Natten till idag sov jag som en kratta. Jag gör ju det i nån månfas jag ännu inte klurat ut vad den kan heta, men oftast några dagar/nätter efter fullmåne. Oklart hur många för jag för exakt noll statistisk för jag glömmer direkt:)

Det plus att jag skulle med mamma till juristerna och alltså hade en viktig tid att passa, och då kan jag inte sova. Inte ens om den viktiga tiden är på eftermiddagen. Skumt, och onödigt.

Igår så tränade jag sent, eller egentligen både sent och tidigt för jag körde dubbla pass:) Men, jag duschade bara efter det sista. Nån måtta får det vara:) Något som är väldigt märkligt är att om jag kör dubbla pass så går det andra så jäkla bra. Det är intressant:) Nåväl, jag kom hem och hann bara äta snabbt innan NCIS började. För ja, mitt liv styrs av träningen och TV:) sorgligt men sant.

Efter NCIS är det NCIS Los Angeles och med andra ord blev det sent innan jag hann in i duschen. Jag var klar runt midnatt och gick och lade mig och läste. Mitt hår torkar på nolltid, och var i det närmsta snustorrt när jag snurrade ihop det i en lite annan variant av hårknut mot vad jag brukar. Jag har alltid håret uppsatt när jag sover, för annars blir det svettigt och jag vaknar med håret som en snara runt halsen;) Jo, jag kanske vänder mig en del på nätterna:) Av knut blir det ofta lite buckligt och fult, men den här knuten var lösare och annorlunda snurrad, så jag tänkte att det skulle bli kanon.

Vaknade, och fick iväg kidsen till skolan och sov sen en stund till, helt vimmelkantig efter att ha sovit nästan inget alls. Vaknade igen, noga uträknat så jag skulle hinna fixa mig gott och väl. Släppte ut håret och … ? Eh va?

Jaja, jag är helt brutalt nyvaken, rödögd  och svullen i hela fejset, men försöka själva vara vakna en hel natt ska ni se;)

Vad i helvete är det för burr???

Gick ut till Patricia och pekade på hårtrasslet och hon garvade rått och sa att det där kommer du inte att kunna kamma ut. Kan jag väl visst det, tänkte jag…

Eller?

Lite som en John Bauerälva utan det vackra, älvlika, drömlika, men med en rejäl bakisångest.

Vad fan hände?

Patricia skrattade. Jag vattenkammade eländet och till sist såg det ut ungefär som vanligt.

Men betydligt fluffigare än det brukar vara. Begriper ingenting:)

Med facit i hand när jag gick ut sen, så hade jag kunnat sno upp det i en hästsvans bara, för som det stormade. Håret flög runt hela skallen så det var som att ha en neddragen rullgardin för ögonen. Aldrig har mitt hår varit så kompakt;)

Jaja, jag hämtade upp mamma på utsatt tid och vi körde och parkerade, och gick sista biten. Inte långt, men väldigt kallt, och som sagt – blåsigt. Virvlade innanför dörrarna på juristbyrån och väl där fick vi vänta en liten stund för vi var tidiga. Blev mottagna av en mycket trevlig tjej, som nu har gjort sitt bästa för att förklara för oss. Mamma har ju ganska bra koll, men jag är ju som en helt vanlig korkskalle. Alltså jag är ju inte dum i huvudet, men sånt här har jag aldrig behövt ha nån koll på. Arvslott och laglott och a whole lotta going on;)

Men, det blir bra det där. Mamma har tvärkoll på alla papper och kunde langa fram dem för att understödja det hon sa. Inte så vanligt sa juristen tacksamt, för det förenklar ju hennes del lite.

När vi var klara för idag var det ut i stormen igen, och då ville mamma gå på lokal:) McD eller cafe Ofvandahls, jag fick välja. Eftersom det senare är pyttelitet så valde jag burgerhaket där jag vet att det går att hålla avstånd. Vi käkade lunch och sen fick hon lov att gå in och handla på Citygross också:) Känns helt sjukt att det nästan är mot lagen. Men det var lite folk och hon är stor nog att bestämma själv:)

Jag släppte av henne och vi satt en lång stund i bilen och snackade först, innan jag åkte hemåt. Syrran messade för att kolla hur det gått och berätta att hon är negativ för covid, vilket var skönt. Jag messade en svamlig text om vad som sagts och hon ringde upp, ingen vettig människa kunde fatta det:D

Jag ägnade lång tid åt att försöka förklara för henne det jag fått förklarat för mig, och med hjälp av google för att reda ut de frågetecken som blev så har vi nog båda hyfsad koll nu. Jag skulle åka och handla men det bestämde jag mig för att skjuta på, för tiden bara försvann.

Jag skulle skriva också, som hela den sista veckan och även det har jag återigen skjutit på, blir som vanlig med andra ord, stressigt på slutet:) Men, av nån anledning är det då jag funkar som bäst.

I brevlådan låg det spännande post:) Ni vet ju att jag inte tycker om att få post längre, tack vare exet, men det här är bra post.

Jag ska ju opereras lite. Det ska flyttas senor i min dåliga fot för att förhoppningsvis få bättre funktion i den. Ortopederna är det som vanligtvis gör den här sortens operationer, men de är väldigt oense. Först skulle det opereras, sa den manlige läkaren, sen blev det såklart uppskjutet, och sen skulle en kvinnlig läkare göra en ny bedömning. Hon, och hennes kvinnliga överläkare sa att det var dåliga odds, lika bra att låta bli. Jag vet inte jag, och det kommer väl ta hus i helvetet i nån genusdebatt, men av alla de läkare jag träffat under alla år, så är männen lite mer framåt när det gäller sånt här. Lite mer benägna att, inte chansa, men att löpa linan ut. Blir det inte sämre så kan man prova i alla fall. Jag har svårt att se hur min fot ska kunna bli sämre än nu. Hela benet är ju som ett enda stötteben;) men det är foten som sabbar mest. Eftersom det är ischiasnerven som är söndersliten så innebär det ju en påverkan på hela benet, från rumpan ner till tårna, allt är svagare- Vilket jag upptäckt nu, med de tunga lyften, hur stor skillnad det är. Mitt vänstra, friska ben är extremt dominant. Jaja.

Behöver jag säga att plastikkirurgen som ska göra det nu är man:)?

Jag sökte till plastiken enbart för att jag vill ha en Vad. Alltså lite utfyllnad så vaderna är lika stora. (ungefär i alla fall) Jag har en välsvarvad, rätt snygg, och en med bara ben och en liten stackars underutvecklad muskel. Enorm skillnad och sjukt jäkla jobbigt psykiskt. Allt pga av en K-vitaminspruta, suck. Man kan tycka att det är ingen stor sak att komplex över, men säg det efter en sommar med mina ben och jag tvivlar på att nån av er skulle vilja ha min. Det ÄR jobbigt när folk tittar och funderar, för förr eller senare så upptäcker de det. Jag vill gärna vara cool och tycka att det är som det är, men innerst inne är det jävligt svårt. Jag är präglad av det, och inte på ett bra sätt, tvärtom är det en bidragande stor faktor i att jag är osäker. Året om, för man ska bada eller klä av sig i andra situationer med. Eller, bara vara på gymmet…

Det var olika bud där med, första läkaren tyckte det var ganska självklart, men blev nedröstad av sina kollegor. Jag överklagade med en i mitt tycke asbra formulering;) Den kan vi ta nån annan gång, om jag nu inte berättat om den redan. Så då skickade de mina bilder till KS för en second opinion och de tyckte det var självklart, ge henne en vad. Och så fick den här kirurgen, som är svinduktig, mina bilder framför sig och ville se om han inte först kunde få till en bättre funktion, och sen fylla ut. Med eget fett:) Tur att det finns att ta av då, för det handlar troligen om flera fettsugningar, så tråkigt. NOT:)

Men först sentransferering. Gips /sko i åtta veckor, sen rehab i typ ett halvår. Han tror på att det kommer funka och den första plastikkirurgen jag träffade, och som jag träffade inför op. nu i höstas håller med. Han som ska operara  är kärlkirurg och plastikkirurg och superkompetent, jag har såklart googlat honom:) så jag lägger det här i hans händer nu.

Jag skulle gjort den här operationen i oktober, och ni kanske kommer ihåg att jag kom så långt som till sjukhuset dagen innan, för att träffa inskrivningsteamet. DÅ stängde sjukhuset ner för alla icke-akuta saker, pga andra vågen av covid och jag fick åka hem. Lite snopet, men jag kände det på mig.

Nu är ju tredje vågen här, och inskrivningen är den första april…(hej aprilskämt)som är  skärtorsdagen, och så operationen precis efter påsk. OM det nu blir så. Jag ropar inte hej innan det är färdigt och klart. Men, rent så hade det passat bättre i oktober, att sitta fast i gips när det är varmt är inte kul. Plus att jag MÅSTE kunna köra bil i sommar. Det är inte diskutabelt. Blir det nu, innebär det april och maj i gips/sko, och skjuts det upp få jag hålla tummarna att det isf blir i höst, vilket det ju bör bli då de väl inte gör så mycket planerade saker sommartid?

Jag TROR att det handlar om en vecka i vanligt gips, och resten i såndär plast-stövel-ortos-grej. Högst oklart hur de funkar, aldrig behövt ta reda på det, men jag ser ju folk som promenerar runt på dem så kanske ska/får man belasta. I dont know. Men får väl veta förr eller senare.

Får jag inte köra så måste jag muta någon att köra mig till och från Norberg och husvagnen:D

Och till och från gymmet! Fuck no att jag tänker låta mina biceps, triceps och axlar försvinna:) Kondisen får stakmaskinen hjälpa till med. Ni ser – jag har en plan:D

Så, vad tror ni? Inställd operation eller genomförd operation?

.

Nu ska jag sova, borde lagt mig för länge sen, med tanke på föregående natts ickesömn, men, som vanligt, så är jag tvärpigg.

Morgondagen bjuder på högintensiv träning och shopping, sen tacos och långpromenad med hund. Kanske kommer mitt paket från Cellbes:) De har varit extremt supersnabba sista gångerna nu, warp-speed deluxe.

Nej, hörrni, natti natti nu ♥

 

 

 

Onsdag. Återigen. Mars tuffar på och bjuder på både det ena och det andra vädermässigt. Jag läste att mars 2021 är precis som mars 2020 fast utan toalettpappershamstring😂

Jag funderar ibland på hur de här katastrofmänniskorna som skrev till mig att jag måste bunkra för att klara ett halvårs isolering klarade sig? Levde de som de lärde? Knappast.

Jag bunkrade exakt noll. Det för att mitt sunda förnuft sa att staten inte kan stänga ner ett land så totalt att man inte kan handla mat och förnödenheter, det vore lika med att döda folk. Jag skämdes dessutom å andras vägnar när det gapade tomt i toapappershyllorna och bland konserver och pasta. Hoppas att de som hamstrade också äter upp sina matvaror.

Nåväl, man är olika. Jag har varit betydligt mer fast i katastroftankar förr än vad jag är nu. Nu är det mer ”Äh det löser sig på nåt vis”-tänk vilket är galet skönt.

🤗

Precis nyss blev det ändringar i veckoplaneringen också. Jag som inte skulle vara med hos juristerna i morgon kommer att vara det. Syrran känner sig en aning krasslig och får lov att åka och testa sig och stanna hemma. Jag får slå på minnet och försöka vara till nån slags hjälp. 😅🙈 Största problemet just nu är var fasen man parkerar…? Det finns inte så många att välja på i de krokarna om man inte vill fickparkera i jäkligt brant, och smal, backe, och det vill jag INTE. Det har jag aldrig ens provat, vet att jag fick backa runt ett gathörn där nånstans och det var inte kul. Räcker med den erfarenheten. Jag får släppa av mamma om det inte finns nån och komma efter. Det löser sig 🙂

.

Idag ska jag skriva. Det har jag sagt i flera dagar och inte kommit så långt som att öppna datorn. Men, en hel del avhandlas i huvudet innan man får det på pränt så det ska förhoppningsvis gå bra ändå.

Men jag ska träna också, så jag lär sätta fart😅

Igår körde jag först ett Högintensivt pass vilket är grisigt jobbigt. Sen på kvällen så behöver Lovelia skjuts till basket och i stället för att åka fram och tillbaka så kör jag bara på konditionsmaskinerna under tiden. Jag hatar det, så det är lika mycket pannbensträning som cardio. Men det är ändå rätt najs att plugga in ljudboken i öronen och sen köra på. Inte i något superhögt tempo, mer snabb promenadtakt, men det är effektivt det med. Jag har kört en halvtimme på crosstrainer och en halvtimme på cykel och tjugo minuter ungefär på löpbandet. Crossen och cykeln är väldigt skonsamt mot mina onda halvskadade fötter och ben👌🏼

Vi har ju kört mycket axlar:) och eftersom jag sällan står och spänner mig framför en stor spegel på gymmet, för då har jag inte tid😂 så kan det vara så att jag ibland blir lite extra nöjd med vad jag ser hemma🙈

De där axlarna har kostat massa svett och en hel del huvudvärk 😅 Biceps och triceps också, och även om jag inte direkt spänner något här så känns det trevligt att se att de syns. Jag vet inte om jag sagt det, men något jag avskyr är när det fladdrar om armarna 😂Gäddhäng är rent fysiskt obehagligt och jag ogillar det så mycket. Mitt eget då, andras är jag helt ointresserad av.

Det är kul ändå, att efter att ha tränat i typ 18 år så kan man levla upp och bygga muskler på ett annat vis:) Mitt huvudfokus är ändå att må bra. Allt annat är bonus.

Jag har förresten en ny träningspryl som jag ska visa er, som är helt outstanding för bålstabiliteten🤗 Men det hinner jag inte idag för jag MÅSTE skriva nu…!

Förresten så drömde jag så otroligt levande och verkligt i natt. Sådär att det tog en stund när man vaknade innan jag fattade att jag drömt 😉

Jag funderade på att köpa en gård😂 Först tittade vi på en som jag dissade, det var ett vanligt hus på helt fel ställe. Jag drömmer ganska ofta det, att jag flyttar och sen flyttar tillbaka för jag ångrar mig 🙈Ofta till något större och mer magnifikt men sen vill jag tillbaka till mitt lilla krypin här i skogen.

Sen sa nån av mamma, syrran eller Jimpa som alla var med, att vi skulle kolla på den där gården. Nä aldrig, sa jag och så åkte vi dit. Mitt ute på landet, omgivet av åkrar fanns ett hus. Gigantiskt inuti. Allt det jag är svag för, som öppna spisar, fönstersmygar man kan sitta i, höga dörrar, trägolv, vedspis och så vidare. En del i så risigt skick, men Jimpa bara nickade och sa att det fixade han. Mamma var helt med på noterna, köp det bara!

Jag visste att alla renoveringar skulle kosta skjortan och försökte tänka klokt men alla de andra var så peppiga:)

Brädgolvet på övervåningen var bara brädor, som på ett loft i en lada ungefär, där man ser ner mellan dem… men ”köp det bara, det där är inga problem!”

De fina fönstersmygarna petade jag på och trät rasade och de andra bara ” Äh, det DÄR fixar man lätt”

Det var alldeles för stort, men till sist kom jag på den briljanta idén att man kan ha bed&breakfast där 🤗ja vad smart!! Den där stora murade riddarsalen var ju perfekt som frukostrum, men alltså kostade stället 1,4 miljoner eller var det 5 miljoner? Plus renovering. Ute på totala bondvischan utan grannar på milsvida avstånd…? Plus att paret som ägde det skulle lämna precis allt. Man måste ju kanske också kliva upp jäkligt tidigt för att servera frukost…? Det är ju inte riktigt min grej…

Och vågade jag verkligen bo ensam där, med massa gäster som kunde vara potentiella dårar? Även om tydligen mamma, syrran och Jimpa skulle vara där mestadels.

Jag vaknade till ett par gånger, konstaterade att jag drömde och somnade om för att kika vidare:)

När jag sen vaknade av klockan så var tanken: Ahmen är du inte klok? Du kan ju för fan inte bo så där långt från en affär, och VEM FAN ska ens hitta det där B&B:et??

När jag kvicknade till och insåg att det var en dröm kände jag mig otroligt lättad 🙂

Kanske inte för all renovering eller läskiga gäster, utan för tanken att bo ute i ingenstans😂

Jag är rätt okonsekvent i mitt tänk, för jag skulle också vilja bo på en gård i Nya Zeeland och ha får. Och det är ju liksom vischan på riktigt… 😳

Men det kan ha att göra med min dykinstruktör på Samui, som kom därifrån och var stilig och trevlig 🙈

Mark 🤗 Haha, vissa saker sitter limmade i huvudet.

Nu ska jag skriva!!!

Ha en härlig kväll i den antarktiska kylan ❄️

🙂

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

.

Jag vill visa min nya huvjacka

I ekologisk bomull, och så snygg med ränderna på ärmarna 😍

Jag behövde en ny överdragsjacka till träningen men vete fan om jag tänker ha den till det, tycker den är alldeles för snygg 🙂

Nog för att man kan få vara snygg på gymmet med men den här känns som en jacka jag kommer använda betydligt mer än som till- och från träningen🤗

Det finns liknande byxor till också 🙂

Cellbes såklart 👌🏼

Av nån outgrundlig anledning ligger de här plaggen under Sov och mysplagg, Istf Träning, men iofs… de är jäkligt mysiga så okey då☺️

Nu måste jag hämta kaffe! Återkommer snart !

Igår var det en sån där dag man inte behöver lägga högst upp i minnesbarken direkt. Jag var trött, hade hjärnsläpp och sen gjorde vi jobbiga saker.

Först sov jag tills det var dags att åka och träna, typ;) Sen var det sinnesro en timme i alla fall för när man tränar hårt kopplar man bort det vanliga tänket. Då är det mer ”upp upp upp!” om tunga vikter:)

Så hem igen, äta lite och så dricka kaffe och sen slog den enorma tröttheten till och jag tvärsomnade. Sov i en och en halv timme och lyckades glömma bort ett utvecklingssamtal 😳Sånt gör inte jag. Jag är rätt glömsk men jag skriver upp allt och jag kollar hela tiden almanackan just därför, för jag hatar att missa saker. Det är dålig stil och gör mig både ledsen och irriterad. Men det där samtalet ramlade totalt bort. Jag kom inte ens på det igår utan i morse. Så nu måste jag maila skolan och be om ursäkt och en ny tid.

Barnet i fråga borde ju rimligen sagt till mig på eftermiddagen men jag träffade honom inte. Han var iväg med kompisar efter skolan och jag skulle hem till mamma.

Vi har ju saker att ta tag i.

Nu visade hon de fina gåvobreven eller vad det kan heta, från WWF som folk skänkt pengar till i pappas namn.

”Var beredd på att gråta”, sa hon och Syrran sa ” Ta en näsduk.”

Okej, jag grät. Sista hälsningar är jobbigt. Mamma och pappa har en stor umgängeskrets och han är saknad. Även om allas liv står på paus just nu och de inte träffats på länge. Han var engagerad i vår scoutkår i många år, dels som ledare och som ordförande och därifrån kom ett sånt där fint ark, vilket kändes väldigt mycket. Och sen ett annat där det stod en så fin hälsning och ett ”Flyg iväg nu”.

Och nu rinner tårarna här🌹

Pappa har flugit massor i sitt liv, han jobbade på SAS. Inte som pilot eller flygande men han har åkt i jobbet, och privat.

Sen skulle vi också skriva en tack-annons till tidningen. Det gick hyfsat, mamma hade preppat med urklipp som vi kikade på. Men man får lov att koppla bort känslocentret i hjärnan.

Och sen käkade vi. Mamma ville ha sushi 🙂 så det hade vi tagit med.

På väg att hämta den hamnade vi ”rakt i” en brand. Inte som att vi var exakt där men vi såg den bolmande svarta röken. Såklart blir man nyfiken, det ligger ju i den mänskliga naturen, så när det plingade till i mobilen och svaret kom kändes det bra att ha laddat hem den där appen från SOS Alarm.

Det var, om jag fattade saken rätt sen, sammanpressade bilar som börjat brinna. Känns lite knepigt för är de ihoppressade finns det väl inte så mkt som kan brinna. Mer än metallskrot liksom? Jag trodde ju iaf att man tömde ut olja och bensin och andra vätskor innan. Men brann gjorde det!

På väg hem körde vi igenom röken på långt håll och det luktade inte direkt rosor. Det tog flera timmar att släcka tydligen.

.

Vi åt sushi och sen började vi försöka planera den minnesfesten vi tänkt oss. Den blir i augusti, förhoppningsvis kan man träffas under vettiga former och tanken är att vi ska vara utomhus. Hos syrran, alltså mamma och pappas gamla hus.

Mamma och syrran ska till nån juristfirma på torsdag för att påbörja bouppteckningen. Alltså vilken krånglig djungel det är att dö. Framför allt om man är ena delen av två och har så varit i femtio+ år. Allt är ju gemensamt men vissa saker står ju enbart i pappas namn. Vi har en äldre halvsyster som aldrig funnits mer än som ett namn. Inte för att någon har något emot någon, men för att det var så förr. Pappa var nitton år när hon föddes och då var det enbart mammans sak att ta hand om barn. Hon gifte om sig och vår halvsyster har haft en annan pappa. Det har aldrig varit något krångel eller tjafs från något håll någonsin. Bara ingen kontakt mer än typ julkort. Hon och jag brevväxlade ett tag när jag var i början av tonåren:) Men så rann det ut i sanden. Blod är inte tjockare än vatten helt enkelt.

Hon är ju i sin fulla rätt till arv. Ingen som tycker något annat, men det blir krångligt. Jag och syrran är ju mer så att vi avstår. Visst är det najs med lite extra pengar, men inte på bekostnad av någons välmående. För vår del är det viktigaste att mamma kan få ha ett fortsatt bra liv med hyfsad ekonomi. Vår halvsyster är såklart inte intresserad av att avstå något till förmån för en människa hon inte känner. Det skulle inte jag heller gjort om jag var i hennes kläder.

Därför tar vi det via jurister. Så att allt ska bli korrekt. Men det kommer ju bli ett ekonomiskt bakslag för mamma. På många vis.

I ärlighetens namn fattar jag inte speciellt mycket av det. Det är regler och undantag och siffror… då stänger ju min hjärna av. Pga pandemin får man bara komma två personer till juristerna, och att inte jag ska med är rätt självklart:)

Syrran kan så mycket mer om sånt än vad jag kan, plus att hon inte är allergisk mot siffror.

Vi pratade och pratade. Om saker pappa sagt och gjort, om hur sjuk han varit och att ingen av oss fattade det och att ingen av oss heller begriper att han är borta för alltid.

Fortfarande, arton år efter att min mormor gick bort, tänker jag att ska ringa henne och fråga saker, så jag är helt enkelt dålig på att ta in ”för alltid”.

Jag gör det nu med. Jimpa har fixat min grind, igen, och jag tänker varje gång jag öppnar/stänger den att det här ska jag visa pappa. Sen när han kommer igen. Han kommer bli imponerad av den lilla plåten som Jimpa svetsat fast och fast ett hjul i.

Jag tänker att det kanske hör till. Att det är en del i det hela. Och jag blir också lite extra religiös, och tänker att pappa sitter där uppe och kollar ner, har koll helt enkelt.

Ja. Så gårdagen var lite jobbig.

Jag kom hem strax före elva och för en gångs skull gick jag i säng nästan direkt. Så låg jag och läste och släckte sen 00.09.

Inte ofta det händer. Sov hela natten förutom att jag vaknade och höll på att svettas ihjäl i den fleecetröja jag hade på mig😅 😆Det var runt tre men kors i taket somnade jag om direkt för att vakna sju när klockan ringde:)

Fast jag är trött ändå🙈

Jag har kört ett HIT pass, och tanken var sen att fortsätta städa, men så ringde Corrinda och hade lite funderingar så nu har jag tappat tråden. Otur 😂

Snart laga lite middag och sen skjutsa Lovelia på basketträning.

Hennes lärare ringde nyss och vi har bokat möte för utvecklingssamtal😅Ska bara komma ihåg det också✊🏻 Via teams som jag sällan använder, vi kör Zoom i min skola. Men det blir bra!

Nu måste jag städa lite!

Vi hörs snart 🙂

Vad fina ni är som säger så snälla ord om mig ❤️ Det var inte min tanke att skriva om det som varit jobbigt men det smög sig med.

Idag var det jobbigt på ett annat vis, när jag vaknade av ett:

”Mamma, var är lusmedlet?”

Jamie kom in och frågade och eftersom han sover i min säng, som han anser är sin, alltså ena halvan av dubbelsängen, och det är mest för att han och Jordan inte klarar av att hålla truten om de delar rum😂 Jag orkar helt enkelt inte bli arg varenda kväll. Lite är det väl också att han sovit där sen den sängen blev ledig. Han flyttade helt sonika bara över:) Mina barn har ju sovit som krattor så det var enklast, och för den delen … när exet drog hade jag minst tre, ofta fyra ungar i sängen varenda natt. De behövde trygghet och de ville inte att jag skulle vara ensam ❤️

Jamie är kvar, och sover så fint på sin kant. Jag har mer space än jag haft sen jag blev mamma:)

Omg, jag vet att folk kommer ha problem med det här 😂😂Men vem bryr sig var ungarna sover så länge de sover och är trygga? Jag har ändå ingen man som vill sova där, och även om nån skulle vilja så vill inte jag det:) Jag föredrar Jamie alla dagar i veckan, han ligger stilla, snarkar inte, störs inte av lampan eller ens om jag kollar på film edyl.

Ibland flyttar han in till Jordan, och det slutar alltid med bråk så de får dela på sig igen. Det är verkligen ingen big deal att ha honom hos mig. Förutom om det gapas om löss🙈

Nu var det Jordan som hade ohyra i håret och jag lugnade ner hjärtat som slog lite snabbare. Låg där och lyssnade med ett halvt öra på dem i köket när Patricia luskammade. Hon skulle klippa Jordan och kollade lite extra eftersom en av tjejerna ju hade löss. Ingen av oss har haft tid att kamma, utan det var helgens göra när alla var hemma. Så klev jag upp och skådade två små killar med plastpåse på huvudena. Va???

Jodå, Jamie hade löss han med. Fuck! På ren svenska 😉

Påsen är för att det inte ska rinna ner i ögonen, de är störtlöjligt rädda för det:)

Jaha. Så då satte vi igång med stora luskamningen. Först avlusades gossarna och kammades igen. Sen rengjordes alla kammar noga, (diska, sprita, peta, koka) och sen tog jag plats. Nervös som satan! Jag har aldrig haft löss, men båda killarna ligger ofta på min säng och laddar sina mobiler, plus att Jamie ju sover intill mig. Jag har dock alltid håret uppsatt på natten, och han ligger ju en meter bort, men ändå. Jag kände att det nog var nu som min lusfria svit bröts.

Patricia är supernoga. Det tar TID att kamma långt hår och det kräver en bra teknik. Tillsammans blängde vi på det som ändå kammades ut ur håret, ludd från tröjan, lite produkter och sen river kammen i hårbottnen så det blir hudflagor. Men inga löss och inga gnetter ✌🏼✌🏼

Pust! Ta i trä:)

Jag insåg häromdagen att jag inte ser lössen längre. Inte utan senilbrillor😆 It sucks to be old alltså! Men med dem på kammade jag igenom Patricia som var helt ren och fin. Sen övriga tjejer. Inga mera lusar:)

Inte ens tjejen som hade det, men hon är inte utom fara än, det kan gömma sig nåt jäkla ägg som kläcks sen, så det är daglig kamning där och även en till behandling i veckan. Killarna också.

Så där, så fördrev man många timmar av en söndag:)

Det kliar överallt nu. Det är väldigt psykiskt, räcker ju med att man pratar om det för att man ska börja riva sig i håret;)

.

Sen fortsatte jag med killarnas rum som jag påbörjade nån gång förut men inte hann klart med, sen fick det stå. Jag har inte riktigt haft ork helt enkelt. Nu har jag städat, och suttit på en stol och glott för att komma på nån bättre möblering. Sen möblerat:)

Bättre vete fan;)

Det har jag grejat med resten av dagen, från eftermiddagen till klockan 21.00.

Sen såg jag på TV om Elitstyrkans hemligheter, och så Taken och nu streamar jag Magnum, den yngre 😍

Igår var himlen vacker:)

Sen stormade det satan hela natten och även nu idag. Säger de som varit ute, jag har inte stuckit ut näsan.

Det har den här mannen…:) Ni ser honom, nån kanske känner honom🙈

Han med munskydd, fast fel använt. 🤦‍♀️

Ni har väl hört om demonstrationen igår i Stockholm? Nån idiot vid namn Filip Sjöström ordnade den. Han ser ut så här så ni kan hålla avstånd om ni ser honom

Som en helt vanlig tomte. Han hade också VILODAG idag så han kunde inte svara på journalisternas frågor…? Scary snubbe.

De demonstrerade mot våra frihetsberövande Coronarestriktioner och vill att ”Allt ska vara som vanligt” … Hör ni treåringens gnäll? I form av vuxna människor. Så pinsamt. De tror att pandemin är hittepå, att myndigheterna vill styra oss och att läkemedelsföretagen gör fuskvacciner som de tjänar pengar på …

Helt vanliga konspirationsteoretiker alltså 😆 Fast jag föredrar ordet Idioter. Eller korkskallar, dumhuvuden, felvaggade, tappade bakom en vagn, IQ-befriade, rövhattar, vilket som funkar.

Folk utan nåt innanför pannbenet mer än luft. Det finns inga ord för vissas dumhet.

Han med munskyddet sen då? Han går i en demonstration där man medvetet går tätt ihop, nära varandra, det uppmanades till närhet, för att skandera att pandemin är ett bedrägeri… men han vågar inte riktigt leva som han predikar.

Utan tar på ett munskydd. Över munnen, inte näsan.

Rebell för fan 👊🏼👊🏼!!

Han kanske kände sig lite risig, för han kan väl inte ha missat att munskydd inte skyddar bäraren från smitta? Det skyddar andra om bäraren bär på smitta. Men nånstans har jag svårt att tro att ett sånt pucko bryr sig om sina medmänniskor så jag tror att han tror att han är skyddad. Eller körde han en helgardering? Munskydd över munnen men inte näsan för att liksom kunna demonstrera men inte riskera att bli smittad om pandemin trots allt finns på riktigt ?

Lite som att spela både Sverige och motståndarlaget som vinnare på oddset🙈Plus oavgjort!

Jag skäms å de här människornas vägnar. I skaran kan man urskilja alla sorters fåntrattar.

Jag är inte mycket för att önska andra olycka, men jag skulle vilja att de här personerna fick tvångsarbeta på IVA, med covidsjuka. Sitta där och se hur jävlig den här pandemin verkligen är. Utan skydd såklart, för det är ju ändå bara hittepå.

Nä, än är inte den sista idioten född, det är ställt utom alla rimliga tvivel.

Stackars de här människorna som bor i SVERIGE! Vi som verkligen haft hårda restriktioner. Eller inte 😳

Nä fy farao för folk. Jag önskar dem alla en fungerande hjärna i julklapp.

.

Nu ska jag sova:)

I en renbäddad säng, utan löss!

Natti natti 😘

I morse tog jag på mig en såndär kombo av en sjal och en poncho, ni vet – öppen i fram liksom:)

Helt ointressant egentligen, men den har varit med mig i husvagnen alla år, och jag fick nån flashback.

2012 var första året vi åkte ut med husvagnen, då till Årsunda. Vi mötte upp Helen med familj och jag hade då en äkta make med mig och fem barn. Eller äkta och äkta, han var nog fan bara halväkta eftersom han redan då var på väg bort. Det kan jag enkelt se i den där backspegeln som visar saker väldigt tydligt ibland. Den veckan var intressant. Janelle var på Peace and love-festivalen, och Robban och Corrinda åkte till Thailand med mina föräldrar. Allt strulade. Vi satte upp förtältet i storm och åska, och både den halväkta mannen och jag fick en rejäl stöt när blixten slog ner. Han ojade sig som fan, ville att jag skulle ta pulsen på honom, tyckte att hjärtat slog oregelbundet och kanske måste han faktiskt åka till sjukhuset?? Alltså va? JAG hade hållit i samma jäkla pinne, fått samma elstöt och ja, det var sjukt obehagligt, ja det gjorde ont men kom igen…;)

Janelle blev sjuk och fick åka och hämtas från festivalen, och tvillingarna fastnade i först Köpenhamn någon dag för att sen åka via Tokyo och det blev en annorlunda resa. De åkte på pappas biljetter, och alltså standby, ungefär. Men de kom till sist iväg till Thailand:)

Jamie var nästan ett år då, och hade inte lärt sig att gå, och det var ganska surt i marken, så han kunde inte krypa utan att bli som ett lermonster. Men det var trevligt, så länge Helen med familj var där. När de åkte, en dag innan vi planerat att åka, så blev han ûbertråkig, bara satt utan att säga ett enda ljud, pillade med telefonen såklart. Det slutade med att jag ledsnade och så packade även vi ock åkte.

Senare samma sommar hade vi bokat en sväng till på samma camping, med samma sällskap. Då ville halväkta mannen inte följa med. Han valde att jobba. Jag tror det var två veckor då, och han körde upp vagnen och hjälpte till att sätta upp förtältet och sen drog han. Jag minns exakt hur ledsen jag blev. Han hade sagt att han skulle stanna till kvällen och vi hade planerat att gå och käka grillbuffé ihop med Helens familj. Vi åkte ju på förmiddagen och var framme mitt på dagen, och allt var klart strax efter lunch. Då gav han mig en puss inför alla, bara for show för det hände liksom aldrig annars, och sa att han åkte nu. Med ett stort leende. Han såg mycket väl hur ledsen jag blev, för tårarna strömmade, men satte sig bara i bilen och åkte. Hörde inte av sig alls. Jag var tvungen att gå in i vagnen och gråta en sväng, innan jag försökte strama till mig och gå ut och låtsas som att det var som det skulle. I backspegeln ser jag att fältet lämnades fritt. Jag tror jag hade med mig sju kids då, Jamie ett år, Jordan tre så de var små. Min syrra var med, minns inte om hon var där hela tiden men tror inte det. Jag vet att det var knöligt att sova i tältet med småknotten, för vi var ju tvungna att ha tält också:) för att inte tala om alla blöjbyten och tvättar:)

Hemma fanns Janelle och Patricia som senare sa att pappa inte varit hemma, flera nätter var han kvar på ”jobbet”. Robban blev risig, och kanske att både han och Corrinda blev hämtade av halväktingen, men jag vet att de var hemma. Utan vuxen, och de var nio år gamla. Jorrå.

Men hur ledsen jag än var över honom, så var det så ofantligt härligt att vara på campingen! Jag älskar det:) Och när Helens familj ställde sig på kö för säsongsboende så gjorde jag samma sak, och vi bad om möjligt om platser nära varandra.

När vi runt jul fick besked om att vi fått platser, bredvid varandra var lyckan stor:) Halväktingen sa: Grattis, kul för er…

Och det var det ju, för sen drog han. Jag hade förvisso räknat med att vara ensam där mesta delen av tiden, de där veckorna 2012 gav mig styrkan att fatta att jag klarade mig själv på en camping med sju ungar under tio år. Nemos problemas, bara lite krångligare.

Lilla Fjant ♥

Sommaren 2013 var kaos. Jag mådde inte speciellt bra. Men i Årsunda var jag som i en trygg bubbla. Framför allt för att det inte kom någon post. Än idag är jag livrädd för att hämta posten. Jo, seriöst. Det är ångestfyllt. Så mycket jobbigt kom nämligen med posten efter att han drog. Skilsmässopapper, advokater, vårdnadstvisttjafs, soc-kallelser, adressändringar, konstiga låneansökningar, uppsagda abonnemang, påminnelser på räkningar som stod i hans namn som han struntade i, men som jag aldrig fick för de kom på hans mail eller som e-fakturor. Å n g e s t. Och massa sorg.

Det året vill jag helst glömma. Men husvagnen var min flykt, min trygghet, min bubbla, det jag behövde för att läka. Att vara där var som det där berömde balsamet för själen:)

Sju barn, en husvagn för fem och ett tält. Jag älskade att sova i det där tältet!

Jamie i barnsängen, och en av barnen bredvid mig, eller syrran om hon var med:)

Han var så enkel, det gick utmärkt att bara lägga ner honom i sängen, dra igen dragkedjan och gå till framsidan av husvagnen och fortsätta med resten av barnens kvällsrutiner:) Han somnade så gott:)

Vi bodde i Årsunda i tre säsonger. Sen ledsnade jag på algblomningen i sjön så fort det blev lite varmt. Jag bor liksom på en camping för att slippa ta bilen(bussen) till en strand. Att bada i spenatsoppa som dessutom gav magsjuka om man hade otur var inte att tänka på. Kom ihåg att jag led av massiv emetofobi under den här tiden.

Plus att de har både sommar och vintercamping där och för att vara säker på att få ha sin plats kvar måste man betala även vinter… 4000kr, plus sommarens 8000. Totalt 12 lax. Jag kan inte vintercampa ens om jag skulle vilja, min vagn är inte vinterbonad och man skulle frysa ihjäl direkt. Jag kastade ju fyra tusen i sjön varje år, och det var inte speciellt kul.

Så, sommaren efter flyttade vi närmare Uppsala, till Siggefora. Så tråkig camping att klockorna stannar, och inte det minsta lilla att göra förutom bada. Inte ens promenera kunde man göra, och för att komma till affären krävdes bil.

Alltså, byta ställe! Helens familj valde att hoppa säsongscampandet och i stället röra sig runt. Även det något jag inte kunde, jag fick inte dra vagnen med bussen, och att få upp och ner ett tungt förtält klarar jag inte ensam. Plus att jag inte var intresserad av det. Så då åkte vi runt och kikade lite på sensommaren. Kanske Sala? Silvköparens camping är fin, men ligger även den utkastad mitt i ingenting. Krävs bil för att handla och det vill jag inte behöva.

Jag ställde mig på kö på flera, men sen åkte vi till Norberg för att kolla. Lite för långt egentligen, det tar ju nästan två timmar att köra. Men med så mycket barndomsminnen ♥

Sommaren efter bokade vi tre veckor i Norberg, och sen fick jag en säsongsplats och tja, sen är jag kvar:)

Jag älskar Norberg:)

Det är inte riktigt samma frid och bubbla där som i Årsunda som är så otroligt speciellt. Jag älskar verkligen den campingen. Även den har massor av barndomsminnen och sen blev den ju viktig för mitt psyke. Herrgud. Utan mina somrar i husvagn vete fasen hur jag mått.

Jag vet inte vad det är, men kombinationen av att klara sig med det lilla, att vara med familjen, att inte ha några måsten mer än att laga mat och att det förhoppningsvis är bra väder då;) det ger sinnesro.

Folk som inte gillar husvagn, eller som inte provat, tycker jag är rätt konstig. En gammal skruttvagn från 1973? Inga bekvämligheter mer än tak över huvudet och el?

Men jag älskar det så mycket. Det är vilsamt, och rofyllt. Det finns massa grannar man kan göra sig lustig över, irritera sig på, skratta med eller bara ignorera. Massor av nya stigar att trampa på, massa saker att utforska, om man vill. Eller så ligger man bara och jäser:)

Om jag hade pengar i överflöd tror jag bestämt jag skulle köpa en camping och sen köra retreats där, för stressade själar.

.

Ja, och när jag ser det lite så här i min egen backspegel så inser jag vad långt jag kommit. Jag kommer aldrig att kunna förlåta hans svek, och det är som det är. Jag lider inte av det:) Eller jo, sveket lider jag av dagligen i form av olika saker, men att inte förlåta är inte något jag mår dåligt över.

Jag är annars för att ge folk andra chanser, men då måste de för det första be om det.

Jag kommer aldrig se det som en gåva att ha blivit dumpad på det sättet som det skedde. För vari ligger gåvan i att leva i ångest och panik? Nej nej. Men jag kan idag vara glad över att inte vara gift med honom längre. Rent lakoniskt konstaterande. Den han är idag är inte min kind of person helt enkelt. Skulle vi träffats idag hade vi nog mest troligt inte ens blivit vänner. Men den han var …  han var min bästa vän, min stora kärlek. Och han valde bort mig. Så enkelt valde han bort mig, vilket får mig att fundera på om kanske hela livet med honom var en lögn?

Tja, vem fan vet? Inte jag, och idag skiter jag i det. Jag hoppas han är lycklig på sitt håll.

.

Jag är lycklig:) På mitt sätt, med min familj. Nu för tiden kan jag sova inne i vagnen för sju ungar vill inte följa med, jag är glad om jag får med fyra:) Det är najs det med, att få bo inomhus och slippa det daggvåta eller regnblöta gräset när man ska in och ut ur tältet:)

Nu ska jag sluta! Jag är medveten om att bilderna ser ut som hejsans svejsan men verkar inte kunna göra något åt det. Förhoppningvis ser det bättre ut för er:D

Ha en fortsatt trevlig lördag ♥

Vi kan nog kanske höras lite senare 🙂

Femte mars är lika med syrrans födelsedag:)

Vi firade med pompa och ståt !!

Eller nä just det, det gjorde vi inte 🙂 men vi firade med träning och tacos ! Nästan samma sak, fast kanske ännu roligare 😂

Massa fika blev det också och en långpromenad. Fasen vad kallt det var på kvällen! Gosh, jag har verkligen hoppat över i vår-mode, och höll på att frysa ihjäl. Fast jag hade både vantar OCH mössa.

Dagen började med att försöka ta sig ur sängen, det kan vara svårare än det verkar ibland, och idag var det plågsamt. I går morse var det ännu värre förstås men ändå;) Träningsvärk. Överallt, utom i magen. Skinnet på överarmarna känns som det är för trångt, så jag smorde extra mycket hudlotion för att de inte ska spricka 😂

Träningen i går kväll hade jag trott skulle vara något helt annat, och så blev det tunga lyft. Det är skitkul!! Men jag var sliten:)

Trots det lyckades jag ändå knäböja med min maxvikt OCH även maxa i marklyft.👌🏼

Att jag sen kanske råkade sätta mig på fötterna på vår ledare när han passade min vikt behöver vi ju inte säga så högt 🙈 Han pushar en alltid, och det är super, för det ger resultat. Så när han sa att jag skulle sätta mig hela vägen ner till golvet i ett knäböj och att han tog vikten från mina axlar om jag inte orkade… så provade jag såklart. Med maxvikt. Och inte fan orkade jag ju det😂 Men tryggheten i att veta att han tar vikten gör att man vågar prova. Det jag knäböjer med körde han några snabba bicepscurls med 😳 Showoff😎 Han är för jäkla stark helt enkelt, och det är tryggt.

Nu blir det vila i morgon!

Kanske om vädret tänker tillåta det så blir det promenad medan Lovelia tränar. En stadsprommis . Om vädret suger … så kanske jag lägger mig i baksätet och sover 😂

Jamie har fotbollsträning, sista inomhus för säsongen tror jag. Sen blir det ute.

Alltså mina minsta pojkar… antingen så är de väldigt taggiga och vassa eller så är de världsbäst på att ta sönder kläder 😆

Jamie kan omöjligen ha en tröja i mer än en timme innan den är skitig. Allt får fläckar. Allt går sönder. ALLT! Inte ens när de var bebisar och käkade banan med hela kroppen hade de så mycket fläckar på kläderna. Det är jätteofta hål vid ringningen på t- shirts, alltså hål, inga sömmar som släppt eller så. Trasigt.

Jag köper ju mycket kläder från Me&i, och de är så fina!! I en halv dag sen är det trasigt eller fläckigt. Jag kan massor av fläck-knep men inte ens det hjälper, och laga kläder har jag inte tid med. Jag är ganska bra på det, syr för hand och det brukar bli hyfsat osynligt, men innan jag lagat dem har de ofta vuxit ur dem🙈

Nu blir det mer köp av billiga kläder för de går ändå sönder. Snacka om att slänga pärlor för svin . Fast det är gulliga svin åtminstone ❤️

Jaja. Kevlarkläder kanske vore nåt, eller så får jag köpa byggiskläder 😉

Nej, nu har jag tinat upp så pass att jag kan krypa i säng. Jag har nåt som sticks i nacken på tröjan så den måste av. Nu!! Hatar sticks.

Vi hörs i morgon som vanligt och tills dess natti natti 😘