I fredags var det VIP-premiär på Dröse&Norbergs variant av Snövit. Jag var bjuden men kunde inte gå, men till mina stora glädje så fick jag biljetter till den vanliga premiären på lördagen ❤️

Jag är så oerhört tacksam och glad!

Jag hängde ju på akuten fram på småtimmarna, och fick inte speciellt mycket sömn. När klockan ringde fattade jag på allvar inte ett dugg. Mer sovande än vaken masade jag mig upp och fick ordning på allt som skulle göras innan vi kunde åka, och vi körde vid halv tio. Till stationen bara där vi parkerade och tog pendeln. Göta Lejon ligger en kort promenad från pendeltågsstationen och vi var där i god tid. Snövit började klockan tolv, och vi hann köpa en kopp kaffe och gå på toa och sätta oss, på bästa kalasplatserna!

Rad fyra framifrån mitt framför scenen, svårt att sitta bättre:)

Så började det. Vi såg ju Robin Hood för några veckor sen och den var superbra. Vi har även sett Alladin förut som var toppen, så givetvis hade jag höga förväntningar.

Och seriöst nu, det här var så jäkla bra! Jag satt och ville inte att det skulle ta slut:)

Skådespelarna var delvis samma som i Robin Hood, jag kände igen Patrik Martinsson och är nästan säker på att tjejen som spelar snövit också var med där.

Dröse&Norberg gör ju om sagorna på sitt vis, och det är så bra. Musiken var härlig och jag kände mig som en liten unge som satt och tindrade med ögonen:)

Magi!

I pausen sa Trixie att de nog sett Snövit förut, med Yohio som prins. Jag fick leta i minnet lite för jag hade definitivt inte sett den, men så kom jag på att Janelle fick gå med småsyskonen, för jag var bortrest, antagligen i skolan. Trixie kände igen musiken delvis men var överlycklig för hon gillade den skarpt.

När hon sa att Yohio varit prinsen så kom jag på att just ja, det är en prins med också:) Jag var helt uppslukad.

Så kom prinsen och var cool, kaxig och självsäker, prinsarnas prins 🙂 med ett ego och självförtroende som få. Han ropade komplimanger och så tittade han åt Jordans håll, alltså inåt mitten av raden där framme:)

”Hörru grabben, hälsa din morsa att hon är skitsnygg och att hon kan ringa mig sen!”

Jordan vände sig till mig, helt andäktig och frågade om det var mig han menade??

Givetvis sa jag JAJAMENSAN:)

Att det var en väl inövad replik tänker jag inte berätta för Jordan ?

Prinsen är förövrigt Bragi Bergsson, som jag nu lärt mig varit med i Idol.

Det går ju inte att fota vettigt men tro mig när jag säger att det var suveränt.

Dvärgarna är så roliga! Snövit så söt och prinsen så stilig.

Drottningen är så elak, och så bitska ironiska roliga kommentarer:)

Alla var grymma! Om ni funderar på att köpa nån upplevelse i julklapp så kör på Snövit! Eller Robin Hood! Eller båda för den delen 🙂

Efter föreställningen fick man komma upp på scenen om man ville, och prata med artisterna och kramas lite. Mina var inget sugna på det, men jag såg ju hur de här småflickorna, i prinsessåldern, med strålande ögon lyste när de kramade om prinsen. Fatta, de fick en kram av en riktigt sagoprins!! Vilken lycka ❤️

Med guld på axlarna och kritvit uniform, alltså man borde ju tagit chansen att kramas?

Kevin Costner började sin karriär på Disneyland som just prinsen i Snövit, så Bragi har att brås på:)

Och nu ska vi inte glömma den lilla Snövit, så duktig tjej!! Jag kommer aldrig förstå hur de här barnen som skådespelar kan vara så makalöst duktiga. Stort imponerad!

Helt lyckliga gick vi därifrån. Mina killar har lite svårt att sitta still om något är tråkigt eller de inte gillar det, så att de satt som tända ljus är ett toppenbetyg:)

Tack snälla Dröse & Norberg för att ni gör så himla bra musikaler! Och för att vi fick komma❤️

Tack hela ensemblen!! Så bra!

❤️❤️❤️

Alltså att vara trött har olika stadier. Vi har vanlig hösttrötthet och den är jobbig. Vi har visst haft tre timmars sol här i Uppsala i november. Det är inte undra på att man mår lite sådär. Sen kan man lägga till saker, för att addera lite på det där kontot med tråk. Hela det här året har sugit rejält, inte mycket som fått rulla på bara. Den där harmonin och lugnet i själen har saknats. Jag saknar den.

Jag känner mig lite otillräcklig, en känsla jag inte är helt van vid, för jag är en mästare på att prioritera och delegera. Nu är det mycket med plugg, det är faktiskt 150 jäkla procent på universitet. Sen ÄR det inte kärnfysik, men det tar tid:)och det är deadlines som måste hållas. Barnen har massor i skolorna, och Lovelias basket ska vi inte tala om. Där har jag konstant dåligt samvete över att jag aldrig kan skjutsa till matcher eller träningar. Men det är match varenda jäkla helg och jag sitter fast med jobb eller plugg varenda helg. Det där med att ha lediga helger existerar inte längre.

Sen är det roliga saker också, som idag får jag passa Jack ❤️. Det hör till saker jag så gärna vill göra att jag prioriterar det hårt, och hela familjen älskar det:)

Men sista veckan skulle vi kunnat vara utan. Pappa ska börja få dialys, och opererade in nån slang i magen förra fredagen. Sen ”tappade han halva kroppen” på lördagen . Mamma ringde och sa att han var halv, och jag sa ring doktorn. Den riktiga alltså, inte hobbydoktorn Carola:)

Syrran åkte sen upp till dem och efter samtal fram och tillbaka med 1177 så åkte de till akuten. Inget fel hittades men säga vad man vill om vår sjukvård, och tro mig jag har mycket att säga där, men på akuten så letar de förutsättningslöst. På vårdcentralen säger pappa att han är yr och de bara avfärdar det, medan på akuten så lyssnade de och tänkte ett varv till. Och ännu ett. Han blev kvar.

Till sist konstaterades en liten stroke. Och i onsdags opererades han, en carotisstenos, om jag fattar rätt, det här är lite utanför min kunskapsbox. Halspulsådern rensades på skräp och han mår nog faktiskt bättre än på väldigt länge. Det är positivt:)

Han fick komma hem i fredags. Allt såg fint och bra ut, och så ringer mamma vid elva på kvällen.

”Kan du komma och tejpa ihop ett sår på pappas mage, det har gått upp lite och blöder.”

Jag tänkte att det var väl bara att sätta på ett plåster:) men letade i min medicinlåda efter tejp. Hade inte jättemycket steristrip men tänkte att så illa kan det ju inte vara. Bad ändå mamma ringa 1177 för att höra med dem. Jag hade inte sett magen, och trodde att det bara var nåt liknande en sondknapp. Det har jag pysslat mycket med och kunde liksom inte få ihop hur det skulle kunna spricka upp.

Pappa är ju av det gamla tuffa, tåliga virket. Kan man lugnt säga:)

Jag kom dit, mamma ligger och torkar golv inne i badrummet och jag undrar vad hon håller på med. Skura golv mitt i natten liksom? Det visade sig att det var blod. Öhhhh vahettere, hur mycket blöder det egentligen?

Nä nu hade det ju slutat.

De hade satt för kompresser och när jag lyfte på dem var jag ju kanske inte helt förberedd på att få se ett fem, sex centimeter långt snitt som glipar typ tre centimeter, och är säkert två centimeter djupt.

”Men pappa, det här måste ju sys!” Jag såg hur tråden gått upp.

”Äh, tejpa ihop nu bara.”

Tejpa ihop nu bara 🙂

Jag fattade ju inte ens varför det är ett snitt där, men tydligen är det nån slags dosa inopererad där, som hör till dialysen. Han ska få hemdialys på nätterna. Det kan jag inte ett skit om. Måste nog lära mig:)

Jag tejpade. Drog ihop de där tre centimeterna och tejpade och det blev tjusigt. Men att det skulle hålla var ju inte på kartan. 1177 sa att vi måste åka in och sy. Via akuten. En fredagkväll. Med ett icke prioriterat ärende. Tjena. Pappa ville helst sova:) Jag försökte med om det fanns något annat ställe, för det är ju öken att häcka där, men Nope.

Vi åkte till akuten. Och fick ändå förhållandevis snabb hjälp. Precis när läkaren dragit på handskarna och skulle påbörja knypplingen, så fick hon ett larm, och var tvungen att ila. Som på film:)

Tydligen syr man de här snitten med en enkel tråd, som man knyter en knut i ena änden på, drar ihop såret och avslutar med en knut i andra änden. Mitt på magen, nedanför naveln typ, det känns ju som ett ställe som är rätt utsatt för buktryck. Man fick helst inte kräkas, hosta eller krysta. Eller ta i med magen på andra vis. Nä, eller så kan man sy ihop med rejälare grejor? Kanske?

Nu är det sytt invändigt med tråd som försvinner och tolv stygn utanpå, som ska tas bort om tio dagar. Plus tejpat med steristrip. Nu bör det hålla.

Vi åkte hem igen, och jag kom i säng vid fyra på morgonen, skapligt mosig:)

Upp tidigt på lördagen sen, och eftersom hela veckan varit lite upp och ner i och med att pappa legat på sjukhuset, så är jag mest bara trött.

Jag känner mig bakis som sjutton.

Mer bakis än förra helgen när jag faktiskt var det;)

Nu tänker vi att eländeskvoten är fylld för lång tid framöver. ??

.

Simon är i och för sig sjuk nu, han har fått nån elak infektion i visdomständerna och alla som haft det nångång vet hur överjävligt dåligt man mår. Janelle jobbar idag så vi fick låna Jack❤️

Han är så älskad och har total uppmärksamhet av alla ungarna här. Och han är en riktig solstråle. Den enda man ser så här års?

Jag får knappt låna honom:)

Lite senare idag så ska jag och syrran hem till mamma och pappa och slå in alla paket till adventskalendrarna. Det är så många paket… ?

Vi körde en shoppingrunda inför det igår, och tror att vi är relativt klara:)

Nu ska jag byta blöja, hörs snart!

Vad är det med det här med att inte kunna sova på nätterna? Jag börjar ledsna nu:) Kanske dricka lite whiskey på kvällarna;) haha nä fy fan. Men en gummiklubba i skallen kanske funkar.

Nåväl, i morse var det upp och iväg. Lovelia skulle vara hos tandläkaren redan 8.10. SNark. Jag hoppade alltså i träningskläderna direkt och så åkte vi. Parkerade vid tandläkaren strax före åtta, och anmälde oss några minuter i. Kom in strax efter tio över…

Men allt gick bra och snabbt. Hon har haft några mjölktänder som vägrat släppa taget, och de permanenta under vill ju komma upp. Nu är de bortplockade:) Jag körde Lovelia med en bomullstuss i munnen till skolan. Och kväljer lite när jag skriver det, det är så djävulskt äckligt med de där tussarna! Jag har dragit ut en hel del tänder, och själva utdragandet är inget i jämförelse med att ha de där saliv/blodstinna tussarna. Urk!

Sen drog jag till Friskis:)

Patricia anslöt via buss, och vi körde med instruktör. Det är alltid jobbigt, oavsett vad man gör så är man slut efteråt. Vi snicksnackade och när vi satte på oss skorna i hallen så slog det mig. Satans förbannade skit! Jag hade glömt att boka av cirkelfysen klockan elva.. David konstaterade glatt att då skulle jag ju få en prick, och jag morrade att det inte kom på fråga och loggade in mig på passet. Tänkte att jag åker hem. Det får man såklart inte, men jag tänkte vara olydig. Men… så är det ju det där med statistik. Jag kan inte skaffa ett pass i statistiken som jag inte går på. Det är fusk, och det pysslar inte jag med.

Så vi körde det med då:)

En kort promenad över till Ica först och köpa nåt att äta, blev en proteinshake, och en banan. Och så tillbaka. Det var kul, för nästan alla tjejerna jag känner kom:) Vi hann snacka en stund innan passet och sen var vi i samma grupp. ”Jobbigt” när alla vill ha ganska tunga vikter så man får slåss eller springa och hämta mera, men så är det:D
Det känns ju såklart att man redan kört ett pass, men det går bra ändå, det är ett helt annat sätt att träna. Tyckte jag hörde David fråga Patricia efteråt om hon skulle hänga med på ett benpass också men där var det stopp:)

Vi åkte hem i stället.

Käka, duscha, skriva. Var planen.

Det blev  – duscha, käka, ta fram datorn, sätta i lurarna med Imperiet, luta sig tillbaka och somna:) Sova middag i två timmar, och sen skriva.

Man får göra som man vill, bara det blir gjort, och nu kommer jag ju få sitta i kväll. Det funkar fint hoppas jag.

Barnen har varit med sin andra förälder och jag har varit på sjukhusbesök.

.

Jag vet att Familjen Annorlunda med vår säsong, nummer två, går på sjuan nu. Ni är flera som skriver till mig att det känns konstigt att se exet vara gullig och omtänksam mot mig.

Jag håller med. Jag tycker vissa partier är skitjobbiga att se. Andra är bara roliga:) Jag antar att han inte direkt gillar att det repriseras:D och det ger lite plåster på mina sår, att det känns värre för honom. Jag har oerhört svårt att förstå att vi varit ett par. På samma gång har jag lika svårt att fatta att vi inte är det längre. Jag skulle aldrig vilja vara tillsammans med honom igen, det tåget har både gått och kraschat i 300knyck in i en bergvägg, men det var VI i 26 år. Vi har vuxit upp ihop och det finns få saker under de här åren som han inte varit en del i. Jag kan liksom inte ta en viktig händelse och utesluta honom för han bidrog till det. Jag var sjutton år när jag träffade honom, ett barn på så många vis, och jag var väl 43 när han drog, det täcker verkligen alla stora händelser. När jag ser honom på Tv så känns det som att se valfri skådis,(förutom de heta, snygga rackarna) nån man känner igen så totalt, men inte vet ett dugg om.

Skitmärkligt!

Ni var så många som sa att det skulle bli annorlunda med tiden, att vi skulle kunna kommunicera och ha ett vettigt förhållande. Nja, ni hade fel:) Vi är inte en millimeter närmare än vad vi var den där natten då han reste sig och försvann. Där får han ta på sig det allra mesta. Jag ska inte säga att jag legat på men jag har gjort försök, och de har totaldissats. Jag är mycket, men jag är inte klängig, och jag har en grym stolthet. Jag ber inte. Duger det inte så får det vara. Nu har det gått nästan sju år så jag förutsätter att det kommer vara så här. Och det är okey. Man vänjer sig vid allt.

Men i stort så är jag stolt över vår medverkan i Familjen Annorlunda, det är VI, inte nåt regisserat skräp, utan vår vardag. Som den var då. Nu är det annorlunda.

 

Nu sitter jag med Veckans Brott på tv…och alltså hallå? Vem är den superstiliga mörka snyggingen?

Gosh ♥ Jag kanske måste kolla på ettan lite oftare 🙂

 

Nu ska jag försöka slita blicken från den bildsköna mannen och i stället koncentrera mig på mitt synopsis. Vi hörs alldeles snart igen:)

Ja, min stackars Martin hann inte mer än upp ur gruvan efter en hundrameters klättring i ett vattenfall, skadad och i kass form, innan han fick sina revben insparkade igen. Givetvis slutade det med ond bråd död för angriparen. Häpp:)

Jag fick frågan av min lärare om jag möjligen var läkare, mina kunskaper inom sjukvård var lite imponerande tydligen, men det är jag ju inte. Mer än hobbyläkare då, för fan vet om inte jag haft rätt i varenda diagnos jag någonsin ställt de sista femton åren eller så. Allt från nageltrång till psykos. Det har sina fördelar att vara lyhörd och kunna höra det folk inte säger:)

Så, jag kanske öppnar upp en kvacksalveri-tjänst här inom kort. Ni vet, ni berättar för mig hur ni mår och jag ger er lösningen, ni betalar dyrt, alla är nöjda:D

Haha, nä. Men faktum är att jag alltid varit intresserad av människor, och i Hälsocoachandet så ingår det ju att lyssna och hjälpa personen att hjälpa sig själv. Komma till insikt genom att granska sig själv, stanna upp och reflektera. Vända och vrida på saker är lite av en specialitet. Jag ska vidareutbilda mig inom det sen när jag är klar med alla andra kurser jag vill gå:)

 

Jag sitter med Thåström i lurarna. Eller just nu är det Imperiet. Synd. Albumet Synd alltså. Det kan vara det bästa album som någonsin gjorts, det är så jäkla mäktigt. Det är det med Bibel, ni som vet ni vet. ♥Jag insåg att vi ska skriva massa jävla lyrik poesi skit i en av kurserna nästa gång. Och eftersom jag nu har fått så mycket beröm för mina kassa dikter som jag på allvar trott skulle skicka ut mig ur kursen med avsked på grått papper, så kanske jag ska försöka tänka så direkt. Om man tar valfri låttext av Thåström så är det ju rätt poetiskt. Så jag ser det här som research inför plugg:)

Sen kom jag ju igång med romanen i går så den ska det fortsättas på, med det där barnbokssynopsisen jag skulle skriva, det bidde inget av.

Jag tror att jag tänker fortsätta på min fantasyroman där, den riktar sig till ungdomar/unga vuxna (och medelåders tanter som jag då, som på allvar tror att de är 23) Jag gillade den berättelsen mycket och den är helt klart värd att få återupplivas och kanske skrivas klart. Där heter min huvudperson Jack, lill-Jack var inte ens påtänkt när jag började.

.

Ja annars då? Jodå, min dag har varit rätt ok. Jag försöker mota en förkylning med Cold zyme, jag har verkligen ingen lust att bli risig. Mina stora döttrar har varit genomförkylda och idag är Jamie och Novalie hemma med halsont och lite feber. Jag vägrar. Så är det bara. 🙂

I morgon hade jag tänkt träna med instruktör klockan nio, early birdy, men så ramlade det in ett sms från tandläkaren. Lovelia ska dit, och det redan 8.10. Det kan alltså gå hur som helst. Den tiden på morgonen BORDE de inte vara försenade, men det har även hänt att jag suttit en timme och väntat. Jag vet att vad som helst kan hända, det kan komma akuta grejor eller nån flippar ur, men ändå… suck. Jag klagar sällan för det är ju knappast som att personalen sitter och fikar och pillar sig i naveln, men hur är det möjligt att det i princip alltid är förseningar inom folktandvården? Oavsett tid på dagen så kommer man ju aldrig in på sin utsatta tid.

Jag går privat och där hinner jag knappt slå ner rumpan i väntrummet innan jag blir inropad, även om jag är tidig.

Ska vi förresten prata lite om folktandvården? Ja, det ska vi:)

Patricia var där för ett tag sen. Hon hade en tid i februari, som hon var tvungen att boka om, jag tror att hon var sjuk. Första lediga tid var då i NOVEMBER…

(när jag bokade av min i sista sekunden för nån unge blev sjuk, så hade jag en ny tid inom tre veckor…)

Hon kom dit, det var alltså en helt vanlig undersökning, och ta bort tandsten, för hon är en såndär som alltid får mycket sånt, även fast hon borstar noga. Aldrig hål, men alltid tandsten. Alltså viktigt att hon får komma regelbundet och inte behöva vänta nio månader. En ny tandläkare, som alltid, som pratade väldigt dålig svenska, och som sen behandlade henne riktigt brutalt. Hon kom hem med blödande tandkött, ett sår i kinden och blåmärke på insidan av läppen. Hon hade blod över hela halsen och tröjan var full av blodprickar. Jag är fullt medveten om att ta bort tandsten är rätt brutalt, men det här är inte ok. Patricia kände sig både utsatt och nedvärderad. Som att hon var äcklig. Tandläkaren sa att det var så otroligt mycket tandsten att det inte gick att suga bort med den där sugen som ju slurpar i sig både kronor och fyllningar. När tandläkaren var klar så lämnade hon bara Patricia där, på rygg i stolen, med haklappen på. Och gav henne en ny tid om tre månader för att Patricia skulle ”bevisa” att hon kunde borsta tänderna. Det gör hon ju, men tandsten beror även på salivens sammansättning och mineraler osv, vissa människor får det snabbt även fast de är svinnoga, och dit hör Patricia. Har alltid gjort, vilket står i deras förbannade journaler om de iddes kolla.

Att hon går tillbaka till den där tandisen är ju löjligt att ens tro, hon har bett om en annan.

Jag tror att folktandvården tappade en kund här, och att min tandläkare kommer få ytterligare en i familjen på sin mottagning:)

Vi gillar ju att samlas. Det är samma med skolor, där Jamie och Jordan går har de haft minst en Wetterholm-unge sen 2000.

På Friskis är vi en hel hög, och tjejen på Ica sa igår till Corrinda som hämtade ut paket till mig, att det var så svårt att hålla reda på oss för ”eran mamma ser så ung ut.” Jag älskar henne:)

 

Jag fyller år på Nobeldagen. Apropå att se ung ut. Jag vet att man kanske ”ska” ha nån slags mottagning när man fyller skitjämnt, men det känns mest konstigt. Jag är inte så partyparty av mig om jag ska vara huvudperson:) Tanken var ju att vara på Hawaii, men sen flyttade vi ju på det till februari, det blir kalasbra. Men då är jag ju hemma på själva födelsedagen.

Det handlar inte om nån egentlig åldersnoja, jag fyller femtio vilket är helt stört, för jag är ju på riktigt 23 i både huvudet och själen, och kanske även i kroppen:) Eller jag är i bättre form nu än då, om jag ska vara helt ärlig:) Jag var smalare och säkert satt rumpan de där femton centimetrarna högre upp som den sjunker med åren, men jag är starkare idag. Åtta graviditeter har satt sina spår såklart, men konstigt vore det ju annars.

Men det är en sån press att man ska ha en stor fest, och jag gillar ju som sagt inte att vara i fokus. Kanske skitkonstigt på ett sätt, för jag gillar ju folk, men tja…. ni fattar. Eller inte:)

Jaja, jag fyller år snart i alla fall, oavsett 😀

 

Och hur ska jag komma ifrån det här nu då? Haha, vet inte:)

Lite jobbigt är det kanske ändå att fylla år….:D

Jag kör en over and out, ses snart!

🙂

 

 

I annonssamarbete med American Express Sverige

.

Jag berättade för er tidigare att jag blivit vuxen och skaffat mig ett SAS Amex Classic 🙂

Det finns flera olika varianter av American Express, men jag valde mitt av två, eller kanske tre anledningar.

Ett – det är kostnadsfritt – ingen årsavgift, ingen medlemsavgift.

Två – man samlar poäng på alla köp man gör, som man sen kan använda till resor.

Tre – man får förköp till konserter:)

Jag älskar att resa!

I så många år så var det ett helt projekt bara att få på alla barnen skor och packa in dem i bussen:D

Men nu är det enklare. Jag reser oftast själv, kanske egoistiskt tycker någon, men det tycker inte jag. De resor jag gjort utan barn är saker de inte skulle ha uppskattat. Jag vet till exempel att inget av barnen skulle gillat att trava New York runt. De hade älskat staden, men inte de onda fötterna. Jag VILL uppleva saker, och rör mig gärna gåendes. Det vill inte de. Än, det kommer nog:)

Underbara New York!

Planen är att ta med några barn åt gången på saker som de vill göra, och förra året var jag, syrran och tre tonåringar på Disneyland Paris.

Då hade jag inte mitt SAS Amex än, men eftersom det funnits i min familj länge så har jag ändå kunnat dra nytta av det:)

Förutom att alla köp man gör med sitt Amex ger poäng som man kan använda för att köpa exempelvis resor, så får man även en resa för halva poängpriset en gång per år, på valfri Euro-bonus resa inom Europa. Det är toppen:)

Jag har ett speciellt konto där jag försöker att spara så regelbundet det går till just resor, och jag ÄR medveten om att jag skrivit ordet resor fem gånger på tre meningar nu:)

Det jag ville säga är att genom att samla poäng så ökar chanserna att komma iväg snart igen:D

Utan att bli totalt plundrad på pengar;)

 

Den andra avgörande faktorn för att jag skaffade mitt Amex är förköpen till konserter. Om resor är lyx så är konserter vardagslyx som jag mer än gärna prioriterar.

Det är en form av kultur också även om det handlar om rockkonserter:)

Den senaste konserten jag var på var Cher, en makalös show!

Den som kommer härnäst är Bryan Adams ♥

Vet ni att man även får Fast Track på Globen?

 

American Express är ett kreditkort, och precis som alla andra kreditkort så innebär det ränta. Men det fiffiga är att du har upp till 55 dagars räntefritt. Betalar du inom det så slipper du ränta, och jag betalar alltid räkningen så fort den kommer:)

Ränta 15,99%. Vid fullt kreditutnyttjande om 52000kr under 12 månader är den effektiva räntan 21,97% (mars2018) först efter 55 dagar.

 

Om du vill läsa mer om American Express och deras olika kort så kommer ni direkt dit HÄR

Innehåller reklam för Matsmart

.

Jag vill tipsa er om att följa Matsmart på instagram!

Där kommer det upp nyheter och man kan göra klippeliklipp först av alla:)

Som det här:)

Jag älskar att det finns hygienprodukter hos Matsmart, för alltså…jag har sex döttrar. En har förvisso flyttat hemifrån, men vi är fortfarande sex brudar med långt hår och det både duschas, tvättas hår sminkas på och av, fixas hår, naglar och you name it. Vi gör av med shitloads av schampoo, balsam, deo, värmeskydd, hårspray, mousse, nagellack, ögonskuggor, foundations, puder, läppglans/läppstift, rengöring, removers och för att inte tala om bindor och tamponger ….

Genom att handla i princip allt sånt här så sparar jag in tusenlappar:)

Jag har tre söner också och där skulle jag kunna köpa en lite större schampooflaska och en med duschcreme varje jul, så skulle den räcka:) Men den stora gör ju av med lite  rakhyvlar och deo i alla fall.

Så dagens tips får bli att följa Matsmart på Instagram ♥

Innehåller annonslänk för Cellbes

 

Idag känns jag mig aningens splittrad, det är lite mycket nu. Jag är orolig och lite nervös, men tänker låtsas som inget. Det är en väl beprövad taktik:) Återkommer om vad det är som spökar, men håll gärna lite tummar.

I stället kör vi allt och inget här idag, det blir kul:)

 

Först, TACK igen till vem av er det nu var som tipsade om appen tiptapp!

Jag har börjat fatta vidderna av den:) Det är alltså en app där man lägger in vad man vill ha hjälp med inom transport. Jag hade ju min gamla soffa ståendes som jag inte riktigt visste vad jag skulle göra med. Jo alltså jag vet ju hur man måste göra – låna pappas bil, låna Anna och Lasses kärra, ta på handskarna och använda musklerna och sen köra till tippen. Men när man inte hinner, eller ännu värre:) inte har lust? Jo, då kan man lägga in en annons på tiptapp och så kommer nån och hämtar det! Man skriver in vad man vill betala och så är det upp till den som hämtar att ta det eller scrolla förbi.

Jag har fått en kyl/frys av en av tjejerna jag brukar träna ihop med, och den behövde hämtas hos henne, tre våningar upp, utan hiss såklart, annars är det ingen sport:) Jag grubblade lite och så kom jag på att det kanske man kan få hjälp med via Tiptapp? Och jodå:) Så i går så hämtade två killar den hemma hos henne, bar ner den för tre trappor och körde hit den, och sen ställde de den där jag pekade. Jag borde ju pekat ner i matkällaren där den skulle stå, men det var inte klart  riktigt än:) så de fick ställa den utanför. SÅ JÄKLA SMIDIGT!

Sen fick jag hjälp av Corrinda och Patricia att bära ner den. Corrinda har ont i bihålorna och är rätt risig, men Patricia…jäklar vilken styrka hon har i den där lilla kroppen:) Nog för att hon tränar nu, men det är ganska nytt. Vi fick sen roa oss med tetrisliknande förflyttningar för att få in den i matkällaren. Den är extra hög, typ två meter, och jag hade inte tänkt på att jag har stora feta ventilationsrör i taket där nere, som gjorde så vi inte kunde luta frysen mer än pyttelite för att få in den genom dörren till matkällaren, och den ligger i en korridor såklart, så det är riktigt begränsat med utrymme. Ett tag trodde jag att vi skulle få ställa den nån annanstans, men skam den som ger sig! Nu står den där:) Och jag kommer aldrig släpa ut den igen, ta i trä!

 

De här killarna kom precis efter att jag kört in på uppfarten hemma efter att ha varit och tränat. Ni vet, jag var ju otrogen igår. Vi körde ett skivstång soft – pass. Och det är ju en ganska skön känsla att vara starkast i salen:D Det var verkligen så, något jag inte är van vid. Jag brukar ju träna tuffa pass, men det här var verkligen soft. Vi kom in när nästan alla ställt ut sina brädor och hämtat vikter och jag har inte kört skivstång på många år, så jag tittade inte på folk, utan på deras vikter, för att få ett hum om vad jag skulle ta. Om jag hade lyft blicken och tittat på folket så hade jag insett att jag kunde dubbla deras vikter, lätt:) Inget ont såklart, alla gör efter sin egen förmåga, det är så det ska vara, men många körde liksom med bara stången. Jag tar lite mer:) Det var bara damer, i alla åldrar, och i alla möjliga skick. I vanliga fall brukar jag gärna stå längst bak, speciellt om det är något jag inte vet vad det är. Jag vill inte vara i vägen och helt ärligt är det skönt att inte ha nån som glor in i ens arsle:)

Men här var det bara ledigt längst fram. Så igår hade jag full koll på hur jag verkligen ser ut när jag tränar, och alltså, det var ändå rätt positivt:)  Passet var v ä l d i g t  lugnt, med lugn musik dessutom till skillnad från Davids Die motherfucker die:) Det gör ju att man verkligen kan fokusera på rörelserna så det känns ändå idag.

Men, det jag ville komma till, är det här med Friskis nya anläggning, Stallet. Ligger ungefär vid Akademiska sjukhuset. Alltså är det helt rimligt att man ska pröjsa 60+ spänn för att träna en timme?

Anläggningen var jättefin, men det är jäkligt tveksamt om jag kommer åka hit igen. Det blir liksom lite för oekonomiskt. På de andra anläggningarna är det antagen gratis eller så brukar det kosta 16-23 kr för samma tid, så det är ju roligare. Jag stör mig på det här. Inte för att jag kan göra så mycket åt det, men det irriterar mig.

Så vi lämnar det, (och tränar nån annanstans)

.

Igår skrev jag att jag skulle försöka få upp lite belysning ute, och det fick jag. Jag har köpt en del nytt, för de jag hade var ganska risiga. Jag har den uppe från november till typ maj:) så de slits ju rejält av väder och vind. Förra året så köpte jag flera stjärnor som ska sitta i poolrummet, på Cellbes rea och sparade in många sköna slantar:) Så gör jag väldigt ofta, handlar off season, bästa smarta:)

De hann jag inte få upp i går, men däremot de här som jag visade för ett tag sen.

De ville jag ha i mitt träd, som bara dök upp här helt plötsligt. Självsått deluxe. Jag vill inte ha det, men tjejerna tokvägrar att jag ska få ta ner det:) Det är körsbär eller nåt, och fy fan vad med löv det ramlat ner. Jag fick kratta bort kilovis igår, för när jag fick upp ljusen så kändes det nödvändigt. Plus att snart kommer snön och då kommer jag ändå skotta bort dem, och det blir onödigt tungt:)

Jag har en Iphone… needless to say more. Min sladd är vit, ser jag nu:)

Fy fan, hösten är inte en snygg månad för trädgården! Jag må ha slarvat och det är gräs i höjder som skulle göra en äng avundsjuk, men ändå. Det är skabbigt.

Jag har en lyktstolpe som inte funkar, kan bero på att myrorna byggt bo i den. Kan göra 🙂 Men å andra sidan så har jag och pappa och en kompis till honom letat efter vart i hela friden elen till den går. Utan att hitta. Kompisen var elektriker tror jag, eller i alla fall väldigt kunnig, så var McGyver-Pettson som bodde här tidigare gömt den vete fan. Så, även om myrorna inte intagit stolpen är det tveksamt om den skulle ha funkat. Men nu lyfte jag av hatten och tryckte ner ett ljusnät:) Ingen strålande belysning förvisso, men ledljus.

I fönstret bakom syns en stjärna från Cellbes, som lyst konstant sen förra året den här tiden….

Jag köpte några ljusträd som jag nu satte i min cementrundel vid ingången, de lyser egentligen för skarpt för att jag ska gilla det, men skitsamma.

 

Det är en enfärgad vit och en flerfärgad som jag satte tätt ihop.

Vet nån vad en såndär grej man kan lägga över kablar när man ska dra dem över vägen möjligtvis kan heta? Sladdarna ligger tvärs över gången och jag behöver något som dels håller dem nere så man inte snubblar, och dels så jag kan skotta snö.

Vet ni vad jag menar?

Bakom i fönstret så lyster en blinkande slinga, och det är två till där som inte är inkopplade, jag har inga sladdar och förgreningar, måste skaffa:) Sen har jag satt ett blinkande ljusnät i en lykta som står utanför dörren. Allt ska sättas på timer så småningom, men om ni komma ihåg att jag berättade att nån plockat ur varor ur min vagn när jag handlade, så låg det ett gäng timers där:) Jag har alltså inga just nu.

Olof har inte heller fått kontakt med elnätet än, men jäklar vad söt han är! Han står utanför dörren, jag ska visa er sen, men det här den här jag menar.

Från Cellbes, och jag har ägnat lång tid åt att prata med honom. Hans armar och fjun på huvudet var lösa så man fick sätta fast dem själv, så då måste jag ju förklara för honom vad jag höll på med:) Fråga om det kittlas och så. Han bara ler och jag blir väldigt glad varje gång jag går in:)

Jag har en hel del kvar att sätta upp ute, flera ljusnät, och granen, och ….. ja ni fattar:) Men i går hann jag inte. Corrinda hjälpte mig att bära in glasborden, och jag fick fundera en stund på varför det var så enkelt att ställa dit dem, tills jag kom på att det var för att alla studsmattor ligger i boden i stället för i poolrummet. Najs. Nu blundar jag för poolrummets oreda och lovar bot och bättring till nästa vår. Som vanligt:)

.

Jag är inte så ofta på Facebook. Jag försöker kolla om det är nån som vill mig nåt, och sådär, men jag tycker det är svintråkigt. Men vissa saker får man ju bara veta därifrån. Som att det återigen varit inbrottsförsök på campingen:/

 

 

 

Jag börjar ledsna på folk och deras dumheter. Är en dörr låst och du inte har nyckel, då är det för att du inte ska gå in där. Lite funderar jag även på tankegångarna hos campingen, för de har satt upp rejäla reglar över den stora ingången, men med tanke på att det förra året verkar ha bott folk här inne under vintern, så är ju kanske inte prio att kunna öppna och ta med sig saker…utan att komma in. Och då kanske man måste regla alla ingångar…? Eller?

Jag har i alla fall inget jag är rädd om kvar där i år, de snodde allt förra året. Idioter. Bah.

.

Okey, och så har jag ett litet problem så här på slutet som ni kanske kan hjälp mig med:) Jag håller ju på med en roman, och mina karaktärer har de senaste fyrtio sidorna varit vilse och instängda i en gammal nedlagd gruva. Oklart varför den är nedlagd, men det kan ha varit en spökhistoria bakom, eller ett stort ras, eller bara att det de bröt tog slut. Men det finns en målad överkorsad dödskalle på en halvt uppmurad vägg. De var tillfångatagna och flydde via gruvan, så de är jagade. Nu har de efter åttiosju mödor och strapatser lyckats ta sig upp genom att klättra svinlångt delvis genom ett vattenfall. Martin är ganska rejält skadad, medan Angel är lite mindre skadad:)

(Och namnen…. ja, Martin kommer från en föredetta Friskisledare:) Han var i ”originalhistorian” gift med en Sara, även hon ledare på Friskis. Tror inte de var ett par på riktigt:) Hade jag börjat skriva idag hade han med stor säkerhet hetat David, eller Joakim, man gräver liksom där man står:)  Namn är knöligt.

Storyn har sitt ursprung i små korta historier där vi skulle skriva väldigt styrt för flera år sen. Jag är inte överförtjust i namnet Martin, men nu heter han ju det och vägrar liksom byta. Angel… jisses, hon skulle inte ens vara med, men krävde sin plats. Hon skulle enbart vara en bifigur för att komma förbi ett parti där jag behövde ord:D Gillar inte alls hennes namn, men samma där…vad göra när de bestämmer själva? 😉  )

Ja:)

När vi ska lämna in text så är det ett visst antal sidor, och jag lyckas alltid skriva så att jag kommer till en cliffhanger. Stackars mina kursare:) Varenda gång så är jag precis lika ovetande som de om vad som ska hända härnäst, och nu vet jag inte alls vad jag ska hitta på:D Jag har aldrig någon plan när jag skriver utan det som händer händer.

Kom med förslag!

Texten är kass, ännu sämre tagen ur sitt sammanhang, men skit i det, den ska skrivas om.  De är helt slut, dyngsura, barfota, skadade, obeväpnade, i ett främmande land, jagade av typ alla, de har ett pris på sina huvuden, givetvis av de mest skoningslösa skurkarna annars är det inget kul:) Nu har de äntligen tagit sig upp ur gruvan och…

 

Han vände sig om på mage för att se sig omkring. Vattenfallet dånade fortfarande intill dem, det började ännu högre upp och försvann ner i berget där de kommit upp. Det var inget högt berg de var på och skogen bredde ut sig på alla sidor. Det hade ju varit snyggt om de kommit ut på toppen av ett berg utan möjlighet att komma ner, insåg han nu. Det hade han inte ens tagit med i sina funderingar. Angel rullade över på mage hon med. Hon såg sig omkring.

  ”Om jag aldrig mer behöver sätta min fot under jord igen så ska jag inte klaga.” Martin höll leende med, så lystrade han till. Vad var det?

I nästa sekund hade han en gevärspipa hårt inborrad i nacken.

 

Whooooho:)

Ge mig lite förslag. Jag tror inte att det är en skurk som trycker vapnet i nacken på stackars Martin, som redan har vårdats på sjukhus för en allvarlig skottskada, där såret går upp så Angel får sy ihop mellan varven;) han har brutna revben och hjärnskakning och är allmänt rasslig. Eller så är det det..?

Han ska helst inte åka på mer stryk, men jag kan godta det för det är kul att skriva;)

Kommer ni med nåt svinbra så kan det hända att ni får ert namn i dedikeringen, om det nu skulle bli så kul:)

 

Nu måste jag skriva en synopsis till en barn/ungdomsbok! Jag som aldrig gör det kommer få tänka till rejält…:)

Vi hörs senare!