Fast de sa på nyheterna att det inte var full storm, och att den därför inte fått ett namn. Franklin heter den i Storbritannien, och det är han som är här nu, i en mildare variant. Men ändå, med rejäla resultat.

I Uppsala ställdes först alla regionbussar in, alltså de som går en bit utanför staden, och några timmar senare även alla stadsbussar. Det innebär att min Robban nu är ute i busvädret och kör för att hämta hem sin syrra, Patricia blev liksom strandsatt på jobbet. Jag fattar beslutet, men undrar över hur tanken är? Om man som Patricia nu då, jobbar till 19.00, och bussarna meddelar vid 15-tiden att de ställer in, vad ska man göra då? Säga Tjarrååå, till jobbet och dra? Eller gå hem i snöstorm? Inget funkar ju direkt bra.

Jag kan bara dra mig till minnes en gång förut som lokaltrafiken ställt in helt, och då fick jag packa in småkids i bilen för att åka och hämta hem ungar från skolan i stan. Eller så behövde jag inte det, men stod redo, jag minns fan inte:) Det händer inte allt för ofta i alla fall.

Jag har varit ute och skottat en gång. Det ser inte mycket ut för världen men var runt 2-3 decimeter.

Här skyddar bilar och carport så det är mindre, men jag började här och trodde det skulle bli en easypeasy match… Fan heller. Syrran och jag skulle åka och träna men bestämde redan tidigt att strunta i det, eftersom trafikläget var som det var, massor av avåkningar. Men man kan säga att jag fick ett redigt jäkla träningspass ändå, för fasen vad tungt det var. Marken är varm, så det smälter underifrån och även om det översta var fint så fastnade det på bladet, och var bara skitjobbigt. Grannen var ute han med och vi sa några ord till varandra över staketet, ingen av oss direkt superhappy över vädret, han sa att de typ börjat planera vårsäsongen och så detta…:) Jag håller med! Jag hade börjat klura på massor av vår-relaterade saker redan, även om jag vet att vintern inte är över, så hade jag inte direkt tänkt mig en snöstorm.

När jag skottat allt, så hade det kommit ett lager på två centimeter igen…så jag hade kunnat vara där ute fortfarande;) Men, valet är ju att vänta tills det slutat snöa helt, och då ta massor, med risk att det antingen töat ännu mer, och väger ett ton per skopa, eller att det frusit på och är som berg, eller att skotta medan det fortfarande snöar. Det är ju ändå vad jag pysslat med de senaste 28 åren, för alla vet ju att ha småbarn är som att skotta snö i snöstorm;)

Bra kläder är en förutsättning för att vara ute, så jag tog lurvstrumporna;)

Men faktiskt, gympaskor och tunna mjukisbyxor var helt i sin ordning. När jag väl kom in såg jag ut som en snögubbe med snö fastfruset i hela håret… oh vilken charm;)

Jag gick in. Och lagade mat i stället, idag gratinerad fläskfilé och potatisgratäng. Det var gott, tog massa tid bara, men medan det stod i ugnen så vevade jag ihop en matbrödsdeg som står och jäser nu:)

Herregud, vem trodde det? Att jag skulle baka bröd:) Det är nog något som skulle stå längst ner på mångas listor över vad som är troligt att jag skulle göra. Oddsen skulle vara skyhigh på nåt så galet. Men ändå.., det är rätt najs. 🤷‍♀️ Det värsta är ju att det är svingott med nybakat bröd, så jag äter massor, vilket inte direkt är vad jag gör normalt:)

Sellman var ute en stund och kom in, kall och blöt. Han sträckte sig upp mot mig som ett litet barn gör, ni vet när de sträcker upp armarna mot en för att bli upplyft:) Sen kurade han in sig mot min axel, under håret, och spann när jag svepte in honom i min kofta. Jag skulle jobba, och det gick inte för han ville absolut ligga i knät och sova, varmt och skönt, för både honom och mig, så jag misstycker inte det minsta.

Lilla gosproppen:)

Och apropå jobb…🤦‍♀️ Nu och då så ramlar det in kommentarer om just det. Det kan tyckas som att de är oskyldiga och bara nyfikna, men nej… då lämnar man sin rätta mail och är inte anonym.

Jag är så trött på det här. Jag har ett jobb, och det är med mina sociala medier, jag är influencer. Look it up om ni inte vet vad det är. Det finns utbildningar till det idag, på gymnasienivå och som kurser. Ni får tycka vad ni vill om det, men det spelar ingen roll, för det är som det är:)

Jag har ett jobb. Jag går inte hemma och driver, eller ligger på sofflocket och pillar mig i naveln, eller vad fasen ni som frågar det här gång på gång tror? Jag svarar dessutom gång på gång, så ni måste helt uppenbart ha kort minne.

Jag vill inte jobba med något annat, så sluta säg att jag ska utbilda mig till än det ena än det andra som NI tycker att JAG borde göra. Ni hör ju? Alla får väl ändå bestämma själva vad de ska göra? Eller är det på allvar någon som bestämt åt er vad ni ska jobba med, eller plugga? Mycket tveksamt. Men OM det är så, så tänker inte jag byta jobba för att ni är missnöjda mer erat. 😂

Jag vill ta en mastersexamen i Kreativ skrivande. Det är mitt mål med pluggandet, förutom att det är fantastiskt kul och nyttigt att få testa sina vingar, lära sig nytt och vidareutvecklas:) För att inte tala om det kreativa, jag får skriva skönlitterärt och få massor av feedback från otroligt kunniga lärare och kursare. Det är egoboostande, så förutom allt annat så ger mig pluggandet en fin självkänsla.

SÅ jag har ett jobb, som jag älskar, som jag är väldigt tacksam över för det berikar mig på många plan, och jag har inga planer på att sluta med det för att göra något jag inte vill. Jag pluggar för att ta en master, och för att vidareutvecklas och för att det är kul.

Jag är less på er anonyma som ska ställa samma fråga, utan att ens lyssna på svaret, eller – ifrågasatta svaret 😂 så kan ni läsa det här, och komma ihåg det nu? Det vore tacksamt.

JAG HAR ETT JOBB. JAG HAR ETT JOBB, JAG HAR ETT JOBB. PUNKT.

Ja, lite så:)

Jag kanske måste förtydliga att jag inte blir speciellt irriterad eller upprörd av sådana kommentarer utan mest bara väldigt trött. Det känns så … omodernt, välkommen till tvåtusentalet i stället😁 Här där man kan jobba med allt möjligt, inte bara de gamla vanliga grejorna.

Nu kom Sellman, han har vågat sig på att gå ut en sväng igen, men den var kort, och nu kröp han upp i famnen så jag inte får plats att skriva:) Jag har precis ställt in brödet i ugnen också, så om femton minuter måste jag resa mig, vare sig han vill eller inte. Jag tror att han instämmer i bilden ovan han med;)

Hörni, jag återkommer!!

God kväll:) Dagen har gått snabbt, kanske för att jag sovit 🙂

Jag skickade iväg en son, Jordan, som ska åka med en kompis till Vemdalen och åka skidor på sportlovet, i morse klockan tio. Familjen tog med sig sin egen son plus två kompisar, så de kommer nog ha störtkul. Jordan lärde sig åka slalom förra året, och gillade det. Han är ju en rätt bekväm kille, som inte direkt anstränger sig om han inte tycker något är kul, men utförsåkning är ju kul:)

Jag stod nere i pannrummet och kände på mina slalompjäxor, beundrade dem för de är rasande snygga, och kände hur det drog i slalomnerven. Jag vill, jag med:) få se vad vi kan göra åt det.

Jag var ute i går, för första gången sen innan jul nångång, och det var med tre av fotbollskillarna. En av dem jobbar för ett bolag som tar honom ut i vida världen, och han har nog bott mer utomlands än i Sverige, och nu bär det iväg till Australien. Året ut eller så, och man kan ju säga att jag kanske borde blivit en barnlös geolog. Med facit i handen:) Han har bott länge där för femton år sen eller vad det var, och nu får han njuta av sol och värme. Ja, jag är avis. För honom är det ingen big deal, men det är ju lätt att säga;) För mig är det mer en bucketlistgrej – bo i Australien. Jag har en släkting som bodde där i många år, och hade en stående inbjudan, men inte blev det av. Det ligger ju inte direkt nästgårds, och tar en evighet att ta sig till. Jag hade dessutom fullt upp med barnen, och att ta med dem funkar ju sämre så fort de börjar skolan. Om vi skulle haft 1: råd, 2;intresset och 3:viljan, så hade vi väl kunnat lösa det:) Men nu är det fortfarande en framtidsvision:) Och, jag skojar bara, skulle aldrig byta bort mina barn för att bo i Australien❤️

Han drar nästa lördag, så det var ju trevligt att han var med igår, för nu lär man inte se honom på ett bra tag. Tur att de övriga är mer bofasta i Uppsala, även om en av dem är ruggigt sugen på att dra till Costa Rica om en dryg månad, så han och Corrinda ska dejta upp lite så hon kan informera honom om allt. Jag antar att han kommer stanna borta till sommaren, han gillar långresor:) Men, några trogna blir vi kvar i stan! En av dem hade covid, och låg hemma och tyckte synd om sig, men han är väl snart i form igen, får man hoppas.

Vi såg två matcher, engelska ligan och jag har ingen större koll, dessutom satt jag inte så bra igår, med tanke på tv-apparaterna, jag hade ingen som var riktigt bra. Vi satt alltid vid det här bordet förr, men har sen bytt till ett bättre, lite mindre dock, vi är ju ofta många, men den bästa tv.n där har krånglat ett tag, och nu var den svart. Så killarna hade precis bytt bord när vi kom, tillbaka på det runda:)

Första matchen började redan fyra, och vi kom inglidande till det. Syrran hade lånat ut sin bil till en kompis, så vi åkte förbi och lämnade den först, vilket var super för då kunde vi ta bil in. Sen messade Robban under kvällen och frågade om vi ville ha skjuts hem på natten, så det tackade vi gladeligen ja till:) Jag vet inte om jag orkar gå så långt just nu, det är 7-8 kilometer, och förr traskade vi alltid, och det var inga problem, men nu med opererad fot vet jag inte riktigt mina gränser:) Jag blir ju trött, men tror det skulle funka. Men man ska inte underskatta det trevliga i att få skjuts:) Robban skjutsade hem en av killarna också, så vi tog en avstickare några mil ut på landet.

Kvällen blev LÅNG, även om vi sa hejsansvejsan vid 01.00 men träffas man 16.00 så är det många timmar. Många timmar och många öl och massor av snack:) Vi gick från Olearys vidare till Pitchers och när de stängde kände vi oss mer än klara. Till nästa gång:)

Jag är ju trött som en björn, och trodde att jag skulle bli helt off tidigt på kvällen, men det var bara trevligt. Idag däremot … inte bakis så jag mår dåligt, men SÅ TRÖTT. Jag var ju uppe vid tio, och då var jag piggelin och mådde prima, men efter att ha börjat gäspa käkarna ur led igen gick jag tillbaka till sängen. Jag sov några timmar, till och från, innan jag gick upp och duschade.

Nu har barnen sportlov så vi ska lata oss hela veckan 🙂 Vad vi ska hitta på förutom det vet jag inte, jag antar att de kommer hänga med kompisar, och glo på serier;) Jag har en deadline på fredag, en essä om essäer:) så jag kommer sitta med den. Det är roligt, men när jag ska skriva en längre grej så sitter jag först med helt tomt huvud och undrar vad/hur/varför och det är bara stilla och inget händer. Sen börjar jag, skriver mitt namn och vad det är för uppgift, stirrar på det tomma dokumentet och funderar över hur i hela friden det ska bli något alls av det. Och så blir jag sur, och börjar skriva nåt, vad som helst, och efter en stund så har jag så många olika infallsvinklar och möjliga vägar att gå att det är hopplöst att sortera och välja:)

Jag började med en helt annan vinkel som plötsligt gled över i en helt annan, som sen gav ytterligare spår. Och nu sitter jag och funderar på vilket jag ska följa. Hela den här terminen kommer vara essäskrivande, och det är så kul! Att få skriva fritt igen, är en lisa för själen:)

Doris favoritplats är i soffan i köket, där hon kan samla alla benen innanför ryggstödets pinnar, och lägga hakan på ryggstödet, eller fönsterbrädan, beroende på.

Hon sitter på ett skitfånigt sätt, och ser mer ut som en apa än en hund:)

I natt när jag kom hem så frös jag, hann bli ordentligt kall när vi promenerade för att möta upp Robban, och då var det väldigt mysigt att hon kröp in under mitt täcke och lade sig med sin rygg mot min mage. En hund är som en kamin, och just nu hårar hon inte så det går an att ha henne i sängen:) Det finns inga fästingar heller så då får hon gärna ligga hos mig, på sommartider får hon hålla sig i sin säng.

Nu ska jag gå och käka lite, sen antingen läsa eller se på Chicago Fire, jag har inte bestämt mig än:) Jag fick tips att läsa en författare som heter Mikael Ressem, och eftersom han skrivit en hel serie så började jag. Jag gillar att ha massor av böcker i samma serie så man bara kan läsa vidare:) Det handlar om en ambulansförare och en polis i Gävle, och det är ju kul som omväxling, och även om jag inte helt uppskattar böckerna, pga något jag inte kan sätta fingret på, tror det är något med språket, eller att det faktiskt inte är helt trovärdigt, för sen när kan en ordningspolis komma undan med Shitloads av tjänstefel? 😉 Men de är trevliga och jag har nu läst två, och laddat hem den tredje. Ganska korta, vilket är både bra och dåligt, mest dåligt iofs, men eftersom nästa bok tar vid så funkar det. Han är godkänd:)

Ok, nu mat!

Ha en fortsatt trevlig söndagkväll:)

Reklam och annonslänk för Matsmart

Matsmart och jag har ju ett långt förflutet tillsammans:) Jag har handlat där sen de började, något jag är både stolt över, och som min plånbok tackar mig för:) Att göra en insats för att minska matsvinnet, eller svinnet över lag, det är bra i sig, men att dessutom spara en rejäl slant på det, är en bonus:)

Just nu håller de på och flyttar, till ett ännu större lager, klimatsmart med robotar som ska hjälpa personalen, och det innebär, förutom en miljövinst, också att de flyttrear:)

Jag läste deras historia, har gjort det förr, men den förlängs ju med tiden, gör det ni med! HÄR kan ni läsa hur det började och hur det går:)

Jag älskar Matsmart!

Idag är Dagens deal en löjligt god Ballerina fyllning , sex stycken för 1kr🙏🏻

Jag köpte två flaskor för ett tag sen, och barnen älskar det. De kör den på glass, eller på digestivekex, eller så rör de ut den i mjölk och får en chokladdryck. Går utmärkt på rostad macka och pannkaka också:) Om sex flaskor är för mycket, ge bort några!!

Jag beställde massor av mjölk den här gången:

För inte så många år sen så gick det inte åt så mycket mjölk här hemma. När folk frågar stora familjer saker så är en av de vanligast frågor man får : Hur mycket mjölk går det åt hemma hos er???

Och jag har alltid ryckt på axlarna och inte tyckt det varit mer än hos nån annan. Men nu….? Det går åt så mycket mjölk!! De dricker det, både rent, som oboy och i kaffet, de gör smoothies, pannkakor och allt möjligt. Jag skulle behöva en pipeline direkt från en bondgård 🙂

Som alltid försöker jag hitta tvättmedel, diskmedel och hygienartiklar, även det är det strykande åtgång på:)

Det varierar ju i utbud, men jag brukar hitta det jag behöver:)

Idag har de också 15% extra rabatt på snacks och godis

Något som man inte ska äta varje dag såklart, men när lördagen kommer så är det trevligt att veta att man sparat en del pengar på att handla smart:)

Det är alltid smart att handla på Matsmart, men extra mycket nu när de tömmer sitt lager för att flytta. Så passa på! In och fynda!

Matsmart hittar ni här ⬅️🤗

Men det har varit några lite stökigare dagar, allt har tagit tid och jag har varit så trött. Jag har inte haft tid och ork samtidigt för att tänka en tanke till punkt 😂 då är det illa 🙂

Jag hör ju hela tiden om fler som är rätt sänkta lång tid efter covid, och jag funderar inte så mkt mer över det utan sällan mig bara till den skaran. Det får vara så här nu ett tag, bara gilla läget. Ger det sig inte i takt med att våren nalkas så får jag ta tag i det då🤷🏼‍♀️

Jag skrev ett inlägg häromkvällen som jag tydligen postade iväg någon helt annanstans, typ rakt ner i papperskorgen 😂 Minns inte vad jag skrev så det var med all säkerhet inte det minsta viktigt. Så jag lägger ingen effort på att försöka återskapa det;)

Alldeles snart kommer syrran, vi ska ner på stan och kolla fotboll med killarna. Det blir ett litet avbrott i att gå hemma och vara trött så det borde kunna pigga upp. Ett tag. Kanske får åka hem lagom till mello 😂😂

Jag återkommer så snart jag kan, men ha en fin lördag !!

Först, tack för era fina ord❤️ Jag har haft lite knöl med internet, och inte kunnat svara er en och en, men det har varit otroligt skönt att läsa.

En mening har snurrat i mitt huvud sen jag fick de där gnälliga kommentarerna och det är: Med sådana vänner behöver man inga fiender. För tänk att ha sådana personer runt sig i sin vardag?? Herregud vad dränerande och jobbigt. Tänk er följande konversation:

”Jag är så ledsen idag, min farmor gick bort i går.”

”Men jag då? Jag förlorade både min farmor OCH farfar samtidigt, du har ju i alla fall din farfar kvar.”

Eller:

”Fasen, jag halkade igår och fick en spricka i handen, jag kommer behöva vara sjukskriven ett tag.”

”Oj då, ja själv jobbade jag, med BRUTEN handled och dessutom en stukad fot, och just ja, jag var utbränd också. Men du vet, man gör det man måste. Klarar du inte av att jobba så gör du inte, men det kommer bli jäkligt tufft för Maggan i köket, du skulle inte kunna komma in några timmar i alla fall?”

”Alltså, jag är gipsad upp till armbågen, vad ska jag göra i köket?”

”Jamen det finns ju handskar, nog skulle du kunna ansvara för gröten på morgonen i alla fall?”

”Du menar, koka 30 liter gröt i de stora kokkärlen, sen sleva upp i byttorna och diska ur kärlet? Med gipsad arm? Tror du det funkar verkligen?”

”Ja självklart, det funkade ju för mig!!”

”Jomen, du jobbade med att svara i telefon, som hade headset, och koppla vidare samtalen. Du hade dessutom brutit vänster handled och är högerhänt, och du behövde bara använda pekfingret på ena handen. Mesta delen av din arbetstid satt du och kollade på OS … och resterande tid satt du i fikarummet och drack kaffe.”

”Det är ändå det viktigaste jobbet på det här stället, tänk hur det skulle sett ut om jag inte varit där! Herregud, det hade ju blivit totalkaos direkt! Du ska ju bara koka lite gröt! Men då kommer du in imorgon vid 5.30, jag säger det till Maggan, så kan hon ta sovmorgon.”

”Men … ?”

🤦‍♀️

Jag säger det igen – Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Tänk att alltid mötas av att någon annan alltid har det värre, alltid är bättre än alla andra, alltid ställer upp(men gnäller satan sen över att de offrat sig) och så vidare. Att aldrig få det stöd och support man ber om utan enbart en skopa att den andra minsann har det värre. För det finns gott om sådana människor, helt uppenbarligen. Det trista är att de inte verkar förstå det själva, utan anser sig vara hyvens people, som säger sanningen på ett trevligt och fint sätt, när de egentligen levererar enbart elakheter och skitsnack… Det är ju synd om sådana personer, deras karmakontons saldon kommer förvåna dem en vacker dag😂

Vidare:) Vad är det för väder vi har nu igen? Hur jag än försöker så går det inte att komma undan det faktum att vi är i mitten av februari och det knappast är vår. Men tittar jag ut så ser det ut som vår, en skabbig sådan med slask och smuts, men ändock. Mest troligt kommer det ju massa snö snart, som sen ska töa igen och mest troligt så kommer väl också en -15 graders period. Gärna efter ett tre dagars skyfall så det blir rejält halt ute, allt annat är otänkbart. Härom natten regnade det ihållande, men när jag vaknade så var det en decimeter snö ute. Eller snöslask, för det var som slush… Jag tog tre steg på uppfarten och skorna var genomblöta. Att skyffla undan eländet var tungt och blött, så när jag fått bort det som var framför bilen så var jag blöt upp till knävecken. Underbart. Not. Nu har det smält undan, eftersom snöandet övergick i regn efter nån timme. Min uppfart är asfalterad för många år sen, och har sjunkit lite här och var. Det blir ordentliga floder, mest på den här sidan men gärna på den andra också.

Det finns en gatubrunn utanför tomten, dit det här rinner ganska snyggt och prydligt, men den är ju igenisad så här års, den proppas full av snö, som stampas hård och fast av alla fordon som kör över sen. Jag brukar roa mig varje år med att hacka fram dem med ett isspjut. När jag ledsnat på floderna;) men än är det liksom ingen idé.

Jag har fortfarande gympaskor på mig, det enda som funkar. Kirurgen gav mig klartecken att göra precis vad jag ville med foten, jag har inga begränsningar mer än vad som gör ont. Och det ska avta med tiden. Så högklackat, slalompjäxor, plankor och löpning – allt är tillåtet. Så länge det inte gör ont, och eftersom det gör ont att klämma ner fötterna i stövlar, så kör jag med gympaskorna vintern ut:) Sen visar det sig väl vad som är funktionellt möjligt.

Jag testade för första gången sen operationen att springa i måndags. Eller söndags kanske det var förresten? Strunt samma, jag har sprungit. På löpband. Det är något jag alltid får ont av, dels i vänster knä, det som haft märlor, det gillar inte alls belastningen som blir, och dels blir fötterna stumma efter ett tag. Det är ju helt annat mot att springa ute, som funkar alldeles utmärkt, förutom att jag inte orkar då;) Jag har också insett att löpning inte är för alla, och eftersom jag inte har ett frånskjut i min högerfot så blir det som att löpa enbent. Vem gör ens det? 😜 Men man måste ju ibland, och då får man öva lite. Jag har inte velat promenera ute, eftersom det är så halt, så vågar jag inte, gympaskor är hala;) så promenera på löpband är ett substitut. Nu gjorde jag en upptäckt som jag inte haft en aning om, helt av en slump:)

Vi gick där på löpbandet, jag hade tippat upp mitt i maxlutning och gick i uppförsbacke och funderade på varför det inte gick att få det att luta framåt? Att gå i nedförsbacke är ju sjukt jobbigt, för helt andra muskler. Dryftade detta med syrran som gick bredvid och sen skulle jag tippa ner det på noll, men eftersom det tar en stund(sekunder) att få det från maxlutning till normal, så höll jag in knappen, vänd mot syrran och kollade inte så noga. När jag sneglade dit stod det -3 :)Alltså gick det att tippa framåt, om än inte så mycket som uppåt.

Jag har tränat där i tusen år, och hade ingen aning om det. 🤷‍♀️Men det var rätt najs att gå så:) En stund, sen planade jag ut.

Eftersom det kändes lätt att gå plant, så vågade jag öka farten upp till något strax över jogg. Och det kändes förvånansvärt bra, både i foten och i flåset. Jag är ju helt jäkla sänkt efter covidinfektionen, den tog betydligt mer än vad jag trodde, dels i flås men även i det allmänna. Jag är extremt trött, och fokuset ska vi inte prata om. Det är verkligen inte on point🙈 Plus knastret i örat… 😉 Jag kände ändå att det finns en kondis där, om än väl gömd. Vi brukar springa på löpband ibland på vissa pass, och då intervaller. Då rör det sig om 20-30 sekunder, och det brukar vara rena döden. Nu sprang vi i både en och två minuter i sträck, och det kändes ok. Men sen kändes det inte speciellt bra i vristen så det fick räcka. Den svullnade och protesterade mot det ovana görat, så det får bli en mjuk inskolning:) Eller … så bestämmer jag mig för att jag inte springer helt enkelt och skyller på foten. Jag har inte bestämt mig än. Men nu vet jag att jag kan, om jag vill:D

Snart ska jag byta om och dra och träna. Visste ni förresten att Folkhälsomyndigheten gjort en undersökning på Friskis och träning under pandemin? Resultatet av den undersökningen, var att det INTE varit någon skillnad i risken att drabbas av covid mellan de som tränade på anläggning under pandemin 2020 och de som inte gjorde det. Slutsatsen var att de åtgärder som Friskis satte in för att minska risken för smittspridning fungerade mycket väl och att det var rätt beslut för folkhälsan att hålla öppet:)

Så, i efterhand, så kan jag konstatera att jag är rätt klok:) (Jag visste det iofs hela tiden, men nu är det liksom bevisat😅)Jag har trott på Sveriges val att inte ha rena lockdowns, och det verkar också som studier visar på att det var den bästa vägen att gå. Att lockdowns räddat några få liv, hur man nu kan räkna på sånt, det vet jag inte:)

Jag har trott på att träning som alltid, är viktigt, och så länge man kan göra det på ett säkert sätt så är det bra, och det har jag ansett att vi kunnat. Vilket också visat sig i att jag ju inte blivit smittad, förrän nu, och det av en son:)

Det här retar ju gallfeber på många, men det är inte mitt problem 🙂 Jag är klok, och har gott om sunt förnuft:) Det underlättar för det allra mesta.

Nä, nu måste jag byta om!! Hör snart igen 🙂

reklam och annonslänk för Cellbes

Ok, såhär är det. Antingen har jag expanderat för mycket i omfång, eller så är det inte så bra kvalité på jeans idag. Kan också vara en kombo;) Men, till min stora sorg så har två av mina favoritjeans spruckit, tyget i bak uppe på låret mot rumpan, antar att man skaver på rätt bra där. Tyget har blivit tunt och blankt, och det har varit bara en tidsfråga. Så en vacker dag sätter man sig på huk och känner hur tyget rupterar… och tänker, eller hojtar högt, en massa svordomar. Jag TROR att de flesta stretchjeans är av en mindre hållbar kvalitet än de gamla cowboyjeansen som liksom stod för sig själva:)

Men det spelar ingen roll, jag måste ha nya jeans. Givetvis var det ett par svarta och ett par blåa som gick sönder, så jag behöver minst ett par av varje färg. Jag har inte haft jeans på mig allt för ofta under pandemin, men normalt så hör det till min standaruniform:)

Mina blå var sådana där tusenkronorsbrallor, och det kan jag inte någonstans tycka att de var värda, inte när det finns likadana för en bråkdel av priset. Jag sitter nu och spanar på Cellbes, som lyckligtvis har 25% på just jeans nu 🙏 Ibland har man nåt som liknar tajming:) Jag ska ha med linning, även om bland det skönaste som finns är med bara resår i midjan, men de har sällan fickor. Och eftersom jag inte är så bra på att använda handväska så behöver jag fickor:)

Jag gillar att Cellbes har många olika modeller, av alla byxor, och kanske framför allt gillar jag att det finns många med den här högre midjan. Det är bekvämt när byxorna håller ordning på fluffet så det inte liksom hänger över, det är så oskönt.😂 Det bästa med leggingsen, förutom att de är skönast Ever då, är att det blir slätt i fram. Ingen knapp och dragkedja som bullar ut, det är snyggt.

Jag har köpt jeans från Cellbes förut, och de håller. Hittills har jag inte lyckats varken slita ut dem eller få dem sådär att stretchen släpper, som fler andra gjort, från andra butiker, även fast jag inte använder sköljmedel eller tumlar dem. Mina favoriter är ett par med en broderad blomma längs benet, men det är liksom sommarbrallor:)

Jag har också en helt underbart skön jeansklänning, liknande denna, som jag haft i flera år nu. Den lilla jeansblusen är lite modern, inte sett så mycket puffärm på en jeansskjorta förut, det var fint! Däremot så kommer jag nog aldrig ge mig på snickarbyxor igen…eller Hängselbyxor som det heter nu för tiden. Hur kan ett plagg se så coolt och snyggt ut på andra och själv ser man ut som antingen en fågelskrämma eller en Michelingubbe?! Jag noterade att Corrinda köpt hängselshorts borta i CostaRica, och det var ju superfint på henne:) Men jag tror min tid för det har passerat:D Men för er som gillar det, så är det bra pris normalt, och ännu bättre nu med 25% off.

Även joggerjeansen jag köpte till Jordan är nedsatta nu, så han ska få ett par till👌

Jag kan fortfarande inte fatta att han är så stor att han kan ha herrstorlekarna 🙈 han föddes ju nyss!

Cellbes hittar ni här, och de börjar få in så mycket härliga vårnyheter nu, så in mer er och kolla! Jag blir glad i hela själen av vårfeelings-saker:D

Igår skrev jag om den enorma besvikelsen när läkaren plötsligt sa att han inte ville operera min vad. Jag blottade mig för er. Jag visade min sorg, och mer än så, varje gång jag skriver om min skada så är det djupt personligt. Det är en väldigt öm tagg i min själ. Jag vill ju inte att någon ska märka det, så att berätta om det är att visa sidor av mig som jag önskade inte fanns. Det gör ont som fan, och enda anledningen att jag gör det är för att det berör min vardag mer och mer, på olika sätt.

När man blottar sig själv så är det minsta man vill ha, behöver ha, de där vassa kommentarerna. För min del är det helt obegripligt hur man ens kan komma på tanken att skriva saker som att det är preskriberat för länge sen, men kanske borde anmälts till landstinget för 50 år sen. Eller att Försäkringskassan inte betalar för en sån operation utomlands eftersom de bedömt här att de inte gör den. Det är bara att strö salt i såren och är helt onödigt. Det kanske må vara sant, men det är inget jag behöver få upptryckt i ansiktet när jag är ledsen. Lite fingertoppskänsla vore önskvärt.

De allra flesta av er är underbara, och jag blir varm i hjärtat av era vänliga ord. Ni förstår att allt är relativt. Min smärta över detta är MIN, och den går inte att jämföra med någon annans. Smärta kan vara oöverstiglig fast den bara är en etta på en tiogradig skala. Den kan också kännas som en piss i Mississippi fast den är uppe på en tia. En fysisk defekt kanske inte är dödlig, men för den sakens skull kan det vara förödande för psyket. Jag har haft ett jävla helvete med det här, psykiskt, i hela mitt liv. Jag har full förståelse för att andra människor kan ha det värre på många sätt och vis, herregud, jag är väl inte dum i huvudet? Fattar väl jag med att det är värre på alla sätt att få en tuff och krävande diagnos som kanske medför massor av smärta och potentiell död, än att ha en ful vad. Men man kan inte jämföra så. Det går inte, och de flesta av oss vet det.

Ännu mer förundrad blir jag över den som skriver och ställer mig och min smärta mot sitt eget barn som minsann jobbat inom vården och slitit under pandemin. Att vårdskulden är hög så patienter dör och därför borde jag skämmas över att vara ledsen över en kosmetiskt operation. Att mina problem är lyxproblem, att min tillvaro låter som en dröm och att mitt enda problem under pandemin, eller kanske alltid, högst oklart, är att inte få plats på de pass jag vill på Friskis. Och att jag borde gjort en insats i vården stället för att läsa Jack Reacher och studera för att det är kul. Att jag borde använda mina sociala kanaler för att uppmärksamma den ohållbara situationen inom vården. Och lyfta dem, kanske mest personens eget barn;) för deras insats under pandemin. Men mest borde jag skämmas över att jag är jag och att jag gör de val jag gör.

Okej. Jag förstår, det är frustrerande att ha en anhörig som jobbar med jobbiga saker, men mest troligt så har ju ditt barn valt sitt yrke själv? Väljer man vården så ingår pandemi-vård, även om man inte trodde det. Väljer man brandkåren så ingår bränder även i jättekonstiga byggnader. Väljer man polis så ingår att potentiellt bli skjuten på. Är det rätt och riktigt? Nä, kanske inte, men likafullt är det så. Jag kan inte hållas ansvarig för att andra valt att jobba inom vården och därmed slitit som hundar. Jag har hyllat vårdpersonalen, och jag har också under åren pekat på hur icke-fungerande den är. Och hur bra den är när den funkar! Men min blogg är inte dedikerad till det, det är korrekt. Varken under pandemin eller i ”vanliga tider”.

Att jag skulle gjort en insats inom vården…tja det kan man ju tycka. Men, jag är utbildad på barn och neonatal, och där behövdes inte personalen. Jag HAR ställt mig till förfogande, men det gjorde väldigt väldigt många, Akademiska fick in massor av frivilliga och alla fick inte plats, hur det än är så krävs det en viss utbildning för att jobba inom vården. Att säga att jag borde gått in, är som att säga att vården kräver ingen kunskap, vem som helst kan göra det. Och DET mina vänner, är så fult att jag storknar. DET är förminskande för de som jobbar inom vården! Givetvis hade jag kunnat tömma sopor, eller skurat ett golv, men jag kan inte bara åka upp till sjukhuset och göra saker. De måste ge mig ett ok, och de hade fyllt sina behov av det. De hade behövt kompetens, en kompetens som jag inte besitter, och inte kunde trolla fram. Jag är barnsköterska, och har ingen erfarenhet alls inom vuxenvård. Absolut inte inom akutvård eller infektion. Och Barnsköterska är inte Barnmorska, eller Barnsjuksköterska eller något annat. Barnsköterska är den lägsta rangen, finns nog inte ens idag, och jag har inte befogenhet att varken sätta nålar, dropp eller katetrar. Jag får inte ta blodprov eller liknande, utan min uppgift är att vårda barnet. Allt medicinskt är över min kompetens.

Att mitt enda problem varit att inte få plats på Friskis-passen är så dumt att jag storknar. Nej, verkligen inte, det är ett extremt ytligt ”problem” och jag tror att de allra flesta fattar att jag inte menar så. Jag skriver en vardagsblogg, om mitt liv. Min vardag handlar om barnen, studierna, hemmet och träningen. Alltså är det vad jag skriver om, kryddat med lite av varje som jag antingen gläds över eller blir upprörd över. Eller bara anser behöver sägas. Som att Jack Reacher är min favorithjälte och jag är glad över att det kommit en serie:) Eller, att jag är sur över att inte fått plats på passet på Friskis. För även om livet suger för övrigt så finns det alltid något man blir glad av, och ett pass på Friskis hör till det i mitt liv. Det betyder inte att jag tycker att en plats är mer viktigt än allt annat, och att jag förringar pandemin.🤦‍♀️

Begriper man inte att det finns saker som jag inte skriver om, så bör man ta sig en funderare, för då kan det vara så att man tar för allvarligt på allt. Att man inte har någon form av analytiskt tänkande, att man inte behärskar den ibland väldigt svåra konsten att ta till sig ironi och humor i skriftlig form. Om man tror att mitt liv enbart är det jag visar på bloggen så har man väldigt väldigt fel. Jag antar att personen i fråga också helt missat hur mitt liv sett ut de senaste åren, med 24/7 beredskap och sorg🤷‍♀️

En annan kommentar var svar på den ovan, som tyckte det var bra skrivet, och hon passade också på att ge mig en känga över mina studier. Tror jag att jag kommer kunna försörja mig på att skriva? Ja, det tror jag. På nåt sätt så 🤷‍♀️ Jag gör det ju redan. Eller läser jag bara för att det är roligt? Ja, typ:) Vad är det för fel med det? Det är inget någon annan lider av, jag skadar ingen med det, så varför ska det ens ifrågasättas? Jag gör mina val i livet, andra gör sina. Det är flera som surt har ifrågasatt mina studier, men sluta med det. Ni har inte med det att göra helt enkelt, förlåt men så är det. Vill ni plugga, så gör det, vill ni inte det så låt bli. Men låt mig göra det i fred.

Även den personen tyckte att jag skulle börja jobba inom vården. Men… jag har ett jobb. Varför ska jag sluta med det, som jag älskar, för att börja jobba med något jag inte vill, eller ens är speciell lämplig för, just pga min fot? Jag fattar inte det? Jag gjorde mitt under pandemin, som att ta hand om mina barn. Barn som haft undervisning hemifrån, och barn som pga det haft det knöligt och inte mått helt tipp topp. Jag fortsatte även med det som är mitt jobb, mina sociala medier. Jag försökte vara ett litet ljus i ett för oss alla ganska kompakt mörker, genom att skriva om vardagens triviala saker. Jag försökte bidra med lite glädje. Jag tror att det i alla fall varit lite uppskattat, jag hoppas det🤗

Summan av det hela då:) Jo, man behöver inte tycka som jag, absolut inte. Men, man måste, ovillkorligen, förstå att allt är relativt. Saker kan inte ställas mot varandra rakt av. Det som är svårt och jobbigt för en människa, kan vara en axelryckning för en annan.

En annan sak, är att man faktiskt inte behöver säga det man tänker. Man bör inte trampa på andras önskemål, drömmar eller livsval, man ska inte håna någon annan för dennes val. Det är inte en rättighet man har att vara otrevlig, det är bara en dålig ovana. Det är dålig karma, och något som inte gör gott för någon, allra minst en själv. Att ha en missunnsam och avundsjuk approach gör själen svart. Jag vet att folk gärna kallar det för något annat, vad som helst som låter trevligare, men det spelar ingen roll, det är till syvende och sist fult att vara taskig, även om man lindar in det.

I korthet blir det såhär:

När någon är ledsen, som jag var, och är, så peppar man, man ger fan i att komma med elakheter. Om man absolut måste leverera dem så får man ta det en annan gång. Man drar inte upp fan och hans moster, utan man bara peppar och stöttar. Eller så är man tyst. Det är verkligen inte kärnfysik utan vanligt sunt förnuft.

Tack tack tack till er som peppar och stöttar ❤️ Ni betyder så oerhört mycket, och jag är så glad över att ha er i mitt liv. Jag är tacksam över att ni tar er tiden att skriva en kommentar, att ni förstår och bryr er om:) ❤️

För övrigt, jag fick inte plats på mitt Friskispass på torsdag, för jag hade inte förnyat mitt årskort än …. Fatta den besvikelsen på morgonen klockan 07.00, när man få beskedet att man inte är behörig att boka. Och fatta hur sur jag blev över att, när jag i racerfart betalat årskortet, och två minuter över sju kunde försöka igen, fick köplats sju ….😂😜

Men… för att citera Baksmällan: But did you die???

Nä, det finns värre saker i världen, men jag är ändå deppig över den lilla trivialiteten. Allt är nämligen relativt 🙂