Reklam och annonslänk för Matsmart

Matsmart är en såndär butik som man måste hålla lite koll på. Vissa dagar har de inte så mycket som passar just en själv, men redan dagen efter kan det rassla in massor av grejor:) Jag brukar nästan alltid ha en flik öppen på datorn/paddan med Matsmart och så kollar jag in mellan varven. Eftersom de har Dagens Deal, som brukar vara himla bra så håller jag lite koll:) Idag till exempel är dagens deal något för oss som älskar choklad och lakrits. Ihop.

Turkisk peppar-choklad. Jag var SÅ emot den kombon, tyckte folk på riktigt hade tappat greppet om sina smaklökar för hur kan man äta det ihop??? Jag vägrade testa. Tills jag fick en liten burk med lakritschoklad nånstans ifrån. Jag rynkade på näsan och lät den ligga i skåpet, det var en fancy fin burk så jag tänkte att jag kan ge bort den:) Men så drabbades jag av ett vansinnigt godissug en kväll. Ni vet, kanske😅, när man dammsuger skåpen efter något, vad som helst. Hittade inte ett dugg, förutom den där burken. Nöden har ingen lag och jag tänkte att det var väl på sätt och vis bra, jag skulle ta en och tycka det var så äckligt att godissuget försvann. Bara det att det var precis tvärtom. Herregud så gott det var! Och sen var vi på en flygdag med försvaret, och i ett hörn bjöd Karl-Fazer på choklad, den ovan. Jag hade inte smakat den, men testade ändå, för den där andra lakritschpkladen var fortfarande i minnet. Och tja. .. det här är en av mina favoriter nu:)

Matsmart har just nu massor av matvaror så klart, men det hade även kommit in massor av smycken. Från Pilgrim som ju brukar kosta en slant.

Smycken brukar gå åt snabbt som smör i solsken, så in och kolla. Det fanns verkligen MASSOR. Mest berlocker, men även halsband och armband. Det är alla hjärtans dag snart, så det är läge att köpa sig själv något fint, och den man tycker om kanske:)

När jag handlar hos Matsmart, ett par gånger i månaden, så går jag igenom alla kategorier. Jag kollar alltid först efter vissa saker, som kaffe, tvättmedel, diskmedel, müsli och bindor/tamponger. Sen resten:) Nu hittade jag pulverpotatismos! Jag ÄLSKAR pulvermos😁 och jag kan inte vara ensam? Jag vet att man ”ska” gilla hemlagat mer, men det gör inte jag. Nog för att det moset som Robban gör när han får feeling är väldigt gott, men inget slår ett riktigt gott, lite salt pulvermos 🙂

Jag ser fram emot leveransen extremt mycket nu:D Det här ska blandas med mjölk istf vatten, så det kan vara precis hur gott som helst. Barnen är inte riktigt lika förtjusta i mos som vad jag är, men det kommer gå åt:)

Som vanligt sen så lägger jag ner pasta, passerade tomater, hygiengrejor och det som är mina basvaror. Just nu har de ett högt tryck, och det går inte riktigt lika snabbt som vanligt att få sin leverans, men vad gör det:) Det kommer inom några dagar och det är alldeles perfekt. Levererat hem till dörren, så jag slipper bära och släpa mer än in i köket. Dessutom, och det här är skitmärkligt – barnen, som avskyr att packa upp varor när jag handlat och kommer hem med ett gäng kassar, de älskar att packa upp Matsmart 😂 Fast det är helt vanliga varor så är det ofantligt roligt att gräva runt i en kartong. Men i och för sig, det ligger nästan alltid något ovanligt, eller helt nytt och gömmer sig:)

En sak jag hittade den här gången och som aldrig kommer in i mitt hus, för jag avskyr brysselkål, men kanske för er som tycker det är supergott – brysselkålsketchup 😁

I beskrivningen stod det: ”Bre den på levainmackan med köttbullar, skinka eller ost. Använd även som dipp.” Jag är tveksam, vad tror ni?

Ni vet var ni hittar det om ni blir sugna! Men annars kan ni hitta massa annat som kanske är mer i er smak, hos Matsmart

Man måste tänka längre än näsan räcker, man bara måste det. Även om man tror att man gör saker av omtanke så bör man tänka efter både en och två gånger innan man agerar om det involverar någon annan. Om det kan skada någon annan.

Idag fick jag en flash från Aftonbladet:

Ung svensk kvinna död i Costa Rica

Alla fattar nog exakt vad som for igenom min hjärna när jag klickade upp notisen. Jag har en dotter som är där, Corrinda. Jag hann läsa och förstå vad det stod innan hjärtat stannade.

Corrinda är 21 år, från Uppsala i mellanSverige och de hyr bil där nere. Några millisekunder var det väldigt jobbigt tills jag såg att olyckan skett för en vecka sen och att anhöriga var underrättade. Jag hör av henne varje dag, och hade sett på Instagram sju timmar tidigare att hon mådde prima liv. Men ändå, det är Aftonbladet och de är inte kända för sin finkänslighet direkt, de kan säkert hitta på när olyckan skedde. Anhöriga är underrättade… tänk om de underrättat hennes pappa…? Bara hennes pappa…

Men nej, jag blev inte orolig på riktigt, men skickade ett meddelande om hon mådde bra. De är sju timmar efter så det var ju mitt i natten där, så jag visste att jag inte skulle få svar. Hon svarade så fort hon vaknade:) ”Ja vaddårå? Det är tidigt!” Och så tiden 7.30. Halv tre här:) Typ fyra timmar efter att notisen dök upp. Återigen är jag tacksam över möjligheterna till kontakt som internet ger, annars hade det bara varit att vänta på att hon skulle ringa. Vilket man inte gjorde så ofta när man var utomlands pga att det kostade en förmögenhet.

Minuter efter att notisen kom upp så började det ramla in meddelanden på instagram och här, folk som bara ville veta om Corrinda var ok, antar jag. Om jag visste om vad som hänt … Från för mig okända människor. Kan tyckas omtänksamt men faktiskt inte. Om man bemödar sig att läsa hela notisen borde man se att olyckan hände för en vecka sen, alltså behöver man inte säga något, ”anhöriga är underrättade” talar om att jag i så fall redan hade vetat det. OM det, Gud förbjude 🙏🏻, varit mitt barn och jag inte vetat något hade jag absolut inte velat få reda på det från sociala medier. Från folk som inte har med det att göra. Som säger det och sen låter mig stå där med smärtan, ångesten, paniken, medan de själva går och käkar lunch. Även om de intalar sig att det är av omtanke. Jag tror att det finns en liten, djupt gömd, önskan om att vara först med ett ”scoop” hos nästan alla. Det är därför som folk går ut och gratulerar till den nyfödda pojken/flickan, fast föräldrarna inte sagt något än, och kanske hållit på könet hela tiden. Man vill vara först. Det är nog inte elakt men väldigt obetänksamt. Sensationslystet.

Att messa mig om att en ung flicka dött i Costa Rica när min unge är där, det är inte schysst. Det är inte det. Vad är syftet, frågar jag mig? Vill man vara den som kommer med ett dödsbud kanske man ska söka sig till polisen eller kyrkan. Vill man gotta sig i någon annans sorg? Jag har svårt att tro det. Så varför gör man det?

Jag svarade några och sa ungefär samma som här och nästan alla återkom och bad om ursäkt. Att de inte tänkt så långt.

Men gör det. För jag tror inte att någon av oss vill vara den som kommer med ett besked som kan förstöra livet för en annan på en sekund. Låt de som har nån slags utbildning inom det göra det. Polisen som ringer på dörren finns kvar där när man bryter ihop, prästen kan finnas där och bara vara. De har fått lära sig en del om sorg, sånt som vi andra tacksamt nog aldrig kommer nära, vi slipper det. De säger det inte bara och surfar vidare på internet. De stannar, och försöker guida vidare till någon som kan stötta.

Nu var det inte mitt barn. Men det är någon annans barn. Jag hoppas innerligt att de inte fick veta det via ett mess på instagram. Jag kan inte ens föreställa mig deras sorg. Det kan ingen som inte själv varit med om det och jag hoppas att jag aldrig behöver förstå det. Egoistiskt men mänskligt.

Jag vill bara att alla tänker till en extra gång🙏🏻 Sätt er en stund på händerna och fundera över vad ni vill uppnå med att skicka ett meddelande som kan skada en annan människan. Eller som gör en annan människa ledsen, besviken eller arg. Oftast finns det inget egenvärde i det, och då kan ni låta bli. För allas skull.

Tänk efter före. Lätt att säga svårt att göra, men försök ha impulskontroll🙏🏻

Eh va? Tänker ni nu, och det gör ni med all rätt:D Jag har absolut ingen tanke på att prata bibeln idag. Tror jag:) Man vet aldrig, men det lät bra;) Däremot ska jag berätta om vad tomten kom med till mig i julklappssäcken. Den säck som jag själv packat(schhhh, jag hjälpte bara till för tomten har så mycket att göra). Tomten kom in och satte sig på sin vanliga stol i vardagsrummet, och för en gångs skull satt jag ner i soffan. Jag brukar alltid stå i nåt hörn och fota eller ha koll eller så:) När tomten fiskade upp ett ganska stort paket ur säcken och läste ett rim, som nån kastade så jag kommer inte ihåg det, så fattade jag ingenting:) Det stod något om att jag haft det, men gett bort det, och alltid velat ha det, men inte kunnat få det, och nu fick jag det. När jag fick det i händerna så kände jag nästan direkt var det var, och tillsammans med rimmet var det totalt solklart och jag började skratta. Hejdlöst, för det var sjukt kul. Ingen fattade något alls, mer än tomten och när inte ens han kunde hålla sig för skratt utan fick dyka ner i säcken för att inte avslöja sig, så garvade jag ännu mer. Tårarna sprutade och alla skrattade ju åt mig, och då blev det ju om möjligt ännu roligare. Herrejösses, det var ingen hejd på det skrattanfallet:)

Vad var det då? Jo…..:

Den här lampan har jag gjort i slöjden, nån gång i mellanstadiet, eller kanske högstadiet förresten? Kommer inte ihåg. Den har sen dess suttit i mamma och pappas hall, på en väggstump bakom toalettdörren. I alla år, alltså en sisådär 35-40 år. När de flyttade och syrran tog över deras hus, så fick den sitta kvar. Den passar utmärkt där, och ger ett fint ljus i hallen, den har verkligen alltid varit tänd. Men så skulle syrran måla om i hallen, och allt togs ner, såklart. Och sen….alltså, sen satte hon inte upp den igen?? Först låtsades hon att hon inte hittade den, och när jag jublande och triumferande hittade den i ett skåp, så skulle hon sätta upp den en annan dag. Sen var det nån annan ursäkt, och en till och en till😂 Samtidigt som hon klagade över att det var lite mörkt där i hörnet. Så fort hon sa att hon tittat på nån lampa som skulle kunna passa så svarade jag: ”Men du, jag vet en jättefin lampa som skulle passa superfint där!!”

Och nu fick jag tillbaka den😂 Jag vet inte jag, hur jag ska tolka det;) Kanske borde jag ge tillbaka den till mamma? Så den återbördas till där den hör hemma, rent känslomässigt, det var ju ändå mina föräldrar som fick den;) Eller ska jag ta det som att mamma och pappa ÄNTLIGEN fick en ursäkt att slippa den, de flyttade och kunde tyvärr inte ta med den, för den sitter ju så fint där? Och innebär detta att syrran tycker min fina lampa är ful???😅

Jag har hennes här hemma, av nån anledning, en nästan likadan men med en papegoja broderad på tyget. Den fick mormor, men när hon gick bort hamnade den oförklarligt här, i en låda. Hon fyller år i mars. Just saying:)

Men kolla nu! Jag är ändå lite imponerad, det är ju rätt prydligt broderat! Janelle som sett den där lampan sen hon var nyfödd sa att hon alltid trott att det var en ”riktig designad” lampa. Alltså det är den ju;) men hon menade som i köpt i inredningsbutik:) Janelle kan vara mitt favoritbarn😁

Gediget arbete är det oavsett, för den har som sagt suttit där i en herrans massa år:) och fungerat. Jag har sprungit runt med den här hemma för att hitta en lika bra plats här, men där det skulle vara fint har jag ingen el. Det går ju att lösa såklart, men det kanske också finns en perfekt spot för den, som jag inte upptäckt än:)

Mina barn har kommit hem med diverse fina saker från slöjden de med under åren, men inget så här fint;) 😇 Nä, men inget med el. Kanske får man inte pyssla med sånt nu för tiden? Men det är kul att ha den, bra med funktionella saker:)

Har ni kvar saker ni gjort i slöjden? Jag har en hörnhylla som ligger i garaget, och en tidningssamlare där trästativet ligger i carporten och tyget i ett skåp i tvättstugan, det blev mögelprickar på det nån gång, och nu är det fult. Men jag kan inte kasta det🙈utan håller nog på med nån slags utstraffning;) Den får stå tills den ruttnar, typ. Sen har jag nåt litet skrin och en Hoodie ju, som jag skrev om igår, säkert mera om jag funderar en stund till. Vilket jag inte tänker göra:)

Nu ska jag hämta mera kaffe:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Nu är det sista veckan med superrea hos Cellbes! Det finns med andra ord stora möjligheter till fina fynd.

Speciellt om man har de storlekar som inte alla andra har:) Det är lite utplockat på en del varor, såklart, men det finns guldkorn kvar!

Jag beställde en del från rean, Patricia hade hittat lite saker hon ville ha så hon fick åka med på min order. Och så hittade jag den här:)

Ett stycke kamo-mönstrad tröja Jag är svag för kamo, och den här hoppas jag kommer vara precis så härlig som jag tror:) Jag är lite allergisk mot polokragar, inte för att jag tycker det är fult, tvärtom så är det väldigt snyggt! Men jag klarar inte av när det sitter åt runt halsen. Vissa polokragar är alldeles för tajta, men den här ser ut att sitta lösare och då är det superskönt. Värmer fint om nacken, vilket är bra när man har ont i den:)

Jag har också beställt från herrsortimentet:) Jag gör det ibland, när jag hittar något jag tror att Robban kan gilla, mest t-shirts. Men nu har son nummer två, alltså Jordan, vuxit nåt så förbannat på både längden och bredden att alla kläder är för små. Igen, för jag köpte massa nytt i höstas, men han växer i raketfart nu. Det gjorde Robban också när han var i samma ålder, början av tonåren, då drog han ifrån Corrinda, efter att alltid, sen de föddes, varit något kortare och något lättare:) Idag är han nånstans runt 185cm, och vad han väger har jag inte en aning om, lång och smal är han:)

I alla fall, Jordan ska få de här joggerjeansen

De kanske är lite långa, men det var ju fint med uppvik, och så kanske de räcker till sommaren i alla fall:) Jordan gillar inte hårda jeans med linningar som sitter åt, så den här modellen gillar han. Men han har vuxit ur de största barnstorlekarna, även om han inte är 170 centimeter lång, och väl borde kunna ha just strl. 170, så funkar de inte. Antingen för snäva eller för korta, eller för långa. Storlekarna idag är ju inte riktigt vad de varit… Jag har mer och mer övergått till att köpa de mindre herrstorlekarna till honom, för de sitter bättre. Så nu blir det spännande att se om de passar:)

Jag måste också återigen slå ett slag för min flufftröja:)

Eller fleecetröja som det väl heter på riktigt:) Jag älskar den! I går kväll trodde jag att jag var på väg att bli sjuk, jag frös sådär inifrån. Satt i soffan och tyckte synd om mig själv en stund, och sen insåg jag att det kanske berodde på att jag duschat och satt med blött hår vid fönstret som det drar lite ifrån, samtidigt som jag drack nåt kallt…😇 Sagt och gjort, så gick jag och hämtade flufftröjan och ett par sockor och en kopp te. Tog tio minuter så frös jag inte längre:D Då är det kanon att det är dragkedja så man kan öppna lite.

Annars är mitt tips att kika lite extra på basplaggen där det nu är 20% rea. Där finns massor av kläder som jag inte direkt skulle kategorisera som just basplagg, men vem är jag att ha åsikter om det:) Mina supermjuka byxor och tröjor finns där bland annat, och de rekommenderar jag starkt, underbara kläder!

Hörni, nu ska jag fixa lite, men återkommer snart:)

Ha en fin fortsatt dag:)

Sent i går kväll trodde jag på allvar att det höll på att landa en helikopter på taket. Jag satt och kollade på Seal Team, och de var i en eldstrid med massa skottlossning och helikoptrar som flög, så jag relaterade alla ljud till det. Trots att jag hade väldigt lågt ljud på Tv:n:) Men så bytte de scen och helikoptern piskade fortfarande😂 Shit! Samtidigt så flög dörrarna till uterummet upp, det är ju gamla saloonsdörrar;) och de smällde in i något. Var ett jäkla liv.

Jag gillar inte när det blåser hårt. Dels för att jag har ett stort antal träd runt huset, mina och grannarnas, som potentiellt kan välta, och också för att det är allmänt läskigt. Men nu har det lugnat sig, och när jag tidigare idag promenerade till vårdcentralen för att lämna ett covidprov, så var det skönt ute. Solen sken ju och himlen var klarblå 🙂

Corrinda ringde på kvällen, hennes morgon, de hade precis käkat frukost och låg vid en infinitypool och jäste, och det hade stormat ordentligt även där i natt. De har flyttat sig lite, och stannar nu två nätter på ett ställe i Tamarindo där de bor i tält:) Inte sådana som jag sover i på campingen, inte ens glampingtält utan stora fina saker med både dusch, toalett, tv och badkar:D Det ser så himla fint ut! Costa Rica har hamnat på min bucketlist helt klart. I morse vaknade de tidigt av vrålapor som gapade i träden runt dem:) Om jag fattade det hela rätt nu, så bor de i skogen, med en stunds bilresa för att komma till havet. Det finns tre stora tält, och i det ena bor de fyra tjejerna, i ett annat fyra killar som de lärt känna, och som är anledningen att de valde just det här stället, och i det tredje tältet tre killar till. Plus en manager, det är allt. Nån form av Airbnb tydligen. Så i princip har de hela för sig själva:) och i kväll ska de ha party.

Igår när de kom så var inte deras tält klart, utan de fick vänta en stund, och då gick hon på toa som låg i vad hon beskrev som en grotta. Några trappsteg ned, rent och superfräscht. Senare på kvällen visade någon en video de filmat med mobilen där, då satt det en stor och hårig spindel på golvet vid toan😂 Plus att nån såg en skorpion. Behöver jag säga att hon inte går dit något mera;)?

För övrigt, så många som jag hör som säger skorpinjon 🙈 Tror Corrinda säger så ibland, men blev osäker nu. Blir alltid lika full i skratt, för jag tänker på en champinjon 🙂

Corrinda är inte speciellt rädd för djur som spindlar, men när den både var stor OCH hårig…då var måttet rågat;) Jag är så nyfiken på vad det var för slags spindel, för jag har ju gått från att vara väldigt äcklad av dem, om än inte rädd, men äcklad, till att mer bli irriterad. Ju större de är ju mer fascinerar de mig:) Jag har klappat den där spindeln på Skansen, och det var med skräckblandad förtjusning, den var mjuk och go, men där överglänste ormen allt. Ormar som är varma är bland det mjukaste jag petat på:)

I alla fall! Corrinda ringde via Instagram och vi pratade i en timme. Jag är väldigt tacksam över den här uppfinningen som sågs som en fluga;) nämligen INTERNET. Vilka möjligheter det ger!

Jag har berättat det förr, men tar det igen: Jag har en kompis som jag gick i ettan till nian med, och som jag fortfarande träffar när möjlighet finns. Hon åkte till England på språkresa sommaren mellan åttan och nian och där träffade hon en kille. Tokkär:) Det här var innan internet, och deras enda kontakt var via snigelpostbrev, och ett kort telefonsamtal i veckan, varannan gång ringde hon och varannan gång han. Max en kvart, max alltså. Det ar svindyrt att ringa utomlands. Jag tror inte att någon trodde att det skulle hålla, hur är det möjligt liksom? Hej, jag kunde inte ens hålla kontakten med min himlastormande tonårskärlek som bodde typ femton mil bort 😂

Men de är fortfarande gifta ❤️ och bor i England. De är mina idoler:D

Jag är inte så mycket för att prata i telefon, det är få människor som jag släpper fram:) De flesta får nöja sig med sms, för dels tar det massa tid att prata, man kommer in på sidospår hela tiden, och dels har jag utvecklat en anings motvilja mot det. Jag vill inte kalla det för fobi, för det är att förminska fobier, men det finns ett starkt obehag av att behöva prata. De som hellre pratar än messar fattar ju inte det här, men jag är inte direkt ensam, det vet jag. Sen finns det människor jag mer än gärna snackar bort timmar i telefon med, så det är väldigt selektivt;) Jag är heller inte så förtjust i att se mig själv när man pratar, men det är väldigt skönt att kunna se Corrinda. Jag ser att hon mår bra och är happyhappy:D De är fyra tjejer som reser ihop, och de hade inte träffats mer än en gång innan de åkte. De hittade varandra via en Facebookgrupp, som heter typ Resesällskap eller nåt, och bestämde sig för att åka ihop. De har haft massa zoom-samtal och träffades i Stockholm innan jul, det skulle bli en middag, men slutade med nattklubbande och gemensam övernattning. De klickade fullt ut:D Det är ännu en fördel med internet, man behöver inte ha massa kompisar på hemmaplan för att göra en sån här sak, utan man kan söka reda på resesällskap på nätet. Den tjejen som var här några timmar innan de åkte, hade först försökt få med sina kompisar på resan, men deras intressen och önskemål var helt skilda åt. Hon ville till Costa Rica, de till Los Angeles. Corrinda hade inga vänner som varken kunde eller ville, men nu har hon tre nya vänner❤️

De hade träffat ett gäng som var besättning ombord på en lyxyacht och nu lockar det väldeliga:) De har fått numret till de som rekryterar personal. Jag undrar om de söker 50+are också? Eller vänta nu….fan, jag blir ju sjösjuk. 🙈 En av tjejerna driver en restaurang här hemma på säsongsbasis, och jobbar dygnet runt ett halvår och är sen ledig, för henne skulle det ju funka utmärkt att jobba på en båt fyra månader. Bra lön, mycket bra dricks och kul sällskap. Inga levnadsomkostnader, för allt det ingår:) Vi får väl se:)

Nu ska jag fixa lite, vi hörs snart igen! Natti natti 🙂

Eller? Här hemma är det segt och lite sjukt. Sjukt är det ju överallt just nu, Lovelias basketlag stoppades i sista sekund från sina matcher i helgen. En av de skjutsande föräldrarna testade positivt, och flera i laget var redan sjuka. Med knappt ett fullt lag och ingen skjuts blev det Walkover med så kort varsel att Lovelia redan var på väg till samlingen. Shit happens. Vi skulle idag till Stockholm för att fira Janelles födelsedag, men Jack är sjuk och även Jamie så det blir framskjutet. Snark. Men men, så är det.

Jag ska snart göra mitt allra första bakbloggs-reportage! Ett hedervärt uppdrag som ramlade i mitt knä. Jag som ju bakar mitt eget bröd 😂 nu för tiden blev uppmärksammad. Av Trixie, som har en uppgift i skolan där hon ska fota nån slags projekt eller arbete eller vad det nu var. Tanken är att alla kamerans fräna funktioner ska användas, och det är nog en skoltävling om bästa reportage också. Vi skulle gjort det igår, men då hann vi inte. I stället ägnades första delen av dagen åt att byta en trasig pulka, och ett par byxor, sen resterande del och hela kvällen och en bra bit in på natten med att ta undan julen. Det tar sån förbannad tid. Varenda år. Att ta fram den är kul, och lite mysigt, man plockar lite nu och då under hela december. Att ta undan ska ske på en dag. Eller visst, man kan dela upp det, men då står det kartonger och elände i precis hela huset, så det är att föredra att göra det direkt.

Igår hade jag lite extra tur, eftersom Jimpa kom och kollade min bil, och samtidigt så snällt tog med sig mina julklappssopor, så fick jag hjälp direkt med granen. Jag brukar klippa ner den och lägga i sopsäckar, som sen står ute länge och väl, men nu försvann allt sånt direkt. Eftersom just sånt är något jag är värdelös på, åka iväg med sopor, så var det guld värt:)

Min bil ja….Patricia och Corrinda åkte till Arlanda för att hämta en av Corrindas resekompisar som kom från södra Sverige och landade vid 16.00, och nästa plan gick 6.30 så hon skulle hänga här istället. Pappas bil som vi har här hemma, var ute och körde så de tog min. Som stått still länge, mer än några svängar. Halvvägs till Arlanda messade Patricia och frågade vad det var för lampa som lyste??

Aldrig sett, men röda lampor är farliga. De letade i instruktionsboken och på nätet, utan att hitta något. Jag gjorde samma utan att hitta något, och messade bilden till Jimpa, som ju kan mycket om mycket. Han hade heller ingen aning men kollade med sin bilmek-kompis. Visar sig att det var nåt kritiskt jävla elfel. Men, eftersom den slocknade och höll på så är det troligen inte nåt värre än att den stått och blivit fuktig eller nåt. Det kollades igår, och givetjävlavis så fast verkstaden har en dator, för allt måste ju kollas via den nu för tiden, så kommer han inte åt huvuddatorn för det måste Renault själva göra. Alltså, måste jag lämna in den på verkstan. Bah. Fuck. För att bara återställa i bästa fall, eller så är det väl nåt generalfel och bara att skrota. Nä, så illa ska det inte vara, men jag har dåligt samvete över min lilla fina älskade bil. Den som alltid startar och går utan problem är väl ledsen nu när jag inte kör den. Ska genast bättra mig, men det är inte för att jag inte vill utan för att jag inte kunnat ju. Det går inte att förneka heller att det är enklare att köra automat, eller ännu bättre – åka med när nån annan kör:)

Jag har en Dacia, som är Renaults budgetvariant, och är nu sur över att jag måste lämna in den på en specifik verkstad. De tar ju väldigt mycket mer betalt än andra. Bara min service går loss på typ dubbelt så mycket som om jag gör exakt samma sak någon annanstans. OCH får stämpel i serviceboken:) Men, jag måste bara få tala om hur mycket jag gillar Dacia! Bilen alltså, för jag har haft min i snart sju år och älskar den. Jag valde mellan den, som är en Lodgy, sjusitsig, och dels en VW Sharan eller en VW Caddy, även de sjusitsiga. Min bil hade överlägset störst bagageutrymme kvar med alla sju sätena i, och det var för mig viktigt. Jag ska kunna handla med alla säten i, och även åka till husvagnen. När jag var på folkhögskolan i Hola så körde vi en Caddy, med jättestort utrymme bak, men det visade sig vara en förlängd variant som var svår att få tag i. Då, när jag skulle ha bil. Nu vet jag inte, för sånt där ändrar sig ju hela tiden, men under det halvår jag letade fanns det en, som gått typ en miljon mil som taxi, och med tanke på hur taxichaufförer kör 🙈… nä. Min fina hade gått tretusen mil och var två år gammal, eller tre? Vet inte, men tidigare ägare var bilmek på Renault:D så det kändes bra. De andra bilarna är mer gedigna, mer plåt och tyngre, och med bättre fjädring osv säkert. Men min har det jag behöver och inget massa onödigt lulllull jag ändå inte använder. Jag märker det när jag kör pappas bil, som har massa fancy saker, jag använder det inte. En sån enkel sak som automatisk avbländning, eller att torkarna går igång om det kommer vatten på dem..skitbra, men alltså… det är roligare att köra bil än att åka med. Det är verkligen inte konstigt att folk inte använder blinkers nu för tiden, de sitter ju i så moderna bilar som sköter allt åt dem, så de glömmer ju bort hur man kör:)

Jag ser det på mina egna barn som tagit körkort, de är vana vid massa moderniteter, man kör ju nya fina bilar på körskola. Jag sätter ändå en ära i att kunna köra alla bilar, speciellt utan allt fancy. Fast, jag satt ju å andra sidan i säkert tio minuter och letade efter var jag skulle stoppa in nyckeln, när jag fick låna en sprillans ny värstingVolvo från bilfirman;) SÅ jag kan inte fullt ut behärska moderniteter😂

Haha, nä det är självklart både kul och säkert säkrare med dagens självtänkande bilar, men nog fasen är det bra att kunna hantera en fullt basic bil:) Tänka själv är bra:)

Okej! Tillbaka till julen! Eller den numera obefintliga julen. Jag fick faktiskt hjälp av alla tre tjejerna igår, och det var ju tur, för trots det tog det superlång tid. Det är ju inte att leta reda på julsakerna som gömmer sig i varje hörn som tar tid, utan att få ner dem i sina lådor, och sen få in lådorna på sina platser, och sen få fram alla vanliga lampor som ska upp på plats. Eftersom jag också slutar städa den 23 december fram tills julen ska bort underlättar ju inte;) Man måste damma och torka fönsterbrädor, och sen tillkommer ju alltid, att jag måste omfördela och greja. Igår skulle jag lägga tillbaka ett stjärngosselinne som Jamie hade, och tog ner hela lådan i stället för att bara trycka in det;) Och alltså…. Hur många lusselinnen är normalt att ha? Hur många har ni? Jag slutade räkna på fjorton😂 I alla storlekar, från 74 – Medium. Samma med tomtekläder, och tomteluvor som faktiskt används av några i alla fall, hade vi garanterat 35-40 stycken. Betänk att jag i alla år, fram tills portot blev löjligt dyrt, gjorde egna julkort med barnen i tomtekläder:) Men när portot blev mer än dubbelt så dyrt som själva kortet så kändes det inte ett dugg roligt längre. Jag vek ihop allt, kastade ett par stycken och lade dem i en större kartong, i klädkammaren. Så, mina barn kommer aldrig behöva fundera på att köpa tomtekläder/lucialinnen till sina barn:) Luciakronor hade jag nio stycken 🙈 Slängde fem, som inte var helt kompletta, och packade ner resten. Japp, jag samlar på saker🤗

Mina barn har alltid ärvt av varandra. Och sen har de såklart fått en del efter egna preferenser, men aldrig att jag kastat allt för att sen köpa liknande nytt. Nope. Och faktiskt så har de i efterhand sagt att de ofta längtat till när de skulle bli stora nog att få ha storasyrrans fina tröja med Hello Kitty eller Harry Potter på:) Alltså har jag massor sparat, eftersom det hela tiden bara packats undan ett kort tag för att sen passa nästa. Men nu är alla så stora att de väljer själva, och jag spar inte speciellt mycket längre. Jag har ägnat massor av timmar åt att rensa överallt, under åren och det behövs många timmar till. Före jul resande jag klädkammaren på jackor och slängde iväg ett antal stora sopsäckar till återvinning. Jag borde, men orkar inte, lägga ut på nån köp och sälj-sida.🙈 Så allt åker till Erikshjälpen eller Röda korset. Och så hittar jag någon ny gömma med kartonger jag inte gått igenom, eller som jag tror innehåller något och så visar det sig vara nåt helt annat;). I en låda i klädkammaren som jag trodde var bara gamla tjejbyxor(rosa, utsvängda, tajta, glittriga) visade det sig vara mina fina kläder, som en fantastisk Hoodie jag sytt själv😁 som jag förvisso knappast kommer ta på mig ever again, men ändå:) Jag fick en fyra i syslöjd tack vare den;) (Kanske var det mamma som sydde det mesta, för jag tog hem den och skulle göra den hemma🙈)

Jaja, vidare! Jag har funderat på att skaffa en robotdammsugare. Med tre håriga husdjur så ligger det konstant små öar av flygande hår som ser ut som stora dammråttor. Jag fattar ju att en robot inte kommer åt överallt, men tänker att det skulle hjälpa till i alla fall. Samtidigt så dammsuger jag typ kök, vardagsrum och hall dagligen, eller bör iaf göra det;) Hallen ligger två trappsteg ner så där kommer den ju inte funka, hallen är kanske tre kvadrat mellan två trappor och trång som en garderob, skorna ligger som en extra matta över golvet och ingen robot som inte ser ut som den som bor hos Familjen Jetson skulle klara av den ytan:) Så då återstår kök och vardagsrum. Eftersom en kattfan går in och kissar lite hör och var så har vi dörrarna stängda till de fyra sovrummen… Jag fattar att det kanske inte är jordens största yta, men vafan, jag villhöver en:) Jag kan öppna dörrarna för den😂

Jag såg den här hos Kjell och compani, och eftersom jag såklart suttit och läst massa om robotdammsugare, så verkar den bra. Men alltid kul med era erfarenheter:)

Jag vet att alla älskar sina, men ni behöver inte svara om ni inte har exakt den här:D

Nu ska jag snart baka, men tydligen blev det en frisersalong i köket nu…. Massa långhåriga tjejer som klipper varandra:D

Vi hörs snart!

Reklam för Zcooly

Många av er vet redan vad Zcooly är, men det finns ingen anledning att inte upprepa sig:) Det är alldeles för bra för det! Just nu kan man också testa det helt gratis till och med mars, bara att klicka HÄR🙂

Zcooly är lärande spel inom matematik, som främst är tänkta för barn i åldern 5-12 år. Men om intresset finns där så funkar det för yngre barn också. Jag har ju haft Jack här i några dagar, och eftersom Jordan och Jamie mjukstartat terminen med att spela de olika spelen, så ville såklart lillkillen testa:) Han fyllde tre år i augusti, och behöver lite hjälp förstås, men oj vad han tyckte det var kul!

Han fick bland annat spela ett spel där man övar på talföljden, alltså vilken siffra som kommer efter, och när han tänkte till så klarade han av en hel del:) Sen var det ju rätt så kul när det blev fel, för då var det roliga ljud. Pruttande hamstrar till exempel, kan ju inte bli roligare;)

Zcoolys spel är utvecklade tillsammans med erfarna pedagoger, vilket gör det tryggt för mig som förälder. Det finns så otroligt mycket mindre bra spel, och det är inte alltid enkelt att veta på förhand. Här kan jag vara säker på att det bara finns saker som känns okej. Inget stress eller hets heller, vilket är toppen. Det finns gott om betänketid så barnet behöver inte hetsa för att svara, utan kan fundera.

Spelen lär alltså ut matematik, på ett väldigt begripligt sätt. Det är kul att spela, och när det är roligt så fastnar kunskapen av sig själv. Jordan är väldigt duktig på matte, men ändå så uppskattar han att sitta och spela. Jamie som är tio har tvärtom ganska svårt för matten, men Zcooly fångar honom och han tycker det är kul att spela. Han kan inte riktigt förstå att det är matematik, för det är ju roligt:) Just det önskar jag att jag hade fått känna när jag gick i skolan. 😅 Matte var min stora fasa, för då visste jag ju inte vad jag vet nu, att man faktiskt kan ha väldigt svårt för det, utan att vara korkad. Dyskalkuli heter det, ungefär som dyslexi fast med siffror i stället för bokstäver. (Väldigt förenklat!) Jag har alltid haft otroligt svårt för siffror, och skämts rejält över det. Herregud alla kan ju räkna, utom jag… Nu vet jag varför. Om matte lärts ut på det här viset kanske jag hade fått en lite bättre förståelse. Kanske, det är ju omöjligt att veta! Men, eftersom jag själv kämpat så mycket, så vurmar jag ju extra mycket för Zcooly som till och med jag roas av. Men jag får tänka till:D

Många skolor använder sig av Zcooly i undervisningen, som ett komplement, vilket ju är ett fint bevis på hur bra det är.👌 Det finns en föräldrasida där man kan följa barnets framsteg och även läsa mer om de olika spelen, vad syftet är och så vidare.

Här lär man sig alla fyra räknesätten, bråk, taluppfattning, klockan och som här: kopplingen mellan 2D- och 3D-former.

Ett av de nyare spelen som killarna tyckte var både lite svårt och superkul:) Det är inte så himla enkelt! Även Jordan fick fundera:)

Spelen är utformade efter skolan läroplaner och årskurserna så det passar verkligen alla barn. Det är meningsfull skärmtid på hög nivå:) och både jag och barnen rekommenderar det starkt 🤗

Just nu kan man alltså testa Zcooly helt gratis ända till och med mars 👌 Det kostar normalt bara fjuttiga 99kr/månad, och man kan avsluta när man vill:) Klicka bara ➡️ HÄR ⬅️så kommer ni direkt till Zcooly 🙂