Igår var det en sån där dag man inte behöver lägga högst upp i minnesbarken direkt. Jag var trött, hade hjärnsläpp och sen gjorde vi jobbiga saker.

Först sov jag tills det var dags att åka och träna, typ;) Sen var det sinnesro en timme i alla fall för när man tränar hårt kopplar man bort det vanliga tänket. Då är det mer ”upp upp upp!” om tunga vikter:)

Så hem igen, äta lite och så dricka kaffe och sen slog den enorma tröttheten till och jag tvärsomnade. Sov i en och en halv timme och lyckades glömma bort ett utvecklingssamtal 😳Sånt gör inte jag. Jag är rätt glömsk men jag skriver upp allt och jag kollar hela tiden almanackan just därför, för jag hatar att missa saker. Det är dålig stil och gör mig både ledsen och irriterad. Men det där samtalet ramlade totalt bort. Jag kom inte ens på det igår utan i morse. Så nu måste jag maila skolan och be om ursäkt och en ny tid.

Barnet i fråga borde ju rimligen sagt till mig på eftermiddagen men jag träffade honom inte. Han var iväg med kompisar efter skolan och jag skulle hem till mamma.

Vi har ju saker att ta tag i.

Nu visade hon de fina gåvobreven eller vad det kan heta, från WWF som folk skänkt pengar till i pappas namn.

”Var beredd på att gråta”, sa hon och Syrran sa ” Ta en näsduk.”

Okej, jag grät. Sista hälsningar är jobbigt. Mamma och pappa har en stor umgängeskrets och han är saknad. Även om allas liv står på paus just nu och de inte träffats på länge. Han var engagerad i vår scoutkår i många år, dels som ledare och som ordförande och därifrån kom ett sånt där fint ark, vilket kändes väldigt mycket. Och sen ett annat där det stod en så fin hälsning och ett ”Flyg iväg nu”.

Och nu rinner tårarna här🌹

Pappa har flugit massor i sitt liv, han jobbade på SAS. Inte som pilot eller flygande men han har åkt i jobbet, och privat.

Sen skulle vi också skriva en tack-annons till tidningen. Det gick hyfsat, mamma hade preppat med urklipp som vi kikade på. Men man får lov att koppla bort känslocentret i hjärnan.

Och sen käkade vi. Mamma ville ha sushi 🙂 så det hade vi tagit med.

På väg att hämta den hamnade vi ”rakt i” en brand. Inte som att vi var exakt där men vi såg den bolmande svarta röken. Såklart blir man nyfiken, det ligger ju i den mänskliga naturen, så när det plingade till i mobilen och svaret kom kändes det bra att ha laddat hem den där appen från SOS Alarm.

Det var, om jag fattade saken rätt sen, sammanpressade bilar som börjat brinna. Känns lite knepigt för är de ihoppressade finns det väl inte så mkt som kan brinna. Mer än metallskrot liksom? Jag trodde ju iaf att man tömde ut olja och bensin och andra vätskor innan. Men brann gjorde det!

På väg hem körde vi igenom röken på långt håll och det luktade inte direkt rosor. Det tog flera timmar att släcka tydligen.

.

Vi åt sushi och sen började vi försöka planera den minnesfesten vi tänkt oss. Den blir i augusti, förhoppningsvis kan man träffas under vettiga former och tanken är att vi ska vara utomhus. Hos syrran, alltså mamma och pappas gamla hus.

Mamma och syrran ska till nån juristfirma på torsdag för att påbörja bouppteckningen. Alltså vilken krånglig djungel det är att dö. Framför allt om man är ena delen av två och har så varit i femtio+ år. Allt är ju gemensamt men vissa saker står ju enbart i pappas namn. Vi har en äldre halvsyster som aldrig funnits mer än som ett namn. Inte för att någon har något emot någon, men för att det var så förr. Pappa var nitton år när hon föddes och då var det enbart mammans sak att ta hand om barn. Hon gifte om sig och vår halvsyster har haft en annan pappa. Det har aldrig varit något krångel eller tjafs från något håll någonsin. Bara ingen kontakt mer än typ julkort. Hon och jag brevväxlade ett tag när jag var i början av tonåren:) Men så rann det ut i sanden. Blod är inte tjockare än vatten helt enkelt.

Hon är ju i sin fulla rätt till arv. Ingen som tycker något annat, men det blir krångligt. Jag och syrran är ju mer så att vi avstår. Visst är det najs med lite extra pengar, men inte på bekostnad av någons välmående. För vår del är det viktigaste att mamma kan få ha ett fortsatt bra liv med hyfsad ekonomi. Vår halvsyster är såklart inte intresserad av att avstå något till förmån för en människa hon inte känner. Det skulle inte jag heller gjort om jag var i hennes kläder.

Därför tar vi det via jurister. Så att allt ska bli korrekt. Men det kommer ju bli ett ekonomiskt bakslag för mamma. På många vis.

I ärlighetens namn fattar jag inte speciellt mycket av det. Det är regler och undantag och siffror… då stänger ju min hjärna av. Pga pandemin får man bara komma två personer till juristerna, och att inte jag ska med är rätt självklart:)

Syrran kan så mycket mer om sånt än vad jag kan, plus att hon inte är allergisk mot siffror.

Vi pratade och pratade. Om saker pappa sagt och gjort, om hur sjuk han varit och att ingen av oss fattade det och att ingen av oss heller begriper att han är borta för alltid.

Fortfarande, arton år efter att min mormor gick bort, tänker jag att ska ringa henne och fråga saker, så jag är helt enkelt dålig på att ta in ”för alltid”.

Jag gör det nu med. Jimpa har fixat min grind, igen, och jag tänker varje gång jag öppnar/stänger den att det här ska jag visa pappa. Sen när han kommer igen. Han kommer bli imponerad av den lilla plåten som Jimpa svetsat fast och fast ett hjul i.

Jag tänker att det kanske hör till. Att det är en del i det hela. Och jag blir också lite extra religiös, och tänker att pappa sitter där uppe och kollar ner, har koll helt enkelt.

Ja. Så gårdagen var lite jobbig.

Jag kom hem strax före elva och för en gångs skull gick jag i säng nästan direkt. Så låg jag och läste och släckte sen 00.09.

Inte ofta det händer. Sov hela natten förutom att jag vaknade och höll på att svettas ihjäl i den fleecetröja jag hade på mig😅 😆Det var runt tre men kors i taket somnade jag om direkt för att vakna sju när klockan ringde:)

Fast jag är trött ändå🙈

Jag har kört ett HIT pass, och tanken var sen att fortsätta städa, men så ringde Corrinda och hade lite funderingar så nu har jag tappat tråden. Otur 😂

Snart laga lite middag och sen skjutsa Lovelia på basketträning.

Hennes lärare ringde nyss och vi har bokat möte för utvecklingssamtal😅Ska bara komma ihåg det också✊🏻 Via teams som jag sällan använder, vi kör Zoom i min skola. Men det blir bra!

Nu måste jag städa lite!

Vi hörs snart 🙂

Vad fina ni är som säger så snälla ord om mig ❤️ Det var inte min tanke att skriva om det som varit jobbigt men det smög sig med.

Idag var det jobbigt på ett annat vis, när jag vaknade av ett:

”Mamma, var är lusmedlet?”

Jamie kom in och frågade och eftersom han sover i min säng, som han anser är sin, alltså ena halvan av dubbelsängen, och det är mest för att han och Jordan inte klarar av att hålla truten om de delar rum😂 Jag orkar helt enkelt inte bli arg varenda kväll. Lite är det väl också att han sovit där sen den sängen blev ledig. Han flyttade helt sonika bara över:) Mina barn har ju sovit som krattor så det var enklast, och för den delen … när exet drog hade jag minst tre, ofta fyra ungar i sängen varenda natt. De behövde trygghet och de ville inte att jag skulle vara ensam ❤️

Jamie är kvar, och sover så fint på sin kant. Jag har mer space än jag haft sen jag blev mamma:)

Omg, jag vet att folk kommer ha problem med det här 😂😂Men vem bryr sig var ungarna sover så länge de sover och är trygga? Jag har ändå ingen man som vill sova där, och även om nån skulle vilja så vill inte jag det:) Jag föredrar Jamie alla dagar i veckan, han ligger stilla, snarkar inte, störs inte av lampan eller ens om jag kollar på film edyl.

Ibland flyttar han in till Jordan, och det slutar alltid med bråk så de får dela på sig igen. Det är verkligen ingen big deal att ha honom hos mig. Förutom om det gapas om löss🙈

Nu var det Jordan som hade ohyra i håret och jag lugnade ner hjärtat som slog lite snabbare. Låg där och lyssnade med ett halvt öra på dem i köket när Patricia luskammade. Hon skulle klippa Jordan och kollade lite extra eftersom en av tjejerna ju hade löss. Ingen av oss har haft tid att kamma, utan det var helgens göra när alla var hemma. Så klev jag upp och skådade två små killar med plastpåse på huvudena. Va???

Jodå, Jamie hade löss han med. Fuck! På ren svenska 😉

Påsen är för att det inte ska rinna ner i ögonen, de är störtlöjligt rädda för det:)

Jaha. Så då satte vi igång med stora luskamningen. Först avlusades gossarna och kammades igen. Sen rengjordes alla kammar noga, (diska, sprita, peta, koka) och sen tog jag plats. Nervös som satan! Jag har aldrig haft löss, men båda killarna ligger ofta på min säng och laddar sina mobiler, plus att Jamie ju sover intill mig. Jag har dock alltid håret uppsatt på natten, och han ligger ju en meter bort, men ändå. Jag kände att det nog var nu som min lusfria svit bröts.

Patricia är supernoga. Det tar TID att kamma långt hår och det kräver en bra teknik. Tillsammans blängde vi på det som ändå kammades ut ur håret, ludd från tröjan, lite produkter och sen river kammen i hårbottnen så det blir hudflagor. Men inga löss och inga gnetter ✌🏼✌🏼

Pust! Ta i trä:)

Jag insåg häromdagen att jag inte ser lössen längre. Inte utan senilbrillor😆 It sucks to be old alltså! Men med dem på kammade jag igenom Patricia som var helt ren och fin. Sen övriga tjejer. Inga mera lusar:)

Inte ens tjejen som hade det, men hon är inte utom fara än, det kan gömma sig nåt jäkla ägg som kläcks sen, så det är daglig kamning där och även en till behandling i veckan. Killarna också.

Så där, så fördrev man många timmar av en söndag:)

Det kliar överallt nu. Det är väldigt psykiskt, räcker ju med att man pratar om det för att man ska börja riva sig i håret;)

.

Sen fortsatte jag med killarnas rum som jag påbörjade nån gång förut men inte hann klart med, sen fick det stå. Jag har inte riktigt haft ork helt enkelt. Nu har jag städat, och suttit på en stol och glott för att komma på nån bättre möblering. Sen möblerat:)

Bättre vete fan;)

Det har jag grejat med resten av dagen, från eftermiddagen till klockan 21.00.

Sen såg jag på TV om Elitstyrkans hemligheter, och så Taken och nu streamar jag Magnum, den yngre 😍

Igår var himlen vacker:)

Sen stormade det satan hela natten och även nu idag. Säger de som varit ute, jag har inte stuckit ut näsan.

Det har den här mannen…:) Ni ser honom, nån kanske känner honom🙈

Han med munskydd, fast fel använt. 🤦‍♀️

Ni har väl hört om demonstrationen igår i Stockholm? Nån idiot vid namn Filip Sjöström ordnade den. Han ser ut så här så ni kan hålla avstånd om ni ser honom

Som en helt vanlig tomte. Han hade också VILODAG idag så han kunde inte svara på journalisternas frågor…? Scary snubbe.

De demonstrerade mot våra frihetsberövande Coronarestriktioner och vill att ”Allt ska vara som vanligt” … Hör ni treåringens gnäll? I form av vuxna människor. Så pinsamt. De tror att pandemin är hittepå, att myndigheterna vill styra oss och att läkemedelsföretagen gör fuskvacciner som de tjänar pengar på …

Helt vanliga konspirationsteoretiker alltså 😆 Fast jag föredrar ordet Idioter. Eller korkskallar, dumhuvuden, felvaggade, tappade bakom en vagn, IQ-befriade, rövhattar, vilket som funkar.

Folk utan nåt innanför pannbenet mer än luft. Det finns inga ord för vissas dumhet.

Han med munskyddet sen då? Han går i en demonstration där man medvetet går tätt ihop, nära varandra, det uppmanades till närhet, för att skandera att pandemin är ett bedrägeri… men han vågar inte riktigt leva som han predikar.

Utan tar på ett munskydd. Över munnen, inte näsan.

Rebell för fan 👊🏼👊🏼!!

Han kanske kände sig lite risig, för han kan väl inte ha missat att munskydd inte skyddar bäraren från smitta? Det skyddar andra om bäraren bär på smitta. Men nånstans har jag svårt att tro att ett sånt pucko bryr sig om sina medmänniskor så jag tror att han tror att han är skyddad. Eller körde han en helgardering? Munskydd över munnen men inte näsan för att liksom kunna demonstrera men inte riskera att bli smittad om pandemin trots allt finns på riktigt ?

Lite som att spela både Sverige och motståndarlaget som vinnare på oddset🙈Plus oavgjort!

Jag skäms å de här människornas vägnar. I skaran kan man urskilja alla sorters fåntrattar.

Jag är inte mycket för att önska andra olycka, men jag skulle vilja att de här personerna fick tvångsarbeta på IVA, med covidsjuka. Sitta där och se hur jävlig den här pandemin verkligen är. Utan skydd såklart, för det är ju ändå bara hittepå.

Nä, än är inte den sista idioten född, det är ställt utom alla rimliga tvivel.

Stackars de här människorna som bor i SVERIGE! Vi som verkligen haft hårda restriktioner. Eller inte 😳

Nä fy farao för folk. Jag önskar dem alla en fungerande hjärna i julklapp.

.

Nu ska jag sova:)

I en renbäddad säng, utan löss!

Natti natti 😘

I morse tog jag på mig en såndär kombo av en sjal och en poncho, ni vet – öppen i fram liksom:)

Helt ointressant egentligen, men den har varit med mig i husvagnen alla år, och jag fick nån flashback.

2012 var första året vi åkte ut med husvagnen, då till Årsunda. Vi mötte upp Helen med familj och jag hade då en äkta make med mig och fem barn. Eller äkta och äkta, han var nog fan bara halväkta eftersom han redan då var på väg bort. Det kan jag enkelt se i den där backspegeln som visar saker väldigt tydligt ibland. Den veckan var intressant. Janelle var på Peace and love-festivalen, och Robban och Corrinda åkte till Thailand med mina föräldrar. Allt strulade. Vi satte upp förtältet i storm och åska, och både den halväkta mannen och jag fick en rejäl stöt när blixten slog ner. Han ojade sig som fan, ville att jag skulle ta pulsen på honom, tyckte att hjärtat slog oregelbundet och kanske måste han faktiskt åka till sjukhuset?? Alltså va? JAG hade hållit i samma jäkla pinne, fått samma elstöt och ja, det var sjukt obehagligt, ja det gjorde ont men kom igen…;)

Janelle blev sjuk och fick åka och hämtas från festivalen, och tvillingarna fastnade i först Köpenhamn någon dag för att sen åka via Tokyo och det blev en annorlunda resa. De åkte på pappas biljetter, och alltså standby, ungefär. Men de kom till sist iväg till Thailand:)

Jamie var nästan ett år då, och hade inte lärt sig att gå, och det var ganska surt i marken, så han kunde inte krypa utan att bli som ett lermonster. Men det var trevligt, så länge Helen med familj var där. När de åkte, en dag innan vi planerat att åka, så blev han ûbertråkig, bara satt utan att säga ett enda ljud, pillade med telefonen såklart. Det slutade med att jag ledsnade och så packade även vi ock åkte.

Senare samma sommar hade vi bokat en sväng till på samma camping, med samma sällskap. Då ville halväkta mannen inte följa med. Han valde att jobba. Jag tror det var två veckor då, och han körde upp vagnen och hjälpte till att sätta upp förtältet och sen drog han. Jag minns exakt hur ledsen jag blev. Han hade sagt att han skulle stanna till kvällen och vi hade planerat att gå och käka grillbuffé ihop med Helens familj. Vi åkte ju på förmiddagen och var framme mitt på dagen, och allt var klart strax efter lunch. Då gav han mig en puss inför alla, bara for show för det hände liksom aldrig annars, och sa att han åkte nu. Med ett stort leende. Han såg mycket väl hur ledsen jag blev, för tårarna strömmade, men satte sig bara i bilen och åkte. Hörde inte av sig alls. Jag var tvungen att gå in i vagnen och gråta en sväng, innan jag försökte strama till mig och gå ut och låtsas som att det var som det skulle. I backspegeln ser jag att fältet lämnades fritt. Jag tror jag hade med mig sju kids då, Jamie ett år, Jordan tre så de var små. Min syrra var med, minns inte om hon var där hela tiden men tror inte det. Jag vet att det var knöligt att sova i tältet med småknotten, för vi var ju tvungna att ha tält också:) för att inte tala om alla blöjbyten och tvättar:)

Hemma fanns Janelle och Patricia som senare sa att pappa inte varit hemma, flera nätter var han kvar på ”jobbet”. Robban blev risig, och kanske att både han och Corrinda blev hämtade av halväktingen, men jag vet att de var hemma. Utan vuxen, och de var nio år gamla. Jorrå.

Men hur ledsen jag än var över honom, så var det så ofantligt härligt att vara på campingen! Jag älskar det:) Och när Helens familj ställde sig på kö för säsongsboende så gjorde jag samma sak, och vi bad om möjligt om platser nära varandra.

När vi runt jul fick besked om att vi fått platser, bredvid varandra var lyckan stor:) Halväktingen sa: Grattis, kul för er…

Och det var det ju, för sen drog han. Jag hade förvisso räknat med att vara ensam där mesta delen av tiden, de där veckorna 2012 gav mig styrkan att fatta att jag klarade mig själv på en camping med sju ungar under tio år. Nemos problemas, bara lite krångligare.

Lilla Fjant ♥

Sommaren 2013 var kaos. Jag mådde inte speciellt bra. Men i Årsunda var jag som i en trygg bubbla. Framför allt för att det inte kom någon post. Än idag är jag livrädd för att hämta posten. Jo, seriöst. Det är ångestfyllt. Så mycket jobbigt kom nämligen med posten efter att han drog. Skilsmässopapper, advokater, vårdnadstvisttjafs, soc-kallelser, adressändringar, konstiga låneansökningar, uppsagda abonnemang, påminnelser på räkningar som stod i hans namn som han struntade i, men som jag aldrig fick för de kom på hans mail eller som e-fakturor. Å n g e s t. Och massa sorg.

Det året vill jag helst glömma. Men husvagnen var min flykt, min trygghet, min bubbla, det jag behövde för att läka. Att vara där var som det där berömde balsamet för själen:)

Sju barn, en husvagn för fem och ett tält. Jag älskade att sova i det där tältet!

Jamie i barnsängen, och en av barnen bredvid mig, eller syrran om hon var med:)

Han var så enkel, det gick utmärkt att bara lägga ner honom i sängen, dra igen dragkedjan och gå till framsidan av husvagnen och fortsätta med resten av barnens kvällsrutiner:) Han somnade så gott:)

Vi bodde i Årsunda i tre säsonger. Sen ledsnade jag på algblomningen i sjön så fort det blev lite varmt. Jag bor liksom på en camping för att slippa ta bilen(bussen) till en strand. Att bada i spenatsoppa som dessutom gav magsjuka om man hade otur var inte att tänka på. Kom ihåg att jag led av massiv emetofobi under den här tiden.

Plus att de har både sommar och vintercamping där och för att vara säker på att få ha sin plats kvar måste man betala även vinter… 4000kr, plus sommarens 8000. Totalt 12 lax. Jag kan inte vintercampa ens om jag skulle vilja, min vagn är inte vinterbonad och man skulle frysa ihjäl direkt. Jag kastade ju fyra tusen i sjön varje år, och det var inte speciellt kul.

Så, sommaren efter flyttade vi närmare Uppsala, till Siggefora. Så tråkig camping att klockorna stannar, och inte det minsta lilla att göra förutom bada. Inte ens promenera kunde man göra, och för att komma till affären krävdes bil.

Alltså, byta ställe! Helens familj valde att hoppa säsongscampandet och i stället röra sig runt. Även det något jag inte kunde, jag fick inte dra vagnen med bussen, och att få upp och ner ett tungt förtält klarar jag inte ensam. Plus att jag inte var intresserad av det. Så då åkte vi runt och kikade lite på sensommaren. Kanske Sala? Silvköparens camping är fin, men ligger även den utkastad mitt i ingenting. Krävs bil för att handla och det vill jag inte behöva.

Jag ställde mig på kö på flera, men sen åkte vi till Norberg för att kolla. Lite för långt egentligen, det tar ju nästan två timmar att köra. Men med så mycket barndomsminnen ♥

Sommaren efter bokade vi tre veckor i Norberg, och sen fick jag en säsongsplats och tja, sen är jag kvar:)

Jag älskar Norberg:)

Det är inte riktigt samma frid och bubbla där som i Årsunda som är så otroligt speciellt. Jag älskar verkligen den campingen. Även den har massor av barndomsminnen och sen blev den ju viktig för mitt psyke. Herrgud. Utan mina somrar i husvagn vete fasen hur jag mått.

Jag vet inte vad det är, men kombinationen av att klara sig med det lilla, att vara med familjen, att inte ha några måsten mer än att laga mat och att det förhoppningsvis är bra väder då;) det ger sinnesro.

Folk som inte gillar husvagn, eller som inte provat, tycker jag är rätt konstig. En gammal skruttvagn från 1973? Inga bekvämligheter mer än tak över huvudet och el?

Men jag älskar det så mycket. Det är vilsamt, och rofyllt. Det finns massa grannar man kan göra sig lustig över, irritera sig på, skratta med eller bara ignorera. Massor av nya stigar att trampa på, massa saker att utforska, om man vill. Eller så ligger man bara och jäser:)

Om jag hade pengar i överflöd tror jag bestämt jag skulle köpa en camping och sen köra retreats där, för stressade själar.

.

Ja, och när jag ser det lite så här i min egen backspegel så inser jag vad långt jag kommit. Jag kommer aldrig att kunna förlåta hans svek, och det är som det är. Jag lider inte av det:) Eller jo, sveket lider jag av dagligen i form av olika saker, men att inte förlåta är inte något jag mår dåligt över.

Jag är annars för att ge folk andra chanser, men då måste de för det första be om det.

Jag kommer aldrig se det som en gåva att ha blivit dumpad på det sättet som det skedde. För vari ligger gåvan i att leva i ångest och panik? Nej nej. Men jag kan idag vara glad över att inte vara gift med honom längre. Rent lakoniskt konstaterande. Den han är idag är inte min kind of person helt enkelt. Skulle vi träffats idag hade vi nog mest troligt inte ens blivit vänner. Men den han var …  han var min bästa vän, min stora kärlek. Och han valde bort mig. Så enkelt valde han bort mig, vilket får mig att fundera på om kanske hela livet med honom var en lögn?

Tja, vem fan vet? Inte jag, och idag skiter jag i det. Jag hoppas han är lycklig på sitt håll.

.

Jag är lycklig:) På mitt sätt, med min familj. Nu för tiden kan jag sova inne i vagnen för sju ungar vill inte följa med, jag är glad om jag får med fyra:) Det är najs det med, att få bo inomhus och slippa det daggvåta eller regnblöta gräset när man ska in och ut ur tältet:)

Nu ska jag sluta! Jag är medveten om att bilderna ser ut som hejsans svejsan men verkar inte kunna göra något åt det. Förhoppningvis ser det bättre ut för er:D

Ha en fortsatt trevlig lördag ♥

Vi kan nog kanske höras lite senare 🙂

Femte mars är lika med syrrans födelsedag:)

Vi firade med pompa och ståt !!

Eller nä just det, det gjorde vi inte 🙂 men vi firade med träning och tacos ! Nästan samma sak, fast kanske ännu roligare 😂

Massa fika blev det också och en långpromenad. Fasen vad kallt det var på kvällen! Gosh, jag har verkligen hoppat över i vår-mode, och höll på att frysa ihjäl. Fast jag hade både vantar OCH mössa.

Dagen började med att försöka ta sig ur sängen, det kan vara svårare än det verkar ibland, och idag var det plågsamt. I går morse var det ännu värre förstås men ändå;) Träningsvärk. Överallt, utom i magen. Skinnet på överarmarna känns som det är för trångt, så jag smorde extra mycket hudlotion för att de inte ska spricka 😂

Träningen i går kväll hade jag trott skulle vara något helt annat, och så blev det tunga lyft. Det är skitkul!! Men jag var sliten:)

Trots det lyckades jag ändå knäböja med min maxvikt OCH även maxa i marklyft.👌🏼

Att jag sen kanske råkade sätta mig på fötterna på vår ledare när han passade min vikt behöver vi ju inte säga så högt 🙈 Han pushar en alltid, och det är super, för det ger resultat. Så när han sa att jag skulle sätta mig hela vägen ner till golvet i ett knäböj och att han tog vikten från mina axlar om jag inte orkade… så provade jag såklart. Med maxvikt. Och inte fan orkade jag ju det😂 Men tryggheten i att veta att han tar vikten gör att man vågar prova. Det jag knäböjer med körde han några snabba bicepscurls med 😳 Showoff😎 Han är för jäkla stark helt enkelt, och det är tryggt.

Nu blir det vila i morgon!

Kanske om vädret tänker tillåta det så blir det promenad medan Lovelia tränar. En stadsprommis . Om vädret suger … så kanske jag lägger mig i baksätet och sover 😂

Jamie har fotbollsträning, sista inomhus för säsongen tror jag. Sen blir det ute.

Alltså mina minsta pojkar… antingen så är de väldigt taggiga och vassa eller så är de världsbäst på att ta sönder kläder 😆

Jamie kan omöjligen ha en tröja i mer än en timme innan den är skitig. Allt får fläckar. Allt går sönder. ALLT! Inte ens när de var bebisar och käkade banan med hela kroppen hade de så mycket fläckar på kläderna. Det är jätteofta hål vid ringningen på t- shirts, alltså hål, inga sömmar som släppt eller så. Trasigt.

Jag köper ju mycket kläder från Me&i, och de är så fina!! I en halv dag sen är det trasigt eller fläckigt. Jag kan massor av fläck-knep men inte ens det hjälper, och laga kläder har jag inte tid med. Jag är ganska bra på det, syr för hand och det brukar bli hyfsat osynligt, men innan jag lagat dem har de ofta vuxit ur dem🙈

Nu blir det mer köp av billiga kläder för de går ändå sönder. Snacka om att slänga pärlor för svin . Fast det är gulliga svin åtminstone ❤️

Jaja. Kevlarkläder kanske vore nåt, eller så får jag köpa byggiskläder 😉

Nej, nu har jag tinat upp så pass att jag kan krypa i säng. Jag har nåt som sticks i nacken på tröjan så den måste av. Nu!! Hatar sticks.

Vi hörs i morgon som vanligt och tills dess natti natti 😘

Det är att så många människor anser att man inte ska få diskutera eller resonera runt saker man inte kan så mycket om. Vad är det för himla dumheter? Hur ska man då kunna komma vidare, ändra sig, ta till sig, förkasta och fundera?

Många människor svänger sig också med det som ett dräpande (eller egentligen elakt) slag i ansiktet.

”Du borde läsa på lite” Ja, kanske, men att diskutera och resonera är en annan väg, kanske för att få upp intresset eller för att få andra synvinklar på en sak. Så många människor är självutnämnda experter på saker! Herregud alltså. Jag hävdar aldrig att jag kan allt, tvärtom, det finns alltid mer att lära sig:) Jag lyssnar alltid på folks åsikter, respekterar dem nästan alltid(undantag är sånt som skadar andra)men håller inte alltid med. Jag kan ändra mig, det händer mellan varven och då oftast genom att något diskuterats, vridits och vänts på:)

Så fram för mer sansade diskussioner säger jag!

Förresten, jag kan omöjligen respektera de som aggressivt hävdar att deras åsikt är den enda rätta och att alla som inte fattar det är mindre värda.

Okej, jag hävdar ibland att min åsikt är den enda som gäller, men det är alltid ironiskt, det tror jag att nästan alla fattar:) Det är som att säga att man är så hungrig att man svälter ihjäl fast man käkade för en halvtimme sen:) Bara ironi.

.

Nåväl! Idag är det kallt igen. Det bekymrar mig inte så mycket för jag tänkte inte gå ut. Men så kom jag på att jag måste åka och handla. Öken. Jag brukar göra det på torsdagskvällar, för då är det lite folk, men nu ska jag träna. För det är lite folk då;) Så alltså måste jag iväg under dagen, frågan är bara när. Svåra beslut det här:)

Jag ska skriva, har haft två dagar helt utan att jag tittat på texterna alls, vilket är en del i skrivprocessen, men det får inte gå för lång tid för då tappar jag bort mig. Stephen King har ju skrivit böcker om att skriva, och han tycker att det ska gå max en vecka utan att skriva för att man tappar kontakten med sina karaktärer. Han satte fingret på problemet, för det är verkligen så det känns. När jag inte hänger med mina karaktärer så börjar de göra massa saker på egen hand, utan att meddela mig:) Det gör de hela tiden förvisso, för jag har ju ingen färdig synopsis utan bara skriver, vilket innebär att det plötsligt blir en vändning jag inte alls funderat på. Nu tycker ju King att man ska skriva 10000 jäkla ord varje dag också. Vet ni hur mycket det är??Nej vänta… det måste vara tecken väl? Det är ett par sidor i alla fall:) Så skriver han klart sina tegelstensromaner på tre-fyra månader också:)

.

Jag har ont i huvudet. Av alldeles självförvållade anledningar, nämligen väldigt mycket axelpressar i går. Jag vet att det kommer som ett brev på posten, fast ännu snabbare;) men tänker att någon gång ska det väl bli starkare. Vilket det ju blir, men då ökar man ju vikterna …:)

Nackmusklerna på sidan av huvudet och ner mot axlarna är spända som fiolsträngar. Jag har en massagepistol som jag precis börjat använda, den är grymt skön att köra med på just de musklerna, så det ska jag göra sen. Även armarna är tunga, eller hela kroppen är lite sliten;) Men det väntar två dagars vila i helgen så det kommer bli så bra så.

.

I går var jag på dejt också ju:) En fikadejt med tre fina flickor som heter Mirka, Tina och Susanne:)

Här har vi ytterst tillfälligt satt oss nära, utan att andas, annars satt vi alltså i varsitt hörn av ett bord för sex personer.

Vi var på Konditori Brantingstorg, som föredömligt löst situationen och corananpassat. Långt mellan borden, max fyra/bord och det i varsitt hörn, skyltar som talade om reglerna, max två kunder samtidigt vid bageridisken och ingång via en dörr och utgång via en annan.

Som jag varit tydlig med hela tiden så anser jag att det är viktigt att hålla igång alla småföretag, och även de stora för den delen. Det handlar om människors livsverk. Människor som jobbat i decennier för att komma dit de är, kanske generationer, och sen kommer en helt oväntad sak och förstör. Folk blir av med jobben, och hamnar i ekonomiska kriser och de leder till psykisk ohälsa och så vidare. Kan man göra sin business anpassad så stöttar jag gärna. För corona dödar nu, men de icke smittsamma följderna av den kommer att döda många år framöver. Kan man försöka undvika det så gör jag det. Support your locals är stort i andra länder, men här känns det inte lika viktigt.

Vi var alla friska, höll avstånd, tvättade händerna.

Drack kaffe och käkade en wienersemla ♥

Makalöst god!

Vi har många barn allihop, tillsammans 39 stycken faktiskt:) och både liknande och helt olika livserfarenheter. Det blir inte direkt några pinsamma tystnader:)

Känner ni att ni vill påpeka det olämpliga i det hela? Gör inte det, utan se det i stället som att vi skötte det exemplariskt, enligt rekommendationerna. Var positiv och se det välbehövliga i det, fyra tjejer som stöttar varandra i olika jobbiga livssituationer:)

.

Ja:) Sen åkte jag hem, och hade ett utvecklingssamtal via Teams. Just de mötena älskar jag att ha digitalt, det spar så mycket tid. Normalt tar det mig minst en timme att dra iväg på ett sådant, med körtid, leta parkering, gå fram och tillbaka och ha möte på en kvart. Nu blir det en effektiv tid, och man kan ha myskläderna på;)

Jag har ett på måndag också, samma där, digitalt, och det bör väl ramla in ett par till. Lovelia var jag på i slutet av förra terminen tror jag, och Trixies mentor har jag pratat med i telefon så det kanske inte blir något mer just nu förresten.

Jag pratade med mamma i telefon, hon har fått första vaccineringen nu, så det känns bra. Kanske kan vi fira påsk på ett vettigt vis i år. Jag kanske gör i ordning uterummet, eller så kanske vi kan vara ute hos syrran som har sol på sin baksida av huset. Förutsatt att det är sol och varmt förstås.

.

I går var det en månad sen som pappa gick bort. Känslorna är fortfarande instängda. Jag funderar mycket på varför, om det är att jag helt enkelt inte fattat, eller om det kan vara så att det ändå fanns en viss beredskap. När min mormor gick bort för 18 år sen, den 10/2, så grät jag floder flera gånger om dagen, och i många veckor. Hon gick bort väldigt hastigt och även om hon var 82 år så var hon förhållandevis frisk. Pappa var ju inte frisk. Kanske är det läkarens ord där på avdelningen som gav svar på så mycket som man undrat under flera år som gett en slags försoning över det. Han kunde inte bli frisk, bara sjukare. Men, allra mest tror jag det är för ofattbart. Han har legat mycket på sjukhus och vi har inte fått hälsa på. Skillnaden nu är…? Ingen. Känslan är att han är på sjukhuset och snart kommer hem igen.

Ibland brister det och tårarna rinner, men de går att kontrollera. Tills de inte gör det. Men den dagen den sorgen.

Nu ska jag fixa i ordning mig och ta den där shoppinturen på Citygross:)

Riktiga byxor ska på och kanske en annan tröja också, fast det kanske är överkurs? Den syns ändå inte:)

Vi hörs senare 🙂

Vad intressant det var att höra era tankar om icke-binära icke-problem 🙂

Jag erkänner villigt att jag inte fullt ut förstår alla de här variationerna, på precis samma sätt som jag inte kan förstå massor av annat. Jag vill faktiskt hävda att den som påstår sig förstå exakt, utan att vara i de skorna, den personen ljuger.

För det går inte att med bestämdhet veta hur någon annan människa tänker och känner. Inte ens om man är i samma sits behöver man tänka och tycka likadant.

Tänk på det:)

Jag fick blommor igår och det gjorde mig glad 🌷

Superlånga tulpaner:)

En annan sak jag fick igår var ett lusbesked😎

En unge med löss. En unge med jättelångt hår och löss. En unge med jättelångt, jättetjock hår med löss. Ni fattar vad kvällen ägnades åt?

Det här schampot är inget jag rekommenderar faktiskt, ta hellre lösningarna. Linicin är toppen bara inte just schampot, det är svårjobbat, löddrar inte och är omöjligt att se var man gnuggar in. Efter den här behandlingen kröp det minst en, kanske två levande löss ur håret när vi kammade.

Patricia kammade det mesta. Hon tyckte det var sjukt satisfying att få loss massa gnetter och skit😂

Efter schampo och kamning körde vi en lösningsbehandling också, och så en kamning till. Nu var det lusfritt 👌🏼

Bara resten av ungarna kvar… Det tar sån jäkla tid när de har långt tjockt hår! Timmar närmare bestämt. Om killarna får det åker rakapparaten fram:)

Tröstade oss med semla sen:)

Ber om ursäkt att det kliar i erat hår nu förresten 🙈

Nej, nu ska jag sova!

Vi hörs i morgon, natti natti 😘😘

Det är ju vår på riktigt! Medeltemperaturen säger det och har det en gång blivit vår, eller någon annan årstid, så backar man inte. Så oavsett om det blir 20- och tre meter snö är det VÅR!!

Det ska firas!!!

Jag tar en kopp kaffe till:)

.

Jag känner ändå att det lättar lite med den enorma tröttheten. Det är så mkt som beror på ljuset, det inser jag mer och mer. Även en vacker solig vinterdag mår jag bättre. Det är mörkret och kylan som är boven i mitt mående. Vilket får mig att fundera en extra sväng på det här snacket om att flytta till solen. ☀️

Jag skulle kanske må som en prinsessa tolv månader om året då? Leva hela året i stället för att bara överleva.

Det tål att tänkas på helt klart:)

En annan sak jag tydligen borde tänka på enligt en irriterad följare på instagram, är att inkludera mera.

Jag hade skrivit att Patricia var i frisersalongen idag och i morgon mellan 10-17 och gärna ville ha kunder att öva på. Hon praktiserar ju. Barn, dam och herrklippningar. (Hör av er om ni är intresserade!!)

Kommentaren var : Icke-binära då?

Jag är ju lite gammal, och jäkligt fast i de gamla invanda spåren. Jag är tjej ut i fingerspetsarna och vill inte vara något annat. Jag har alltid hängt med killar på samma sätt som med tjejer, jag ser inte ett kön utan en person. På samma vis ser jag inte hudfärg och ras, jag skulle vara ett uselt polisvittne för mitt första intryck är helt andra saker än det. Längd, ålder, sätt att gå😂 till exempel.

Jag ser personen. Det andra är inte viktigt. Däremot är jag inte det minsta intresserad av tjejer när det kommer till romantik. Har aldrig ens snuddat vid tanken på det. Förutom rent praktiskt:) Fatta vad enkelt att leva ihop med en likadan som också vaknar i samma sekund som en unge gnyr, eller som låter toasitsen vara nedfälld 😉

Haha. Men nej, jag är en ren grottmänniska när det kommer till partner. Det ska vara en stor och stark man som kan beskydda en från allt. Instinkt.

Jag kan själv, är fullt kapabel att ta hand om mig själv, så det behövs ju ingen beskyddare, och rent så, det är få män idag som svingar sin knölpåk och ger sig in i närkamp med grizzlybjörnar;)

Vilket är bra för hur skulle det se ut? Men ni fattar. Jag är helt och fullt ut en tjej. Eller kärring om man så vill:)

Jag går inte runt och funderar på könsidentiteter. Varken för egen del eller andras del. Jag bryr mig inte. Det är inte på ett negativt sätt, utan bara att jag tycker det är oviktigt när det kommer till vem jag tycker om som vän. Eller medmänniska.

.

Så här skriver RFSU om Icke-binär:

Är en person som varken känner sig som tjej eller kille, utan till exempel som både och, mitt emellan, som ett annat kön eller inget kön, eller som har en flytande könsidentitet. En del icke-binära vill ändra på kroppen med olika typer av könsbekräftande behandlingar och/eller byta juridiskt kön. Icke-binära är ett samlingsbegrepp, det går att vara icke-binär på många olika sätt.

Lika klart som oklart:)

Rent ärligt så fattar jag mig inte riktigt på det. För jag är ju som sagt väldigt trygg i min egen könsidentitet.

Det känns mer som ett filosofiskt resonemang, just förklaringen ovan. Verkar sjukt jobbigt. Och krångligt. Jag har börjat skriva massa olika scenarion här men det blir just filosofiskt.

Om det hände istf det vad skulle då kunna bli följden av det som inte hände men skulle kunnat hända?

.

Nåväl. Icke-binära personer är också välkomna att klippa sig hos Patricia 🙂

För håret är likadant som hos en man eller en kvinna, vilket ju är vad hon ska lära sig.

Jag hoppas att ingen känner sig kränkt nu, av det jag skrivit, för det är inte min avsikt.

Jag menar tvärtom att alla är lika mycket värda oavsett kön. Eller brist på kön. Eller dubbla kön, eller vad man nu känner sig som. Det sitter inte i könet utan i personligheten🙂

Men, och nu tror jag att jag kommit fram till min slutsats: man kan inte alltid inkludera alla genom att nämna dem vid tillhörighet. Det innebär inte att man inte är medveten om att de finns. Eller att de inte får komma till ex en frisersalong, eller delta i ett evenemang. Det innebär Inte att man exkluderar dem.

Jag har nio barn, jag är alltid exkluderad från ”hela familjen-priser eller erbjudanden”. Alltid. Utan undantag faktiskt.

Handikappade är ofta exkluderade, kanske pga att det enbart finns trappor och ingen hiss, kanske inte finns hörslinga i lokalen, det finns få dövblinda tolkar osv.

Men en icke-binär person kan välja och vraka, om man väljer att se det så. De kan välja herr ELLER damtoaletten allt efter vilket kön de är just då, eller hur lång kön det är 😂

Jag fattar att det kanske inte funkar så, men rent tekniskt skulle det kunna göra det. Vilket det inte kan med andra grupper.

Så därför tycker jag att det är rätt overkill att bli upprörd över att jag skriver Barn, dam eller herr.

Eller upprörd är fel ord i ärlighetens namn, personen ville göra mig uppmärksam på att vissa personer alltid exkluderas.

Vilket kanske är sant på ett vis, men samtidigt pratas det massor om just könstillhörighet idag. Säger en människa att de är icke-binära så möts de väl (?) av ett ”Aha, ok” och sen är det inget som skiljer dem åt från nån annan.

En rullstolsburen person, eller en utvecklingsförsenad person kräver mer, och exkluderas därför.

Så, för MIG är alla människor lika mycket värda, men jag kommer inte att skriva en lång lista på vilka jag inkluderar. Däremot kan jag skriva vilka jag exkluderar om det skulle vara viktigt🙂

Vad tycker ni? Är det solklart med alla ”nya” tillhörigheter, eller är det lite svårt att greppa även för er?

Det vore kul att höra era tankar och kanske erfarenheter:)

Nu måste jag ila!!