Jisses vad tiden springer! Dagarna ramlar förbi och jag känner att jag gärna skulle vilja hålla fast dem lite. Det är kanske för att det blir mörkt så tidigt, men jag tycker överlag att tiden går snabbt:)
I tisdags så åkte jag till Stockholm för att spela in reklamfilm.
Jag blev kontaktad av Nej till näthat med en förfrågan om jag ville vara med. Ja, det är väl självklart. Jag vill inte att folk ska vräka ur sig saker hur som helst online bara för att de kan vara anonyma. Det är helt stört vad folk gör under anonymitetens flagg…
Eftersom jag inte hittar i Stockholm alls, jag måste alltid kika på en karta, om jag så ska till ett ställe jag varit på förr:) så blev jag först lite ”rädd” när jag insåg att jag måste åka buss eller tunnelbana. Jag slog in adressen på SL-appen, och då visade det sig att jag kunde ta pendeln till Stockholm södra och därefter buss en liten bit. Det kan jag kanske klara! Men så insåg jag att det var nio minuters promenad, och jag går gärna:) Sagt och gjort jag satt på pendeln, fick gjort en del jobb och klev sen av och promenerade.
Sista biten var jag osäker men noterade två tjejer som jag anade skulle till samma ställe. Den ena bar en stor kasse med accessoarer , vilket fick mig att tro att de kunde vara någon form av influencers. Vi skulle ha med oss lite alternativ att byta mellan om det inte funkade med den outfit vi valt. Jag tog rygg på tjejerna och i nästa sekund fick jag hoppa undan för en polispiketbuss som på två hjul svängde in i gränden med blåsljus på. Framför oss var det oroligt bland ett stort gäng killar och jag tänkte att nu blir det kalabalik. Instinktivt så drog vi oss närmare varandra, jag och de två tjejerna.
Jag hörde hur killarna ropade på engelska att killen var där framme, på en cykel, och en springande polis upprepade in i sin pratmojäng på axeln. Bussen drog på och sen såg vi bara blåljusen som snurrade på väggarna. Vi vände oss mot varandra och pustade ut. De pratade en härlig blandning av svenska, engelska och nåt språk jag inte riktigt hörde, men franska, spanska, portugisiska kanske. Jag frågade om de skulle till nummer 34 och det skulle de så vi gick ihop, småsnackandes. Tjejen som pratade mest var så förbannat snygg, med långt blont hår och tre meter långa ögonfransar! Lite mörk röst, och med en grym självklarhet. Jag hade nog irrat runt där fortfarande om jag inte träffat på dem, för det var ner i ett garage, och sen en hiss upp till en studio:)
Vi klev in och blev väl mottagna. Jag blev plötsligt nervös som fan. Jag hade trott att vi typ skulle läsa upp ett näthat vi fått, som det jag visade er. Men det skulle göras en intervju. Okey. I can do this!
Jag stod och pratade med en av tjejerna som jobbade där när hon frågade om jag kommit dit med Gabriel. ”Nej, jag kom med de där två”, svarade jag och pekade på tjejerna. ”Ja, Gabriel” sa hon och jag ryckte på axlarna:) Hon hette väl Gabrielle då kanske:)
Jag hamnade i sminket medan den vackra tjejen blev invisad i ett bås med kameror och lampor. Jag hade glömt hur mycket det är när det ska filmas… Kameraman, ljudtekniker, assistenter, producent. Oh jösses. Och utanför satt de övriga och kunde följa allt på en monitor. Hjälp:)
När det var Tystnad tagning, så var det knäpptyst i hela studion, och makeup-artisten, som var så himla trevlig, fick inte ens spraya hårspray:) Jag som nästan aldrig sminkar mig, och när jag gör det så blir det liksom .. sådär…;) fattar inte hur det går till, men vips så tittar en rätt tjusig böna fram där i spegeln:)
Jag var ju tvungen att föreviga det hela sen inne på det stiliga badrummet.
Håret! Jag som lever med det uppsatt i en träningstofs måste lära mig fixa, för jag har ju en hel del av det, och det blev så fint. Makeupen med….shit, jag är snart femtio och usel på det:)
Nåväl. Inne i studiotältet pratade tjejen på. Rätt vad det var så hörde jag hur hon övergick till engelska. ”I wanna cut your dick of and then watch you bleed to death.” ”In Brasil they kill gaypeople on the street.” ”I´m gay, and a dragqueen, and people hate me for that”
Okey… den svinsnygga tjejen var en kille. Det hade jag aldrig anat. Hade ni? Jag ger er – Gabriel Fontana.
Men seriöst! Hur kan vissa människor vara så fina?♥ Och duktiga på att sminka, för så här såg han ut när han kom. Kanske kan jag gå på kurs hos honom:)
Jag har ingen aning om vem Gabriel är, men mina tjejer säger att han var med i Talang. Det jag vet är att han får ta emot enorma mängder hat, och det han berättade fick det att skära i hjärtat. Mitt intryck är att han är en väldigt trevlig person:)
Ju mer han berättade, ju mer kände jag att jag hade ungefär inget att komma med. Jag får ju inte dödshot direkt, utan det är mer stick och folk som vill trycka till mig. ”Du ska inte tro att du är nåt.” ”Du som inte jobbar….” ”Det fattar ju alla varför din man lämnade dig, du är ju en galen bitch.”
Men det är ju vad de vill visa på. Att det förekommer i så många olika varianter. Det är inte okey att dödshota nån, men det är heller inte okey att bara vara allmänt taskig. Under alla mina år som bloggare, och det är tolv år nu, så har jag aldrig varit med om att någon sagt något taskigt rakt i fejset. Men det kommer anonyma kommentarer. Jag minns specifikt en kvinna som sade sig ha barn i samma klass som mig och var irriterad över att jag inte gick på föräldramöten… Och tjafsade rätt bra, men vägrade säga vem hon var. Än idag vet jag inte vems morsa det var, och det kändes rätt obehagligt ett tag. Alla barnens föräldrar är alltid otroligt trevliga när man ses irl, men nån smajlade och backstabbade..
Jaja. Jag blev invisad och satt på en pall, kameror fixades och mikrofon ställdes in. Jag drabbades av totalt hjärnsläpp:) Vad gör jag här, vem är du och varför sitter jag med en kamera i nyllet?:)
När jag blir nervös så hörs det:) Jag vet inte om nån som inte känner mig kan höra det, eller om det är helt uppenbart, men rösten darrar, och vill spricka. Jag minns så väl våra första synkar när vi spelade in Familjen Annorlunda, det var exakt lika då, men sen vänjer man sig. Jag hörde dock hur jag omedvetet gick tillbaka till det vi skulle göra då, nämligen att baka in frågan som ställs till oss i svaret.
Jag hoppas att det blev något användbart, det går ju att klippa:)
Det pratas ofta om ”manspread” och jag är ju helt klart delvis man för jag sitter oftast med knäna brett isär:) Bilden är från Nej till näthats instagram, och det är en screenshot från deras story.
Pust. Lagom tills det var klart startade hjärnan om och det är ju synd att det inte skedde tidigare;)
Jag tackade för mig och spatserade tillbaka till tåget. Insåg att jag skulle hinna träna, och blev superhappy:)
Jag hade fixat så jag skulle bli hämtat från stationen, med träningsväskan i bilen, så det var bara att glida in på Friskis.
”Har du varit på event eller nåt idag? Du ser så piffad ut?”
Haha, jo:) Jag borde ju såklart gått ut på dejt eller nåt, men en dejt med högintensiv träning är ju ändå en slags dejt:) Jag har nog aldrig visat mig sminkad på Friskis…? Eller kanske att jag gjort det förresten, jag har ett svagt minne av att jag gick direkt från en web-tv inspelning för flera år sen, med rejält med studiosmink:)
Antingen eller, av eller på, jag har inga mellanlägen;)
.
Så onsdag. Vaknade och drog på träningskläderna. Nya sådana, det gäller att ha ett antal att välja på:) och sen iväg till ett TMI pass med David. Efter det så styrde vi kosan hem till Janelle och Simon för att hämta upp Jack. Han skulle få sällskapa med Patricia, och vi skjutsade Simon till bilverkstaden där deras bil står. De har varit utan den så länge nu, och nu hoppas jag att den funkar. Och att det som var fel går på den sjuåriga nybilsgarantin. Annars är det riktigt uselt.
Hem med Jack och Patricia, han fick äta lunch och sen sova. Jag åkte till Bildemo för att byta däck. Äntligen. Jag gillar inte att köra på sommardäck, de är inte alls bra när det är så här kallt, men jag gillar heller inte att köra dubbat på barmark. Men nu är de på! Jag kan inte påminna mig om att de tidigare frågat om de ska byta torkarblad och fylla på spolarvätskan, men det gjorde de nu. Jag har ingen koll på spolarvätskan, enda gången jag öppnar huven är när jag måste, men de kollade och fyllde på. Samt bytte torkare på fem sekunder blankt. Det är ju en omöjlighet. Jag är ändå inte helt oteknisk men just torkarblad är min överman:)
Åkte hem, och duschade, och käkade. Sen gosade jag lite med Jack. Han hade vaknat med feber och var därför hemma. Simon hade gett honom alvedon och jag petade i honom en till när febern återkom. Lilla gubben var lite ynklig ett tag, men sen kom Jamie och Jordan hem och då lekte de alldeles tyst och fint i köket så jag nästan glömde bort att han var där.
Så var det tid att göra mig klar, och försökte mig på både smink och hår men vafan, med dagen innans proffshjälp så stod man sig slätt:)
Corrinda skjutsade mig, och jag åkte till Stockholm för andra gången på två dagar.
Det var ett av mina affiliateföretag som bjudit in till influencermiddag på en restaurang som heter TAKO på Birger Jarlsgatan. Jag har varit där förr, och då irrade jag runt som en blind höna för jag hittade INTE. Jag hittade numren på var sida om 29, där de ligger, men icke att jag såg nån restaurang där! Jag höll på att bli tokig. Så gick en kille in genom en helt vanlig tråkig trädörr, och jag smet efter. Han kollade över axeln på mig när han gick ner för en trappa. Jag höll tummarna för att det var rätt ställe för annars var jag på en helt vanlig svartklubb eller så;) Det var som en vanlig trappuppgång med en hiss och en trappa ner. Men väl nere så öppnar sig en helt makalöst fin restaurang!
Jag var några minuter tidig och hann gå på toaletten, och när jag kom ut så träffade jag på några av de andra tjejerna. Jag kände en, är bekant med några och flera var helt nya ansikten, MEN så härligt gäng! Maten är helt fantastisk här. Vi bad om att få in lite som köket själva fick välja, för vi kunde inte bestämma oss, och in kom de med så goda rätter. Jag kommer såklart inte ihåg vad, för det var vaktelägg och goda fiskar och friterad broccoli och you name it.
Sushi! Och spett med bland annat bläckfisk. Jag älskar bläckfisk när den smakar precis så här, men ofta är det mer som att tugga på en gammal cykelslang. Men inte här ♥ Perfektion!
Allt sköljdes ner med ett så gott vin!
Jag dricker ju sällan vin, det är mer öl, men det här var otroligt gott:)
Vi satt här och käkade och snackade i flera timmar, och hade så trevligt. Så småningom var det dags att avrunda och jag gick tillbaka till centralen, och missade såklart alla tåg med några minuter. Det är som vanligt:) Det går flera tåg mot Uppsala inom några minuter, sen dröjer det en timme till nästa.
Hemma var Corrinda snäll och hämtade mig, det är guld värt för bussen går samtidigt som tåget rullar in, helt värdelöst. Jag babblade en del med henne och Patricia och när vi skulle lägga oss så upptäckte vi att det börjat lukta bränt. Varifrån? Det luktade el och bränt, ni vet hur jag menar. Ganska snabbt insåg jag att det var den laddare vi har i vardagsrummet. Det är en enhet med sex usb-uttag så man kan ladda flera grejor samtidigt. Nu hade den börjat smälta. Bara sådär.
Helt livsfarligt ju, och inte för att jag vet om det börjar brinna men risken finns ju. Det luktade apa i hela huset så vi hittade den nog i rätt tid. Jag skickade ut den utanför dörren, och jag tror att alla laddare som att i den är förstörda. Tänkte skriva ”rökta” men det skämtet var kanske aningens för uselt:)
Jag ska ta med den till Kjell och Kompani och fråga vad de tycker om det, den är köpt där nämligen..
Men det får bli en annan dag!
Nu ska jag göra annat, men vi hörs snart igen!
Ha en bra dag:)
Det var många sidor att läsa och massor av kunskap:)
