Här sitter man i godan ro, kollar väderprognoser och funderar på om jag ska skriva eller redigera film, har precis haft upprop i min kurs för terminsstart.

Så ringer telefonen med ett nummer från Stockholm. Jag svarar ju aldrig på okända nummer, men det här såg bekant ut.

Det var från Karolinska sjukhuset, plastikavdelningen. Och de hade minsann en tid till mig. Nästa torsdag, ville jag ha den?

Allt i mig skrek NEJJJJ! Jag är dessvärre sån till min natur att jag får panik när jag ställs inför faktum och det självklara direkta valet är alltid nej, jag gör det inte. Med åren har jag lärt mig hur jag fungerar, att det är instinkt och rädsla som talar först, det är säkert en gammal överlevnadsgrej;) Jag har lärt mig att inte följa den blint utan att reflektera först, och svarar oftast ja. Tänker att jag kan alltid ändra mig i värsta fall, men bara jag fått bearbeta det känns det bra sen.

Jag velade en stund, frågade, eller mer konstaterade, att det väl skulle dröja till nästa tillfälle om jag sa nej? Grejen är ju att min plastikkirurg är superbusy och nu hade planeringssköterskan som ringde, legat på honom om att de måste beta av köerna, han hade fått tillgång till en extra operationssal och …. tja, jag sa ja:)

Resten får lösa sig.

Det märkliga är att det är samma grej som sist, de ska fettsuga och sen spruta in fettet i min vad, och då skulle jag vara inne tidigt på morgonen, åkte ner på op vid elva och det var ingen diskussion om att jag skulle ligga kvar över natten. Nu ska jag infinna mig elva, vilket innebär att op blir några timmar senare, och åka hem till kvällen redan. Det är jag inte det minsta sugen på, för jag hade kanske inte superont iofs sist, men jag var rätt off. Men, hon sa att mår jag inte bra får jag såklart stanna, och det lär ju även vara så om man åker in rätt sent på operation, de måste ju ändå ha lite koll på en efteråt:D Tror jag iaf:)

Till er som eventuellt inte vet vad jag snackar om nu: Jag har en skada på ischias-nerven på höger sida, som jag fick av den K-vitaminspruta som alla nyfödda barn får för att förhindra stora blödningar, det är en koaguleringsfaktor. Den lilla sprutan slet sönder min nerv, med livslångt lidande. Jag har nedsatt funktion i hela högerbenet pga det. Min fot och underben är atrofiska, förtvinade med ett vanligt hederligt svenskt ord;) och jag har inga muskler i vaden, vilket ger en stor synbar skillnad. Efter att i många år tjatat på Akademiska sjukhuset, som är mitt sjukhus och dessutom det sjukhus som skadan tillfogades på, det sjukhus som lovade att hjälpa mig med allt tänkbart runt det här… eller de lovade ju mina föräldrar för jag var ett barn. Akademiska vill inte, och jag krävde en second opinion på KS. Fick den och de ser inga hinder för att inte göra en vadförstoring. Min plastikkirurg har gjort flera med helt godtagbara resultat. Det blir aldrig ”bra”, för utgångsläget suger ju, men det blir en mindre visuell skillnad och det är gott nog för mig. Jag har ju i hela mitt liv haft enorma komplex över det här 🤷‍♀️ Min fot ställer till med mer problem rent så, jag haltar och jag har ont och den är mest som ett träben;) men det är utseendemässigt som det är jobbigast, för, låt oss vara ärliga – folk reagerar mer på det än att jag haltar.

Nu har jag påbörjat det här, och vi har genomfört en fettsugning, där fettet sen rensas och sprutas in i vaden. Grejen med fettransplantationer, är att väldigt mycket av det flyttade fettet försvinner, upp till 70%. Varför inte icke-flyttat fett kan bete sig likadant kan man ju undra, det vore ju trevligt, men nej då, det samlas och sitter som berget;) Man behöver därför ofta göra om det, och nu är jag på operation två.

Tanken är också att jag ska få implantat i vaden så småningom. Det här tar tid i sig, man ser inte det slutliga resultatet förrän efter flera månader med fettransplantationen. Jag gjorde den första i september 2024 och det är stor skillnad på hur min vad ser ut idag mot från början. Men den är långt ifrån vad den kan bli, med hans hjälp, och jag ser fram emot det.

Tillbaka till operationen som sker på torsdag, om nu inte sjukvården ställs in pga det stabsläge som jag såg på nyheterna att de ställts i pga snöoväder. Jag fick ju min operation på foten inställd med superkort varsel inte en, utan två gånger under pandemin, så jag är van, jag tar det isf. Jag kan ju bara referera till hur det var sist, och då vaknade jag med en gördel tajt snörd runt kroppen och ett par svintajta cykelbyxor, det för att man vill inte att det fett man sugit bort lämnar tomrum och man vill tajta till dem. Typ, inte helt lätt att förklara för jag vet inte riktigt själv;) Jag kunde gå upp direkt, men hade ju skapligt ont. Jag är inte sjåpig och väldigt smärttålig, speciellt på sånt där. Att ha ont i huvudet är värre, att ha ont i en kroppsdel pga en operation är en baggis. Ta i trä;) Jag hade väldigt ont när jag ändrade ställning, det kändes som det slet i såren och det fick sin lilla förklaring när jag var tillbaka för omläggning en vecka senare. De plåsterlappar som satt över stygnen hade fastnat en aning i gördeln så de slet ju verkligen i huden, dock inte i stygnen. Jag hade om jag minns korrekt, två hål på vardera lår, ett strax ovanför knät och ett uppe på låret på utsidan, och fyra, eller om det var fem, hål bak i ryggen och sidorna. De tog fett från lår och flank. Den här gången hoppas jag att han är sugen på att ta det från magen, för det är jag:) Han säger att jag har ett veck under magen, som kanske blir mer synbart om han gör det men jag skiter högaktningsfullt i det:D Har inte ens noterat det förrän han sa det, det är väl ungefär där ett kejsarsnitt läggs tror jag, och det syns inte under underkläderna. Jag hatar ju att vara naken, är det enbart när jag duschar, och att jag skulle bekymra mig om ett litet veck är inte troligt:D

Men han får väl bestämma. Jag kände mig som ett stycke kött när han förklarade för sin kollega vad han skulle göra;) och det är väl

så läkare ser på en där inne på operation:) Insikten om att de vänt och vridit mig på operationsbordet är hemsk och den försöker jag förtränga, den synen vill jag inte ha. En fet, vit, flabbig kropp som vänds runt. My god. Jag kände av tuben i halsen väldigt mycket efteråt och det är väl för att den rimligen bör ha skavt runt där inne när förflyttningarna skett. Hostade till i princip var 30 sekund hela första natten eller så. Men förutom det så gick allt strålande, nemos problemas och jag hoppas det blir så nu med.

Jag fick inte träna på jättelänge dock. Inte få upp pulsen mer än vanliga promenader, vilket gjorde att jag i åtta veckor hade totalt träningsuppehåll. Det känns tufft när jag nu är i gång igen, men vafan, kanske hellre nu när jag inte är i superform, mot att behöva vila länge när man är i toppform:) Vägen tillbaka känns en aning mindre brant på nåt vis.

Jaja, det här blir som det blir, blir det uppskjutet så är det så, och allt löser sig till sist, det är jag ändå övertygad om:)

Nu kom jag av mig i det jag skulle göra, skriva eller redigera, och oron kryper runt i stället😎 Rätt normalt ändå, tänker jag:)

Angående SJ och min resa, så fick jag det här nyss:

Jag håller tummarna för att det blir inställt, det är egoistiskt jag vet, men jag vill ha tillbaka mina pengar:)

Det vräker ner snö i Ö-vik, sa min lärare, men i Umeå var det lugna gatan sa en kursare, så det är lite blandad kompott. Hur det blir visar sig, det är väl bara att sitta lugnt och vänta:)

Ha det gott, nu ska jag göra nåt:)

…så blev kursen omvandlad till digital träff ist för på plats, pga vädervarningar i Kramfors med omnejd. Vilket bra år jag valde att gå kursen;) Med både översvämningar och nu kanske snökaos. Jag hoppas så innerligt att mitt tåg blir inställt också för jag har icke ombokningsbara biljetter. Håll en liten tumme för det:) Sist bokade jag biljetterna sent kvällen innan, nu var jag ute i god tid. Såklart:D

Men men, inget ont som inte har nåt gott med sig En av kompisarnas kille spelar på DogBar i helgen, och jag har varit lite deppig över att missa det, de är riktigt bra, men nu kan jag ju. Förutom att jag behöver vara i skaplig form klockan nio på morgonen sen;) Meeeeeeen, man behöver ju inte ha kameran på:)

Vi som skulle ha så kul grejer för oss den här träffen, läste precis schemat, vi skulle öva inrymning:D Och prata gruppdynamik med nån kurator, och ha författarbesök av en tjej jag läst och tyckte var rätt knepig:D Men, allt blir digitalt, eller det mesta, svårt att inrymma kanske. Det är lite lustigt, jag fattar att skit kan ske var som helst, men Hola är en byhåla, och skolan har bara speciella människor, det måste man vara för att gå skola mitt ute i ingenstans. Jag menar det på ett bra sätt, givetvis! Vi som kurs är bara där  på helgerna så risken för oss är väl minimal, men det är ju inga undantag som gäller, alla ska veta vid en akut situation.

Jag var så taggad på den här träffen, har längtat efter att träffa kursarna igen, och det blir inte lika kul online. Det som är roligast händer ju liksom utanför lektionstid, alla samtal över kaffekoppar och på kvällarna. Jaja, vad är väl en bal på slottet.

Idag var jag ju grinig as fuck, och det här var väl en naturlig fortsättning på det kanske….;) Karma, typ 🤣

Det var ju ett vårdcentralbesök på schemat, och jag höll på här hemma i godan ro, tog hand om tvätt, städade lite, plockade, fixade. Stod inne i badrummet och kollade på klockan där, konstaterade att det var en timme tills vi var tvungna att gå, klockan var 14, och tiden var 15.30. Kollade sen nåt på mobilen och hajade till när jag såg att den var 15.00. Kollade klockan, nej den var 14. Men sen när går ens mobil fel? Panik, för det är tajt med en halvtimme när man måste klä på sig och stövla i knädjup snö.

Hojta på ungen, på med kläder i ilfart och iväg. Jag är inte bra på att gå snabbt, har aldrig varit och kommer aldrig bli. Insåg ju för några år sen att det också finns en väldigt logisk förklaring på det, och det är ju min pajade fot. Jag har inget frånskjut i den utan haltar på och tappar liksom fart varje gång jag sätter i den. Syrran och mamma går som jävla gaseller, båda har ben som sådana också, långa smala, och jag har hela mitt liv fått halvspringa bredvid;) Samma sak idag kan jag säga. Det är bara jag i familjen som är långsam.

Väl framme på vårdcentralen hade vi fem minuter till godo, gott så, jag kunde fälla in mina broddar, och sen satte vi oss för att vänta. Jag hade bara kastat på min kappa, och insåg när jag höll på att svettas ihjäl och var tvungen att ta av den, att jag kanske inte var speciellt läckert klädd…

Inte det värsta, byxorna hade lika gärna kunnat vara storblommiga eller en  flanellpyjamas, det syns liksom inte under kappan:D Förrän man inte kan ha den på längre…

Jaja, vem bryr sig, det var en äldre dam i väntrummet och så sjuksyrran som tog hand om oss. Annars såg jag inte en person.

Jag gillar inte vårdcentraler. Det är ju för att jag inte gillar att vara sjuk, såklart, eller att behöva hjälp med något. Men jag ogillar stämningen som är, det är dämpat och ångesten sitter i väggarna. Med min emetofobi i grunden har det givetvis varit skitjobbigt att befinna mig på en plats där folk potentiellt smittar med något som innebär kräk. Idag är jag ju fri från den, men vissa saker sitter kvar.

Vi traskade hemåt i betydligt trevligare takt och kunde samtala också, det är jag också värdelös på, att prata och gå fort samtidigt:D

Hemma tog jag med Doris ut en sväng direkt, och sen fortsatte jag med det jag höll på med innan.

Vi hade bokat ett cirkelfyspass klockan 19, och syrran undrade om vi kunde åka lite tidigare för hon skulle hämta upp beställda varor på apoteket. Alltså är det någon som kan förklara för mig varför det blir billigare om man beställer sina grejor via nätet och en apotekare plockar ihop dem åt en i en påse så man sen bara kan hämta upp dem? Varför? Alla andra ställen, tänker på om man beställer mat exempelvis, har ju en leverans eller/ock plockavgift. Men Apoteket (alla varianter) har billigare pris online, än i butik och det skiljer mycket också, men det blir mer jobb för deras personal och det blir ju knappast några merköp när man kommer på att man ju behöver ditten eller datten?

Jag fattar inte!

Syrrans bils batteri är inte heller bra, den startade inte alls för ett tag sen och jag var där med batteriladdaren, så det är ju lite nervöst. Startar inte hennes måste jag skotta fram min, för den är ju översnöad igen. Robban var i väg med sin också. Men, syrrans startade och vi kom iväg, hämta upp på apoteket och hittade till och med en parkeringsplats vid Friskis. Det är ju vanliga gatuparkeringar och med den snö som ramlat ner och plogats runt de parkerade bilarna är det inte direkt vackert. Det är vallar, gropar och på sina ställen där det inte stod bilar när de plogade är det knädjup snö. Kommer bli så oerhört vidrigt när det blir plusgrader för att sen frysa på. Brrr.

Passet var med en ny tränare, för oss, hans namn har fått mig att avstå, han heter som mitt ex, med efternamnets initial samma dessutom. Det går liksom inte. Tills före jul när vi fick lov att välja på det eller inget. Det visade sig ju att han var kul! Såklart, hans namne har ju inget med honom att göra, men ni vet kanske hur det är? Han lyckas få till roliga och skitjobbiga pass som verkligen känns. Vi får försöka boka in honom stadigt på onsdagskvällar helt enkelt.

Hemma igen tog jag ytterligare en sväng med Doris och sen stod jag och funderade på om jag skulle skotta. Jag valde nej. Struntade i det, det var inte speciellt mycket. Nu vräker det ner igen, så det hade ju inte spelat nån roll.

Det här ser lite kul ut, två cyklar som nästan försvunnit i snön.

Har en cykel till som är helt överskottad. Var tvungen att säga till ungarna att de inte får lov att kasta sig i snön där för att undvika ett cykelstyre i magen eller så. Hemska tanke.

Vi har ju haft väldigt milt väder hela vägen fram tills den här snön kom, och att cykla har varit noll problem. Det har ju varit 5-8 plusgrader och jag funderade till och med på att cykla in till stan en kväll, men hejdade mig:D Min cykel tog jag undan för länge sen, men Jordan och Jamie cyklar hela året. Jag tycker inte de ska det, men eftersom det går snabbare så gör de som de vill.

Jaha, på ett sätt kändes det väldigt befriande att kursen blev online, jag får alltid lite stresspåslag när jag ska iväg, inte för att det tar en evighet att packa men det kräver ju lite tankeverksamhet, och nu slipper jag det. Eller slipper…jag hade ju påbörjat packandet för att vara ute i god tid för en gångs skull. Är det inte typiskt så säg?

Nu ska jag faktiskt ta och sova snart, så ni får ha det så bra, så hörs vi snart:)

Ja kanske har jag det, kanske är det på grund av att jag såg alla tre Fantastiska vidunder-filmerna igår till jättesent, eller, och den här är det mest troliga faktiskt – så är jag less på att vara nån slags oavlönad jävla piga åt jullovslediga tonåringar. Japp, där har vi det, det är där skon klämmer😎

Jag HATAR när köket ser ut som skit och jag är noga med att städa där. I resten av huset kan det var lite si och så, men köket vill jag ha i ordning. När jag då i morse möts av samma oordning som i går kväll, (som iofs inte är så konstigt eftersom ingen direkt städat köket i natt, det är ju min grej liksom) så rann det över. Jag menar, om man har ätit en tallrik med ris och currykyckling, kan man inte skölja av tallriken då? Diskmaskinen var väl full den dagen tallriken ställdes där och då ställer man den på bänken, men att inte skölja av? Jag får fan spunk på sånt. Det tar ganska exakt vad? Femton sekunder? Mindre kanske, att skölja av sin tallrik noga om man gör det direkt. När det torkat in tar det evigheter. Alla ungar tror också att det sitter en liten, liten gubbe inuti själva diskmaskinen och skrubbar rent allt porslin, och går ut med matrester, för hur ska man annars förklara att de ställer in saker som både har fullt av mat på sig och där det torkat in till förbannelse och behöver blötläggas i timmar innan man får bort det?

Diskhon var full av dels en del porslin men också matlådor som de vet att de måste diska själva, och en jäkla massa återvinninning som de inte ids fixa. Alltså skölja ur, platta till, lägga på rätt ställe. Bänkarna är fulla av smulor, kaffespill och katthår, och golvet är överbelamrat med … tja allt. Det är återvinningskassar överallt, på väg ut i garaget, för vidare transport nån gång till tippen, det är pantflaskor som om vi vore en pantcentral ( JAG köper sällan läsk, tror vi köpte ungefär 20 flaskor till jul/nyår, max alltså, och de är redan pantade) och det står saker överallt. Mina saker? Ja en del, men mest är det hushållets, som på nåt sätt är mitt ansvar.

En unge kom på att det var ett vårdbesök idag, på vårdcentralen 20 min bort. Det har snöat satan i natt igen och jag sa att då promenerar vi, såvida inte ungen ville skotta uppfarten först? Alla borde veta att det är ett absolut måste eftersom det är det enda jag tjatar om under vinter, men nej, det går liksom inte in. Min bil har ju också ett batteri som inte är toppen, det laddade ur för ett tag sen, så det är lite av en chansning varje gång, ska den starta? Att bara starta upp den och köra fem minuter, ställa den i en kvart och sen starta igen är liksom inte batteriets bästa vän. Jimpa säger att det inte är några problem, vi kan avvakta att byta batteriet, men känslan man har när bilen har strulat lite, den är jobbig.

Promenera kommer givetvis inte bli skitkul det heller, det lär ju vara oplogat, men herregud, hur lata kan ungar bli? Jag kan promenera så kan ungen ta bussen, I don´t care, liksom🤷‍♀️

Japp. Och tack, nu känns det bättre:)

Jag måste säga att ungarna är varken bättre eller sämre än några andra, de är tonåringar och de funkar inte helt klockrent, det blir bättre med åren;) Det är inte heller speciellt konstigt att det blir stökigt i köket när alla är hemma hela tiden och det äts mer eller mindre konstant. Men, att inte städa upp efter sig, och före om det är befogat, är inte okej. Jag är bara less på att behöva tjata om det.

Över till annat!

Inte för att jag har speciellt mycket annat att berätta, men jag var ute på promenad i snövädret igår. Länge. 16 tusen steg-länge faktiskt.

Det snöade på längden och bredden och tvären och upp och ner, med stora fina flingor och med små stickiga.

Syrran och jag möttes upp och när vi gått färdigt så kom hon på att jag ju hade ett paket att hämta. Just jävlar, det hade jag. Vi hade varit förbi där jag trodde att det låg kvällen innan, men då var det stängt. Fan, jag var jättetrött och hade ont överallt, men ingen minns en vekling och pannben osv, så vi gick dit. Långt. Bara för att när vi kommit dit så var det inte där paketet låg? Men va? Vi har tre utlämningsställen här, den ena vid ICA, och sen två små kiosker. Ingen av dem hade rätt adress som stod på mitt sms. Bring var det som paketet var skickat med och syrran hämtade ut ett paket från dem dagen innan på Ica, så varför inte mitt kommit dit var en gåta. Till sist, efter att ha klickat in i deras app och fått en vägbeskrivning som jag ändå inte fattade nåt av, utan plockade upp adressen i GPS, allt under ymnigt  snöfall så skärmen på mobilen var blöt och svår att se på, så visar det sig att Bring har satt upp skåp inne i bostadsområdet? Aldrig sett, och hade ingen aning om. Att jag inte sett dem är inte jättekonstigt eftersom det är på ett ställe jag sällan går, och de satt på ett hörn av en garagelänga. Skitsmart, för de som bor där, mindre smart för min del. Det är mitt närmaste ställe, om man ser till fågelvägen, men det är genom skogen. Ska man ta bilen åker man förbi ICA;)

Det var mysigt ändå:) Känslan är att vara liten igen, det såg ut så här för jämnan på vintern, vill jag minnas. Att man var en tvärhand hög då gör väl också att det kändes som höga snövallar säkert, men de här är höga även fast man är vuxen-lång.(Inte just här iofs) De har plogat ihop stora högar lite här och var, och så var det alltid förr, då byggde man ju snögrottor och fort och grejer och hade snöbollskrig:) Nu för tiden vet jag inte var de gör av all snö, men de lägger iofs upp väldigt mycket mer i plogvallarna utanför folks hus, och för den delen så har vi oftast rejäla snövallar att ta oss över när vi ska ut från vår gata och in på den större som går genom området, det gäller att inte komma först;)

Jag vet att de kör iväg snö till snötippar, men nu har de väl inte hunnit och det är väldigt ovanligt att se stora högar, men det är fint, och vintrigt.

När man är ute och går i snöstorm-ish och blir omkörd eller möter cyklister? Med sommardäck och elmotor? Kalla mig för vad ni vill, men i min värld är det vansinne. Det borde vara lag på dubbdäck på cykel om den ska framföras på väg vintertid. Jag har också mött tonårspojkar på elsparkcykel? Utan hjälm såklart.

Nåväl, jag nöjer mig med att jag är klokare än andra:D

Jag är också glad att jag inte har en barnvagn att ta mig fram med:D Tyckte synd om Janelle häromdagen när hon varit ute med barnen, Flora i vagn och Jack som efter en stund inte oooooorkade gå. Grattis:D I know exakt. Jag hade barnvagnar med STORA däck, och det tror jag hon har på sin med, men de här pyttesmå hjulen som skär ner i snön och bara vill snurra, de som är gjorde för köpcentrum och sommarvägar? Inte kul. Tacka vet jag äldre varianter, de tog sig fram i vilket skitväder som helst. Jag vet, för jag har rullat barnvagn i många år, och de första tre hade jag inget körkort:D

Den här tomten har jag gått förbi flera gånger nu, och tyckt att deras slingor i träden är så otroligt fina, men kunde inte fatta hur de fått dem så raka? Normalt är ju ljusslingor rätt så krokiga. Igår kikade jag närmare och kolla! Det är ju som en tråd:)

Väldigt fint! Ljus och snö, speciellt när det är de här varma ljusen, är så vackert 🙂 Ljus som kikar fram ur snö, fantastiskt, magiskt och supermysigt.

Just Precis nu blev jag inbokad på ett pass cirkelfys i kväll också, så nu börjar ju faktiskt dagen ordna upp sig:) Hoppas syrrans bil tänker starta för jag har ju en stor uppfart att skotta först:D Dessutom ser det ut som Robban ställt sig framför min av nån anledning, skulle tro att han körde fram för att skotta igår, men sen blev kvar där. Jaja, tar hans annars:)

Nu varnar de om nya snöoväder uppåt Sundsvall och jag blir nervös för min resa på fredag. Jag ska åka tåg förbi Sundsvall och upp till Kramfors… Tummar hålles!

Nu ska jag göra lite nytta, börjar med tvätten! Hörs snart:)

Den är gammal och det är inte jag som skrivit den, men den är kul och känns väldigt passande för tillfället 😂

Alla som går och längtar efter snön och nu klagar, eftersom det i själva verket är tanken på snö man längtar efter. Inte den faktiska varan;) Det är kanske egentligen tanken på en kopp varm choklad med marshmallows, en varm brasa och en kär person på en björnfäll man ser framför sig? Så får man detta 🙂

Varsågoda😂

EN SNÖSKOTTARES DAGBOK

9e december
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av landskapet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort. Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12e december
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

14e december
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoarerna. Detta är livet! Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15e december
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16de december
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme … Roligt.

17e december
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20e december
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järnaffären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22a december
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö inatt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i Augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23e december
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan. Kärringjäveln ljuger!

24e december
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt. Tanten ville att vi skulle sjunga julsånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen.

25e december
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!!. Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!!  Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvet med skyffeln …

26de december
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna …

28e december
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.

29e december
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30e december
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvet och kärringen har åkt till sin mamma …

31a december
Eldade upp hela jävla hushelvetet. Ingen mer snöskottning här!!

8e januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig men varför är jag fastbunden i sängen?

Idag, eller snarare nu på kvällen, så har vi äntligen kommit iväg för att träna:) Jihooo!

Syrran har varit risig sen jul, och jag har haft folk runt mig hela tiden mer eller mindre och träningen fick lågt prio för en gångs skull. Men idag hade jag bestämt att det skulle tränas, och då blir det så:) Vi hade sagt att vi skulle dra iväg lite senare, för att försöka undvik alla de här som signat sig på gymkort från första januari. Det är så här varje år, fullt med folk på alla pass och i gymmet och det är bara att härda ut, det brukar ta till mitten av februari, sen droppar folk av:D

Det är ju kul med nytt folk förvisso, men;) Det är rätt jobbigt också. Jag messade syrran vid fem och kollade om hon fortfarande var på och hur hennes bil såg ut, min är översnöad.

Hon svarade med en bild:)

När jag ser hennes tomt så inser jag hur jävla stor min är, och hur mycket jag faktiskt skottar🤣 Min bil såg ju exakt likadan ut, men eftersom jag bor längst ifrån där vi skulle träna och hon på vägen så är det smartast att jag kör. Det var bara att gå ut och sätta i motorvärmaren. En timme senare klädde jag på mig och gick ut för att skrapa fram min. Öppnade framdörren för att ta ut min borste, men den fanns inte där. Öppnade bakdörren, men inte där heller. Öppnade bakluckan men ingen borste. Nä, men okej då ligger den väl i lilla skåpet där den bor på sommaren. Men icke. Den är borta. Trodde att Robban kanske hade två i sin bil men nope. Ja, men jag måste ju ha nåt att sopa med, så jag hittade en tvättborste till bilen, den var inte speciellt bra men med lite svordomar gick ju det med. Startade bilen och körde fram den lite för att kunna komma åt på andra sidan, jag stod väldigt nära snövallen. Mitt batteri är inte toppen, så jag lät bilen stå där på tomgång en stund, och gick in och bytte om. Två timmars jäkla förberedelse innan man kommer iväg, det är en av de absolut största anledningarna till att jag ogillar vintern. För att åka och träna, jag ger mig själv ändå en stor klapp på axeln för det hade varit väldigt enkelt att skita i det😎

Sen halkade jag iväg till syrran. Jag har inte dubbdäck, för det är ju sällan det behövs, men just nu skulle jag gärna haft det. Å andra sidan är mina däck bra och greppet funkar, det är värre med knöliga vägar. Det tog ju över två dygn innan de plogade här och samma hos syrran, folk hinner köra rätt många vändor på den tiden och packa snön hur som helst. Det var länge sen jag körde i sånt här vinterväglag, helt klart. Vi kom både fram och tillbaka utan krångel och rev av ett pass lågintensivt. Många repetitioner, mjölksyraträning. För en gångs skull rätt koncentrerade, vi pratade men lyckades ändå köra igen passet snabbt och effektivt. Najs.

Det är runt -8, och det är ju faktiskt en trevligare kyla än när det är nollgradigt. Bara man klär på sig. Jag har min kappa och rejäla kängor, fuskpolo och mössan, men har inte tagit fram några riktigt bra vantar än. Det ska jag göra tror jag för det suger ju att bli kall om händerna.

När jag kom hem tog jag direkt med mig Doris på en promenad. Lika bra, jag var ordentligt påklädd, fick bara komplettera med halsduk och mössa, och sen tog vi en rejäl vända. Vi har trimmat tassarna idag och det var skönt för det fastnade väldigt lite. Det som fastnade var på den tass hon inte ville att jag skulle fixa, det kittlades;)

Det var liksom dagen det:) Jag har filmat en UGC-film också och ska redigera den i morgon, fått en annan film godkänd och det är trevligt. Nu ska jag koka te och krypa upp i soffan. Robban har övergett mig, så det blir inget Supernaturals som vi kollar på, han har börjat spela dataspel igen, och det får han väl göra då…. muttrar jag ilsket för jag vill se på Sam och Dean;)

Men men, jag får väl hitta nåt annat, igår kollade jag på Beck. Eller så struntar jag i det och gör nåt annat, bara det att jag inte orkar;) Jag behöver ladda batterierna inför nästa Gula jävla vädervarning med 10-15 centimeter snö som är på väg nu i natt.

Det går inte, jag har inte plats för mer snö nu, tack ändå, liksom. Det ska bli spännande att se i morgon hur det ser ut utanför fönstren.

Nu —-> mot tekokaren! Vi hörs snart igen:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

Igår när jag skulle ut på promenad tänkte jag till:) De två tidigare dagarna hade jag halkat omkring som en rejält berusad person i de upptrampade spåren i den oplogade snön, känslan är väldigt lik. Man har noll koll och fötterna slinter, balansen är obefintlig och allt är ostadigt under fötterna.

Men dessutom så är det bakhalt på glansig, polerad snö, och jag är himla bra på att halka, jag sätter ju i ena foten på ett knepigt sätt och har nog för lite tyngd på nåt vis. Jag hakar skitofta. För några år sen gjorde jag slag i saken och skaffade ett par rejäla vinterkängor med dubb som man kan fälla ut och in.

Ganska exakt de HÄR

Sen försvann snön och jag la upp kängorna i ett skåp. Sen blev det inte nån vidare vinter, och jag hade nästan glömt bort dem. Tills jag hakade runt i går, då kom jag på det, och hämtade en stol och plockade ner dem från överskåpet. Idag drog jag på dem och konstaterade igen vad jäkla snygga de är!

Och hur sköna! De är från Rieker vilket är ett märke som passar mina fötter otroligt bra, och även om de inte direkt är gratis kan jag, efter att ha använt nästan enbart deras skor de sista åren, alla modeller, alla årstider, konstatera att det är riktigt riktigt bra kvalitet. Jag var lite orolig att få skavsår men det behövde jag inte vara, de sitter som gjutna. Jag fick dock stanna och plocka ut ett granbarr som fastnat i strumpan;) men det är ju knappast dojornas fel.

Dubben under fäller man ut, som den under trampdynan, eller in, som den under hälen. Det är rejäla spikes, och vilket grepp det gav i snön. Helt galet vilken skillnad.

Jag var inte helt smart och fällde ut dubbarna direkt utan ville först kolla om det var halt, vilket det var. Att stå på ett ben och pilla med dem var inte lätt, plus att de var lite väl tröga, så jag surade lite över det och tänkte att de borde ha nåt litet verktyg eller så som kunde användas till att peta ut dubben. När jag kom hem och såg lapparna som jag klippte av i en hast och faktiskt gett till Novalie med orden: Kasta de här!, men sen ångrade mig, tänkte att jag ville kika på dem om skorna behövde nån slags TLC, så kunde jag konstatera att man ju fick med en ölöppnare! Wow! Coolt! Fast det var ju inte en ölöppnare utan ett litet verktyg för att smidigt fälla ut dubben🥳

Problemet löst. Jag är så nöjd med mitt köp, som legat och väntat i  skåpet. Nu kan jag gå promenader utan att dra på arslet. Jag gjorde det i fredags när jag stod och kollade på busskaoset jag berättade om, halkade till och flög omkull, landade på ena knät med ett rejält blåmärke som följd. När de plogar utan att sätta i bladet i marken utan bara liksom slipar av snön, då poleras den till blankis, och sandar de inte då blir det som att gå på såpa på glas. Inte kul. Och det är exakt så det är på många ställen här. Nu kanske jag inte får fler blåmärken🤣

Det KAN vara tantvarning med dubb, men när jag visade de här på Instagram kommenterade flera att de var 36 och använde det. Just 36 också, så man kanske blir klokare vid den åldern;) Jag väntade tjugo år till förvisso, men bättre sent än aldrig:D

De bra och snygga kängorna hittar ni här.

Finns såklart fler skor av alla modeller att kolla på, en del nedsatta, andra inte:)

Det är så roligt att se er i kommentarerna! Jag älskar det:) Sluta inte, för även om ni tror att ett litet hej eller med- eller mothåll inte spelar nån roll, så gör det det. För mig:)

I dag är det måndag och igår messade Jimpa och ”bjöd in” mig och syrran på ett träningspass ihop med honom och en kompis. Klockan tio. KLOCKAN JÄVLATIO? Han är ju inte klok. Jag kliver inte ur sängen förrän tidigast det:D Sist jag var på ett earlybirdypass var nog när det var Davids sista pass i gymmet klockan nio, och innan dess var det innan pandemin när han envisades med att ha tidiga pass. Sen talade jag förstånd med honom 😉 Hehe nä, riktigt så var det inte, men de flesta av hans pass låg på tider inom min toleransnivå. Att åka och träna med kompisar den tiden är totalt otänkbart vilket Jimpa också visste. Men tydligen visste han inte det när de bestämde tiden;) Eller … så ville de egentligen inte ha oss med:D

Nädå, de tänkte ju såklart efter sig själva och sin klocka, båda är morgonpigga, den ena snickare, den andre fastighetsskötare. Jag är ingen morgonperson vilket alla vet, och jag är för gammal för att låtsas längre:D Jag hatar att kliva ur sängen och det står jag för. Jag kan styra mina tider själv, så då gör jag det.

Även om vi inte tränar före lunch så är ändå tanken att vi ska dra iväg till gymmet lite senare, för årets första pass. Herregud, inte varit så här långt uppehåll från träningen på evigheter, sist jag tränade var långt innan jul. En månad snart. Fuck. Det kommer bli tungt;)

För nån dag sen såg det ut såhär i fåtöljen. Gissa vem som var där först? 😊

Korrekt svar är Sellman:D  Sally, den svarta kattungen, älskar Sellman, och det är alltså ÄLSKAR med stora bokstäver. Hon vill vara nära honom, hon vill leka med honom, busa, sova tätt intill, äta samtidigt osv. När Sellman varit ute och sitter på fönsterbrädan och väntar på att bli insläppt, då sitter hon på insidan. När han kommer in springer hon efter honom. Han tolererar det mesta utan knot. Igår lekte han länge med henne i dubbelsängen, och han leker ofta också med henne här i fåtöljen. När hon vill att han ska jaga henne däremot, då lägger han in sitt veto. I´m to old for this shit, ser han ut att tänka och går och lägger sig i stället. Ibland ledsnar han på henne och hon får en smäll eller ett varnande fräs, men för det mesta är han som Baloo, bara snäll och go. Han till och med låter henne äta före honom, det är kärlek det ♥

De är lika, båda två är väldigt personliga katter som är sociala utan speciellt mycket gränser, det mesta funkar, de är liksom bara toleranta och generösa. Stumpan däremot är inte det minsta kul, hon går bara runt och kissar överallt och jag fan panik snart. Sakina är skitmysig när hon vill, då kommer hon och trampar på en och stirrar rakt in i ens själ, rapar lite (jajamen är det mysigt så rapar hon) och sen kanske hon lägger sig en stund, men oftast går hon och lägger sig nån annanstans. När Corrinda stod och sminkade sig i badrummet kom Sakina och sträckte sig upp för att bli upplyft och sen stod hon med henne i famnen i evigheter, säkert en halvtimme eller så. Corrinda kunde ju inte sminka sig utan fick liksom bara stå där och mysa:D Vilket hon ändå gillade.

Men två gosproppar och två mindre roliga är väl ändå rätt ok;)

Jag måste ringa och boka kastrering för Sakina så hon kan få gå ut. Hon har smitit några gånger när folk inte stängt dörren, hon ligger och lurpassar. Ofta ligger hon precis vid dörren, och tänker man inte på det så smiter hon. Ingen fara på taket egentligen för hon kommer tillbaka, hon var ute ett par timmar en gång, medan vi snabbt fångat in henne de andra. Risken är ju att hon träffar på nån stilig okastrerad hane som hon fattar tycke för. Om hon skulle få ungar, skulle jag inte kunna göra mig av med en enda, sist fick hon fyra, så det skulle innebära åtta katter. Grattis;)

Grejen var ju att man inte kunde boka operationer via nätet hos den veterinär vi anlitar, och jag har en släng av telefonfobi, det ihop med en skopa glömska och en tendens att prokrastinera saker gör att det inte blivit av. Sally ska såklart också kastreras men hon är inte det minsta sugen på att gå ut, och eftersom vi har en, eller flera, rävar som stryker i kvarteret vill jag inte heller släppa ut henne. Hon är som en liten kanapé, en förrätt, en aptitretare, för en räv. Sakina är liten hon med, men har ju varit utekatt och saknar det så otroligt mycket, det märks. Det känns så taskigt när hon visar tydligt att hon vill ut. Sally fattar ju inte vad hon missar.

Jag är väldigt förtjust i Sally, hon sover hos mig hela nätterna, och vill gärna ha kroppskontakt. Inte ligga i knät så länge, men kontakt. Helst ska hon ligga jäms med min kudde, vilket då alltså innebär att jag får päls i hela ansiktet. Både hon och Sakina följer en i hasorna vart man än går, jag har slutat förvånas över att de alltid är där jag är, som i matkällaren, tvättstugan eller badrummet;)

När jag varit på Hola nu, så är det Sally jag saknat mest:D Säg det inte till kidsen bara, eller Doris:D

Doris ja, idag ska hon trimmas! Hon är superlånghårig, och mellan trampdynorna har det vuxit snabbt och mycket. Det är inte bra för då fastnar det massa snö där, och det borde ju kännas ungefär som att gå runt med sten i dojan. Hon lägger sig ner och försöker bita loss det och det är ett evigt stoppande. Innan jul klippte jag av håret ovanpå tassarna för hon såg ut som en jäkla kyckling med spret bak och fram. Vi ska klippa hela pälsen lite kortare också, men det blir inte idag. Tassarna har prio.

Och apropå Hola, så åker jag dit på fredag igen:) Ta i trä. (Vågar inte säga det högt eftersom jag de senaste åren haft covid ungefär den här tiden) Det är samma tåg som vanligt, avgång 04.28  DET är tidigt på riktigt, men det får funka. Enda tåget som jag kommer dit på morgonen med, i tid. Nästa träff ska vi ha i Umeå, det är nån litteraturfestival där, jag har aldrig varit i Umeå och det ska bli lite spännande, men jag föredrar alltid Hola. Min lilla bubbla ♥

Jag ska kolla noga vilket spår tåget går från så jag inte hamnar på fel sida som sist, det blir så himla stressigt då.

Nu ska jag ta och göra lite nytta, vi hörs snart igen:)