Ja, jag vet inte jag hur det är möjligt, att Karin lyckades övertala mig till att gå på det här bandet…?
Som min syrra lyssnade på i sitt rum och jag kontrahöjde Bon Jovi, Mötley Crue eller Judas Priest inne på mitt rum;) Stackars mamma som var i köket utanför…;)

Synthshit…jojo, Men man är väl aldrig sämre än att man kan ändra sig, och även om jag fortfarande inte räknar dem som några favoriter så är de ett band som hyllas och som jag varit lite nyfiken på hypen runt.

Jag har vänner som är lyriska och vafan, jag kommer ha trevligt sällskap och det är alltid kul att gå på konsert.

Tror jag kommer på en låt, och det är Master and servant. Sen ingen:) Tänk om de inte ens kör den? Det kanske inte ens är deras? Jo, det är det.

Ja, som sagt ingen koll, men vad gör det. Jag får umgås med vänner och bara det är ju värt att pröjsa för;)

Biljettsläpp är ju som alltid en sak för sig, med fler olika aktörer och slut på den ena med fanns på den andra. Och alltid, alltid är det bara skitbiljetter kvar, hur är det möjligt, man borde ju nån gång komma in på sidan så man får kanonbiljetterna, men nix.

Nu tror jag vi sitter ( ja sitter för en gångs skull, men det är ju bara Depeche…hehe) på hyfsade men inte mer än så platser.

Det kommer bli bra det här.

Och om jag mot förmodan kommer och är salig efter den här konserten får nu snacka vett i mig, jag är ju vansinnigt mycket  mer åt rock och hårdrockshållet 🙂

Nåväl, jag testar allt, en gång som sagt.

Nu ska jag dricka kaffe och duscha, dock inte samtidigt:)

Vi hörs sen:)

 

 

Jag vet att vissa tycker jag skriver för långa inlägg, men det är sån jag är. Jag har svårt att vara kortfattad, i text och även i tal:)

Min syrra bryter ihop fullständigt ibland och skäller på mig: – Carola, du använder så många ord!!

Ja, jag gör ju det. Men jag vill försöka ge en så fullständig bild som möjligt om det vi pratar om, eller det jag skriver om. Ibland ledsnar jag på mig själv;) men nästan alltid när jag läser gamla inlägg av nån anledning så kommer jag ihåg exakta känslor, och hur det var. Sällan jag behöver fundera över vad det egentligen var jag snackade om;)  Jag skriver lika mycket för min egen skull som för er:)

Jag ska inte säga att bloggen är en riktig dagbok, för det finns saker jag inte delar med er, men det finns massor som jag skriver här som jag aldrig skulle göra i en dagbok, så det blir väl rättvist kanske;)

Men bloggen är en dagbok på så vis att jag dokumenterar saker. Med många ord.

En annan som använder många ord är Chad Kroeger:) ( så snygg övergång till Nickelback att jag nästan gråter av stolthet,hehe)

Jag har bra koll på de flesta av deras låtar, men har väldigt svårt för att komma ihåg texterna, för det är väldigt många ord. Egentligen så borde det innebära att Chad och jag är en perfect match…? Fatta, det skulle aldrig någonsin bli tyst i vårt hus;)

Så här känner jag igen honom, längre blont hår och mörk skäggväxt. Ingen blir förvånad misstänker jag, över att den här herren faller mig i smaken:) Lite lik Nicholas Cage, lite allmänt snygg.

Nu har mannen kapat lockarna och ser ut så här:

Fortfarande snygg:)

Plötsligt mitt under konserten så insåg jag att han är skitlik en av ungarnas kompisars pappa….

Alltså riktigt, riktigt lik. Jag var tvungen att fråga barnet i fråga om hen såg nån likhet och svaret kom direkt:  Han ser ut som XXX pappa.

Så, jag förnekar inte att den pappan ser bra ut, jag har ögonen till att se med, och vett att uppskatta vackra saker, såväl som människor, men att få den insikten sådär var lite lustigt 🙂

 

Nåväl, i tisdags hämtade jag upp Karin på Vlads jobb, vid fem, och vi körde mot Globen, hamnade såklart i köer.. jag h a t a r köer. Det kryper i hela mig och jag tackar gud för att jag slipper sitta i de köerna varenda dag. Vi hittade direkt till Globen utan att köra fel en enda gång. Det ni:) Snajdade ner i parkeringsgaraget och parkerade, och stod sen som fån och funderade hur fan man pröjsade? Det fanns massa alternativ – betala nu, betala sen, betala hemma i soffan, betala hit och dit… Killen som kom efter oss fattade heller ingenting, men med gemensamma tankeförmågor klurade vi ut det hela.

Han skulle på konserten han med, så vi tog rygg på honom för att hitta ut, och kom ut precis framför entre 4 som var där vi skulle in. Jag hade förväntat mig långa köer vid insläppet, men det var kanske tio personer som stod där. Vi kom 18.25, och insläpp var 18.30. Det innebar att vi kom in bland de första och lugnt kunde gå och ställa oss framme vid kravallstaket nummer två. Alltså inte längst fram vid scenen, där är det andra biljetter, men typ tio meter ifrån. Kan säga att det var lugnt bästa platsen ever att stå där och luta sig mot kravallstaketet. Inte ont i vare sig rygg eller fötter:) Såg bra gjorde vi åxå, vi hamnade mitt framför Chads mikrofon:)

Vänta, vänta vänta. Vi satt och snackade om ditt och datt, och så började förbandet – Monster Truck. Jag vet inte om jag gillade dem eller inte, men de var väl helt ok. Det var inte det bästa ljudet, så det skar lite i öronen mellan varven trots öronproppar . När de gick av så råddade de av ALLT. Det var väldigt länge sen jag såg det, tycker att ofta ställs förbandets grejor framför bandets, trångt och meckigt, men här bytte de ut allt.

Scenen var väldigt clean, bara trummor, och mikrofoner till de andra tre.

Så klev de på då:)

Jag har läst recensioner idag och alla klagar, tycker det var så himla dåligt på alla sätt och vis, och återigen så undrar jag stilla varför journalister som redan på förhand bestämt sig för att de ogillar en artist ska vara den som skriver en recension?

Jag är rätt övertygad om att jag, och övriga i publiken gillade det vi såg och hörde:)

Journalisterna klagade på Chads mellansnack, tyckte att det var krystat och inte kul, men publiken skrattade så man kan ju undra vem som är inte kul? Jo journalisten 😉

Lika så klagas det över att de är allmänt dåliga, men vafan? De säljer shitloads av skivor, åker på stora turnéer och spelas på radio överallt, så så förbannade dåliga kan de inte vara. Eller så fattar inte folk bättre;)? Har inte begripit det kritikerna fattat för länge sen, att vi borde avsky det;) Märkligt det där;)

Jag gillade det i alla fall.

Chads snack var kul. Han pratar en engelska som är enkel att höra, inte som Robbie Williams grötiga dialekt;) och han svär en massa, det är mycket fuck fucking fuck. Han skämtade med och om de andra, och de skämtade tillbaka, de verkade ha roligt, och då tycker jag att det är kul att se dem.

Musiken är precis så som jag gillar den, det är tungt och röjigt, massor av trummor som låter högt, snabbt och mycket, två gitarrer med mycket drag i, basen som är tung och så som pricken över i – hans röst. Live var det så makalöst mycket mer tryck i både trummor och gitarr och det var bara skitbra.

De klev på scen i typ jeans och t-shirt, och sen rockade de.

Det snackades som svenska tjejer…Som vanligt är rockband alldeles betagna i dem:) Han snackade om att flytta hit, men bara på sommaren för det var så kallt i Sverige på vintern, Jag hann tänka: Ehhh, men vafan ni är från Kanada? innan han sa just det: its cold in Canada toooo:) I´m moving to Mexico.

Det snackades en massa om massor, och det byttes gitarrer i princip varje låt.

Efter nån av de första  låtarna så bara skrattade Chad, och de andra ruskade på huvudena,

Det visade sig att han haft hjärnsläpp och spelat hela låten i fel tonart, och han bad om ursäkt för ; – It proberbly sounds like fucking shit;)

Men så illa var det inte;)

Inför deras monsterhit: Rockstar så plockade de upp en tjej på scenen. föga förvånande att hon var blond, snygg och ung? Och med magtröja:)

Det visade sig att hon var där med sin pappa och bara var 16 år;) och det var kanske aningens för ungt:;) Men, tjejen sjöng hela låten med honom, och satte den perfekt. Nä, inte klockren röst, men vem skulle ha det när man blir upplockad på scenen av Nickelback? Men hon var grym:)

 

Cool tjej. jag hade fått tunghäfta;)

Det var rock, röj, svettigt, testosteronstinnt och härlig musik . Jag blev förvånad över att det var så pass få tjejer i publiken, de flesta var där med en pojkvän/man, medan det kryllade av män/ pojkar.

Jag klagar inte::)

Så var det slut. Inga fyra timmar som Bruce Springsteen direkt, men med beröm godkänt ändå.

Jag gillar Nickelback. Jag tycker om precis sån musik som de spelar, och jag älskar hans röst. Det tog lång tid innan jag visste hur någon av dem såg ut, så i det här fallet föll jag verkligen för bara musiken och rösten och det snygga kom som en bonus;) Jag skiter i sura journalister, som har betalt för att kräkas galla över allt och alla, jag gillar dem.

Och jag kommer lugnt se dem nästa gång:)

 

När jag skriver, för ibland så skriver jag på andra saker än bloggen:) så har jag ofta Nickelback i lurarna, samma när jag tränar hemma. Och på Dorispromenaderna så är de alltid med, och har man tur;) så kan man få se mig göra några coola moves till nåt extra bra riff där ute på skogsvägarna;) Elle otur;)

Bra musik. Me like.

 

Vi travade tillbaka till parkeringsgaraget och kom ut snabbt, och hur det nu är möjligt så bara körde jag raka vägen hem. Inga felkörningar nu heller, det är nästan så man bli orolig:;)

Vi stannade på McD och käkade, tillsammans med massa fotbollsfans som sett Sverige spela oavgjort med Holland, och sen susade vi vidare hem. Snackade lite med Patricia, Corrinda och Robert som inte sov än, och sen dök vi i säng.

Det jag gillar allra bäst med öronproppar, det är när man lägger sig i sin säng, och det Inte ringer i öronen. Det är skönt.

Vi snackade lite, och sen somnade vi gott, med en härlig konsert i tankarna:)

 

Och nu… jag har tryckt på nåt så texten har blivit jätteliten? Hjälp? Hur får jag tillbaka det? Jag har en Mac måste jag väll säga kanske.

 

Nu är det sovdags, jag är trött och lite snuvig, så det är Coldzyme som gäller nu, jag har inte ett dugg lust att bli förkyld.

Vi hörs i morgon:)

Natti natti:)

Och då inte Harley Davidsons motorcyklarna;) utan HD som i High Definition.. eller vad det nu kan stå för?

På tv:n alltså:)

Igår gick plötsligt Pirates of the Carribeen på kanal nio. Jag har inte den, och surade lite eftersom jag sett de två första nu på femman. Varför man byter kanals sådär begriper jag inte heller.. Men hur som helst, jag gick in på Boxers hemsida som är den leverantör jag har. Jag kan byta kanaler en gång i månaden och det gör jag aldrig:) Men nu har det varit fler program jag velat se på kanaler jag inte har så nu gjorde jag äntligen slag i saken.

Jag bytte hejsan svejsan och det visar sig hur det blev:)

Men det jag funderade över är det här med HD? Jag har en ny tv som är smart och har wifi och allt sånt där, och även HD. Men jag har inga HD kanaler, för jag har som sagt inte ändrat mitt utbud. Igår satt jag där och tänkte att jag skulle kanske byta ut trean, fyran och femman mot HD, och nu till min fråga:)

Förlåt en korkad, men är det samma program på HD som på vanliga kanalen? Alltså tar vi fyran, visar de samma tablå?

Till sist insåg jag att min digitalbox nog inte är HD så jag struntade i det, men undrar hur det är?

 

Jag är så omsprungen av tekniken:)

 

Nu ska jag åka och handla, Jamie följer med, och sen ska jag laga middag, för strax efter fyra så drar jag och hämtar upp Karin:)

Kopplar upp Nickelback på stereon i bilen och rattar mot hufvudstaden. Sköna dojor på och öronpropparna är givetvis med. Jag tycker om musik, men jag har inte för avsikt att den ska sabba min hörsel.  På Bruce Springsteen så tappade jag min ena öronpropp, syrran sa nåt och jag skulle ploppa ur den, och börja leta bland folks fötter ger bort;) Jag köpte nya på Hollywood Vampire men de är så galet skrikiga:)

Orangea ploppar som sticker ut som små kvastar ur öronen, och knallblått snöre. Stylish – not;)

De andra var genomskinliga, men jag har glömt köpa nya, så jag får glänsa i kväll, kan ju bli ett schysst färginslag i de svarta kläder jag lär ha på mig.

Ska bli intressant att se klientelet i kväll, jag gissar på mycket tjejer… i tajta läderbrallor, nitar och rött läppstift;. Nä jag har inga förutfattade meningar jag inte;)

Jag kommer definitivt inte sälla mig till den skaran, nån slags stolthet har man väl, och läppstift går fetbort;) hehe.

Nädå, det kommer bli bra det här:)

Jag kommer nog finnas på instagram i kväll så följer ni mig inte där —-> Gört!

 

Nu, mot affären:)

Hörs!

Sent i säng på midsommaraftons natt, efter att ha haft en härlig dag tillsammans med Helen och Lars och deras kids, och även Janelle och Simon som valde att fira med oss i år igen ♥

Syrran fick en snilleblixt att tömma sin mobil på bilder för att kunna fota på konserten, och det fick hon roa sig med i en sisådär sex, sju åtta timmar. Telefonkontakt med supporten, och arton uppdateringar hit och dit senare så lyckades hon i alla fall föra över bilderna till en av våra datorer här hemma. Men hon anslöt på kvällen:)

Jag lämnade med varm hand över skyttet till min gamla klasskompis Sylvia:) Vi brukar vara väldigt jämna och är det någon som ska ge mig en match så är det hon. De år hon inte är där är jag liksom ohotad;)

I år kunde jag inte skjuta, och fick inte bättre än 46 ( av 50) men min skjutbild var grymt snygg. Alla skott väl samlade, men lite för långt ner, och hur jag än försökte så kunde jag inte flytta upp den. Jag skyller på att jag var mentalt off eftersom jag hade huvudet fullt av att försöka planera packningen till Göteborg, som jag givetvis inte gjort klar. Sylvia drog i med 49p och jag kan bara gratulera till segern:)

Däremot så vann Novalie skytte för flickor, det var typ hon som sköt;) och sen vann hon och Trixie dart och pil.

Syrran slog till och vann pil. Som jag sagt förr, det är kanske dags att ändra namn på det här firandet?

” Välkomna till familjen Wetterholms midsommarfirande” 😉

 

I säng vid två, och upp sju.

Buss in till stationen och tåget gick 9.11,

Nygjorda fransar av Dau, som alltid är jag extremt nöjd:)

Vi var på väg!!!

Fatta, efter så lång tid, biljetterna beställdes ju för länge sen, så var vi på tåget på väg till Bruce Springsteenkonserten:)

Solen stålade, och jag satt på solsidan hela vägen, lite varmt bitvis men mest bara skönt. Vi käkade lite tågkäk, jag var lite sur för att jag inte hittade grekiska yoghurten som alltid brukar finnas, men så var jag bara blind som vanligt;)den stod ju där och jag blev glad igen.

Betalade med mina Sj-Priopoäng som jag samlat in på alla resor till och från Hola, så just den här ,åltiden var gratis. Trevligt.

Syster Yster var lite åksjuk, det var ju ett X2000-tåg och det lutar ju rätt bra i kurvorna, men efter lite mat och en stund slummer så var det bättre.

Väl framme i Göteborg så letade vi reda på en karta. Vi skulle bo på vandrarhem. Tidigare har vi bott på det Scandic som ligger närmast Ullevi, men det var fullbokat. Allt var fullbokat:) I wonder why? 😉

Slottsskogens vandrarhem hette det, och ligger på Vegagatan, Åka buss och sånt där kändes som krångligt, palla ta reda på vilken, så vi gick. Enligt GPS skulle det ta 40 minuter att traska och det är väl ok. Att gps skulle behöva en omruskning så den visade närmaste vägen är en annan femma;)

Med packning tog det oss säkert 40 minuter att gå, men utan så travade vi ner till stan på kanske 20 minuter. Vi gick till och från Ullevi, vi gick överallt, och det känns i fötterna:)

Vandrarhem har jag alltid varit skeptisk till, speciellt det här med att dela toalett, men oj så fint och fräscht det var! Inga problem med toa heller, aldrig några köer förutom i går morse när alla skulle duscha samtidigt som oss, men förutom det alltid ledigt.  Priset är ju en helt annan sak än hotell, och för en bråkdel av det vi skulle fått pröjsa på Scandic bodde vi kanske inte flott, men bekvämt och fräscht.

Här sitter vi på varsin säng….och sen var rummet slut:) Det fanns två sängar, ett litet bord, två stolar och en tv. En klädhängare med, men sen var det klart. Inte många kvadrat, men vi var ju heller inte där så mycket.

Räcker så himla bra.

Efter att ha duschat, och slumrat till en fotbollsmatch, båda var så trötta och sega, så taggade vi till och tog oss ner på stan igen. Och till Ullevi. Bara att följa strömmen av glada människor:)

Eftersom vi inte gillar bajamajor så passade vi på att kvista in på Scandic och gå på toa, tanken var att käka nåt där, men priserna på en hamburgare fick oss att i stället käka en toast på 7eleven;)

Skinnjackan var verkligen inte nödvändig att ha med…..verkligen INTE.

Vi gick in på Ullevi, fick armband så vi kunde ta oss ut ifrån Främre barrikad där vi hade biljetter.

Främre barrikad. Det är alltså NÄRA. Riktigt riktigt nära. Vi hade sagt att även om vi stod längst bak där så var vi nära, men givetvis så nöjer man sig inte med det, utan vi var kanske fyra, fem meter ifrån scenen:)

Jag har nog aldrig varit så nära på en stor konsert någon gång och jag begriper inte hur jag någonsin ska kunna ha sämre biljetter än så. Vilken stämning ♥

 

Vi satt en stund på backen och väntade.

Här är vi längst bak, men plötsligt hände något och alla gick några meter framåt och då var det ju bara att komma upp på fötter och hänga med, och vips var vi långt fram.

Syrran gick iväg på toa vid sju, kom tillbaka halv åtta och då gick jag. Inte helt enkelt att tränga sig varken ut eller in, men det gick ju bra. Hade span på en lång kille i orange tröja som stod precis vid oss så gick det bra att ta sig tillbaka:)

En av råddarna klättrade upp i en mast för att trassla ut den svenska flagga som hängde där, och han passade på att ta emot folkets jubel;) Gäller att ta alla chanser ju:) och med tanke på hur högt och läskigt uppe han var var han väl värd lite jubel, eller mycket, för hela Ullevi jublade;)

Precis vid mig stod en ensam kille som jag hade koll på, vet inte varför, men det kändes som jag var tvungen att se till så han inte var deppig. Haha, mammahjärtat som tycker det är jobbigt att han gick ensam på konsert;) Vi pratade inte, men stod intill varandra hela konserten, och han flyttade in mig framför sig när det var svårt för mig att se en sväng, och lite sådär. Det känns väldigt tryggt på något vis med samma personer nära, och det blir nåt märkligt bondande när man krockar i varandra, ler åt samma saker och står och gungar i takt med musiken, klappar i händer och viftar och har sig.

Klockan blev 20.00 när konserten var utsatt att börja, jag hade precis tagit mig tillbaka till min plats, och alla var förväntansfulla. Det var svettigt, varmt, inget syre, solen strålade. Varje gång en låt tog slut så vrålade alla, för NU skulle han väl gå på scenen…?? Men nix, en låt till.

Och så plötsligt, strax efter åtta så bara släntrar Bruce Springsteen ut på scenen, helt ensam. I svarta jeans, svart t-shirt och en svart väst. Ett stort leende, och några ord, och sen satte han sig vid pianot och spelade helt ensam The Promise.

Jag har aldrig varit med om en så opretentiös och chosefri entré. Helt magiskt, och grymt. Bara en grym världsartist kan göra det. Helt magiskt.

Sen klev E Street Band upp på scenen och sen var det ös.

Jag har absolut inte koll på alla hans låtar, det var flera som var helt okända för mig, men många kände jag ju såklart igen. Vissa är ju favoriter, och många sitter liksom i muskelminnet:) Man bara kan dem.

Little Steven och Bruce

Det går inte med ord att beskriva det här. Jag har varit på många konserter, och jag är alltid glad och positivt boostad efteråt, men att få se Bruce Springsteen, en gigant, i toppform på så nära håll det är maxat.

Han är snygg också! Han är väl vad, 66 år, tror jag, och i samma form som småkillarna på 20 år som stod framför mig. Det finns liksom inga ursäkter att sugga till sig med åren, det ser man ju tydligt. Han är ju inte direkt något unikum, utan det gäller verkligen bara att hålla sig i form. Jag blir extremt inspirerad av att se folk som är i trim:) Det är tajt, det är muskligt, det är fräscht. ♥

Så här nära var vi alltså:)

Jag filmade en av mina favoriter, The River, och den finns en snutt av på instagram så gå in där och lyssna. Jag älskar den låten, och hans framförande av den var även det magiskt.

Ungarna hemma frågade varför jag inte filmade Born in the USA, och svaret på det är: Jag ville inte, jag ville bara njuta:) Stämningen under de största hitsen var obeskrivlig, och att befinna sig där, i en folkmassa som sjunger med honom var….tadaaaaa – magiskt:)

Hade det funnits ett tak på Ullevi så hade det lyft under just Born in the USA, jag är helt säker.

Något jag är helt säker på också är att Iphone har en skitkamera och faktiskt måste ta och stila till sig på dem fronten. De är väl något bättre på de senare modellerna men långt ifrån kvaliteten på tex Samsung.

 

Men det spelar inte så stor roll, jag har det här på näthinnan:)

Och i öronen, och i hela kroppen.

I fyra timmar höll konserten på. I fyra timmar!

Bruce höjde stämningen, drog igång publiken och fick alla att dansa för att i nästa stund ta ner tempot och köra några lugna låtar, för att sen öka takten och köra snabba låtar och så höll han på.

Efter två timmar tittade jag på klockan, och trodde med sorg i hjärtat att det snart var slut, men fick ju njuta lika länge till. Ont i ryggen, ont i fötterna, törstig som en gnu i öknen men lycklig ♥

Armarna upp i luften, viftandes, sjungandes, allsång, tjut och lite tårar:)

Vid två tillfällen kom det en liten regnskur, första gången stänkte det bara, men andra kom det stora tunga droppar en stund och man blev lite blöt, men torkade efter tio minuter. Det var varmt i luften och regnet svalkade skönt.

Så slutade han på samma sätt som han började. Tackade E street band och de gick av scenen. Sen tog han sin gitarr och sitt munspel och körde Thunder road akustiskt. Ensam på scen. Mäktigt.

Så var det slut.

 

Jag började snacka med killen som stått intill, och det visade sig att han var från Zûrich, och sett Bruce Springsteen typ 20+ gånger:) Med tanke på att jag brukar drabbas av akut tunghäfta och inte ens kan säga vad jag heter på engelska när jag ställs inför det sådär plötsligt är jag väldigt imponerad av att jag bara snackade på. Kanske inte den mest korrekta engelskan men det hade inte han heller.

Å andra sidan kändes det som jag kände den där snubben, efter att ha stått och gnuggats mot honom i sex timmar;) kanske var det som gjorde att engelskan ramlade på.

Vi hade sällskap ut ur arenan sen gick han åt sitt håll och vi åt vårt håll. fullt fokus på att hitta något att dricka, och sen hällde vi i oss varsin vatten/juice rakt av. Vi följde strömmen in på stan, och sen smet vi in på en pub nånstans och drack en öl. Klockan var över midnatt när han slutade spela och vi var trötta och slitna, så vi gick sen hem, åt chips och kollade på instagram , hashtags bruceullevi2016 och sen sov vi:)

En helt oförglömlig konsert, en makalös man och en fantastisk upplevelse.

Bruce Springsteen är magisk.

 

Sov gott i de mjuka sängarna, och vaknade och mådde inte direkt prima. Huvudvärk och illamående. Kände mig riktigt bakfull, och det var ju inte direkt pga en öl, utan vätskebrist. Vi gick och käkade frukost och jag kunde inte äta min yoghurt, inte heller skorporna var lockande, men däremot paprika och vattenmelon gick i, och kaffe. Så efter en halv vattenmelon och tre paprikor började jag känna mig som folk igen:)

Huvudvärken satt i, men piller och mycket vätska under dagen så var det inga problem.

Vi gick på stan, shoppade och flanerade runt. Vädret var trist, men varmt.

Siktet var inställt på Heaven23, och deras räkmacka, men eftersom vi inte bokat bord trodde vi inte vi skulle kunna få plats, men bestämde oss ändå för att gå dit och kolla.

23 våningar upp med hiss på UTSIDAN av huset känns i magen, men bara mesar tar insideshissen;)

Det var inga problem att få plats, och så satt vi där:

Räkmackan to die for

Kan vara den godaste jag ätit någonsin, lika god som sist:)

Jag avskyr majonnäs, men deras är helt galet god.

I bakgrunden Ullevi där magi skapades kvällen innan, och i förgrunden en syrra som har höjdskräck och tyckte hissfärden var jobbig, och att sitta med ryggen mot fönstren;)

Vi åt och njöt av räkmackan, och en öl, och sen traskade vi vidare till samma pub som kvällen innan för att kolla å fotbollen.

Ungern blev utslagna av Belgien. Skräp, jag höll såklart på Ungern eftersom det var Belgien som kickade ut Sverige.

En öl där, och sen hem, käka godis, och kolla på CSI New orleans eller nåt sånt, och sen sova. Fattar inte hur man kan bli så trött av att göra inget alls?

Morgonen därefter var det gott med frukost

Och sen duschade vi, och packade ihop, och checkade ut.

 

Travade ner till stationen med våra väskor och låste in dem i förvaringsskåp, och sen shoppade vi vidare.

Hade lite önskemål från Patricia om grejor och fyndade massa brallor på rea. Jobbigt att släpa hem bara, men tur att väskan har rullhjul;)

Så småningom fikade vi på Espressohouse, för som alla vet så räknas inte kalorier som intas på bortaplan;) det gäller att proppa i sig.

Idag är det back om track med maten igen.. och det behövs, fy sjutton så dåligt vi ätit i helgen.

Tåget hem var i tid och så fort som konduktören kollat vår biljetter så somnade vi:)

Slumrade gott mer än hava vägen, och vaknade till och var törstig. Syrran lite åksjuk, men jag kände inget av sånt. Lite yr blir jag av att titta ut, men det känns nästan mindre att åka baklänges än framlänges.

Vårt tåg från Stockholm gick 21.11 och pappa skulle hämta oss i Uppsala, och halvvägs hem fick jag en flash på mobilen att Island gjort 2-1… och fick snabbt upp senaste nytt. Island ledde ju mot England, och jag hann se andra halvlek hemma, och jösses amalia, men Island slog ut England:)

Det är ju så roligt ! Island har Lagerbäck som förbundskapten, och det är ju nästan som Sverige;)

 

Janelle och Simon hade full koll på allt hemma, och packade ihop sig och åkte hemåt efter att vi snackat en stund. Jag är så tacksam att de kan ställa upp och att de VILL! Hon tycker om att komma hem och ta hand om sina småsyskon ibland, och det gör mitt hjärta varmt ♥

 

Nu ska jag byta om och åka på träning, det är David och han kommer som vanligt köra stenhårt, vilket vi kan behöva:) Förvisso har vi gått massor, men inte så mkt mer.

Jag återkommer.

Bye bye:)