Okategoriserade
Okategoriserade

Födelsedagsfredagen :)

Femte mars är lika med syrrans födelsedag:)

Vi firade med pompa och ståt !!

Eller nä just det, det gjorde vi inte 🙂 men vi firade med träning och tacos ! Nästan samma sak, fast kanske ännu roligare 😂

Massa fika blev det också och en långpromenad. Fasen vad kallt det var på kvällen! Gosh, jag har verkligen hoppat över i vår-mode, och höll på att frysa ihjäl. Fast jag hade både vantar OCH mössa.

Dagen började med att försöka ta sig ur sängen, det kan vara svårare än det verkar ibland, och idag var det plågsamt. I går morse var det ännu värre förstås men ändå;) Träningsvärk. Överallt, utom i magen. Skinnet på överarmarna känns som det är för trångt, så jag smorde extra mycket hudlotion för att de inte ska spricka 😂

Träningen i går kväll hade jag trott skulle vara något helt annat, och så blev det tunga lyft. Det är skitkul!! Men jag var sliten:)

Trots det lyckades jag ändå knäböja med min maxvikt OCH även maxa i marklyft.👌🏼

Att jag sen kanske råkade sätta mig på fötterna på vår ledare när han passade min vikt behöver vi ju inte säga så högt 🙈 Han pushar en alltid, och det är super, för det ger resultat. Så när han sa att jag skulle sätta mig hela vägen ner till golvet i ett knäböj och att han tog vikten från mina axlar om jag inte orkade… så provade jag såklart. Med maxvikt. Och inte fan orkade jag ju det😂 Men tryggheten i att veta att han tar vikten gör att man vågar prova. Det jag knäböjer med körde han några snabba bicepscurls med 😳 Showoff😎 Han är för jäkla stark helt enkelt, och det är tryggt.

Nu blir det vila i morgon!

Kanske om vädret tänker tillåta det så blir det promenad medan Lovelia tränar. En stadsprommis . Om vädret suger … så kanske jag lägger mig i baksätet och sover 😂

Jamie har fotbollsträning, sista inomhus för säsongen tror jag. Sen blir det ute.

Alltså mina minsta pojkar… antingen så är de väldigt taggiga och vassa eller så är de världsbäst på att ta sönder kläder 😆

Jamie kan omöjligen ha en tröja i mer än en timme innan den är skitig. Allt får fläckar. Allt går sönder. ALLT! Inte ens när de var bebisar och käkade banan med hela kroppen hade de så mycket fläckar på kläderna. Det är jätteofta hål vid ringningen på t- shirts, alltså hål, inga sömmar som släppt eller så. Trasigt.

Jag köper ju mycket kläder från Me&i, och de är så fina!! I en halv dag sen är det trasigt eller fläckigt. Jag kan massor av fläck-knep men inte ens det hjälper, och laga kläder har jag inte tid med. Jag är ganska bra på det, syr för hand och det brukar bli hyfsat osynligt, men innan jag lagat dem har de ofta vuxit ur dem🙈

Nu blir det mer köp av billiga kläder för de går ändå sönder. Snacka om att slänga pärlor för svin . Fast det är gulliga svin åtminstone ❤️

Jaja. Kevlarkläder kanske vore nåt, eller så får jag köpa byggiskläder 😉

Nej, nu har jag tinat upp så pass att jag kan krypa i säng. Jag har nåt som sticks i nacken på tröjan så den måste av. Nu!! Hatar sticks.

Vi hörs i morgon som vanligt och tills dess natti natti 😘

Kommentera

  1. Anna

    En av mina grabbar hade också alltid hål vid halsringen fattade inte vad han gjorde med tröjorna tills jag såg en dag att han tuggade på halsringen 🙈🤔

  2. Annelie

    Såna där hål vid halsringningen har min son också kom på han med att sitta och tugga på tröjan när han spelar tv-spel, dator eller ligger o kollar youtube

Okategoriserade

En annan sak som är intressant:)

Det är att så många människor anser att man inte ska få diskutera eller resonera runt saker man inte kan så mycket om. Vad är det för himla dumheter? Hur ska man då kunna komma vidare, ändra sig, ta till sig, förkasta och fundera?

Många människor svänger sig också med det som ett dräpande (eller egentligen elakt) slag i ansiktet.

”Du borde läsa på lite” Ja, kanske, men att diskutera och resonera är en annan väg, kanske för att få upp intresset eller för att få andra synvinklar på en sak. Så många människor är självutnämnda experter på saker! Herregud alltså. Jag hävdar aldrig att jag kan allt, tvärtom, det finns alltid mer att lära sig:) Jag lyssnar alltid på folks åsikter, respekterar dem nästan alltid(undantag är sånt som skadar andra)men håller inte alltid med. Jag kan ändra mig, det händer mellan varven och då oftast genom att något diskuterats, vridits och vänts på:)

Så fram för mer sansade diskussioner säger jag!

Förresten, jag kan omöjligen respektera de som aggressivt hävdar att deras åsikt är den enda rätta och att alla som inte fattar det är mindre värda.

Okej, jag hävdar ibland att min åsikt är den enda som gäller, men det är alltid ironiskt, det tror jag att nästan alla fattar:) Det är som att säga att man är så hungrig att man svälter ihjäl fast man käkade för en halvtimme sen:) Bara ironi.

.

Nåväl! Idag är det kallt igen. Det bekymrar mig inte så mycket för jag tänkte inte gå ut. Men så kom jag på att jag måste åka och handla. Öken. Jag brukar göra det på torsdagskvällar, för då är det lite folk, men nu ska jag träna. För det är lite folk då;) Så alltså måste jag iväg under dagen, frågan är bara när. Svåra beslut det här:)

Jag ska skriva, har haft två dagar helt utan att jag tittat på texterna alls, vilket är en del i skrivprocessen, men det får inte gå för lång tid för då tappar jag bort mig. Stephen King har ju skrivit böcker om att skriva, och han tycker att det ska gå max en vecka utan att skriva för att man tappar kontakten med sina karaktärer. Han satte fingret på problemet, för det är verkligen så det känns. När jag inte hänger med mina karaktärer så börjar de göra massa saker på egen hand, utan att meddela mig:) Det gör de hela tiden förvisso, för jag har ju ingen färdig synopsis utan bara skriver, vilket innebär att det plötsligt blir en vändning jag inte alls funderat på. Nu tycker ju King att man ska skriva 10000 jäkla ord varje dag också. Vet ni hur mycket det är??Nej vänta… det måste vara tecken väl? Det är ett par sidor i alla fall:) Så skriver han klart sina tegelstensromaner på tre-fyra månader också:)

.

Jag har ont i huvudet. Av alldeles självförvållade anledningar, nämligen väldigt mycket axelpressar i går. Jag vet att det kommer som ett brev på posten, fast ännu snabbare;) men tänker att någon gång ska det väl bli starkare. Vilket det ju blir, men då ökar man ju vikterna …:)

Nackmusklerna på sidan av huvudet och ner mot axlarna är spända som fiolsträngar. Jag har en massagepistol som jag precis börjat använda, den är grymt skön att köra med på just de musklerna, så det ska jag göra sen. Även armarna är tunga, eller hela kroppen är lite sliten;) Men det väntar två dagars vila i helgen så det kommer bli så bra så.

.

I går var jag på dejt också ju:) En fikadejt med tre fina flickor som heter Mirka, Tina och Susanne:)

mirka tina susanneHär har vi ytterst tillfälligt satt oss nära, utan att andas, annars satt vi alltså i varsitt hörn av ett bord för sex personer.

Vi var på Konditori Brantingstorg, som föredömligt löst situationen och corananpassat. Långt mellan borden, max fyra/bord och det i varsitt hörn, skyltar som talade om reglerna, max två kunder samtidigt vid bageridisken och ingång via en dörr och utgång via en annan.

Som jag varit tydlig med hela tiden så anser jag att det är viktigt att hålla igång alla småföretag, och även de stora för den delen. Det handlar om människors livsverk. Människor som jobbat i decennier för att komma dit de är, kanske generationer, och sen kommer en helt oväntad sak och förstör. Folk blir av med jobben, och hamnar i ekonomiska kriser och de leder till psykisk ohälsa och så vidare. Kan man göra sin business anpassad så stöttar jag gärna. För corona dödar nu, men de icke smittsamma följderna av den kommer att döda många år framöver. Kan man försöka undvika det så gör jag det. Support your locals är stort i andra länder, men här känns det inte lika viktigt.

Vi var alla friska, höll avstånd, tvättade händerna.

Drack kaffe och käkade en wienersemla ♥

semla

Makalöst god!

Vi har många barn allihop, tillsammans 39 stycken faktiskt:) och både liknande och helt olika livserfarenheter. Det blir inte direkt några pinsamma tystnader:)

Känner ni att ni vill påpeka det olämpliga i det hela? Gör inte det, utan se det i stället som att vi skötte det exemplariskt, enligt rekommendationerna. Var positiv och se det välbehövliga i det, fyra tjejer som stöttar varandra i olika jobbiga livssituationer:)

.

Ja:) Sen åkte jag hem, och hade ett utvecklingssamtal via Teams. Just de mötena älskar jag att ha digitalt, det spar så mycket tid. Normalt tar det mig minst en timme att dra iväg på ett sådant, med körtid, leta parkering, gå fram och tillbaka och ha möte på en kvart. Nu blir det en effektiv tid, och man kan ha myskläderna på;)

Jag har ett på måndag också, samma där, digitalt, och det bör väl ramla in ett par till. Lovelia var jag på i slutet av förra terminen tror jag, och Trixies mentor har jag pratat med i telefon så det kanske inte blir något mer just nu förresten.

Jag pratade med mamma i telefon, hon har fått första vaccineringen nu, så det känns bra. Kanske kan vi fira påsk på ett vettigt vis i år. Jag kanske gör i ordning uterummet, eller så kanske vi kan vara ute hos syrran som har sol på sin baksida av huset. Förutsatt att det är sol och varmt förstås.

.

I går var det en månad sen som pappa gick bort. Känslorna är fortfarande instängda. Jag funderar mycket på varför, om det är att jag helt enkelt inte fattat, eller om det kan vara så att det ändå fanns en viss beredskap. När min mormor gick bort för 18 år sen, den 10/2, så grät jag floder flera gånger om dagen, och i många veckor. Hon gick bort väldigt hastigt och även om hon var 82 år så var hon förhållandevis frisk. Pappa var ju inte frisk. Kanske är det läkarens ord där på avdelningen som gav svar på så mycket som man undrat under flera år som gett en slags försoning över det. Han kunde inte bli frisk, bara sjukare. Men, allra mest tror jag det är för ofattbart. Han har legat mycket på sjukhus och vi har inte fått hälsa på. Skillnaden nu är…? Ingen. Känslan är att han är på sjukhuset och snart kommer hem igen.

Ibland brister det och tårarna rinner, men de går att kontrollera. Tills de inte gör det. Men den dagen den sorgen.

Nu ska jag fixa i ordning mig och ta den där shoppinturen på Citygross:)

Riktiga byxor ska på och kanske en annan tröja också, fast det kanske är överkurs? Den syns ändå inte:)

Vi hörs senare 🙂

Kommentera

  1. Ann-carlotte

    Du skriver så fantastiskt bra, du har inte funderat på att bli författare? Jag tror att du skulle bli en duktig sådan. Det är som att läsa en bok det du skriver, där varje dag är ett kapitel. Jag tycker att du ska ta dig en allvarlig funderare på det, du skulle bli en duktig författare. Jag skulle köpa dina böcker.😊

  2. Vanessa Johansson

    Hej! Nu måste jag fråga dig, funkar massagepistolen? Har massa problem med axlar/nacke o funderar på att köpa en. Kan du rekommendera någon?
    Med vänlig hälsning,

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja den gör ju det:) Det känns väldigt skönt att köra med den över spända onda muskler men den är säkert inget mirakelmedel🙈Men jag tycker det lättar! Musklerna släpper på spänningen och de blir varma och mjukare:) Helst ska man ju ha nån annan som kör på en, det är ännu härligare men funkar fint ändå. Jag har en som jag kanske kan skaka fram lite rabatt på, ska kolla det!

  3. Kristina

    Det finns poänger med en begravning för de efterlevande. För insikt och acceptans i sorgen. Eller iaf en minnesstund. Det är svårt för hjärnan att förstå att en människa är borta. Man måste hjälpa den.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja säkert men det är fortfarande skönt och rätt beslut att inte ha någon. Speciellt under rådande omständigheter. Jag fasar för begravningar, klarar ju inte ens av att se det på tv med skådisar 😳 så det känns rätt. Sen kan det nog hjälpa för förståelsen men det är ändå inte värt all panikgråt och ångest 😳

      1. samps

        tycker det ändå är rätt respektfullt av er att inte heller ”gå emot pappas vilja” när han själv heller inte ville ha nån begravning, känslan hade nog varit värre då att ”nu gjorde vi det här fast vi visste att han absolut inte hade velat det…” ♥ minnesstund/ceremoni kan man ju däremot ha senare (förhoppningsvis), iaf i mindre skala för den som vill

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Ja så kommer det att bli:) vi väntar på vaccin och värme så vi kan samlas under vettiga förhållanden 🙂

  4. Madelein Larsson

    Längesedan jag kikade in här. Kul att ni fortfarande ses och umgås. Jag tog en typ sex år lång paus från bloggandet men försöker hitta tillbaka. Saknar det där med att skriva. Håller du på och författar en bok? Tyckte mig kunna utläsa det. Sjukt trött på alla coronarestriktioner. Jag har mycket jag tycker om hela grejen men skall bespara det. Ha en fin helg!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hej!! Kul att se dig och att du är tillbaka 🙂 Jag skulle sakna det massor om jag inte skrev:)
      Jag pluggar kreativt skrivande och att skriva för barn och där ska vi skriva stora projekt som i slutänden blir en bok. Om man vill orkar och ids och så vidare förstås 😂 Sen kanske det inte blir publicerat men det är en annan grej 🙂

  5. Ellinor Blomqvist

    Helt underbart att fika med vänner,det ger massor av må bra poäng👍Sorg behöver ju inte vara gråt,vår hjärna bearbetar saker på olika sätt och man kan ju vara ledsen inuti även om man inte gråter.Tror absolut att sorgen har sina steg utan att vi vet riktigt hur vi trampar.Vi hämtar kraft hos alla våra kära som lever och våra bortgågna har vi i våra hjärtan( men fasen så ont det gör)Kram och trevlig helg🤗

  6. Margaretha i Bålsta

    Tänker på dig Carola,så ledsamt m din pappa !Min man är i samma ålder o har haft flera strokes !Tufft!
    När det gäller sorgen efter en förälder ,kan jag säga att den kommer o går ,det är ca 25 år sedan min mamma
    gick bort,svårt sjuk,men jag blir fortfarande så ledsen,när jag tänker på henne!
    Ta hand om dig!

    1. G C Hemdal

      Nu har jag hittat lite foton av mamma pappa och mig när jag var 4-5 år och de har varit döda i 30 resp 7 år, det känns hemskt, de skulle ju se sitt lilla barnbarnsbarn som kom förra året. Känns ”onödigt” varje dag. Känns så bra att kolla på fotona, måste hitta fler!! Ja, ta hand om er ❤️🧡💛💚💙💜🖤💖💝 ett hjärta för varje barn!!

Visa alla 17 kommentarer
Okategoriserade

Tulpaner :)

Vad intressant det var att höra era tankar om icke-binära icke-problem 🙂

Jag erkänner villigt att jag inte fullt ut förstår alla de här variationerna, på precis samma sätt som jag inte kan förstå massor av annat. Jag vill faktiskt hävda att den som påstår sig förstå exakt, utan att vara i de skorna, den personen ljuger.

För det går inte att med bestämdhet veta hur någon annan människa tänker och känner. Inte ens om man är i samma sits behöver man tänka och tycka likadant.

Tänk på det:)

Jag fick blommor igår och det gjorde mig glad 🌷

Superlånga tulpaner:)

En annan sak jag fick igår var ett lusbesked😎

En unge med löss. En unge med jättelångt hår och löss. En unge med jättelångt, jättetjock hår med löss. Ni fattar vad kvällen ägnades åt?

Det här schampot är inget jag rekommenderar faktiskt, ta hellre lösningarna. Linicin är toppen bara inte just schampot, det är svårjobbat, löddrar inte och är omöjligt att se var man gnuggar in. Efter den här behandlingen kröp det minst en, kanske två levande löss ur håret när vi kammade.

Patricia kammade det mesta. Hon tyckte det var sjukt satisfying att få loss massa gnetter och skit😂

Efter schampo och kamning körde vi en lösningsbehandling också, och så en kamning till. Nu var det lusfritt 👌🏼

Bara resten av ungarna kvar… Det tar sån jäkla tid när de har långt tjockt hår! Timmar närmare bestämt. Om killarna får det åker rakapparaten fram:)

Tröstade oss med semla sen:)

Ber om ursäkt att det kliar i erat hår nu förresten 🙈

Nej, nu ska jag sova!

Vi hörs i morgon, natti natti 😘😘

Kommentera

Okategoriserade

Icke-binär

Det är ju vår på riktigt! Medeltemperaturen säger det och har det en gång blivit vår, eller någon annan årstid, så backar man inte. Så oavsett om det blir 20- och tre meter snö är det VÅR!!

Det ska firas!!!

Jag tar en kopp kaffe till:)

.

Jag känner ändå att det lättar lite med den enorma tröttheten. Det är så mkt som beror på ljuset, det inser jag mer och mer. Även en vacker solig vinterdag mår jag bättre. Det är mörkret och kylan som är boven i mitt mående. Vilket får mig att fundera en extra sväng på det här snacket om att flytta till solen. ☀️

Jag skulle kanske må som en prinsessa tolv månader om året då? Leva hela året i stället för att bara överleva.

Det tål att tänkas på helt klart:)

En annan sak jag tydligen borde tänka på enligt en irriterad följare på instagram, är att inkludera mera.

Jag hade skrivit att Patricia var i frisersalongen idag och i morgon mellan 10-17 och gärna ville ha kunder att öva på. Hon praktiserar ju. Barn, dam och herrklippningar. (Hör av er om ni är intresserade!!)

Kommentaren var : Icke-binära då?

Jag är ju lite gammal, och jäkligt fast i de gamla invanda spåren. Jag är tjej ut i fingerspetsarna och vill inte vara något annat. Jag har alltid hängt med killar på samma sätt som med tjejer, jag ser inte ett kön utan en person. På samma vis ser jag inte hudfärg och ras, jag skulle vara ett uselt polisvittne för mitt första intryck är helt andra saker än det. Längd, ålder, sätt att gå😂 till exempel.

Jag ser personen. Det andra är inte viktigt. Däremot är jag inte det minsta intresserad av tjejer när det kommer till romantik. Har aldrig ens snuddat vid tanken på det. Förutom rent praktiskt:) Fatta vad enkelt att leva ihop med en likadan som också vaknar i samma sekund som en unge gnyr, eller som låter toasitsen vara nedfälld 😉

Haha. Men nej, jag är en ren grottmänniska när det kommer till partner. Det ska vara en stor och stark man som kan beskydda en från allt. Instinkt.

Jag kan själv, är fullt kapabel att ta hand om mig själv, så det behövs ju ingen beskyddare, och rent så, det är få män idag som svingar sin knölpåk och ger sig in i närkamp med grizzlybjörnar;)

Vilket är bra för hur skulle det se ut? Men ni fattar. Jag är helt och fullt ut en tjej. Eller kärring om man så vill:)

Jag går inte runt och funderar på könsidentiteter. Varken för egen del eller andras del. Jag bryr mig inte. Det är inte på ett negativt sätt, utan bara att jag tycker det är oviktigt när det kommer till vem jag tycker om som vän. Eller medmänniska.

.

Så här skriver RFSU om Icke-binär:

Är en person som varken känner sig som tjej eller kille, utan till exempel som både och, mitt emellan, som ett annat kön eller inget kön, eller som har en flytande könsidentitet. En del icke-binära vill ändra på kroppen med olika typer av könsbekräftande behandlingar och/eller byta juridiskt kön. Icke-binära är ett samlingsbegrepp, det går att vara icke-binär på många olika sätt.

Lika klart som oklart:)

Rent ärligt så fattar jag mig inte riktigt på det. För jag är ju som sagt väldigt trygg i min egen könsidentitet.

Det känns mer som ett filosofiskt resonemang, just förklaringen ovan. Verkar sjukt jobbigt. Och krångligt. Jag har börjat skriva massa olika scenarion här men det blir just filosofiskt.

Om det hände istf det vad skulle då kunna bli följden av det som inte hände men skulle kunnat hända?

.

Nåväl. Icke-binära personer är också välkomna att klippa sig hos Patricia 🙂

För håret är likadant som hos en man eller en kvinna, vilket ju är vad hon ska lära sig.

Jag hoppas att ingen känner sig kränkt nu, av det jag skrivit, för det är inte min avsikt.

Jag menar tvärtom att alla är lika mycket värda oavsett kön. Eller brist på kön. Eller dubbla kön, eller vad man nu känner sig som. Det sitter inte i könet utan i personligheten🙂

Men, och nu tror jag att jag kommit fram till min slutsats: man kan inte alltid inkludera alla genom att nämna dem vid tillhörighet. Det innebär inte att man inte är medveten om att de finns. Eller att de inte får komma till ex en frisersalong, eller delta i ett evenemang. Det innebär Inte att man exkluderar dem.

Jag har nio barn, jag är alltid exkluderad från ”hela familjen-priser eller erbjudanden”. Alltid. Utan undantag faktiskt.

Handikappade är ofta exkluderade, kanske pga att det enbart finns trappor och ingen hiss, kanske inte finns hörslinga i lokalen, det finns få dövblinda tolkar osv.

Men en icke-binär person kan välja och vraka, om man väljer att se det så. De kan välja herr ELLER damtoaletten allt efter vilket kön de är just då, eller hur lång kön det är 😂

Jag fattar att det kanske inte funkar så, men rent tekniskt skulle det kunna göra det. Vilket det inte kan med andra grupper.

därför tycker jag att det är rätt overkill att bli upprörd över att jag skriver Barn, dam eller herr.

Eller upprörd är fel ord i ärlighetens namn, personen ville göra mig uppmärksamatt vissa personer alltid exkluderas.

Vilket kanske är sant på ett vis, men samtidigt pratas det massor om just könstillhörighet idag. Säger en människa att de är icke-binära så möts de väl (?) av ett ”Aha, ok” och sen är det inget som skiljer dem åt från nån annan.

En rullstolsburen person, eller en utvecklingsförsenad person kräver mer, och exkluderas därför.

Så, för MIG är alla människor lika mycket värda, men jag kommer inte att skriva en lång lista vilka jag inkluderar. Däremot kan jag skriva vilka jag exkluderar om det skulle vara viktigt🙂

Vad tycker ni? Är det solklart med alla ”nya” tillhörigheter, eller är det lite svårt att greppa även för er?

Det vore kul att höra era tankar och kanske erfarenheter:)

Nu måste jag ila!!

Kommentera

  1. Emma Å

    Jag fattar att det är jobbigt och svårt att inkludera alla i allt jämnt. Såklart! Orka liksom, MEN det finns ju en anledningen till att vissa olika minoriteter behandlas mycket bättre idag än tidigare och det beror ju på att människor orkar ta diskussion, blir öppet arga och kränkta när de inte inkluderas och att man pratar om olikheter och orättvisor. Det är ju de som är ”jobbiga” som driver det framåt. De som orkar bry sig och förklarar gång på gång. (Obs! Jag fattar att det inte går att engagera sig jämnt!)

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Glöm inte de som blir sekundärkränkta … och mest gapar för att höra sin egen röst 🤣
      Menar inte dig, bäst att förtydliga så det inte blir fel.:)

      1. Emma Å

        Det är ju massor med folk som bara vill bli kränkta också, jättejobbigt. De som går igång på att bara klaga på vad som helst liksom. De bidrar bara med tråkig stämning och tyvärr onödigt dåligt samvete ibland.
        (Vill också förtydliga att jag inte ville ge dig kritik eller så, utan bara diskutera lite 😊🌻)

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Eller hur? De människor som letar efter saker att bli kränkta av, både för egen del och åt andras, sekundärkränkta stackare;) De tycker jag uppriktigt synd om. Det kan omöjligen vara roligt att leva i deras skor, så mkt agg som finns där🙈

  2. Maria

    Jag tänker så här, att det inte är några nya tillhörigheter. Dom har alltid funnits ju. Men uppmärksammas helt i sin rätta ordning i modernt samhälle. Dom har exkluderas och gör det fortfarande. Särskilt om man väljer att luta sig bakom en dold fördomsfullshet.
    Nåja. Vi är människor allihop. Vi har friheten att välja och känna efter.
    Det blir konstigt att jämföra med funktionshindrade personer.
    Men jag är ingen expert. Och jag är positiv så länge ingen far illa.

  3. Annika

    Jag lärde mig häromdagen (fyller 55 i år) att det finns något som heter ”asexualitet”.
    Aldrig hört förut, var tvungen att googla.
    Har du hört det? 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Ja det har jag hört talas om:) Men har svårt att förstå det, på samma sätt som jag har svårt att förstå ungefär alla andra varianter som inte är min 😂 Man är sig själv närmast helt enkelt:) Sen man låtsas att man fattar, det gör många människor, men det krävs nog betydligt mer än så för att riktigt F ö r s t å:)
      Men jag respekterar det, alla får vara som de vill så länge de inte skadar nån annan 👌🏼

  4. Mumintrollet

    När grannens tonåring plötsligt vacklade i sin könsidentitet, så tänkte jag, snälla, vänta lite, du är så ung! Och alldeles riktigt, nu efter ett par år känner hon annorlunda. Kände mig själv som ”ett neutrum” i den åldern, och har aldrig blivit en kvinnlig kvinna, men dock en kvinna… Med all respekt för allas olikheter❤💙

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Omg jag är så långt ifrån en kvinnlig kvinna😂😂 Men jag är kvinna och älskar det:)
      Förstår helt vad du menar med grannens barn, det är inte helt okomplicerat att det finns ett helt smörgåsbord att välja bland och att det nästan kan vara lite fult att känna sig som exakt det man är och vara nöjd med det:)

      1. samps

        känner typ lite samma, så kanske är ”inte så kvinnlig kvinna” jag ska benämna mig som x) dock fortfarande, prrecis som ni, kvinna biologiskt och har inga problem med det, kanske mer att jag (om jag fick välja heeeelt fritt) skulle dra mer åt det maskulina och inte bryr mig så mycket om typ ”kvinnlighet”, skulle aldrig typ raka benen ”för att man ska det som kvinna” tex, men nu ser ju samhällsnormen ut som den gör sååå tjaa… då får jag väl raka benen är det är shortsväder ändå då XD

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Haha kom precis ut ur duschen där jag rakat benen för första gången på ganska länge 😂 Men jag gillar inte den lurviga looken, varken där eller under armarna så det ryker:) Armhålorna typ dagligen medan benen blir då och då:)

  5. Astrid

    Klart vi fattar vad du menar. Jag funderar aldrig på varför någon kallar mig norrlänning fast jag inte bott där på 30 år känner mig hellre aldrig kränkt över det. Isf skulle du ha lagt till det i din frisör inbjudan. Men det går ju inte kan jag tycka. Listan skulle bli lång..
    Man kanske ska börja skriva människa 🤔
    Kram och tack för bra blogg ❤

  6. Em

    Det viktigaste jag lärt mig ”Du behöver inte förstå, du behöver bara respektera personen och förstå att du inte förstår.”.

    1. samps

      helt rimligt ju, håller faktiskt med. sen finns det ju självklart dom som typ aldrig skulle få för sig att ta vissa ord (tex ett visst pronomen) i sin mun och då är det väl bara att inse att den personen kommer aldrig ändra sig, men bara den ser mig för den jag är och inte gör nån skillnad så fine för mig. tror dock jag personligen skulle ha svårt att ha en kompis som typ totalvägrar vissa av ”mina” värderingar” (som tex det här med att okeja hen), är öppet homo/transfob osv (då är jag straight och cis ska ju tilläggas men ser inga som helst problem i vad någon annan är, det är ju deras ensak/val/känsla/identitet)

  7. Malin

    I vår idrottsförening skulle du och alla dina barn (I alla fall de hemmaboende) vara inkluderade i familjemedlemsskap. Där betalar alla familjer samma pris oavsett antal barn, och det priset motsvarar priset av medlemskap för en vuxen och ett barn, 1000 kr för ett år.

  8. Agnethe

    Hen började som ett hitta-på begrepp i 1970-talets kvinnosaksromaner. Där dök det upp till början! Hen betyder höna på engelska. Hur kan någon tro att hen är könsneutralt? 😅 Jag tror inte att någon människa inte har definierat sig som hon eller han. Oavsett lägning eller trans. Så varför hittas det på så mycket trams av personer som tror att dom är moderna eller snälla? Hen? De skrattar i England.

    1. Jenny

      Men oj, jag älskar ordet hen och kan verkligen inte förstå problemet med det. För mig är det självklart att inte säga hon om en ledare eller han om en sjuksköterska när jag pratar generellt, vet jag vilket kön det är då gäller givetvis hon eller han. För mig handlar det om att lyfta blicken och inkludera men framförallt vill jag med det jag säger inte bygga på de stereotyper och omedvetna handlingar som präglar vårt samhälle. Det räcker att läsa statistik för att förstå att tom i vårt land har vi en bit kvar gällande jämställdhet! Jag tror på ordets makt och att vi genom att tala inkluderande faktiskt gör skillnad.

      1. Profilbild
        familjenannorlunda

        Jag använder aldrig hen. Tycker det är så fult🙈 I ditt exempel skulle jag säga ”sjuksköterskan” utan att nämna varken han eller hon. Nu vet jag inte men visst heter det så om alla kön? Förr var iaf en Sjukskötare en lägre befattning vill jag bestämt minnas. Mina manliga kompisar är sjuksköterskor så det är dem jag lutar mig på här 🙂
        Kanske skulle jag välja ”Den vi pratade med” men aldrig hen. Jag undviker att säga han / hon om jag inte vet men med andra ord är hen eftersom det är så gräsligt 😂 Vet inte varför jag tycker så illa om det.

    2. Anna

      Hen är ett umärkt ord tycker jag. I finskan fungerar det alldeles utmärkt. Det finns inget han eller hon, man använder ordet ”hän”.
      Vad olika svenska ord betyder på engelska är väl inte särskilt relevant. Slut, barn, fart – finns säkert fler exempel. Det är ingen som tycker att vi ska sluta använda de orden bara för att de betyder något annat på engelska.

    3. Ingrid

      Agnethe: Alls ord är påhittade begrepp… men begreppet ”hen” diskuterades i språkforskningskretsar redan på 1950-talet..

      Och varför skulle det vara ett problem att ”hen” betyder något annat på ett annan språk?

  9. samps

    nåt som äcklar (ja, äcklar, verkligen) mig är att det ens fortfarande idag pratas om raser och ”coloured race”? till och med i FNs deklarationer ”du ska inte diskrimeras pga ras” i mitt tycke finns det inga raser, människan är EN ART och thats it. en bra video som tar upp just ”vad man är” är Prince Ea på fb där han pratar om labels/kategoriseringar/sätta folk i fack pga det och det, https://www.facebook.com/PrinceEa/posts/10159014374469769

    nä men ärligt, just det här med könstillhörigheter kan ju vara jävligt svårt för det syns ju faktiskt inte på alla att ”jaha den personen är icke-binär” (eller genderfluid, trans, homo, bi… som förvisso är läggningar mer än identiteter (inte alla dock)). klart att vissa icke-binära vill vara lite flytande och kanske (inte alltid medvetet kanske?) se lite ”svårdefinierade” ut men kanske fortfarande bär ett feminint/maskulint namn osv (då är det ju de facto inte mitt fel om jag skulle säga ”hon” till en icke-binär med i mitt tycke ett feminint namn tex). så tjaa, håller med om att det är lite overkill men tror också att dom ”berörda” ofta tänker mer i könsindentitet än könstillhörighet (dvs dom är ju inte *identitetsmässigt* alltid man eller kvinna, och ja jag kan tycka det kan behövas även i svenska en skillnad på ”sex” och ”gender” men det är ju en annan historia) och då (helt rimligt, iofs) känner sig exkluderade när det bara står att ”män och kvinnor” är välkomna till…
    för övrigt skulle jag inte bry mig mindre om könsidentiteter eller läggningar, känner helt att älska vem du vill och var vem/vad du vill men var kanske lite beredd på att det tar tid att lära sig att ”programmera om” och inse att ”just det den här personen vill bli kallad hen och icke-binär” osv, samma med transpersoner som genomgår sin transition osv.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Håller helt med, raser är ute. Människor är vi allihopa och när vi enats om det kanske vi kan släppa alla gamla oförrätter hit och dit. Låta udda vara jämnt. För när är det nog? När har man sonat för gamla synder? En generation räcker uppenbart inte, men två? Tre kanske? Eller aldrig, vilket det lutar åt nu.
      Ja, älska vem du vill, och var snäll mot alla så blir det bra ❤️ Make love not war, håller än 🙂

  10. Lena

    Känner bara samma sak just om människor överlag, kön, hudfärg , ålder eller utseende överlag är för mig helt oviktigt. Det är inget jag ens reflekterar över . Jag tycker om människor helt enkelt, personligheten eller samspel och interaktion är nog det viktigaste för mig. Att man trivs ihop. Har kanske lättare att umgås med män, oftast iallafall , men det har nog också mer med personlighet att göra än könet.
    För mig får andra älska och leva med och kalla sig vad de vill , det är inget jag bekymrar mig över.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tror jag med, att det har med personligheten att göra. Jag föredrar ofta män för de har roligare saker för sig:) och det är sällan tjafs vilket jag är allergisk mot 🙂

Visa alla 29 kommentarer
Okategoriserade

Sportlovet är slut

Det är inget kul. Jag tycker ju så jäkla mycket om att ha alla ungar hemma och runt fötterna:) Även om de idag inte är runt fötterna på samma vis som förr. Nu är det enklare än förr;)

Men jag älskar att ha dem hemma. Det här lovet har de varit hemma nästan hela tiden. I princip alla deras vänner är nämligen i fjällen och roar sig. Från några av barnens skola har direktivet kommit att de som varit till fjälls och inte kunnat undvika trängsel, ska sitta i karantän i sju dagar.

Värt:)

Jag måste ändå säga att vi hittills haft det soft, en enda gång har vi behövt karantänat oss hela familjen, och det var strax innan jul när Corrinda hade bekräftad Covid. Annars har barnen, och jag, varit friskare än någonsin. Det tackar man ju för ändå, även om anledningen är en pandemi.

Nu är det fyra veckor, sen är det påsk.

Idag har jag ägnat hela dagen åt plugg. Först skriva klart de sidor som skulle in i ena kursen, sen kommentera och ge feedback på kursernas texter i en annan kurs.

I morgon tror jag att jag ska ta ledigt:) Eller, tja, jag ska ta tag i hushållsgöromålen som släpar efter när det är deadlines. Men vad gör det? Herregud lite damm i hörnen har ingen dött av. Om de inte är allergiska och det kan ingen få lov att bli här hemma, då får de flytta, för damm har vi så jag skulle kunna sälja:D

Speciellt i badrummet, där det lägger sig ett tunt lager direkt när man dammtorkat. Helt värdelöst, och inte speciellt motiverande att städa.

Jag ska tvätta, och vika massa tvätt, kanske sortera strumpor, mina alltså. Barnens slänger jag i en stor ikeakasse och sen får de hämta bäst de vill. Jag pallar inte längre. Jag sorterade noga förr, jag vägrade att låta dem gå i udda sockor. Eftersom ingen av dem bryr sig, och de som får för sig att göra det,(det kommer med åldern)har koll på sina egna strumpor, så skiter jag nu i det.

Köper jag nya blir det svarta. Bara svarta. Tanken är att så småningom kommer alla strumpor vara just svarta och då kan de para ihop dem som de vill:) Tills dess får de gå i udda. Vem bryr sig?

Kom inte med strumpbingo eller andra klämmiga lösningar, för jag har redan provat dem alla:D

Och jag har regler – till fest, dop, student, konfirmation,  bröllop osv så är det lika färg som gäller. Övriga tillfällen – go crazy.

Det är så extremt onödig tid som går till spillo, för så fort de använt ett par kastas de i tvätten, i bästa fall, men oftast en strumpa i badrummet och den andra under soffan. Eller en under studsmattan och den andra i skolväskan. Paren bryts direkt.

.

Så, från strumpor till vackert väder. För det har det varit idag, det har jag sett från min plats i fåtöljen. Jag har inte varit ute, ens för att gå ut med soporna. Tjejtrion gick ut en lång promenad med Doris och övriga har flängt runt här och var. Jamie har spelat fotboll som gick bra tydligen.

Jag hade noll intresse av att laga middag, men till slut blev det omelett. Och jäklars vad god den blev!

Jag fräste på lök, sen skinka och broccoli, innan jag hällde över äggen. På sidan om blandade jag ihop en burk tonfisk med creme fraîche, citron, dill och lite salt. Jag hade tänkt ha en naturell omelett till det, men äggen var färre än jag trodde…

I stället fick jag fylla ut middagen genom att servera den på rostat bröd och toppa med tonfiskröran:) Sjukt gott!

När jag hade ätit upp hälften kom jag på att jag hade skuren paprika i kylen och även sallad, så då blev det lite grönsaker till också.

Omelett är så jäkla gott. Tills man ledsnar på det, då kan man inte tänka tanken på en på länge. Ägg har den egenskapen på nåt vis. Gott, gott, gott, gott, gott, gott – hu!

.

För den delen så blir man ju rätt trött på sig själv ibland  också:) Jag hade lämnat mitt dokument så här:

Bra. Jag vet ju att jag visste exakt hur meningen skulle fortsätta när jag gick från datorn, för att göra något. Äta kanske eller gå på toa, eller snicksnacka med nån.

Och när jag kom tillbaka var det som bortblåst. Jag hade ingen aning alls om vad jag tänkt mig att han skulle säga.

”Du …. Jorrå;) Jag kommer inte ihåg nu hur jag fortsatte, men kanske med att ”Du kommer inte göra det” Och så gjorde han det. Dödade honom alltså;) Han var ändå en skurk så det gör inget;)

Jaja, men sådär brukar jag faktiskt inte göra, så jag blev ganska förvånad när jag öppnade dokumentet för att fortsätta.

.

I morgon är det måndag. Tills man blinkar för då är det tisdag.

Jag ska träna. Förutom hushållsgörat är det det enda som står i min kalender just nu. Det är också första mars ju. Syrran fyller år på fredag, så då kanske det bli nån slags fika i helgen. Kanske utomhus om det tänker fortsätta med den här vårvärmen. Hoppas kan man ju.

Killarna vill cykla till skolan, men eftersom det är drivor med grus på gatorna så vågar jag inte låta dem, det är alldeles för lätt att köra omkull. Jag vet hur de cyklar i vanliga fall, det är snabbt och lite hetsigt, så det är liksom bestämt på förhand att det blir omkullåkningar. Det gör så förbannat ont att köra omkull på grus så jag har sagt att de får vänta lite.

Jag ska boka tid för besiktning av min bil också. Hatar ju att besikta, för det är förknippat med ångest. Alldeles för många gånger som jag stått där och fått ett antal tvåor. Men, det måste ju göras.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa.

Jag har kommit till den sista, vad jag kan se, boken i Jack Reacher-serien. Lite osäker på om alla finns på Nextory där jag läser, men får väl stämma av med nån bibliografi. Det kommer inte kännas bra när den är slut. Jag som bara laddat ner nästa och nästa och nästa, måste nu hitta en ny serie i samma stuk. Kepler lyssnar jag på, och där har jag några kvar. Men vad ska jag välja nu?

Reacher är som en gammal kompis. Syrran är rätt less på mig för väldigt många av mina referenser kommer från Jack Reacher eller Will Trent, som är Karin Slaughters karaktär:)

”Reacher säger att det är si eller så. Reacher gjorde det och det. När Reacher gjorde si så hände det så, och då blev det sihär;) ”

Jaja, det löser sig, en bok kvar, kanske att det fanns en till, jag får väl läsa l å n g s a m t:)

Vi hörs i morgon, natti natti på er ♥

 

 

 

 

Kommentera

  1. Hanna

    Jag läser också Lee Child allteftersom han kommer med en ny bok. Kan varmt rekommendera David Baldaccis böcker om Will Robie (påminner en del om Reacher fast Robie är agent och lönnmördare åt amerikanska regeringen) eller om Amos Decker.

  2. Rebecca

    En liten tanke om din text som kanske inte alls stämmer men jag ger det ett försök 😉 ”… även om oddsen var små”, jag har för mig att man säger att oddsen är låga alternativt höga, beroende hur stor chansen är? om chansen är liten att han skulle träffa så är oddsen höga 🙂 Eller tänker jag fel haha?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det är nog lite olika, och tror båda funkar just i en text. Det är låga och höga odds på typ spel Iaf. 😂Men hela stycket där är omskriven, det är inga odds alls längre 😎😁

  3. Sofie

    Här får alla högstadie- och gymnasieelever ha en veckas hemundervisning för att så många varit i fjällen.

Visa alla 6 kommentarer
Okategoriserade

Nybäddat!

Innehåller annonslänk och reklam för Cellbes

.

Cellbes har en hel del påslakan för dubbeltäcke, vilket jag har. Det här är det senaste, och det är i bomullssatin 😍

Tråkigt nog verkar det dubbla vara slut, men det finns i enkelvariant.

Jag sover så gott i de här. Och de nätter jag sover dåligt så beror det inte på sängkläderna i alla fall:)

Det finns även dra-på-lakan i satin som jag ska beställa, och örngott.

Det finns betydligt fler enkelpåslakan, och många av dem är så fina att jag önskar innerligt att de kommer i en dubbel variant. Som detta🙂

Jättefint❤️

Jag skulle såklart kunna ha två täcken, men det vill jag inte:) Så jag är alltid på hugget när jag ser dubbla 😁

Cellbes har ännu lite till 25% på valfri vara med koden 2010M (+fri frakt )

Och det går även att skaffa sig 100kr rabatt per 500kr man handlar för✌🏼om man anger koden 2107. Det här verkar ta slut idag!!

Sen har de 25% på utvalda byxor också, det är inte det minsta tråkigt !!

Cellbes ⬅️⬅️

Kommentera

Okategoriserade

Planer framåt, och svårt att vara en klippa

Och det blev kväll den sjätte dagen:)

Jag har ont i magen, det är träningsvärk efter ett rejält magdödarpass, så det är helt i sin ordning. För även om jag vet att träningsvärken inte skapar något sixpack där på magen så känns det bra:)

Idag har det annars varit ganska grått och tråkigt. Jag fick åka och lämna Lovelias schlatter/slatter, (olika stavningar överallt, men det är ont i knäna) för de hade hon glömt. Hon coachade först mindre tjejer innan sin egen träning, och trodde hon skulle hinna hem i mellan. Men det gjorde hon inte. Eftersom hon har riktigt jäkla ont i knäna så körde jag dit med dem. Ja, det är rätt curligt för att vara mig, jag är ju mer av den åsikten att man får stå sitt kast och ta eget ansvar:) Men ibland så kan jag känna mig lite snäll, ni vet-undantaget som bekräftar regeln.

Fram och tillbaka.

Sen skickade jag iväg Jamie på fotbollsträning, och försökte skriva. Det gick ju bra, jag är nästan uppe i rätt antal sidor, och ska fylla ut på några ställen så det kommer ge sig.

Syrran ringde och behövde hjälp med lite saker så jag åkte dit. Kan vara så att de var fikat som lockade mer än något annat;)

Jimpa var där också och försökte sparka igång hennes diskmaskin som inte vill diska längre. Vem vill det? 😉 Han bytte mina lampor i bilen också. Igen, för han bytte dem i veckan. Jag upptäckte förra veckan att jag inte hade något vidare lyse på vänster sida. Halvljuset var väldigt snålt:) Eftersom det tog mig en timme eller så att byta lampa den enda gången jag gjort det, så frågade jag snällt om han kunde hjälpa mig:D Och det gjorde han. Tog inte en timme för honom, kan man ju säga:) Men det blev jättemärkligt ljus. Kort och avhugget på ena sidan. Det märkte jag ju inte förrän jag var ute och körde några kvällar senare, och i fredags innan tacosen så kikade han på det. Något knas var det, så idag bytte han lamporna igen, och nu är det som det ska. Tror jag, det är svårt när man börjar skärskåda saker:)

Vi satt mest och fikade och snicksnackade men lite blev det gjort. Umgås är underskattat, det är ändå det roligaste som finns:)

Vi pratade om husvagnen. Den behöver lite kärlek i år, dels ska vi ju försöka hitta ett nytt förtält, sen ska den fixas en del invändigt. Målas och en av väggarna behöver lagas, glasfiberväven har spruckit. Jag satt och bläddrade i Biltemakatalogen och hittade en vattenpump, likadan som de vi har, men den inne i badrummet har frusit för flera år sen.  Alltså… b a d r u m m e t 😉 Det är inte ens en kvadratmeter stor golvyta;) Vagnen är ju gammal, och det innebär att alla vattenslangar också är gamla och jag känner inte att jag vill dricka vatten som runnit genom dem, men jag har saknat att tvätta händerna. Vi har en kran i ”köket” men den bänkskivan är ofta nedfälld för den behövs som avlastningsyta, så det vore bra att få den att funka i badrummet. Det går bra att gå iväg till toaletterna och tvätta händerna såklart, och all mat lagas i campingens kök, men ibland vill man bara tvätta sig utöver att man varit på toa eller lagat mat. Som kanske när man käkat chips;)

Vatten har vi i en stor termos med tappkran, som förvisso gick sönder förra året men den har varit så jäkla bra att jag får lov att köpa en ny.

Jimpa har lovat oss att köra upp den också, och backa den på plats. Själva körandet klarar vi utmärkt ensamma men backa är vi inte det minsta kapabla till. Det har vi provat tillräckligt många gånger. Och alla som varit på en camping någon gång vet att man gärna vill vara snajdig på att få vagnen på plats och få upp förtältet, annars kan övriga gäster få sig en gratisshow:D

Det går att rulla den på plats, men det är gräs och sen grus där vagnen ska stå så det är jäkligt jobbigt.

♥♥♥♥

Jag längtar väldigt mycket efter värme nu. Ljus och värme. De säger att det blir, eller är, en rekordtidig vår i år, det gillar jag.

Jag vill ha gympaskor, skinnjacka och t-shirt! Och sen shorts och linne:) men allt i sinom tid.

Men lite till få man vänta, men det går ju åt rätt håll nu!

Jag har hört på nyheterna om folk som går igenom isarna, och jag blir liksom lika förvånad varje gång. Vem är så galen att man ger sig ut på isen när det regnat, blåst och varit 10+ grader i över en veckas tid? Det är ju så otroligt onödigt! Är man inte rädd om sitt liv? Chansar man? Är det så roligt att vara på isen att man skiter i om man går igenom? Tror man att det är easypeasy att bara klättra upp, och att det kan bli en kul story att berätta hemma vid middagsbordet…?

Jag fattar inte. Tragiska dödsolyckor som inte behöver ske. Jag tycker synd om de anhöriga.

En annan sak jag inte fattar det är det här med de nya restriktionerna gällande restauranger.

Man ska enbart få äta ensam. På ställen som inte har egen ingång. Ok, men vad räknas som egen ingång först och främst? En restaurang i ett köpcentra med egen ingång fast inifrån gallerian? Foodcourts nämndes. Men… Kan man inte lika gärna då säga att de restaurangerna enbart får servera takeaway? Eller stänga och gå i konkurs, säg det rakt ut bara.  För vem äter ensam? Och vad är skillnaden på en foodcort och en Max/McD edyl där du beställer på en display och väntar vid ditt eget bord?

Nä, jag måste säga att de restriktioner som införs nu känns väldigt konstiga.

Jag tycker att så många företag lyckas med briljanta lösningar för att coronaanpassa medan andra, som vårt bussbolag exempelvis inte lyckats med ett skit. På ett år har de inte fått upp en enda plexiglasruta framme hos föraren. Eller lyckats sätta en blippomat för bussbiljetten bak i bussen? Och sen klagar de på att folk inte betalar. Nej men oj så konstigt. Alla kontrollanter de har, de kostar inga pengar alltså, i löner? För annars skulle man ju kunna lägga de pengarna på att sätta blippgrejen i bak?

Men det är skillnad på företag:)

Jag är grymt imponerad av många!

.

Och nu blev det klagigt, sorry. Jag har ätit för mycket godis:)

.

I går var det fredag och dags för tunga marklyft. Jag startade på en vikt som för inte många veckor sen var mitt absoluta max, och det helst med lite hjälp av David. Den flög upp ”lätt”:)

Tio kilo till satt som fastvuxet i golvet, men fem till gick utmärkt. Tungt såklart, men upp kom den. Vi lade på 2,5 kilo till, och jo, det gick att rubba, jag fick upp den kanske en och en halv, två på sin höjd, decimeter, men sen var det bara att släppa.

Men det här innebär att jag ökat mitt maxlyft med femton kilo sen i november:D

Hur coolt är det inte?

Grejen med att lyfta tungt är att plötsligt är det slut. Man orkar inte vikten man nyss fick upp, vilket känns lite konstigt;)

Då kan man alltid gå över på lite, eller mycket mage:) och mitt jäkla handstående som jag glömt!

.

 

Nu ska jag skriva lite till och sen läsa innan jag sover lite. Eller helst mycket. Det trötta ger sig inte hur mycket jag än sover, så är det bara. Som flera av er skriver kan det såklart bero på sorg. Jag vet att jag är kvar i en slags förnekelsefas. När jag pratar med mamma har jag på tungan att säga ”Hälsa pappa!”för jag har inte alls tagit in det. Vill inte. Jag vet rent konkret hur det ligger till, men hjärtat har inte fattat än. Inte hjärnan heller, inte på riktigt. Det är lite som ett vacuum. Det känns som att jag låtsas. När folk säger att de beklagar sorgen så tackar jag och i tankarna tänker jag att jag är en lögnare. För det finns inget att beklaga, jag luras bara. Min pappa lever ju, allt är precis som vanligt.

Fast så är det ju inte. Jag ska bara fatta det. Den där muren är effektiv, den stoppar sorgen, men den stoppar allt annat också. Allt är segt och långsamt och inget funkar riktigt som det ska, minnet är katastrof och framförhållningen sämre än någonsin. Till er som skriver här och hoppas att jag stöttar en vän som har det jobbigt nu: Jag vill såklart det, men just nu har jag inte ork till något mer än att ta mig själv och min familj genom just precis den här dagen. Det förstår nog alla. Eller nästan alla förstås. Vännen gör det i alla fall och det är vad som betyder något.

Det har varit två jäkligt tuffa år. I backspegeln är det enkelt att se det. Det är svårt att se någon man älskar tyna bort, även om man just då inte riktigt kunde förstå det, men som sagt, backspegeln visar tydligt. Den ständigt oron som suttit på axeln, att varje gång telefonen ringer känna hur hjärtat slår ett extraslag och adrenalinet skjuts runt. Det sätter spår, det har frestat på, och det visar sig i efterhand. Missförstå mig inte nu, för familjen gör jag allt, och det är ingen uppoffring utan bara sånt man gör. Man hjälps åt. Men det är tufft att hela tiden oroa sig, och vara ledsen över hur läget är. Att bli superhappy över förbättringar som sen övergår i bakslag och ännu mer oro.

Jag är en positiv jäkel, mitt glas är alltid halvfullt och problem är till för att lösas, det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag förstår att alla inte kan läsa mellan raderna, och jag har oftast en positiv ton här. Även om jag klagar;) Men det är mitt sätt att hantera saker. Genom att skriva bearbetar jag, och kan betrakta saker på en armslängds avstånd. Utåt sett kan det nog se ut som att jag inte har ett enda problem eller en enda sorg i hela världen. Jag antar att det är vad som får några av er att skriva att jag ska finnas där för andra. Ganska okänsligt kan jag tycka, för vem ska trösta Knyttet då? Som inte heller orkar.

Tänk lite, vill jag säga till er. Det är svårt att vara en klippa när man känner sig som en näve grus på en sandstrand.

Jag försöker, så gott jag bara kan. Good Enough är min ledstjärna ♥

Och med de lite deppiga meningarna ska jag nog gå direkt på läsandet:)

Vi hörs snart:) Natti natti ♥

 

 

Kommentera

  1. Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Carola, jag beklagar sorgen. Sorgen är verkligen en process som är individuell. Den ena tycker si och den andra så. ”Klart att du ska ställa upp för dina vänner, du som ser så pigg ut och är så stark. Bete dig som en riktig vän nu”
    Det är inte så många som förstår hur sorg ”äter en inifrån” och varje minut, timme, dag kan vara en kamp att ”överleva” Att förneka det som hänt kan ibland vara ett sätt att få ”komma undan” en stund. Jag genomlider också en stor sorg nu. De första veckorna efter min sons död ville jag inte leva längre.
    Ja, jag har förlorat ett barn, hösten 2020. Det allra värsta tänkbara för mig har hänt. Tårarna rinner nerför mina kinder när jag skriver om det här.
    Men det var inte meningen att jag ska beklaga mig inför dig. Den enda tanken med att jag skriver detta är för att jag förstår precis vad du går igenom med ditt sorgearbete. Sorgen är ju så individuell hur man ”tar sig igenom det svåra”. Inget är väl ”fel” eller ”rätt” sätt. Man måste låta det ta TID.
    Kramar om dig i din sorg /Lena

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag blir så ledsen för din skull ❤️ Det är helt fel ordning, barnen ska överleva oss föräldrar. Tack för dina fina ord, och jag hoppas att du själv kan finna lite styrka i dem. En stor kram till dig ❤️❤️

  2. Christina Rudberg

    Vilka knäskydd använder hon för schlatter? Tycker hon att dom hjälper? Jag har en son som oxå har det!
    Mvh Kicki

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hon har något band med kardborrefästen som hon sätter precis under knät. Vet inte vad märket heter. Det är en centimeter smalt ungefär. det funkar väl hyfsat, så pass att hon ofta väljer att ha det under även andra aktiviteter, som när vi åkte pulka till exempel.

  3. Camilla J

    Förstår precis vad du menar/känner med det har varit två jäkligt tuffa år. Jag har upplevt ungefär samma med min mamma som gick bort i oktober 2020, inte i covid-19. Det är först nu jag börjar känna igen mig själv, inte tänka vad har nu hänt när telefonen ringer, eller allt man har gjort för sin älskade föräldern under sjukdomstiden som nu inte är där. Jag är så tacksam att jag har haft möjligheten att finnas där för min mamma under de år, det är inte alla som har den möjligheten. Tillåt dig att ta dagen i din takt.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag beklagar. Jag är väldigt tacksam över att vi ändå trotsat corona och varit med mamma och pappa. Det känns otroligt skönt idag, även om vi såklart varit restriktivare och det varit betydligt förre besök.

  4. Anna

    Testa att äta B-vitaminer när kroppen är under press el stress så minskar B vitaminerna och man kan bli extra trött. Man kanske inte tycker man är stressad el pressad men sorg är en viss stress. Jag äter B-vitamin året runt får jag för mig att vara utan så blir jag sjukt trött. Och jag vet att mina värden är okej. Ta hand om dig.

  5. Ewi

    Jag grunnade på samma sak kring restauranger och det enda halvt rimliga jag kunde komma på var antalet. Dvs Gränby har ju ”antal personer inne” på ytterdörren tex 300 för hela gallerian, men alla de kunde ju få för sig att sitta i food courten, medan de med egen ingång har tex 6st på just sin dörr och vid sina bord eftersom de har egen lokal? Men tycker man kunde löst en sån grej.

Visa alla 8 kommentarer
×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting