Så där ja. Jag har lämnat in texten till den andra deadlinen, i tid:) Nu har jag en om några dagar också, som jag inte vet hur den kommer hållas. Men tanken är att det ska funka.

Jag har ont i ett lillfinger. Det är så fjantigt att jag tror jag storknar, men fasen vad man använder det där lilla fjantfingret när man skriver:)

Jag tror att jag först hade en liten överansträngning i det, av att hålla mobilen… Ja men garva ni, det är helt okey. Jag brukar försöka hålla på ett sätt där jag inte har hela mobilens tyngd på just lillfingret, men sista tiden har jag inte brytt mig. Jag har läst massor och då hållit mobilen med vänster hand, vilande på lillfingret… och sen fick jag ont. Det var på väg bort, för när jag inser vad det onda beror på så slutar jag ju:) Så i morse kändes det väldigt bra, tackar tackar.

Så, då var jag givetvis tvungen att släppa en femton kilos jävla viktskiva på golvet så den snurrade upp och jag tog emot med … jomen just det, vänstra lillfingret. Så ont! Svullnade direkt och nu är det stelt och gör ont. Jag har väl med stor sannolikhet sträckt det, ledbandet eller nåt. Det gör inte ont att böja det mer än för att svullnaden tar emot så det lär inte vara brutet. Tror jag:)

Jag bröt ju det fingret fast på högra handen för några år sen, då stod det helt fel i leden, och gjorde svinont så jag bröt helt sonika tillbaka det. Aouch:) Det var en spricka eller helt av, jag minns inte vad de bestämde sig för, men då var fingret dubbelt så tjock och blått. Det är det inte nu. Så jag böjer och håller det i gång, och svär lite varje gång jag måste använda det på tangentbordet:)

.

Idag var det träning av tunga lyft, och idag fick vi inte göra varken marklyft eller knäböj, för vi är tvungna att göra annat för att bli starkare i just det. Så hipthruster och rodd med kettlebell. Det var kul:)

Jag fick en hel säck med ett specialris som ska kokas på specialvis:) Normalt så hivar jag i ris i kastrullen och sen dubbelt så mycket vatten och sen kokar jag tills vattnet är borta. Ungarna älskar riskokaren, och förutom att det tar tre gånger så lång tid och är aptrist att diska så blir ju riset gott:)

Det här skulle först blötläggas, sen sköljas, sen stormkokas, hällas av och sen ångkokas med smör och olja. Två timmar senare kunde jag konstatera att han inte ljög, det var värt det:) Nu blir det ris resten av veckan, för man skulle med fördel koka massor.

Av flera anledningar kom jag inte ur träningskläderna förrän flera timmar senare, jag pratade i telefon med kompis och mamma, kokade ris och lagade mat. Det blev ugnsstekt lax med ett täcke av pesto och det skulle ju vara ris till…men det blev ju inte klart så jag fuskade med potatismos. Ärtor och broccoli till och sen var jag mätt och belåten.

Jag har i flera dagar nu tänkt bädda rent, men sen förträngt det ända tills jag krupit ner under täcket på kvällen och då är det för sent. Idag kom jag ihåg det, så nu är det renbäddat med helt nya påslakan, underbart ju! Duscha, vika lite tvätt när man ändå är där nere, och sen göra rent efter katterna. De ligger i jäkla onåd för de uträttar sina behov utanför lådan om det är så att någon varit där före dem… snark. Jag måste åka och köpa en, eller kanske två, kattlådor till i morgon för nu är jag less. Den första går på lådan, och den andra sätter sig bredvid. Fantastiskt dåligt uppförande när man servar dem med allt. Men så där är katter. Man finns till för att serva dem. När de vill.

.

Sen har jag checkat text och så skickat in. Nu borde jag skriva mer, men det gör för ont i fingret… Jag tycker det är väldigt larvigt men vet ju också att det är smart att vila sånt här. Inget blir bättre för att man fortsätter pusha när något är skadat.

Så vila lite, det får bli en bok. Jag har läst ut Sandmannen nu:) Så får lov att ladda hem nästa, för jag måste ha en ljudbok och en läsbok på g samtidigt, så man täcker upp alla tillfällen.

I morgon ska jag handla, allt möjligt. Mat, färg till skrivaren, silvertejp, och kattlåda. Olika butiker till allt. Skrivarfärg är väl ändå det tråkigaste? Och dyrast, snark. Mest troligt får jag åka till flera butiker också för det är alltid så, det är slut i den första butiken.

Men nu ska jag sluta skriva!

Aj, vi hörs snart igen, och natti natti på er:D

Jag bryr mig inte speciellt mycket om att jag är singel, det är liksom inget jag går och funderar på. Det är som det är, och jag har ingen önskan att ändra på det heller:)

Jag trivs ypperligt i mitt egna sällskap och tänker inte på mig själv som singel. För sjutton, jag har nio barn! De ser till att jag har att göra ändå liksom. Jag definierar mig inte som singel, på samma sätt som jag inte definierade mig som gift när jag var det. Jag är jag:)

För mig är det inte aktuellt att dejta, jag ids verkligen inte engagera mig tillräckligt;) Alla får göra som de vill såklart, men för mig är det oviktigt att försöka hitta ”någon”. Vem fan vill ha en ”någon” för det första;)? OM jag skulle ens överväga det så skulle det behöva till en superspeciell person, som motsvarar allt jag möjligen kan vilja ha hos en man. Och let´s face it – den mannen finns inte:D

Om jag har högt uppskruvade förväntningar? Ja, absolut. Men varför inte?

Män som jag tycker mycket om däremot finns det i mitt liv, en del är singlar de med, andra är gifta, eller i någon form av förhållande, en del letar efter en partner, andra inte. Mig kvittar det, för jag ser dem inte som potentiella partners, de är mina vänner.  De ser på mig på samma sätt, och det är en jäkla tur:)

Jag har varit ensam i åtta år nu. ÅTTA. Det finns inte en enda man som kommit i min väg som jag känt skulle vara värt besväret att ändra på det:)

Jag vill ha vänner, som är pålitliga och finns där. Som är raka och ärliga och inte håller på att tramsa. Vilket kön de sen är av är högst sekundärt:)

Jag hörde att man i Finland kallar den här dagen för Vänskapsdagen?

Det gillar jag, så till alla mina vänner vill jag skicka en varm kram ♥

Till er som läser här med, såklart ♥♥

 

På instagram så har jag idag scrollar igenom ett flöde av Alla hjärtansdag-tävlande. Vem får den finaste buketten, flest rosor, mest ballonger, vem blir uppvaktad med hemliga kärleksresor, hotell, blomblad strösslade över golv och säng(Vem fan gör så??Jag skulle få råpanik över att trampa runt i sånt, och bara tanken på att behöva dammsuga upp allt glitter och skit sen får det att krulla sig under tårna;) ) vem har bakat den finaste kakan, vem hittar på det charmigaste skämtet, vem har en man som tänder två miljoner ljus i sovrummet dit de där rosenbladen leder? Och så vidare.

Jag är fullt medveten om att jag låter som Häxan Surtant här:D

Återigen så får alla göra som de vill, och det ÄR fantastiskt med kärlek men jag pallar fan inte med det. Jag lämnar walkover:)

Men, jag lagade mat till barnen, ansträngde mig till och med, de fick ugnsstekt fläskfilé med pommes frites och en skitgod gräddsås gjord på skyn. Till efterrätt fick de nån slags oreo-glasstårta som jag köpte på Lidl. Älskar Lidl när det kommer till roliga frysta tårtor av olika slag:) Jag åker ofta dit till de här högtiderna som kräver någon form av dessert.

De var goda:) men jag pimpade dem lite extra med snöflingor och de där färgglada prickarna. Alldeles för tråkiga annars.

Jag kanska ska skrapa en av mina Trisslotter jag fick av Robban i julklapp? Så det blir som på den där radioreklamen;) Har ni hört den? Ni som vet ni vet.

Annars har min dag enbart bestått av att sitta och skriva. Eller glo på sidan, för så värst mycket hamnade inte där. Jag vet vad jag ska skriva men kan inte få till formuleringarna. Snark.

Sellman hjälpte inte till:)

Och jajamen, det är pyjamasbrallor på:) Jag har inte varit utanför dörren idag, om sanningen ska fram. Jag känner mig låg.

Det får vara så, det kanske blir en bättre dag i morgon.

Som om det inte räckte med vad som hänt för att man ska känna sig ledsen, så har också den stora tröttheten slagit till nu. Lite senare än vanligt ändå, jag brukar vara som en björn i sitt ide från nångång efter jul, men nu klarade jag mig hela vägen till februari. Det är rätt ok ändå. Kanske det faktum att jag ÄTIT de där D-vitaminerna i stället för att bara titta på dem hjälpte? Ibland i alla fall;)

.

Jag vill så gärna åka skidor! Jag vill åka till fjällen. Jag vet att man inte borde, men på det sättet som jag och syrran åker skidor så är det helt coronasäkert. Vi är ju inte på after-ski, vi handlar knappt mat utan har med oss, vi vill inte trängas utan väljer alltid backarna med minst folk.

Under alla år jag åkt slalom har jag aldrig gjort illa mig. Inte hon heller. Vi finlirar mer än vad vi åker aggressivt, så risken att behöva vård pga skador i backen bör inte vara så stor. Ta i trä.

Så kanske att vi gör det! Kungsberget hör väl till C-läns upptagningsområde? Vi kanske kan ta en dagstur dit i alla fall. Funderar vidare på det. Antar att ni kanske har åsikter också:)

.

Annars då? Jo veckan som kommer är ganska tom. Novalie har distansskola, och jag ska träna, men annars inte så mycket. Eller jo, jag har workshop med skolan på tisdag! Det ser jag fram emot så mycket, det är så jäkla kul:) Och jag har även två andra zoommöten med skolan, det ena är ett författarbesök och det andra ett förläggarbesök. Det brukar alltid vara väldigt intressant och ge massa inspiration.

Inspiration som jag just nu behöver, för i morgon är det deadline och jag måste producera några sidor till. Jag tror jag tar och gör det nu!

Vi hörs snart igen, natti natti ♥

 

Ja, det kommer det bli idag:)

Igår var det fredag, och då passade jag på att träna dubbla pass. För att jag vill, kan och behöver det.

Började så snyggt med ett högintensivt pass där pulsen ligger och tassar uppemot maxpuls hela tiden, det känns. Och det kändes dessutom BRA:) som i kul och ”lätt.”

Jag har inte sett killen som ledde passet sen han i november nångång skådade hur jag misslyckades med att få upp en tung marklyftstång. Eftersom jag har skitsvårt att räkna, så är det en enkel match att lura mig gällande vikterna:D Så han stod och hejade på: ”Kom igen, Carola, det är ju bara si och så mycket!” David som är ”ansvarig” över min tunga lyft-träning korrigerade honom med att säga att det ju minsann var tio kilo mer, men det var ändå alldeles för tungt. Jag kunde inte rubba den, och blev både sur och förnärmad:) Det var en vikt jag klarat utan större problem tidigare nämligen.

Det visade sig ju att de båda två mörkade, och det var tio kilo mer än vad jag någonsin lyft utan hjälp:) Ibland funkar det att inte veta, men den gången satt vikten som fastvuxen i golvet. Därför kände jag att jag hade velat tala om för honom idag att jag minsann gjort en trea på just den vikten:D

Hade jag inte varit så andfådd hade jag kunnat klara av det också;)

.

Vi åkte hem i det strålande vackra vädret, och jag käkade och skrev lite innan det var dags för pass två. Det är mer av ett socialt pass:) För oj så jag behöver träffa tränings-kompisarna, de har blivit viktiga.

Och efter det, var det dags för att handla. Så dålig planering, men jag valde bort att åka på torsdagskvällen för då var jag inte det minsta på humör.  Hela torsdagen var en introvert dag, när jag mestadels satt med lurar på. Antingen skrev jag eller så lyssnade jag på ljudbok.

Sandmannen, av Kepler:) Spännade! Jag har aldrig speedad upp uppläsaren förrän jag började lyssna på Kepler, för satan vad långsam killen är som läser. Tror det är Jonas Malmsjö. Men vilken fiffig funktion:D Jag kan inte köra upp den för snabbt bara för då blir jag irriterad, det får inte låta som det är bråttom. Däremot så har jag nu den här uppläsaren i mitt huvud när jag läser min egen text. Hur knepigt är inte det? Men, det låter ganska bra:D

Fredagen fortsatte med tacos, och hela familjen var hemma ♥ Behövligt att få omge sig med de som betyder mest. Janelle har gjort illa sig hon skar sig så illa på en glasburk som gick sönder i händerna på henne, att hon fick st fem stygn! Inte kul, och hon har väldigt ont. Tur i oturen så är det vänstern.

Vi hade så härligt och mysigt och trevligt. Högt och lågt och underbart. Jack är ju en solstråle som alltid… eller tills han ska åka hem, då, för då brukar han trilskas. Han gillar att vara här, vilket är så härligt:)

.

Idag hade Jamie fotbollsträning och Lovelia basketträning. Jamie hade dragit iväg för att åka skridskor och kom aldrig hem, så jag började fundera på om han varit så klok att han tagit med sig ombyte. Isbanan hör till skolan där även gympasalen är. En kvart innan träningen började hade han ännu inte kommit hem, och jag hittade inte hans kläder så vi åkte och kollade. Tänkte att jag får lov att ila hem med honom i värsta fall, det hade vi hunnit. Men, han hade ju varit klok:)

Ibland så är han helt otrolig. Han är nio år och har sån jäkla bra koll på vissa saker. Läxor, även om han kommer på dem i sista sekunden ofta, men då kan han frivilligt kliva upp tidigare på morgonen för att hinna göra dem, och träningar och kompisar.

Jag tycker att man ska lära barnen ta ansvar, och det har de fått göra från tidig ålder. Sen har jag ju haft övergripande koll och puffat på dem om de missat, men är de medvetna om att de får ta eventuella konsekvenser så är barn duktiga på att ta eget ansvar. Och konsekvenser är alltså inte något utdömt straff, utan det kan vara att få kliva upp tidigare för att göra läxan, eller köra gympa utan skor, eller komma försent om man missar bussen eller liknande. Det är ytterst sällan jag behöver ha koll nu förtiden:D

Man skulle kunna säga att jag är ganska så jäkla överflödig;)

Missa bussen händer ju alla, men faktiskt väldigt sällan. Så vida de inte har århundradets viktigaste grej som de missar så får de ta nästa, och komma lite sent. Jag skjutsar inte om det inte är akut.

Taskigt kanske en del tycker, men jag kan bara tala av erfarenheten från mina barn och det är att de skärper sig, och ser till att vara i god tid och ha marginaler. Ju snabbare man lär sig det, ju enklare får man det framöver:)

Att jag idag åkte för att kolla är enbart för att jag fick dåligt samvete mot övriga i laget. Man får vara max 20 stycken spelare nu, och det finns killar som står som reserv. Då är det taskigt att utebli. Jag var inte helt hundra på att jag sagt till Jamie när det var, så därför ville jag checka:)

.

Sen körde jag Lovelia till stan, parkerade vid skolan där hon tränade och tog en promenad i det strålade solskenet. En och en halv timme tränade de, så det var den tiden jag promenerade runt i vackra Uppsala i vinterskrud:)

Började vid pampiga Katedralskolan:)

Gick sen längs Fyrisån, fick kryssa mellan alla andra som också var ute på flanörlördag, och jag blev glad att se att så mycket folk satt och fikade på uteserveringar. På några ställen har de glasat in sina bord, och satt infravärmare och det ser himla mysigt ut. Som bekant så tycker ju jag att det är jäkligt viktigt att företagen får överleva den här pandemin, för allas skull. Jag tycker det är fint att se uppfinningsrikedomen och att folk försöker anpassa sig så det går att göra på ett säkert vis. Med maxantal, avstånd och … jamen ni vet.

När man går in i stadsträdgården står den här fontänen.

Ser ni?

De små nakna kidsen har fått varma mössor:)

Bara man är varm om huvudet så…:)

Jag gick längs med ån en stund till och svängde sen upp, jämsides med sjukhuset, och gick tillbaka en annan väg. Vid Svandammen åker man skridskor nu, men änderna hålls i andra änden.

Skugga här, så bilden är mörk. Några svanar har vi inte här längre, det par som bodde här sist var det sista. Nu vingklipper man inga svanar, vilket är bra, men man saknar dem ju. Ett par kanske kan flytta hit frivilligt vad det lider:)

Till vänster precis så det inte syns ligger Konditori Fågelsången och de har värsta solsidan, här är det alltid fullt med soldyrkande kaffedrickare, och idag var inget undantag. Jag funderade på att sätta mig och ta en kaffe, men solen var redan på väg så jag avstod.

I stället gick jag upp (upp upp upp upp upp) till slottet. Det ligger högt upp och jag som hade suttit i väldigt många jägarvilor i går, var hyfsat mör i låren när jag kom upp. Svettig var jag också.

Med slottet i ryggen ser man ut över Botaniska trädgården.

Jag hade tänkt gå ner för trapporna här, men efter att ha kikat på dem bestämde jag att det fick bli en annan väg. De var inte speciellt välskottade om man säger så, och en tjej på väg uppför hade väldeliga problem att hålla sig på fötter, det trots att hon krampaktigt höll sig i ledstången. I stället tog jag vägen vid Vasaborgen.

Där nere till höger finns fängelsehålorna.

Den 24 maj 1567 fick kung Erik XIV ett raseriutbrott som resulterade i vad vi kallar för Sturemorden. Sten Sture d.y och d.ä ni vet. Inte den kungens enda misstag kan man säga, men ett som fick historiska följder. Ja herrejösses, jag älskar historia:)

Man får besöka fängelset, men kanske inte nu, det vet jag inte. Jag vet dock att jag ska göra det vilken dag som helst:) bara inte riktigt när… 🙂 Jag vet att jag har varit här, med en guide, för många år sen. Ingen aning om i vilket sammanhang eller varför, men det var jäkligt spännande:)

Kan ha varit när Janelle och Patricia var små, inte igår med andra ord.

Jag gick vidare, in i de gamla kvarteren runt domkyrkan, där det är så vackert och pittoreskt att man skulle kunna tjuta av fröjd. Om jag ska bo i stan så är det typ där. Lycka till med det:)

Kyrkspiran eller tuppen eller vad det nu är håller på att restaureras. Det är inte länge sen det byttes plåt på tornen så varför de inte gör allt på en gång är en fråga jag funderar på. Det är ju liksom inte skitsnyggt med en kran som tävlar med tornen.

För att inte tala om vilken tid det tar att få dit den, jag tror den är nedgjuten i marken på nåt vis?

Jag har lärt mig att tornen är 118 meter höga, precis lika höga som kyrkan är lång. Det är en sanning som folk håller på att jiddra med, och det verkar diffa lite, men det tänker jag inte låtsas om:)

Den är i alla fall invigd 1435, det är ett tag sen. Hur det ens är möjligt att de kunde bygga så pampiga saker på tider då de inte hade dagens maskiner och verktyg är en annan gåta att förundras över. Jag älskar gammal arkitektur.

Det här är … ett annat hus:) Vet inte vad, kanske en nation eller nåt annat, fint är det i alla fall:)

Så gick jag tillbaka, och hämtade upp henne lagom till hon slutade.

Där jag stod parkerad höll ett par killar på att, håll i er nu, byta däck på en bil:)

Först hade de fått skotta fram bilen ur snövallarna den stod i, man kan säga att den stått där ett tag;) sen hade de en hjälpstartare till batteriet som dött och så hade de grävt fram däcken och höll på med att skifta däck. Första december måste man ha vinterdäck, så en gissning är att den stått där sen dess:) Ingen aning om de kom iväg, men det hoppas jag, så de inte slet helt i onödan.

Vi åkte hem, via affären för lördagsgodis.

Laga lite middag, och sen glo på mello. Nej, det var inte bra i dag heller. Men det var väldigt charmigt att Anton Ewald blev så tagen när han gick vidare till final att han inte kunde sjunga:)

.

Nu har jag ont. Träningsvärk i låren, axlar, armar och mage. Ont i ryggen för att jag är trött och har suttit som en märla. Jag funderar på att skriva eller glo på nya Magnum. Eller läsa.

Svåra val faktiskt.

Sen sova, och det så länge jag bara kan:)

I morgon är en annan dag.

Nu ska jag sluta, ha det fint, vi hörs snart ♥

Natti natti.

Nu har jag suttit och tänkt på en rubrik i evigheter. Inget känns bra. Allt är ju bra, men samtidigt är inget bra.

Jag vill tacka er, varenda en som tagit sig tid att skriva en kommentar, de värmde. Samtidigt som varenda en gjorde så förbannat ont för de gjorde det hela verkligt. Eller snarare verkligare. För jag är fullt medveten om att jag inte fattat. Det har inte sjunkit in det minsta lilla. Det känns som att jag hittar på, att allt är hittepå. För sant är det ju inte. Så alltså måste ju jag ljuga. Av vilken anledning vet jag inte. Men det känns så.

Att skriva det här och sen på instagram och få alla dessa kommentarer, alla sms och dm och messengermeddelanden och allt vad det är, med fina omtänksamma ord från vänner och okända, det gjorde måndagen till en jäkligt jobbig dag. Innan dess var det lite som att vara i en bubbla där ingen visste, men nu avslöjade man något som man egentligen ville hålla hemligt.

Jag vet, rätt stört:)

Det är inte nattsvart. Det är ganska mycket som vanligt, och det bekymrar mig, för jag vet att det slår till någon gång. Är jag beredd då? Eller kommer jag överrumplas av total ångest?

Jag vet att min reaktion är helt normal; chock, förnekelse, ilska osv. Sorg är komplicerat och tar tid.

 

Vi kommer inte att ha någon begravning. Ett beslut vi tog dagen efter då vi var på begravningsbyrån. Mamma är rationell och behöver göra saker, så hon satte igång direkt med att fixa. Ringa runt och informera, greja och ta reda på. Alltså ringde hon direkt en begravningsbyrå och det kändes lika bra att ta det när man ändå var helt förstörd, men samtidigt bedövad. Vi blev bemötta på ett helt fantastiskt sätt, och fast det var tårar och en väldig massa snytande så kändes det bra när vi gick därifrån. Man måste inte ha en begravning, och vårt beslut grundar sig i två saker.

Dels att mamma, syrran och jag tycker det är sjukt jävla jobbigt. Pappa själv avskydde dem också. Av de begravningar jag varit på kommer jag ihåg väldigt lite. Så varför utsätta sig för något som hjärnan sen gör sitt yttersta för att förtränga?

Dels att det är en maxgräns på 20 personer nu. Bara jag och barnen är hälften av det. Mamma och pappa har många vänner och en stor bekantskapskrets. Vilka ska man välja att ”bjuda”? Och, vännerna är 65+ och har karantänat i ett år, ska de chansa på att inte bli smittade av corona? Eller ska de behöva känna att de inte hedrar honom av rädsla för sin egen hälsa?

Nej, vi valde bort det direkt.

Han vill inte heller ligga i en grav utan i en minneslund. Det innebär att vi inte kommer ha någon som helst ceremoni. Vår tanke är i stället att ha en ljus tillställning när man får träffas igen. Att samlas och fira hans liv istället för att sörja hans bortgång. Att göra det när man får kramas och vara nära igen. Exakt hur det kommer gå till har vi  inte bestämt än.

Det här känns helt rätt för oss. Vi är övertygade om att pappa hade gillat det, han skulle inte vilja att vi var mer ledsna än nödvändigt.

Kanske gör det hela sorgeprocessen enklare, kanske svårare, det vet vi inte. Men som sagt, att utsätta sig för saker som hjärnan sen förtränger känns inte helt nyttigt.

.

Just idag känns det ok. Jag har stora deadlines som går sådär, men känner inte det minsta stress inför det, för vad är det värsta som kan hända? Just det, inget. Jag vet att mina lärare och kursare har all förståelse. Jag satt och glodde på en och samma sida i två dagar, skrev några ord och glodde sen igen. Så lossnade det och plötsligt hade jag fått ihop åtta sidor. Av femton som ska in, så det är helt ok. Den andra går sämre, men det löser sig nog.

Att hålla kvar/återgå till sina rutiner är en viktig del i att ta sig igenom jobbiga saker, så det tänker jag göra. Men vara snällare mot mig själv än vanligt:)

Det finns så mycket att glädjas åt i livet, varje dag, och jag tänker inte låta det gå mig förbi för att jag är ledsen över min pappa. Det går inte att få honom tillbaka, så det är ingen idé att späka sig själv, vara taskig mot sig själv eller förbjuda sig själv att vara glad. Det hjälper inte, tvärtom så stjälper det bara.

Men jag tänker på honom hela tiden och det går upp och ner.

Till alla er som själva drabbats av förlust av någon närstående vill jag skicka en superstor kram ♥

.

Nu tänker jag återgå till mina rutiner, och det innebär även att skriva här. En av mina viktigaste rutiner som jag saknat som fan. Jag vet att ni vet nu, och det känns bra.

Jag vet att ni vet att det kommer vara högt och lågt som vanligt, vissa dagar är jag ledsen och andra dagar är det annonslänkar eller rent trams:)

Allra först en sak som jag blev väldigt glad över och det är att det ramlade in ett brev från tandläkaren idag, angående Trixie. De har beviljat henne kostnadsfri tandreglering 🙂

Inte för att jag fattat vad som hänt, för förr fick man ju tandställning för minsta lilla vare sig man ville eller inte, och för bara några år sen var det inget snack. Corrinda hade ungefär samma ”fel”som Trixie och där var det inte minsta krångel, hon öppnade munnen och de sa: Japp – tandställning:)

Nu med Trixie har det pratats väldigt mycket om att det inte alls är säkert att det kommer vara kostnadsfritt utan att vi ska ställa in oss på att få göra det på egen bekostnad. Det pratades om att det enbart var ett skönhetsfel. En tandreglering går loss på 30 lax och uppåt, och helt ärligt så är jag inte så säker på att jag kan skaka fram de pengarna. Framför allt har det känts surt eftersom det tidigare inte varit ett problem. Resten av ungarna kanske också behöver tandställning, och ja, ni fattar:)

Men nu kan jag släppa det, och i stället klura på kul soppor till henne de dagar de spänner tandställningen;)

.

Och för att spinna vidare, på soppor… jag säger ju det, högt och lågt, och jag har saknat att bara skriva:)  Har ni fryst kvarg någon gång? Jag köper shitloads av kvarg i de största burkarna, och de får inte alltid rum i kylen så på vintern får de ibland stå ute. Funkar oftast svinbra. I minus 20 så fryser de:D

Jag brukar ibland mixa kvarg och hallon och frysa in till nån slags glass, och det blir gott, men alltså… den här kvargen har blivit som filmjölk i konsistensen. Alldeles rinnig och dessutom kornig. Urk.

Jag vevar i extra mycket havregryn så går det att äta ändå, men jag tror jag avstår att frysa fler:)

.

Det snöar och snöar och snöar och snöar. Det är väldigt vackert ute, och det känns exotiskt att det knirrar så om däcken på bilen:) Herrejösses, det var flera år sen det var så här kallt hos oss.

Vi var i pulkabacken i helgen, med Janelle, Simon och Jack och det var strålade sol och så mysigt. En såndär dag då pappa hade tjatat på en att gå ut:) så då gör man det. Jack älskade att åka stjärtlapp. De har en pulka till honom och det var kul, men när jag satte honom på en stjärtlapp bredvid min egen och åkte så skrattade han så han tjöt, och vägrade sen åka pulkan igen:)

Snön var mjuk och härlig att åka på, man slapp få ont i ändan och svanskotan, och att springa uppför i backarna kändes som en baggis, ett fint kvitto på att kondisen inte är helt usel. Vi var där i några timmar och sen kunde man sova ganska så ovaggat.

Jag hade exakt noll lust att åka, men väl på plats med nästan hela familjen, så var det som balsam för själen.

.

Nu måste jag gå och öppna frysen och titta vad som finns. Min framförhållning är precis som vanligt usel:)

Sen ska jag skriva, för som av en händelse så blev jag totalt förhindrad att göra det av Sellman som låg i mitt knä och sov flera timmar idag. (Kanske att jag lade honom där) Att ha en varm djurkropp att klappa på är forskarna eniga om är nyttigt, sänker blodtryck, lindrar stress och är allmänt lindrande, så jag såg det som väl investerade timmar i själavård ♥

Vi hörs snart! Tack för att ni finns ♥

I annonssamarbete med Ellos

.

För varje dag blir det ljusare, på alla sätt och vis nu 🤗 Och var kan man hitta fräscha fina nyheter? Jo hos Ellos 🙂

Jag älskar ju vårens kläder mest av allt, att få hänge sig åt vitt, härliga pasteller och blusar och toppar är en härlig förberedelse för värmen 🙂

Långkofta, alltid användbar

Vit blus

High waist jeans

Gråsvarta jeans

Bootcut är tillbaka 👌🏼

Aprikos blus

Rosa blus med smockärmar 😍

Vit långkofta

Det går på något sätt alltid så lätt att kombinera vårens plagg. Allt är fint ihop. Sen får man inte glömma skorna, som fulländar outfiten:)

Beiga

Svarta

Rosa

Finns MASSOR att välja bland hos Ellos:)

.

Långa koftor är en favorit, och verkligen användbara året om, i alla sammanhang. Den svarta är tunn och lite fladdrig. Medan den vita är i lite tjockare material

Båda två så enkla att slänga på sig, och snygg till allt.

Den här blusen kanske?

Som jag suktat efter pga de helt underbara smockärmarna😍Den finns i flera färger.

Kanske med någon av de här byxorna?

Bootcut, highwaistjeans gråsvarta ankeljeans

Den här blusen kräver lite närmare fokus. Färgen är ju härligt aprikos, och det enkla fallet och kragen gör den tidlös och klassisk.

Den är så himla fin!!

Bootcut ser jag mer och mer av, och det är snyggt, speciellt när man har skor på.

En annan tröja jag verkligen gillar är denna

Så himla fin med halvkorta ärmar och hålstickning🤗 Lite åt det marina hållet, helt underbar 🙂

.

Eftersom ni är så himla bra så ska ni såklart få en rabattkod av mig. Den ger 33% rabatt på den dyraste varan på ordinarie pris. (Inkl. externa varumärken)

Plus att den även ger er 5% extra rabatt på alla nedsatta priser 👌🏼

Bra va?

Koden ni ska använda är 435403 och ni hittar Ellos här ⬅️

Okej, det räckte med att skriva rubriken för att tårarna skulle börja trilla.

Det här är det svåraste jag någonsin skrivit. Jag vill att det ska bli ”rätt.”

Men det finns inga ord som är tillräckliga eller som kan beskriva hur det känns, och för den delen är det helt omöjligt att försöka sätta ord på något jag absolut inte kan ta in.

Min pappa finns inte mer.

Han kämpade väl i många år men var så mycket sjukare än vad någon av oss förstod. Allra minst han själv. Hans plan var ändå att bli frisk igen. Bli som vanligt, komma upp ur rullstolen, orka vara vaken, kunna njuta av livet.

Hans organ sviktade. Hjärta, njure, hjärna, kärl. En allvarlig lunginflammation blev droppen, läkaren sa att även en stark frisk person haft svårt att reda ut den, så jäklig var den.

Hjärtat orkade inte och pappa somnade stilla natten mellan tisdag och onsdag, den tredje februari. Han fyllde sjuttiosju år på nyårsdagen.

❤️❤️❤️

Läkarens ord är en enorm tröst, sakligt berättade hon hur sjuk han varit en lång tid, hur svårt han skulle ha haft att komma tillbaka även om han besegrat just detta, och att det aldrig skulle kunnat bli så mycket bättre än det varit, men däremot skulle blivit sämre.

På ett och ett halv år år har det gått från att han och mamma var i Skottland på Military tattoo, promenerade omkring och fick klättra högt upp på en läktare med enbart en käpp som stöd, till att han fått hjälp av två personer att ta korta dagliga promenader i källaren, med många pauser. Till att inte klara sig utan rullstol och rullator.

Två år kantade av oro, sjukhus, akutinsatser och försämring. Men ändå med en ständig förhoppning att de skulle hitta vad det var som felade. För så trodde vi. Att det skulle finnas något som de ännu inte hittat som skulle lösa framför allt vissa saker. De hittade ju saker hela tiden, ett blodvärde på 46(normalt 130-140) B12-vitaminbrist, muskelreumatism osv. Så åtgärdades det och pappa blev så mycket piggare.

Att så många organ sviktade vet jag inte om någon av oss fattat. Kanske lika bra, för då hade kanske hans kämpaglöd slocknat för länge sen.

Läkarens ord där på sjukhuset var tuffa att höra, men gav ändå svar på många funderingar. Att veta att pappa skulle ha fortsatt må dåligt, fått kämpa för allt utan att det blev bättre bara sämre, men att han nu slipper det. Det är en tröst i allt det sorgliga.

För sorgen är tung. Som en stor blöt filt som sveps runt allt. Mellan varven känns det inget alls, för att sekunden senare skölja över med full kraft.

Pappa ville aldrig att hans flickor skulle vara ledsna. Han hade alltid familjen i fokus. Han frågade alltid efter ungarna, efter Jack, och efter Doris.

Det känns bra att alla barnen var med upp till dem på julafton och stod utanför och vinkade och hojtade. Vi träffades alla i somras och grillade och i höstas för en kräftskiva.

Det känns bra att vi trotsade den förbannade Corona och träffades! Vi gjorde det på ett annorlunda sätt, med restriktioner, men vi fick de stunderna ❤️

Barnen tar det hela ”bra”, de har fått en distans till både mormor och morfar eftersom vi inte kunnat träffas som vanligt. Det underlättar, även om det givetvis känns helt för jäkligt. De fattar inte heller, jag känner en stor skräck för den dagen när blixten plötsligt slår ner med insikten. Hos oss alla. Det räcker med de stunderna när det känns som man tappar fotfästet och drunknar. Än så länge har det ”bara” sköljt över, men det är ju för att jag inte kunnat ta in det än. Pappa finns inte mer. Det är bara ord, ofattbara. Känslan är att han kommer snart.

Mamma ❤️ Jag kan inte ens tänka mig hennes sorg, jag vill inte gå in och försöka ens för det skulle göra för ont. Som pappas dotter så hör det ju till att man ska göra sig fri, bli självständig och leva sitt eget liv, i ett eget hem. Men mamma som levt hela livet med pappa, det måste vara som att förlora halva sig själv. Det var ju de två 💙❤️i alla år.

Vi var tajta hela familjen, och det är vi ännu mer nu. Mamma, syrran och jag hörs varje dag, flera gånger om dagen. Vi åker dit direkt om hon behöver oss. Vi pratar och pratar. De har massor av vänner som hör av sig, mamma får stöd av dem och av de andra som bor i huset. Det känns tryggt och bra.

Barnen pratar hela tiden om mormor och morfar.

Sen måste livet gå vidare. Ingenting kan bli annorlunda. Det spelar ingen roll om man ligger inne och gråter eller är ute i pulkabacken och skrattar. Sorgen är där hela tiden, och den är lika stor.

Vi vet att pappa skulle vara ledsen om han såg hur ledsna vi var. Han ville inte göra oss sorgsna. Tvärtom så var han alltid den som skojade till det med något halvkasst skämt. Till och med när han varit riktigt risig så har han skojat.

För mig har han alltid varit en stor förebild. Jag har alltid varit stolt över min pappa❤️ Han har alltid funnits där om jag behövt honom.

Tills nu.

Det här kommer ta tid, och det kommer vara det jobbigaste jag upplevt.

Sov gott pappa ❤️

Så älskad! ❤️ Så saknad.

❤️Pappa❤️

.

.

.

(Om någon tycker det är opassande med samarbetsinlägget tidigare så vill jag bara säga några saker. Det var färdigt och klart innan pappa ens åkte in på sjukhuset. Samarbeten som dessa tar tid, de ska utformas enligt önskemål och skrivas utkast som sen godkänns. Publiceringsdatum är långt fram i tiden.

Jag har åtagit mig ett jobb, då gör jag klart det om det är möjligt. Så är jag uppfostrad. Pappa själv hade blivit väldigt irriterad om jag inte gjort det pga honom. Inlägget var tidsinställt så det krävde ett minimum av tankearbete. Det här är mitt jobb, min inkomst. Det måste skötas. Det kommer fler och det innebär inte att jag sörjt klart eller är iskall eller ignorant, utan det betyder att jag gör det som ska göras. Plikttroget.

Jag tror inte att ni tycker det är speciellt konstigt, ni förstår nog hur det funkar, men det finns alltid någon).

I annonssamarbete med WW ViktVäktarna

.

Nu har jag använt mig av WW ViktVäktarna i lite drygt en månad👌🏼

Min största anledning att gå med var att få ordning på kosten. Egentligen kan och vet jag hur man ska äta för att må bra. Men ibland är det svårt att leva som man lär. Jag hamnar lätt i perioder av att äta väldigt lite mat. I stället kan man ju äta till exempel kexchoklad🙈

Oj då! 😳

Genom en snabb koll i WW ViktVäktarnas suveräna app, så kan man då konstatera att det är 14 SmartPoints. Det kan jämföras med en hel portion laxgryta med pressad potatis och massa grönt som innehåller 6 SmartPoints😂

Jag VET ju det här. Men ändå så är det så lätt att välja att göra fel. Jag tränar mycket och ”kommer undan” med att äta halvtaskigt, det händer inget på vågen. Men, mår kroppen bra på skrotbränsle då?

Nä. Det gör den ju inte.

WW ViktVäktarna tar ett helhetsgrepp om hälsan, och ser till att skapa de bästa förutsättningarna för att hela jag ska må bra:)

Vad är då SmartPoints? Jo, det är systemet som WW ViktVäktarna använder sig av som tar hänsyn till kalorier, protein, socker och mättat fett. Ju mer protein ju lägre SmartPoints och ju mer av socker och mättat fett ju högre SmartPoints blir det.

När man startar upp sitt medlemskap hos WW ViktVäktarna så får man göra en hälsocheck, svara på ett gäng frågor om matvanor och sömn och mindset osv. och utefter det placeras man i en plan. Det är för att få det så skräddarsytt som möjligt för just ens egna behov:)

Jag blev Blå💙

Kanske att jag råkade göra fel på grönsaksfrågan🙈

.

WW ViktVäktarna har hela hälsan i fokus. Det är inte någon quickfix bantningskur a la 80-talet😂 Långt ifrån! Det handlar om att leva hälsosamt hela livet. Det handlar om balansen mellan kost, sömn, träning och mindset. Allt är viktigt, och allt finns enkelt tillgängligt hos WW ViktVäktarna🙂

Det finns mängder av träningsprogram, med redskap, utan redskap, tillsammans med barnen, på kontoret, stretch, cardio, yoga osv. Bara att välja och klicka fram och träna på:)

Inte minst i den tid vi hamnat nu, där många jobbar hemma, är det dels viktigt att fortsätta röra på sig och att man kan göra det var som helst.

Min träning går bättre än någonsin, jag har ökat mitt personbästa i marklyft med fem kilo👌🏼Som sagt, med rätt bränsle mår kroppen bra och svarar bättre:)

Något jag använt mig en hel del av är att registrera sömnen. Jag tror inte jag kommer att komma ifrån sömnproblemen runt fullmåne men månaden har ju många andra nätter också 🙂

Jag blev rekommenderad att meditera en stund innan sängdags och det gör jag inte🙈. Men, jag har i stället lyssnat på en kort avslappning när jag krupit ner under täcket och det funkar bra.

.

Jag har fått ordning på kosten:) Enligt min plan ska jag äta 23 SmartPoints per dag, och det är ungefär där jag hamnar. Allt jäkla småätande är borta 😅 för när jag reggar allt jag äter så låter jag bli skräp. Så enkelt är det:)

Jag känner skillnad, magen mår mycket bättre, och jag tycker det är skönt att slippa sitta och tänka på vad jag ska hämta för något gott nu att smaska på 😁 Deras receptbank gör så att jag hittat lite glädje i att laga mat igen. Jag tycker inte det är kul, såklart, det kommer jag aldrig göra, men jag har fått flera nya rätter på menyn👌🏼

Vegetarisk lasagne till exempel 🙂

Med över 4000 recept har man att välja på. Jag använder mig jättemycket av deras funktion som heter : ”Vad har du hemma?”

Man klickar i vad man har för råvaror, en eller flera, och får förslag utefter det.

En annan sak jag uppskattar för det gör det så enkelt att regga maten, är att man kan scanna streckkoder.

Man kan göra det direkt i affären om man är osäker, men jag har fått bra koll på ungefär hur många SmartPoints saker och ting är. Vissa saker är noll, som kycklingfilé och broccoli till exempel 👌🏼

Jag har avstått saker som haft för många SmartPoints🙈 när jag använt den här funktionen, på godsaker oftast.😂

Inte värt det liksom:)

Det finns mängder av smarta funktioner, träningsprogram, mindsetövningar, sömntips osv att botanisera bland. Ju mer man lär sig ju enklare blir det att göra rätt:)

Jag tror att ni kommer tycka om WW ViktVäktarna ni också ! Prova och var dedikerade så kommer ni känna skillnad! Oavsett om det handlar om vikt, mindsetet eller kanske träning.

Här får ni FYRA VECKOR helt utan kostnad🤗