant i Carina som liksom jag är förlorad i Robin Bengtssons vackra ögon, och vi tjoade rätt friskt när han vann:)

robin bengtsson

De snackar om att detta skulle vara nån Dressman-reklam look a like?

För det första kommer jag aldrig att förstå varför Dressmans reklamansikten är fel? Alltså de är ju så snygga att jorden stannar:) De är välbyggda, kavajerna sitter perfekt över axlarna och byxorna är exakt som de ska. Skägget, eller stubben är tiptop och allt är liksom bara snyggt. För mig är det obegripligt att det ska kunna vara nåt fel.

Fan, jag höll på allvar på att krocka med nån med kundvagnen när jag gick förbi Dressman i fredags. Tre svinsnygga män på en stor reklamskylt i fönstret som liksom MonaLisa tittade tillbaka på mig vart jag än var, fast jag rörde mig framåt så höll de liksom ögonen på mig. Jag var tvungen att kolla riktigt noga om det verkligen var så, men jo. MonaLisa har lärt upp dem bra:)

Att Robin har en kostym som sitter som gjuten på honom är bara stiligt.

Jag och Carina var sjukt nöjda och hon lade precis upp en bild på honom på instagram där hon taggade mig och en annan kompis 🙂

Heja Robin, helt enkelt.

 

De andra har rätt långt att köra, så vi bröt upp vid halv tolv, bara barnet för min del, men helt förståeligt och  vi ses snart igen Tydligen är det trettio år sen i år sen vi tog studenten ? Jag fattar precis ingenting för jag är inte alls så gammal, jag har ju liksom inte ens fyllt trettio;)

Jag tog med Doris på en nattpromenad och sen sjönk jag ner i min soffa och kollade på film. Ungarna låg och sov redan, och det var lugnt och skönt i huset.

En bra lördag:)

 

Idag sov alla länge igen, som sig bör, och sen har vi bara masat runt.

Novalie ville ha nya skor, så vi tog en vända till Deichmann, men hittade inget. Eller massor:) men inget som behövdes. Alltså blev det en tur till SKopunkten med, men inte heller där hittad hon vad hon sökte. En sväng in på Stadium outlet gav henne i alla fall en huvtröja och ett par joggingbyxor. Novalie växer. Som sjutton. Men bara på längden:) För ett par månader sen var hon kortare än Patricia, men nu har hon precis gått om.

Janelle och Patricia stannade på 164 cm, men Corrinda är ju gott och väl en decimeter längre. Robban ytterligare en. Novalie kommer nog snarare att bli som Corrinda. Smal som en pinne är hon, och givetvis är det jobbigt. På precis samma vis som det är jobbigt att vara mullig. Eller kort. Eller nåt annat som man önskar var tvärtom:)

Jag vill(e) ha lockigt hår, och har ett hår som vägrar att stanna i lockform. Är lite lätt avis på alla med lockigt hår. Har kompisar med fantastisk självlockigt hår som hatar det och bara vill ha rakt. Aldrig är man nöjd:)

 

Vi fortsatte sen en repa på XXL och så småningom kom vi hem, där Lovelia precis börjat med middagen. Hon har velat göra västerbottenspaj i flera veckor, men först var det ont om tid, sen blev hon sjuk, men nu ikväll så:)

Hon gjorde den alldeles själv ♥ Patricia satt i köket så hon kunde fråga, och jag assisterade lite men i stort gjorde hon allt själv.  Och den smakade gudomligt:)

Jag älskar paj, av de flesta sorter, men tycker de är rätt tråkiga att göra;) Lovelia har redan planer för att hon nästa gång ska göra den med skinka och broccoli.

 

Lite röj, lite stök, lite måla i våra Målarböcker för vuxna efter maten. Som man fastnar i dem. Jag målar just nu en med Harry Potter och ägnade en god timme åt att måla dels en blommig tapet och sen Harry själv:)

En kvällspromenad med Doris, och sen soffläge.

En helt okey söndag med:)

 

I morgon måndag. Veckan är rätt fullbokad, så det är bara att hålla tummarna att alla är friska. Oddsen på det är inte speciellt bra;)

Nu, sova lite.

Natti natti ♥

Kommentera

      1. Linda

        Hej!
        Vet att ingen har med det att göra men har man inte bara 365 dagar föräldrapenning? är du klar med utbildningen? Jag minns att du skrev att du var så nöjd med kursen du gick.

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Ja? Eller typ 460 eller vad det är, och jag har precis börjat ta ut på jamies. Vad är svårt att fatta?:)
          Och varför funderar ni över min fp? Det fattar jag liksom inte. Jag bryr mig inte om era arbeten eller ekonomi så varför är min/mitt så intressant?
          Jag har föräldrapenning med Jamie:)
          Ja. Jag är klar med alla utbildningar jag gått, och kan varmt rekommendera dem.

  1. Anna

    Hej Carola.
    Sitter och kollar på familjen annorlunda där ni var med.
    Blir ledsen på riktigt när man ser det såhär i efterhand, och hör vad han säger när man vet att han gjorde precis tvärt om sen. Tvifan!
    Du är en stor förebild och du ska veta att det du gör är det inte många som hade klarat.

    Kram

Allmänt

Vad blir det för mat?? ;)

Fredag idag, hela dagen:)

Solen sken bitvis och det kändes rätt härligt lite sådär allmänt.

Lovelia och Jamie var hemma, och de har grejat på tillsammans. Lovelia hade läxor som hon fått för flera dagar sen men inte orkat ens öppna, men idag gjorde hon dem. Jag satt vid bordet mitt emot och kände mig som en idiot. Hon hade matteläxa och fastnade. Jag kunde räkna ut talet, (hej miniräknare) men inte på ett sätt som  hon förstod. Jag hatar matte, innerligt och hjärtligt. Så är det bara. När man inte ens kan hjälpa sin tredjeklassare med matte, då är det illa.

Skitsamma.. Trixie hjälpte henne:)

Tur att jag har fler barn, så de kan hjälpa varandra när morsan inte kan.

Sen har jag gått och surat lite över min trappa. Jag gillade ju inte färgen jag målat räcket med, ska visa er sen, måste bara ta mod till mig. Men alla andra tycker den är fin. Att det passar, att det är matchigt.  Surade så att jag inte kunde förmå mig till att måla alls idag:D Som en annan barnrumpa.

Men så hittade jag en bild på hur den såg ut innan.

IMG_4941

Och nu är jag inte lika sur längre:) För hur det än blir så blir det ungefär 100% bättre än fulfuru:)
renovera trappa

Ska bara vänja mig vid färgen på räcket så blir det nog bra.

Barnen trillade in efter skolan en efter en. Jordan ledsen som vanligt på fredagar. Han går ju inte på fritids, och tydligen så får de en såndär mellanmålsbulle på fredagar. Alla fritidsbarn alltså. De typ tre ungar som går direkt hem får titta på.

Ahhhh, jag hatar sånt! Vilken vuxen skulle tycka det var ok? Att chefen säger: ”Ja idag är det bullar till alla, men inte till dig, för du jobbar ju bara halvtid.” Då skulle det ylas om mobbing och särbehandling. Men i skolans värld är det helt ok.

Jordan har flera gånger frågat personalen om de inte kan få de med, men det är kalla handen. Jag fattar, det är till fritidsbarnen, men låt då för fan de andra ungarna gå hem först innan det dukas upp mellis. De ska väl inte straffas för att de får gå hem tidigt? Det här har varit ett gissel i alla år jag haft barn i skolan. Mina som inte haft fritids missar massa saker. Det är okey, men det är inte okey att det visas upp vad de missar.

Jag gillar ungarnas skola massor, men INTE det där.

Som den rättviseskipande morsa jag är;) så har jag då lovat att jag köper väl hem en påse med mellanmålsbullar då på fredagar. Hellre det än att ungen ska gå på fritids för att få en bulle i veckan;)

 

Jag fick åka ensam och handla idag, märkligt nog för Jamie vill alltid följa med, men nu var det något annat som lockade. Eftersom jag skulle köpa tröjor till tjejerna så var det lika bra, han är inte jätteförtjust i klädbutiker. Lovelia och Trixie tävlar i gymnastik i morgon. Som vanligt ska de ha en speciell färg på tröjorna, (oftast svarta tajts,) men som vanligt är det just den färg som är typ omöjligt att få tag i:)

Jag har köpt så många olika under så många år att det borde vara omöjligt att INTE ha en röd t-shirt utan tryck som fallet var idag, men efter att ha letat överallt så var det visst så. Med siktet inställt på röd tröja scannade jag först av Cubus, hittade en, men i fel storlek, dessutom bara en, jag måste ha två. Nästa butik var Lindex och där hade jag tur, röda t-shirts, med tryck men som går att vända ut och in utan att det syns och då blir trycket osynligt:) Enfärgade t-shirts, är det helt ute kanske? Vill minnas att jag letade som fan sist också. Ett år var det gula t-shirtar som gällde, och det var inte enkelt. Ingen har använt de tröjorna sen dess, för ingen gillar gula tröjor:)

Ta två betala för tre var det. Eller tvärtom kanske;) Så jag hittade en fin tröja med Avengers på till killarna, de får dela:) De har alla sina kläder gemensamt. Jag viker in dem i varsina lådor men sen blandar de friskt, så det är få plagg som är helt personliga. Tjejerna har varit likadana, så det är inget nytt. Väldigt behändigt faktiskt:)

Handlade mat, och sen hemåt. På vägen såg jag två figurer jag kände igen som gick i solskenet. Janelle och Simon. Vågade inte tuta innan jag sett att det var dem men när jag körde förbi så upptäckte de mig, så jag stannade till och tog ombord dem. Bästa winwin, för jag hade fyra svintunga matkassar som jag nu fick hjälp in med:)

Om nån undrar vad det var till middag idag så säger jag bara: Det är ju fredag:)

 

IMG_5044

Jag tänker varje gång att vi borde göra två skålar av allt, för det är ett jäkla skickande fram och tillbaka. Vad har ni i era tacos? Vi har lite olika men oftast paprika, gurka, tomat, spenat,majs och ost. Sen en tomat och mozzarellablandning och guacamole. Lite olika salsor och såser.

Ibland räkor, ibland andra grönsaker, men oftast det ovan. Efter så många år så har det utkristalliseras vad som går åt:)

Idag hade vi en för oss ny form på skal. Vi har alltid chips, tortillas och nån form av format skal, som båtar eller de små tubsen.

Nån ministrut.

tacos

Det gick i en halv matsked köttfärs, lite gurka, några tomatbitar, guacamole och några flisor ost:)

Man fick äta mååååååånga.

Nu är det inte maten i sig som är det viktiga utan sällskapet, och det är det absolut inget fel på ♥ Jag vet att et finns folk som tycker det är helt knäppt att tugga tacos varje vecka, men vafan…jag säger bara Söndagsstek? Torsdagspannkakan? Det är en massa grönsaker i alla fall:)

 

Vi satt och snackade länge som alltid, ungarna piper iväg, och vi större sitter kvar och dricker kaffe. Så småningom skjutsade Syrran hem Janelle och Simon och tog med sig Patricia ner på stan. Jag tog en prommis med Doris och sen röjde jag det sista. Patricia hade städat så fint i köket när jag var och handlade att jag inte vågade nåt annat;)

”- Mamma, du är sämst på att städa!!” Mmm, ja, jag vet.

 

I morgon är det då gympatävling.

Lovelia har varit uppe och igång idag, duschat och ätit ordentligt både igår och idag, så hon får känna efter hur orken är i morgon. Jag fick frågan hur jag kunde veta att det INTE var magsjuka, och det kan man ju aldrig vara helt hundra på, men så som hon mått har jag nästan kunnat utesluta det till 100%. Jag skulle aldrig chansa med berått mod. Det hon har haft är nåt annat skit.

Alltså kollar vi läget i morgon. Tid för samling är 13.45, sen ska det genrepas och så tävlas. Prisutdelning kl 19.00. Jag vet inte om jag orkar sitta kvar hela tiden, det är rätt trist att se genrepet först, men å andra sidan tror jag att Helen är där, så man får sällskap:) Får se helt enkelt.

Jag ska på fest i morgon:) En mellofest. Haha, jag som är så icke-förtjust i mello…Men det är med mina gamla gymnasiekompisar och vi har försökt  sen i höstas med att hitta ett datum som passar alla. Vi är sex stycken, och tre jobbar helg. Say no more. Nu hade jag inte koll på att gympatävlingen var så sent, den brukar sluta tidigare, så jag missar början, men de får välan värma upp utan mig.

Vi kör nån form av knytis och jag har blivit tilldelad att göra sallad. Hej färdiga påsar med sallad säger jag:D sen får jag väl skiva i lite mer kul kanske. På nåt vis ska jag sen få dit den innan, så de kan börja utan mig.

Det blir en helnykter tillställning, folk ska köra bil hit och dit, så jag tar min med. Jag har ungefär 700 meter dit:) men alltså… är man lat så är man:)

 

Jaha, man kanske borde skaffa sig nån favorit i mello förresten? Jag har iofs Robin som favvo överallt och alltid, oavsett hans låtar;) men jag är faktiskt inte jätteförtjust i just den här låten…hm, Men håller på honom ändå:D Sen Jon Henrik såklart, det är svincoolt med jojk. Och sen vet jag inte vilka mer som är med?

Det löser sig, jag har ju melloappen:) som Lovelia bad mig ladda ner för att rösta på bidragen.

Drar på en så glittrig tröja som möjligt och sprayar glitterspray i håret så det blir rätta feelingen:)

 

Nu ska jag och Loppan kolla klart på Fast and furious 5… här invigs  ungarna i actionfilmer från späd ålder.

Vi hörs nog något i morgon hoppas jag!

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Jenny

    När vi äter nachos (tacoskalen är så svårätna) så blandar jag sallad, gurka, tomat och Spetspaprika i samma skål. Sedan är det rödlök, majs och köttfärs i egna skålar.

  2. Malin

    Vi kör alla grönsaker i en stor skål istället för tusen små skålar 🙂 sen brukar vi även ha champinjoner, lök, grön sallad och avokado eller guacamole.

  3. Stina

    En jobbarkompis tipsade om jordnötter i tacosen. Tyckte det lät skumt men testade och nu vill jag inte vara utan! Vi kör oftast mjuka tacos men testade såna där strutar en gång. Den batchen var dock inte lika lyckad som på din bild – de var rullade så att det var ett rätt stort, opraktiskt hål i botten… Då var det smart att trycka i en nöt i botten 😉

  4. Karin

    Mina tacos består av tortilla eller tubs med köttfärs, lök, majs, ost, pineapplesalsa, gräddfil och koriander. Den perfekta kombinationen!

  5. Tess w

    På Stadium brukar de ha enfärgade t-shirts i färgglada färger. Min son älskar dem. Ett tips till nästa gång! Trevlig helg och stora kramar Tess W

  6. Agneta

    Nä , det finns vissa saker i skolan som man som lärare bara måste tänka på. Som är så viktiga, som formar ett barns liv.Tex att på gympan så delar läraren upp lag. Inte barnen som väljer, då blir det samma barn kvar jämt som inte blivit valda,med en klump i magen. I min sons klass hade de nåt som hette ”Child of The week” ( bor i England) när han gick i 2an. Barnen fick rösta fram. Min son var så ledsen för alla hade blivit valda men inte han. Jag tog upp det med hans fröken( jag är ingen panikmamma!) som absolut inte kunde förstå problemet. Thats life, var hennes kommentar. Nä, inte när man är 7 år. Tack Carola för bästa bloggen.

Allmänt

Torsdagsbubbel:)

Alltså…detta väder. Igår skottade jag snö, idag skyfflade jag slask;)

Min garageuppfart är lång, och med tiden så har rötter växt och marken flyttat lite på sig, så det lutar aningens åt höger. Allt vatten samlas där, och det är oftast ingen större fara OM gatbrunnen ute i gatan inte är tilltäppt av snö. Som nu. Jag får en smärre pool på asfalten och det är inte rart att traska runt i.

I morse när jag for till kyrkis så var det fortfarande snö, men den var blöt, och tung. Jamie och jag parkerade och så gick vi in. Idag var jag med inne hos barngruppen, det är jag aldrig för det är inte meningen att föräldrarna är med inne. Jag sällskapade inte min egen son utan en annan liten kille:) Han vill inte var där utan sin mamma, och jag brukar fråga om jag får följa med in i stället för henne och han ruskar alltid på huvudet.

Tack men nej tack, liksom;)

Men idag så nickade han. Och då följde jag såklart med in, och blev kvar. Intressant att få vara med igen. Jag har ju varit där med sju ungar, ingen av dem har haft några problem att vara ensamma om jag bara suttit utanför, så det är länge sen jag var med under större delen av tiden. Jamie…han kunde inte bry sig mindre om att jag var där;) Han har hyfsat med myror i brallan och det fors runt en del i samlingen. Inte okey, så jag gormade lite på honom, och sen pratade vi om det när vi gick ut med Doris sen. Jag tycker att är man fem år så kan man förstå varför man ska sitta stilla och lyssna.

Efter kyrkis satt vi kvar länge och snackade. Jag älskar de här förmiddagarna:)

 

Sen hem till Lovelia (Patricia var hemma) och så skönt att se att hon är pigg. Vi åkte via Ica för att köpa ravioli åt henne (URK!!) och jag kunde inte motstå de vaniljbullar som låg där och doftade gott. Två stycken, en till Loppan och en till Jamie. Har man varit sjuk och inte kunnat äta, så får man äta vad man vill när man kryar på sig. En Festis stod på önskelistan med så det var enkla saker att uppfylla.

Jag röjde snabbt och sen satte jag igång med lager nummer tre av trappmålningen.

renovera trappaDet är så svårt att måla vitt på vitt, det syns liksom inte vart man varit. Och den nya färgen jag målar med är ful. Tjejerna tycker det blir skitsnyggt och jag tycker det ser för gräsligt ut. Mest troligt så målar jag över allt innan det är klart, OM det inte som av ett mirakel plötsligt ser vackert ut. Men, jag måste ju måla på lager nummer två för det ser alltid för jäkligt ut efter bara ett.

Bah. Men snart är det klart:) Då ska jag nog måla skåpet som står i vardagsrummet, och sen ….eller kanske inte,)

 

Patricia lagade middag. Fisk. Ungarna kom ut en efter en i köket och frågade vad det var för mat, och Jordan sa glatt: ”Det spelar faktiskt ingen roll vad du lagar Patricia, för allt du gör blir gott! Till och med fisk”

Öhhh, hallå? Min mat då??

” Nä mamma, när du lagar fisk, smakar den skit”

Tack för den då liksom;) Men fine, Patricia kan gärna laga all mat hädanefter;) Hehe.

Hon, Corrinda och jag satt kvar och snackade sen. Corrinda förhördes på laxa och sen skulle hon till basketen. Jag fick den höga äran att skjutsa dit, så fick hon åka med kompisens, som vi hämtade upp, mamma på vägen hem. De tränar så sent, alltid 20.30-22.

Doris ”ville” följa med, så jag satte på henne bältesselen och då blir hon så lycklig. Hon älskar att åka bil:)

Jag hade ett litet mission, och det var att se om det funkade att lämna henne i bilen medan jag gick in på affären snabbt. Så på vägen hem så svängde jag in, och ilade in på butiken. Så dags på kvällen är det aldrig kö så det tog fyra minuter. Jag hade parkerat bakom en stor husbil så jag kunde konstatera att hon var knäpptyst när jag kom ut. Hon såg ju inte att jag kom, och jag tänkte att om hon ylat så hade hon kanske slutat om hon sett mig komma? När jag kika sin genom rutan så satt hon där, tvärcool och bara tittade:)

Jag har inte för avsikt att lämna henne i bilen som rutin, men det är ju bra att veta att det funkar om hon är med och jag absolut måste:)

Doris

Lilla Fjollan:)

 

I morgon är det fredag. Lovelia blir hemma från skolan, det ska handlas och det är familjekväll:)

Jag messade lite med Janelle tidigare, nyfiken på hur det går i lägenheten, och de börjar komma i ordning. Även om det är mycket kvar:)

Fast det tror jag inte riktigt på, de är så snabba de där.

 

Ohh just ja…har ni fått det orangea kuvertet?

Med domen för pensionen? Det är ju inte direkt så att jag skrattar högt när jag ser summan, men kan jag tänka mig att jobba tills jag är 70 år så blir den ju…..fortfarande löjligt liten;)

Det är skit att det inte lönar sig att ta hand om det viktigaste vi har här i världen!

Jag avkrävde genast ungarna ett löfte om att de skulle ge mig en tusenlapp i var varje månad, som minst.;)

Nån jäkla rättvisa får det vara.

Nu skiter jag i det här. Jag vet inte om jag lever och gör jag det så löser det sig säkert. Jag har ägnat de allra bästa åren av mitt liv till det bästa jag kan tänka mig:) Att vara med mina barn, uppfostra dem till den slags människor som jag vill umgås med. Jag har inga tvivel om att jag valt rätt, men rik i pengar blir man inte. Får börja spela poker, eller på lotto och keno;)

Nej, jag kan inte bekymra mig mindre, men nog är det surt.

Å andra sidan har jag hittills inte hört en enda människa jubla över sitt orangea kuvert så allt är väl som vanligt relativt;)

 

Nu ska jag sova. Jag var så trött i morse att jag inte fattade vad det var som lät när klockan ringde.

Avslutar med en bild som Patricia tog för två år sen, Lovelia och Jamie och hon. Jag skrattar lika mycket idag åt Jamies min;)

selfie

 

Haha:)

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Malin

    Vad är det för märke på färgen du använder?
    Har du kollat skicket på färgen du haft i bilen som frusit, var den vattenburen?

  2. Anette

    Jo kul att läsa din blogg :). Håller med om att den bästa investeringen, det gör man genom att vara tillsammans med sina barn! Det har jag också gjort iom att jag haft möjlighet att jobba hemifrån. Tror det är något jag inte kommer att ångra sen, för jag känner att man kommer varandra närmre då man är tillsammans så himla mycket.

Allmänt

På bättringsvägen:)

Åh äntligen verkar det vända! Ta i trä, Lovelia är piggare idag och har ätit, om än bara isglass:) Men med tanke på att hon fått i sig sipp, noll och intet utan att få jätteont  magen och kräkas så är det toppen. Hon har haft som kramper i magen, som kommit och gått och då har hon bara legat och kvidit och vridit sig. Så släpper det och kommer tillbaka. Jag har tänkt på alla bukdiagnoser jag kan komma på, och jag kan en del eftersom jag ju jobbat på sjukhuset:) Det har inte gått så långt att det varit läge att åka in, men hade det inte vänt när det gjorde så hade det varit tvunget. Jag åker inte någonstans med ett barn som mår dåligt om jag kan slippa, det är inte ett dugg kul för dem att sitta bland annat folk och må skit.

Nu håller jag alla tummar och tår att hon kryar på sig. Hon är inte i form att gå i skolan i morgon, och kanske inte torsdag heller, men vi får se.

Hon sover nu, efter att vi kikat på Hawaii 5-O tillsammans:)

 

Idag var även Corrinda hemma, med huvudvärk. Hon var seg redan i går kväll, och skippade träningen, det händer typ aldrig. Basketen är ju hennes fokus:)

Patricia var ledig idag, vilket alltså innebar att det var fullt hus hemma, Jamie, Lovelia, Corrinda, Patricia och jag. Mysigt:)

Jag har inget egentligen emot den här snön som kommer, men det känns lite fel i tiden liksom. Snö är roligare i november, december och januari. Februari är okey om det kommit de tre föregående månaderna, men mars är definitivt inte rätt tid att börja snöa. Jag gillar den mer än slask, för Doris blir inte skitig.

Idag snöade det rätt så ordentligt, folk kallade det för snöstorm, men det vet jag inte om jag håller med om. Storm i mina ögon är när det viner runt knuten och saker flyger omkring. Det gjorde det inte idag:)

Jag ar ute med Doris vid elva, och sen började det toksnöa, höll på några timmar och sen avtog det. Jag och Patricia åkte till Bauhaus för att köpa färg. Jag bestämde mig till sist, med hjälp av de stora tjejerna hemma, för att räcket i trappan blir…..en annan färg än vitt;) Dessutom blankt, för att vara lätt att torka av. Och så står jag där och kikar och mina ögon faller på en rad med fantastiska färger, lite smutsiga pasteller. Chalk paint nånting, supersnygga. Tar en burk, kollar på den och ställer sen tillbaka den under ett antal fula ord. Den färgen behöver INTE slipning eller annat förarbete. Men vafan. Jag visste att det fanns, men trodde den var svindyr. Den kostade typ 249kr litern och hade helt klart varit värt varenda öre;)

Men nu har jag i stället slipat och gjort så som man ska. Jag är sjukt nöjd med min insats. Nu ska det bara målas klart.

Förresten, en burk färg låg i bilen och har frusit…. är den förstörd då?

 

Mellanmål:)

färska bär

Kvarg med hallon och blåbär. Och frön. Jag har en glasburk som jag blandar frön i, och sen har över kvargen eller yoghurt. Så jäkla gott. Solrosfrön, pumpfrön, linfrö, valnötter, chia. Lite olika beroende på vad som finns i skåpet, Solrosfrön kan man ju köpa på stora påsar medan pumpafrön är små fjuttiga. De är förövrigt svingoda:)

 

Patricia skulle hämta paket så vi svängde in på Ica. Jag lite lätt irriterad efter att ha legat bakom folk som får panik så fort det snöar lite. Jag blir så trött..Klarar man inte av att köra bil i snö och slabb så kanske man ska låta bli? Man behöver inte ligga i 35 på 70 väg, SÅ jäkla halt var det inte. Med bra vinterdäck är det inga problem. Vi handlade det vi behövde, och bestämde att det blev chicken bits och pommes till middag. För att Lovelia skulle bli lite sugen på mat. Det funkade inte:) Jag äter inte sånt, det är i samma klass som köpta köttbullar, urk. Men barnen älskar.

Jordan funderar på att bli nåt där man får ha hörselkåpor och skyddscyklop:)

jordan

Han ser absolut inte klok ut på den här bilden:) Men det var hans avsikt.

 

Igår ägnade jag massor av timmar på att försöka nollställa och återställa en iPhone. Säga vad man vill om Apple men deras säkerhet om man råkar låsa sin mobil är GRYM. Galet grym. Det tog mig timmar, och när den äntligen efter sjutton tvingade omstarter ihop med iTunes påbörjade sin återställning så vågade jag inte röra mig ur fläcken;) Och sen då, jo då var den kopplad på Novalies apple-id, det var hennes mobil tidigare. och vägrade att logga ut. Oh my fxxxing God vad jag svor:)

Men i eftermiddags när Jordan kom hem från skolan kunde han få sin leksak och vad glad han blev:)

Jag har för länge sen kapitulerat inför iPhones till småungar, och de använder syskonens gamla som youtube-skärmar:)

Nu hade Jordan en önskan, och det var att få snapchat och instagram. Jaja, det är åldersgräns, men sen när bryr jag mig om sånt? Sen aldrig. Jag ser på åldersgränser som riktlinjer, och anser jag något annat så gör jag som jag vill. Robban spelade sig igenom hela James Bond på tv-spel som treårig tex:) Och de har sett både Harry Potter och Terror på Elm street;) Hajen-filmerna är storfavoriter hos alla när de är runt nio, tio år;) Och de har instagram och snapchat.

Det finns vissa åldersgränser jag är stenhård på, jag skulle tex aldrig ge mina underåriga kids alkohol tex. De gränserna är Bäst att luta sig emot om det frågas. De har aldrig frågat på riktigt, men vi har diskuterat det och de vet att det inte är någon idé.

Men sånt jag inte anser är någons annans ansvar än förälderns så gör jag precis som jag vill:)

Jordan är så happy happy inte för att han vill lägga upp massa selfies utan för att han nu kan följa alla sina idoler:)

 

Trixie skjutsades på gympa och jag mötte upp syrran på Gränby och lallade runt i godan ro. Köpte ett batteri till ringklockan på ytterdörren. Eller den som snart kommer att sitta på ytterdörren,just nu ligger den i en låda;) Inne på Pandurobutiken kliade det i fingrarna över att få pyssla, och inne på nån annan butik fick jag ett överväldigande sug efter att plantera frön och vattna. Jag vet att sånt går över i samma sekund som jag köpt den söta krukan eller det roliga pysslet, jag har inte ro med sånt. Blommor som ska planteras om känns som en fantastisk idé innan jag faktiskt ska göra det, då är det som värsta straffkommenderingen. Ett år köpte jag massor av pelargonsticklingar. Glad och nöjd planterade jag dem och ställde dem så fint på en tjusig hylla och vattnade lagom ofta och mycket. Tacksamt växte de på sig och jag var tvungen att plantera om de där tjugo-ish blommorna. Bah. Skittrist och jag hade tokledsnat:) Nu köper jag fyra pelargoner för 100spänn på nån matbutik:) De blir precis lika fina och jag slipper ”tjafs”

Idag blev det varken pyssel eller blommor köpta:)

 

Hemma var det bara till att skotta av uppfarten, under lite härligt småduggande. Kan vädret bestämma sig i alla fall? Så ska jag inte klaga:)

Nu är det skottat i alla fall.

I morgon ska det målas trappa:)  och förhoppningsvis är lilla Loppan piggelin ♥

Nu ska jag krypa ner i sängen.

Natti natti 🙂

Kommentera

  1. Towe (målarbrud)

    Om färgen har frusit, kan då när den tinar fyllas med vatten. Is=vatten. Men blanda runt så kanske den bara blir lite blaskigare än vanligt?

  2. Ulrika

    Ta nu för guds skull inte detta som jättekritik men jag fattar inte riktigt. Ditt barn kräks och har ont i magen. Du skriver ett långt inlägg om att isolera familjen vid magsjuka och att det är egoistiskt att sprida det vidare. Men nu åker ni i familjen runt och shoppar, syskon åker på gympa mm. Vad är det som säger att det inte är vanlig magsjuka hon har?
    Jag hör ju till dem som inte är rädd för magsjuka och tycker därför att det är helt okej att syskon går till skolan och att en förälder jobbar bara man är noga med vanlig hygien. Men som jag tolkade det som att ni förordade att man stannade hemma vid kräkningar…. Min fråga är väl egentligen hur man märker skillnad på magsjuka och annat kräk?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det är en bra fråga:)
      Jag kan inte isolera hela familjen hur länge som helst. Jag försöker alltid om jag tror det är magsjuka. Men detta har varit så totalt annorlunda. Lovelia har inte kräkts som vid magsjuka utan av smärta. Sista gången hon kräktes var i söndags så då måste vi leva på som vanligt. Ungarna som går i skolan måste ju gå dit, jag skiter i det ibland men denna gång är det något annat. Jag har upplevt så många magsjukor nu att jag nästan säkert kan säga att detta inte är det. Helt hundra kan man aldrig vara men tillräckligt för att inte isolera oss 🙂

  3. Mumintrollet

    Kanske bör vi ändå visa lite förståelse för våra äldre…har själv en för övrigt pigg och vital granne, som älskar sin lilla stuga och sina blomsterodlingar, men kör väldigt sakta och försiktigt. Att kunna ha bil är ju ett måste om man bor i utkanten av samhället. Det vill jag i alla fall unna henne.

  4. Marianne i Kävlinge

    Hej, Min yngsta hade jätteont, kom och gick och var jättetrött. När vi gick till läkaren så blev diagnosen körtelfeber. Det är mjälten som gör ont. Han var jättetrött länge efter och skulle hålla sig lugn, inte hoppa, springa eller cykla då mjälten kunde spricka. Kanske du ska kolla upp det.
    Hur som helst så hoppas jag att hon piggnar till snart.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nä hallen är liksom fylld av allt från tunna skinnjackor till canadagoose som tål typ tusen minusgrader. Inget kan läggas undan:) helt galet

  5. Marre

    På Hälsokostaffärer/Apotek finns det att köpa nått som heter Probi-mage tabletter med miljontals bakterier för magen som är superbra. Bara ett tips.

  6. Camilla, mamma till 2

    Du har gjort ett jättebra förarbete på trappen som du kommer att tacka dig själv för i framtiden. Att måla över den gamla färgen kan aldrig bli snyggt. Ska bli spännande att se vilken färg du valde :-))

  7. Stinis

    Ehhh jo det var väldigt halt i Uppsala igår… om en busschaufför som dagligen kör tycker det är halt så ÄR det halt och att man då väljer köra försiktigt är självklart. Det var några olyckor igår.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Försiktigt är en sak. Jag kör alltid klokt. Men det är stor skillnad på mesigt och klokt:)

  8. Stinis

    Ehhh jo det var väldigt halt i Uppsala igår… om en busschaufför som dagligen kör tycker det är halt så ÄR det halt och att man då väljer köra försiktigt är självklart.

  9. Anneli

    Mitt barn får körtelmage lite då och då. Symptomen är likadana som för blindtarmen med ond mage men beror på svullna lyfmkörtlar som trycker på tarmarna och orsakar smärtorna. Lovelias symptom låter exakt som körtelmage. Vi har varit in på akuten för det några gånger då vi misstänkt blindtarmen men eftersom man inte kan göra något så är det lika bra att stanna kvar hemma och slippa bli utsatt för alla smittor som finns där. Ipren och Alvedon brukar funka bäst tillsammans med vila och vätska.

  10. Karin

    Gjorde du inte reklam för Min doktor precis och var grymt imponerad av den? Varför använde du inte den om den t om är gratis för barn? Känns som ett bra alternativ till att gissa diagnoser själv.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja varför? För att jag är sån att jag inte söker vård i onödan. Jag vill inte ta upp tid med banala saker. Om alla tänkte som jag här så skulle man slippa vänta i timmar och dagar på att få hjälp. Jag har en stor skopa förnuft och vet att virus är bäst att bara läka ut. Jag vet när det är allvarligt. Jag söker hjälp när det behövs och det gjorde det inte i detta fallet.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting