Innehåller annonslänk för FirstVet

Man blir lite lätt mosig av att åka tåg i över tio timmar på samma dag:) Den här gången var det dessutom väldigt kort tid på plats, ungefär tre, nästan fyra timmar. Snark, men det är så jäkla roligt att träffa alla så det är ändå så värt det:)

Sen sitter det i lite, så mina avbokningar igår kändes rätt. Jag gick ju till Dau och fick nya fina fransar och en härlig pratstund. Jag älskar det!

Hem sen och eftersom de minsta fyra skulle vara med sin andra förälder så kunde jag sitta i väldigt ostört lugn och ro och skriva. Vilket jag gjorde till fyra på natten:) Av de tolv till femton sidor som ska lämnas in på måndag har jag nu skrivit tio. Ibland så rullar det bara på. Jag ska sätta mig nu och fortsätta tänkte jag, snart:D

Tanken är att kunna göra annat i morgon på dagen, men vi får se hur det går nu i natt.

I dag kom Jack! Vi hjälptes åt allihopa, så vi fick ihop det som först såg knöligt ut. Han är ju sjuk hela tiden lille gubben, och var hemma från förskolan igår, och idag kom han hit nån gång vid sju. Jag är högst osäker för jag var inte vaken:) Jag tog sovmorgon efter att ha väckt pojkarna, och sen tog Corrinda över. Vi har haft en ledsen Sellman här hemma, som skräms, och gjorde så jag inte kunde sova. Alls. Bah.

Men Corrinda tog emot Jack, Patricia klev upp vid nio och jag lallade upp vid halv elva, mer död än levande. Sen hade Corrinda honom medan jag och Patricia åkte och tränade, och så tog vi över när vi kom hem. Det är rackarns behändigt att vara många:)

Janelle kom sen och hann äta middag ihop med oss, innan de åkta för att hämta upp Simon. Logistik är något man gör bäst i att bli bra på, det underlättar allt.

.

Sellman då, vad gjorde han för att skrämmas?

Jag vet inte, men när jag skulle släppa in honom igår så satt han bara med vänster framtass upplyft och såg ledsen ut. Jag fick lyfta in honom och när jag satte ner honom på golvet så vägrade han stödja på det benet. Direkt åker hjärtat upp i halsgropen. Vad är det för fel? Jag lyfte upp honom i fåtöljen där han brukar ligga och hämtade ficklampa för att se ordentligt. Han lät mig ta i benet men fräsjollrade åt mig. Jag såg inget alls. Kände inget. Efter ett tag kom Doris och då ville han inte ligga kvar så han  hoppade upp i deras klätterträd och lade sig högt upp. Där låg han sen. Jag kände på honom efter en stund, lade båda händerna på honom för att se hur han andades och kände ytterst små andetag. Han reagerade inte alls och när jag ruskade lite och han fortfarande inte brydde sig var paniken på lur. Jag lyfte honom lite och då kikade han upp, men ville fortsätta sova.

Jag var där och kände på benet flera gånger, för att irritera honom lite men även för att jag ville se hur det utvecklade sig. Jag kan inte ett dugg om djur, och känner mig extremt maktlös. Man vet inte om, eller när man ska åka in, det enda man vet är att det blir dyrt. Alla mina djur är försäkrade, men inte för miljonbelopp, och det springer iväg snabbt. Jag googlade benbrott och hittade allt möjligt, och som mest summan 60.ooo.  Insåg att det var absolut noll att göra om jag inte tänkte ta honom till akuten mitt i natten och man måste ju ändå ge dem en chans att repa sig. Det var en ytterligare anledning att jag inte kom i säng, jag ville hålla koll på honom.

På förmiddagen idag sen så kontaktade jag FirstVet, som jag har tipsat er om många gånger. Nu testade jag den i skarpt läge, så att säga. Och kan bara säga att fy fan vad glad jag är att jag hade installerat appen och hade ett konto klart och fixat, för nu gick det på nolltid.Jag fick en tid tio minuter senare, och i samråd med veterinär så beslöt vi att avvakta. Sellman hade börjat stödja mer på benet och han åt och drack. Gott allmäntillstånd. Han ville helst gå ut också men där gick gränsen. Han är rejält svullen över övre delen av frambenet, men nu under kvällen så har han börjat gå nästan som vanligt. Han smet ut också till sist, den rackaren..så målmedveten.

Jag fick svar på alla mina, kanske korkade, frågor. Veterinären ingav ett lugn och jag kände mig helt trygg i att avvakta. Jag visste redan att de inte hade tider för röntgen på varken Ultuna eller Rembacken dit vi åker, och det var ju i så fall en röntgen som behövde göras.

Nu är jag bara riktigt jäkla orolig att det ska vara samma skit som Zlatan hade, vad det nu heter, Zip eller Pif eller nåt. Ett dödligt muterat virus som det inte finns bot för, och som man inte kan testa utan enda sättet att säkert konstatera är vid en obduktion.

Men, förnuftet säger att han ramlat ner från ett träd, eller klämt sig eller nåt. Och ja, veterinären med då:)

Jag avvaktar, blir han sämre så får jag åka in och göra röntgen och det som krävs akut. Blir han bättre så sparar vi både en jobbig bilresa för honom, och barnens julklappspengar. Det känns förbannat skönt att ha haft kontakt med en veterinär utan att behöva åka in. Han hatar ju att åka bil:/

Så, utan att vilja dra nytta av Sellis olycka så INSTALLERA FirstVet NU. Ni kommer tacka er den dagen ni behöver den.

Usch! Det är så jobbigt när djuren är skruttiga. På ett helt annat vis än när ungarna är det. Jag skulle ju aldrig åka till akuten med en unge som slagit i benet och haltade lite. Man avvaktar ju, men med djuren känns allt så akut. Man vet inte vad de gjort, och inte hur det kan utveckla sig. Lika lite hönsmamma som jag är till barnen, lika mycket är jag det till djuren.

Knäppt:)

Jaja, men hörrni, nu blev klockan mycket, jag måste skriva!!

Hörs i morgon:)

Natti natti 🙂

Äsch då:)

Min handledare är förtjust i meningen där mannen stapplar baklänges, hon kunde liksom se hålet i fejset, Corrinda undrar varför jag skriver så detaljerat och äckligt, och Novalie ryser.

Jag är helt nöjd:)

Sekunden efter att Corrinda läst klart frågade hon:

”Jag trodde du skrev för barn??”

Jag kunde inte låta bli utan svarade glatt att det här är mitt bilderboksmanus ?

Hon är världens mest lättlurade och innan hon fattade att jag skämtade …;)

Vad tror ni? Det borde väl funka? Barn idag är ändå så invanda på våld ju?

Nu ska jag fortsätta, måste ta livet av nån mer känner jag, bra sätt att stressa ner ändå alltså ?

Hörs snart!

Den här huvudvärken förföljer mig! Inte en dundrade massiv rackare utan en envis lätt känning hela tiden. Jag försöker låta bli att äta smärtstillande och hade knappt svalt en enda från tidig vår till nu sista veckorna. Nu har jag tömt lagren:)

Haha nä så illa är det verkligen inte, men det är så tröttsamt att den hänger i. Det är delvis från musklerna men sen är det nog även lite stress.

När jag pratade med tjejerna på kursen igår så suckade de bara… hur fan orkar du?

Jag vet inte. Jag kanske inte ens gör det ju:)

Nu är det julen som stressar. Fast jag älskar den så är det ändå mycket som jag VILL fixa. Jag måste inte, för jag fuskar och tar genvägar utan att blinka, men jag vill baka och jag vill pyssla men jag hinner inte. Och att inte hinna fast man vill, det är jobbigt.

Jag ska försöka utarbeta en plan:) Men den spricker sekunden efter att jag är nöjd med den. Men nu idag ska jag till Dau alldeles snart, vilket jag ser som lite själavårdande:)

Hon ger mig alltid mer än fina fransar och jag går alltid därifrån och är glad. De små pratstunderna utan att göra något annat än att bara blunda är otroligt välgörande för lugnet. Fransarna är välgörande för humöret för oj vilken skillnad det blir!

Behöver ni lite fransar och samtidigt lugn i själen så gå till henne❤️

Hon håller till i en sekelskifteslägenhet så miljön är makalös, hon är också grym på att styla så allt är som att komma in i ett inredningsmagasin, med massa personlighet. Ni som också går till Dau, visst håller ni med?

Efter det ska jag hem och koka kaffe och sen sätta mig och skriva action. Det tänker jag göra tills jag lägger mig, kanske att jag åker till gymmet men bara kanske. Jag avbokade allt jag hade bokat idag för jag kände att jag måste andas. Men gym- kanske.

Eller nej, först ska jag göra ett samarbete ju! Suck redan oordning i min planering ?

Det ska fotas lite, så jag hoppas ljuset ute kan vara snällt. Nog för att det är kallt att stå ute nu men ljuset är fint en timme eller två:)

Men sen ska Martin och Angel komma vidare.

Det ska de göra även i morgon på förmiddagen. Jag ska träna 14.00 och sen hämta Jack ?och jag tänker inte skriva nåt alls då tror jag, kanske sent på kvällen.

Lördag skriva och träna.

Söndag släktkalas.

Inför det ska barnen pyssla med små saker att äta, så jag måste ta reda på vad de behöver och handla det.

Deadline på måndag för texten. Det är många sidor kvar:) Men just det egna skrivandet går alltid som bäst när det är tajt om tid:)

Vi ska även skriva en essä, där vi kan välja att fundera runt våra egna projekt. Jag hade noll idéer och bad om hjälp igår, och det slutade med att jag ska skriva en essä om våld:)

Vad går mina gränser? De har noterat att våldet i min historia eskalerar, från början var det döda på håll, med krypskyttar och flygunderstöd, sen en knivkastning även den på håll, men nu sist var det en kniv i bröstet och en avskuren halspulsåder på väldigt nära håll, plus ett gevärsskott rätt i nyllet på nån meters håll 🙂

Ja, var går mina gränser? Vem inspireras jag av?

Det här ska bli skitkul! Essän ska skrivas nästa termin 🙂

Nu måste jag dra!!

Hörs senare?

Den här gubben borde inte få gå lös. En manipulativ psykopat som lyckades komma undan ett mord på första hustrun.

En äcklig gubbe som manipulerar sin älskarinna att skjuta hans andra fru och även hans andra älskarinnas make.

Han har misskött sig.

Men han har även haft HUNDRATALS permissioner? Seriöst, kan vi sluta dalta med brottslingar? Han sitter i fängelse, han ska inte ha permissioner. Han har väl gift sig under sin tid i fångenskap också.. vad är straffet nånstans?

Det är en stor lättnad för honom, att lägga det här lite olyckliga som hände bakom sig…

Ja. Två fruar är döda. Två barn har förlorat sin mamma genom att deras pappa beordrade ett mord på henne.

(Oj då, blev nog fel, satt på tåget hem helt genomslut. Barnens mamma dog av att hon ”halkade i duschen och slog huvudet i kranen” så lägligt precis när han börjat ligga med nästa kvinna. Andra frun beordrade han ett mord på. Eller ska vi vara helt korrekta här så var det visst Gud himself som via sms till barnflickan sa att frun måste dödas…. om man vill tro på sagor, men mobilen som Gud skickade sms på var visst i Helges hem, om jag inte missminner mig. Men tja varför skulle inte även Gud Fader använda sig av sms? Nästa gång kanske han kör instagram?

Men barnen har förlorat sin biologiska mamma och sin nya mamma.

Men det är en stor lättnad för honom…

Han vill ha ett arbete… och vill bosätta sig i Sverige. Lite skönt att han kanske är färdig med Uppsala i alla fall, så jag slipper honom i mina hoods.

Men seriöst nu, är inte det här lite sjukt? Jag tycker absolut att man ska kunna få en andra chans men det gäller inte alla. Han har förstört livet för så många, så han har förverkat sin rätt att vara fri.

Lås in honom på vatten och bröd och kasta bort nyckeln. Det straffet är ändå inte tillräckligt för det han gjorde.

Vad skulle ni göra om ni upptäckte att Helge Fossmo var eran nya granne ?

Att han skulle ha tillgång till era barn, era vänner och släktingar…

Vad skulle ni göra om ni kom till jobbet och där satt han?

Usch!

Det är nästan tomt på pendeln idag? Det brukar vara knökfullt, så nu tror ju jag att något är fel:)

Alltid så, om något frångår det vanliga så måste jag ha gjort nåt fel eller vara fel??‍♀️?

Men var är alla?

Håll med om att det är konstigt?

Jag har nu kollat klockan, när vi kommer till Stockholm och när mitt nästa tåg går och det stämmer 🙂

Så var är alla andra? Zombieapokalyps? Tidigt jullov? Märklish!

.

Kan vi prata om en sak?

Häromdagen så var jag på Friskis. Ja, som vanligt:) Det var mörkt när vi åkte hem, och jag backade ut bilen. Jag stod längst ut på en kant så jag hade ingen till höger om mig. Jag backar så lite jag kan på parkeringar, för folk är dumma i huvudet och går bakom bilen, jag föredrar att åka framåt. Dock backar jag i nio av tio fall in på parkeringsrutan, just för att kunna köra ut sen.

Men hörrni, det här oskicket att gå bakom en backande bil, vad är det för dumheter? När de vita lysena bak på bilen tänds och den rullar bakåt… då är det en tydlig signal om att gå inte där.

Eller?

Jag kollar alltid runt som tjejen i Exorcisten, ni vet där skallen snurrar runt;) Nu pep mina backvarnare men jag såg inget. Förrän i nästa sekund när ett helt gäng svartklädda snorungar klev ut precis tajt till höger. Så nära bilen att de hade ren tur att jag hade backvarnare. De blev sura och gav mig sina fulaste gester och jag var nära på att kliva ur och hålla en trafikvettslektion.

Såhär är det: ni gångtrafikanter, NI SYNS INTE!

Fast man tittar överallt så kan man inte göra det samtidigt och det innebär att när du rör dig bakom en bil så kan du vara rätt så osynlig.

Om jag, eller annan förare, kör på en gångtrafikant, eller cyklist, så får jag kanske en bula på bilen, min försäkring går in och täcker det mesta så för mig märks det knappt. Mer än ångesten över att köra på nån då. Men för dig som blir påkörd… ja, det kan ju vara sista gången du gick, eller som du spelade fotboll eller vad du nu gör. För dig kan livet ta slut eller ändras. Då spelar det ingen roll om du hade rätt. För det blir värre för dig.

Tänk på det!

Gå inte bakom en bil som backar!!!

Och tänk på övriga regler också, de gäller oss alla:)

Nu är jag framme i Stockholm snart, måste koncentrera mig.?

Hörs snart!!

I morgon är det Växjö-dags!!

De dagarna jag reser i över tio timmar, för att vara på universitetet i sex-sju:) Första bussen hemifrån går alltså tjugosex minuter över fyra på morgonen! Då förstår alla att det är kul. Jag får hela tiden frågor om mina studier, och jag tycker att jag svarar lika ofta, men ni som inte dagligen kikar in kanske missar. Då har jag bara ett råd till er – läs varje dag:D

Och frågar ni något i kommentarerna så svarar jag ofta där. Men för att svara igen, jag läser fristående kurser inom kreativt skrivande. Det vill säga jag blir inget mer än kanske möjligen förläst;)

Jag läser inte till något specifikt. Vi alla kursare har såklart författardrömmar och det är just det, det här är en dröm som jag har möjlighet att kunna göra nu. Vad det sen mynnar ut i det vet jag inte. Men det får man se. På köpet så får man shitloads av litteraturkunskap, på gott och ont, för jag kan betydligt mer om poesi nu och jag gillar det mindre och mindre;)

Många av de som gått de här kurserna har sen blivit utgivna författare så det är kul och inspirerande såklart. Jag får ju mina vardagstexter lästa av er, så jag känner mig redan som en slags publicerad skribent:D

Att skriva är vad jag vill göra resten av mitt liv, på vilket sätt får vi se.

Nog om det!

Jag börjar sakta stressa ner. Igår rullade en textrad i skallen hela dagen ”And I´m still stressed out”

Ingen aning om den går så på riktigt, men i mitt huvud gjorde den det:)

Jag var svintrött och såg fram emot att få sova som en stock, men icke det. Det snurrade massa totalt oviktigt skit i hjärnan, inget av vikt, inget intressant, absolut inget som jag behövde fundera på. Men ibland funkar liksom inte hjärnan. Jag sov uselt. Väckte bara killarna på morgonen, och sen tvärslocknade jag. Ni vet nästan som när man är sjuk. Vaknade sen av klockan halv elva och fattade inte ett dugg, men kom på att jag skulle träna halv tolv, och alltså måste åka elva. Lika trött fortfarande och det har suttit i, plus en envis jävla huvudvärk som varit med i flera dagar. Just nu är den väck med hjälp av piller, men lär väl komma tillbaka. Men upp och iväg, och det mesta släpper ju när man får pump på blodet:)

Sen satt vi kvar länge i en tamburförlamning och snackade skit med David innan vi äntligen fick arslet ur vagnen. Jag hade lovat syrran att köra henne på eftermiddagen, hennes bil var på service, så det var min enda hållpunkt för dagen. Eller ja, duscha, laga mat och handla som vanligt också då.

Jag hann vila en strunt på soffan:)

Jag hoppas att den här totala tröttheten släpper nu för jag har inte tid med att gå runt som en zombie. Men nu har den värsta deadlinen, med flera samma dag, klarats av så resten bör gå lite lugnare.

BÖR 🙂

Jag brukar bli rätt slut av att resa, och över tio timmar…jorrå. Nu brukar jag förvisso sova mestadels, så fort jag klivit på tåget i Stockholm så lutar jag tillbaka sätet, drar en halsduk över fejset och trynar in. Ställer mobilen på en kvart innan vi rullar in i Alvesta, där jag byter tåg. Det är lagom tid att försöka kvickna till. Jag måste dock hålla mig vaken på pendeln till Stockholm som tar en timme, och sen har jag en havltimme på stationen där innan tåget går. Det är jäkligt segt.

På väg hem behöver jag bara ta mig till Alvesta, och då har jag ofta sällskap av nån kursare, och sen kan man somna. Jag anar, att jag som vanligt kommer till Stockholm samtidigt som tåget hem går, så jag får en härlig timme att slå ihjäl på en stängd centralstation. Sist gick jag varv på varv på varv tills folk började kolla snett på mig;)

Jag ska snart gå och sova, det är fruktansvärt när man kollar när bussen går, och det står : 04.26, om sex timmar och sex minuter ….

Det är ju knappt nån ide att gå och sova:D

Men först ska jag göra matsäck till tåget, jag orkar inte äta frukost hemma utan det blir på tåget.

Hörrni! Jag ska också berätta mer om Dynamic code som jag lovade men jag är alldeles för snurrig och trött nu. Återkommer om det:)

Natti gonatti:)

Alltså jezzzuuuuussss! Jag trodde jag skulle gå under på den här kuppen, men här är jag nu, trött som en gam, men klar!

Jag har deadline idag. På inte mindre än tre olika saker. Två kurser, och ett arbetsutkast.

Den ena kursen har jag brottats med så länge, det var diktuppgifter, och jag hatar poesi. Jag känner att jag vill gå så långt som att jag idiotförklarar alla poeter, för det är skitkonstigt att skriva så man inte fattar direkt:) Trams. Fjant. Fan, ge mig en redig action liksom:)

Men jag har precis skickat in en diktsvit om fem, kanske var det sex dikter. De lär inte få toppbetyg, men de är inne i tid. Får jag bakläxa så hoppar jag av kursen, jag svär:)

Sen har jag analyserat och diskuterat, dikter av Edit Södergran. Fattar ingenting, men vad ska man göra? Jag är alltid den som är skitkritisk:D

Och så var det två böcker som skulle läsas och diskuteras. Jag hade beställt dem i god tid, men inte fått dem, så jag har maratonläst hela helgen.

Mitt i allt så insåg jag att helvetes jävla skit! Det är deadline i den andra kursen samma dag! Jag känner det som att jag missar det hela tiden, men oftast så har jag påbörjat och är nånstans av i närheten av klar, men inte nu. SÅ jag har värpt fram ett bilderboksutkast idag, på en timme. Det först jag hade skrivit, igår, blev jag så missnöjd med att jag kastade det. Bara att börja om.

Igår satt jag till klockan fyra. Alltså 04.00 på morgonen. Snark.

Idag behövde pappa skjuts, så det var bara till att kliva upp. Trött så tårarna rann innan ögonen vande sig vid att vara öppna:) Hem, och tack och lov så flyttades min frans-tid, så jag hann med mitt utkast på ett jobb. Det tog några timmar, och när jag så fått in det så var det bara att dra på träningskläderna och ila till Friskis.

Patricia, jag och Corrinda hade lovat David att vara statister i en instruktionsfilm som skulle spelas in. Det skulle varit några fler, men jag tror det var sjuka barn där, men vi och en tjej till infann oss. De fick ragga lite killar inne på gymmet, och så har vi fått låtsas vara noviser på att träna.

När vi var klara med det, så körde vi ett snabbt men intensivt pass och sen hem. På vägen hem i mörkret så kände jag att jag borde låtit nån av tjejerna köra så hade jag kunnat blunda, satan vad trött jag var! Hemma luktade det korvstroganoff, och man kan ju bli löjligt glad för sånt!

Att slippa laga mat, att tjejerna hemma hade tänkt till själva, de börjar verkligen bli stora:)

Gott var det också!

Jag gick och duschade, blundade där i det strilande vattnet, men kände ändå att jag var tvungen att ta en powernap, jag skulle ju då som sagt skriva en diktsvit och ett bilderboksmanus.

Bad Trixie väcka mig efter en kvart och somnade som en stock:)

Och sen skrev jag, och skickade in, och nu är jag klar! Men den här deadlinen.

På onsdag ska jag till Växjö och sen är nästa den nionde. Så fyller jag år i lugn och ro den tionde:)

Ja, så man skull kunna säga att de här sista dagarna varit jävligt köriga. Förbannat stökigt, för som jag nog sagt innan så var det ju en advent som skulle fixas, en adventsfika att mysa på och en fredagskväll ute med härligt folk. Har jag inte berättat om det? I så fall kanske jag gör det senare:)

Men hörrni! Nu sk jag gå och ladda upp datorn, hämta glögg, och se på Leathal Weapon, sen ska jag berätta för er varför Dynamic code är så bra!

Ni är så retro och bakåtsträvande…..:)

Hörs snart!