Jag är helt slut i både huvudet och kroppen:)
Lycklig och trött❤️
Livet ändå, hörrni. Ibland suger det och ibland är det nedförsbacke och så uppför och hit och dit och fram och tillbaka. Jag fick en bild av en kompis i går, eller förrgår kanske(?). Han var väl påpälsad, mössan nerdragen till ögonen, halsduken upp över näsan, kragen på jackan uppslagen så den nådde upp över öronen. Syntes att det var svinkallt, och så hade han skrivit ”myggfritt” över hela bilden:)
Positivt tänkande. ?
Det gäller att Always look at the bright side of life:) Finns många talesätt: bakom alla regnmoln finns en stjärna, efter regn kommer sol, eller mitt personliga mantra: Det som inte dödar härdar. What doesn’t kill you makes you stronger.
Idag var det ett strålande väder. Jag gillar inte vintern men ändå, sådana här dagar är fantastiska. Gnistrande sol, kritvit pudersnö, och det känns som att andas en Vicks blå:) Man blir glad av sådana dagar. Nu gjorde jag inte ett dugg utomhus, mer än köra bil mellan olika butiker, men det gör inget, känslan är där ändå. Jag försöker bli bättre på att ta vara på nuet, carpe diem är inte så jäkla dumt ändå;)
.
Igår döptes lilla Jack, och jag ska berätta och visa er bilder, men måste föra över från kameran som laddat ur batteriet.. det kommer.
Idag följde jag med syrran som smakråd, hon hade äntligen bestämt sig för att köpa nya slalompjäxor. Hennes är från slutet av 80-talet, precis som mina var innan jag uppgraderade mig för nåt år sen. Det har hänt saker, och det går förvisso helt utmärkt att åka på mina gamla CP Racer skidor med pjäxor med ett spänne, men, det är väldigt mycket roligare att köra med bra grejor. Hon provade och provade och fick sen proffsig hjälp av en kille, och under över alla under så köpte hon ett par.
Jag köpte nya stavar och underställ i ull, för jag har inget annat än ett i siden. Det är superskönt men inte tillräckligt att ha enbart. Och just ja, varsitt par skidbyxor. Nu är vi helt kittade för en dag i slalombacken.
Ska bara åka uppåt landet lite då:)
Sen blev det lunch/middag på Ikea. Mina barn hade umgänge med den andra föräldern idag, och de större sov till nån gång på eftermiddagen så jag passade på.
Jag får ofta frågan hur relationen med barnens pappa funkar nu, så här snart sex år senare. Mitt svar är alltid – Vilken relation? För vi har absolut ingen kontakt, och jag menar alltså INGEN. Han hämtar barnen, och släpper av dem igen vid grinden, han går inte ur bilen. Idag kom de till Ikea när vi satt och käkade, barnen kom och kramades( det var ju flera timmar sen vi sågs?) och han låtsades inte se mig…det var första gången på evigheter som jag ens såg en skymt av honom. Jag har inte pratat ett ord med honom sen strax efter jul 2013, då han knuffade mig, då sa jag iofs jäkligt många fula ord på en gång;). Om det är absolut tvunget så messar jag, men det ska vara helt livsviktiga saker. Det är HANS val, han har varit väldigt tydlig med att han inte vill ha kontakt, och ja, vad ska man göra?
Jag har accepterat och följer de regler han satte upp. Om det ska bli någon förändring så måste det första steget tas från hans håll. Det lär inte hända så relationen finns alltså inte. Det är okey för min del.
Jag ensam uppfostrar och tar hand om våra barn. Jag råddar allt själv. Jag tar hand om sjuka barn, konflikter, olyckor och tvättberg. Jag får ensam uppleva glädje, sorg och allt där i mellan. Jag smörjer cykelkedjor, lagar trasiga grejor, syr ihop trasiga byxbakar, klättrar på tak och kryper under bilen om jag måste. Jag skäller, jag tröstar, jag peppar och skrattar och gråter med ungarna. Jag går på tråkiga skolmöten och tandläkarbesök, hämtar ungar från stan mitt i natten om det behövs och har liksom ständig jour.
Det är jag och barnen. Det är krångligt ibland. Och det är så otroligt härligt jämt! Jag hade aldrig pallat nåt varannan veckas schema, så fast det låter konstigt så är jag ändå tacksam att hans intresse är så lågt. Det är hans förlust och min jättevinst:).
.
Ibland tror jag att folk glömmer bort att jag har nio barn, helt ensam, och tänker att jag lätt borde kunna ställa upp hit och dit, göra ditten och datten. Baka, vara klassförälder på skolresor, samla in och sälja saker, Newbody tex. Det är enklare idag än för några år sen absolut! Men det är fortfarande knöligt med körningar till basketmatcher i Stockholm till exempel. Mitt stora dåliga samvete! Det tar flera timmar, alltid på helger när alla är lediga och hemma, och just det är svårt att få ihop. Många vet nog inte att jag är ensam heller för den delen, det är ju inte det första man säger.
”Hej jag heter Carola och har nio barn och är ensamstående på heltid. ” Det blir garanterat lite dålig stämning då;) Eller tusen frågor.
Mina stora tjejer säger att jag klagar för lite;) Haha. Kanske det, men livet blir fan inte enklare för att man klagar. Eller jo, lite kanske, Sharing is caring, delad börda är … osv:)
Ja, det jag ville säga var alltså att jag har nio barn och älskar det:)
Ni kanske fattade genom svamlet ?. Jag är mest bara happy:)
Nu ska jag sova. Jamie är krasslig och sover oroligt så jag försöker vänta in djupsömnen så jag ska slippa vakna ur min;)
Lilla valpen kom precis in och ville gosa och leka, mitt i natten-rycket, så Jamie vaknade till, men verkar sova bra nu.
Vi hörs snart igen ?
Jag använder dom örter i kalla såser
Vitlöken å chili i gryter Osv…
Jag har testat några av de där kryddpastorna (fick dem bl a när jag prenumererade på Smakbox). Jag tycker inte om dem; tycker de har en otrevlig bismak. Den med oregano tyckte jag smakade jättemärkligt, likaså den med dill. Jag använde dem i soppor, grytor, köttfärssås, fiskgratäng osv. Nix, de var inget för mig – jag föredrar definitivt färska eller frysta kryddor (och hellre torkad oregano än denna kryddpasta). Och färsk vitlök smakar sååå mycket godare och är värt de 15 sekunder extra det tar att riva i en klyfta i maten. Men testa – du kanske tycker de är jättebra och goda! ???? Genvägar är definitivt bra ibland! Men att jämföra smaken med färska kryddor – nix, tyvärr. ??? Jag blev rätt besviken, hade för höga förväntningar.