Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

.

Cellbes har 25% på valfri vara, det gillar jag 🤗 Ange koden 2111

Ni skulle kunna skaffa lika snygga dojor som Novalie

Hon älskar dem och de är väldigt sköna tydligen. Jag undrar mer hur länge de är vita, och framför allt- hur ska tjejerna kunna skilja på alla sina vita sneakers i hallen 😂 Men de här går faktiskt att torka av då de är i en skinnimitation:)

Jag har vårfeeling och kunde inte låta bli den här toppen🙂

Dålig bild jag vet, men lysrörslampan är trasig i taket, och jag måste skaffa ny. Men det kommer jag inte ihåg 🙈 Men blusen är så skön! Tunn och fladdrig, kommer bli super i sommar, som jag längtar efter massor!

Men kolla vad jag hittade nu!!😍😍😍

Vilken söt klänning!!

Fans i svart med men den här var så fin i den gröna!! Fasen också!🤗 Fanns även i maxiklänning !

Jäklar att jag beställde utan att se den, och vet ni? Det fanns så mycket nyheter som jag inte sett !!

In med er och kika och glöm inte koden

2111, för 25% rabatt på valfri vara❤️

Sådärja! Livet återgår kanske, för oj vad jobbigt det är när inte bloggen är med på noterna😂

Jag är inte säker på vad det var för fel men nu har den blivit som den brukar:)

Jag har massor att säga men kommer inte ihåg vad, men börjar med att säga att jag är vaken, uppe och iväg, och klockan är strax efter halv nio😂

Jag sitter modell för en långhårsuppsättning:)

Få se hur det blir när det är färdigt, om det är något man kan träna med;)

Man känner sig ju alltid som sitt snyggaste när man är hos frisören, vet inte vad det är? Eller jo det vet jag😂

Jag ska skicka iväg det här så jag ser att allt funkar!!

Hörs snart !

Med bloggen alltså, med mig är det ju knas hela tiden 🙈 Men jag kan inte ladda upp bilder eller få till inlägg.

Så nu kommer det massa test. Förlåt på förhand 😳

Godkväll!

Igår satt jag med min dator i knät mest hela dagen. Skrev klart en inlämningstext som jag sen höll på att glömma att lämna in i tid:) Men ibland alltså. Jag skulle bara låta den vila lite, deadline är idag, och så glömde jag den. Tills nyss, för nu är den inlämnad och klar. Inte ens sist:)

Jag har också läst kursarnas texter klart och kommenterat på dem, så nu tror jag att jag är i fas igen:D

.

I dag hade jag bokat en besiktningstid för min bil, men den ombokade jag i går för jag kände mig så förbannat stressad. Jag vägrar att stressa över saker som man kan göra något åt:)

Den absolut enda som blir lidande av det är man själv. Och jag tycker om mig själv så jag är rädd om mig själv ♥

I stället så satt jag uppe till tre i natt för att bli klar med det jag kunde bli klar med så jag fick dagen idag fri. Till att göra det jag ville, mestadels då, för jag har lite saker kvar nu.

Men ett pass med tunga lyft hann jag med, och vet ni då?? Jag ökade mitt personbästa i marklyft med tio kilo (!!!) och är nu fem ynka kilo från ett uppsatt mål:D

Jag förvånade mig själv, för att ens få upp fem kilo mer var en total omöjlighet senast:D och idag gled de där tio upp ganska ”lätt”. Jag försökte på målvikten, och jag fick upp den från marken, den var inte helt fastvuxen, men en centimeter gills inte;)

Jag kanske, kanske hade fått upp den vikten om vi började med marklyften, men vi körde tunga knäböj innan, där jag också ökade, men bara med fem kilo. Eftersom jag ska, ta i trä, operas den sjätte april så är det en deadline på målvikten, för efter det kommer jag ju inte kunna köra marklyft på länge, och att man vilar sig i form är ju tveksamt. Jag ska såklart försöka köra övningar som stärker framför allt ryggen under min rehabtid. Men att tro att jag bara kan lyfta som vanlig sen är nog väl optimistiskt. Även om jag är uppfostrad i en optimistisk anda:

”Jaha, är det lite svårt för att du har ett sämre ben? Men prova på nåt annat sätt då?”

Och det har ju gjort att jag inte ser några oöverkomliga hinder, bara massa lösningar runt det. Mamma och pappa har aldrig sagt att jag inte kan något, utan alltid att jag ska försöka. Och det är så jag försöker uppfostra mina barn, att göra så gott de kan. Mer tänker inte jag begära.

Jag har så många exempel på barn där föräldrarna pushat  dem på olika vis, inom idrott men även i skolan. Där föräldrarna krävt höga betyg och där barnen kämpat, och kämpat. Fast de kanske är ”medelmåttiga” och gör sitt allra bästa så duger det inte, de räcker inte hela vägen fram. Där ett B inte duger utan det ska vara raka A över hela linjen. Ett B är lika med sura miner från föräldrarna och ångest från barnet.  Vad fan är det för sätt? Jag FATTAR, att man vill sina barns bästa, men jag tycker inte att det är att göra det bästa för sina barn, helt enkelt.

Så länge man gör sitt allra bästa, och försöker, så är det Good Enough. Mer än så kan ingen begära. Ska ingen begära.

I bekantskapskretsen har vi flera barn som diagnosticerats med utbrändhet efter att ha blivit pushade hemifrån. I min värld är det inte okej alls.

.

Nu ska jag fira mina avklarade deadlines med att kolla på NCIS:)

Vi hörs snart igen 🙂

Godkväller:)

Ni som läste här i går vet att vi på kvällspromenaden gick förbi en brevlåda där posten vällde ut. Väldigt mycket post. Veckors. Huset hade alla gardiner fördragna med nån liten lampa som lyste innanför. Funderingar på om något hänt den som bodde där dök ju upp.

Idag ringde jag numret jag hittade på nätet. Lät massor av signaler gå fram utan att någon svarade.

Så då ringde jag polisen. 114 14. Försökte först med 114 114 fler gånger och fick bara ett ”Numret har ingen abonnent” i örat;) Inte så lätt det här med siffror;)

Först en såndär robottelefon som vill att man ska beskriva sitt ärende. Jag har extremt svårt för att prata med sådana. Jösses, det är ju svårt att beskriva sitt ärande för en livs levande människa:)

Nåväl, jag fick ur mig: ”Oro” . Hehe. Palla förklara för en robot som sen ändå säger ”V a?” eller avbryter mitt i.

Det gjorde den inte utan den bad mig beskriva ärendet lite närmare. Men herregud! ”

”Oroad över att någon råkat illa ut” då? Jodå, då blev jag kopplad till växeln:)

När jag fick prata med en riktig tjej var det svårt att sätta ord på vad jag ville.

”Eh, vahettere, jo, alltså… jag har en hund. Som jag går ut med, och …” Ja, ni fattar:) Jag blev kopplad till Uppsala och polisen David svarade. Han lät supertrevlig och jag upprepade min story. Komplett med hummanden, och stakanden och ursäkter. Det kändes plötsligt lite kärringaktigt att ringa. Ni vet, som en skvallertant som har ögonen på alla i kvarteret enbart för att hitta skandaler och skvaller:D

Men han höll ju med om att det lät märkligt. Han frågade om jag ringt på dörren.

”Nä, det vågar jag inte:)”

Han skrattade gott åt min ärlighet och sen frågade han lite om det ena och det andra. Han tyckte att det var underligt, och sa att han skulle forska vidare. Han sitter ju på andra möjligheter än vad jag gör:) Han sa att fick de inte tag i mannen per telefon skulle de åka dit och knacka på, och eventuellt ta sig in. Det lät tryggt och bra, och han frågade om han kunde nå mig på numret jag ringde från. Japp, det kan man. Så lade vi på.

Fem minuter senare ringde han upp. Då hade han pratat med mannen i fråga, som mådde kalasbra men var dålig på att ta in posten. DÅ passade det att svara minsann 😉

Men för helvete, ta in posten, den är blöt och kan försvinna, eller så tror tjuvar att det är fritt fram! Ja, det höll polisen med om:) och kanske hade han rekommenderat det också, de tär högst oklart:)

Jag tackade så mycket för att han ringt upp mig och berättat och han sa att det var lika bra, annars skulle jag säkert fundera på det varenda gång jag gick förbi;) HELT sant, bra människokännare den där killen:D

Så, allt var bra med mannen. Jag känner mig lite dum, men samtidigt har jag gjort min medborgerliga plikt, och varit en god medmänniska. Civilkurage:D

Han hade kunnat legat där, sjuk eller död. Men tacksamt nog var han vid prima liv. Men lite dålig på att ta in posten…

Nu har ju mitt konspiratoriska jag redan spunnit en historia här, där han hålls fånge i sitt eget hus mot sin vilja, och tvingas prata med polisen under pistolhot. Det skulle kunna vara så, men kanske inte så troligt. Eller …?

Jag håller fortsatt koll:)

.

Vi har haft födelsedagsfika här, med massa gott, som syrran kom hit med. Jag gjorde inte många knop alls. Jag vaknade av att jag hade ont i ryggen, och det strålade ner i benen så där oskönt. Kunde omöjligen ligga kvar utan fick upp och skutta. Det blev bättre av att röra sig, men behövdes en ipren för att få det att släppa, och nu är det tillbaka. Om än i mindre styrka.

Kanske allt socker hjälpte till:)

Även syrran bakar alltid sitt eget fikabröd;)

Janelle, Simon och Jack kom såklart och det var full rulle på lill-Fjant:)

Vi fikade och pratade och skrattade i ett par timmar, innan folket drog sig hemåt igen. Härligt!

Sen började det laddas för mello! Fast ingen är egentligen intresserad, så ska de kolla ändå;) Jag med, fast jag har i år bara sett finalen. Pallar inte vara irriterad som jag är mest hela tiden flera veckor i sträck;)

Som alltid tycker jag det är mestadels kassa låtar. Tusse, som ju vann, kändes inte direkt som en överraskning. Men han är ju bra åtminstone. Tyckte ni att ”Rätt låt vann?” eller?

Måns är ändå alltid min personliga favorit. Jag älskar Måns Zelmerlöw, satans jäklar vad han är kompetent:) Han känns aldrig plump eller bortkommen eller obekväm, utan han äger alla situationer med det där stora leendet. Varför kan vi inte bara skicka honom vartenda år? 😀

Nåväl, nu är det över. Ska bli väldigt skönt att slippa ha massa barn i soffan på lördagkvällarna, nästa vecka börjar ju Let´s Dance, på lördagar om jag fattat rätt. Vilket är toppen, för jag har missat de senaste säsongerna eftersom vi sitter och snackar och sen promenerar varenda fredagkväll. Nu jäklar ska jag titta:)

Nu ska jag leta reda på en ipren och sen skriva så det ryker. Vi hörs snart igen, men för nu – natti natti 🙂