På fredag ska jag på galej:) Jag längtar ?. Det kan hända att jag kommer dränka alla jobbigheter, alla besvikelser och ledsamheter i kopiösa mängder alkohol faktiskt. En quickfix deluxe med garanterad noll effekt dagen efter, mer än bakfylla.?

Det ska bli kul. För såklart är alkoholen inte prio, jag ser fram emot sällskapet 🙂 Och för att förtydliga då, jag har inga alkoholproblem. Alltid är det nån som ska påpeka;)

Idag är det onsdag och jag ska skriva. Som vanligt:) Idag en rapport och sen påbörja de där uppgifterna jag är sen med. Böckerna ligger på mitt köksbord nu:)

En fråga, jag måste säkert googla ändå men nån av er kanske vet. Jag har en Mac och använder Word när jag skriver. I alla år har det bara varit att spara och då har det blivit rätt. Nu plötsligt sparas det i ett skitmärkligt format som inte går att öppna för andra, eller så innehåller det bara hieroglyfer. Det står Word och något mer, några bokstäver med d?typ docx.

Vart har jag pillat för att det ska bli såhär? Man blir ju trött liksom.

Ikväll är det basketträning vilket innebär att min egen träning får stå tillbaka. Möjligen svänger jag förbi gymmet under tiden men mer troligt åker jag till Dollarstore istället 😉

Ute blåser det och är kallt så det lockar inte, jag tänker att det är bra med inneaktiviteter. För mig är uttrycket ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” ungefär det mest korkade som sagts. För man fryser ju om ansiktet. Eller blir blöt. Nä fy farao, jag är en skogsmulle när det är finväder 🙂

Och det verkar komma nästa vecka?

Håller alla tummar!

Nej nu ska jag äta frukost! Jag känner för första gången på många år av magkatarr, vilket suger. Haha på många sätt:)

Jag är aldrig speciellt hungrig, och när jag är det så äter jag två tuggor sen är det bra. Bara för att sen få sugandet i magen tillbaka så fort jag ställt undan tallriken. Inte ens kaffet är gott och då jäklar är det illa?Men nu har jag köpt rätt sort iaf, istf fel, så det bör ordna till sig tycker jag.

Jag ligger back i Robinson också, inte sett söndagens avsnitt eller de efterkommande, måste göra det typ ikväll.

Men nu frukost. Och datorn:)

Vi hörs snart!

Ja, eller sidan, som jag tänkte skriva, men slant på tangenterna och tyckte det var lite passande:)

Jag är på andra sidan deadline! Tjohoo!

Eller egentligen så är jag bara halvvägs över, för av tre böcker vi behövde så har jag inte fått tag i ….tadaaaa TRE! Inte på bibblan, inte på universitetsbiblioteket, inte på Nextory. Då börjar man misströsta. Jag väntade in i det sista, innan jag var tvungen att maila läraren och fråga vad jag skulle göra. Jag har skrivit de texter som ska in, tre olika, varav en pjäs! Hallå? Hjälp:) Det är svårt att skriva dramatik, men jag använder ofta mycket repliker även i mina texter, så helt annorlunda är det inte.

Jag fick lov att avvakta med de jag behövde böckerna till, och såklart så plingade det till klockan 19.15 ikväll, de finns nu att hämta på bibblan. Jag har köat sen början av mars, och idag är deadline:)

Men, jag känner mig hyfsat nöjd, även om resten av veckan går åt till att göra resterande, det var lite mer tänka, analysera och sånt. Plus att jag har en annan deadline på fredag, som måste vara klar senast torsdag. Fredag kommer jag inte hinna nämligen:)

Vi hade planerat att åka till fjällen som igår, men sen kom den där härliga bajsmackan jag nämnde i fredags, och förstörde allt. Ihop med att jag skulle behöva plugga några timmar per dag och att man blir så jäkla trött av att åka skidor så struntade vi i det. SÅ tråkigt att man storknar.

EN vända på slalomskidor. EN…det är inte okey. Det har varit så jäkla mycket den här våren, saker som jag dragits in i utan att kunna undvika det, så allt annat har hamnat i i skymundan.

Lägg till att den andra föräldern som vanligt drog till Thailand så jag inte ens haft några söndagar att andas på, eller åka slalom då;)

Det får gärna räcka nu. Kan andra människor börja bete sig som folk så att jag slipper må dåligt?

Som vanligt så tröstar jag mig med träning. Träning, träning och ännu mera träning:)

Love it!! Just nu så händer det saker, progress – jag klarar saker jag inte gjort förr, som fem smala armhävningar på tå. Jag är starkare än på länge och till och med flåset är okey. Inte bra, men okey. Jag orkar springa de där åttatusen varven. Nästan:)

Varje gång jag åker förbi Sunnerstabacken så ilar det till av förväntan, snart kan man springa intervaller! Just nu är det snö och lift och sånt i vägen, men snart så:) Jag trodde aldrig att jag skulle säga en sån sak.. Backintervaller … herre gud;) Men, det lär ju ta ett tag innan man orkar igen.

Det har stått rätt still i träningen länge så det är så skönt att det ger resultat nu. Och ta i trä och allt sånt där:)

I kväll var vi iväg, Anders, och i morgon är det lunchpass med David.

Mirka har ju skaffat Friskiskort, och även Linnea, så både förra veckan och idag var vi på samma pass. Och i morgon ska vi till David. Det blir deras första möte med honom, och jag vet att det kommer kännas av:) Nu är de duktiga båda två på att inte köra för hårt, till skillnad från mig, syrran, Corrinda, Janelle och Patricia som alla var totalt handikappade i flera dagar efter vårt första cirkelfyspass:D Den träningsvärken var liksom inte att leka med.. 🙂

Det är kul att de börjat, Mirka kan ju ofta på dagtid, och gärna gym, vilket jag inte har haft så mycket sällskap till. Jag gillar ju gymmet, men det är så mycket dötid att det är roligare med sällskap. Ska man köra tre gånger tolv repetitioner med vila i mellan så behöver man nån att snacka med.

Corrinda är på banan hon med, och hon gillar gymmet, så det känns bra nu.

Jag är ju dagmatte till lilla valpen, som nu växt om Doris:) Just ikväll fick hon stanna på sleep-over, då matte jobbade sent. Det är extra mysigt. Hon sover gott hela natten, och gärna i min säng. Varje morgon så kryper Doris in under mitt täcke när jag vaknar, och så ligger jag och surfar tills jag är vaken nog att kliva upp. Nu har Sellman börjat göra samma sak. Fast han biter mig i fötterna;)

Valpen gör såklart lika, så det kan bli lite trångt i sängen i morgon, men det är mest mysigt.

Idag var det svinkallt ute, men hundarna var ute och röjde massor ändå. De var de enda som ville sticka ut näbben, alla andra, till och med Jamie, höll sig inne. Riktigt aprilväder med snö, storm och drivis. Minst. Jag höll på att frysa ihjäl på den korta biten från bilen till Friskis, nu fick jag ju parkera en bit ifrån förvisso, men brrrr!

Okey…nu stinker det här. Stumpan ligger i en korg bakom mig och fiser. Plötsligt så kommer en odör man helst skulle sluppit, och det är den där förbenade blötmaten. Jag är helt övertygad. De älskar den ju, så det blir svårt att få dem att glömma bort att de vill ha den. Kanske kan man använda en klädnypa? På min näsa då, inte deras rumpor;)

Nu ska jag klappa ihop datorn och sen hoppa i säng. Vi hörs i morgon igen, men nu är det sovdags.

Natti natti ♥

Ibland känns helgerna oändliga och ibland, oftast va;) så känns det som man blinkade och den försvann. Den här helgen gick i turbofart. Jack bidrog såklart en hel del till det, på ett positivt sätt:)

Det härligaste som finns är faktiskt ungar❤️. Der finns en anledning till att jag har många:)

Igår så vaknade jag av ett sms. Klockan var ju rätt mycket och jag tänkte först ignorera det, men eftersom min syster är ledsen så tänkte jag att det var bäst att kolla. Det var inte syrran men däckverkstan, som påminde om min bokade tid för att skifta däck. Oj då, det hade jag glömt. Det blev fel på så många vis den här helgen, och ett var att det plötsligt var umgänge på söndagen. Han har ju bytt och grejat, hoppat över en massa och vi har ju aldrig kontakt, utan den går enbart via barnen.

Jamie skulle på kalas och jag hade tajmat däcktiden så jag skulle kunna slå två flugor i en smäll. Men nu blev det bara en smäll:)

Det tog tre minuter att skifta däck, och idag snöar det?. Jaja, det går väl över. Jag ska nog ingenstans förrän i kväll.

Sen skulle jag skriva. Och så blev det inte utan i stället pratade jag med syrran i telefonen i sex och en halv timme. Ja ni läste rätt:)

Men det var nödvändigt. Sen följde jag upp det med att prata med Patricia i typ två timmar och där nånstans var klockan ett på natten. Så idag är jag inte helt pigg. Men jag har förhoppningsvis hela dagen på mig att skriva, det är deadline i natt. Man vet aldrig men förhoppningsvis.

Dessutom glömde jag liksom bort att äta igår. Haha, vissa dagar alltså. Jag käkade min kvarg till frukost och sen drack jag kaffe resten av dagen. Kom på vid tio på kvällen att jag kanske var lite hungrig ändå? Men eftersom de fyra minsta var med pappan, och det var bara jag, Novalie och Patricia hemma så blev det knasigt. De två åt när de blev hungriga men jag missade liksom det. Nu är jag svinhungrig däremot, så jag äter väl ikapp idag kanske.

Det är skumt, jag brukar inte glömma att äta, men igår var jag verkligen inte det minsta sugen på något. Jag gjorde inte så mycket förvisso men ändå:)

Stumpan har krage på igen, hon trasslade sig ur bodyn flera gånger så det fick bli så. Hon verkar rätt obehindrad av den nu, men hon är lite för liten för den, så hon kliver på den hela tiden. Lite konstigt är det att hon innan kastreringen var rätt avvaktande och inte så gosig. På hennes villkor, absolut men inte så ofta. Samma dag som operationen så blev hon värsta gosproppen. De kan ju bli lugnare, och hungrigare?, efter en kastrering men så snabbt? Men så är det, och jag tackar och tar emot. Kattgos är ljuvligt. Sellman är precis lika go som vanligt:)

En vecka kvar med krage sen slipper hon den. Såret läker fint ser det ut som, helst ska hon inte hoppa, vilket djurskötarna sa ihop med en skakning på huvudet. Katter hoppar. Det är bara så:)

Jag försökte ställa en pall som hon kunde använda för att ta sig upp på stolen och vidare till bordet därifrån. Använder hon den?

Nej. Såklart inte. Med sitt enda bakben kan hon inte hoppa så högt utan hon klänger upp mer. Klättrar och kryper:)

Sen ska de få gå ut:) Det längtar de nog efter, de sitter ofta och kikar ut och blir mer och mer nyfikna på dörren.

.

Har ni haft en bra helg? Sol ?

Hoppas det:)

Nu frukost sen skriva! Vi hörs på andra sidan deadline:)

?

Det är inte min paradgren att kliva upp åtta en lördag, men när man möts av en happyhappy Jack så känns det mer än ok:)

Han fortsätter vägra ersättningen ? ser ut som jag erbjuder diskvatten eller nåt.

”Ge dig mormor, jag vill inte ha!”

Så det blev gröt och päronpure’ ?

Sen sova lite.

Och sen leka lite.

Tittut är kul:) och Jamie är superkul, bra lekmorbror det där.

I sängen sitter han stadigt och bra.

Och vi har promenerat i solen till Ica.

Nu har han sovit en stund i vagnen, och jag passade på att sitta mer näbben i solen.

Jag har träningsvärk efter igår så det dör utmärkt med ett halvdant pass:)

Och jag har ont i armvecket efter Jacks bilbarnstol ??

Men nu fortsätter vi dagen med pannkakslunch! Kan man äta pannkaka när man är sju månader? Tror mina gjort det:) Bra minne men kort!

Hörs sen!

Vilken mysig dag jag haft idag, med gosigaste Jack:)

Det roligaste är att Janelle ska på kurs i morgon med så det är samma upplägg då, Jack kommer hit och hänger.

Det tråkigaste är den bajsmacka som serverades sent på kvällen som vände upp och ner på en grundtrygghet och dessutom förväntades det att den skulle mottas med glädje. Sorry, jag gläds gärna med andra, men när jag genuint tror att det är fel så är det fan omöjligt. Jag har fått tugga i mig saker de senaste sex åren som jag inte haft ett skit att säga till om och nu är det dags igen. (Denna gång handlar det inte om barnens pappa.) Det är svinjobbigt och det går inte över. Beslut som tas bakom ens rygg är för jävligt. Ledsen, arg, besviken och orolig.

Men vi skiter i det, jag orkar fan på riktigt inte.

Vi strutsar och hoppas på att vakna i morgon och så är allt som vanligt. Och om den där Lottovinsten skulle ramla in skulle underlätta.

Okey nu har jag fått klaga lite, förlåt att jag inte berättar hela historien nu  men det kommer väl.

Jag kände bara att jag måste få lätta på pysventilen innan jag spricker. Alla mår bra i alla fall:)

Tillbaka till Jack:)

Jag hade sett fram så emot att vara barnvakt, och jag hade även sett fram så emot att träna med David idag. När jag sen insåg att jag visst inte tänkt hela vägen så blev jag deppig. Snabbt messade jag Janelle i veckan och frågade om hon trodde jag kunde ta med Jack till Friskis, och så blev det. Även om jag var tvungen att fundera på om jag verkligen ville outa att jag var mormor;)

Corrinda var bokad på Träna med instruktör hon med men kunde tänka sig att avstå, jag kanske mutade lite;)

Men eftersom jag inte ville lämna Jack hemma, han hade ju blivit så ledsen på morgonen och det kändes mest taskigt, så bestämde vi att vi åkte alla tre. Så kunde vi kanske turas om.

Åkte dit gick in, visade bebisen för David och han tittade från Corrinda till mig och tillbaka.

”Har jag missat nåt här?”

Haha, ja:) Men han är ju världens bästa och sa att då höll vi oss i stora salen då, eftersom det visst är 12-årsgräns i gymmet. Det hade jag glömt.. Sen när vi klev in så talade han om för alla att idag var det låg musik och bara han fick skrika för vi hade en bebbe här:) En av tjejerna kom fram och blev alldeles bedårad av Jack, och jag var ju tvungen att säga att han inte var min. Men det kändes ju knepigt, vaddå inte min? Har jag stulit honom kanske? Så då tillade jag att han var mitt barnbarn:)

Den minen var obetalbar:D Det kunde hon aldrig tro, och även David tappade hakan lite, men ännu mer en stund senare när tjejen frågade om det var jag som hade många barn. Jajajmen, det är det.

”Hur många är det?”

”Nio” Hon var ju rätt inställd på det med Davids min var nu den som var priceless:) ”Vadsadu??” 😀

Så jag är alltså både mormor och niobarnsmorsa, och avslöjade allt på ett bräde sådär i entrén på Friskis. Jag har ju inte nio barn med mig direkt, så det är ju inte så att alla vet att jag har många ungar.

Och sen sög jag i mig av komplimangerna om vilken fysik jag hade, vilken kropp jag hade och vilken form jag var i:) Och lade till att det var fint med högmidjade shapebrallor;)

Och det var dagens egoboost:D

Jack satt i sin bilstol i ett hörn av stora salen medan vi värmde upp genom att springa åttatusen varv runt, och sen var han nöjd även under det första 12-minuterspasset. Men sen ledsnade han på att sitta så då turades Corrinda och jag om under de två följande två passen på 12 minuter. Det är liksom jobbigt ändå, så träna fick vi om än inte helt fullt ut. Man kan göra axelpress med bebis, och även knäböj:) David kom och gullade lite med honom då och då och då jäklar skrattade den lille fjanten, Jack alltså;) så det kvillrade. Överlag så var han så nöjd och go hela passet igenom, en timme.

Vi avslutade med utfall och Corrinda hade honom i famnen medan vi andra hade vikter:) Superkul tyckte Jack.

Sen var man sådär lagomt mör i hela kroppen igen. Lite tacksam att ha haft en ursäkt att skylla på;)

Vi snicksnackade en stund innan vi packade ner lille skrutt i bilstolen igen. Det tar extra lång tid när man har en liten med sig, det är en till sak jag har glömt. Eller inte glömt men jag behöver inte lägga till en kvart för att hinna sätta fast barn och bilstolar och sånt längre.

Sen körde vi till affären för att lämna och hämta paket, Corrinda fick gå in själv för nu hade han somnat i bilen. När vi kom hem fick han stå kvar ute i bilen och sova, och eftersom jag inte ville stå där själv och glo så skickade jag ut barnen för att leka och samtidigt hålla koll på honom. Jag. Är. Så. Smart:)

Corrinda duschade med jag hann så klart inte det så nu sitter jag här och ska snart göra det…mitt i natten. Jack har ätit superlite i dag, bara en burk päronpure i stort sett, han vägrade ersättningen. Men har varit solig och glad, inte det minsta gnällig. Så jag kokade havregrynsgröt och lassade på med den puré som var kvar, och det smaskade han i sig. Sen kom Janelle och hade inte ammat på hela dagen så då fick han äta ännu mer, och kräktes förvisso lite sen, på min syster, men det fanns absolut plats för mat i den lilla magen. I morgon ska hon ta med mera puré och även babygröt. Tydligen så var det så han ville äta sin mat, på sked. Havregrynsgröt är inte gott tycker jag men hade ingen mannagryn. Man tager vad man haver:) och han gillade det.

Nu är klockan över ett, jag har lämnat in min text som det var deadline på idag, eller igår fredag, vi har varit på en långpromenad med Doris och nu väntar duschen, sen sängen.

I morgon kommer Jack strax efter åtta…morsning korsning vad tidigt, men jag behöver ju bara masa mig ur sängen. Presentabel hinner jag bli under dagen sen:) Om jag orkar kliva ur pyjamasen förstås.

Nu så, dags att rappa på, jag är hungrig också så måste nog äta lite med….

Natti natti, vi hörs i morgon!

Jag har finbesök idag❤️

Lilla Jack:) Det är han och jag hela dagen:)

Janelle är på en heldagskurs, hon ska bli babysimsinstruktör:)

”Jag kan det där jag, jag kan lära dig dyka med Jack som en kung!”

Tyckte jag lite kaxigt sådär, jag har ändå babysimmat med åtta av nio barn. Min förening lade ner lagom till Jamie föddes :/ och nån annan dög inte.

Men nu för tiden dyker man visst inte förrän bebisarna är typ tre. År. Mina har dykt som sälar vid tre månader?

Nya rön, och det grundar sig med all säkerhet i nåt vettigt. Mina har älskat dyken men så började vi när de var bara pyttesmå också. Jag säger inget så har jag inget sagt ?men jag ska heller inte bli instruktör. Simon jobbar såklart, han har ju ett suveränt schema men ibland kör det ihop sig. Det var lite nervöst i morse, Jack var hos sin farmor förra helgen och hon hade en gråtande bebis i två timmar innan Janelle och Simon kom.

Han är ju här väldigt ofta, men sju månader gammal så börjar man ju bli medveten om att mamma o pappa försvinner. Hans farmor är superbra så jag var lite fundersam på hur det skulle gå. Jag vet ju att jag kan ta hand om barn men det är stor skillnad på när man inte är den ena delen av en symbios.

Det började i katastrof. Så fort Janelle gick ut för att hämta vagnen blev Jack jätteledsen:/ Stora tårar rann nerför kinderna❤️. Hon hade såklart värsta ångesten när hon lämnade honom, men jag har Simons jobbnummer på kylen och lovade ringa om det inte gav sig. Janelle kommer inte kunna komma loss, hon måste gå kursen och kommer dessutom vara i poolen stora delar av dagen.

Men jag kunde skicka en lugnande bild efter några minuter.

Och sen dess har gossebarnet varit nöjd. Inte helt, han vill gärna bli underhållen, men så har det varit hemma med. Jag skickar bilder till Janelle hela tiden, minns så väl hur det var att lämna ungarna. Man har dem hela tiden i bakhuvudet och är man lite orolig för att de varit ledsna så lugnar det så gott med en bild eller bara ett kort sms.

Noterade att jag är grymt tjusigt klädd idag:)

Men är man hemma-med-barn så får man vara glad att nåt är rent?

Nä jag skojar bara;) herregud, det är en alldeles normal kombo för tillfället… jag tar det som är närmast, och om jag lämnar huset så byter jag om. Just nu har jag ju suttit på röven och skrivit skrivit skrivit och sen tränat. Så det är detta eller träningskläder.

Jack var trött redan när han kom, somnade i bilen men sov bara kort innan de var här, men jag har inte kunnat lägga honom. Han låg en stund i soffan intill mig men där vågar jag inte lämna honom. Så kom mina föräldrar med valpen, dubbel barnvakt idag alltså ?och då passade jag på att ta in vagnen. Doris gör inget men valpen är lite för klumpigt nyfiken så jag vill inte ha Jack nåbar.

Och nu sover han❤️

Med lite hjälp av de här figurerna…

Babblarna är tydligen grejen:)

Nu ska jag ladda ner youtubeappen till tv:n igen, den har visst försvunnit?

Blir så ibland:)

Sen ska vi se om jag kan öppna datorn.. mest troligt inte, jag räknar inte med det:) men gå på toa behöver jag faktiskt så det är prio ett?

Jag återkommer!

Att det flyger helikoptrar över oss är inget ovanligt. Akademiska sjukhuset in och utflygningsrunda verkar ligga över oss. Flygplanen på väg till Arlanda flyger in här, på hög höjd oftast men ibland låter det som de skulle krascha i min trädgård. Då brukar jag ducka lite och hoppas att de missar;)

Förr om åren hade vi en flygflottilj i bruk med stridsflygplan som övade. Man kan säga att det ska en hel del till innan man höjer på ögonbrynet över ett flygande fordon:)

Men sen händer det ju att man får en nyhetsflash samtidigt och inser att Ojdå.. det är polisen som har en pågående insats typ här.

Sen åkte vi och tränade och det stod polisbilar lite här och var längs vägen.

Såhär är det. Mitt område Bergsbrunna är det äldsta här ute, från början ett sommarstugeområde. Det byggdes rätt stora villor överlag här, och har med åren styckats av tomter och byggts ännu mer. Villor. En del parhus. Ett dyrt och attraktivt område. Planer på att tåget ska stanna här gör det ännu mer intressant för de som pendlar. Nu har det snackats om det i tjugo år och lär ju dröja minst lika länge till, men de lovar stort, bestämmarna;)

Sen byggdes Vilan och Nåntuna, dit jag flyttade med mamma pappa och syrran 1976. Där är det blandat med villor, radhus, kedjehus. Enfamiljshus. Men i olika modeller.

Nån gång på 80-talet, eller kanske senare? 90? Så byggde man Sävja. Sävja ett, två och tre. Det är Linnés gamla krokar:)

Sävja är jättefint men som alla nya områden där man bygger höga flerfamiljshus och dessutom samlar ihop många kulturer på flykt, så blir det stökigt. Här finns radhus och kedjehus och flerfamiljshus på höjden och bredden. I perioder är det svinstökigt där, och i perioder bara lite stök på vissa platser. Just nu händer det en hel del skräp där. Som idag då.

Där ser man?

Mitt område och Sävja skiljs åt av en remsa skog. Det är lite för nära för att man ska tycka det är ok. Jag är uppvuxen i de här områdena, bodde i Nåntuna tills jag flyttade hemifrån, bodde i stan några år och flyttade sen till Vilan. Därifrån hit. Det är samma gator man trampat sen barnsben. Det här är MINA hoods och det ska vara lugnt och trevligt.

Om jag skulle kolla ut genom fönstret och se detta…

Då skulle jag storkna.

Stora biffiga killar med tung utrustning.

Som förvisso samtidigt är attraktivt 😉 det är ju det där med uniform:)

Men holy smoke fatta vad snopen man skulle bli. Och svinrädd.

Nu tror jag inte att jag står på nåns hitlist men man kan ju råka komma i vägen.

Förberedelse till mord är ju rätt allvarligt ändå. Jag börjar inse att jag kanske måste ändra lite på mig. Det kanske inte går an att gå runt totalt orädd på nätterna längre. Det ska mycket till innan jag blir rädd ute, och då kan jag omöjligen visa det heller, utan måste lugnt och stadigt gå vidare.

Aldrig vika ner sig, sitter djupt rotat:)

Men man kan låtsas vara helt upptagen av att prata med nån i mobilen och sådär.

Nä, jag har bara lite svårt för att fatta att Uppsala, mitt lugna tråkiga Uppsala är lite farligt.

Kanske kan alla bara bete sig schysst?

Nåväl, jag får väl göra barnen till viljes och i alla fall låsa dörren när jag inte är hemma?, men mer än så avvaktar jag lite med.

Ingen vill ändå möta min vakthund Doris som skäller som en hel kennel;)

Men låser väl dörren i natt då:)