Okey, jag är irriterad, och ja det blir hårda ord idag:) Men de är ack så sanna.
Man tycker ju att folk borde lära sig nån gång, men det verkar som att det är en omöjlig uppgift att få folk att begripa att efter en kräksjuka så ska man stanna hemma.
I minst 48 timmar, och GÄRNA 72 efter sista spyan/diarrèn.
INTE efter första spyan. Utan sista.
Och dessutom så gäller det hela familjen. Om Olle börjar kräkas på lördag klockan 12 så får han gå tillbaka till förskola/skola/arbete som TIDIGAST måndag klockan 12. Inte måndag klockan 7.
Om Olles brorsa börjar kräkas på söndagen sen, klockan 12, så är båda hemma till på tisdag klockan 12.
Och om deras syrra börjar kräkas söndag klockan 23 så gäller tisdag kl 23. För alla.
Typ så alltså.
Begrips?
Ja det kan bli långdraget. Men vet ni? Och nu kommer det – det ingår i paketet SKAFFA BARN:
När man blir förälder så kommer det automatiskt att man måste vara hemma med sjuka barn. Det kan man aldrig förhandla bort, utan det måste man ta med i beräkningen när man skaffar sitt barn. De blir sjuka de små rackarna. Ofta dessutom.
Om man sitter på ett arbete så in i bänken important att ,man omöjligen kan stanna hemma med sina sjuka barn, då är det dags att tänka till ordentligt. Antingen skaffar man inte barn -problemet är löst.
Eller så skaffar man en backup av något slag. Hur vet inte jag, det får alla importanta personer lösa på sitt eget sätt.
Men håll för bövelen på 48-timmars regeln!
Jag jobbade ihop med en läkare ett tag, En dag kom hen till arbetet och såg ut som ett lik. Berättade att hen spytt en gång i timmen hela natten. Men nu skulle det minsann gås viktig rond på neurologintensiven….Jorråmenvadfan? Jag höll på allvar på att ramla av stolen. Vår chef hörde det och läkaren kommenderades hem och var inte välkommen tillbaka innan det gått de där 48 timmarna. Men alltså… en läkare?
Personer med viktiga arbeten tenderar att tro att de är oumbärliga, men i ytterst få fall är det så.
Jag hörde precis om en arg förälder som fått veta att ett barn på förskolan varit hemma och kräkts under helgen. Men ungen var på förskolan måndag morgon. Och därmed är alla övriga dagisbarn och personal i farozonen för att bli magsjuka.
Det är ett helt oacceptabelt beteende och jag blir så förbannad och trött när jag hör sånt här.
Vem är så korkad att man inte fattar? Till och med jag kan räkna till 48 liksom. I mitt fall räknar jag oftast till 72 dessutom. Och det handlar inte om att jag inte jobbar, utan det handlar om respekt mot mina medmänniskor. Både mina barn och dem de träffar. Jag gjorde samma när jag jobbade. Det kan ni vara säkra på.
Att lämna sitt barn på förskola, eller skola, eller gå själv till arbetet innan det gått den här tiden det är taskigt. Det är elakt. Det är okamratligt.
Barnet, även om det verkar piggt, så smittar det. Och när jag hör vissa föräldrar säga: ” Åh men hen klättrar på väggarna av att vara hemma så hen fick gå till dagis (eller lekland!!”)” Då vill jag bara ta dem i örat:)
Om din unge är så förbannat rastlös, så aktivera den då. Nånstans där den inte smittar. Även det ingår i paketet FÖRÄLDER. Det är Ditt ansvar. Inte personalens. Även om du är sjuk själv, nyförlöst eller har en asjobbig kolikunge hemma… det är ändå ditt ansvar. Lös det. Det finns inga ursäkter.
Skänk en tanke till de vuxna som jobbar med ditt barn, de smittas och de får en karensdag. Du kan vabba utan den… Jag tycker så synd om personal som jobbar med barn, eftersom de ideligen utsätts för smittor som är onödiga. Bara för att vissa föräldrar anser att deras jobb är viktigare.
Eller? Vad är det som gör att man inte kan hålla på 48-timmarsregeln? Det kan ju omöjligen handla om okunskap så mycket som det informeras, möjligen om arrogans och egoism.
Det kan handla om ekonomi. Ja. Det blir svårare då. MEN rent krasst så måste man ändå lösa det, även om man förlorar ekonomiskt på det så måste man respektera andra människor. Jag vet att många lever på marginalerna, men det är faktiskt inte en ursäkt för att lämna sjuka barn på förskola. Även förskolepersonalen kan ha det tufft ekonomiskt.
Detta är såklart känsligt, men de allra flesta lever inte på ruinens brant, men ändå lämnas sjuka barn.
De andra barnen på förskola/skola då? Är det skit samma om de blir sjuka bara du får lämna din unge?
Att med fullt medvetande lämna sina barn när de är potentiella smittbärare borde rubriceras som förberedelse till åsamkande av kroppsskada. Typ:)
Barnet med diabetes eller hjärtsjukdom drabbas hårt av en enkel magsjuka. Även vuxna personer med olika besvär drabbas hårt. Folk kan dö av det. Ja dö.
Alla vet att kräksjuka smittar deluxe. Hittills har jag inte hört en enda person som uppskattar att drabbas av den, så varför i hela friden kan vi inte alla ta vårt ansvar att försöka minska spridningen?
Okey, vi har skolplikt i det här landet. Det innebär att lärarna blir irriterade om man håller friska skolbarn hemma. Jag har gjort det ändå, men det blir ruskigt grinigt.
Men när vi kommer till förskolebarn så är det ingen jäkla närvaroplikt där, utan där borde det vara nolltolerans på att lämna barn med kräksjuka syskon hemma. Dessutom så är förskolebarn aningen mer benägna att slicka och suga på saker än vad skolbarnen är så smittorisken ökar pga av det.
Jag har nio barn. Ensamstående utan backup av pappan. Vid vissa tillfällen har jag haft en sisådär sex, sju barn som är sjuka samtidigt. I lite olika stadier av sjukan. Jag är en helt vanlig människa som inte är vare sig starkare, bättre eller coolare än nån annan förälder. Ingen jäkla supermorsa. Jag klarar av att ta hand om ett helt litet fotbollslag som är sjuka. Plus en bebis som det oftast varit. Plus att jag då har grym kräkfobi icke att förglömma.
Varför klarar då inte andra föräldrar av att ta hand om två, eller tre sjuka barn?
Man måste ju. Ja, man blir trött och sliten. I bästa fall så kan man vila upp sig när de blivit friska, i sämsta fall kommer man ligga efter med sömnen ett tag. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Sov de där tiominuters tupplurarna. Kalla in nån som kan vara barnvakt och sov. Oftast finns det ju två föräldrar dessutom.
Men oavsett, du har valt att bli förälder, det är ditt ansvar att ta hand om dina barn. Du kan inte lämna in det syskon som är ”friskt” för att få sova, få avlastning, få ägna dig åt det akut sjuka barnet.
Så är det bara.
Jag vet inte hur många gånger jag fått höra om att det lämnats in sjuka barn på förskolan. Föräldrar proppar i ungen alvedon och chansar på att det håller sig hyfsat pigg några timmar så de hinner med sitt viktiga möte innan personalen ringer dem. Föräldrar som säger” Han kräktes igår, men slutade vid fyra i morse så det är okey nu” Föräldrar som tar med sig det kräksjuka lillasyskonet in på avdelningen när de lämnar barnet. Föräldrar med en bebis som sitter på musikleken i kyrkan och berättar om hur gärna de ville gå dit, så därför lämnade de storasyskonet på dagis trots att det kräktes igår…för det var nog bara nåt hen ätit… Och så vidare. I en evighet.
Ifrågasätter man så får man nån ej hållbar förklaring tillbaka, och de blir skitsura.
Personalen går på knäna som det är, och med sjuka kollegor blir det inte direkt enklare. Varför fattar man inte det? Det drabbar ju även i slutänden ditt barn att det är personalbrist.
Men den förälder som lämnar in ungar innan 48 timmar gått, är även ofta den förälder som tjuter ilsket när det kommer vikarier…. Tänk en extra gång här va. Det är ju på grund av att du inte kan respektera inkubationstiden som personalen är sjuk….hm….just ja. Och det är även för att du inte respekterar inkubationstiden som andra barn blir sjuka och så smittas din unge igen…och så suckar du irriterat över att det bara går runt och runt..
Det krävs inte många högskolepoäng för att förstå det här, men det verkar ändå vara något av det mest obegripliga i universum? Märkligt.
Det finns såklart många föräldrar som respekterar 48-timmarsregeln. Väldigt många och jag vill ge en stor eloge till var och en av er. Ni gör rätt. Fortsätt så:)
Till sist- om DU håller dina barn hemma när de är sjuka, och håller hårt på inkubationstiden, så kommer det att komma tillbaka i form av att alla smittor minskar. Det är ju inte direkt kärnfysik så varför är det så svårt att fatta?
Vi delar inte med oss av kräksjuka – okey?
Jag funderar på om barnen får komma iväg på något också? Du är på konserter, utomlands, åker slalom och så, man hör sällan att barnen är iväg på något? Men det kan väl va att du väljer att inte skriva om det också.
Bra blogg du har tycker jag! Livet, vardagen, inte låtsashittapå!
De gör massa saker, och alla umgängen åker de och badar, lekland, klättrar, bowlar och så vidare, så inget synd om dem:)
Jag gör massor med dem jag med även om det inte är så avancerat, men de är nöjda med det så varför krångla till det?
De stora gör egna saker.
Det är lustigt detta, och inte riktat mot dig, men om man som mamma INTE gör saker på egen hand så gapas det om den viktiga egentiden.. och gör man saker på egen hand så ifrågasätts det;)
Hur man än vänder sig har man arslet bak;)
Var bara lugn, i den här familjen kommer rättvisan över tiden. Den som inte får följa med idag får göra det i morgon, och det kommer alltid nya möjligheter och chanser:)
Millimeterrättvisa däremot kommer det aldrig bli, det är inget jag strävar efter faktiskt.
Tack för ett bra svar och för att man i den här bloggen får fråga och få ett svar utan att bloggaren blir arg.!
Jag håller med dig om millimeterrättvisa.. När är livet millimeterrättvist??
Godnatt
????
Har aldrig ätit där men sonens pappa säger att det är så gott, man kanske borde testa då :-p. Just namnet får mig att känna att det där känns skumt 😉