Jag har en klasskompis, vi gick ettan till nian ihop, och har alltid umgåtts. Mellan åttan och nian så åkte den här donnan till Eastbourne på språkresa och kom hem kär som en klockarkatt:)
Hon hade träffat en sån fin kille. Hela nian fick vi sen höra allt om honom, och så fort hon gått ut gymnasiet så flyttade han hit, de gifte sig och så flyttade till till England och fick tre barn.
Och de är fortfarande gifta och lever lyckliga med en familj som växer, då hennes dotter fått två döttrar.
Ni som är lika gamla som mig fattar att detta är ganska så imponerande, för det var ju då alltså i början av 80-talet som de träffades. Det vill säga INNAN mobiler, internet, chat, mess och skype. Det fanns vanlig telefon. Långdistanssamtal kostade massor, så deras enda kontakt var brev och ett antal minuters telefonsamtal i veckan. Och lägg till det att de var tonåringar. Att de är ett par idag är fantastiskt coolt:)
Jag har aldrig åkt dit. Och jag vill verkligen det. De bor ju i ett sommarparadis, och mitt nya jag kanske är kaxigt nog att ta mig dit på egen hand:)
Ja, det ska jag. Bara lösa den vanliga detaljen med barnvakt…;) Så kan hon presentera mig för nån valfri trevlig singelkompis så kan jag flytta dit och så blir vi grannar:D
Låter som en plan.
Men tills dess;) så träffas vi när de är här i Sverige på besök, och nu har de sportlov i England. Hennes föräldrar bor kvar i Uppsala båda två, och hon försöker få tid över att träffa mig Ibland funkar det inte, förra året så blev nån av mina ungar magsjuk. Och jag insåg att jag inte hade någon annan kontaktmöjlighet än Facebook. Och det kommer hon inte åt hela tiden, i och med att hon stänger av sin dataroaming för att slippa dyra räkningar. Gahhh, det detektivarbetet!
Jag vet vad hennes mamma heter, men inte i efternamn eftersom hon är omgift, så jag letade på Facebook, hennes vänner och hittade på en man som stämde med namn, googlade reda på hans adress – ja den var nog rätt, och så ringde jag Det var rätt man, tur det:)
Igår så klaffade det, och hon kom hit, tillsammans med sin dotter och henens två döttrar. Hon är mormor alltså och har så varit sen hon var strax över 40:)
Äldsta barnbarnet är lika gammalt som mitt minsta barn, Jamie. Födda inom en månad. Eftersom de har annorlunda skolrutiner i England så går den tjejen i tvåan, och minsta som är tre kommer gå samma årskurs som Jamie. Rätt lustigt:)
Något annat som är lustigt det är att fast vi träffas så sällan så känns det alltid som igår, vi säger hej, kramas och börjar tjattra. Och sen snackar vi i ett tills det är dags att skiljas. Det är väl så det är med vänner:)
Igår hade jag dubbelbokat mig lite och lovat att skjutsa mina föräldrar vid halv ett. Men det löste vi genom att de stannade kvar och lekte medan jag pyste i väg den där halvtimmen. Kanon.,
När de åkte så kände jag mig som alltid fylld av ny energi. Hon är en så härlig person, så glad och positiv att jag mer än gärna skulle ha henne i mitt liv oftare. Men nu försöker jag iaf åka till deras sommarställe när de kommer i sommar, det är typ Paradiset på Jorden. Ett helt fantastiskt ställe. Inget vatten, ingen värme, ingen toa. Två små stugor, utedass och en ljuvlig tomt med en bäck som slingrar sig igenom. Jag har varit där en gång tidigare och det är en bild som dyker upp när jag blir ombedd att föreställa mig en plats där jag är lugn och trygg. Eller en plats där man kan slappna av. I avslappningsövningar alltså:) Jag har ju gjort massa av sådana under utbildningarna.
Och sen jäklar, påminn mig om att jag ska åka till Eastborne:)
Kan kanske ta en roadtrip till er läsare som bor i ”närheten” åxå:)
Jamie lekte med tjejerna, och har nu lärt dem vad vapen är. De är små gudomliga prinsessor, från topp till tå som man är när man är sex och tre år gammal, men igår jagade de varandra med pistoler och k-pistar. Lite svårt med språket, tjejerna förstår svenska men kan inte säga så mycket, men barn löser ju det där.
Det är en annan sak jag är grymt imponerad av. och det är hur hon lyckats att verkligen få sina barn, och nu barnbarn att tala svenska. Alla hennes barn pratar svenska, och dottern väldigt bra, killarna har jag inte träffat på flera år.
Hennes man kan svenska, men jag vet inte om de talar det hemma, men hon talar alltid det med kidsen. Sen vet jag att de gått i något de kallar Svenska skolan, på typ lördagar.
Hon pratar inte ett endaste dugg med den här fåniga brytningen som kändisar som flytt Sverige gärna lägger sig till med;) utan klockren svenska även om hon ibland får fundera över vissa ord, och tar dem på engelska så jag får ”översätta”.
Hon är en makalös kvinna som jag beundrar stort:)
När de åkte så blev det tyst och tomt hemma, men mina ungar hade ju droppat in för varv så det var inte tyst tyst, men tråkigt liksom. Jamie pratade om tjejerna resten av kvällen och mina tjejer var imponerade av att han lekt med barn som pratade engelska.
Vi lagade lite mat, snackade och grejade på innan det blev dags att åka och träna.
Sen träning, klockan åtta, men det får lov att funka. Jag som har svårt att komma i säng normalt får ännu mer problem när jag tränar sent för det tar ju tid med att äta och så duscha och sen är jag pigg som en mört. Men det funkar, och när Davids pass utgått så får vi leva med tiden. Björn är ju ändå Björn:)
Det var tungt igår.
Kanske ölen i lördags;) men tror snarare att det är en liten förkylning som sitter och bråkar lite. Lite snuvig, lite hostig, men inget mer.
Nu ska jag skriva ihop ett annat inlägg. Som jag gärna vill ha er respons på:)
det här med barn och barnbarn är faktiskt lite kul! Min bästa och äldsta vän fick sitt sista barn ett år efter att jag blivit mormor. Nu var jag i och försig bara 35 år när jag blev mormor, mitt barnbarn påpekar ofta att jag fagtiskt kunde vara hennes mamma ha ha så sant!
Sådärja. Jag har en ny favorit:) Som lovat att vi får coachsurfa hemma hos honom ”nästa gång” vi åker till New York. Tog mig hela kvällen att fatta vad coachsurfa betyder, vet ni?
Karin kom hem till mig på eftermiddagen, jag stod och sminkade mig och hon dök upp nyfriserad och snygg♥ Vi har känt varandra i evigheter, och haft sjukt mycket kul under åren. Vi började som jobbarkompisar och blev supertajta dödspolare. Allt dumt jag gjort, har jag gjort med henne;) Nästan…hehe
Jag gjorde mig klar, lagade mat till kidsen och sen drog vi. Först en burgare på McD eftersom det var roligare än spagetti och köttfärssås. Jag har haft ont i magen i några dagar, inte speciellt allvarligt, men det är ju jävligt irriterande när den inte är i topp. Jag har ytterst sällan problem med min mage, den tål det mesta och säger inget ens om den bara får kaffe en hel dag, så det är ovant att ha ont. Tror det är för att jag är lite förkyld, inte mycket men det har väl satt sig där. Att äta lite och ofta hjälpte, en banan här, en burgare där;) Efter all öl i går så är den nu i form igen:D Jo på allvar.
Vi messade med syrran och Karro som skulle möta upp oss vid Svandammshallarna och sen kvistade vi dit. huttrande för det var inte alls rart ute, och vi bestämde oss kvickt för att gå in. Jag messade dem deras biljetter:)
Älskar teknik när den funkar som jag vill:)
Messade dem båda att messa när de kom så skulle jag möta upp dem. Sen kom jag på att jag glömt mina öronproppar… Vissa 😉 tycker att det är töntigt med sånt, men jag är rädd om mina öron. Jag har gått på massor av konserter förr utan proppar och det är inget vidare när det ringer i öronen flera dygn efter. Jag vägrar sabba hörseln, och ska jag chansa ska det inte vara Takida;) Frågade i baren och fick varsina par, sådana där skumgummiploppar som gör att man hör uselt, men man får putta in dem bara lite så de sitter som ett litet filter så funkar det. En öl och sen ställde vi oss vid scenen, lika gott som vi stod och hängde nån annanstans kan vi ju stå där, typ näst längst fram
Syrran dök upp och vi skulle fota mera. De klagade på att det blev smurffärger;)
Här blev syrran suddig, men det var ju ändå lördag så det var hennes suddiga dag helt enkelt;)
Karro kom hon med och vi stod där och snackade.
Ungefär på utsatt tid satte All is Left igång. Ett Sundsvallsband som var helt okey. Jag brukar oftast tycka att förband är skräp…;) men de här var bra. Tre gitarrer, och då brukar allt låta fint;) En vänsterhänt och det ser så coolt ut. Jag önskade alltid att jag var vänsterhänt när jag var yngre men fattar ju att det kanske är bökigt när allt är anpassat efter höger.
Stampa, stampa, stampa sen då. Det är tufft att stå rakt upp och ner länge så det var lite gnäll på oss alla om att det var ont här och var.
Och lite drama.
Publiken var rätt blandad men det gemensamma för många var arrogans, egoism och fylla. Den kombon funkar dåligt på konsert. När stora gubbar äldre än mig börjar hoppa och bryr sig noll om vem de hoppar på…. eller står och viftar okontrollerat med armarna. Nja. Och gamkärringar som är så fulla att de inte är med, och spiller ut vin över folk.. Det var väldigt gruffigt på många håll.
Intill mig stod ett gäng tjejer. Ålder okänd men inte purunga. Den närmsta dansade fram och tillbaka, och varje gång hon drog åt höger så knuffade hon mig ordentligt. Varje gång. Och flera gånger så såg jag att hon tittade på mig, sådär som att hon ville ha en reaktion. Även hennes kompis gjorde det. Jag skiter i om folk bumpar in i mig på konsert. Jag tycker det hör till om man står på ståplats, och jag är inte alls sån att jag brukar klaga. Men detta blev liksom till sist för besvärligt. Hon var upp i mig hela tiden, en höft som tryckte undan mig, armar som viftade och så höften och armbågen igen. Hon hade gott om plats att dansa utan att knuffas så jag bad henne vänligt att försöka hålla sig på sin plats.
Och vad händer? Tror ni hon bara nickar och gör så, som det alldeles normala vore?
Nä. Hon spänner ögonen i mig, knuffar mig och vrålar att hon får väl för fan dansa om hon vill??
Eh, ja? Varsågod, men du dansar ju liksom PÅ mig.?
En rad okvädingsord ramlade ur hennes mun, ” om hon gick på konsert så skulle hon minsann får göra som hon ville, jag skulle hålla käften, jag var dum i huvudet, och jag borde för fan flytta på mig då!!”
Hon var så jävla mycket ute efter att bråka. Efter att ha tagit emot ett antal knuffar av henne så lackade jag ur och knuffade tillbaka. Moget nä, men vafan man kan inte ta vad som helst av nån bitchig slampa som muckar gräl. Är det nåt jag inte gör så är det att ta skit och vika ner mig.
Hon blev ju totalt vansinnig såklart. Givetvis, det ingick ju inte i hennes plan att jag skulle bli förbannad, hon ville ju skrämmas och jävlas. Hon började knuffas och riva tag i mig. Och ja, jag försvarade mig. Funderade på om jag skulle praktisera en uppercut eller rak höger;) men då höll hennes kompisar tillbaka henne. Ordentligt, hon var helt galen, och nån höll även tillbaka mig så det såg väl ut som att jag kunde ge henne en match;)
Folk flyttade sig och lämnade plats, ni vet så där som det blir vid ett slagsmål.
Karin var bredvid mig, och det var alldeles för nära en töntig catfight där. Mitt framför vakterna dessutom.. idiotiska brudar.
Jag fräste åt henne att ge upp för helvete, titta på bandet och lyssna på musiken för det var väl ändå det vi var där för båda två? Sen vände jag mig bort och ignorerade henne. Vad hon gjorde?
Jo men gissa? Givetjävlavis så fortsatte hon att knuffas. Men inte riktigt lika mycket.. Jag hade inte förväntat mig något annat av en sån person. Enbart ute efter att jag skulle bli störd, och jajamensan jag vägrade såklart att flytta på mig. Och vann på uttröttning;) Rätt var det var hade hon försvunnit.
Och bara för att klargöra. Jag har absolut inget emot att hon dansade, inte alls. Men om man inte är ensam så måste man ta hänsyn till andra människor. Jag stod där och då kan man inte bara vräka undan mig. Jag har stått i många publikhav tätt hopträngd med folk, men aldrig någonsin träffat på en sån här apa som inte kan anpassa sig. Är det trångt så är det.
Jag slåss inte heller. Aldrig. Men om jag måste försvara mig så gör jag det. Och jag backar inte.
Så är det bara:)
När Stiftelsen spelade var folk hyfsat i gasen:) Det hoppades, det tjoades, det sjöngs med.
Jag har nog sagt det förr, men upprepar mig väl. Jag är inget fan av vare sig Stiftelsen eller Takida. Men jag tycker de är helt ok, och jag älskar att gå på konsert:)
Det är ändå väldigt roligt att stå där med folk som verkligen gillar de här killarna. Det blir röjigt och golvet sviktade härligt när alla hoppade.
De spelade sina låtar, och det var inga överraskningar med det, de levererade som de skulle:) Man blev glad.
Lite paus igen då. Syrran och Karro hade ramlat bak i publiken lite eftersom det trängdes rätt friskt, så de kom fram när Stiftelse-fansen gick för att dricka öl eller vad de gjorde, för det försvann massa folk. Vi stod där och snackade igen, berättade om idiotbruden och fick höra om andra idioter där de stått. Det var många orutinerade och egoistiska konsertbesökare helt klart.
Det släcktes ner lite och nästa artist började kliva på, plötsligt så blev det värsta kaoset framför mig, Jag tittar precis bort och fattade inte vad som hände, men Karin sa att nån dam framför tuppat av. Oj då.
En minut senare var det dags igen, hon föll ihop och tjejerna runtikring vrålade på vakterna som av nån anledning inte var precis där de varit hela kvällen, exakt framför den här tjejen, Det tog ett tag innan de kom rusande och då hade hon redan tagit sig därifrån, skapligt vinglig och matt, generat leende. Ingen aning om anledningen till svimningen, men det kanske var för mycket stå = allt blod i benen, som gjorde det för hon verkade inte berusad.
På scen stod då plötsligt en ensam kille vid keyboarden. Ryan Star ♥
Aldrig hört talas om som artist,, mer än att han hjälpt tAkida med sitt ”amerikanska sound” men oj så jag gillade:)
(Inte bild från konserten.)
Ja, och förutom att han var stilig så var det bra drag i hans uppträdande, det var fart när han rusade runt och hoppade varvat med stilla toner när han stod vid pianot. Bra röst. Whats not to love? Att han dessutom varit förband åt BON JOVI gör ju att det är omöjligt att inte gilla honom, om Jon gillar honom så gillar jag honom. Det är sen gammalt;)
Jag har alltså en ny favorit:) Hey Ryan Star welcome ♥
Han var rolig också, kunde snacka och här kom alltså det där coachsurf in:) Han sa att vi alla givetvis fick coachsurfa hos honom när vi kom till New York. Efter långt och länge fattade jag att det är nån form av sätt att resa, att man kan hyra in sig på folks soffor alltså. Nån form av Bed and breakfast typ. Möjligen minus frukost jag vet inte;) Men jag funderar på att ta honom på orden, för i så fall kan vi åka till NY i höst;)
Ryan sjöng sina låtar och sen råddade de om på scenen igen för Takida.
Och Takida är Takida:)
Jag hade slut på mobilbatteri som vanligt och den låg och laddade i väskan med powerbanken, men när Ryan kom ut som lite förstärkning var den färdigladdad;)
Förra gången jag såg Stiftelsen så lade jag ut en bild på killen längst till vänster på instagram och frågade vem det var? Han kom in och det blev sånt jubel och jag hade noll koll, men fick svar direkt från flera att det var Chris Rehn, som då alltså spelar i Takida. Mixar friskt mellan de olika banden:)Takida var bra, inget snack om den saken. Jag kan absolut se dem igen:) De är riktigt grymma. Älskar hans röst, den är som len honung.
Och….:)
För en gångs skull stod jag perfekt och kunde praktiskt taget bara ta emot plektrumet.
Syrran har ett från Robbie Williams och det smäller ju liiite högre, men jag får vara nöjd med Takida;)
Vi samlade ihop oss och gick till baren och drack tre glas vatten var, typ. Och sen ner till tröjförsäljningen där Ryan som av en händelse stod och var trevlig;)
Jag är ju inte den som tycker det är så speciellt att snacka med ”kändisar” Jag tycker alltid att det känns så fånigt på nåt vis? Och jag törs inte:) Men Karro är inte den som är den och gick fram och började snacka. Han signerade ett kort hon hade, och jag stod och skulle fota dem, när han plötsligt kom och ställde sig supernära, ( ja han luktade gott) visade kortet och frågade hur hon stavade sitt namn. ”She refuse to tell me her real name!” Have I spelled it wrong?”
Ehh men öhhhh? 😉 Jag vet inte, och det hela utmynnande i att han i stället målade ett helt konstverk.
Han stod en lång stund och ritade små figurer på kortet och vi snackade, och han var ruskigt trevlig:)
Ska kanske överväga att prata med folk i framtiden.
När vi gick därifrån så vet jag inte riktigt vad vi pratade om men jag sa ju nåt om att han var lite het;) och Karro stannade direkt. ”Men vaddå? Är du allvarlig, tycker du det?? I så fall går jag och skaffar hans nummer nu”
Nämen han är ju typ gift, svarade jag men till hennes rygg, för hon gick tillbaka och snackade med honom. Jag ska se till att ha med mig Karro oftare, för nu är ju jag och Ryan ihop:)
Eller nä kanske inte, men det hade kunnat bli så, om han nu inte varit married;) Han tyckte att jag skulle komma så kunde vi festa hela natten allihopa och nu i efterhand undrar jag ju varför vi inte gjorde det? Var väl det där med Married som hejdade kanske 😉
Nåväl jag ska ju coachsurfa på hans soffa snart så… Fan borde med andra ord verkligen ha fått det där numret…! Tänkte inte på det;)
Jag fick precis den här skickad från Karro. Den är riktigt usel om man ville ha en selfie med Ryan;) men det var inte så det var tänkt, utan mer för att se att han stod och ritade… och DET misslyckades ju kapitalt;)
Syrran bakom;) och man ser ju att han håller i en penna i alla fall;)
Jag gillade alltså All is Left, Stiftelsen och Takida, men Ryan Star var fan bäst:) På alla sätt och vis.
Vi traskade därifrån och till O´Connors för här skulle stängas pub.
Karins kompisar hakade på och vi gick in, och direkt på toa. Sen letade vi reda på våra pub-polare, två av dem, som satt där och genast fixade stolar till oss. Beställde öl och satt och uppdaterade oss på vad som hänt sen sist, och sen började kvällens liveband spela. Nåt irländskt coverband, som var riktigt bra, Irländsk musik är härligt:) Klämkäckt och smittande.
Sen satt vi där och snackade och drack öl tills de kastade ut oss som vanligt. Alltså stängde puben.
Vi var såklart hungriga, vid närmare eftertanke hade jag ätit frukost, en banan, en dubbelcheeseburgare och pommes på hela dagen…. så det var ju inte så konstigt.
Inga problem att klämma i sig en Döner Kebab alltså.
En tjej i kön, som talade turkiska frågade om vi visste vad Döner betydde? Nä det gjorde vi ju inte, men nu har vi lärt oss att det är ”något som rullar”. Och även korrekt uttal, som vi genast praktiserade när vi beställde och fick cred av killen i kassan:)
Sen var det taxi hem och direkt i säng, där vi låg och snackade en kort stund innan vi tvärslocknade.
” Nu sover vi va?”
”Ja”…..snark.;)
Karin var ju uppe på skaplig övertid och skulle dessutom upp och iväg för att vara barnvakt idag, ska bli kul att höra om hon somnade när kidsen sov middag. Hon klev upp vid nio eller så, och jag vaknade till strax efter och klev upp jag med. Under över alla under, jag stiger upp när det fortfarande är morgon;)
Men jag ville ju snacka med henne så länge det gick innan hon skulle åka, så vi käkade frukost och drack kaffe innan hennes skjuts kom. Jag funderade på att lägga mig igen, men var ju pigg så det har jag inte gjort, och nu får det vara. Nån måtta får det vara:)
I stället har jag suttit och segat, kollat instagram, alla taggar från igår och nu sitter jag här med datorn. Inte så där vansinnigt pigg längre, men ska snart laga middag.
Lovelia har bakat chokladbollar till efterrätt:)
Vi hade som vanligt inget pärlsocker, så nu har vi tömt hushållets hela lager av strössel i stället:)
Jag ser på bilden att jag verkligen borde gå in in i killarnas rum och röja upp, de är värdelösa på det. Men det är ungefär där min nivå ligger just nu, så det blir utmärkt.
Sen blir det väl soffa och film och rimligen borde jag kunna somna innan midnatt idag, Man vet aldrig förvisso, men chansen borde vara hyfsat stor.
Men om ni nu stod och slogs mitt framför vakterna, varför ryckte de inte in o slängde ut er båda? Alternativt: varför gjorde inte du vakterna uppmärksamma på hennes beteende?
Carola: Ja nu skrev jag ju inte att vi slogs, men att det var ytterst nära att det gick så långt. Det var hårda knuffar och tillbakahållande. Jag vet inte hur du funkar i ett skarpt läge, men mitt första prio är inte att försöka få en vakt som står förvisso nära, men det var folk i mellan oss, och det var hög musik dessutom, att fatta vad som händer. Mitt första prio är att försvara mig, att inte åka på stryk.
Åh, så avis på att ni var där – verkade som en bra spelning!
Haha, och nej – man kanske kan undvika att dansa på någon annan – eller iallafall inte bli sur när man blir ombedd att sluta 😉
Kram till dig <3
Carola: Det var en kul kväll helt klart:) Kram tillbaka:)
Var på Stiftelsen för något år sedan i Svandammshallen. Tyckte redan då att det var lite speciella människor där, tyvärr. Så denna gång kändes inte så lockande att gå. När konserten var slut så tog HA på sig jackorna. Hörde då att dom var inbjudna gäster av en i bandet… Gillar Stiftelsen musikstil och kommer nog försöka se dem igen ?
HA som i mc-klubben ? Spännande 😉
Jag var nog på samma spelning som du förra gången då och förstår EXAKT vad du menar ?
Och i mitt stilla sinne undrar jag vart de gömmer sig mellan spelningarna 😉
Japp MC-klubben. Dom stod längst bak, vid baren. När spelningen var slut så gick vi dit för att släcka törsten och då tändes lamporna å vips så var jackorna på. Vet du, jag såg dig då men ville inte gå fram å störa ?
Mähhh! Du hade inte stört!!! Jag blir bara glad:)
Jag har inte så stor erfarenhet sv mc-gäng?men nog är väl Uppsalas rätt snälla? Vet att jag och syrran vis olika tillfällen cyklat ensamma förbi deras klubbhus och alltid blivit schysst bemötta. ”Bra att ni tar den här vägen, här finns det inget bus”
?
Det spelar ingen roll hur jävlig en människa är, det är aldrig okej att kalla en tjej slampa. En kvinna i din ålder borde veta det. Så onödigt och smaklöst. Gör om, gör rätt….
Äh jag kommer aldrig att fatta varför man inte får använda vissa ord utan att folk blir kränkta och tar illa vid sig?
Hon var en bitchig slampa. Varken mer eller mindre.
Från svenska synonymer:
(vard., neds.) slinka, hora, lösaktig kvinna; slyna, slamsa, subba; (vard.) slarva, slarvmaja, flamsmaja
Ganska dubbel betydelse alltså, och jag kunde lika gärna skriva subba. Men valde ett annat ord:)
Du får tycka vad du vill om det men en tjej som attackerar mig på det där viset förtjänar att få kallas slampa.
Och jag menar alltså inte hora.
Åh, hoppas ni hade det toppen! Ser så ut ?. Haha, jag har också varit med om såna där människor som inte tar hänsyn. Såna som bara står å viftar å slänger och dänger utan att bry sig om att andra existerar.
Åhhh Ryan Star….diggar honom. För ganska många år sen var han med i nån tv-show där ett nyskapat rockband sökte ny sångare. Rockstar supernova har jag för mig om att programmet hette. Det var lite som idol,fast bara rocklåtar:-) Och den person som till slut vann fick då alltså bli sångare i rockbandet. Ryan kom tvåa har jag för mig,minns att jag blev så besviken för jag tyckte han förtjänade vinsten. Lyssns pä hans låt losing your memory,den är grymt bra:-)
Hej Carola, vill bara ”tacka” för en bra och underhållande blogg! Gillar ditt sätt att skriva på o inte minst din humor som du får in både här o där. Skratta gott åt dina rader ska du veta både nu o då, Du är en kvinna helt i min smak, inget grussidullit o tillgjort på nåt sätt o det är så kul att få följa dig o dina sköna kids! Rakt på sak o du står för dina åsikter utan att vara varken dum eller elak mot någon! Så proffsigt!
O när du i några inlägg ibland har tyckt o tänkt vissa saker som har väckt ”uppror” i kommentarsfältet så har jag bara tänkt ; hur kan man bara ens missförstå hur hon menar?. O vrida så dant på dina tankar att man ”går i taket”?!?! Jag hajjar direkt hur du menar o tänker när du berättar o jag har inte minsta tendens att få det till något annat än det du säger.
Kort o gott jag gillar din blogg skarpt, sånt nöje att få läsa dina proffsiga och roliga rader!
Kram Nettan
Åhhh tack ❤❤
Vad glad jag blir:) och så skönt att läsa det du skriver om att du inte missförstår! Ibland undrar jag om jag har nån form av afasi eftersom folk verkligen tolkar helt annorlunda mot hur jag menade.;)
Tack 🙂
Som ni alla vet så ligger matlagning inte i topp på min Jag-tycker-om-att-göra-lista. Jag måste alltid bedyra att jag kan laga mat, den är både god och vällagad, och allt som oftast alltid helt från grunden för även om jag inte gillar det så vet jag att kosten är viktig. Jag vill ju inte framstå som mer inkompetent är nödvändigt:)
Jag kan, jag gör det, men gillar inte.
Det som är så bra med Linas Matkasse, förutom att jag slipper tänka och får ny inspiration, så är det bra mat. Inte speciellt mycket halvfabrikat, utan ordentliga råvaror. Och det kommer hem till dörren.
Den här veckan valde jag Linas lättlagade kasse, tidigare har jag haft Original eller barnkassen, men nu var jag sugen på att få lättlagade tips. Och i ärlighetens namn så är ingen av de kassar jag testat speciellt svåra att laga, det är inga konstigheter utan bara vanlig god matlagning.
Jag hade dock en liten baktanke med denna:)
Lovelia, nio år, har pratat jättemycket om att hon vill laga middag åt oss. Hon har gjort pannkakor och smoothies och grejat, och är verkligen i en period där matlagning intresserar henne. Eftersom jag då aldrig direkt fått laga mat hemma som barn, och tänker att det kanske bidragit till mitt totala ointresse, så vill jag gärna låta ungarna få så fria händer som möjligt i köket.
Jag var inte hemma när kassen levererades så Lovelia tog emot den och packade upp den. Som det bloggbarn hon är så skickade hon bilder till mig:)
Snyggt upplagt för att visa:)
Lite kul är det att de trodde att vaxbönorna var pommesfrites;)
När jag kom hem var allt inpackat på sina platser i kyl, frys och skafferi. Härligt! Om man inte kan vara hemma när kassen levereras så kontaktar chauffören en och så ställs den utanför dörren. Leveranser sker söndagar eller måndagar mellan 17-22,
Lovelia fick välja vad hon ville laga först och tyckte att den Tandorikryddade kycklinggrytan lät gott så hon satte igång.
Jag har lite fobi för kycklingsmittor, och det får de inte hålla på med, så jag rensade kycklinginnerfileerna. Just innerfileer tycker jag ofta är rätt tråkiga faktiskt, mycket vitt på dem, senor och fett och sånt, urk. Men de här var helt ok:) Fast rensa måste man ju alltid om man är en fjossig person som jag..
Sen slängde jag i bitarna allt eftersom i stekpannan som Lovelia hade ansvar över.
Klyftade i lök och paprika och så på med Tandoori Masalakryddan, grädde och honung och sjuda en stund.
Lite var jag ”tvungen” att hjälpa till, mest för att kolla om kycklingen var genomstekt. Det måste jag ha visibilitetsbevis på nämligen. Loppan läser receptet i bakgrunden:)
Samtidigt kokade riset, och när det var klart var grytan klar. Perfekt. Älskar mat som går fort! Tog typ en kvart, max.
Gott var det också! Vi äter kyckling jätteofta, det är nyttigt och fettsnålt så jag gillar verkligen att få nya tips på det. Honung i mat har jag aldrig, den smaken var helt ny.
En annan sak jag uppskattar med Linas är att det finns Bonusrecept. Den här gången var det på en kalkongryta (älskar kalkon om möjligt ännu mer än kyckling!!) och Naanbrödspizza med jordnötshummus….hur gott lät inte det då?
Inga konstigheter i de här recepten, lätta att laga de med.
Lovelia har sen även lagat Pulled beef i tortillabröd, men där glömde vi fota, och i morgon ska vi äta kolja:) Den fisken gillar jag men glömmer ofta bort när jag står där vid fiskdisken och tar lax av bara farten.
Hon är så nöjd över att det blir nya och annorlunda rätter mot vad vi normalt lagar, jag är överlycklig över att hon lagar maten utan speciellt mycket hjälp och alla är glada över variation i maten:)
Bara winwin hela vägen:)
Linas matkasse planerar och ser till att de varor man behöver kommer hem till dörren. Två plus.
Sen får man nya recept. Ett till plus.
Ingen bindningstid eller köpkrav. Två plus till.
Totalt fem plus av fem alltså. Bättre än så här blir det inte, om man inte har en egen kock då förstås så man slipper laga också;)
I samarbete med Linas matkasse har jag nu såklart ett erbjudande till er. Gäller nya kunder.
Om du anger kod TACKCAROLA och det gör du HÄR, så får du fyra superfina muggar från Rice på köpet med din valfria kasse:)
Jag har sen i höstas haft som intention att köpa mig ett par skidbyxor och ett stycke skidjacka. Jag ska åka slalom:)
Nu är det som så att jag avskyr att prova byxor. Jag tycker det är nästan lika besvärligt som att prova BH-ar. Speciellt om man inte har nån med sig som kan vara ens personal shopper-assistent och springa och hämta andra storlekar. Jag har tittat på massor, klämt och känt och suckat och pustat och gått därifrån.
Tänkt att jag skiter i det, jag orkar inte. Dessutom var så många vita och det vill jag inte ha.
Men nu ska vi snart försöka åka, och jag har inga kläder! Min jacka har gått sönder i dragkedjan och byxorna eh…alltså… men vafan då, jag säger ju att magflobbet måste bort, det går inte att böja sig i dem:)
Sjuka barn, prova-byxor-fobi, lätt bacillskräck – jag letar på nätet!
Jag hittade dessa på Cellbes
Det är skidbyxor, inte jättetjocka men jag ska heller inte åka i speciellt många minusgrader:) Jag har ett bra underställ så huvudsaken är att de är vindtäta och sitter bra. De ska vara vida i benen så man kan dra dem över pjäxorna, och jag tycker det ser ut som de är lite högre i ryggen, det gillar jag så det inte glipar och kommer in snö när man ramlar. Inte Om man ramlar alltså, utan När:)
Samma där, den verkar inte supervarm, men det är ju inte bra att man svettas ihjäl, men jag vill inte frysa förstås. Har en fleecejacka jag brukar ha under, och ibland en riktigt härlig lusekofta i fårull:) Att man kan röra sig utan att den åker upp är viktigast efter att inte frysa, för det suger att behöva försöka dra ner jackan varje gång man sitter/står i liften. Och färgerna var ju liksom mina:)
Och jag har nu klickat hem det!! Hoppas det passar så kan jag matcha syrran lite i färg, hon har illgula brallor:)
Det var länge sen jag beställde från Cellbes, jag har lite glömt bort dem, men nu när jag kikat runt så hittade jag mycket jag ville ha.
Eller den här lampa som jag tycker skulle passa kanon hemma hos Janelle som älskar ugglor:) Janelle?
Nån av er som beställer från Cellbes? Nåt ni har att säga?
Jag tycker alltid det är lite ”spännande” första gången man beställer från olika sidor gällande storlekarna. Ingen kan ju tro att vi någonsin kan komma fram till nån slags universell standard, för även om det står strl 38 så kan den ju skilja sig oerhört beroende på modell. Jag har kollat storlekstabellerna och hoppas att de kommer passa.
Nu ska jag ta och hoppa in i duschen och sen fixa i ordning mig inför kvällens festligheter:)
Stiftelsen, Takida, O´Connors.
Helen var sur för att jag hängde ut hennes kvällströtthet här på bloggen;) men nu kan hon inte motbevisa det för hon är sjuk 🙁
Tråkigt!
Jag har inte skrivit ut biljetterna utan har de på mobilen, det har jag aldrig vågat ha förr, så jag hoppas det funkar. Min skrivare behöver färg så det får lov att funka, och det ska det ju göra.
Jag velar lite inför vad jag ska ha på mig, fick en jättefin tröja med Metallica-tryck på av Corrinda i julklapp, med sådana där bara axlar. Men jag har alltid tyckt att det är muppigt att ha ett annat bands tröja på sig när man går på konsert, så jag vet inte jag…;) Annars blir det en top från me&i, svart såklart, möjligen att jag tar ett silvrigt linne…det brukar bli så svettigt och varmt på konserter att det är skönt att ha lite tunnare klädsel. Svarta jeans till såklart, och kanske lite klackskor så man bli de där extra centimetrarna lång och ser över folk:) Jag är ändå hyfsat lång för att vara tjej men man brukar ju alltid hamna bakom nån långskånk till kille. Lagen om alltings jävlighet.. Haha.
Det viktigaste är vad du har närmast kroppen
Har beställt en del tunikor och även nån jacka från Cellbes
Men då, för ett par år sen, var de väldigt stora i storlek. Jackan var snygg och när jag ringde dem bara för att höra om den fanns i mindre storlek, vilket den inte gjorde, så valde jag ändå att inte skicka tillbaka utan sydde in den, med stort möda och besvär för jag och symaskinen är ovänner sen flera år
Men det var då och dina fina plagg kan ju komma att sitta perfekt
Om du bara åker slalom någon gång ibland i relativt varmt väder funkar det där säkert jättebra. Glöm inte hjälmen (och gärna ryggskydd). Jag som bor i norra Sverige och åker skidor flera gånger i veckan (mest längd men även turskidor på fjället och snowboard) kan lätt säga att vinterkläder för olika typer av uteaktiviteter är en sak som får kosta. Det är väldigt stor skillnad på kvalitet och komfort beroende på pris.
Idag har jag ett samarbete ihop med EFI, och det gäller en sak som jag borde ha skaffat mig för länge sen:)
Idag ska vi nämligen prata lite om helt vanliga strumpbyxor. Till oss ladies:) inte till ungarna.
Jag är ingen storkonsument av strumpbyxor för tillfället, men i perioder är jag det. Och som mamma i en familj med många långbenta döttrar så kan man ge sig sjutton på att fast jag köper flera paket och lägger i min låda…så är de borta när jag behöver dem.
Varje gång. Har jag ”tur” kan man hitta ett par med maskor på i tvättstugan, men oftast så har jag noll framförhållning när jag ska ha kläder som kräver strumpbyxor. Eftersom jag VET att jag har flera paket behöver jag inte fundera på det tänker jag.
Yeah right.
Det har hänt ett antal gånger att jag fått stanna på vägen, kutat in på nån matbutik och rafsat åt mig ett par strumpbyxor som jag sen försökt krångla på i bilen. Det är ju charmigt. Folk får sig ett gott skratt i alla fall:)
Men, nu har jag fått veta att man kan abonnera på de här strumpbyxorna som heter Soft Silk Tights
Snygga ben va? Tyvärr är de inte mina för det var sjujäklar så svårt att fota;), utan jag fick anlita en modell- Patricia.
De finns i fem olika färger, Patricia har Svart, Natur och Caffé
Övriga färger är Charcoal(mörkgrå) och Antracite( mörk jordfärg)
Blir man kund så får man fyra par Soft Silk Tights hem i brevlådan var fjärde månad, Det kommer inte att helt täcka det ungarna snor av mig, men chansen att jag i alla fall kan gömma något par ökar stort:)
Grejen med sådana här strumpbyxor är ju att de är så töjbara att även fast Corrinda har en kilometer långa ben, medan jag har mer stubbar så är storleken lite sekundär. De passar alltid om än bättre och sämre. De här finns i S/M. M/L och L/XL så det finns en för alla.
Man väljer storlek och färg när man beställer, helt efter eget önskemål alltså.
Det är svårt att fota inomhus så här års, färgerna blir lite olika beroende på var man står, men jag ville visa att de täcker benen fint. Eller hur?
De är inte så här gulorange utan en helt vanlig natur. Täcker perfekt.
Oj vilken snygg trappa hon sitter i åxå…..;)
Soft Silk Tights är tillverkade i microfiber, 4o denier och har en osynlig tåförstärkning.
De håller sig fina, nopprar inte, och luddar inte. Jag tvättar alltid mina på fintvätt i tvättpåse, men inser att jag antagligen inte gör korrekt ,så gör som det står på förpackningen:) Men…. det funkar super, så ni vet;)
De är inte sådär jättehöga i midjan, inte upp över naveln så man får en sån där högst osmickrande degmage som delas på två av mittsömmen, haha, utan de här slutar vid höfterna, sitter toppen.
Sticks och kliar INTE, som jag tycker en del strumpbyxor gör. Känns faktiskt knappt att de är på. Och de är enkla att ta på, inte att förglömma.
Ni får dock betala porto som är 9 kronor, men det bli billiga strumpbyxor ändå. NI tecknar er då för ett tillsvidare abonnemang, MEN det är inga krav på köp eller några andra villkor, ni kan avbryta när som helst.
Man kan hoppa över en eller flera leveranser, eller få en extra om ungarna snott alla;)
Jag älskar ju som ni vet när det går att abonnera på förbrukningsvaror, och tänker att jag inte kan vara ensam om att tycka att detta är perfekt. Alltid hela strumpbyxor i lådan 🙂
Smart grej! Att abonnera på det. Jag använder det iofs rätt sällan, men det händer ju. Hade det mer förr när jag gick ut eftersom jag ALLTID hade klänning. Oavsett årstid har jag strumprbyxor kvällstid då jag tycker det gör benen sååå släta ??
Jag hade ett härligt frukostevent idag som jag ville gå på. På Loppis Headquarter samlas massa goa människor i detta nu och äter frukost ihop och här sitter jag…
Nä jag är inte bitter. Inte ett dugg;)
Jag tvekade innan jag tackade ja, just för att det är svårt att ta sig iväg till Stockholm så pass tidigt, jag måste åka innan skolbarnen gått iväg. Men de är så duktiga och självgående på morgonen att det borde funka. I går så gav jag ändå en heads up för tjejerna att jag eventuellt inte kunde komma eftersom jag har lite skruttiga ungar hemma, men jag trodde att det skulle funka. Jag var så taggad:)
Gick och lade mig 23, bara det är liksom ett halleluja moment, jag som aldrig hoppar i säng före midnatt.
Vaknade, tassade upp och duschade, klädde på mig, väckte Lovelia som skulle få följa med Hon har varit förkyld, men är frisk nu, dock vill jag inte att hon går till skolan och blir smittad igen, en extra dag hemma brukar jag alltid förorda. Hon älskar att få följa med mig på alla möjliga och omöjliga event, men det är ju svårt nu när hon går i skolan, så hon var överlycklig. Väckte Jamie som studsade upp och så väckte jag Jordan….. och han började genast gråta, han hade ont i halsen och magen.
Men åh:( Jag vet inte hur ni är, men i sådana här situationer så blir jag så besviken att jag måste nypa igen rätt bra för att inte bli ”arg.” Jag vet mycket väl att det inte är med flit man blir sjuk och jag blir inte arg ARG, utan det är besvikelsen som visar sitt fulaste ansikte. Bad honom kliva upp och känna efter och så gick jag ut med Doris. Jordan har varit väldigt pipig sista tiden, olikt honom. Han är rädd för saker och ting, och i natt vaknande han flera gånger, satte sig rakt upp i sängen och stirrade ut i mörkret: ”Vad var det som lät!?”
Kanske att han inte mådde helt hundra då heller. . Å andra sidan så kollar de på massor av spökvideos på youtube… och det pratas om demoner och andar hela tiden här hemma. Jag tror inte ett skvatt på sånt, även om vissa saker är svåra att förklara, men jag tror inte att det finns onda krafter sådär. När jag säger det så skriker alltid Patricia och Corrinda att jag måste sluta! För det är till människor som mig som demonerna kommer:) och de är kanske inte livrädda, men de är helt övertygade om att Paranormal activty-filmerna är typ dokumentärer;)
Jaja. So be it. Jag kan inte rå för att jag står med båda fötterna lika stadigt i backen som ett berg.
När jag kom in med Doris så var han påklädd, men såg inte alls pigg ut så det var bara att skicka honom i säng igen, och meddela Loppi att jag inte kunde komma.
Det var två mycket ledsna barn som sen fick beskedet att vi inte kunde åka. Som de grät. De var så inställda på att få åka tåg och gå på event. Stackars smågrisarna ♥ jag lovade genast att de får följa med på nästa:)
Jordan ligger och sover, de andra två sitter och kolllar på film. Jag sitter här och fryser.
En sak som är positiv i alla fall som jag tänkt på i flera dagar nu, det är att det ju faktiskt är ljusare på morgnarna! I och för sig har vi snö som hjälper till, men visst är det skillnad? Vi vaknar ju sju och det är inte länge sen som det var kolsvart då. Ihhhhh, det finns hopp om våren, hopp om att virus och baciller försvinner:) Vi har haft så mycket virus, jag tror inte att det är en enda dag i år som alla barnen varit i skolan.
Är det inte den ena så är det den andra, och det snurrar! Jordan var hemma förra veckan, eller förrförra kanske (?) nästan hela veckan, och så nu igen. Hans lärare mailade och var orolig att det var nåt i skolan, men det är bara virus. Lovelia samma sak, i skolan en dag, sen ont i halsen, sen skolan en dag, så ont i huvudet. Trixie var hemma typ en vecka med ont i huvudet och halsen, och samma för de lite äldre barnen. Jag sprayar ColdZyme och har än så länge klarat mig. Var ju lite däven och off ett tag, men inte sjuk. Nu är jag lite småsnuvig i och för sig. men hoppas på att mota bort det med.
Jag ska ju på Stiftelsen och Takida i morgon!
Har inte alls tid att vara sjuk. Det ska bli kul:) Det är på Svandammshallarna och jag äskar det stället, det är våra anrika gamla tennishallar, byggda på 1930-talet och det sitter så mycket nostalgi i väggarna. Jag som av nån anledning borde varit ung på 50-60talet eftersom det tiden ligger så varmt om hjärtat med allt – kläder, bilar, musik, dans osv. känner mig hemma här. Det är råddigt, mörkt och inte toppenljud men det blir som en klubbkänsla 🙂 Love it.
Jaha, men ska man börja städa lite då kanske? Det är ju inte min favoritgren, och definitivt inte före lunch, men det är väl lika bra..
Har tänkt på en sak. Mirka länkar aldrig till dig men du länkar alltid till henne. ( och alla andra) I sitt senaste inlägg länkade hon tre bloggare och skrev att hon avbokat ett event med dig men ingen länk till dig. Känns konstigt tycker jag eftersom du väl är en god vän? Vänner hjälper man ju men hon verkar inte direkt hjälpa dig. Jag tycker det känns taskigt! Hon tar aldrig ditt parti i något heller så jag hoppas du har andra vänner att lita på.
Kikade på bilder från lanseringen, känner Lina och Diana och trodde jag skulle se många bekanta på bild men det var helt okända folk för mig 😉
Skulle och känna igen Jocke och Konnad röst på långt avstånd, barnen kollar jämt på dom!
Min och makens middag blev försenad till 21.30 pga strulen med tågen, var ju förutom bombhot dessutom en olycka söder om centralen. Så riktigt kaos…..
Kram
Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com
det här med barn och barnbarn är faktiskt lite kul! Min bästa och äldsta vän fick sitt sista barn ett år efter att jag blivit mormor. Nu var jag i och försig bara 35 år när jag blev mormor, mitt barnbarn påpekar ofta att jag fagtiskt kunde vara hennes mamma ha ha så sant!