Åh ni underbara vänner ♥

Ni fattar inte hur glad ni gör mig med alla era fina kommentarer, alla kramar och alla fina ord ♥

Alla IRL vänner som så fort de anar att det är lite jobbigt, bara sluter upp runt mig som en enad mur, redo att stötta, redo att lyssna, redo att hjälpa till ♥

Ni är fantastiska allihopa, och jag är så glad att ni finns.

Ni betyder verkligen väldigt mkt för mig, det hoppas jag att ni vet.

Igår var det inget helt nytt som fick mig ledsen, snarare att det jag befarat bekräftades, att det inte finns något vett kvar, bara ett stort ego. Hoppet är ju det sista som lämnar en, det stämmer, jag har fortfarande hoppet om att vakna en dag och allt är som vanligt. När jag gör vad jag kan , när jag bara tyst tuggar i mig all skit jag serveras och ställs inför, när jag sliter och försöker med de medel jag har till buds…och i gengäld får jag…?  Tystnad, tomhet och käftsmällar som heter duga.Gång på gång.

Jorrå, man vet att man lever;)

Nu låter det som jag är knäckt, men det är jag inte. Jag kände liksom bara att ska det aldrig ta slut ? Jag orkar inte.

Men att läsa alla era kommentarer, och alla facebookmeddelanden, sms och telefonsamtal….jag blir rörd och stärkt.

Och så grinar jag för att ni är så gulliga ♥

Tack ♥♥♥

Nu kan jag ju inte skriva det jag tänkte efter det här tårdrypande inlägget, men det får vänta till i morgon, jag vill bara tacka er från djupet av mitt hjärta 🙂

När jag börjar resa mig upp efter en lång tids elände, så nog ska mattan dras undan igen.
Jag fattar inte, och ni kommer inte fatta ett skit, men jag måste ändå ut med det, hur kan man vara så ondskefull ?
Det drabbar inte mig, det drabbar ytterst barnen !
Hur länge ska jag behöva vara stark och orka, och svaret på det är ju givet – jag kommer att orka för det finns inget val. Men det tar hårt , det gör det och jag antar att det är det som är meningen …
Hur man kan sjunka så lågt, förändras så kapitalt det är för mig en gåta.
Svika allt man tidigare trott på och vända ryggen åt och bara tänka på sig själv…såra, förstöra och göra ont.
Och hur fan jag ska klara det här, det vet jag inte.

Deppiga ord mitt i natten , inte ens jag är glad jämt 😉
Even this shall pass.

What doesnt kill you makes you stronger

Osv 🙂
Kram på er och jag återkommer med gladare inlägg senare idag!
Natti natti

Igår på Friskis parkering i Ekeby stoppade jag i mitt betalkort för att betala p- avgiften.
Maskinen, som ofta krånglar – vi snackar flera gånger i veckan ! tokhänger sig.

Jaha? Passet börjar snart och kortet sitter FAST i apparaten .

Det spelar ingen roll hur många gånger jag trycker på Avbryt, den har hängt sig.
Det är ju liksom inte så kul att lämna sitt kort där.. Även om det sitter fast just nu så lossnar det kanske så småningom i någons orätta oärliga händer .

Ringer numret på apparaten – kundtjänst är stängt för dagen .
Kul. Not. Fuck Mobil Park !

Lämnar ett inte allt för glatt meddelande om att kortet är fast och att de ska återkoppla till mig asap.
Sen slår jag till maskinen och river ut kortet med våld och hoppas innerligt att det inte blev skadat ..
Om maskinen blir skadad skiter jag i den är redan ett jäkla irritationsmoment för alla motionärer som åker bil.

Nu till frågan – har Mobil Park ringt upp mig ?
NEJ.
Är jag förvånad ?
NEJ!!

Att lappa bilar och snacka skit är de bra på, men att se till så det går att betala är de jävligt sämst på. Och att återkoppla till en kund vars betalkort potentiellt sitter där än, alternativt att det måste bytas ut för det blev skadat… Det är de usla på.
Jag tycker det är så jäkla dåligt!

Som ni vet har jag fått flertalet p- böter i år, på ställen och tider där det inte borde vara möjligt.. En minimal badstrand kl 21.00?
Där det aldrig varit avgift förr dessutom , plus att jag stod vid bilen när hon lappade den… Och när jag pratade vänligt ( jo jag var snäll ) med p- vakten så bedyrade kärringen att hon skulle skriva en tjänsteanteckning, det borde gå att överklaga boten…
Men hon ljög mig rakt upp i ansiktet för hon skrev inte ett ord, men efter sjutusen vändor och en jäkligt förbannad niobarnsmorsa så drog de tillbaka den .
Med ett litet förtäckt hot : du kan anse detta som en engångsföreteelse…
De är fan inte kloka!
Motiveringar som var så löjliga att man inte visste om man skulle skratta eller gråta osv..
Jag hade betalat och surat om inte damen ljugit för mig men man får väl ändå inte bete sig hur som helst ?

Alltså är jag inte så vänligt inställd till p- vakter och bolag .
Lappa bilar som står trafikfarligt istället och åk inte runt och leta efter nån som missat att lägga i de sista fem minutrarna innan det blir avgiftsfritt ..

Mobil Park , skärp er!
Se till att era maskiner funkar .

I förra veckan så fick jag en förfrågan från UNT.se, Uppsala Nya Tidnings websida, om inte jag kunde skriva nåt om läxor.

Jo, det kunde jag väl, så det gjorde jag, och idag när jag går in på sidan så möts jag av mig själv 🙂

HÄR kan ni läsa det.

De kommer med en artikelserie snart om just läxor, och inför det vill de ha svar på en enkät, så har ni tid och känner att ni har nåt att tycka till om så kan ni väl fylla i den med 🙂 Min lilla ”krönika” var liksom en start på det så jag känner mig hedrad 🙂

Vad jag tycker om läxor? Tja…vad tror ni?

Vet ni, faktiskt så tycker jag att det allra viktigaste är att kunna STAVA! Jag blir tokig på att det stavas så förbannat illa överallt, mina egna ungar är inga undantag. Jag har vissa ord jag stavar fel med flit, som åxå tex men det är bara för att jag tycker det ser roligare ut än också.

Om jag skriver en viktig grej, så stavar jag korrekt. Jag ser till att allt jag skriver är korrekt, och läser igenom både en och två gånger så det inte blir fel. Här på bloggen gör jag det inte, ni är mina kompisar och får stå ut med att jag slarvar lite, halkar runt på tangenterna och det kan bli både felsyftningar och felstavade ord, men inte pga att jag inte kan stava, utan för att vissa ord alltid blir fel när jag skriver på tangentbord;)

Som Simon tex, det blir alltid Somin….eller Stan, som blir satn… och ibland dras bokstäver ihop och blir konstiga ord, och bloggar jag från mobilen så går autokorrekt in och korrigerar precis som det själv vill 😉

Det gör faktiskt MAC datorn åxå….

Men att inte kunna stava på riktigt, det ger stora minuspoäng hos mig, men är  tydligen inte en så stor prio i samhället?

Jag har hört, och vet inte om det är sant, men hoppas innerligt att det inte är det, att lärarna på många skolor inte rättar stavfel för att det skulle hämma barnen? WTF? Att barnen skulle känna sig kränkta och nertryckta? Vi satt länge och diskuterade detta på kyrkis i våras, och då satt jag med ett flertal lärare som var helt emot det, men som hade kollegor som ägnade sig åt det. Nä, det gillar jag inte. Alls.

Man ska väl för sjutton korrigera barnen första och andra gången de stavar fel, för tredje gången så sitter det ju, och övriga tusentals gånger de ska skriva det ordet i sitt liv så blir det ju rätt.

Idioti, och jag hoppas det inte var på riktigt.

Nu vaknar Jamie, min lilla sjukling, jag hör hur han ligger och leker med en gammal Monsters Inc docka…-I´ve just been at the scaredresser 😉

Haha, jag älskar dem 🙂

Måste åka och hämta Jordan åxå, men som tur är var Patricias lärare sjuk så jag slipper ta med Jamie. Inget ont som inte har nåt gott med sig 🙂

Ha en fortsatt bra dag 🙂

Min mobil har varit på villovägar idag.

Hur jag än letade så var den borta, det är inte jag som är slarvig, utan jag har fått lite hjälp av nån som en cirka en meter hög eller så;)

Nu har jag hittat den, men den är tokurladdad, och då vill den inte slå på sig.  Nåväl, jag klarar mig utan den, till skillnad från många andra 😉 ( Bara den ringer i morgon bitti..? kanske får ställa klockradion åxå…)

Vi har haft en fint höstlov, och det var inte så kul att väcka barnen i morse,de frågade hur länge det var kvar till jullovet 😉 Själv kröp jag tillbaka ner till Jamie, för vi har ju sovit ganska kasst inatt, och jag ska hoppa direkt i säng så fort jag skrivit klart det här…

Han somnade ganska fort, men jag låg ju och väntade på att han skulle kräkas, vilket han inte gjorde, men jag hann inte mer än somna så vaknade han, och grät hjärtskärande. Helt väck, genomsvettig, hela kudden var blöt, och febern hade ju sjunkit av alvedonet han fick innan vi gick och lade oss, och bara grät. Efter en lång stund av tröstande och pratande så vaknade han till, och lades sig sen tillrätta på min arm, tog mig i handen och somnade om.♥

Sen sov han ju sådär oroligt som man gör när man är sjuk. Och då sover ju jag lika oroligt. Men i slutänden så fick vi tillräckligt med sömn ändå, och jag tänker inte berätta när vi klev upp….;)

I lördags var vi och tände ljus på kyrkogården, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie var med.

Det är mäktigt, sorgligt och väldigt vackert.

För att inte behöva drabbas av onödig sorg, kan vi inte komma överens om att använda reflex??

Facebook:)

Men allvarligt, ni syns inte!!

Jag kör bil mkt, inte långa sträckor, men på 30-50 sträckor mestadels, och nästan varenda gång så kliver nån rakt ut i gatan på

ett obevakat övergångsställe.

Hur törs man? Som förare är det totalt omöjligt att se, även om ni ser bilen.

Och rent krasst så gör det ondare att bli påkörd än att köra på någon, och vad hjälper det att man som gångare har rätt att gå över gatan, när man ligger där och har svåra skador, eller ännu värre, är död..?

Nä, inte ett dugg. Så på med reflexerna nu!! Inte bara på ungarna utan på alla.

På Underbara Barnmässan såg jag en reflexspray, som jag inte köpte och ångrar nu…men det var så smart, man sprayar direkt på kläderna, eller på metall. Svinbra ju 🙂

Nån som vet var den finns att få tag i , så hojta 🙂

Hittade en annan kul sak på Facebook åxå, men ack så det stämmer….

🙂

Nä, hörrni, jag ska lägga upp en tävling för er nu, den kommer upp alldeles snart, och ni vill inte missa den:)

Sen sova 🙂

Och för att inte bryta traditionerna med sjuka barn den här veckan så offrade sig Jamie på hög feber och lite pjukande ( kräks ) idag, sista dagen .
De kräks alltid av feber så jag förutsätter att det är pga det, men tar det säkra före det osäkra och sanerar med sprit och klorin.

Älskade lilla ungen var seg redan i morse och kröp ner i min säng med sin välling men sen skuttade han upp och var som vanligt, var med ute och satte upp ljusslingorna( japp men de tänds inte än) och sen gick vi in och fikade och då kräktes han.
??
Kände på honom och han var varm, och sen ville han inte lämna min famn , jag skulle bära eller han sitta i knät och vi halvlåg i fåtöljen och kollade på en taskig film innan vi gick och borstade tänderna. Då passade han på att pjuka i handfatet så jag fick skura av det med klorin, innan vi gick och lade oss.
Nu hoppas jag på en lugn natt, för imorgon är det ju upp och väcka alla skolbarn igen .

Vi får se hur det blir helt enkelt, men just nu ligger han på min arm och snusar tyst, jag älskar honom så innerligt!
Lilla Jamiekråkan <3 krya på dig