Jag är fullt medveten om att man som gående/cyklist TROR att man syns i trafiken. Det gör jag med nämligen:) Det som mest troligt skiljer mig från många andra är att jag är rädd om mitt liv. Jag går inte rakt ut i gatan utan att se mig för, även om det är på ett övergångsställ. Jag stannar, ser mig omkring, kommer det en bil så söker jag nån slags kontakt så att vi har en tyst överenskommelse om vem som ska gå först. Ibland har jag en liten bit kvar och då saktar jag in, ibland är jag före bilen och då kan jag rappa på. Det kallas för att samverka  trafiken.

Jag gör samma lika om det är ljusan dag, men är ännu mer noga när det är mörkt.

För oavsett hur många zebralagar vi instiftar, hur mycket företräde en gångtrafikant har, så blir skadorna på en oskyddad person mycket mycket värre än på nån som sitter skyddad i en metallbur.

Det kanske inte folk begriper? Men då är man bra jäkla korkad:D

Jag vet att jag är rätt usel på att använda reflex. Jag har sådana som är fastsydda på jackan, och jag har en som hänger från ena fickan. Och en i dragkedjan som lyser. Öhh alltså HAR jag ju reflex:D Men det jag ville får fram var att om jag själv tycker att jag har dåligt med reflexer så anpassar jag mig efter det. Då kollar jag extra noga omkring, jag rusar absolut inte ut framför bilar hur som helst och går jag längs en väg så går jag så långt åt kanten jag kan, behövs det så är diket okey:)

Andra gör tvärtom. Som gubben idag.

Jag kom körande mot en rondell, rullade från femtio och stadigt neråt, motorbromsade. Det var trafik inne i rondellen ( jaja det heter cirkulationsplats, men orka, ni vet vad jag menar) så jag bromsade ner. Precis före typ alla rondeller har Uppsala bestämt att det är ett toppenställe att sätta övergångsställ. Hatar det, för det är ett jäkla elände, speciellt om det är reglerat med trafikljus för då blir det stopp i hela rondellen…vitsen med en sån är ju att undvika stopp, att trafiken ska flyta på?

I dag var det obevakat. Med trafik inne i rondellen, och bilar på väg ut och in så var det en del att hålla koll på. Det var kolsvart, regnade lite och blänkte från bilarnas lysen och gatubelysning. Jag kollade övergångsstället men såg inget, förrän det plötsligt i gatlyktans sken klev ut en jäkla gubbe! I svart jacka, mörka byxor, inga reflexer. Grattis. Han var på andra sidan gatan så det var liksom inte en farlig situation, men jag fick göra ett blixtsnabbt beslut – köra eller stanna. Jag rullade i gångfart och beslöt att fortsätta rulla, gubbeländet var typ  fyra meter ifrån.

Bara för att han blev sur för att jag inte stannade så skyndade han på sina steg. Jodå, så var det, helt uppenbart, jag såg det i ögonen på honom. När jag passerade övergångsstället så var han ännu inte på väg över på min sida, men ändå…alltså ändå..så kände han sig kränkt och sprang fram och slog till min bil på baklysena. Ja, just det, han hann bara nå dit:)

Men vafan! Rör inte min bil, jävla reflexlösa gubbtjyv! Sätt på dig reflex för helvete! Så kanske jag ser dig när du smyger runt i mörkret med din dödslängtan.

Jag blir så irriterad att jag storknar över sånt här beteende!

Det är så enkelt att anpassa sig efter andra, och allt blir så mycket smidigare då. Men väldigt många människor måste hävda sin rätt in absurdum. Ja, gångtrafikanter har företräde. Ja, jag släpper alltid fram dem. Men det förutsätter att jag SER dem.

Jag var med om samma på parkeringen på Ica för ett tag sen. Jag skulle backa ut, och alla vet att tänds backlysena på en bil så kommer den bilen att rulla bakåt. Jag kollade båda sidospeglarna och backspegeln och slängde en blick över axeln, det var fritt. Men, som framsprungen ur tomma intet så transformerades en gubbe (alltid en gubbe…) vid sidan bak på bilen. Även han  slog på plåten… hårt. Jag tvärnitade och kastade upp dörren och frågade om det gick bra, en sekund trodde jag att jag kört på honom ju.. Men han ville liksom bara markera att jag backade där han minsann skulle gå. På en parkering så kör det bilar. Jag vill nästan påstå att bilarna har företräde:) När man tar sig till och från sin bil så ser man upp. Det backas, det slås upp dörrar, det rullas ut kundvagnar hoppsan hejsan. Man stannar och väntar på en backande bil. Man gör det bara.

Men han skällde ut mig efter noter för att jag inte sett honom, men hur ska jag kunna se en svartklädd gubbe som smyger runt bilen intill? Det är omöjligt. Jag bad om ursäkt och han gapade vidare. Jag lackade såklart ur, var ju rätt adrenalinstinn efter att ha trott att jag kört på nån, och fräste till sist tillbaka. Ja, jag må ha missat honom, men jag gjorde mitt bästa.

Jag vill bara med det här inlägget idag säga:

ANVÄND REFLEX!!

Eller anmäl dig som organdonator, så räddar du någon annans liv åtminstone.

Det är tre gånger så stor risk att råka ut för en (ofta dödlig) trafikolycka i mörkret för en gångtrafikant jämfört med ljusan dag.

Även om du kanske har rätten på din sida, så spelar det ingen större roll när du ligger där och är död. För är man död så är man. Då kan man sitta där i himlen eller helvetet och gorma om att man ju hade företräde. Man är lika död för det.

Reflex räddar liv. Så är det bara 🙂

Kvinna till Kvinna uppmanar nu tillsammans med sina goodwillambassadörer Fanna Ndow Norrby, Alexandra Pascalidou och Linnéa Claeson alla som står upp för jämställdhet och kvinnors rättigheter att swisha 20 kr till 90 18 003

Tänk om alla vi som har tröttnat på all skit som kvinnor utsätts för, väljer att skänka 20 kr och dessutom utmanar andra att göra detsamma. DET kan göra skillnad. På riktigt.

Visste du det här?

• Visste du att en tredjedel av världens kvinnor någon gång utsätts för våld eller sexuellt våld av en anhörig eller okänd person? De flesta anmäler inte brotten till polisen utan vänder sig till vänner, familj eller en kvinnojour.
• Visste du att jämställda samhällen är mer fredliga samhällen? Forskning visar att där människor har en positiv attityd till jämställdhet, där är man också bättre på att lösa konflikter utan våld.
• Idag utgör kvinnor ungefär 23 procent av världens parlamentsledamöter. Det går framåt och när kvinnor får vara med och bestämma stärks också demokratin.
• Fler flickor går i skola idag! Visste du att när kvinnors utbildning ökar i genomsnitt med ett år, så minskar barnadödligheten med nästan 10 procent! Det visar att det är rätt att satsa på flickors och kvinnors utbildning.
• Visste du att det finns ett beslut i FN om att stoppa våldet mot kvinnorättsförsvarare? Men tyvärr är det många repressiva regimer som motarbetar kvinnoorganisationer. Femdefenders världen över behöver ditt stöd!
• Fler män behövs i kampen för jämställdhet! Kvinna till Kvinnas partnerorganisationer i nästan hela världen engagerar män för jämställdhet. Med hjälp av manliga politiker, religiösa ledare, journalister och jurister sprider de kunskap om jämställdhet!

Världen är långt ifrån jämställd. Det har #metoo visat och fortsätter att visa. Kvinna till Kvinna jobbar för att ändra på det, och har gjort det i snart 25 år. Mycket har faktiskt blivit bättre. Men samtidigt har livet för kvinnor på vissa platser blivit sämre. Mycket sämre. Vi kan aldrig acceptera att 1 av 3 kvinnor utsätts för våld eller sexuellt våld under sina liv. Eller att miljontals kvinnor lever med sexuella trakasserier på nätet, i skolan, på arbetsplatsen, i hemmet. Det är nog nu! Nu är det dags att mobilisera för förändring och göra något konkret. Och DIN hjälp behövs för att göra det – en jämställd värld är möjlig!

Så, vad kan Du göra?

Du kan vara med och skapa en lavin av stöd för kvinnors rättigheter genom att posta en bild i dina kanaler som visar ditt engagemang och hur du känner. TAGGA med #jämställdjul och #kvinnatillkvinna

Och du kan swisha de där 20 spännen, till  90 18 003

Det är ett 90-konto vilket garanterar att pengarna kommer dit de ska:)

20 kronor kan vara den bästa julgåvan du ger ♥

Åh fy fan vad jag avskyr snorungar!

Idag berättade Novalie för mig om något som hände i deras klass igår. Jag har fått hennes tillåtelse att berätta för er.

Hon går i åttan, det är samma klass sen sexan, och det är en stökig och inte så välfungerande klass. Novalie har haft det så sen förskoleklass tyvärr, många starka individer som omöjligen kan samsas eller ens bete sig. Min unge är mitt i sin syskonskara, om det är därför hon är så makalöst anpassningsbar vet jag ju inte, men nog beror det delvis på det. Tror jag:)

För henne är det inga problem med en stökig klass, hon fokuserar på sitt, stänger av och jobbar. Hon är alltid artig och jag har bara fått beröm på alla utvecklingssamtal under alla år. Jag vet att det finns folk som inte mår så bra i klassen, men för henne funkar det.

I höstas fick klassen nya klassföreståndare. Eller vad fasen de kallas nu för tiden – mentorer, coacher…skit samma, de är klassföreståndare. Två kvinnor som jag fick ett jättebra intryck av på föräldramötet jag var på i höstas, där de presenterade sig. Där och då visade några föräldrar sig från en sida som gjorde att jag ganska klart förstod varför klassen inte funkar;) Vi kan väl kalla dem för PK-päron som inte begriper att deras egna avkomma kan göra fel. Som höjer sina skitungar till skyarna och skyller på alla andra. Jojo. De här lärarna fick ta emot massa skäll om VARFÖR de inte fått klassen i ordning? VAVAVAVAVA??? På tre veckor typ.. De hade knappt lärt känna ungarna.

De har sen dess jobbat på olika vis för att försöka få ihop klassen. (inget duger såklart åt PK-päronen) Nu har den ena läraren glatt pratat om en överraskning till eleverna. I går var det dags. Hon visade dem en kalender de köpt med gelebjörnar eller vad det var, nån form av godiskalender.

Klassen sitter helt nollställda, bara glor, sen börjar de fnittra och fåna sig. Vad det DÄR överraskningen? Va? Man skulle ju bara få en godisbit, vad var meningen med det? Det var barnsligt och fånigt och löjligt och hur kunde läraren tro att det skulle vara roligt? Novalie tyckte det var gulligt gjort, men de flesta andra i klassen hånade läraren. Hon blev ledsen. Sådär så att det syntes, tårar i ögonen och förödmjukad. Hon kunde inte riktigt formulera sig och det slutade med att hon bad dem gå.

Ute i korridoren hade eleverna härmat henne, förlöjligat och snackat skit. Novalie hade försökt prata med sina kompisar om att man uppför sig inte sådär. Hon var helt chockad.

Jag blev så arg! När man får något, som någon engagerat sig i, så säger man tack så mycket. Man hånar inte för att det inte passar.. satan också.

Novalie berättade vidare att det börjat en ny tjej på skolan. En jättelång och jättesmal tjej. När hon kom gående så hade klassen fnittrat, snackat, pekat och gjort narr av henne…

Mobbarbeteende.Fy fan.

Jag hörde av den ena läraren på vårt utvecklingssamtal att den killen vars pappa gapade högst på föräldramötet om att det var oacceptabelt att inte alla elever kände sig trygga i skolan… den ungen ägnade sig åt regelbunden utfrysning av en annan elev. Fräscht. Nej.

Nej hon sa det såklart inte rakt ut. Men hon såg när jag himlade med ögonen åt honom på mötet;) och nämnde det när jag frågade om det.

Novalie var upprörd. Hon skämdes över sin klass. Hon tyckte så synd om läraren som så uppenbart blivit ledsen. Jag blev arg. Jag avskyr ouppfostrade snorungar. Sådär så jag bara skulle vilja låsa in dem nånstans och inte släppa ut dem förrän de genomgått en kurs i empati, vett och etikett.

Jag messade läraren i fråga och sa att Novalie precis berättat och att jag skämdes å allas vägnar, och att jag uppskattade att de försöker. Svaret kom ganska direkt -tusen tack…Novalie ska få en kram..bra att du hör av dig..

Jag försöker att inte önska andra människor något illa, men sånt här….Jag önskar innerligt att de här fjortonåringarna får smaka sin egen medicin. Att de planerar och ivrigt och glatt ser fram emot att göra någon annan människa glad, och sen bemöts med bu-rop och gliringar. Usch.

Och när nån blir ledsen?? Vafan kan man inte hejda sig då? Bah, jag ska fan säga ett och annat till föräldrarna när jag träffar dem nästa gång.

Förresten avskyr jag föräldrar som tror att deras ungar aldrig gör nåt fel också. Snacka om korkat. ALLA gör dumheter. När det kommer info från skolan om något som hänt så är min fråga alltid: Vad gjorde du? Och svarar de ”inget” så tror jag dem inte;) Haha, nä men ni fattar? Jag vet att mina är precis lika goda kålsupare som alla andra. Dock har jag sällan, typ bara en enda gång, varit med om att mitt barn varit taskig mot någon i skolan så att lärare blivit inblandade. Jag uppfostrar mina nämligen:)

Det är något fler borde prova på!

Speciellt de som tror att deras barn är änglar som aldrig gör något fel.

Bah.

Nå, nu måste jag lugna ner mig lite!

Vi hörs snart igen ♥

Det här är ju fruktansvärt. Men, även om det kanske inte är direkt vanligt så är det sånt som liksom händer. Bebisar som får jäkligt bråttom ut väntar inte på att tas emot. Det går oftast bra. Tur det! En hemsk upplevelse för föräldrarna såklart.

Jag har inget att säga om hur det gick till eller så, kanske var det ett misstag, men jag är rätt säker ändå på att som sjukvården är idag så gjorde de så gott de kunde. Det gör de alltid.

Det som fick mig att vrida mig i irritationskonvulsioner, nåja, men nästan, är sista meningen.

”Nu ska alla medarbetare informeras om hur MAN SLÅR LARM och dessutom skärps rutinerna för när extrapersonal ska beordras in”

Va? Hur man slår larm? Vem fan vet inte hur man larmar om man jobbar på sjukhus? Det är liksom inte kärnfysik vi pratar om här, utan en knapp som ska tryckas in. På förlossningen är jag rätt säker på att det finns minst en vid sängen, säkert fler, och minst en vid dörren in. Säkerligen ett par till.

Om man inte ändrat sen jag jobbade år artonhundrakallt så funkar det så att om det finns personal i rummet så trycker man in närvaroknappen. Då syns det utifrån var det finns personal och de i sin tur hör övriga larm. Blir det ett akutlarm kan alla som inte är absolut fast springa och svara på det. Om närvaroknappen är intryckt, och man trycker en gång till, så blir det ett akutlarm.

Om närvaroknappen inte är intryckt så blir det ett vanligt larm.

Det är så enkelt. Tryck på knappen bara. Jag tror inte en sekund att en undersköterska inte har en aning om hur larmet funkar. Så varför säger man att alla ska informeras?  Måste vara årets mest usla ursäkt och undanflykt.

OM det är så att uskan inte visste hur man larmade, då är det riktigt illa ställt med vår sjukvård mina vänner. Det är liksom basic. Nåt man lär sig dag ett, timme noll när man praktiserar på ett sjukhus.

Nä, nog fasen är det illa att bebisen for i golvet, det är fruktansvärt som sagt, men att hitta på en ursäkt till varför det hände är illa. Undersköterskan kanske borde ha larmat, men bedömde att hon skulle kunna lämna salen. Så som all personal gör under en normal förlossning. Det är ju inte så att man har sällskap i förlossningsrummet hela tiden.( I alla fall inte jag, och mina har varit ruskigt snabba ändå ) Ska man ha det så måste vi inse att vi måste anställa dubbelt, kanske fyrdubbelt så mycket folk. Det vore ju bra om det hände iofs.

Undersköterskan gjorde en bedömning. Rätt eller fel är ju skitenkelt att säga i efterhand, men just när hon gjorde den så antar jag att hon inte trodde att bebisen skulle falla i golvet.

Jag hoppas såklart att föräldrarna och bebisen mår bra, och att de kan ”glömma” det. Det är inget man mår bra av att se på film i huvudet om och om igen. Tänk om? osv.

Jag hoppas också att undersköterskan mår bra och får hjälp. Och får lära sig larma;)

Och jag hoppas att sådana här händelser kan få folk att fatta att det behövs mer personal på sjukhusen för att vården ska kunna ske på ett tryggt sätt.

Så, det var dagens Grrrr!

Hörs snart:)

Ni vet hur det är, man tror att folk begriper vad som sägs. Man tror att folk förstår när de själva, under ed i en rättssal lovar bot och bättring. När de inför  domare och nämndemän samt advokater säger att kommunikationen är på väg att bli bättre, det ska personen i fråga se till. Jag som satt mitt emot i den rättssalen skakade bara på huvudet, mer än väl medveten om att det aldrig kommer bli något vettigt därifrån.

Och idag var det umgänge. Och ingen dök upp. Okeeey? Mina planer gick ju i stöpet, men det är det ju ingen som bryr sig om:/ Motvilligt messade jag : Var är du?

Inget svar. Messade samma sak igen. Inget svar. Inget ovanligt iofs för svaren brukar utebli. Det krävdes ingen avancerad mästerdetektiv-insats för att ta reda på att någon åkte till Thailand för sisådär en vecka sen.

Alltså, på allvar? Vad är det för fel? Det är tredje gången han åker på långa semesterresor utan att meddela att han kommer missa umgänge. Normala människor kollar för övrigt med den andra föräldern INNAN de bokar resor  som kommer att inverka på umgänge. Men tydligen gäller andra regler för honom.

I tingsrätten togs mitt blogginlägg upp, det där jag lade ut en sms-konversation, när han förra året bara åkte iväg i sju veckor, och meddelade mig när han stod på Arlanda, två timmar innan flighten avgick. Det togs upp som en nackdel för MIG.. ingen ens noterade att han missade fyra umgängen och inte sa ett ord, förrän han stod där på flygplatsen…Det pratades bara om hur elak JAG var.  Det är ingen som påtalar för den där lowlifepieceofshit att det är ett högst olämpligt beteende mot sina barn, och även mot mig som tar hand om hans barn 24/7 eftersom han inte vill.

Vad trött man blir.

Okey, i ärlighetens namn så hade han talat om för barnen att han skulle åka till Thailand, det fick jag ju höra idag, när jag började fråga. Det är ju inte som att de repeterar allt han sagt för mig.. ( och det vill jag inte att de ska göra heller, och jag frågar sällan mer än om de haft kul.) och de visste inte när, och de vet inte hur länge. Ska det verkligen vara så? Är det på riktigt allvar okey att man går via sina barn?

Nej det är det ju inte, det vet jag. Det går emot ungefär alla världens barnspsykologer, och allt sans och vett hos normala människor. Man gör inte så. Man måste, hur hårt det än tar emot, ta sånt med den andra föräldern. Eller inte, eftersom det inte ges minsta lilla tillsägelse till honom, han kan göra som han vill. Untouchable

Jag däremot… Börjar jag bråka nu så kommer ju JAG vara den elaka. Missunnar honom semester, va? Kom sen inte och säg att vårt förbannade rättsystem funkar, för det gör det inte.

Nån som tror jag fått svar nu förresten? Typ 14 timmar senare. Nix.

Nån som tror att jag kommer att få svar? Eller tror ni som jag att han kommer att ignorera det, och sen låtsas som inget och bara återuppta sina umgängen utan ett ord? När nu det är.

Äh fy farao vad less jag är.

Återkommer i morgon med roligare inlägg. Förlåt om ni sätter morgonkaffet i halsen.

Natti natti