Jag har, som kanske merparten av er vet, nio stycken barn. Sex döttrar och tre pojkar. I följande ordning:

Flicka, flicka, pojke+flicka(tvillingar), flicka, flicka, flicka, pojke, pojke.

Tills nu har det inte varit några större slagsmål hemma. Tjejerna har gnällt på varandra förvisso, men det har varit mer ”Åh, fan, jag hatar dig”, PANG! i dörren och sen har det varit över. Idag är mina söner 24, 15 och 13 år gamla. Och – jag håller på att tappa det minst femton gånger per kväll. Det är några få timmar som alla är vakna och hemma samtidigt, och jag svär – de timmarna är inte kul.

Jordan och Jamie kan inte gå förbi varandra utan att ta på varann, sparka, slå, klappa till i bakhuvudet, kasta något på varandra, eller bara slänga käft på ett sätt som får det att ryka ur öronen på mig. Väldigt ofta gör den ena något som den andra inte gillar och så löser de det genom handgemäng. De slåss. Sen kommer de till mig och klagar på att den andre är dum i huvudet.

Robban, som föddes i par med en syster och är omgiven i ordningen av systrar innan det kom brorsor på slutet, har egentligen aldrig varit speciellt besvärlig. Han har krånglat i skolan som fan, ja. Men han var där, satt av tiden utan att göra ett skit, men han var på plats. Hemma har han varit easypeasy Lemon squeezy, han har spelat tv-spel och i princip aldrig hörts av. Han kunde såklart jävlas med Corrinda, det såg alla i Familjen Annorlunda, men det var faktiskt väldigt sällan, även om det framstod som hela tiden. Men nu – skjut mig! 🙂 Han och Jamie är som två skitungar som inte kan låta bli att pikas och så ska det jagas, och då jävlar är det med fart och kraft. Dörrar smälls igen och igår gick en tvättkorg sönder när nån av dem klev i den. Jag sitter nånstans och ylar att de ska sluta för helvetes jävla faaaaaan! Då kommer de och ser helt förvånade ut. Va? Vi bråkar ju inte?

Nä, men det låter illa.

Så är det inte Jordan och Jamie så är det Jamie och Robban, och jag svär på att det var inte såhär fysiskt och högljutt med tjejerna. Jodå, det kunde skrika i raseri och det kan visst utbryta hysteriska panikattacker av olika slag pga nåt ovärdsligt som i deras värld är allt. Men de springer inte runt och klampar som en hel hord elefanter på speed.

Jag hade en kursare en gång med två söner som var runt 25 och 27 och det första de gjorde när de kom hem efter att de hade flyttat hemifrån, så var det tuppfäktning och Vem är starkast-contest. Det rullades runt på golv och soffor och brottades och slogs, tills en vann, då var de klara. Tills nästa gång. Är det här min framtid? Måste jag förbereda mig?

Jag sitter ofta och jobbar på kvällarna, antingen skriver jag eller så redigerar jag film. Och det går ju inte speciellt superbra när de ska tuppa sig. Jag blir skitförbannad och då är ju det rätt kul också.

Killarna var superenkla som små, aktiva och busiga, och de enda som inte höll sig i närheten utan rymde om de fick chansen förvisso, men allt är relativt:D

Idag är det bara högljutt. Det är en jäkla tur för dem att jag älskar dem innerligt:)

.

Annars då? Jamen sådär. Det var finväder idag, med vårjacka på och i skogen var det inte ens kyliga vindar som höll på att blåsa bort en annars. Igår var det grått mest hela dagen. Jag var seg och trött, det går hand i hand. Tog oss iväg för att träna åtminstone och efter det blev det ju lite fart under galoscherna ändå. David, alltså favoritledaren, har degraderats, eller uppgraderats det beror väl på vad han tycker;) till nån slags jäkla prydnad på Friskis. Han har typ noll pass och sitter mest i repan eller har gyminstruktioner med en person åt gången. Det är inte hans val, men ledningen och schemaläggarna är väl inte de bästa, helt klart. När ledare som David med flera tvingas sitta i receptionen i stället för att leda pass – då är det inte den vassaste kniven i lådan som bestämt. Jag saknar mina träningskompisar! Vi samlas ju på Davids pass, och när inte han har så sprids alla ut på de fem olika anläggningarna på tider som passar var och en bäst. Värdelöst.

Idag testade jag ett nytt pass bara för det, ett med fokus core med gummiband. Jag fick gå solo eftersom syrran är på nån AW med sitt jobb hufvudstaden. Jag tränar oftast dagtid, runt lunch, men det här låg 17.30 vilket är mitt i middagstiden, men det fick funka. Det var ett kul pass, gummiband är otippat jobbigt, vi kör det mellan varven. Jag kommer absolut köra det de veckor David inte har pass. Grejen är att han är bra, han har också koll på vad jag kan och inte kan, men han pushar ändå så jag försöker, men utan att det känns jobbigt. De ledare som inte känner mig och min problematik, ska vara och peta och pilla, ”Du måste böja knät över fotleden!! ” Men nu går inte det, för det här benet böjer sig lite som det vill och det är absolut inte över fotleden och det funkar alldeles utmärkt ändå. Eller så ifrågasätter de min obefintliga balans, för jag har suverän balans om jag får stå på vänster ben men på höger kan jag inte ens hålla balansen i en sekund, jag tippar över omedelbart. Allt det här vet han, och kan förvisso driva med mig om, för annars vore han inte den ledare jag gillar, för det är sånt som funkar på mig. Skulle han oja sig och inte kräva att jag gör samma som alla andra, i alla fall försöka och helst ska jag göra det bättre, då skulle jag inte gilla honom:) Det är tryggt och bekvämt och dessutom har han alltid pass som gör mig bättre:)

Nog med den hyllningen:D

Imorgon är det återigen en annan ledare, då en kille jag kört med nästan hela året på onsdagar, Hugo, och han är också bra. Men vi känner inte varandra tillräckligt än för att slänga käft:D

I lördags var vi ute på lokal. Om det kan man säga sammanfattningsvis – skjut mig:D

Det var band som spelade på DogBar och jag hade kollat upp lite innan, men det hade inte Helen, så hon blev en aning trött när det visade sig vara punkband:D Men det gillar ju jag, rätt ofta iaf, och de här var rätt bra ändå. Die Kristi Brud, och Digging Graves, två olika band. Alltså punkbandens namn är ju lika roliga som frisörernas:D Det är kreativitet på hög nivå.

Det var knökfullt inne på baren och det är ju trevligt, vi hängde i baren och babblade hela kvällen, och sen, av nån idiotisk anledning gick vi vidare till O´Connors. Det är alltid kul där, men dagen efter blir alltid jobbig:) Så söndagen var inte en av de bästa i historien, men det gjorde mindre eftersom det var svinkallt och snöade ute. Trixie hade lite kompisar hemma, de planerar att spela in en film, och höll på att skriva manus, så jag hade ingenstans att ta vägen heller. Masade mig upp för att käka men var sen hänvisad till mitt rum, och där låg jag och läste mest hela dagen.

Veckan som rullar vidare nu innehåller lite av varje, det är träning, och filmande, jag ska redigera och klippa, jag ska lämna in text till kursen och skriva en sjujäkla massa. Och vet ni, allt är roligt:)

Nånstans ska jag klämma in att åka och köpa nya … hm, ja vet inte ens vad det heter om jag ska vara ärlig? Nån form av damasker, benvärmare, strumpor utan fötter:) till Jamie. Nu för tiden när man spelar fotboll har man inte strumpor nej, då, man har de här utan fötter. Och andra strumpor under. Helt oklart varför men det ska vara så. Försöka diskutera med en 13 åring så vet ni vad för svar man får:D

Jag ska nu ta och gå och svälja en ipren, har en begynnande huvudvärk efter träningen. Det var väldigt mycket axlar, och det går ju gärna lite överstyr för mig då. Alltså smärtmässigt:D Jag vill helst slippa migrän!

Ja, och det kan också vara anledningen att det här inlägget är hoppigt och skakigt:) Men nu postar jag, hörs snart 🙂

 

Fredag kväll och jag sitter hemma med min dator, käkar dadlar med sur vattenmelonsmak och försöker ta mig ur hörnet jag målat in mig i min fantasyberättelse:D Det går sådär. Fan alltså. Jag kanske måste skriva om, men jag gillar det. Bara den lilla detaljen att jag nu inte vet hur jag ska komma vidare. Jag har för första, tror jag iaf, gången skrivit i jag-perspektiv. Det funkar toppen, det är kul och jag kan helt obehindrat förmedla hennes, för det är en hon, känslor och inre monologer. Men, nu har hon hamnat i en situation där hon borde vara inlåst, länge. Och hur fan ska jag då få berättelsen vidare?

Ja, man kan byta perspektiv, men jag har skrivit typ 80+ sidor ur hennes synvinkel och då kan det ju bli en aning snurrigt kanske att byta, om än bara för ett tag. Jag sitter och stirrar på dokumentet nu:D

Kanske hoppar jag bara över det, och fortsätter när hon kommit ut, så får jag lösa det där senare. Hm.

Men, mitt i mitt funderande så messade Helen:

Så nu ska vi gå på Herreys nästa lördag:)

När de vann, var jag runt 14 år, och perfekt målgrupp för att kära ner mig i de där tre dansanta gossarna:) Och det gjorde både jag och Helen, såklart. Jag har aldrig varit speciellt brydd i att jag tyckt om både hårdrock och pojkband, man tar det bästa av alla världar ju:D

Jag blev så till mig att jag inte ens kunde stava tydligen, för jag skulle skriva Herre Gud, inte Vete Gud::) Och jag glömde frågetecken och lite annat, men skit samma. Nu ska vi till tråkiga, men fina Cirkus och se Herreys:) Det blir ju superkul!

Jag älskar konserter, det är något jag försöker prioritera så ofta jag kan, och jag har ett speciellt litet sparande för det, så att jag ska kunna köpa de biljetter jag vill. Jag minns en gång när Janelle och Patricia var små och vi hade hyrt ut vår lägenhet inne i stan för att i stället hyra ett hus i Månkarbo. Vi ville komma ner på marken med ungarna och hans jobb ligger ju där. Efter sex månader höll jag på att gå i bitar för ingen i hela jävla byn var hemma på dagarna och ingen ville prata med mig, förutom ICA-ägaren och hans fru, och killen som ägde macken. Det var seriöst så att om jag mötte folk på vägen med min barnvagn så stirrade de ut i spenaten hellre än att behöva nicka ett hej. Skitställe. Efter ett år flyttade vi hem till samma lägenhet igen och jag har aldrig älskat den så mycket:D

(Kanske fun fact: för några år sen, kanske, tiden går så fort, så var det en skittrevlig kille som väldigt gärna tyckte att vi kunde väl ses lite? Och det hade ju kanske kunnat vara möjligt, tills det visade sig att han bodde i … Månkarbo. Jag kände liksom hur ointressant det blev direkt:) Det finns inte på kartan att jag åker dit, jag körde igenom en sommar för några år sen och det räckte mer än nog, det kröp i hela mig.)

Men då skulle Gyllene Tider återförenas för kanske första gången, men då trodde man ju att det var absolut sista chansen ever att se dem och jag ville så himla gärna göra det. Det var ett gäng kompisar som skulle åka ihop och undrade om vi ville hänga med. Och vi hade absolut inte råd. Jag höll på att ta körkort också under den här perioden så det var extra knapert. Summan av det hela blev att vi inte kunde åka och sen satt jag hemma kvällen när det var konsert och var ledsen. Det där svider fortfarande även om jag sett dem flera gånger sen dess, och att ha ett speciellt sparande för sådant blev viktigt.

I år har vi sett Thåström, nu blir det Herreys, sen har vi biljetter till Guns n Roses och Robbie Williams. Kanske blir det nåt kul på Furuvik, än så länge har jag inte sett nåt, och sen ska man inte förakta de lokala banden som spelar på DogBar:) I morgon nåt punkband, eller kanske är det två till och med:) Det är ju bättre än gubbrock förhoppningvis som det brukar kunna vara. Folk älskar ju Deep Purple och sånt, men jag har förbannat svårt för det där gungiga och gubbiga:D

Nåväl. Mer konserter åt folket:)

I morgon ska jag först gå iväg och kolla på när Jamie spelar fotbollsmatch, det är uppe vid IP så det är perfekt. OM jag kommer ihåg ska jag ta med en stol men det lär jag glömma som vanligt. Det här med ungdomssport och deras egna regler är inte alltid så lätt att begripa sig på. De spelar inte två halvlekar, utan tre perioder. Jättemärkligt. Men det är säkert uttänkt av nån klok person, för kidsens bästa. Tror det är 3*20min, men är osäker.

De lovar sol och halvkallt, så det blir väl kappa på. Våga vägra frysa. Jag kommer oavsett frysa för man blir kall om fötterna. Kanske ska ta med ett litet sittunderlag att stå på. Det isolerar kanon från markkyla, ska kolla om jag har nåt litet ihopvikbart, det borde jag ha.

Sen ska vi ut och snurra på kvällen, Helen och jag, det blir kul. Få se vilka vi hänger med. Sist blev det ju onödigt blött och en tung dagen-efter, och det kan man ju undvika. Jag är lite sugen på att ta cykeln, men vet ju att det inte kommer vara kul att cykla hem. Jag måste också se till att byta cykel till nån av de med växlar som jag har, men som behöver fixas. Den har hade förra sommaren är mammas gamla, från 50-talet, och en flickcykel på 26 tum. Man kommer liksom inte lika långt på ett tramptag som med en som är 28 tum. Den är också trögtrampad som fan och styret är väldigt svängt.

Varenda gång, alltså V A R E N D A gång jag satte mig på den förra året och cyklade hemifrån, vi har en lång nedförsbacke (som då alltså blir uppför på vägen hem) som man bara kan åka med i, så sjöng jag högt: Som om jag inte skulle kunna så enkla saker jag bara frååååågar, kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan – den som våååååågar:)

Vet ni vilken det är så vet ni exakt hur min cykel ser ut:D Det är Hedvig i från A till Ö, kommer ni ihåg det suveräna barnprogrammet?

Om det kunde gå i repris ändå! Folk överlag behöver lära sig vad Hänsyn och Respekt är 😀 Jag älskar det här, vi har några avsnitt på nån DVD i husvagnen och det är ju så roligt.

Och apropå husvagnen…. fan, det kom ett mail här om dagen från campingen med tider för öppning osv. Jag blev så jäkla deppig när det stod att man måste ha plockat ut alla saker ur förvaringen den 4 maj. Men skjut mig. Det snöade då för några år sen och folk fick sina förtält förstörda. Det brukar vara runt Kristi himmelsfärd och den är ju väldigt sent i år, men man skulle ju önskat att det var nån vecka till i alla fall. Jag måste ju ställa upp den nu första helgen i maj och sen hinner jag inte upp dit förrän skolan slutat. Men, nu är det så, och vi siktar på att åka ut med vagnen lördagen tredje maj. Grattis.

Jag älskar ju att vara där sen, men det är noll mysigt när det är råkallt och fuktigt, det ska Gudarna veta:D

Vi brukar ta ett premiärdopp då, men 3 maj är tveksamt. Kanske, men inte säkert:)

Nu kommer det sällskap till Tv:n så jag ska försöka få min vilja fram:D

Ha en fin fredagkväll och en härlig lördag om vi inte hörs:)

Om finlandssvenskar och Finland. Jag fattar ändå inte ett skit:D Förlåt. Men det känns oerhört märkligt, lite som romerna som inte har något eget land. Men, jag släpper det nu, alla finlandssvenskar verkar nöjda och glad och det är det viktigaste.

Jag är för övrigt en aning mindre stolt över att vara svensk nu för tiden mot vad jag varit. Jag tycker Sverige börjar balla ur lite väl mycket.

Nästa vecka, vecka 12, då har det utlysts en bojkott av livsmedelsjättarna, och det kanske inte hjälper, men det är en markering. Matpriserna är åt helvete. Ta kvarg till exempel som innan inflationen kostade runt 20 kr kg. Idag kostar det strax över 40kr/kg. Dubbla priset. Krossade tomater, samma sak – dubbla priset. Ost! Herregud, mina barn tjatar och jag vägra köpa ost som kostar 109kr kilot. Däremot slår jag till direkt när det kostar under 80, om än motvilligt. Toapapper kostar en förmögenhet och jag funderar på hur man ska få barnen att använda bidén;) Seriöst, men ändå inte.

Allt är svindyrt. ALLT. Och vissa skor sig, som livsmedelsjättarna, bankerna och höginkomsttagarna som fick sänkt skatt. Min lokala ICA har det garanterat jobbigt, de får nog betala rejält i inköp, men nån gång måste vanliga människor reagera och markera. Och det är nu:)

Nästa vecka så bojkottar vi genom att inte handla. Och det innebär inte att bunkra upp in absurdum denna veckan utan bara om att se till att ha mat för en vecka hemma. I dessa tider borde ALLA redan ha det, eller hur?

Så använder vi det vi har. Om jag kan, som har sju personer i mitt hushåll, plus lite löst folk mellan varven, så kan alla:)

Hur många av er är med? Jag har varit iväg nu ikväll och handlat, och kommer möjligen behöva fylla på mjölk, men inget annat:)

Det är kallt ute, förhållandevis, runt -2 och jag som inte hann med när det var rejält kallt under sportlovet har tagit den här, kanske sista chansen-

Jag har en avfrostningfri frys, och det borde innebära att man inte behöver frosta av den, eller hur? Men icke det, tvärtom är det så att plötsligt så måste den frostas av AKUT och det händer gärna under hetaste sommardagen, med tillhörande tropisk natt, och gärna sent på kvällen. Alltid när man precis handlat och frysen är knökfull.

Så får man försöka trolla fram plats i någon av de andra två små frysar jag har, eller slänga in allt i bilen och åka till syrran, som har en frysbox. Problemet där är bara att då blir sakerna kvar där … stackarn har frysboxen full av mina grejer sen ett par år;)

Men nu står alla boxar ute i poolrummet, med filtar över för att hålla kylan, och förhoppningvis är frysen redo i morgon för att packas in i igen. Det är svalt i poolrummet till eftermiddagen ungefär, så jag tycker det borde funka:) Nu har ju inte fläkten hunnit frysa ihop som den brukar så det bör ju gå snabbare. Men, ta i trä!

Nu ska jag kolla på Reacher, ses snart 🙂

Jag har alltid hävdat att jag sover ganska stilla. Nog för att jag vänder och vrider på mig, men då är jag ofta åtminstone medveten om det. Jag pratar inte i sömnen, snarkar inte(även om barnen envist ska påstå det, men det är enbart för att jävlas, såklart snarkar jag om jag ligger på rygg, är förkyld, onykter osv, men inte i normalfall) jag går inte i sömnen heller.

Jag sover lugnt och fint.

Häromnatten så drömde jag. Jag drömmer massor nu för tiden, till skillnad från när jag aldrig sov mer än nån timme i taget innan jag blev väckt av en unge:) Det är oftast väldigt bra drömmar, som filmer man blir glad av. Ibland är det rena mardrömmar och de inkluderar alltid på något vis min ex-man. Det händer absolut att jag vaknar och är så ledsen och orolig, men det är tack och lov sällan. Nu drömde jag nåt om att jag skulle ta mig från ett ställe till ett annat, det var lite stressigt och stökigt. Ha i huvudet att jag kollar på Arkiv X, Supernatural och Dexter:D Det är fantasy och våld.

Några personer hade hängt upp ett stort traktordäck och svingade det mot passerande människor, i avsikt att de skulle ramla ner från vad det nu var man gick på. När jag duckat under däcket, arg som fan, rusade jag fram till killarna som stod på sidan och var ansvariga busar. Snabb som en kobra sköt jag ut med armen och slet tag i deras ledares tröja och …

Sen vaknade jag av ett jäkla oväsen och att jag hade ont i handen:D Vet ni vad jag hade gjort?

Jo, jag hade alltså på allvar kastat ut näven från sängen, träffat en vattenflaska i plåt som står på barstolen jag använder som nattduksbord, som for in i en lampa med plåtskärm och sen for den i golvet med dunder och brak, och jag träffade själva stolsryggen med handen. Hårt. Stolen står mitt för sängen, jag har ju snott Jamies som man kan höja/sänka huvud och fotända på, så den behöver stå där för att jag ska nå när jag sitter med uppfälld huvudände. Jag sover på sida, och hade då slängt mig upp på höger arm och vevat ut med vänster.

Kanske sover jag inte så stilla och fint som jag tror? 😀

Men troligare än nog ändå att det var en väldigt levande dröm, jag kommer ju ihåg den bitvis, och det brukar jag sällan göra. Oftast så vill jag komma ihåg den för att den var bra, spännande och jag vill veta hur den slutade, men så fort jag vaknar är det borta. Känslan av Positiv eller Negativ dröjer sig oftast kvar. Nu är jag rätt tacksam över att jag inte låg vänd mot väggen för med tanke på hur ont jag hade av det där hade jag väl brutit handen;)

Kan man skylla även våldsamma drömmar på klimakteriet? Jag tänker att det mesta ju verkar bero på det:D

.

Vidare till mina serier:) Jag och Robban började ju av nån anledning se på Arkiv X, och det är ju faktiskt ganska kul. Jag gillar att folk i dåtidsserier ser personliga ut, det är inte samma sak hela tiden. Alla har inte fejktuttar, stora fejkläppar, ögonfransar som en giraff, samma frisyr och hårfärg. Ja, jag drar folk över en kam nu, men vafan – individualismen i utseende är ju borta. Alla strävar efter att se likadana ut. Skittråkigt. Scully är rödhårig och har glassögon. Alla har ganska fula kläder, men även om 90-talet i stort leverade rätt fult mode, så är det stor variation i hur de klär sig. Mulder har kostym hela tiden, stilig som den FBI-agent han ändå är. Med detaljen att kostymen är väldigt säckig och oversized:)

I Supernatural är det två bröder som jagar paranormala grejor, den är väl från 2000-talet nån gång, och avsnitten är runt en timme långa. Jag gillar att få en historia serverad och avslutad på en timme, och om det inte räckte så blev det To be continued. Ena killen, ena brorsan, var med i Våra bästa år, och det är därifrån jag känner honom. Eric Brady:)

Robban vägrar se den, så den kollar jag på när han inte är hemma:)

Just nu är jag helt insnöad på de här, helst vill jag se om The Walking Dead, men väntar lite till:)  Och så Dexter då. Jag vet inte hur många nyinspelningar det finns av den, men jag kollar på den senaste, och nån som har några år på nacken.

Sen har de ju släppt en ny säsong av Reacher, ett nytt avsnitt i veckan, och den har ju prio såklart.

Jag vet. Jag borde kolla på nån serie som alla andra ser, men just nu har jag inget som lockar. Corrinda säger att vi måste se en som heter From, tror jag, men Robban vill inte och jag vet att han kommer ändra sig snart, så jag väntar in honom. Har ni någon att rekommendera så hojta!

Men ni får lov att upplysa mig:)

Vad fan är en finlandssvensk? Jag googlar, och får fram att det är den svensktalande minoriteten i Finland, okej, men de/ni är alltså inte finnar? How come? Jag läser att det ända sen medeltiden funnits svensktalande i Finland och att det är ett av två godkända språk. Jag fattar grejen. Och ändå inte.

Det finns inget land som heter FinlandsSverige, men det finns en folkgrupp som heter Finlandssvenskar, i Finland. Men de känner sig inte som finnar utan som svenskar. En del kan inte finska. Andra behärskar båda språken. Alla är finska medborgare, väl?

Är det då att jämföra med våra samer? Eller är det också fel ord nu, det kanske är ursprungsbefolkning? Våra samer har inget eget land utan bor i Sverige, Norge och Finland även om deras mark väl heter Sameland, eller Sápmi? De har ett minoritetsspråk, och jag tycker fan det är pinsamt hur dålig koll jag har överlag på samer. Som svensk har man fått mer info och kunskap om ungefär alla andra ursprungsbefolkningar som Australiens och USAs, men våra egna? Tvärtyst. Jag är medveten om de hemska experimenten och särbehandlingen som samer fått utstå, och det är inget annat än beklaglig, men som med allt annat – det var förhoppningvis inte av elakhet utan av okunskap som de genomfördes.

Vi opererade spädbarn utan bedövning för knappt 30 år sen också, för läkekunskapen trodde att spädisar inte kunde känna smärta. Det var inte heller av elakhet utan av okunskap. Mengeles vidriga forskning på tvillingar var ju just vidrig men med den i botten så har mycket kunskap också kommit.

Det går inte att ursäkta, men det går att förklara tycker jag. Och med kunskap kommer klokhet att inte fortsätta eller göra om samma dumheter.

Och jag är helt klart jäkligt okunnig i vad en finlandssvensk är, och inte ens google hjälper mig fullt ut.

Och anledningen till att jag ens skriver om finlandssvenskar är ju då såklart KAJ, som vann mello.

Jag menar givetvis inte att vara nedlåtande mot någon.

Hur man nu kan tolka det så är för mig en obegriplighet? Jag ifrågasätter inte varifrån artisterna kommer, utan att det är hopplöst att tävla när det är seriösa musikartister mot komiska showartister. Det blir som en stor talangtävling och till sist skickar vi nån som bakar pizzor eller dresserar duvor.

Sen är det ju märkligt att mello ska plocka in artister från andra länder än de som bor i Sverige, precis på samma sätt som det är knepigt att David Lindgren tävlade i San Marinos (?) mello. Det är så mycket sånt nu, artister från olika länder som åker till andra länder för att tävla i deras tävlingar till Eurovision. Är det verkligen bara jag som tycker så?

På samma sätt som en idrottsman/kvinna tävlar för ett land, och där måste man väl, iaf i landslaget, vara svensk medborgare och ha ett svenskt pass.

Eurovision är ju en tävling, som vilken tävling som helst, mellan länder, och då borde det rimligen vara varje lands medborgare som tävlar för sitt land. Inte att svenskar tävlar för Kroatien, greker för Belgien och finnar för Sverige. Och för att ingen ska bli kränkt, får jag försöka förtydliga, en svensk med grekiskt ursprung men svenskt medborgarskap – är svensk. Eller har dubbla medborgarskap. Det handlar inte om att ställa etniciteter mot varandra, att en är bättre än nån annan, utan helt enkelt om var man har sitt medborgarskap om man ska tävla för ett land.

Ska alla kunna åka runt och tävla för valfritt land så kan vi ju göra om Eurovision till en öppen tävling för vem som helst, då kan vi göra det till Europas största Talang.

Ja, så tänker jag, och det är INGET ont mot de här tre killarna som vann, de är härliga och kul. Men låten är fan inte bra;)

Det är inte Markoolios Sommar och sol, heller, jag råkade läsa texten på den, och alltså hm … den är skapligt ickePK;)

De är trallvänliga och sommarvibiga. Men så långt ifrån en bra låt det går att komma, om man har nån slags musikaliska krav:)

Tycker JAG. Känn er fria att tycka annorlunda;)

.

Jag ska snart ha ett telefonmöte och man kan säga att det var tur att det inte var igång nyss, för då flög det stridsplan så lågt över huset att det fladdrade till i gardinerna.

 

Jag hoppas innerligt att det aldrig kommer flyga bombplan över huvudet på mig med avsikt att droppa bomber, men när de flyger så här är de jäkligt maffiga. Jag hann inte ut för att se dem men det behövdes inte, jag hörde vad det var. Vår gamla flygflottilj är ju tillbaka, F16, och det flygs en hel del nu för tiden. Förr var det ett vanligt inslag i vardagen med deras träningar, starter och landningar och överflygningar, och nu känns det hemtamt igen. Folk som inte var med förr bli oroliga, med all rätt, och polisen blev nedringd när flygvapnet genomförde kvälls och nattövningar för nån vecka sen, medan jag egentligen bara noterar att ”Nu flyger de”.

Ja, så är det.

Nu ska jag göra mig i ordning, det är ju inte ett telefonmöte utan bild, utan med:D

Ha det gott!

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Vi är på väg in i våren, det är meteorologisk vår på många ställen i landet redan, och även om det snöade just i Uppsala i natt så är det ändå vår. Den finns runt hörnet och det finns ingen tid på året som ändå är så längtansfylld.

Jag älskar när vi kommer ännu lite längre fram, men det finns hopp nu:) och jag tänkte att vi ska kika lite på vårens nyheter från Cellbes, häng med!

 

 Hålmönstrad topp det är något med hålmönster som jag gillar, det får inte vara helt genomskinligt men när det är så här lite lagom, älskar det. Det är luftigt och lätt:) Den finns i flera färger och det här slår an habegäret i mig:)

Ballongkjolen är tillbaka! DEN såg man ju aldrig komma, ni som var med på 80-90-talet vet exakt vad jag pratar om:)

Det var inte varken vackert eller speciellt praktiskt, det var massor av tyg och totalt hopplöst att stryka, för det behövdes på dåtiden. Den här är lång, och de visar ingen bild med modell, men jag tror att den kan vara riktigt fin, att det blir det där lilla extra flowet nedtill. Vad tror ni?

 

Något som jag fått lov till att prioritera under alla år, är skor. Inte för att jag tycker skor är kul för det gör jag inte:) Men för att mina fötter är som de är. Den ena med trampad hälkudde som måste hållas ihop så gott det går, den andra … ja men det är ju mer av ett träben, med en träbit till fot;) I och med skillnaden på fötterna är det svårt att hitta skor som passar båda, de får inte vara för smala eller för breda, och absolut inte för tunga. Nu efter senaste operationen av senan, alltså den näst sista operationen, så har jag också ärr som sitter och skaver precis i fram i själva viket. Skon kan inte sitta över där för då gör det ont om jag inte tejpar. Ja, mina jäkla fötter alltså, en neverendig story;)

När jag väl hittar något som funkar då håller jag hårt i det. Som Rieker. De skorna är som gjorda för mina fötter. De här sandalerna har jag en tidigare modell av, som jag haft i flera år nu, och det är mina hela-tiden-skor på sommaren.

Sandaler

De är lätta, sitter på bra utan att skava, och de här sitter fantastiskt utan att de ens går att justera. Jag testade dem i butik för massa år sen, gick runt där inne i evigheter innan jag vågade köpa dem. Det är ju så deppigt om de sen visar sig vara mindre bra. Men de här har bara levererat, så pass att jag köpt ett par nästan lika. De håller länge, trots att jag använt mina väldigt ovarsamt, jag har dem överallt, i stan, på stranden, i skogen, i regn och rusk.

Ett annat par som jag inte tycker är direkt snygga, men det gör inget, för de här, alltså en äldre variant, har jag också haft ett par somrar nu.

Extremt bekväma sandaler

De är stadigare än de andra, mer robusta och sulan är kraftigare så den är skönare att gå långt i. Om man exempelvis är ute och reser, eller bara går mycket. När jag är i husvagnen så promenerar jag ju hela tiden, och då är det här sandalerna med stort S:)

Jag vet att ni är många som gillar de här skarpa mönstren, jag blir yr i huvudet av dem;) men gillar man det så är ju även modellen på blus jättefin!

Mönstrad blus

En sak jag alltid håller utkik efter är kjolar. Egentligen gillar jag kjol mer än klänning, men jag tycker det är svårare att hitta fina och/eller bas-kjolar. Den här finns i svart också men det var så svårt att se så jag visar den mönstrade.

Lång kjol

Eftersom jag inte gärna har korta kjolar utan vill ha den här längden så har jag ögonen öppna. Ofta slutar kjolarna strax under knät, vilket jag inte vill ha, eller strax över, eller på, och det vill jag absolut inte ha. Men en sån här längd är perfekt för mig. Jag gillar att man sen kan ha vilken överdel man vill, ett linne, en blus, en tröja, eller om man är cool, en liten BH-topp bara:)

Jag återkommer till skor:) Jag har ett par sådana här, fast i helt svart.

Sneakers

De är nästan helt slut nu, men de får lov att funka i år med för jag älskar dem. Jag har silikonat igen hål i sulan:) Jag har fått grova gruskorn som gjort hål, och där pluggade jag i silikon, funkade utmärkt:) Mina har en värdelös sula med ränder där allt grus fastnar, den här ovan har inga sådana dumheter. Men den har en ljus sula och jag vill ha ett par helt svarta igen, så jag väntar in dem. Men till er som vill ha en fantastisk sneaker, det är den här!

Och sen kan man inte tipsa om vårnyheter utan att ha med en klänning, så här är en som jag älskar färgen på:

Klänning 

Däremot älskar jag inte att den bara faller, jag skulle sätta ett skärp i midjan, men det är ju jag det:) Den gör mig GLAD:)

Cellbes har just nu upp till 30% på vårjackor, BH och trosor

Upp till 40% på denim deals, kolla bakåt i bloggen för mina bästa jeans!

20% på gardiner och även Weekly deals.

Ni hittar hit här —-> Cellbes

Sorry för att det är glest med inlägg, men jag är så förbannat seg så här års att jag inte har speciellt mycket att berätta:)

Men, det var ju en helg iaf. Jag tycker det är ungefär samma två dagar hela tiden, det är måndag sen blir det fredag. Så loopar det på. Galet. Något som verkligen ändå ger hopp om livet, är att det varit så varmt och skönt i veckan som var. Vi hade 13 plusgrader och sol, så man kunde sitta ute och dricka kaffe till och med:D Livet behöver inte vara krångligare än så.

Både blåsippor och skräniga Kanadagäss är tillbaka♥

Kanada är mina nya hjältar och favoriter, efter hur de slår tillbaka mot Trump och anhang. Kanada bara: Eh, vad hettereeee? Fuck off. Vi klarar oss nog utan er. Jag älskar deras premiärminister, som nu byts ut, men det är ju som det är, jag älskar honom ändå. USA står ju snart där och funderar på vad fan som hände. Merparten har ju fattat redan, men snart har det väl ramlat in i tjockskallarna överallt.

I fredags var jag och Helen på DogBar, ingen som blir chockad över det, det känns lite som det är mitt nya vardagsrum. Ett roligare än hemma;) I fredags var det vår favoritLasse som spelade och Helen hade barnvakt bara därför.

Det var inte meningen, men det blev en onödigt blöt jäkla kväll. Kul såklart, men inte dagen efter. När man vaknar och eftertankens kranka blekhet slår emot en och det enda man vill är att dra täcket över huvudet … då kan det hända att man känner att man borde varit en aning mer vuxen:D Å andra sidan, jag har varit vuxen i större delen av mitt liv nu, jag var en otroligt ansvarsfull tonåring, var inte ens det minsta lilla berusad förrän jag var över 18 av den enkla anledningen att jag inte ville. Sen fick jag barn när jag  precis fyllt 24 och efter det har jag varit vuxen. Så nu är det dags för att vara lite lagom oansvarig tänker jag. Man får ta det som det blir:)

Och det var en väldigt trevlig kväll!

Min syrra har fyllt år och när jag frågade ungarna om vi skulle ha kalas för henne i helgen så sa de: Ja, på lördag! Eh, men okej…inte söndag då? Kanske…snälla:)?

Det visade sig att Janelle och Simon skulle hit till Uppsala på lördagen för ett kalas, och då tänkte slå två flugor i en smäll, så kanske kunde vi ha taco-kväll? Jag insåg nånstans redan tidigare i veckan att det inte skulle vara toppenbra mående den dagen, och föreslog korvkalas:)

Ungarna bara … men nej så … trist? Men syrran bara JAAAAAA! Och eftersom det var hennes kalas så blev det korvkalas, och fika på det. Nu tänker ni, fy fan vad tråkigt.

Men en helt vanlig kokt korv med bröd är ju bland det bästa man kan äta:) Och tänk om man toppar den lite? Syrran har varit i Chile, hon har kompisar därifrån, och där finns något de kallar för Completos. Det är varm korv med extra allt.

Syrran fixade allt:) Hon bakade egna korvbröd, något jag tänkt på i evigheter men aldrig testat, de blev jättegoda! Sen gjorde hon guacamole, pizzasallad, hade majonnäs, tomater, lök,, ketchup, senap och dressing, och chips och läsk. Varsågoda att bygga er egen Completos!

Mitt bidrag var att koka korvvatten och sen steka ett kilo korv, där gick min limit för den dagen:)

Om det var gott?

Det var gott nåt så in i bänken!

Det här är en roslagsgrill, från Andersson och Tillmann, tror det är lokalt här, och supergoda korvar.

Det här går ju att variera i en evighet, i Chile fanns det en variant med korv och smält ost också, men det tar vi nästa gång. Alla mumsade glatt i sig och även om det blev massa korv kvar så var alla mätta och belåtna, och helt överens om att Completos är en keeper. Så mkt enklare än tacos:) och går ju lätt att anpassa för alla preferenser. Vi har ju vegetarianer, minusfläsk och gärna-kyckling gillare i familjen. Nu var inte vegoCorre hemma:)

När vi ätit så flyttade vi in i vardagsrummet, dukade upp allt fika som inte kom med på bild av nån märklig anledning. Men det var massor, Trixie hade bakat en Kanelbullesockerkaka tror jag det var, Patricia en variant på vaniljhjärtan fast i långpanna och syrran en citronkaka. Plus lite Oreos med Cocacola smak, de var inte goda:)

Mello skulle ju beskådas.

Och det gjorde vi. Och sen vann Bastugänget. Vafan? Jag har ju vetat att Måns skulle vinna sen de berättade att Måns skulle vara med?

Och jag blev så jäkla irriterad:) Jag gillar låten, den är kul, tro inget annat. Men jag tycker inte att mello och Eurovision är ett forum för spex och trams. Jag tycker det blir respektlöst mot de ”riktiga” artisterna, att ta in Gunilla Persson, Viktoria Silvstedt, Edward Blom, Robert Gustafsson och nu bastukillarna. Det är två helt olika ligor.

Tänk er en match, på ena sidan radar vi upp ett fotbollslag och på den andra ett hockeylag och så förväntar vi oss en jämn match. Det går ju inte. Att ha seriösa artister mot komiska shower är samma sak.

Dessutom fattar jag inte varför vi ska representeras av våra nordiska grannar? Blir det då en dansk/danska nästa år?

Jag fattar grejen, det är kul, musik ska vara rolig, men när man tävlar så måste det ju vara på ungefär lika villkor. Hänger ni med på hur jag menar?

Alla andra var däremot hejsansvejsan vad roligt det här var, så jag fick sura i min ensamhet. Jag bryr mig egentligen inte så där värst, men det är saken i sig. Jag är jäkligt petig med rättvisa:) Det enda bra med bastugänget är att nu finns det exakt noll incitament att se ens en liten del av Eurovision.

Skönt:)

Idag har dagen försvunnit, jag har inte hunnit ett dugg, tänkte jag säga men det har jag ju. Jag har fått undan lite tråkigt göra som nån periodisk sammanställning av nånting som jag glömt, men som Skatteverket vill ha för att de inte ska missa en enda liten krona. Jag kan inte siffror och jag fattar inte ett dugg, men mamma kan och det är hon som gör sånt här åt mig. Med gemensamma krafter över telefon fick vi till det. Sen fortsatta vi babbla:)

Robban hade bestämt att vi skulle äta pizza idag, men jag skulle göra degen. Så det har jag gjort:

Han står nu och fixar medan jag sitter här och hejar på, nyduschad och i pyjamasbyxor 🙂 Klockan är 18, och jag tänker inte gå ut nåt mer. Inte för att jag har nåt annat på mig ändå, det är pyjamas hela dagen som gäller. Alltså byxorna då, och jag byter om från nattlinne på natten:D Men flanellisarna är så jäkla najs att svassa runt i hemma:)

Nu ska jag svara på massa mail jag inte hunnit, och sen blir det väl pizza:)

Vi hörs snart igen!