Februari 2017
Allmänt

Workout parties:)

I fredags så var ju jag på ett superkul event i Annexet, Globen.

workoutpartiesWorkout parties!

Ett extremt märkligt men hur kul event som helst:)

Jag undrar hur man kom på det? Men det är en strålande idé.

Man bjuder in cirka tretusen träningsintresserade och så kör man två tuffa träningspass tillsammans. Häpp!

Jag blev inbjuden till en tjejträff i eventet, av Sofie som jag känt länge och Nettan som var en ny bekantskap. Totalt tror jag vi var tio tjejer. Hur trevliga som helst!

Jag började med att missa tåget:/ Svor över busschauffören som lyckades blu sju minuter sen på 300 meter. Vi såg när han körde ner till ändhållplatsen,, i god tid innan avgång och sen kom han alltså inte förrän sju minuter sent, och fortsatte söla hela vägen ner på stan. Jag borde ha haft 10-15 minuter på mig från buss till tåg och det räcker om man så går baklänges, men nu missade jag tåget med typ fem minuter. Fuck Uppsalabuss helt enkelt.

 

Jag hade inte bråttom egentligen men eftersom jag skulle möta upp Johanna på centralen i Stockholm kändes det surt att hon fick vänta extra länge. Men hon messade en bild på en kaffe och energiboll, som svar, så jag kontrade med min kaffe och banan:)

kaffe bananKom fram, letade reda på Johanna och kramades lite. Det var så länge sen vi sågs, och jag gillar henne, hon är så jäkla positiv och härlig:)

Vi tog oss med tunnelbana till Globen, och var stolta som tuppar, lantlollor som vi är:) Kände oss oövervinneliga. Eftersom man måste ladda med kolhydrater inför träning så käkade vi på Donken innan det var dags att möta upp övriga tjejer. Sofie och Nettan hade fixat träningskläder till oss alla, så jäkla coola!

fullsizeoutput_3697

Det var linne till, men jag fegade ur där och kände att det fick räcka med brallorna:) Men tjejerna som hade båda och var supersnygga! Äh, ärligt – jag måste tajta till magflobbet först…. Sen ska jag med glädje ha hela setet på:)

De kommer från Gavelo och det fanns massa coola och snygga, helt utanför min comfortzone som alltid har svarta, men jag tror jag ska köpa ett par till, det fanns med dödskallar på bla…♥ Än så länge har jag inget att klaga på, de har lite högre midja och sitter kanonbra, svinsköna.
IMG_4561

Och de ger verkligen hopp om våren:)

Jag har haft dem på alla träningar sen dess, sköljer upp dem i ättiksvatten och hänger upp, efter råd från er:)gavelo

Vi gick in, och ställde oss i ett hörn och vi som inte svidat om i garaget, bytte om här. Jajemen mitt bland alla men vi tänkte att ingen har tid att bry sig;)  Kön till garderoben sen var inte nådig, det tog evigheter att lämna in jacka, skor och väska. Under tiden hann jag berätta för Johanna exakt vad jag tyckte om Ruffie 🙂

Vi hade det som gästpass på Friskis för några år sen, och det är en form av parträning, där man är väldigt fysisk med varandra. Vi snackar om att sitta på varandras ryggar och göra knäböj eller lyfta och bära varandra. Jag har svårt med kroppskontakt med folk jag inte känner, och i svettigt tillstånd blir det en pina:D

Nu har jag kommit en bit på vägen och tur var väl det för efter att vi minglat runt lite, hängt med Pansar i poolen,

pansaroch snackat massa skit så klev Simon Sköld upp på scenen för att hålla i det första passet. Han är MMA-kille….om jag tänkt efter en enda sekund så hade jag ju kunnat klura ut att det skulle bli ett kramkalaspass:D

simon sköld

Bild snodd från hans instagram.

 

Johanna bara skrattade åt mig och så teamade vi ihop oss, och körde ett typ ruffie-pass. Mycket kroppskontakt:)

Nu känner jag Johanna och det var faktiskt inte jobbigt att vara nära-nära-nära henne, utan det var skitkul. Och jobbigt! Vad sägs om att hålla i partnerns ena fot och hoppa på den andra? Det suger fint. Eller ligga skavfötters, hålla varandra i händerna och sen lyfta fötter och rumpa från sida till sida, alltså gnugga rumpa om man inte orkar lyfta höfterna högt nog:) Det blev många gapskratt.

Jag hade sån träningsvärk efter tre tuffa pass tre  dagar i rad att vissa saker blev svinjobbiga, jag var helt slut i axlarna redan innan tex.

Men det var så roligt!

workout parties

Lite paus och sen var det Michaela Laurens tur att hålla pass. Hon är boxare, och det var ett boxpass, vilket är minst lika jobbigt som ruffie, men aningens mindre närkontakt:)

Så roligt det med! Vi har gått på boxpass ibland, och nu längtar jag efter det igen, det är galet jobbig träning.

Efter detta pass var det en överraskning, och det var Phoenix, Gladiatorn som lärde oss dansa salsa på fem minuter. Haha, att svänga på höfterna är INTE min paradgren, och koordination är jag sämst på, men vad gör det? Bara att skutta lite hit och dit och se glad ut funkar:) Återigen, tretusen personer som dansar salsa, det är mäktigt.

Sen dags för party!

workout partiesVärdelösa bilder, jag vet.

Det var dans och hög musik men de flesta ställde sig i garderobskön, som var l å n g. Vi dansade och snackade och gick en sväng runt i lokalen, det var en del utställare där.

Och sen var det slut:)

Det låter kanske inte så kul, men det var jäkligt annorlunda, och bara det här att 3000 personer gör burpies ihop är ju asfräckt. Stämningen var HÖG. Jag kommer försöka gå nästa gång igen helt klart.

Jag fick skjuts till centralen och satt sen och snackade med Nettan en stund innan våra tåg gick.

På väg hem var jag trött och seg, men det gick ju över efter att precis ha missat bussen hem. Blir så trött på att de inte kan samköra busstrafiken som de gjorde förr. Nu kommer tåget in, och min buss går exakt samtidigt, och även den alternativa buss jag har. Buhu. Att vänta 30 minuter på att åka i tio suger:) Usch vad jag klagar, sorry!

Men man blir pigg;)

En kort promenad sista biten och sen ut med Doris innan jag hamnade i soffan. Där jag sen satt och inte orkade  göra ett enda dugg, inte ens ta mig till sängen..då är det segt i både muskler och huvud.

Med oss hem fick vi Tereses böcker.

IMG_4570

Goodiebag som Sofie och Nettan fixat:)
IMG_4550 IMG_4549

Och den från Workout parties:)

Corrinda snodde den delvis.

Oh gud, ny smak på Loka, gurka och mynta…smakade som kräftspad, minus det salta. Urk, never again! Men Vitamin Wells nya smak – mumsfilibabba!IMG_4548 IMG_4547Det var en härlig dag. Ett jättekul event, superkul att träffa alla tjejerna, och väldigt roligt att få träna sådär.

Dagen efter vaknade jag med vader som granit, hade så ont i dem efter att ha hoppat på ett ben, två ben, ett ben igen och studsat hit och dit. Det värkte överallt, som sagt så hade jag tränat hårt flera dagar i rad.

David hade cirkelfys som vi var bokade på och det var så skönt att få köra igenom alla stenhårda ömmande muskler, träning är verkligen bästa boten för träningsvärk!

Älskar att de har ett pass CF kl 15.30 på lördagen. Ofta ligger passen före lunch då och jag eh…typ sover då:)

Men detta kommer vi kunna gå regelbundet på, jippie! Verkar vara David och Olle som turas om – perfekt för de är favoriter båda två.

 

Och till dig som kom fram och hälsade på mig på Workout parties  – ♥ tack:)

Jag tycker det är SÅ kul när ni gör det! Oftast verkar jag nog helt off för jag blir så förvånad och vet aldrig vad jag ska säga, men jag uppskattar det massor. SÅ tack!

 

Hörs snart:)

Kommentera

  1. Nettan

    Så kul att du kom! Får väl se om vi kan få ihop ett event till nästa Workout Parties också 😉 Då ska jag se till att inte vara skadad och också kunna ge 100% ! 😉

    1. Anne

      Jag har också lyckats övertalas om samma sak… Just nu vet jag inte om jag orkar springa många metrar alls. Förresten springa och springa.. På måndag kör jag igång det tolvveckorsprogram som finns på Iforms sida då ska jag vara i form för vårruset! Så det finns hjälp att ta till! Lycka till!

  2. Sama

    Ruffie som är den enda träningsform jag verkligen gillar 🙂 Önskar så det fanns här i Lund så jag kunde börja röra på mig…

Allmänt

Moroccan Miracle Hairmask

Jag har samarbetat med Maybeauty flera gånger tidigare, och  jag vet att ni gillar det 🙂

Jag har hört så gott om denna att jag hade så höga förväntningar att det inte var riktigt klokt. NI vet hur det brukar bli då, man blir lätt besviken. Men jag blev tvärtom väldigt imponerad:)

maybeauty

 

Moroccan Miracle Hairmask är alltså en mask, för håret. Det låter ju rätt lustigt och jag hade mina funderingar på hur det funkade. Den innehåller arganolja, keratin och proteiner som går in på djupet, återfuktar och vårdar ditt hår. Mitt hår gillar vintern lika lite som jag gör, och visar det genom att bli torrt, sprött och trassligt. Masken fick ett tufft test:)

maybeauty

Man använder den efter dusch i handdukstorkat hår så att håret  drar åt sig alla godsakerna. Man öppnar den lilla hättan som inte hamnade på bild för jag var rädd att spilla ut innehållet, men den ser ut ungefär som en såndär hätta man har när man gör slingor. Ni ser den i nästa bild ju förresten..( korkade jag)  Sen sätter man på sig den och det var inte det enklaste med mitt långa hår kan jag meddela:) Men jag vände upp och ner på huvudet och liksom trädde in håret i masken och vände sen upp och klistrade fast den lilla lappen som ska hålla ihop den. Själva masken är inuti hättan och den ska man massera in i håret, så det gjorde jag.

maybeauty

Sen virade jag en handduk runt allihopa för att riktigt hålla den på plats.,

maybeauty

Den ska sitta på i 30 minuter, men när jag precis skulle skölja ur den så ringde telefonen och jag fastnade i ett samtal, så den satt där en timme drygt.

Sen sköljde jag ur den precis som vanligt och lät håret självtorka, jag gillar inte riktigt hårföner till vardags.

Mitt hår torkar väldigt fort normalt, men med denna kändes det som det gick snabbare, och jag kammade det inte utan det var bara helt slätt och fint. Drog med fingrarna igenom bara.

Serumet innehåller: Arganolja, dessutom är serumet fritt från: Parabener, Sulfater, Mineral olja, Ethylene oxide, Sodium chloride och Phospater.

Hårmasken ska ge ett lätthanterligt, levande och naturligt skinande hår med lyster, och det gjorde den verkligen

maybeauty

Jag behöver klippa det, men det blev så mjukt och fint, och trasselfritt:)

Jag använder alltid deras hårolja, men denna mask kommer definitivt få bli en lyxbehandling några gånger i månaden. Grymt imponerad och nöjd.

 

Jag är jätteförtjust i deras produkter och tycker det är så kul att få dela med mig till er av dem:)

Så här kommer ett härligt erbjudande:)

Ni får 30% rabatt på hårmasken om ni använder rabattkod:: carolahairmask Direktlänk till erbjudandet hittar ni HÄR, där är koden automatiskt aktiverad.

 

Detta inlägg är ii samarbete med Maybeauty

Kommentera

  1. Nina

    Alltså ursäkta mig, vill inte vara taskig då du tjänar pengar på detta. Men 199kr för en mask. Moroccon oil mask kostar typ dubbelt så mycket och räcker en evighet. Kram

  2. Malin

    Nu behöver inte jag denna i mitt korta hår som klipps var sjätte vecka. Men jag köpte ansiktsmasken för en tid sedan när det var nåt samarbete med rabatt på att köpa många. Men det är inte att rekommendera att köpa på sig så många. Jag glömde väl lite av att jag hade dem och hann inte använda så många och nu upptäckte jag att de torkat och blivit sega i sina förpackningar. De var alltså inte öppnade och jag ser inget bäst före datum på dem. Var bara att slänga.

  3. Carina H

    Nu har Du övertygat mig om denna produkt, har beställt och skall testa. har ju kört ansiktsmasken och blev nöjd. så hoppas även på denna.
    Tack för tipset.

Allmänt

Tack ni underbara !

Det förra inlägget var jobbigare att skriva än jag trodde det skulle vara.

Det är så mycket som jag av olika anledningar inte kan berätta. Och när man måste censurera lite blir det svårare att få fram helheten. Men det verkar som det blev förståeligt. Tusen tusen tack för alla era kommentarer på inlägget och på allt ert stöd de här åren! ❤

Det kanske låter helt stört att okända människor som sitter bakom en skärm nånstans kan vara ett stöd, men det är verkligen så ❤

Era pushar, hejarop, omtankar det värmer. Att man inte är ensam. Att ni finns där och bryr er, att ni tar er tid att skicka den där kommentaren. Att ni delar med er av era erfarenheter. Inte minst så har jag fått veta saker via er som jag annars aldrig skulle ha fått kännedom om. Nån av er såg honom och DET tillsammans, nån såg att hon var gravid, nån visste att han flyttat, en annan att han bytt namn, gift sig, skulle åka till Thailand osv.

Saker som han inte ens idag berättat för mig. Att ni berättade sved såklart men jag fick svar. Och jag kunde förbereda mig.

Jag har sagt det förr och jag upprepar mig mer än gärna – ni är världens bästa bloggläsare! Ni är verkligen det. Jag har så otroligt få korkskallar här inne, jag har aldrig behövt ta bort en kommentar eller blockat någon. Ibland har det varit nära;) men efter att jag hotat med åtgärd så har personen alltid lugnat ner sig / försvunnit.

Däremot har jag en oerhört massa fantastiska, vettiga och empatiska människor här, och jag är tacksam över varenda en av er.

Ni ger mig råd, svar på tal, funderingar, uppåtpuffar, skratt och energi. Ni lyfter mig.

Jag hade klarat de här åren utan er, så är det såklart, MEN jag har så många gånger funnit tröst och stöd från er att ni på allvar underlättat det hela:)

Tack från djupet av mitt hjärta! ♥

 

Jag blev så berörd av era kommentarer på inlägget. Jag tvekade väldigt länge innan jag postade iväg det. Varför? Jo för att det är väldigt personligt, och det var som sagt jobbigt att skriva. Jag skulle kunna skriva en avhandling, tjock som bibeln, för det finns massor, detta är ändå den ”snyggaste” versionen. Det finns ju massor som jag inte alls kan skriva om.

Tusen tack igen!!

Jag hoppas att jag aldrig behöver vara med om något liknande. Och OM så hoppas jag att ni finns där och stöttar:) Och jag hoppas att jag kan ge någon ett litet ljus i mörkret, att det finns något där på andra sidan.

För min del hoppas jag på en lång stilig prins Charming:)

 

Och så hoppar vi vidare!

Corrinda spelade Sm i basket i helgen. En utdragen historia uppdelad på många omgångar, men de vann båda sina materier denna helgen. Jamie ville med, så det fick han, men övriga syskon hade annat för sig.

carola wetterholm

Om jag ska fortsätta lite på föregående inlägg, så kan jag tala om att fadern var på matchen för att se Corrinda spela. Jag såg honom, och valde att sätta mig på andra sidan, långt bort ifrån honom. Han måste ha sett Jamie, men Lill-Fjant såg inte honom. Eller kände inte igen honom eftersom han inte förväntade sig att se honom där, svårt att säga. Efter matchen gick fadern fram till Corrinda tvärs över planen och snackade lite, då var han mitt emot Jamie. Alla såg Jamie. Han satt vid kanten och grejade, trippade runt och kikade osv. Men fadern valde att inte gå fram och säga hej till sin son. Just sayin…..

Nä jag gick inte fram till honom heller, men det är mitt privilegium som dumpad. Häpp;)

Efter matchen gick vi in på Blomsterlandet medan vi väntade på Corrinda, och sen tyckte hon att en belöning i form av Subwaymacka var på sin plats.
IMG_4583

Jag har inte ätit sån här sen tidernas begynnelse, men oj så gott det var:)

Sen blev det lite ledsamt i söndags eftersom mamma och pappas ena katt dog:( Lilla stora Daisy ♥

Det blev värsta flashbacken till när våran Zlatan dog för knappt ett år sen, och tårarna trillade lite.

Hu det är jobbigt med djur när de blir sjuka och dör.

Som grädde på det moset fick jag plötsligt migrän på kvällen. Jag var ute med Doris och allt var bra kom in och skulle läsa nåt på mobilen och såg inget?  Jag får alltid synförändringar innan ett anfall, det är himla bra, för hinner jag på med piller då och kan vila en stund blir det ingen värk. Svalde piller ihop med energidryck efter tips från er:) och satte mig i soffan och blundade. Lyckades mota bort värken men det luddiga sitter kvar i något dygn sen.

 

I går sen då. Då fick jag plötsligt feeling och började slipa trappräcke:) Det är ju ypperligt när man haft migrän. NOT. Överliggaren är slipad här men inte pinnarna.

IMG_4593

Det är många långa pinnar på spaljen som ni inte ser i bild så det tar ett tag. Men nu behöver jag hjälp!

Jag har sagt att handledaren ska bli svart, och även att denna bit ska vara svart. Väggen till vänster är en halvvägg och över den är det spaljepinnar ända upp i tak, de ska bli vita eftersom väggen är det, och det kommer bli snyggt. Men denna bit? Ska den vara svart eller vit?? När jag slipade så tänkte jag vitt vitt vitt.

Golvet är svartmarmorerat och alla väggar vita.

Ge mig nu era bästa åsikter:)

Jag kände av migränen lite, och tänkte att den försvinner nog med lite Björn.

Som i Power Hour alltså. Och efter en tuff timme där så var migränen borta:) Älskar att träning löser det allra mesta. Förra veckan fick jag in sex pass på sju dagar, det är rätt bra. Så jag vill ha det, men sällan det funkar. Men nu jäklar är jag på gång med Beach 2017;)

Jag ska berätta om Workout parties som vi var på i fredags också, det var grymt!

 

Idag så hade jag tid hos Dau  för att fixa fransarna;) Älskar hennes entre! Pampiga trapphus är så …pampiga:)

IMG_4607

Jag fortsätter med min L-böj för de verkar sitta finfint på mina raka korta fransar. Jag hade kunnat avvaktat lite, men jag ska ut på galej i helgen:) (Ni får fransbilder snart)

Vi ska gå på Stiftelsen/Takida. Inte mina favoriter, men vilken röst! Som om han badad i honung. Det är jag, syrran, Helen och Karin. Mirka skulle med men hade dubbelbokat sig med Marcus och Martinus…eller vad de heter:) Kanske inte Mirkas favvo men hennes tjejers. Vi kör en ölkväll snart i stället:)

Sen ska vi möta upp med våra pub-kompisar som ville att vi skulle se på fotboll med dem, men de får klara sig utan oss tills efter konserten:) Jag har förvarnat mina kompisar om att det är stänga O´Connors som gäller och fick en tumme upp.

Eh? Va? De går och lägger sig vid typ 21? Messade och talade om att puben stänger tre….;) och de kommer nu att sova middag:D De vet var nyckeln ligger om de vill hem före mig. Schysst va.

Haha, det ska bli kul!

 

Nu ska jag skriva ihop ett inlägg med en härlig rabattkod till er på något ni brukar gilla:)

Det kommer under morgondagen

Natti natti 🙂

 

Kommentera

  1. Anette

    Hej, kan ju inte vara så kul för Corrinda heller att vara ’favoritbarnet’. Läste nånstans att även det kan ta lika hårt på ett barn, som att inte alls va favorit, att man är favorit på de andras bekostnad, då går man omkring med dåligt samvete och skäms för att vara ’favoriten’.

    1. familjenannorlunda

      Ja hon tycker det är jobbigt! Men samtidigt är hon glad att han kommer på basketen. Vi hade ju uppdelning även där, han tog det mesta av basketrelaterade saker eftersom jag alltid hade småbarn och bebisar att släpa runt på.

  2. Helena

    Förmodligen kopplade han inte att det var Jamie, beroende på att han inte känner honom vidare väl, inte deltagit i hans liv. Så jävla sorgligt, tyvärr sägs det att en skitfarsa är bättre än ingen farsa och det tror jag tyvärr på. Jävligt tyvärr för den typen är inte värdig sina barn.

    1. familjenannorlunda

      Jag är högst tveksam i den frågan, och undrar hur de kommit fram till det. Klart man bör veta vem som är pappa men sen tror jag det är bättre att slippa en idiotfarsa som sviker och åsamkar smärta. Tror jag alltså 🙂

      1. Helena

        Pojkar utan manliga förebilder har det ofta svårare i livet än dem med. Blir mera ofta kriminella och missbrukare om jag uppfattat saken korrekt. Stämmer det så är det bättre med en idiot ån ingenting alltså :-(. Så några timmar i per månad är nog ganska lagom i ert fall. Pyttelite pappa och mycket av kloka, varma, kärleksfulla mamman ger kompensiation…

        1. M

          Absolut förekommer en sådan statistik Helena. I livet kan man ha många manliga förebilder som inte är en pappa. Kanske en bror, morfar eller lärare. Finns många sätt att klara livet på och vad jag har förstått har denna lilla killen ett öga för Patricia. Vilket är otroligt fint och viktigt.

        2. familjenannorlunda

          Fast måste det vara en pappa? En manlig förebild tror jag på, och vi har flera fina som barnen träffar regelbundet 🙂
          Tycker det verkar mkt bättre än ett korkarsel ..?

          1. Helena

            Så klart är det viktigt med andra manliga förebilder, absolut, jag håller helt med. Men det är svårt för ett barn som inte känner sin pappa alls, så tänker jag. Det uppstår en särskild tomhet då sm kan leda en fel. Nu tror jag och är säker på att detta inte kommer att gälla dina barn Carola, då ni har det så bra ändå med allt du ger barnen, det syskonen ger varandra och vad din övriga släkt ger. Den här pappan har väldigt lite att ge sina barn och du har allt. Därför tycker jag det är bra att de träffar honom så lite och är med dig istället.

          2. familjenannorlunda

            Jag fattar:) tänker mer på att eftersom han valt detta själv, det lilla umgänget osv, att han nånstans valt bort att vara en förebild. Jag tänker ju inte hindra dem att träffa honom men vill hellre ge dem andra förebilder:)
            Stadiga trygga vettiga sådana.

  3. Therés

    Hej!
    Funderade innan idag på dig❤ Och kom å tänka på pubkompisarna och undrade i mitt stilla sinne att undra vart de har tagit vägen ??? snacka om sinne för vad som komma ska!!

    1. familjenannorlunda

      Haha:) ja det var länge sen nu, beror lite på resor och jul osv, men nu så blir det ordning på torpet igen 🙂

  4. Neta

    Vitt!
    Kan inte låta bli att fundera på om du skulle behöva vara på sjukhus med något barn, skulle han ta hand om resten då? Skulle han vara uppe på sjukhuset något?
    Hur känner Corrinda när han kommer fram? Hon hör ju inte till dom 4 yngsta. Har dom äldre kontakt med honom?
    Att göra som han gjorde med eller rättare sagt inte gjorde med Jamie finns detinget ord som lämpar sig i tryck för.

    1. familjenannorlunda

      Jag skulle aldrig be honom, utan löser allt med mamma pappa syrran och vänner, plus de stora barnen. Jag var ju på akuten med lovelia ett umgänge, då åkte han och lämnade ungarna ensamma hemma…
      litar inte ett dugg på honom.
      Corrinda är favoritbarnet. Hon tycket det ör jobbigt men kul att han kommer eftersom han följt hennes utv från start. Janelle har ingen kontakt, Patricia om hon måste, Corrinda via basketen, Robban sporadiskt.

  5. Karin

    Tack för att Du finns och för att Du delar med dig av ditt liv <3
    Ang räcket i trappen, om jag har fattat rätt så ska själva räcket som man håller sig i vara svart, eller hur?
    Jag tycker de lodräta "pinnarna" helt klart ska vara vita.
    Kram från mig

  6. Agneta

    Tror du att skilsmässan hade blivit annorlunda om du bara mesat med och inte ifrågasatt nåt? I hans värld är du den ’skyldige’ tror du?Att man inte går fram till sin son på en basketmatch visar att så mycket är fel.
    Jag blir så glad när jag läser att du mår bättre.. Kram

    1. familjenannorlunda

      Nej, den hade nog blivit lika, men jag hade mått ännu sämre. Jag vet att han aldrig haft nån tanke på att ha barnen halvtid. Han sa det vid ett tillfälle- att han tänkte att allt kunde fortsätta som vanligt bara att han flyttade. Detta var långt innan han drog. Jag sa att så funkar det ju inte, en skilsmässa innebär att han måste ha barnen och vara beredd på att vabba även om det är marknad och jobb. Han pratade då bort det hela.
      Hade jag jamsat med hade jag haft det mycket sämre idag på alla plan.
      Tack 🙂

  7. Ann-Sofie

    Jag har gjort en sån Daithpercing i örat mot migrän. Sen dess har jag endast haft en gång och då var det hormonrelaterad migrän och det hjälper tyvärr inte mot den. Men en gång kände jag att det var på väg och då tog jag en Ipren sen var det borta. Jag brukade få så illa så jag spydde innan. Helt fantastiskt!

  8. Hanne

    Åh, härligt med träning! Själv kör jag mest längdåkning och träningscykel såhär års men jag försöker få in lite styrka också även om det tar emot för att jag tycker att det är så tråkigt – kör med fria vikter i mitt egna lilla källargym (det blir mest tidseffektivt).

Allmänt

Fyra år sen mitt liv rasade

fullsizeoutput_3694

Jag har inte tänkt på det på länge. Samtidigt finns det i mina tankar alltid. Det går inte en sekund utan att det finns där i bakgrunden. Men jag har inte funderat över hur det blev som det blev, varför och vad jag kunde gjort annorlunda på länge.

Folk säger att tiden läker alla sår, och ja det är sant, Till en viss del. Men det blir ärr.

Folk säger också att man ska förlåta. Bullshit. Vad kan bli bättre för att jag förlåter honom? Jag kan ärligt inte se vad som skulle förändras, mer än att HAN skulle få må bättre, och det bryr ju inte jag mig i:)

För min del finns det inget som skulle bli annorlunda. Och för den delen, svårt att förlåta någon som inte bett om ursäkt, som inte tycker att han gjort något som är fel. Mest troligt tycker han att det är JAG som ska be om ursäkt.

 

Ni är många som frågat om skilsmässan. Vad fan hände egentligen? Ni är också många som tycker att jag hänger ut honom när jag skriver om det. Men, jag tycker att man inte ska tiga och lida i det tysta. Det han gjorde, det är sånt som man ska skämmas för. Det borde inte accepteras. Det jag skriver här är såklart min version av det hela. Men, det finns nog ingen version från hans sida. Helt ärligt så tror jag inte att han vet hur det blev så här. Jag TROR att han trasslade in sig med ett stycke …tja vad ska vi kalla henne? Jag vet vad jag kallar henne i mitt huvud, men det lämpar sig inte direkt i skrift;) Det är liksom ord jag inte säger högt, inte ens när jag är full som en kastrull. Vi kallar henne för Det, Det är bra.

Jag tror alltså att han efter en lång tid av alldeles för mycket jobb, hetsad av sin mamma som inte direkt har något annat än jobbet att bry sig om, gick in i den berömda väggen. Där stod Det och lindade in honom i sitt nät. Uppfostrad att behaga mannen var hon ganska precis tvärtemot vad jag är:D Och han valde att trassla in sig med henne. Och i förlängningen bryta med sina barn.

 

Ska vi ta en ”snabbvariant” kanske? Så snabbt det går;) det blir långt ändå. Men ni har önskat detta:)

Okey. Jamie föddes juli 2011 och allt var så jäkla bra här hemma. Vi var lediga ihop för första sommaren ever, annars jobbade han alltid, men nu fick han lov att vara ledig i hela fem veckor i sträck, Det hade aldrig hänt på 20 år, sen han började i företaget.

Vi snackade massor, vi åkte iväg med ungarna, vi fikade, tog promenader och åkte och badade. Jag höggravid, men det har sällan hindrat mig.Vi hade det toppen. Han var glad och lycklig. Jag med:)

Jamie föddes och det krisade på hans jobb. Han slets mellan att vara hemma med familjen och styra upp på jobbet. Han var fruktansvärt arg och irriterad på sin mamma. De jobbar ihop och hon hade under flera år stökat till det, på sätt som drabbade honom. Han fick städa efter henne. Jag kallar det för curla:) För om man tillåter vuxna människor att bete sig på ett sätt som gör att man själv får mer att göra, då är det curling.

Återigen ställde hon till det, och det tog ett halvår för dem att komma ikapp. Han hade ännu mer att göra än normalt och var sällan hemma. Men kom fortfarande hem kl 18 som alltid. Dock aldrig ledig. DET jobbade tillsammans med honom och hon hade i sin tur massa problem som hon anförtrodde honom, men han fick inte berätta det för mig. Han höll det hemligt. Han gled undan när jag frågade saker. Det är ju klart att jag märkte att något förändrades, men alla som varit med om det vet att det sker subtilt. Det smyger på. Det är svårt att sätta fingret på det.

 

2012 kom och han försvann mer och mer. Han var aldrig hemma. Han ignorerade mig. Han kom hem vid 22, sa inte hej till mig där jag satt i vardagsrummet med en bebis i famnen, utan åt nån macka i köket intill och gick sen och lade sig. På vägen sa han godnatt. Sen låg han och fibblade med mobilen där inne i sovrummet, men om jag kom in så låtsades han sova. Han kunde låtsas att han skulle följa med mig och barnen på saker, men så i sista stund var han tvungen att jobba. Frågade jag varför han gjorde så, så var det för att ”slippa gnäll”

Jag blev gång på gång besviken för att han gjorde så. Till sist så ledsnade jag, jag vill göra saker och om inte han ville följa med så fick jag väl åka med nån annan då. Syrran klev in. Men hon visste inget, för jag sa inget till någon under den här tiden. Jag var ledsen, besviken och fruktansvärt orolig. Och ensam.

Hela året var så här. Han var inte hemma, och om han var det nån gång så var han elak. Han sa saker som jag inte kan berätta. Saker som sårade in i själen. Saker som fick mig att krypa för att han inte skulle bli arg. Barnen gick på tå, de vågade inte säga nåt, Välte Jordan ut ett glas vatten över bordet, så fick han en utskällning deluxe. Jordan var alltså tre år. Fast mest var han bara inte hemma.

Han var ju tvungen att jobba eftersom jag tvingat honom till så många barn.

För så sa han, Att det var JAG som tvingat honom till våra nio ungar. Att han inte alls velat ha så många, knappt något om man skulle tro det han sa. Vad gör det mig till??  Våldtäktskvinna? Från detta härstammar att  alla skämtar rått om att jag haft honom inspärrad i en fängelsehåla i källaren och bara tagit upp honom när jag velat ha barn. Att jag måste försöka hålla The dungeon hemlig för hantverkarna, alternativt passa på att stänga in nån ny;) Att de snygga hantverkarna måste passa sig så de inte blir mina sexslavar. För jag är lite som en Svart änka;)

Jag säger inte att jag INTE har har en hemlig ljudisolerad cell med handfängsel och kedjor fastbultade i väggen;) Men jag säger att jag faktist inte var ensam om att vilja ha de här nio ungarna.

Att han drunknade i den där förbannade firman, det hade inget med saken att göra påstod han. Nä, för tänk tanken själv. Att lägga ner sin själ i något under tjugo års tid och sen inse att det är orsaken till att ens familj mår dåligt….. Klart han förnekade det.

Jag VET att han var otrogen. Hur jag kan veta det? Jomen kanske att jag ”råkade” se saker i hans mobil;) I klartext – jag snokade. Ja, jag skäms lite för det, men samtidigt, man blir fan knäpp i huvudet av att inte veta.

Rätt var det var, på min födelsedag(december)….så sa han att han skulle åka till Thailand. I januari. Ensam, men han skulle träffa ”Bosse” där. Eller huuuuuuur? Han måste på allvar trott att jag var helt blåst. Eller brydde sig inte tillräckligt för att ens hitta på en trovärdig lögn.

Jag tänkte att det kanske var bra? Han kanske skulle vila upp sig, tänka lite och inse vad han höll på att förlora. DET skulle inte med. Det svor han på. Men han skulle till hennes hemby….en fattig by i bergen. Inget turistställe alls.. Jojo, som sagt, blåsta frun går nog på allt.

Eller inte.

Han fortsatte ju förneka att hon var med, och att ”Bosse” plötsligt fick förhinder och han inte kunde bo hos honom, det var ju såklart en fet lögn. Plötsligt var han inte ens där han sagt att han skulle. Han skulle till ett ställe, men när jag frågade om det var härligt och fint i Phuket eller var fan han nu skulle vara, så sa han att Nääää, det blev inte Phuket utan i stället Huahin. Eller vart  det nu var. ”Vad hade jag med det att göra?”Anklagandet kom som en smäll, Ja inte vet jag? Kanske att man vill veta vart ens barns pappa och ens make är? Om det händer något liksom. Knappast för att åka dit och smyga runt med slokhatt och svarta solbrillor och spionera. Eller rikta in min spionsatellit dit han var.

Och ni vet… när man hittar vigselringen gömd här hemma….den som suttit på hans finger i 25 år…det gör ganska så jävla ont då.

Att förklara för hela släkten varför han inte var hemma på Janelles födelsedag det gjorde ont det med. För han hade ju inte sagt att han skulle resa iväg. Jag fick försöka förklara något jag inte ens fattade själv. Och dessutom ta släktens oro och frågor. När jag själv höll på att gå sönder.

 

Och sen kom den här dagen för fyra år sen.

Jag hittade hans boardingkort. Och hennes. Samma flight. Fast de alltså inte åkt tillsammans…Märklisch.

Och när jag konfronterade honom, frågade varför han inte kunde säga att han åkte med henne, frågade om han var otrogen osv. Då reste han på sig och gick. Eller ska jag vara helt ärlig så sa jag: Men om du vill gå, så gör det då.

Men oavsett så gick han. Och kom aldrig tillbaka. Han svarade inte på sms, eller när jag ringde. Han träffade inte barnen på sex veckor fast jag ”tjatade ” Sen hämtade han dem för att åka på middag hos sin morsa.

Sen gick det några veckor, han träffade inte barnen. Han svarade inte. Han kunde lika gärna dött. Jag fick inte ett enda svar på något. Skulle han komma tillbaka? Var det slut nu? På 26 år? Bara sådär. Vad ville han att vi skulle göra? Hur skulle det bli med allt?

Jag bokade tid på nån slags parterapi – han kom dit, och blev arg för att jag var ledsen och grät. Han reste sig och väste: ”Vi ses i familjerätten! ” Så gick han. Kvar satt jag och snorade, hulkade och fulgrät framför en vilt främmande karl, som tyckte så synd om mig att han inte kunde dölja det.

Jag mådde så in i helvete dåligt! Jag sov inte, jag hade svårt att äta, jag grät framför folk och det gör jag ALDRIG, jag kunde definitivt inte koncentrera mig. Absolut enda friden jag fick i huvudet var när jag tränade. Att lyfta tunga vikter i tufft tempo i en timme, så tungt att jag inte kunde tänka på annat än hur jag skulle få upp dem, det gav en tillfällig frist från de snurrande katastroftankarna. Det hade lika gärna kunnat vara alkohol som gett mig frid, eller nån slags piller, men nu är jag inte sån. Tack och lov för då hade jag med all säkerhet suttit fast i nåt missbruk idag. Att träna är ofarligt, till och med välgörande. Ja eller man kan såklart bli träningsmissbrukare, men det kan vara svårt när man är ensam ansvarig för nio ungar. Jag har tränat mycket, men det har aldrig varit på en osund nivå. Det har hjälpt mig att hålla mig vid mina sinnes fulla bruk.

Den stress som jag utsattes för lindrades av att jag fick utlopp för den genom tuff träning. Ni vet, stress framkallar en fight or flight reaktion. Slåss eller fly. Ursprungligen innebar båda en fysisk reaktion, spring för livet eller slåss för livet. Idag springer man inte ifrån sina hot utan man sväljer dem. Stresshormoner lagras i kroppen i år. Genom att jobba hårt fysiskt så får man ut de här hormonerna ur kroppen. Om inte, så brakar man ihop en vacker dag. Och jag har varit sjukt orolig över att göra det!

Så för mig har träningen på allvar varit en livräddare. Är fortfarande.

 

 

Det kom papper om att han begärt skilsmässa i brevlådan. Fram tills dess trodde jag någonstans att det bara var ett breakdown. Han hade alltså inte ens stake nog att ”göra slut” öga mot öga efter 26 år, utan gick bakvägen. De kom några dagar innan vår sjätte bröllopsdag i maj.. Och det sved ju ännu mer än om de kommit i mars.

Han drog in en advokat, som kontaktade mig. Eller snarare så här: Han skickade en av mina  räkningar som kommit till honom, på baksidan hade han skrivit nåt i stil med: Det kommer ett viktigt brev till dig snart…. Punkt punkt punkt??

Men jag spyr på honom när jag kommer ihåg sånt här. Jävla dumheter! I stället för att bara PRATA med mig. Ångesten av att få det där meddelandet var inte nådig.

Advokat från hans håll krävde ju advokat från mitt håll. Att hamna i den svängen, var vidrigt. Mannen jag älskat, mannen som är far till mina barn, plötsligt ska vi slåss via advokater.Om vad? Några datum när han ville träffa barnen…? Ja? Och ? Hade jag ens försökt hindra honom??? Nä. Behövs liksom inte advokater för att bestämma det.

Av nån anledning så väntade han sen på att familjerätt, advokater och tingsrätt skulle bestämma åt honom när han skulle träffa barnen.. På ett och ett halvt år så träffade han barnen exakt 23 timmar. TIMMAR alltså.

Inte gånger eller dagar, utan TIMMAR. På ett och ett halv år. 18 månader. 23 timmar.

Barnen åkte dit på jul. De kom hem gråtandes, för farmor hade delat ut julklappar och pappa och DET fick sina paket ihop.” Varför då mamma? ”

Ja det undrade ju jag med:) Jag visste att de var ihop, jag är ju inte dum, men han erkände det inte för någon. Hans pappa visste inget tex. När jag bad honom berätta om det var så, så svarade han genom att knuffa mig, hårt ute på garageuppfarten. ”Vad hade jag med det att göra?” Han tornade upp sig framför mig, sträckte på sig, blåste upp sig, ville att jag skulle bli rädd, hotfullt. Hotade mig. Och så knuffade han. Satan så arg jag blev. Där började jag förakta honom.

Det kallas visst Avslut. Att få veta. Men nä, jag fick en hård knuff, blåmärken och borde såklart ha polisanmält det hela. Men det satt för långt in, trots att både barnen och syrran såg det.

Han lämnade in ett önskemål om umgänge, det är lika år från år. For life.

Det är varannan söndag mellan januari och juli. En vecka på sommarlovet.. Så varannan onsdag (tre timmar) från aug – december. En extradag på höstlovet. Och annandagjul.

Thats it.  Och delad vårdnad.

Detta har vi tingsrättsbeslut på, bara så ni vet så är det helt okey för en förälder att göra så här. De får ändå ha fortsatt vårdnad.

Skulle jag få bestämma så skulle vi använda procent. Tar man hand om sina barn mindre än typ 35% så ryker vårdnaden. Det vore rättvist. Inte som nu att en förälder i princip kan bete sig hur som helst och ändå ha kvar delad vårdnad. Speciellt en pappa. För så är det.

 

Umgänget kickade igång framåt sommaren 2014. Han kommer, tar med ungarna på bowling, bio eller bad. De fyra minsta alltså. Janelle har han inte pratat med sen han stack. Han har dem aldrig mer än några timmar, aldrig över natten för det vill de inte. Det är bra att han respekterar deras önskan.

Men om nån är sjuk umgängsedagen så måste jag ta hand om honom/henne. Jag har allt ansvar. Alla föräldramöten, alla utvecklingssamtal, alla skjutsningar, alla vaknätter (sjuka barn, tonåringar som är ute och ränner), alla konflikter, allt. Jag har aldrig helt ”ledigt”. Jag kan aldrig någonsin bara göra som jag vill. Jag måste alltid fixa barnvakt. Jag har alltid jour.

Han? Jomen han drar till Thailand på sju veckors semester. Minns ni att jag sa att han aldrig var ledig med oss? Nu passar det. Det svider riktigt riktigt mycket. Alla år som jag bad om mer tid. Omöjligt. Men nu….inga problem.

Han har ett nytt namn, en ny fru och ett nytt barn. Kanske fler vad vet jag.

Han som hånade mig, sa att jag var dum i huvudet, sjuk i huvudet och borde spärras in för att jag ville ha fler barn. Man kan ju undra många saker runt det. Väldigt många saker….;)

Jag ska här tillägga att jag älskar att få ha mina barn heltid. ♥ Rent egoistiskt så är det här bra för jag vill inte missa hälften av mina barns liv.. Jag tror dessutom att barn mår bäst av att bo på ett ställe. Med en trygghet. Inte flytta fram och tillbaka mellan föräldrarna. Jag vet att de flesta föräldrar vill ha sina barn så mycket det går och trots allt skit så är jag tacksam att jag inte behöver sakna dem. Jag dömer alltså ingen för att de har sina barn halvtid. Men jag är glad över att inte behöva ha det så.

 

Okey. Den där dagen, fjärde februari 2013 drogs mattan undan för mig. Det var så det kändes. Mitt liv slogs i spillror. Han har inte än idag gett mig nån förklaring på varför.

Jag är rätt envis. Jag blev förutom förtvivlad, rädd, ledsen, förstörd och desperat, även nåt så in i helvete förbannad. Hur fan kunde han göra såhär? Mot MIG? Vi som delat allt sen vi var sjutton år. Vi som var ett team,. Hur kunde han göra så mot barnen? Mot BARNEN???

Alltså lade jag mig inte ner och dog. Det hade nog förväntats. I stället slogs jag med näbbar och klor för att mina barn skulle ha det bra. Jag tror att han fattade, och idag är det ”lugnt”. Men det kan närsomhelst förbytas i katastrof, det ligger i hans händer. Egentligen så tycker vi precis lika. Det är ju det som är det jävliga. Och vi skulle ha kunnat lösa det här. Det enda han egentligen behövt säga var: ”Jag är kär i nån annan.”

Inte fan vill jag leva med nån som inte älskar mig!

Men det kunde han inte, utan valde i stället att göra det på det fulaste viset av alla

 

Första året var det bara överleva som gällde. En timme, en minut i taget. Paniken på lur, släppte jag det minsta så föll jag. Ensam med nio barn. Jag vill aldrig ha det så igen.

En Bobby Ewing känsla. Fattar ni? Ni som sett Dallas vet att Bobby dog, var borta ur serien i några säsonger för att sen en vacker dag bara kliva ur duschen och säga till sin fru: ”Godmorgon, vackert väder idag”.

Inskriven i serien igen. Den känslan hade jag länge. Jag begrep med förnuftet att han var borta, men nånstans hade jag en känsla av att snart är allt som vanlig igen.

Andra året var det fortfarande bara att överleva. Det lugnade ner sig lite, jag började hitta fotfäste. Jag tappade dock fotfästet hela tiden, det sparkades undan ben på mig, men det gick längre och längre mellan gångerna. Jag började tuffa till mig. Om jag hade ett hårt skal innan så är det ta mig sjutton som en diamant nu:)

Tredje året och allt började rulla på, jag har gjort så mycket saker jag aldrig vågat tidigare, saker jag inte ens vågat tänka på:)

Fjärde året (2016) mådde jag BRA. Jag är stark igen. Jag har repat mig, ställt mig upp, rest mig.

Det kan ändras som sagt, men jag är stolt över mig själv. Bobby Ewing känslan är borta. Det vanliga idag är att vara ensam med barnen. De och jag är vår familj. Han är som en skugga. Nån jag brukade känna.

 

Och jag kan skadeglatt konstatera att jag idag lever det liv som han suktat efter. Delvis i alla fall.

Under åren har diskussioner kommit upp om vad vi skulle göra om vi var singel. Om vi inte var ihop längre. Han sa alltid att då skulle han leva ensam, bestämma över sig själv, göra det han vill utan att ha en kärring att ta hänsyn till. Åhh vad det skulle vara skönt.

Så lever jag idag:) Om man byter kärring mot gubbe.

Han? Han har exakt samma liv som innan, fast med ett dåligt samvete i form av nio bortvalda barn, främlingar som tittar snett på honom och en kärring att ta hänsyn till. .

 

Så kan det gå.

 

Jag vill inte, och jag tycker inte att jag snackar skit om honom. Jag försöker förklara. Jag har försökt hitta en förklaring i fyra år nu.

Ungefär det jag berättat för er här finns att få tag i för vem som helst i och med att vi har offentlighetsprincip i det här landet. Det är bara att ringa eller maila tingsrätten så får ni kopior av alla papper som lämnats in och allt vad som sagts. Helt galet förvisso att man kan snoka reda på saker man egentligen inte har med att göra, men så är det. Det är något BRA den här offentlighetsprincipen, för det innebär att demokratin värnas.

Jag menar inte att ni ska begära ut kopior på min skilsmässa, såklart:) Men det jag skrivit här går att ta reda på för vem som helst så jag kan inte tycka att det klassas som att snacka skit. Jag menar det inte så. Givetvis är det inte så kul att läsa, men man måste ta ansvar för vad man gör.

Så här var det.

My story.

Martina Haag skrev en bok om ”fiktiva” människor – Det är något som inte stämmer. Alla fattar ju att det är hennes eget äktenskap det handlar om. När jag lyssnade på den, så hörde jag exakt samma smärta i hennes röst som jag kände i mitt hjärta. Sakerna hon beskrev, hade jag upplevt. Sakerna som hennes exman sa och gjorde var samma som min exman sagt och gjort. Sättet, nonchalansen. Jag hade kunnat skriva den där jäkla boken.

Hon använde sig av andra namn, om ni tycker att det är skitsnack jag skriver så sätt in valfria namn och ta det som en uppdiktad berättelse. Så känns det kanske bättre:)

 

 

 

Jag tänker inte gå så långt som att jag säger att det var bäst som skedde, för det tycker jag inte. Jag älskade honom. Jag litade på honom. Vi var världens bästa team. Utan honom hade jag inte haft mina fantastiska barn.

Men, den man han blev, den mannen är jag lugnt glad att jag är av med. Jag saknar honom inte idag. Jag vill inte ha med honom att göra. Jag vill honom inget ont, jag vill bara inte se honom. Jag vet inte längre vem han är. Men jag vet att jag är en bättre person utan honom.

Tiden läker alla sår. Ja. Men ärren finns där för alltid.. De bleknar, men de finns där.

Jag vill ändå inte se mig själv som nån sårad, trasig människa, tvärtom så är jag nog mer hel än jag någonsin varit:)

 

Och idag skålade jag för mig själv i bubbel:) 🙂

champagne

Illröd efter träning och het dusch:)

För att jag råddat min stora familj, mina nio ljuvliga ungar helt själv i FYRA år. För att jag är rätt bra ändå. För att jag är värd något bättre än att dumpas som nån soppåse. För att jag lyckats plugga heltid i tre av de här åren. Fast jag inte kunde tänka. För att jag vuxit som människa. För att jag överlevde. För att jag är jag och rätt så jäkla enastående:)

Och för att det är gott med bubbel.

Kanske mest för att det är gott med bubbel förresten;)

Kommentera

  1. Marie

    Stor eloge till dej Carola.Tycker du är helt otrolig . Och jag säger bara det dessa svärmödrar som inte kan släppa sina söner att få leva sina liv utan inblandning av dom, jag vet av egen erfarenhet hur illa dom kan göra en. Kram

  2. Susanne berglind

    Du skriver väldigt bra Carola och det märks att kommer från hjärtat. Du är en riktig kämpe som hållit ihop familjen och gått vidare trots allt. Efter 26 år ihop så tycker jag att man ska vara rak och ärlig, även om det sårar och gör en ledsen. Så är lögn och svek värre än att ärligt berätta för sin partner att man träffat en annan. Det är så ruttet att gå bakom ryggen och ljuga och efter så lång tid ihop så hade du förtjänat en förklaring. Jag har själv varit med om många tuffa saker i mitt liv och det har gjort en tuff o stark. Men bakom detta ligger en massa tårar. Stå på dig Carola annars gör någon annan det !

  3. Sofia

    Jag tycker du är stark, du är en bra mamma och har fått så fina barn utan att de behöver vara beroende av en gris till pappa.
    Du är en riktig hjältinna!

  4. Norrlandstjej

    Jag tycker inte ens att man behöver höra hans sida av saken. Lämnar man sin familj helt utan förklaring så finns det ändå ingenting han någonsin kommer kunna säga som kan vara en accepterande orsak till de beslutet han fattade.

    Jag har en ”ful” separation bakom mig. Mannen jag levde tillsammans med lämnade mig medan jag jobbade natt. Ett sms med texten att han vill göra slut och sedan när jag kom hem på morgonen hade han packat sina saker och stuckit. Det har idag gått 8 år och ärren lyser trots att såren läkt.

  5. Helena

    Vilken historia? när jag läser är det som om det är in skilsmässa jag går igenom igen. Det värsta är att det är BARNEN SOM mår sämst i det hela. Men du är stark?.

  6. Harriet Bouvin

    Du ska få ett ytterligare tips, vännen.

    När Emma Jangestig fick frågan om hon hatade Christine Schürrer, som dömdes till livstid för att ha dödat hennes båda barn, då svarade Emma såhär;

    ”Nej, nej, det är hon inte värd. Då glömmer jag att älska dem jag har omkring mig och då blir jag som hon.”

    Jag tror att hennes ord kan vara både en tröst och ett uppvaknande för flertalet av oss, oavsett det nu rör stora eller små elakheter som vi drabbas av.

  7. Harriet Bouvin

    Visserligen har vi inte hans version men är det så vidrigt som du beskriver här, så tacka i så fall Gud för att det inte blev 26 år till!

    Skicka honom i så fall dit där han befann sig före det att ni träffades. Då kände ni ännu inte varandra, så att någon ilska över honom fanns inte då..

    Förlåta honom gör du för DIN skull och för BARNENS skull – inte för hans skull – för att du ska gå vidare och inte fastna i honom.

  8. heipo

    Tog du på dig träningskläderna efter duschen? Du ser rätt högröd-nytänad ut- med träningskläderna fortfarande på. Passa dig för att hamba i alkisträsket när du nu faktiskt klarat dig SÅ HIMLA BRA! Du är bäst. För min del får du gärna fortsätta vara det : bäst! Passa dig för alkoholen!

    1. familjenannorlunda

      Öhhhh? Va? Jag skrev ju Illröd efter träning och het dusch? Jag har träningsjacka på ja, men det är inte samma som jag har till och från träningen . Det här är min snygga 🙂 och används mer som vanlig jacka/ tröja . Jag duschade alltså, skållhett som alltid, och tog på pyjamas och jacka.. sen drack jag champagne, ett helt glas?
      Nåt alkisträsk lär jag inte hamna i, det kan jag lova dig!

    1. familjenannorlunda

      Lägg av. Ja. Jag hade druckit exakt ett glas champagne säkert fyra timmar innan jag skrev inlägget. Och jo.. jag skriver sådär utan att vara på lyset. Skärp dig för fan.

  9. Linda R

    Fina fina Carola! Jag blir så berörd av allt du skriver, shit va bra du skriver också! Du är verkligen en superkvinna och jag som själv vill ha många barn ser upp till dig <3
    Du kommer klara allt du tar dig för.
    Massa kärlek till dig!

  10. Linea

    Fan va du skriver bra! Du är så fantastiskt fängslande. Hade gärna haft dej som vän. Skriv en bok, det skulle bli succé!

  11. Oändligt med fritid och cash

    Du är inte så het på marknaden med den armada av ungar du producerat va ? Att själv vilja befolka världen själv är väll i och för sig inte något märkvärdigt, men som sagt det blir nog svårt att få någon arm man att vilja ha något stadigt… Får rysningar av tanken….

    1. familjenannorlunda

      Öhhhh??? Om du bara visste 😉 Ville jag så hade jag haft både ett och två och tre fasta förhållanden redan.. Lite märkligt kanske men ungarnas antal avskräcker inte riktiga män. Men du kommer aldrig att ha någon chans 😉

      1. Oändligt med fritid och cash

        Haha, bra där ! 😛 Jodå, det skal väll erkännas… Det finns faktiskt gott om velourtomtar som är beredda till enorma uppoffringar för att få en regering att blidka. 😉 Glad Midsommar…

        1. familjenannorlunda

          Nja, velourtomte kan du vara själv. Jag pratar om Riktiga Män. Förstår om du inte förstår riktigt, det kan vara svårt när man själv är så långt ifrån det som det går;)
          Glad midsommar själv…

          (Och det stavas med ett L… Väl. )

  12. Linn

    Alltså wow. Vilket stolpskott han är din Exman. Försöker tänka mig in i om min man, pappa till våra 3 barn skulle komma i ngn kris, och göra så mot oss. Jag hade väl kunnat köpa sveket mot mig, men aldrig mot barnen. Fattar att de är skönt att slippe varannan vecka kaoset men känner du inte att du för barnens skull att du vill kräva ett svar om hur i helvete han kan svika Sina barn? Kan du inte kräva mer umgänge? Ni har ju gemensam vårdnad? Antar han betalar umgänge? Snor dyrt med ungar ju, alltså jag fattar att livet blir tufft ibland. men att svika sina barn så? Och den nya som du kallar det. Att hon inte tycker de ör avtändande med en man som kan göra så här mot sina barn. Jag hade lämnat direkt. All heder och respekt till dig.

    1. familjenannorlunda

      Jag har krävt svar. Men får inga. Jag har även krävt mer umgänge men när domstolen bara håller med honom och förstår att han inte kan träffa dem mer pga sitt jobb… och liksom ger honom rätt.
      Då är det mer givande att slå huvudet i en vägg.

  13. Linus

    Vilken ynkrygg och fegis din fd karl blev.
    Ni verkade ju ha det så bra i familjen annorlunda serien på tv4.
    Han verkar mycket tragisk och sorglig, ingen egen vilja styrs av sin mamma och ville ha något nytt ioch med den andra kvinnan som han bedrog dig med 🙁
    Stå på dig Carola , du är vinnare i detta!
    Vad tyckte dina äldsta flickor om detta?
    Styrkekramar till dig och karma Åt din fd man.

  14. Lina S

    Du är inte bara bra! Du är för sjutton BÄST!! Du har roddat något många inte skulle klara av, du har inte svikit dina barn utan funnits där när den andre föräldern valde att svika sina barn på det grövsta och värsta sätt man överhuvudtaget kan svika sina barn på?!! Du fanns kvar där för dom och visade att dom visst är det finaste och viktigaste i livet och räddade dem från att få något annat inhamrat i sig. Och du visade dina barn att ingen annan har rätt att sänka en annan människa och att vi var och en är starka i oss själva! Tack för att du delade med dig av din berättelse. All styrka och kärlek till dig och dina fina barn! Tänk vilket lyckligt lottat gäng som har en mamma som du!

  15. Hanna

    Förstår inte varför du INTE skulle få snacka skit om honom? Finns väl ingen mer värdig person än din ex-man att snacka skit om? Snacka hur mycket skit du vill!!!! Jag mår nästan illa när jag läser det här. Hur kan det finnas så känslokalla vidriga människor. Du är nog en av de starkaste jag har hört talat om. Wow. Drick bubbel åt mig med!!!

  16. Lilian

    Tycker du är fantastisk som bloggare, som skriver ”svar” till så många. OCH fantastisk som mamma som roddat allt ensam efter att blivit så illa behandlad. Att kärlek kan ta slut och att man vill lämna är inget konstigt. sånt händer . men man får banne mig inte göra det på det vis som ”sylt-kräket” gjort. Att inte berätta, inte svara på frågor, inte gemensamt planera för framtiden för alla. Särskilt barnens. Med så många barn borde ansvarskänslan vara större. Du har ändå vunnit. Det är dig barnen kommer att tacka en dag. Det är du som kommer att få barn och barnbarnsbesök när du blir gammal. Och rätt som det är dyker en snäll snygging upp…Kram

  17. Kristian

    Mm, nu är jag tyvärr kille men har gjort ungefär samma resa som du. Mig tog det över 20 år att sluta känna mig som världens största sopa. Det gör mig så jävla glad när du får mig inse att det fortfarande existerar, du förtjänar ditt bubbel madame!

    1. Kristian

      Mm, nu är jag tyvärr kille men har gjort ungefär samma resa som du. Mig tog det över 20 år att sluta känna mig som världens största sopa. Det gör mig så jävla glad när du får mig inse att det fortfarande existerar, du förtjänar ditt bubbel madame!

      Carola: Jag fattade:)
      Tråkigt att höra och jag hoppas att du inser nu att det inte är du som är sopan:) Men nog känner man sig som en soppåse allt.
      Kram:)

      1. Kristian

        Känslan av att inte duga kan sänka vem som helst, som du säkert vet. Men det sitter ju kvar som en jävla tagg, och då blev jag glad att det fanns någon som tordes kliva över den smärtan och återgå till att bli sin egen 🙂

        1. familjenannorlunda

          Jag förstår exakt hur du menar. Jag försöker iaf, men vissa dagar är värdelöshetskänslan stark och allt suger. De bra dagarna är tack och lov i majoritet 🙂

  18. Katie

    Nu börjar jag att bli lite orolig, hur mår du? Det har gått några dagar sedan du uppdaterade. Tänker på dig! Hoppas att du och barnen mår bra ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ❤️ ???

    Carola: Tack:) bara lite migrän, basket och att jag blev så berörd av era kommentarer <3 Nu är jag på banan igen!

  19. Ida

    Du är helt amazing! Ett starkt och äkta inlägg! Det gör så otroligt ont när man blir huggen i ryggen av ens livspartner!
    Fortsätt som du gör, du är stark och otrolig ❤️

    Carola: Exakt så – huggen i ryggen, och man såg det inte komma. Brrrr.
    Tack:)

  20. Johanna

    Vilken j*vla gris rent ut sagt! Grät mig igenom hela inlägget, du är SÅ grym! Dina barn är ju, trots allt de har fått gå igenom, lyckligt lottade som har dig!

    Carola: Jag håller med:) Tack<3 Jag hoppas att jag kan ge ungarna det de behöver!

  21. Ida

    Du är absolut helt jäkla enastående!! Heja dig och starkt av dig att berätta. En stark kvinna är du med underbara barn! Hoppas han ångrar sig så det gör riktigt jäkla ont! Läskigt hur nån man känner, förändras totalt. Mitt ex förändrades oxå, fast på annat vis.
    Du är en riktigt bra förebild❤?
    Kram på er

    Carola: Åh tack, blir så stolt när ordet förebild nämns i samma mening som jag <3
    Jag hoppas med att han ångrar sig, så han går i bitar, men tror inte det, Jag känner honom allt för väl och han funkar inte så. Han kommer aldrig att bryta ihop eller ångra sig. Han kommer intala sig att detta är exakt vad han ville och att det blev bra. Det var ju dessutom bara mitt fel alltihop så han är helt utan skuld….gosh

  22. Emmeli

    Du är så jäkla grym! Heja dig?förtjänar all bubbel i världen! Stark och modig som delar med dig!

    Har en pappa som gjorde liknande som din exman mot min mamma och oss barn, idag är han den Stora förloraren… karma karma!!

    Kram till dig supermam ?

    Tack, ska bubbla järnet i helgen:) Tråkigt att höra om din pappa:/ Kram!

  23. Johanna

    Åh. Tack för att du delade med dig. Jag befinner mig på år två. Ensam, förvisso med bara ett barn, men lämnad av min äkta make på liknande sätt. Med samma typ av upplevelser och med samma typ av resonemang från honom. Med samma DET som valde en gift man och nybliven far. Utan att känna eget ansvar eller systerskap.
    Framförallt med samma förhållningssätt till vår dotter, som var tre månader när han stack och lämnade mig med roddandet av husförsäljning och all byråkrati medan knäna vek sig.
    Jag kommer heller aldrig förlåta. Varför skulle jag?
    Det är inte den uteblivna förlåtelsen till honom som tär på mig. Det är den uteblivna stoltheten över mig själv som är förgörande.
    Jag kan gå hela mitt liv och förlåta honom utan att bli lycklig själv, för glömmer jag mitt eget värde och min egen hjälteinsats i mitt eget liv så är den där förlåtelsen gentemot honom inte vatten värd.
    Det är mig själv jag ska förlåta och gottgöra. Ta tillbaka rätten till att kunna njuta av mitt eget liv.
    Så tack för att du delade med mig.

    Carola: Stor kram till dig! Ja så tycker jag med, skiter väl i om han mår bättre, det är inte mitt problem längre. Hade jag varit den som lämnat hade jag nog känt ett annat ”ansvar” att hjälpa, men som dumpad känna jag bara Piss off 😉
    Att bli lämnad med en tremånaders måste vara generalskit, då ska man bara njuta. Men du klarade det, och du kommer bli starkare, jag kan nästan lova det. Eller vafan – klart du blir! Kram!!

  24. Emma

    Fy f-an vilket j-vla as!!! Men du är grym och sjukt stark som orkade gå igenom detta! All kärlek till dig och barnen, ni klarar er bättre utan en sån idiot! <3

    Carola: Mmm, 🙂 Ja vi har det bättre ensamma, tragiskt men sant. Tack:)

  25. Charlotte

    Du har inte bara råddat din familj i 4år – du har RÄDDAT DN familj!

    Att läsa din text var som en käftsmäll – rätt i hjärtat och jag kan såklart inte ens förställa mig hur det kändes och känns….

    Stor varm kram!

    Carola: Hm…ja kanske:) Det lät fint! Tack:)

  26. Nina

    Alltså wow! Vilken jävla resa. Heja heja dig! Förstår inte hur ditt ex och hans nya står ut med sig själva? När man har försört en annan familj, skiter i sina barn. Hur kan man ens skaffa fler? Det är så sjukt!
    Härligt för dig att du är en sån powerlady!

    Carola: Ja du, det undrar jag med. Och han var så fruktansvärt elak mot mig, sa att jag var helt störd, sjuk i huvudet, galen, att det inte funkade att ha fler barn.. och så skaffar han sig fler själv? Det känns för jävligt.
    Powerlady vete fasen:) men tack:)

  27. Iman

    Jag grät mig igenom ditt inlägg, du är enastående Carola. Vilket helvete du och barnen fått gå igenom, men det har gjort dig starkare än någonsin, All kärlek till dig och barnen?

    Carola: tack:) Ja det var ett riktigt helvete… fy farao. Kram:)

  28. Bella

    Aj så ont det gör att läsa om din resa, även om slutet är så oerhört fint 🙂 Du är stark, och du är klok! Jag och mina barn gick igenom en liknande grej (upplevelse är fel ord) och jag vet hur jävligt det smärtar. Han hälsar inte ens på sina barn när han möter dem och han har heller aldrig brytt sig om att han har blivit morfar till en idag helt, underbar, fantastisk liten 1-årig tjej. Hans förlust och min vinst! Önskar dig allt gott, och du, karman tar honom vilket den redan verkar ha gjort för den delen 😉 Kramar i massor <3

    Carola: Lite så kommer det bli här med..helt säker på det, gällande vissa barn. Så sjukt det kan bli!
    Tack och stor kram till dig:)

  29. Maria

    Gu så bra skrivet, dina känslor känns väldigt påtagliga! Du har klarat detta, du klarar vad som helst! Dina barn kan verkligen skatta sig lyckliga med en sån fighter till morsa som du!

    Carola: Tack! Jag hoppas jag klarar nästa fajt med, man vet liksom aldrig när den kommer. Brrr.
    <3<3<3

  30. Jannie

    det finns ingen annan som gör det som du gör. Du har så mycket styrka inom dig, du är en riktig överlevare. En överlevare jag ser upp till och
    om har klarat igenom detta och då klarar du vad som helst. den styrkan är svår att finna och när jag ser det hos dig blir jag ödmjuk inför dig.
    Jag kommenterar aldrig men jag fann detta genom bloggbevakning. Du är en av de starkaste kvinnor som finns. Jag sänder dig all min kärlek och respekt.

    Carola: Åh dina ord fick det att tåras i ögonen på mig. Tack! <3

  31. Lin

    Vilken jävla fighter du är!!!!! Du och dina barn är/kommer vara så sammansvetsade livet ut! Det du skriver om är hemskt, men det enar er som inget annat! ❤️

    Carola: Ja det är galet hur elände kan svetsa samman, men fantastiskt! Tack:)

  32. M,

    Vilken stark människa du är!! Hitta hit från bloggbevakning och ångrar inte klicket. Vilket starkt och inspirerande inlägg. Och vad glad jag är att dina barn har just dig som mamma. All kärlek till er ❤️❤️

    Carola: Åh välkommen, och vad härligt att höra att du inte ångrar klicket:)
    Tack för dina ord:)

  33. Therese

    Jag tycker att du verkar FANTASTISK som har styrt upp ALLT/fortfarande styr upp allt. Både dina barns liv och ditt eget. Det är beundransvärt!
    Det gjorde ont att läsa texten, om hur allt blev som det blev. Men det gjorde mig glad att veta att du numera är som ”en diamant” (vilket för övrigt är det bästa uttrycket som jag någonsin har hört)!

    Önskar dig och de dina all lycka, och styrka!
    Hälsning från en BloggBevakning läsare som hittade hit!

    Carola: Åh ni är flera från Bloggbevakning som hittat in hit vad roligt:) Ja, det har varit ett helvete, men förhoppningsvis så blir det aldrig lika hemskt igen. Det kan det inte bli. Ta i trä:)
    Tusen tack:)

  34. Annelie

    En dag kommer han sitta pa hemmet och beklaga sig att barnen som han har gjort sa mycket for inte halsar pa!!!??

    Vad stolt over dig sjalv. Blev sa berord av din text och skulle vilja ge dig en kram och ta en drink tillsammans med dig.

    Behover du komma ifran ar du valkommen till oss. Bor utanfor Manchester i en liten by med hastar utanfor fonstret. Jag var en stressad Stockholms brud innan jag kom hit for 5 ar sedan och antligen har jag fatt in lugnet i min sjal. Kram

    Carola: Ja så kommer det bli. Och då kommer väl insikten kanske..men knappast innan dess.
    Oh ja jag kommer gärna och hälsar på! 🙂
    Tack:)

  35. samps

    vet inte om jag bara har missat det bland dom inläggen du har skrivit om umgänget osv (började nog följa dig här på bloggen kanske ett halvår efter att han stack tror jag) men är det alltså du som s.a.s ”drog igång” umgänget (att han ska träffa barnen) eller accepterade han helt enkelt bara att tingsrätten(?) skulle bestämma åt honom att ”du ska träffa dina barn x antal timmar/månad”? (eftersom han ändå väntade tills någon annan tog ett beslut om det?) det lilla jag kan minnas att jag läst om det kändes det (då iaf) som att det var ett önskemål från din sida men jag kan ju ha missuppfattat det hela…

    Carola: Jag var på honom om att han inte kunde skita i barnen redan från första dagarna, men det tog sex veckor innan han träffade dem. Sen var det någon gång till, och sen messade han typ tisdagen innan midsommar och ville träffa dem på torsdag. Vi hade planer, och jag sa nej det funkar inte. Då tog han ( snarare han morsa…) det som att jag krånglade och kopplade in advokat.
    Med advokaterna kom en vårdnadstvist och allt blev skitkrångligt. Han träffade dem enstaka tillfällen, totalt skrapade han ju ihop 23 timmar;) men i stort väntade han på tingsrättens dom.

  36. Anki

    En varm kram till dig Carola som är den tappre och duktigaste mamman ever <3
    En blogg som är kanon även om jag ibland är några dagar efter att läsa 😉
    En sak är säker, du är värd en bättre karl än den du hade men som endå ar gett dig 9 så fina barn.
    Som tur att de är mest lika dig i både sätt och utseende 😉 Ha det bäst kära Du!
    Kramar från Skåneland

    Carola: stort tack:)

  37. Susanne

    Tycker du är så stark. Dina barn har en mamma som dom kan vara väldigt stolta över,och det tror jag att dom är. Som han betett sig så är det hans förlust och din vinst Ta dig två glas bubbel,minst,det är du värd.

    Carola: Tack! Hade bara en liten flaska, men tänker skåla i öl hela lördagen lång:)

  38. C

    En skitstövel!! Visst man är alltid två om ett äktenskap men….. som du skriver kärleken kan ta slut ? Men man gör slut och inte går bakom ryggen på den andra och barnen kan man inte göra slut med dom ska man tamif…. ta hand om.
    Tycker även du skriver lite ” fint om hans uttalande om vissa saker som om han vore singel osv får en lite känsla om att han inte va ”toppen make och pappa ändå? Ärligt jobba jämt och låta dig ta allt hemma, välja bort semestrar m familjen mm Nä !! han ska du vara glad att du slapp ! Men ibland så anpassar man sig och blir även hemmablind och ser inte den andres beteende för allt annat som rullar på där hemma .Om du riktigt funderar ? var han en engagerad omtänksam snäll man ? eller är det bara de ”snälla ögonblicken du lagt på minnet?

    Carola: Helt ärligt nu. Han VAR en fantastisk man och pappa. Och hade han inte jobbat med det han gjorde så tror jag att mycket hade varit annorlunda. Företaget tog så mycket tid. I början periodvis men sen mer och mer. Hans mamma har ju ingen att bry sig om, så firman är hennes bebis. För henne var den allt, och hon krävde att han skulle tycka lika. Efter några år skulle det lätta, sa han. Och det blev tvärtom. Jag har svårt att säga något specifikt datum/år när det ändrades. Han var engagerad hemma och eftersom jobbet periodvis var väldigt lugnt så var han mycket med barnen. Han gjorde massor hemma, dammsög, tvättade, lagade mat, fixade med bilar, trädgård osv. Men jobbet sög mer och mer ut all hans energi och det på bekostnad av familjen. Eftersom han tog allt som jag sa som klagomål så kunde jag inte säga så mycket. Fast det gjorde jag såklart ändå:) ser man klart och tydligt vad det beror på så säga man det. Men med allt jobb han lagt ner i den där firman så är det ju skitsvårt att sluta.
    Jag vet att han hade blivit en fantastisk säljare inom vad som helst, han kan sälja på eskimåer snö:) eller jobba på bank eller nåt annat mer regelbundet. Men han påstod att han älskade jobbet. Ja vem är då jag att döma?
    Från Charles Ingalls, pappan i Lilla huset på prärien till nån workoholic.
    Men helt helt ärligt så var han en bra man och pappa! Tills han flippade totalt, och åren innan det.
    Givetvis hade han fel och brister, som alla, men vi hade ett bra liv ihop, vår uppdelning var vi båda jättenöjda med och jag ”skyller ” alltså väldigt mycket på företaget. Och såklart även hans morsa som inte kan hjälpa sina söner, för den andra sonen mår ju inte heller toppen.

  39. Jungfrumamma

    Usch vilken hemsk story, Du är stark tycker jag. Jag tycker ändå du har rätt inställning och har lyckats så jädra bra själv, Jag kan bara ana hur det känns att hamna i en sådan sits.

    Carola: Och detta är ändå den minst fula versionen… det finns så mycket som jag inte klarar att skriva om. Tack:)

  40. Kristina

    Skål på dig, fina Carola! Ingen kommer någonsin att trampa på dig mer, den saken är klar! Du är vinnaren! Önskar dig och dina barn allt underbart! Tusen kramar till er alla! |<3

    Carola: Nä, definitivt färdigtrampat!Tänker aldrig ta skit mer.
    Tack:)

  41. Lotta

    Vilken fruktansvärd typ! Du kan vara glad att du slapp honom, men att han kan göra så mot sina barn??? Och vad är det för ny kvinna han har? Det måste vara något allvarligt fel på henne. Det minst attraktiva en man kan göra är att vända sin ”gamla” familj ryggen. Men hon kommer själv att drabbas av det en vacker dag.

    Jag hade en gång ett förhållande med en man som hade sin ex-fru och dotter boende i Kanada. Långt avstånd, så det var ju inte konstigt att de inte träffades så ofta. Alla nya människor han träffade visade han stolt ett foto på dottern för. Men tiden gick och till slut frågade jag om han inte skulle åka och hälsa på dottern eller flyga in henne till Sverige. Nej, det hade han inga planer på! Saknar du inte henne? Nej, det gör jag inte. Mitt svar: Dörren är där! Jag vill inte ha nåt med dig att göra alls!

    En annan man jag planerade att bilda familj med gjorde jag slut med för vi hade så olika åsikter om barnuppfostran. Jag blir bestört när jag hör om folk som börjar prata om det när ett barn redan är på väg. Och de kommer fram till att de har helt olika åsikter.

    Detta är förstås inget råd till dig Carola, men till de unga tjejer som eventuellt läser detta:
    Ta reda på hur killens förhållande till sina ex och till sin mor är. Minsta tecken på nåt som inte är ok är en varningsklocka!
    Se till att ni har samma idéer om barnuppfostran
    innan ni eventuellt skaffar barn, hur kära ni än är!

    Carola: Jadu, hans nya….hon presenterade honom som sin pojkvän på en fest de var på tillsammans innan han stuckit hemifrån… det ryktades ett halvår innan han drog om att hon var gravid, i de kretsar hon umgicks i… Det kom fram efter att han stuckit, en vän som fick höra det av en arbetskamrat som fått honom presenterad som hennes pojkvän reagerade på en bild av vår familj..
    Min vän, även en vän till honom ringde upp honom och frågade hur det var. Svaret var att det var ett rykte och på frågan hur han trodde att jag skulle må om jag fick höra det så sket han högaktningsfullt i det. Han var högst otrevlig mot vår vän, som chockades riktigt ordentligt.
    SÅ den nya… ett beräknande jävla DET. Men han kunde ändå valt att låta bli. Men normala tjejer tycker som du, att det är oattraktivt. Jag skulle tappa lusten direkt om jag träffade nån sån, även innan allt skit hände.

    1. Amanda

      Jättebra kommentar Lotta!
      Jag är sambo med en man som är 10 år äldre och som har 2 barn med sitt ex, dom delade 12 år ihop. Jag fick ett ”varningens-tecken” ifrån exet då hon ville prata med mig när hon fick reda på mig ifrån pappan till hennes barn. Hon berättade att han favoriserar dottern ist för sonen, inte har brytt sig så mycket och absolut inte vill ha flera barn framöver. Inget kunde vara mindre sant så för mig blev det mer ett uppvaknande över vilken människa hon är. Alltid otrevlig och vresig i telefon när hon pratar med min sambo och bestämmer själv över vilka dagar hon ska ha barnen, just pga att hon inte tycker att dom ska vara hos oss så ofta då hon självmant har valt att endast jobba 65%. Inte fan är det vårt fel att hon vill vara hemma mer men det betyder inte att vårt umgänge ska minskas.
      Iaf, nu kanske jag bara pratar men jag behöver få ut mig det 🙂
      Jag vet att han kommer bli en fin pappa till våra framtida barn och självklart så kan man inte vara bäst inom alla ämnen inom barnuppfostran.

      1. Lotta

        Lycka till Amanda! Och nåt lika fruktansvärt är ju förstås en förälder, mamma eller pappa, som saboterar umgänge och som sätter sitt eget behov före barnens.

  42. Maria

    Jag har följt din blogg till och från under åren och har inte riktigt fått grepp om vad som hände. Fantastiskt att du delar med dig.
    Det visar hur otroligt stark du blivit och jag tror även dina barn blivit stärkta av detta.
    Jag har alltid beundrat dig för att du orkat med allt själv och även studera.
    Självklart ska du bära huvudet högt och skåla i bubbel är givet, bara för att du kan.
    Du är en fantastisk människa som delar med dig i både stort och smått. Heja dej!!!

    Carola: Jag har skrivit massor om det, men inte på länge. Känner mig mest less på det, jag har verkligen ältat mig igenom det och nu är det klart:) Men det är klart att jag berättar om ni undrar.
    Jag tror inte på att gömma undan saker som gör riktigt ont och som är livsomvälvande, därför skriver jag, och jag är tacksam över allt det stöd som ni skickat genom åren 🙂
    Tack!

  43. Helena

    Tårarna,rinner, du skriver så otroligt bra om det allra svåraste <3. Du är ärlig rakt i i kaklet och det gillar jag verkligen. Din version ja men jag tror på dig i allt du säger ska du veta. Han har förlorat, du har vunnit även om det inte ser ut så just nu. Fy fan för honom säger jag bara. Så fult agerat och sedan en fet offerkofta på det. Styrkekram!!

    Carola: Tack:) Det var inte helt lätt att skriva, så det känns bra att det gick fram. Det har hänt så mycket, och jag har dealat med så galna saker som liksom blivit normalt.
    Tack för ditt stöd! Och offerkoftan….så jäkla mitt i prick!!

  44. Anette

    Jag gråter här… :(. Fruktansvärt det han gjorde mot dig och barnen. Att inte göra slut på riktigt, ja det fattar inte jag. Det tyder på att han inte är riktigt frisk… Du är vinnaren i det hela, du har kontroll över ditt liv och du får vara med dina barn! 🙂

    Carola: Ja, det gjorde ju så att jag inte kunde släppa och gå vidare förrän långt senare. Och när jag bad om svar för att kunna få ett avslut så var han bara kall och hård och vägrade. ”Varför ska jag svara på det??”
    Tack:) Ja jag är en vinnare i detta!

  45. Anette

    Alltså jag gråter här …….. Det han gjorde är så fruktansvärt… Så fruktansvärt fel mot dig och barnen!!! Alltså han måste ju vara sjuk i huvet ju!! Mest för att han inte hade mage att ’göra slut’ på riktigt. Att inte avsluta det på ett respektfullt sätt. DET förstår jag inte. Därför tycker jag inte han kan vara riktigt frisk. Men det är ju du som är vinnaren i det hela. DU är stark, du har barnen nästan jämt. En rikedom!!

    Carola: Tack:)

  46. Agneta

    Jag kan inte sluta gråta när jag läser detta. Jag har följt dig så länge, men kan fortfarande inte förstå hur han tänkte/tänker. ❤️❤️

    Carola: Tack:)

  47. Karolina

    Wow! Vilken berättelse! Rakt, gripande och också med en rejäl dos humor! Håll ditt huvud högt!

    Carola: Man måste kunna skämta om eländet, för mig hjälper det massor att kunna garva högt åt jobbiga saker:)
    <3

  48. Anna

    Fysiken vad stark du är och jag tycker att du verkar vara en underbar människa. Du har gått igenom så jobbiga år och ändå är du starkare än nånsin, så glad att läsa detta!
    Tur att du har så goa ungar! Kram på dig

    Carola: Ja har världens bästa ungar, det hjälper ju till:) Tack!

  49. Annika

    Underbara, starka du!
    Fantastiskt inlägg på så sätt att du uttrycker dig så bra.
    Sen så är det väldigt tragiskt – det du varit med om. Vilken skit till man han blev.
    Kramar!

    Carola: Åh tack, det är så svårt att skriva ibland, och efter att ha läst igenom det säkert trettio gånger så tänkta jag nästan inte posta det…. så det är skönt att ni fattade hur jag menade:)
    Kram!

  50. Karin

    Enda sen jag läste det här har jag grubblat och funderat.
    Knäppte du inga kort då på dina blåmärken? Kan man inte anmäla en misshandel i efterhand?
    Du har ju vittnen till den.
    Kram igen.

    Carola: Nä tyvärr. Det är ju solklart i efterhand att jag skulle anmält. Men då var allt sån kaos. Kram:)

  51. Mb

    Det är bra skrivet av dig och bra att du står stark i allt detta
    Men bortsett från det
    HUR mår dina barn och hur kommer DE att må framöver
    Be gubbjöveln tänka på det
    Nåt jävla litet uns av samvete och känslor bör han väl ha

    Carola: Barnen mår bra idag. De har mått riktigt dåligt periodvis, framför allt de äldsta tjejerna. Jag kan bara hoppas att de inte kommer må dåligt i framtiden, men det visar sig ju.
    Han kommer aldrig att fundera det på, i hans ögon har han inte gjort något fel. ”Vad skulle jag göra då??” är hans svar till folk som försökt prata med honom. Jo…allt utom detta hade varit bättre liksom;)
    Noll samvete, definitivt noll känslor.

  52. Therese

    Heja dig! Lyckliga barn som har dig! Du står upp för dig själv och dina barn! Nästa gång jag skålar ska jag skåla för dig! Varmaste kramar från Therese!

    Carola: Ja, vi skålar:) Kram:)

  53. Neta

    Bara det att åka till Thailand utan fru och barn är ju ett sjukt beteende och inget en pappa/make gör. Inte innan allt är uppklarat.
    Han ser ju inte heller glad ut när man ser han ute på marknader, har ett stressat beteende. M har jag aldrig gillat heller, hon är antingen som en ättiksgurka eller överdriven.
    Jag hoppas dock för dina barns skull att det blir bättre och att dom får en relation till sitt syskon, varken dom eller det nya barnet har ju nån skuld i det här, det har bara han. Men samtidigt tror jag inte att det blir så om han inte slår i skallen jäkligt hårt eller nåt sånt.
    Vad boendet beträffar så kan du ju begära besittningsrätt till de största flyttar, sen blir det nog svårt att få rätt att bo kvar med bara 4 hemma.
    Men att allt detta är hans förlust och du som i framtiden kommer att ha bäst relation med barnen, det är det nog ingen tvekan om.

    Carola: Helt ärligt så fattar jag inte varför en relation med halvsyskonet ska vara viktigt? Inte för mina ungar iaf. De är helt ointresserade, och varför skulle de gilla någon som de själv blivit bortvalda för? Jag talar av egen erfarenhet här, jag har en halvsyster som jag aldrig träffar och har noll relation till. Jag mår inte ett endaste dugg dåligt över det:) Inte hon heller vad det verkar:)

  54. Elin

    Vilken fantastisk kvinna du är! Stark och står på egna ben! Kvittot är dina fina barn, du är beundransvärd! Men framför allt, du förtjänar verkligen ALLT gott i livet!

    Carola: Tusen tack <3

  55. Monica

    Du är så jävla bäst bara ❤️Snygg är du oxå lär ju inte ha svårt att träffa nån ny .Din Exman borde du lämnat åt pöbeln ?????

    Carola: Haha, tack:)

  56. Charlotte

    Herregud!! Så fruktansvärt att läsa. Så jävla ensam du måste känna dig. Någon skrev nåt om att ” han ditt ex aldrig kommer bli vuxen” jag håller med. Han verkar vääääldigt omogen o mycket mer.

    Önskar dig o din familj allt gått för framtiden. Att du kommer träffa en ny goding till RIKTIG man är det ingen tvekan om. Du är en super snygg kvinna! Hej!

    Carola: Nja snygg vete fan, men jag hoppas på Godingen:)
    Tack:)

  57. Johanna

    Har barnen träffat sitt eller sina nya syskon?
    Hur gammal är barnet?
    Hur skulle du förhålla dig till barnet om ni träffades?
    Intressant läsning om hur allt gick till! Du är en kämpe!

    Carola: Nej. Öhhh jag vet inte riktigt? Ett och halvt eller nåt sånt? Kanske.
    Jag vill absolut inte träffa den ungen. Never in my life, jag skulle lugnt vända och gå åt andra hållet.
    Barnen vill inte träffa den och som jag skrev i en annan kommentar – blod är inte viktigt. Jag har en halvsyster som jag aldrig träffar, vi har ingen relation och har aldrig haft. Hon är äldre än mig. Jag mår inte ett dugg dåligt över det. Jag kunde inte bry mig mindre, och inte hon heller vad det verkar:) Jag har vänner jag skulle kunna dö för, så blod är inte tjockare än vatten.
    Jag tror att barnet kommer lida mer än vad mina barn gör om de inte får nån relation och det är inte mitt problem. det skiter jag högaktningsfullt i:)

    Tack:)

  58. Kamilla

    You go Girl ? Superduperimponerad av att du klarade det! De flesta säger att de ska välja barnen före allt annat men du har varit en tigrinna för dina barn! Kanske dags att byta namn till Tigrinna Wetterholm??

    Carola : Kan lägga till det som mellannamn:) Tack:)

  59. Teresa

    Heja dig /oss
    Som fixar att ta hand om barnen vad som än händer, har varit med om ungefär samma som du
    Mitt väljer att inte ha kontakt alls med sinabarn
    Kram till dig

    Carola: Lite skönt ändå, att slippa honom helt. Även om barnen kanske känner annat. Men för dig:) Jag skulle lugnt vilja ha det så. Om JAG fick vara ego.
    Tack, och kram

  60. Ann-Sofie

    Beundrar verkligen dig din styrka och vilken fantastisk mamma du är till dina barn. Du ska vara tacksam att du blev av med honom, du förtjänar en bra man.Förstår inte hur en människa kan bli så förändrad. Du är vinnaren han är förloraren. Kram

    Carola: Ja idag är jag ju det. Glad att vara av med honom alltså:)
    Tack:)

  61. Ann-Sofie

    Beundrar verkligen dig din styrka och vilken fantastisk mamma du är till dina barn. Du ska vara tacksam att du blev av med honom, du förtjänar en bra man.Förstår inye hur en människa kan bli så förändrad. Du är vinnaren han är förloraren. Kram

  62. Elena

    Så bra skrivet!!! Har längtat länge efter detta inlägg. Jävlar i min stekpanna vad stark du är och vilken YNKRYGG du har till exman!!!

    Carola: Åh tack:) och japp;)

  63. GC

    Heja dig Carola. Jag beundrar hur du klarade av detta svek så pass bra som du gjorde. Och jäklar så bra ditt liv blivit. Så mycket roligt du gör och så fräsch och snygg du är. Kram.

    Carola: Kram och tack:)

  64. eva

    Hej Carola. Läskigt att läsa din berättelse för det känns som att det är mitt liv du skriver om!! Mitt helvete började 2003 då min dåvarande man o far till mina 2 yngsta men ändå tonårsbarn började bete sig som ett arsle.. Läskigt vad lika dom betedde sig.. Min man vart elak och var aldrig hemma ville inte umgås mm. När jag till slut frågade vad som var fel så svarade han ”Jag vet inte om jag älskar dig” Det var den enda förklaringen jag har fått. Sen följde 1,5 år med svar som ”jag vet inte” när jag frågade vad har ville.. Det som hände till slut var att min bästa väninna var den han nu är ihop med!! Kort berättelse men så lik allt du berättade att det är läskigt. Jag är inte lika snäll som du och kallar henne Det jag kallar min ”äcklet” Det blir ju lättare med tiden men sveket känns lika mycket än fast det är 14 år sen det hände. Har inte träffat mitt ex mer än 3 går på dessa år och henne 2 gånger klarar det inte. Känner iaf med dig och förstår hur du känt det!! Jag tycker du är en fantastisk tuff tjej och en förebild för andra!! Stor Kram till dig!! ❤️ ❤️

    Carola: Urk! Jag har sett DET en gång, och det var samma gång han knuffade mig, då satt hon i bilen och väntade. När jag såg det, för jag spatserade såklart efter honom och gapade och skrek, så slet jag upp bildörren, beredd att slita tag i håret på henne och släpa ut henne och tja, typ sparka ihjäl henne. Han hann dock köra iväg, tur det så jag slapp sitta i finkan för mord, för jag var så jävla adrenalinstinn.
    Kram på dig:)

    1. Eva

      Ja ibland önskar man att man ”fick” slå på dom ordentligt och få ut aggressionerna man känner för vad dom gjort!! Dom iaf mina har ju ingen aning hur illa dom gjort mig!
      Kram till dig med!!
      Din lilla Doris är så lik min Vilda så kul att se
      ? ?

  65. Teres

    I ett avsnitt av FA när ni fick frågan om att skaffa fler barn, och P sade att han inte ville, har jag ett svagt minne av att du sa att man kunde ju ”råka” glömma ta ett P-piller. Jag kan ha fel, men det låter ju lite lömskt, tycker jag.

    1. familjenannorlunda

      Ett- jag inte ätit p-piller sen innan Janelle, slutade med det 1993.
      Två- jag skulle aldrig luras!
      Tre: på frågan om vi ville ha fler barn sa han : jag tycker som Carola, och flinade glatt.

      Så du har nog blandat ihop oss med nån annan familj.

  66. Marre

    Förstår att det varit kämpigt. Men kan du inte se att det är synd om honom som inte fått klippa av navelsträngen från sin mamma? Han är ett litet barn fast han ska vara vuxen, som aldrig frigjort sig från sin mamma. Han kommer aldrig bli vuxen tyvärr. Fortsätt kämpa!

    Carola: Oh ja, han tror dock att den är klippt, men den är som en lian:) Klart det är synd om honom, jag har gråtit många tårar över att det är synd om honom.
    Jag kämpar på:)

  67. Helahea

    Du är otroligt grym !!
    Vilken resa du har gått igenom och går igenom fortfarande.
    skål för din fortsatta resa ?

    Carola: Jo, jag vill inte ha den ogjord, men vill aldrig vara med om den igen! Skål!

  68. Helena

    Jag är tacksam för att jag följt dig under dessa år. Din resa har gått parallellt med min. Utan att vi känner varandra. Jag känner ändå igen mig i så mycket. Sorgen, att bli sviken och lämnad, att bli behandlad som skit efter ett långt liv ihop. Hur ont det gör. Och hur det får en att tappa fotfäste. Och hur det är att vara så ledsen fast känslorna för exet är slut. Och alla lögner och påståenden om en som person.
    Styrkekramar till dig!

    Carola: Och detsamma till dig!!

  69. maria piteå

    Detta är inte skit snack utan din sanning. Som du ser de.

    Ja undrar och har undrat under åren som gått. Hur gick de med huset? Jag märker ju att ni bor kvar. Men fick du hans del eller äger han fortfarande halva?

    1. familjenannorlunda

      Nej. Vi äger halva huset var och rent juridiskt kan han tvinga mig att köpa ut honom eller sälja. Huset ligger i Uppsala där små lägenheter går för 2 miljoner.. vårt är värderat till 4milj för fyra år sen och det har stigit i värde med all renovering som gjorts. Jag får inga lån:-/ eftersom vi delade upp livet så jag var hemmamamma. Vi sålde vårt gamla hus för 2 milj och köpte detta för 2,6 så jag kan aldrig hitta ett billigare boende för mig och massa ungar. Inte här. Jag kan flytta långt härifrån och bo billigt, men han är ju inte mobil iom företaget så det går inte. Han tillåter inte det.
      Alltså kan han se sig i himlen efter att jag ”går med på” en försäljning. Jag tycker gott att han kan se till så barnen har ett vettigt ställe att bo på när han nu inte gör ett dugg mer? Och tydligen tänker han samma. Det är jag tacksam för. Samtidigt som jag ser det som att han botgör:)
      Och han hotar ju med att sälja titt som tätt.. men då får han även ta över alla barn har jag sagt. För jag får som sagt inga lån. Då drar jag. Bor hos syrran, flyttar till Norge och jobbar inom vården eller nåt. Och DET vill han ju inte. Tänk att få massa ungar på halsen helt plötsligt.
      Så det är exakt samma som förut med huset.

  70. Skånsk 2 barnsmamma

    Har följt dig ända sedan familjen annorlunda, måste säga att jag beundrar dig verkligen, vilken stark kvinna du är. Du är värd sååå mycket mer. Ta hand om er ❤

    Carola: Tack så mycket:)

  71. Malin

    Helt otroligt att man kan bete sig så och går inte att förstå hur man kan strunta i sina barn! En liten undran som du inte behöver svara på….betalar han underhåll till dig för barnen?

    Carola: Nä det är obegripligt. Ja han betalar.

    1. Prematurmamma

      Men så tur då tänk att vara bra på hjortronsylt i stället för att umgås med sina barn. Verkligen rätt prioritering av han och mamman.

  72. Susanne

    Hej, följt din blogg ett tag eftersom jag visste vem du är efter att jag såg er på tv i ”Annorlunda familjer”. Jag är imponerad av er som skaffar så mycket barn med allt vad det innebär och tycker det är kul att se på men………..hur f-n tänkte människan som gjorde så mot dig och ungarna???? Jag blev också ensam fast med 2 vuxna barn och 5 barnbarn nästan samtidigt som dig den 22 feb 2013. Det gjorde/gör fortfarande ont men jag sätter fötterna framför varandra dag och kämpar på. Vi hade levt ihop i 37 år.
    Men jag vill bara säga att du är duktig, stark, bra. Du gör rätt fortsätt bara.
    Ta hand om dig och dina barn
    Lycka till

    Carola: Han tänkte nog inte alls, alternativt med fel huvud;) Stor kram till dig!!

  73. Lena

    Kunde riktigt känna ångesten och smärtan du måste ha känt under den perioden, väldigt illa skött från hans håll. Och bra kämpat av dig som kom ut starkare ur detta

    Carola: Det var riktigt jobbigt. Och väldigt illa skött. Och onödigt.
    Tack:)

  74. Tant H

    Det är så bra att Du skriver! Att Du låter själen få sig ett riktigt reningsbad! Att Du genom att vara öppen och ärlig hjälper andra att komma vidare! Tiden läker-ja visst gör den det men man får inte vara så rädd att man inte petar på såret…så länge det blöder till är det något som vill ut.
    Carola-Lycka till och om någon är värd ett Lycka till är det Du!

    Carola: Ja, jag hoppas ju nånstans att någon annan kan finna lite tröst och styrka i att inte vara ensam. Och för att skriva är min terapi. Har alltid varit.
    Tusen tack:)

  75. Carro

    Carola, du är grym. Tror ingen kan fatta vad Du&din familj gått igenom. Jäklar vilken mamma du är!

    Carola: Tror ingen som inte varit med om det kan fatta, jag kunde det definitivt inte innan jag hamnade där själv.
    Tack:)

  76. Jenny

    Man vill ju nästan kräkas när man läser vad han gjort mot dig och barnen,men samtidigt så tycker jag riktigt jäkla synd om honom. Han måste ju helt enkelt må fruktansvärt dåligt för att kunna bete sig så där. Jag hoppas för hans skull att han inser att han måste göra nåt åt sitt mående,prata med någon. Annars kommer det till slut explodera totalt inom honom. Synd för honom att han inte har lika fina människor omkring sig som du har,för han hade nog behövt någon som rytit ifrån ordentligt och tvingat honom att söka hjälp. Det är ganska tydligt att han försöker intala sig själv att han inte gjort nåt fel. Han flyr från känslorna.
    Jag är glad att du är en så stark människa,barnen behöver ju iaf en bra förälder:-) Du är verkligen in riktig inspirationskälla!

    Carola. Tack! Det är synd om honom. De som är närmast honom verkar bara jamsa med. Säger att det kan ju vara så att kärleken tar slut, och att det är okey. Men det är ju inte okey. INte att bete sig som ett arsel.Att kärleken tar slut behöver j inte innebära att man trampar ihjäl sin expartner och skiter i allt.
    Våra gemensamma vänner, vi har ju typ bara det eftersom vi var så unga när vi träffades, har försökt prata med honom, men han vägrar. Han komma aldrig att söka hjälp, för han har inget som behöver fixas enligt honom, Han mår prima!
    Så jag har slutat tycka synd om honom.

  77. Karin

    Du är så värd ett glas bubbel ❤
    Du är otrolig, Du är imponerande, Du är så himla bra, Du är som en idol, Du är fantastisk.
    Kramar från mig

    Carola: Gillar idol:) Tack <3

  78. Petra

    Jag vet inte vad jag ska skriva för att det inte ska låta banalt men….WOW. DET spelar ingen roll om det ”bara” är din version… du är fantastisk!

    Carola: Tack, det värmer <3

  79. Tina

    Usch jag gråter när jag läser …
    Vad du måste kämpat!! Tycker du blivit behandlad rent omänskligt
    av honom:(
    Bättre Mamma kan inget barn få:)

    Carola: Inte meningen att du ska gråta…<3
    Jag håller med, det är så det känns… <4 Tack!

  80. Me

    Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver.. men så blev jag lämnade med bara två barn.. första året var ren överlevnad.. sen kommer man tillbaka.. starkare än nånsin. Du är så stark Carola!

    Carola: Ja, det vände där nångång, tack och lov.
    Kram till dig och tack:)

  81. Helene

    Från min sida sett, ska du vara glad att du blev av med honom.Ibland är ensam stark. Kram.

    Carola: Jag är det. Idag. Livet är enklare när man är ensam på riktigt än ensam i ett förhållande.! Tack och kram:)

  82. Jenny

    Du är helt fantastisk!! Dina barn har tur som har dig ?

    Carola: Ja det tycker jag med:) Haha, nä, men jag tror att de mår så bra de kan idag:)

  83. Katie

    I åtta, närmare nio år har jag följt dig och din blogg Carola, fantastiska du! Och dina fina barn! Jag vill bara krama om er!
    Du är helt fantastiskt stark! Kram och kärlek! Det är det enda jag kan säga för jag är mållös!
    Kramar om!

    Carola: Nästan ända från start! Jag har bloggat i tio år i sommar:)
    Tack för allt.

  84. Carina S

    Det känns alltid skönt att höra att man inte är ensam. Min ex make gjorde precis likadant, dock har vi varannan vecka. Tyvärr behandlar han mig fortfarande på samma nonchalanta respektlösa sätt och det gör att vårt barn hamnar mitt emellan oss, vilket naturligtvis inte är bra för barnet. Men jag hoppas fortfarande att någon gång kommer det bli bättre.

    Carola: Jag hoppas med att det blir bättre för dig. Jag är som sagt väldigt glad över att få ha barnen för jämnan 🙂

  85. Agda den förste.

    Oj, vad stark du är.
    Verkligen oerhört bra jobbat att klarat av detta med bravur.
    Det är ju hans förlust. Hur kan man bara göra såhär?
    Hälsningar Skåne.

    Carola: Tack:) Och ja hans förlust!

  86. Vera

    Några saker:
    * det är HANS förlust
    * du är bland de starkaste jag vet
    *du kommer alltid att ha ryggen fri och kunna sova gott med känslan av att ha gjort allt för dina fina barn
    * bubbel är gott 🙂
    ///en annan som också ”har ett datum”

    Carola: * Japp
    * Tack
    *Japp
    * Jappjapp:)
    Och en stor kram till dig med!

  87. Cecilia

    Kram
    Brukar inte kommentera så ofta men du är stark och jag älskar ditt sätt att skriva, håller inte alltid med dig men varför skulle jag göra det?? Jag är inte du med dina erfarenheter å du är inte jag med mina erfarenheter 🙂
    Är ”glad” över att du har tagit dig igenom den här tiden och är på andra sidan av allt det tuffa. Ja nya motgångar kommer troligen så är livet men du är nu starkare å klarar så mycket.
    Tack för alla goda råd å tips genom åren. Jag fattar inte hur du klarar 9 barn när jag tycker ett räcker med ett 😉
    Kram å god natt

    Carola: Nä precis, vi kompletterar varandra, det är det som är så kul:)
    Allt är relativt, jag kan lova dig att jag tyckte det var asjobbigt med ett barn, som dessutom var ett enkelt barn:) Mycket jobbigare än med nio:)
    Kram

Visa alla 138 kommentarer
Allmänt

Teaser ;)

Hur spenderade ni fredagkvällen ? 

Jag kan inte klaga.?

Naken gladiator i bubbelpoolen. Muskler, tatuering, mysbelysning, drinkar, sa jag muskler? och dunkande musik. 

Och just ja, gladiator utan kläder, ni hörde det va? 

Nu måste jag sova! Kommer ha sån djävulsk träningsvärk i morgon. Tuff träning tisdag, onsdag, torsdag och så toppa med två grymma pass på fredag .. och i morgon hänger vi med David en timme ? 

Det går bra nu ?

Kommentera

Allmänt

Ett önskat inlägg om utbildning:)

Jag frågade ju er vad ni ville läsa om, och det var kul att se vad ni hade för funderingar:) Ni får gärna fortsätta önska er inlägg.

Idag tänkte jag ta och skriva om det första:)

 

Hur du ser på dina barns utbildning/framtida jobb/dylikt. Skulle du vara ok med om de inte ville gå klart gymnasiet, hur tänker du kring vidareutbildning, är det viktigt för dig? Skulle du peppa eller försöka avråda från att försörja sig på något mer ”instabilt” yrke, exempelvis inom konst? Är det något du absolut Inte skulle vilja att dina barn arbetar med? Något du skulle tycka att det vore skoj om något av barnen jobbade med? Osv 🙂

 

Ja hur tänker jag? Förut så var ju gymnasiet lite viktigare än nu. Eller snarare, VAD man valde var viktigare för det gick ju att välja bort ämnen. Jag valde såklart bort matte i en grisblink eftersom jag kunde, och sökte dessutom gymnasielinje efter vart man slapp den.  Jag kan ju inte räkna, och det är inget jag kan lära mig heller, det är inte så enkelt. Jag är totalt sifferblind.De säger mig inget och jag får inte ihop det alls, Jag kan inte tänka logiskt kring siffror och HATAR att så mycket har med dem att göra. Alla dessa logiska pussel och skit, om det är tre pinnar här och tre pinnar här vad ska det då vara i den här tomma rutan? Inte fan vet jag. Fattar inte ett skit. Men jag är ju extremt logisk i annat. Men siffror och jag är inte kompatibla.

Det är ju mindre bra att jag valde bort matten kan man ju säga, eftersom jag har velat gå utbildningar där matte varit ett krav. Och jag kan inte lära mig, alltså är det ingen idé att försöka läsa in det. Jo, OM jag hade velat något tillräckligt mycket så hade jag gjort det, med dit kom jag aldrig:)

 

Idag så ger ju alla gymnasieutbildningar högskolekompetens. Spelar inte så stor roll om du går Bygg eller Sam.

Alltså tycker jag att de ska välja gymnasieprogram exakt efter vad de är intresserade av. Jag styr de inte ett endaste dugg i slutänden även om de såklart bollar med mig och jag har åsikter:) De här ungarna är uppfostrade att tänka själva och kan argumentera för sin sak. De är kloka.

Jag tycker dessutom att de kan försöka ha så kul som möjligt. Inte välja ett tufft program på en skola där medelbetygen är snäppet under det högsta om de känner sig skoltrötta. Varför plåga sig? Om godkända betyg i tex estetisk ger samma möjlighet att läsa vidare, och du brinner för det, läs det då.

Inget av mina stora barn har haft siktet inställt på att bli läkare eller advokat. Janelle gick Sam, men hade planer på att gå just estetisk men råkade sen besöka Katedralskolan, och då var det kört:) Att få gå i en skola som ser ut som Hogwarts när man är en Harry Potter älskare det gör att man kan gå Sam.

Patricia började på Sam, för att hon blev ”lurad” av en ”kompis”. Hon ville gå stylist, ihop med den här kompisen, men eftersom tjejen sa att hon ångrat sig och sökt nåt annat så ville inte Patricia gå själv. Hon var väldigt osäker när hon gick i högstadiet. Hon sökte i stället och kom in på Sam. Hennes ”kompis” sökte stylist och kom in. Det fanns bara en skola här då som hade det, och eftersom Patricia knappast ville vara i närheten av den här tjejen efter det där ( det var massa annat skit också) så bytte hon i stället till Turism, eftersom även hon har så svårt med matten att hon inte klarade av den på den nivå som krävdes.Bland annat.

Patricia har alltid velat gå stylist och jag försökte verkligen få henne att välja det, trots att hon trodde att hon skulle bli ensam för jag visste att hon skulle ångra sig. Så att jag inte styr de ett endaste dugg som jag sa, det stämmer ju inte alls vid närmare eftertanke;)

Hon ville så gärna, men vågade inte vara själv. Och som hon ångrar sig idag. Det är ju hennes största intresse, allt som har med skönhet, hudvård, hår och kläder att göra. Att gå vidareutbildningar inom sånt kostar pengar, finns få utbildningar som är Csn-berättigande osv.

Det visste jag ju, och jag visste att hon skulle ångra sig, Om jag inte var tvärsäker på det så skulle jag (nog) inte försöka styra dem.

 

Corrinda vill bli polis:)

Det har hon velat sen hon var liten, och det tror jag att hon kommer passa superbra som. Hon är lång och stark, empatisk, har lätt att prata med folk, och kan ta folk. Empatisk och klok. Bra polisämne helt klart.

Hon velade mellan bygg och Sam Beteende, och valde det senare.

Hon tycker psykologin är spännande, och det känns som han valde helt rätt. Hon bör ha noll problem med de fysiska testerna och ligger finfint till även i betyg. Polishögskolan ska vara överlyckliga över att få henne:)

 

Robban vill helst inte gå något alls, men det blev el. Passar honom bra för då är han klar efter gymnasiet. Fördelen med praktiska linjer.

 

Att de INTE skulle gå gymnasiet är inte ett alternativ.

Att de inte går vidare i högskolan, det är deras eget beslut, men gymnasiet tycker jag hör till min uppgift som förälder att se till så att de kommer igenom. De är inte stora nog att begripa att det är skillnaden mellan typ liv och död. Eller i alla fall skillnaden på att få ett jobb de trivs med eller behöva ta det som finns oavsett om de hatar det.

Det är mitt mål, att de ska kunna jobba med något som de gillar, något det trivs med och något som gör dem glada. OM det sen är polis, gamewriter, fashion, kassan på ica, politiker eller skura golv på sjukhuset  det är sekundärt, så länge de trivs.

Jag vet inte ännu hur jag gör om något av barnen vägrar, det är ju svårt att tvinga någon, men än så länge har det inte varit ett problem. Jag tror att jag skulle försöka tvinga dem:) Ta till de klassiska barnuppfostran-knepen : Hot och mutor. Funkar allt som oftast.

 

Okey, Men det finns såklart jobb jag inte vill att de ska ha:)

Nummer ett är Parkeringsvakt. Jag har inget emot att det finns regler runt parkeringar, men så jäkla många parkeringsvakter ser det som sitt mission att sätta dit folk. Jag höll på att få en p-bot för att jag gick tio meter till maskinen för att köpa en biljett. När jag kom tillbaka stod han och skrev och jag bara: ”Öhh?” och viftade med biljetten. ”Är det okey att man går och köper biljett eller?” Det tog mig ju typ en minut.

En annan gång stod jag intill min bil när en kvinnlig p-vakt hoppade ur sin bil som stod parkerad vid min och lappade den. ”Men hallå?? Vad fan pysslar du med?” ”” Jaha, men jag kan inte ta tillbaka den, du får överklaga” Och som jag överklagade, och som man måste stå på sig för att få rätt. Det händer typ aldrig, men till sist hade jag väl tröttat ut dem för de gav med sig. Aldrig i helvete att jag pröjsar en felaktig p-bot. Inte när jag har vittnen:)

Så p-vakt går fetbort. Och jag ber om ursäkt till alla p-vakter som är schyssta, jag har träffat sådana med:) men de är få.

 

Sen har vi de här farliga yrken där polis ingår, och även brandmän. Jag vill ju inte att mina ungar riskerar livet, men å andra sidan är det så viktiga yrken. Alltså är det okey, men jag kommer ju oroa ihjäl mig. Men samtidigt vara sjukt stolt över att de gör viktiga insatser.

 

Att jobba på reningsverket vill jag inte heller att de gör. Gå och andas in folks exkrementer och vänja sig vid stanken, nä tack.

 

Legosoldat är inte heller så fräscht, så det hoppar vi över, men det är fritt fram att bli militär.

 

Det finns säkert en hög till med yrken jag inte skulle bli superlycklig över att de valde, men till syvende och sist har jag väldigt lite att säga till om där. De måste få välja själva. Även p-vakt alltså.

 

Skulle nån vilja bli konstnär- så är det fritt fram, men då får de gå ett estetisk program först, för de behöver ändå en grund, och sen finns det väl högskolor för massa sånt? Typ textil, och sånt? Jaja, det är ingen som är direkt konstnärlig så det lär inte ske:)

Jamie kanske blir musiker förvisso, med sin kärlek till gitarrer:)

Men visst får de välja även annorlunda yrken. Jag skulle absolut stötta dem.

 

Vad det gäller betyg så vet jag att jag kanske är lite annorlunda. Jag kräver att de gör sitt allra bästa. Thats it.

Inte toppbetyg, eller straff om de inte presterar efter mina förväntningar.

Alla är inte läshuvuden, och att tvinga dem att plugga många och långa timmar fast det inte fastnar i huvudet gynnar ingen. Allra minst gynnar det dem. Man tar ifrån dem lusten att vilja fortsätta plugga. Så tror jag.

Sitt bästa. Det är gott nog åt mig:) Och jag tror att det blir bäst så i slutänden:)

 

 

Kommentera

  1. Annica

    Jag håller med om att man bör se till att ens barn går klart gymnasiet. Men vår äldste gick första året och på höstterminen i tvåan grät han när han gick till skolan, det gjorde ont i mammahjärtat att se sin sjuttonårige son vara så ledsen och må så dåligt. Så vi beslutade att han fick hoppa av, idag har han jobb på Airhop, inte världens tjusigaste eller mest betalda men han får in pengar och får göra det han älskar mest i hela världen, nämligen hålla på med Parkour, han är jätteduktig och både tränar själv och är tränare. Han fyller 20 om två veckor, så har möjlighet att läsa upp det han behöver på Komvux, inte det bästa men en lösning. Nästa grabb i ordningen går andra året och är helnöjd så det är så olika hur barnen är.

  2. Jenny

    Våran äldsta dotter går ut gymnasiet i år hon va säker redan när hon gick i femman vad hon skulle bli när hon blev stor ? hon skulle bli lärare i språk. Vi har alltid störtat henne i detta när det kom till gymnasiet val så saana hon själv att hon skulle gå samhällsprogrammet för att det fanns på våran hemort, vi föräldrar sa humanistprogramet tjurig blev hon såklart men vi sa att vi åker till skolan som har humanistprogramet och kollar in programmet och skolan, idag 3 år senare tackar hon för att jag stod på mig för det har varit 3 år som varit dom bästa skolåren som hon någonsin har haft. Nu i vår så söker hon sig vidare till universitetet för att läsa lärarprogrammet inriktning språk. Hon vill bli spanska och engelska lärare på gymnasiet.

  3. M

    I min värld finns det inget annat än att allt man ens KAN rimligt begära av sina barn är att dom försöker och gör sitt bästa. Mer är för mig omöjligt. Om det resulterar i E eller A är spelar det ingen roll, men jag skulle aktivt jobba med dom för att hjälpa dom hålla motivationen uppe och är skolan för lätt/svår hjälpa dom att hitta ett sätt att få lagoma utmaningar. Jag hade själv på tok för lätt för mig i skolan och det resulterade i att jag inte öppnade böckerna alls, gjorde proven enbart och fick mellan G-MVG på så sätt Jag önskar inte mina barn det, för att ha för lätt är inte heller enkelt. Så jag vet med mig att skulle inte lärarna kunna anpassa skolgången tillräckligt, så att det passar högt som lågt så skulle jag baske mig göra egna uppgifter för att nå samma mål och på så vis stötta mina barn. Men så är jag själv uppväxt med att jag duger som jag är och har aldrig haft mer krav än att jag gör just mitt bästa.
    Alltid spännande att få höra dina tankar angående barnuppfostran lite mer ingående än vad om kommer i med i vardagspratet. 🙂

  4. samps

    nu har jag inte läst kommentarerna så nån annan kanske har hunnit före, men att säga ”alla program ger högskolekompetens” är väl inte helt sant… så länge du läser matte B, engelska B och historia A så funkar det ju men det är inget man får ”gratis” direkt, nu läser iofs alla historia ”på schema” (dvs inte dom individuellt val) efter GY11 reformen men när jag själv gick gymnasiet (2010-2013) fick jag ju tvunget läsa dom som ”extra” ämnen om jag ens ville ha behörighet… 🙂

  5. Helena

    Det är ju orimligt att förvänta sig att alla 15-16-åringar ska välja ”rätt” för hela sin framtida yrkesbana. Själv gick jag en praktisk gymnasieutbildning och jobbade inom området i nästa 10 år innan jag valde att börja plugga igen. Ett par terminer för att komplettera gymnasieutbildningen och strax innan jag fyllde 30 började jag mina universitetsstudier. Jag ser inga nackdelar med att jobba några år innan man väljer universitetsstudier, tvärtom, det är en fördel att ha en del livs- och jobberfarenhet. Studiemotivationen är ofta högre och man är mer säker på sitt val. Jag har jobbat som universitetslärare några år och mött alltför många som valt utbildning utifrån föräldrarnas önskemål, vad de tror ska leda till hög lön eller så har de valt samma utbildning som kompisar eller pojkvännen. Studieresultaten brukar inte bli så bra….. Så jag håller med, låt ungdomarna välja gymnasieutbildning utifrån intresse och stressa dem inte med krav på fortsatta studier direkt efter gymnasiet. Vägen till drömjobbet är inte nödvändigtvis kort och spikrak, utan den krokiga lite längre vägen kan ofta vara mer utvecklande.

  6. Helena

    Det är ju orimligt att förvänta sig att alla 15-16-åringar ska välja ”rätt” för hela sin framtida yrkesbana. Själv gick jag en praktisk gymnasieutbildning och jobbade inom området i nästa 10 år innan jag valde att börja plugga igen. Ett par terminer för att komplettera gymnasieutbildningen och strax innan jag fyllde 30 började jag mina universitetsstudier. Jag ser inga nackdelar med att jobba några år innan man väljer universitetsstudier, tvärtom, det är en fördel att ha en del livs- och jobberfarenhet. Studiemotivationen är ofta högre och man är mer säker på sitt val. Jag har jobbat som universitetslärare några år och mött alltför många unga vuxna som valt utbildning utifrån föräldrarnas önskemål, vad de tror ska leda till hög lön eller så har de valt samma utbildning som kompisar eller pojkvännen. Studieresultaten brukar inte bli så bra….. Så jag håller med, låt ungdomarna välja gymnasieutbildning utifrån intresse och stressa dem inte med krav på fortsatta studier direkt efter gymnasiet. Vägen till drömjobbet är inte nödvändigtvis kort och spikrak, utan den krokiga lite längre vägen kan ofta vara mer utvecklande.

  7. Hanne

    Verkligen viktigt att välja efter genuint intresse tycker jag – det man är intresserad av på riktigt blir man bra på och kommer att trivas med. Alla teoretiska gymnasieprogram ger grundläggande behörighet till högskolestudier. Sedan kan vissa utbildningar kräva specifika kurser. (Det var bland annat därför jag läste Naturvetenskapliga programmet – ger behörighet till allt). På praktiska program har eleven rätt att läsa in grundläggande behörighet för vidare studier. (Man kan tex inte börja på läkarprogrammet direkt efter bygg på gymnasiet.)

    1. familjenannorlunda

      Givetvis om det vore det enda arbetet överhuvudtaget som fanns, det trodde jag liksom alla fattade:)
      Men eftersom de varit där på studiebesök och höll på att kräkas så är det inget jag önskar dem.

      1. Annika

        Ok då förstår jag 🙂
        Ja man hoppas ju att barnen inte får ett jobb som de bara ser som en plåga utan något de utvecklas inom och genuint trivs med… jag är själv barnmorska och tycker jag har världens bästa jobb. :-). Men ingen av mina pojkar tycker det verkar lockande tyvärr 😀

      2. Ella

        Dessa studiebesök på reningsverket alltså. Jag har varit där TVÅ gånger på studiebesök sedan jag började på Uppsala universitet. Uppsala verkar väldigt förtjusta i besök på reningsverket.

        1. familjenannorlunda

          Sjukt äckligt. Jag har låtit mina ungar slippa ?varför liksom? De fattar nog mer av ritade scheman hur avlopp funkar än att gå där och må illa:/

  8. Sara

    Intressant att läsa!

    Fast jag tycker att du verkar ha en lite skeptisk inställning till universitetsutbildningar, eller missförstår jag dig?

    Att läsa på universitet är liksom inte bara ”läkare eller advokat” (det är två långa krävande utbildningar med höga intagningskrav). Det finns så otroligt mycket mer ju! Man kan läsa tvspelsdesign, journalistik, biologi, sjukgymnastik, osv osv i all oändlighet!

    En person som gillar att jobba med små barn har ju en enorm fördel om hen utbildar sig till förskollärare! För det första förstås att hen LÄR sig en massa viktiga saker – om pedagogik, utbildningspsykologi, läroplaner, små barns lärande m.m. Och för det andra kommer personen dessutom bli eftertraktad på arbetsmarknaden och få högre lön.

    Att plugga efter gymnasiet är givande för att man lär sig viktiga saker och så ger det större trygghet som anställd!

    1. familjenannorlunda

      Ja du missförstår:) eller jag var snarare otydlig.
      Det jag menade var att man inte behöver ha MVG i alla ämnen, tokplugga hela gymnasiet för att kunna komma in på tex förskollärarutb på högskola. Det räcker ofta med ok betyg, inte på allt men på flera. Advokat och läkare kräver väl fortfarande toppbetyg?
      Jag tycker absolut att det är bra med utbildning, och är inte skeptisk till högre studier:)
      Men kräver inte att de ska plugga vidare efter gymnasiet utan det är deras eget val. Ingen utom Corrinda har ett yrke i sikte som är deras dröm. Då behöver man inte plugga vidare bara för att.
      Den dag de kommer på vad de vill göra är det enklare att satsa på högre studier 🙂

  9. Ekot

    Ja, den gymnasieskola som finns nu ger inte alla högskolebehörighet, samtliga yrkesprogram kräver tillval för allmän högskolebehörighet, och ska man senare läsa något som kräver särskild högskolebehörighet krävs mer, dock finns möjligheten att i efterhand komplettera gymnasiet med ”basår” för att komma in på högskola, ibland en taktisk väg att gå då det blir gynnsammare intagspoäng än för de som kämpade hårt från början. Men sedan ska man inte bara komma in på högskola, man ska komma ut också, tyvärr många avhopp då förkunskaper och studievana brister. Viktigt att tänka på att de som har bäst arbetsmarknad och ofta bra inkomster ganska snabbt många gånger är de som gått yrkesprogram.

    1. familjenannorlunda

      Ja, man måste välja till. Men man KAN få högskolebehörighet i alla program . Man kan alltid läsa mer. Och mer och mer och mer. Men om man inte vet vad man vill då?
      Jag tycker det är bra att möjligheten finns, och sen får ungarna försöka utröna vad de vill bli i framtiden 🙂
      Och visst är det så att yrkesprogram ofta ger både jobb och bra inkomst:)

  10. Ella

    Tack för att du svarade på mina frågor 🙂 Tycker det är intressant att höra hur andra resonerar kring det eftersom min egen utbildning var ganska förutbestämd. Mina föräldrar skulle ”aldrig” accepterat något annat än naturvetenskap (”aldrig” för att alltså jo skulle jag verkligen hatat natur skulle de väl brutit kontakten med mig eller sådär, men jag är helt enkelt uppvuxen med att det är det enda som gäller). Och det har alltid varit helt självklart att jag måste läsa vidare, antingen som akademiker inom naturvetenskap eller civilingenjör. Nu ville jag läsa natur och sen har jag ju fortsatt på universitetet och är snart färdigutbildad, men trots att jag trivas kan det stundtals störa mig mig lite att jag inte ”valt det själv” egentligen. Föräldrarna är förvisso ändå inte särskilt nöjda med mig och min utbildning trots att jag valt det de velat, men tja, jag är nöjd iaf och det är väl det viktigaste. 🙂 Oj, nu blev det jättemycket svammel här. Jag skulle som sagt bara tacka för att du skrev mitt önskeinlägg. 🙂

    1. familjenannorlunda

      Varsågod 🙂
      Jag tänker att om ungarna får välja själva så kan de inte komma sen och skylla på mig att nåt blev fel:)
      Det kan de säkert ändå förvisso ?
      Jag är nog väldigt tvärtemot dina föräldrar här, men tror att de är högutbildade? Det är ju inte jag, men för mig är det viktigare att man trivs med sitt jobb än att man har hög utbildning . Jag kunde blivit något annat än barnsköterska men det var vad jag ville. Som högre utb får du inte ägna tid åt det jag ville jobba med nämligen ta hand om barn. Då får du massa pappersarbete ist och det intresserade inte mig . Mina föräldrar var stolta över mig som skötte sjuka barn, även om jag inte var sjuksköterska eller läkare, och det är jag över mina barn med. Det är viktigt även med fotfolk så är det bara:)

      1. Ella

        Ja, mina föräldrar är båda högutbildade (och ganska stora delar av min släkt i övrigt). Nu trivs ju jag bra med min utbildning (det känns ganska vemodigt att jag tar examen i juni efter att ha studerat 5,5 år på universitetet), och jag hade kanske valt precis samma om jag fått fria händer, men det är ju svårt att veta. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att det BEHÖVS många olika yrken för att samhället ska fungera, och jag tycker att mina föräldrar stundtals kan ha en väldigt trist inställning när de ”ser ner” på andra med lägre utbildning. Jag kanske kommer vara involverad i cancerforskning eller dylikt i framtiden, vilket såklart är viktigt. Men det är också viktigt att det finns elektriker och ställningsbyggare och kockar och läkare och förskollärare osv osv osv. Människor är olika, och alla kan bidra på olika sätt till ett fungerande samhälle och vardag. 🙂

        1. familjenannorlunda

          Precis så är det:) Jag får ju ofta höra att jag är ju lågutbildad. Som att det gör mig till en sämre människa.. Ja jag har inte miljoners högskolepoäng, men jag kan koppla en respirator eller återuppliva en bebis på 800 gram. Det är det inte alla med läkarutbildning ens som kan 😉
          Så visst behövs alla:)

  11. Trebarnsmamma

    Tyvärr är det (sedan 2011) så att du inte får högskolebehörighet på yrkesprogram. Om Corrinda gått bygg hade hon fått välja till extra matte och engelska. Polis kräver dessutom extra historia, något som de flesta yrkesprogram inte erbjuder. På samhäll-beteende får hon dock behörigheten till polis.

    Robert kommer alltså inte automatiskt få högskolebehörighet, utan vara tvungen att välja till det om han ”ångrar” sig. Men å andra sidan blir han ju ett yrke: elektriker.

    Hälsar gymnasieläraren

    1. familjenannorlunda

      Japp:) jag vet. Men det GÅR att välja till och få högskolebehörighet även på bygg eller el. Det gick inte förr.

  12. Sandra

    Jag tycker att din inställning är superbra! Min systerson ska välja tilö gymnasiet nu och jag hör ofta om vilken hets det är. Han vill inte läsa vidare senare så jag är nog en av få som säger åt honom att välja det som KÄNNS bra, inte det som LÅTER bra. Dock måste jag säga en sak, visst, nästan alla gymnasieprogram är högskoleförberedande men det spelar fortfarande väldigt stor roll vad du väljer! Väldigt, väldigt många utbildningar har speciella krav på vad du läst på gymnasiet (förutom dina poäng som du söker på) och det är inte sällan endast matte, svenska, engelska och Sam A är för lite för att ens söka. Så vill en söka vidare men osäker på till vad så är Sam eller Natur överlägset bäst val eftersom du får många möjligheter sedan medan kanske Omvårdnad begränsar lite mer, tyvärr.

Allmänt

Inte direkt en grej för mig..eller?

Läste i min lokaltidning i dag att det ska renoveras lite. Bara jag läste det fick jag lite smått svindel och svårt att andas riktigt.

Det ska renoveras Tornspiror på Domkyrkan. Den är exakt 118,7meter hög. Men fy fan.

IMG_4477

Och kolla den lilla gubben som inspekterar i nedre högra hörnet…! De kunde visst inte komma hela vägen upp, så de fick stanna här.

Jag klättrade förvisso upp på Skuleberget som är 230 meter högt, men på den easypeasy”lätta” leden, där man fortfarande klättrar men den anses som simpel:) Jag höll ändå på att dö svindeldöden.

På Skuleberget sitter det vajrar fastbultade i berget, bara att koppla på sina två karbinhakar och klättra, tok-säkrad vid väggen. På domkyrkan misstänker jag att det finns få anpassade klättergrepp, och att det inte direkt sitter en färdig vajer man kan använda. Jag vet inte, det skulle ju kunna vara så i och för sig eftersom kyrkan byggdes för hundratals år sen, den invigdes 1435. Verkar ha börjat byggas i slutet av 1200-talet.

Jag är grymt imponerad av hur i hela friden människan har kunnat bygga sådana byggnader som tex denna utan några andra hjälpmedel än vanliga handverktyg. Utan el dessutom;) Holy smoke jag höll på att storkna över min jäkla trappa, och hade alla möjliga fancypancy verktyg till hjälp. Och att hålla på att bygga saker i flera hundra år? Fatta att aldrig få se sitt verk färdigt.

Googlade fram info om kyrkan och den största kyrkklockan väger 7360kg. Hur fan fick man upp den liksom? Kanske inte sattes upp på 1400-talet utan senare? Men ändå. Och alla andra byggnadsverk-Eiffeltornet, Pyramider, Collosseum, Kristusfiguren i Rio de Janeiro, Frihetsgudinnan, Petra i Jordanien. Byggda med inga eller få coola verktyg. Jag är så imponerad:) För den delen är alla gamla vanliga byggnader lika imponerande.

Det verkar som att tornspirorna ska renoveras med hjälp av byggnadställningar, som liksom börjar byggas från taket, borde vara kanten längst ner som man ser då? Alltså, det är tur att det finns folk som inte har balansvätskan i örat  i ordning, eller var i från nu svindel kommer. Jag blir yr bara jag tänker tanken;)

 

För några år sen gjordes takarbeten på tornen, och man kunde se små minifigurer fästa i linor hoppa omkring däruppe. Måste ju ta halva dagen att komma på plats tänker jag, och tänk om man blir kissnödig precis när man intagit sin position ? Bara att gå hem liksom;) Hinner ju inte upp en gång till.

Nä, hua. Men samtidigt som jag ryser vid att bara snudda vid tanken på att vara där uppe, så är det en del av  mig som aldrig skulle banga att testa. Jag kanske skulle frysa fast innan jag kom ens halvvägs upp i trapporna, men jag skulle aldrig tacka nej om jag fick frågan. Samma gäller att hoppa fallskärm, jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag inte tog chansen om den serverades på silverfat, men jag gör i dagsläget inget för att det ska ske:) Jag törs egentligen inte alls.

Vad betyder det? Att man är dum i huvudet totalt? Schizofren ? Har en dold dödslängtan? Något att bevisa? Rädd att ses som en fegis? Nä, jag vet inte om nån skulle säga att man var feg om man inte vågade klättra upp i domkyrkans tornspira, snarare rädd om livhanken och förnuftig:)

Jag vet delvis vad det är, jag ogillar starkt att inte våga saker. Att hållas tillbaka av rädsla för att det kanske blir läskigt. Kanske att risken att misslyckas spelar in en del, men just den biten har jag blivit bättre på. Ett misslyckande är inte så farligt längre som det varit. Men aldrig kul såklart:) Hellre lyckas.

Jag vet dessutom att känslan efteråt är värd det mesta. När man gjort något man egentligen inte törs, eller något som känns motigt.

När man sitter där på Skulebergets topp och klarat av det. När man hoppat från tian på hopptornet.( I somras vågade jag inte ens hoppa från trean… och det var jag sur över i flera dagar;) Helt tvärtom-känsla mot när man övervunnit nåt alltså) När man suttit hos Malou i direktsändning och berättat hur man blev dumpad. När man växer flera meter och adrenalinet pumpar och man är lycklig ända från tårna upp i håret.

Den känslan är grym, och det är väl kanske det som lockar när jag tänker efter.

Men jag har lagt bungyjump planerna på hyllan:) Det stod högt på min bucketlist innan jag fick barn, men nu lockar det inte alls. Möjligen den höjd som de hoppar  från i på Fångarna på fortet. Möjligen. Men jag går hellre in till ormarna:)

 

Men hur som helst så är jag grymt fascinerad och imponerad av de som ska klättra upp och restaurera tornspirorna. De vägde dessutom 4-5 TON styck, så man kanske inte plockar ner dem för hand direkt. Äh jag fattar fan inte hur det här funkar, men som sagt – imponerande 🙂

 

Nu ska jag på utvecklingssamtal!

Hörs sen:)

 

 

Kommentera

  1. Fia

    Min svärfar var med och renoverade klocktornen förra gången det begav sig, på 70talet gissar jag. Han var faktiskt en av dem som satte korset eller om det var nån av spirorna på plats. Han är inte höjdrädd alls utan han berättar fortfarande lyriskt om upplevelsen han fick på taket där man kunde se hur långt som helst och hur vackert det var. Själv brukar jag kalla det hallucinationer snarare än upplevelse 😀 Jag törs knappt stå på en stol utan att tycka det är läskigt. En stege finns inte på kartan.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Cure Media - Influencer Marketing