Kommer ni ihåg det här?

Vad mamma fick i födelsedagspresent:)

För tre år sen när mamma fyllde 75år så fick hon en resa av oss i present. En resa vi inte kunnat infria, pga först en jäkla massa covid just i London, och sen har det liksom varit to bloody expensive att ens leva. Och som alltid, det är så enkelt att skjuta upp saker.

För två år sen gick två fina personer bort alldeles för unga och i somras gick en ofantligt mycket för ung man bort, vilket i all sin sorgsenhet får en att inse att livet är skört och inte direkt oändligt. På något vis känner jag en skyldighet att leva det till fullo för deras skull. För två år sen bokade vi en resa till Chicago. Nu har vi bokat en resa till London ♥

Vi åker om en månad ungefär och ska se den där Abba-showen med abbatarer, alltså hologramfigurer. Mamma, syrran och jag, och det ska bli så mysigt! Vi hade tänkt gå på Harry Potter utställningen också men den är stängd just precis den veckan. Troligen för att de ska julpynta den:) Fasen det var trist, men vi fick inte till det. Typiskt.

Nu har syrran och jag sett den en gång, vilket var magiskt, i julskrud, men det hade varit mysigt att se den igen. Nu får vi hitta på nåt mer, som vi inte kommit på än. Förslag mottages tacksamt. Det behöver vara inom tunnelbaneavstånd och inte kosta skjortan. Mdm Tussauds går fetbort;) Jag är nyfiken på en spökvandring under Themsen eller vad det nu var:)

Vi åker tisdag till fredag och ser Abba på onsdag. Alltså har vi hela torsdagen helt fri.

Vi har bokat flyg och Abba, men inte hotell. Det var vi alldeles för snurriga i skallen för att göra efter att ha letat avgångar och biljetter. För vår del funkade det ju alldeles utmärkt med hostel i Chicago, med delat badrum, men nu vill vi gärna ha det på rummet. Men vi kommer dela rum alla tre:) Det är liksom halva charmen med att resa på nåt vis. Öronproppar ska med för vad jag kommer ihåg sen sist så snarkar mamma. Både hon och pappa, och det var ett elände när vi sov i våningssängar när vi var i fjällen som mindre:) Man fick liksom kasta kudden för att få tyst på dem och då var man ju utan kudde sen:D

Förr, när jag var tonåring, åkte vi dit för att shoppa. Det var svinbilligt då. Jag köpte massor av hårfärger:) LP-skivor och coola kläder. Nu? Nja, det är ju samma shopping som hemma, inte speciellt värt. Primark är det enda, och sen kan man ju kika in på Harrods, Liberty och kompani:) Men det blir ingen shoppingresa. Vi ska flanera, äta McDonalds och kanske dricka öl:)

London är en favoritstad, jag har varit där många gånger och ledsnar liksom aldrig. Fast vi oftast bara rör oss runt i staden utan att göra något stort. Det är så fint 🙂

Jag har många städer kvar att besöka och förälska mig i men London kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat:)

Har ni varit där?

Reklam och annonslänk för Husman Hagberg

Att flytta till Stockholm med hela familjen kan kännas som ett stort äventyr – vilket det också är på många sätt. Staden erbjuder oändliga möjligheter – men Stockholm har också en bostadsmarknad som kräver både planering, tålamod och en gnutta fingertoppskänsla. Med rätt förberedelser blir flytten inte bara enklare, utan också en inspirerande nystart fylld av nya vanor, nya möten och kanske till och med nya drömmar.

                           Välj område med hjärtat – och medvetet

Stockholm är uppdelat i många små världar. Varje stadsdel har sin egen ton, rytm och charm. För barnfamiljer lockar områden som Nacka, Älvsjö och Bromma med villakvarter, parker och närhet till skolor. För den som hellre vill ha stadspuls och gångavstånd till caféer, teatrar och butiker är Vasastan, Kungsholmen eller Södermalm svårslagna.

Det bästa tipset är att ta er tid att åka runt, promenera i olika kvarter och känna efter var ni skulle kunna trivas. Kanske märker ni att ni trivs bättre där ljudet av barnlek blandas med fågelkvitter än mitt i citypulsen – eller tvärtom. Ofta är det just känslan som avgör var man vill slå sig ner, inte bara planlösningen eller bostadens storlek.

                           Rätt bostad för rätt livsstil

Ett av de första besluten handlar om boendeform: hus eller lägenhet? Ett hus i ytterområdena ger frihet med trädgård och plats för lek. Här kan barnen cykla på gatan, hunden springa lös och middagarna flyttar man ut på altanen. En lägenhet i stan däremot erbjuder närhet till allt – jobb, skolor, vänner och aktiviteter.

Om ni tvekar kan en erfaren mäklare som Husman Hagberg som har lokalkännedom hjälpa er att väga för- och nackdelar utifrån just er vardag. De har koll på allt från skolområden, kommunikationer och framtida värdeutveckling till små detaljer som kan vara avgörande för trivseln – som ljudnivå, solläge och närhet till lekplatser.

                           Planera flytten med framförhållning

Börja i god tid – rensa, sortera och bestäm vad som ska följa med. Det gör packningen enklare och flytten billigare. Kontakta skolor och förskolor i tid, särskilt om ni flyttar inför terminsstart.

Gör också en flyttplan med datum, kontaktuppgifter och alla viktiga uppgifter samlade på ett ställe. När stressen sätter in har ni all information lättillgänglig. Ett bra tips är att skriva en lista över “första dygnet i nya hemmet” – tandborstar, sängkläder, kaffe, laddare, barnens favoritgosedjur. Det gör att första kvällen blir betydligt lugnare.

Gör flytten till ett familjeprojekt

För barn kan en flytt vara både spännande och lite skrämmande. Prata om vad som väntar – nya vänner, nya platser och nya äventyr. Låt dem vara delaktiga i allt och låt barnen packa sina egna lådor som de vill.

För hela familjen kan det vara roligt att planera in något extra efter flytten: en picknick i Hagaparken, en tur till Skansen eller bara en glass i solen i den nya trädgården. Sådana stunder gör att flytten känns som början på något fint, inte bara en förändring.

                           Skapa hemkänsla i er takt

När kartongerna står på rad – börja med det viktigaste som sovrum, barnens rum och kök först. Resten kan växa fram i lugn och ro. Hemkänslan bygger man inte upp på en dag, men när vardagen börjar ta form och när ni hittar era nya rutiner, kommer känslan smygande: ”här är hemma”.

Våga låta saker ta tid – en flytt är också en chans att omvärdera vad som verkligen betyder något och hur ni vill leva framöver.

Idag tog jag med mig barnen och åkte iväg till Gröna Lund p deras pressvisning för Halloween! Mer om det i morgon, och då händer det lite annat väldigt roligt också. En grej som jag inte vågar jinxa i förväg:D

Det är också torsdag, och jag ska åka iväg med Robbans bil för att byta framruta. Det var tid bokat för det i tisdags och jag hade hela upplägget klappat och klart – syrran skulle hämta upp mig där så jag kom hem och sen skjutsa tillbaka mig. De vill ha kvar bilen i några timmar för att limmet ska härda eller vad det är, och då blir det lite långt att promenera runt.

Men när jag skickade ett mess till syrran en timme innan vi skulle åka, så tryckte jag upp Carglass sms för att se om de länkat adressen, jag var lite osäker på vart jag skulle:) Det hade de inte och jag skulle precis stänga ner när ett ord fångade min blick: Tyvärr. Vänta nu? Vaddå tyvärr? Det visade sig att de skickat ett sms om att rutan tyvärr var försenad och de hade flyttat tiden. Till idag, men då kunde jag inte så jag fick ringa direkt och boka om. Till torsdag. Så då gör vi ett nytt försök helt enkelt:) Samma tid, samma plats, samma bil, samma sak, och förhoppningsvis har syrran tid att hämta/lämna mig:D

Jag har ett skrivpass mellan 13-16 som jag tror att jag hinner vara med på, i alla fall det mesta, vilket jag ser fram emot:)

Sen ska jag också till min ICA-butik som har SuperBonanza-torsdag:) Var de fått det ifrån vet jag inte, om det är nåt alla ica-butiker har eller om man får bestämma själva. Men det spelar ingen roll, för det är ju sjukt trevligt med låga priser. Det är lite provsmak och faktisk en trubadur i butiken också. De gånger det har varit förut har det varit supermysig. Vi har en jättefin butik här!

Nej men jag ville bara kika in och säga Hej, och godnatt! Och ses i morgon då:)

Jag har ett tag nu funderat på att skaffa en bokhylla. Jag har inte speciellt många böcker eftersom jag läser nästan allt digitalt, och föredrar det. Böcker är mysigt men de tar alldeles för mycket plats som jag inte riktigt har, och jag har gjort mig av med mängder. Men sen har man de där man inte kan göra sig av med. Jag har några kartonger i garaget:) För de som jag ändå har inne, och som ligger och flyter omkring överallt och tar massa plats på fel ställen kände jag nu att jag vill ha en bokhylla.

Jag hade böcker i skåp och lådor, på hyllor och lite här och var, och aldrig att jag hittade nån jag ville läsa eftersom det var för mycket meck för att få tag i den. Bättra att ladda hem på paddan:)

Funderade över om jag hade nån bokhylla nånstans, men icke. Frågade syrran, tillsammans har vi ofta det mesta, men inte heller hon hade nån. Gick in på Marketplace på Facebook och den först annonsen jag såg blev jag förtjust i. En vanlig Billy med glasdörrar, perfekt ju, inget damm!

Min tanke var att ställa den i ett helt annat rum, men sen ändrade jag mig och bestämde mig för att det skulle bli bra nere. Här precis nedanför trappan:

Det här är efter att hag tagit bort alla kläder som hängde på tamburmajoren i hörnet, kläder som ingen skulle ha. Det var ett gäng regnkläder som var på väg ut i garaget, två jackor som skulle kastas… ja🤦🏻‍♀️

Byrån flyttades ner från mitt sovrum när jag fick en ny där inne, och spegeln är suverän, men alldeles för utrymmeskrävande för att egentligen få plats nånstans. Köpte den på secondhand och den är ju från nån butik från början. Bra, men tar för mycket plats.

Så här ville jag ha min bokhylla! Skulle bara hämta den först, och bad syrran om hjälp. Vi tog min bil, som är längst även om hon får in hur mycket som helst i sin annars, så är just längden besvärlig att göra något åt. Jag som i många år körde en förlängd folkabuss  där precis allt gick in utan att ens fundera, tror fortfarande att det ska funka likadant. Det gör det inte kan jag meddela, men lik förbannat tror jag det;)

Vi körde iväg, jag hade fällt sätena och säljaren öppnade grinden så vi kunde köra in till dörren. Fast jag hade måtten på bokhyllan så hade jag fel uppfattning om hur stor den var, jag trodde det var en annan sort helt enkelt, alltså en annan bredd. Eter att ha burit ner den, givetvis en våning upp:) och fått in den i bilen så gick det inte att stänga bakluckan. Nej, det är ju okey ändå, man kan surra och vi hade med oss remmar. Men så flyttade vi ändå fram sätena lite till och nu fattades det en så liten bit…. genom att fälla upp ryggstöden så gick plötsligt luckan igen:) Tadaaa! Det här blir bra det!

Den lilla detaljen att jag stod utanför och drog fram sätet hade jag glömt och när jag skulle knö mig in bakom ratten var det tajt. Riktigt jäkla råtajt. Men vafan. Det går nog! Säljaren öppnade grinden i andra änden för att jag skulle slippa backa, vilket i normala fall inte är några problem överhuvudtaget så jag tänkte protestera först;) men var väldigt glad att jag endast behövde köra framåt. Jag hade så trångt för benen att när jag skulle koppla ur för att komma iväg lyckades jag inte få upp foten:D Rusade motorn och tänkte att nu hade nåt gått sönder eftersom jag inte rörde mig ur fläcken. Men så fick jag tänka till lite, ändra vinkel på benen och jadå, nu går det, jag kan både gasa, växla och bromsa:) Ratten hade jag väldigt nära magen, men det var inga stora problem, värre var det att få på sig säkerhetsbältet som befann sig långt bakom. Jaja, efter att ha lärt mig det nya körsättet var det inga problem och vi kom hem som planerat, det var inte jättelångt att köra och tacksamt nog max 50:)

Hemma började sen stora städet. Byrån skulle få flytta in i rummet utanför tvättstugan, men där stod redan en annan byrå, en låg variant som var helt tom men ovanpå hade det byggts ett berg av kläder som ska till återvinningen. Ett BERG alltså, jag fyllde fyra stora säckar som Robban sen fick släpa ut i garaget för vidare befordran nånstans.

Spegeln tog Jordan in till sig, och allt annan skit som stod här, massa tomma ihopvikta kartonger osv, flyttades också ut i garaget i väntan på transport till tippen. Tamburmajoren som behövde limmas lite bankade jag ihop och tog upp till mitt rum. Det är min mormors som hon hade i hallen och jag har haft den på olika ställen i huset. Alla ungar har eller har haft olika varianter av tamburmajorer i sina rum det är ett suveränt sätt att slippa högar på stolar och golv.

Så blev det såhär till sist. De fula rören i taket är ventilation, och kan inte göras nåt åt, det är bara att blunda för dem. Men bokhyllan gick perfekt in under dem, och för att inte täcka för elementet mer än nödvändigt så ställde vi den in i hörnet. Det ser inte så tokigt ut i verkligheten som det faktiskt gör på bilden. Det ser helt ok ut:) Jag hade tänkt att kanske måla om den, men här passar den ju fint in med dörren i sammalika ungefär färg.

Ljusslingan har fått komma upp på en liten stol och om ni noterar den spännande detaljen i framkant nere vid sockeln?

Ja, det är helt enkelt ett dörrstopp:D

Robban kom ner och tittade och konstaterade att det kommer ju ta max en dag innan någon slagit upp dörren så glasdörren går sönder… fan, det hade jag av nån anledning blundat för. Det borde jag inte, för exakt det hände efter att jag i månader letat efter en dubbeldörr i glas för att sätta igen valvet vi hade in till sovrummet. Jag placerade en skänk bakom och sen smälldes dörren upp och glaset sprack såklart. Idiotiskt, men att göra om det igen? Det är ju snudd på inlåsning. Till mitt försvar skulle inte bokhyllan stå här, utan helt fritt från dörrar:)

Men jag är ju inte helt tappad bakom en vagn och uppstår problem så löser man dem. I det här fallet med en bit av en (oanvänd) avloppsslang, ett tippskydd till en spis, silvertejp, buntband och kartong:) Tippskyddet tejpades fast i hyllan, avloppsröret är fastsatt med buntband i tippskyddet och kartongen är som ett lock på framsidan:D Det blev lite fjädrande och med gott om avstånd mellan handtaget på dörren och glasluckan har jag gott hopp om att det ska vara helt längre än en kvart i alla fall. Ta i trä.

När jag gick ut i garaget för att speja efter saker jag kunde använda insåg jag att det är något av det roligaste som finns. Eller okej, inte roligt, men det är kul iaf, att leta runt efter nån grej som kan funka till nåt helt annat än det är tänkt för. Det värsta är att det också bekräftar att man aldrig ska kasta nåt:) Jimpa envisas med att jag ska rensa och kasta och göra mig av med saker, för det är inget att ha. Men att han sen spar på saker, det är en annan sak:) Han hävdar att hans saker är viktiga på riktigt och fine, må så vara, men även de små sakerna är fiffiga. Nu har jag skrivit saker fem gånger i ett stycke:D Eller sex till och med;)

Alternativet till det här hade varit att borra i golvet för att sätta ett dörrstopp där, vilket jag absolut inte tänker göra. Eller som jag tänkte först, sätta stoppen på dörren. Men det visade sig vara sämre, så nu blev det såhär:)

Jag är inte stylish, det kan vi alla enas om, jag är däremot funktionell. Det behöver inte vara vackert bara det funkar, men det gör såklart inget om det är fint.

Att skruva tillbaka dörrarna var ett litet elände, jag lyfte dörren med foten, balanserade den där och försökte skruva med ena handen samtidigt som jag passade in med den andra, svor som en borstbindare och sen upprepa på dörr nummer två:) Men skam den som ger sig.

Nu har jag mina böcker här, och kidsen får fylla på med det de har om de vill. Det är ju Harry Potter, Twilight och sånt, och jag har ett gäng Stephen King som jag inte klarar av att kasta. Jag hade gett dem till Janelle tydligen men fick tillbaka dem nu:) Och det var nån iaf som jag inte läst så det gör ju inget. Sen har jag diverse författare som ligger och väntar. Jag är nöjd, och jag har fått massa plats i andra skåp och lådor som jag nu kan lägga det som borde legat där från början:)

Vad tycker ni?

Edit: det här inlägget skulle ut igår, men det ville sig visst inte, så det kommer idag, tisdag, men inte så noga:)

Och jag säger väl som vanligt då: Fasen vad snabbt tiden går!

Lite som Astrid Lindgren och hennes syrra började sina samtal med ”Döden, döden”, för att liksom avhandla alla som dött sen sist. Det är för övrigt något vi använder om galne politikern Erik Pelling. Man är förbannad på honom jämt och ständigt, för han är så enkel att vara arg på. Det är bara dumheter som kommer från honom och när vi båda vet vad vi pratar om så drar vi en ”Döden, döden”, och så är det bra med det.

Nåväl. Förra veckan hade jag fullt upp med att redigera filmer, och det höll jag på med in i det sista på lördagen när vi skulle ut;) Eller jag avbröt för att åka ner och kolla på Jamies match. I stormen Amy;) Stundtals blåste det så hårt att bollen rullade utan hjälp, och i andra halvlek fick jag byta plats för det började regna lite för mycket för att sitta utan tak. Kall blev jag, men inte sådär totalt genomkyld som man kan bli.

Plötsligt la sig gräsklipparen i också och körde rakt in på planen för att sköta sitt jobb:D

Matchen slutade 4-0 till Danmark som är vårt lag. Vi hör till Danmarks församling, jag antar att det är därifrån det kommer, hela området runt kyrkan heter Danmark. Jag har givetvis googlat för att bli klokare, rimligen kan vi inte ha tillhört landet Danmark en gång i tiden för vi ligger lite väl långt ifrån, och så var det inte heller. Men med mycket gammalt så är det oklart, verkar vara något med det fornnordiska namnet Dank, som betyder sankmark/blöt mark, i kombo med ordet mark. Så sankmark mark:D

Det verkar också finnas ett dialektalt ord här, dan, som betyder just sank/blöt mark. Vi bor ju på Upplandsslätterna som väl om jag inte missminner mig helt, var hav tidigare. Så att det var blött här i forntiden är ju inte helt otänkbart.

Jag åkte för att tanka, det var extrapris hos INGO:) och sen hem för att göra mig i ordning och redigera det sista. Jag plattade för en gångs skull håret, vilket var skapligt i onödan eftersom det regnade satan ute sen. Tänkte in på det;) Sen blev det plötsligt akutbråttom till bussen, och på vägen insåg jag att jag måste fylla på min jäkla reskassa för att kunna betala biljett. Stressad som fan lyckades jag inte, och fick hoppa på bussen utan att betala. ”Jag ska bara fylla på !” sa jag ursäktande och busschauffören som var av den bra sorten, replikerade lugnt att det var ingen brådska. Men hur det var så lyckades jag låsa mitt bank-ID. Inte förrän jag vaknade morgonen efter insåg jag att jag använt helt fel kod, men jag var tvärsäker på att det var rätt.

Jaha? Och hur gör man nu då? Det är hopplöst att åka buss nu förtiden för man vet aldrig hur man ska betala. Men när jag frågade om jag fick betala med kort så sa han att det gick ju lika bra det, och kostade samma lika. Jaha, ja. Men då behöver man ju inte fylla på reskassan i fortsättningen och låta UL få ränta på mina pengar:D Förr var det olika priser för alla sätt att betala men nu enhetligt tydligen. Det är ju bra, men tappar inte appen sin vits då? Men för alla som inte har appen är det ju skitbra! Mamma till exempel som inte alls fattar sig på sånt.  Min största oro var om jag skulle kunna betala med mitt kort resten av kvällen, för jag hade inte med mig fysiska kortet utan enbart det i mobilen … men det funkade ju, jag kunde använda koden. Rätt kod:D

Vi stormade in på O´learys där de andra satt, och slog oss ner.

O`Learys skickade ut följande för några dagar sen och jag som är en ordpolis utan dess like och får ont i själen av fel skrattade länge åt det här:

När det skickade i vår fotbolls-grupp så replikerade jag med att det var ju skönt att det blev nytt kött, man är ju ändå rätt less på att äta gammalt kött;)

Och det är ju inte konstigt att man mår dåligt dagen efter om det serveras gammalt kött;)

Och låt mig direkt tillägga: Jag är inte perfekt. Jag stavar fel här mellan varven, oftast för att autokorrekt får för sig att jag menade nåt annat och ändrar ordet utan att jag noterar det, och det blir meningar som ingen normalfuntad person begriper. Men jag skulle aldrig släppa ifrån mig ett pressutskick som såg ut sådär ↑, eller skicka in en uppgift som inte var korrekt stavad.

Det var extra kul i lördags då två från en annan stad var med, snubben träffar vi några gånger per år, men hans fru är det mer sällan. Hon är sjukt kul och trevlig så det är roligt att ses. Nu såg vi Liverpool förlora mot Chelsea och det var ju inte så muntert. Jag själv kan inte bry mig mindre om Engelsk ligafotboll:)

När vi sen skulle vidare så lyftes för första gången vad jag kan minnas, i det här gänget, att vi skulle till Shotluckan. Jag har aldrig varit där, men kvällen innan hade Lovelia varit där, hon har ju fyllt 18 och får äntligen gå ut och festa med kompisarna som föddes tidigare på året:) Hon messade mig att Tindra jobbade ju där! Och vem är då det? Jo det är Janelles Simons kusin. Världens coolaste, trevligaste och härligaste tjej. Det hade jag ingen aning om, och att det kom på tal just när jag fått reda på det, det är väl ett sammanträffande ändå:)?

Vi gick dit och det första jag såg var …. Tindra:) Som rekommenderade oss shoten Hallonpaj. Som sagt hade jag aldrig varit där och inte fattat hur mycket show det är. Det är ju inte direkt som att de trött häller upp en shot, nej då, här berättades en story om mormor som bakade hallonpaj, och hur, och eftersom jag ju känner mormor i det här fallet var det extra kul. Sen satte hon eld på hela bardisken när det skulle gräddas paj:)

Så läckert ju!

Vi följde upp med en shit som hette Gul Snö, och det var inte mitt val kan man säga. Jag har en aning svårt för det här med kissochbajs-humor, och dissar alltid allt sånt på ett tidigt stadie. Tycker det är barnsligt och inte helt värdigt vuxna människor. Men, nu är ju de man umgås med inte likadana och en Gul snö serverades. Jag fattade noll när killen som serverade elegant klev upp på bardisken men sen klarnade det ju. Gul snö var det ja…

Det var sockervadd på toppen som sen ”kissades” ner med något jag inte vet var det var, men det var sött och gott:)

De andra tyckte det var kul medan jag härdade ut:)

Sen var det nog och vi gick in på Kaliber Bar vägg i vägg och drack hårdrocksöl.

Efter det började det viskas om O´Connors och jag böjde mig … avskyr ju vakten där, men sen avblåstes det utanför. Nån ville hem, nån annan hakade på och vi gjorde samma. Sa adjö, hejsvejs ses snart, och så drog vi mot bussen. Via DogBar för syrran glömde gå på toa 😉 Där bytte jag några ord med lite folk som ville att vi skulle hänga på till MelodyClub, men vi avböjde och började traska mot bussen. Men då ringde killarna, de hade ändrat sig och var nu för en sista öl på DomCraft, en fin-pub med öl som man inte bör dricka som sängfösarare, det är höga alkoholhalter på de flesta och de smakar mycket. Suröl finns också på menyn och gin av alla de slag. Men just gin och tonic kan jag sällan dricka utan att bli riktigt dålig, tror jag är allergisk mot tonic;)

Jag har för länge sen lärt mig att på DomCraft dricker jag vatten, inget annat, men man kan ändå sällskapa, och stället är supermysig. Det är i de gamla valven ”under” domkyrkan och det är maffigt. Trappan upp är smal, ojämna tegelstenar på golvet, slitet sådär så man ser stegen från århundraden, en ledstång i smide och brant som fasen. Oerhört charmigt.

Vi snackade vidare en lång stund och sen ville de stänga, och vi skiljdes åt igen, men ses på fredag igen när Sverige ska försöka spela fotboll och vinna.

Bussen hem, och barnen hade lämnat en bit kanelbullekladdkaka till mig, som jag käkade upp under förtjusning, den var riktigt god:) Sen gick jag runt lite, fixade med det ena och det andra, inte riktigt trött, men inte riktigt pigg heller. Jag har sovit taskigt sista tiden och insåg igår att det var fullmåne. Jag borde verkligen skriva upp det, för då skulle det vara enklare att hantera de där sömnlösa nätterna när jag bara snurrar:)

Till sist kröp jag i säng i alla fall och vaknade alldeles för tidigt morgonen efter, med insikten om att jag använt fel kod till Bank-Id. Jag kan fortfarande inte begripa hur, men jag var så jäkla stressad och helt säker på min sak. Av nån anledning funkade det inte heller med face-id som jag brukar kunna använda. Eftersom det kröp i mig av irritation över att det låst sig och jag hade fått nåt brev i Kivra som jag var tvungen att läsa, så klev jag upp och påbörjade jakten på att få tillbaka det. Man kan ju inte logga in på banken utan Bank-Id, så jag bytte sätt till bankdosa och letade reda på min. Den ligger där den ska, vissa saker har jag minutiös ordning och reda på. Men, eftersom det var ett halvt sekel sen jag använde den sist var såklart batteriet slut. Jaja, men nån annans dosa låg där också. Med batteritorsk. Vafan? Novalies dosa då, den låg där men i den var den trippelA batterier och inte knappcell, och givetvis hade jag knappcellsbatteri i lådan, men fel sort som inte funkade.

Nu såg jag framför mig hur jag måste uppsöka bankontor för att fixa det här, och paniken kröp i nacken. Swedbanks köer är timslånga på det kontor man kan gå till i Uppsala, jag har sett dem ringla utanför. Nej, nej, nej. Fan, fan, fan.

Googlade. Det går att använda giltig svensk id-handling. Jippie!! Inte körkort. Menvafan! Pass då? Ja, pass funkar, och det har jag också koll på så fram med det, och scanna koder, scanna fejset för att jämföra och tänkte att det kommer aldrig funka. Jag är äldre och saggigare, jag är nyvaken och svullen, jag är inte mitt snyggaste, tvärtom…. Men det funkade utan problem:) Pust!

Scanna med luren ovanför det stängda passet och vips hade jag ett nytt bank-id:) Ännu en anledning alltså att alltid ha ett giltigt pass:) Jag har gärna det för man vet aldrig när man kan behöva det. Rätt vad det är testamenterar en okänd släkting i Amerikat en förmögenhet till en och man måste åka över och hämta ut den:) Better safe than sorry.

När jag nu hade löst problemet kunde jag logga in i Kivra och läsa mitt mail, och sen var det frukost och städ resten av dagen.

Jag har städat ur skåp och lådor, för när det inte finns plats att lägga undan saker på sin rätt plats, då hamnar det överallt och ingenstans och bara flyter runt. Jag har köpt en till liten rullvagn som jag ska ha som kontor, där jag kan ha alla mina jobb och plugg-saker, och den monterade jag ihop. Jag kastade en hel massa jox, och jag grejade på till långt in på natten mot måndag:)

Bra söndag ändå:)

♥ Vet ni då?

Den sista september, alltså igår, så fyllde min näst äldsta dotter Patricia år, hela 30 år! Det är ju inget annat än helt galet:)

Nu är Janelle, Patricia, Robban och Corrinda äldre än mig, för jag är ju som alla vet, 23 år:D

Den där lilla gofisen som var som en liten ängel tills hon blev två, då jäklar blev hon en fallen ängel:) och under uppväxten var hon bitvis en liten djävul:) Haha, det är hon den första att skriva under på ♥

Men hon har alltid varit en fin tjej, en bra tjej och en stor glädje i mitt liv ♥

De här kläderna alltså:) De köpte jag innan Janelle föddes, och hon åkte hem i dem från BB. Patricia också och alla andra barnen utom Corrinda. Och det av den enda anledningen att hon ju är tvilling och eftersom Robban var den förstfödda av de två så fick han ha de här byxorna:) Corrinda hade det par jag köpte samtidigt, med små kaniner a la Peter Rabbit på:) Jag tror inte att varken Jack eller Flora hade det på sig när de åkte hem från BB, men de har haft dem iaf:) Tror jag, för vet inte säkert om Florisen haft dem.

Jaja, lång utläggning om ett par brallor, men de är så himla fina tycker jag:)

Patricia har alltid varit en pysslig tjej, hon gillade pärlor och småplock, djur och dockor, hon äskade sina dockor och gick alltid runt med sin favorit i famnen. Sen var det smink och fix, och hon är superduktig på sånt. Städa gillar hon och är väldigt pedantiskt på vissa saker, noggrann kan man ju också kalla det. Hon var också bra på att plocka ögonbrynen;)

Hon har haft olika färg på håret, olika längder under alla år, sällan andra färger än blont till svart, alltså inga röda, rosa, lila osv hårstrån där inte. Nu ha hon precis färgat/tonat eller vad det är, tillbaka från det blonda till en mer cendré färg med slingor, supersnyggt. Hon var väldigt blond som liten, riktigt vitblond, men med åren har det mörknat. Det här är från en blond period.

Jag skulle leta foton idag på henne, men Trixie ockuperade vardagsrummet med sina kompisar så jag kom inte åt fotoalbumen:) så det får bli en annan dag.

Patricia var den som fick rycka in som den andra vuxna här hemma när hennes pappa ballade ur och drog. Inte för att jag krävde det utan för att hon var så nära småkidsen. Jamie och hon är som two peas in a pod, och hon har älskat honom innerligt. Hon var ju …hm… 16, tror jag, när han föddes och har tagit hand om honom som sin egen. Han har älskat henne precis lika mycket, och givetvis gör de det fortfarande men på ett annat vis:) Jordan och Lovelia var också små när Patricia var rätt stor, och hon har alltid varit en lillmamma. Jag tänker aldrig förneka att hon fick ett tungt lass på sina axlar, och jag är evigt tacksam över att hon fanns där. Hon var också så stor, och hade rummet så hon hörde vad som försiggick i köket och vardagsrummet när det var arga röster, och den där natten när han drog hörde hon ju allt. Jag önskar att hon inte gjort det, men jag kan inte göra det ogjort. Och det är heller inte jag som var ett svin🤷‍♀️

Patricia♥

Hon heter Christina i andranamn efter min systers andranamn och efter vår farmor. Som iofs hette Stina:) Under alla år har hon kallats för Pisan:) Det för att när vi kom hem med henne och presenterade den nya bebisen för Janelle som då var ett år och nio månader gammal och inte pratade så mycket, så sa hon först att det var Nellis Bejjis. Alltså Janelles bebis. Sen försökte hon säga Patricia och det blev Pisan, och så blev det. LillPisan:)

Pisan har vuxit upp till en klok vuxen, med mycket hjärta. Jag känner igen mig i väldigt mycket i henne på många olika vis, och det är säkert delvis därför vi under åren bråkat så stickor och strån rykt:) Nu för tiden skriker vi inte på varandra riktigt så;)

Hon kom hit en sväng idag(jag skriver ju det här mitt i natten) och vi satt och babblade en lång stund, så mysigt ♥

Nu ska vi ha kalas snart, ska bara försöka samla ihop oss alla!

Grattis Patricia på 30 årsdagen, jag älskar dig för alltid till månen och tillbaka ♥