Det har ju varit väldens finaste väder! Sol och varmt, nästan högsommarvärme och på det ljumma kvällar! De där härliga vackra kvällarna som det varit så få av i sommar. Vi pratade om det med husvagnskompisarna, att det inte varit jätteofta man suttit ute kvällstid och bara njutit. Jag är ju ensam, och jag har fattat för länge sen att det bidrar till att jag inte sitter ute och snackar, för jag har ju inget sällskap:D De skira vår- och försommarnätterna är ju förbi och med dem ljuset som är så magiskt och det föder ett vemod i kroppen. Jag vill verkligen inte tvingas inomhus.

Jag kan köpa att det inte är tokvarmt eller strålande sol, men just det här att kunna sitta ute i t-shirt och dricka sitt kaffe, för mig är det enorm livskvalitet. Jag älskar att vara utomhus, men jag hatar att frysa eller vara påbyltad upp över öronen och vara tvungen att röra på mig för att inte frysa fast. För mig vore det optimala att temperaturen aldrig droppade under 20 grader, att det var t-shirt och jeans som mest och att det alltid gick att bara ta på skorna och gå. Hela min familj är lika, så tänk om nån tidigare släkting emigrerat till varmare länder istf att bli kvar här? Tänk om mamma och pappa bestämt att de flyttar till hennes kompis i Spanien och så hade man haft ett liv där. Min spanska är usel, jag kan beställa öl, ganska många för jag klarar nog att räkna till tio, minst fem iaf;) Jag kan vissa glosor, som häst, hund, bror och liknande, men sen tar det slut. En av mina kursare läser spanska och det kanske man borde göra? Hon är pensionär och reser mycket och tyckte det skulle vara kul, och att lära sig nya saker är alltid kul. Jag vet inte om jag är speciellt språkbegåvad, jag klarar mig på engelska och jag pratade det flytande en gång i tiden, med emfas och självförtroende:) Nu är det sällan jag använder annat än den fåniga svengelskan vi kör med hemma:D Det märks väldigt väl när man ska prata med Novalies pojkvän som bor i England, alla de här utfyllnadsorden man slänger in på svenska, som ex ”Can you pass me the … vatten-thing?” Dåligt exempel men ni fattar nog. Han är ursprungligen från Polen och när han drar igång på polska så fattar man inte ett enda ord, det är fan ett helt obegripligt språk!

Kan ni några andra språk förutom svenska och troligen är de flesta av er hyfsade på engelska? Men andra? Och i så fall varför? För att ni är tvåspråkiga sen alltid, eller har ni lärt er pga kul, eller tvång eller vad?

Ju mer jag funderat på det här med att lära mig ett språk, ju mer lockar det. Idag finns ju appar för allt, och den där som jag tror heter Dualingo(?) har jag hört är bra. Jag fattar ju att man kanske bör gå nån kurs med en riktig lärare också, men man kan ju börja och se om det är kul. För är det inte kul tänker jag inte plugga:)

Jag pluggar bara roliga saker, och snart börjar höstens kurs! Den är på heltid, så hur fan jag tänkte där det vet jag inte, men jag tror jag får ihop det. Jag behöver ha lite blåslampor i arslet för att få saker att hända helt klart. Samtidigt ska jag ju jobba vidare med UGC och sociala medier, så det kan bli mycket. Jag ser fram emot det!

Idag blir det virrigt inlägg, jag vet att en del av er gillar det och andra inte, men nu blir det så:)

I torsdags var vi och käkade där Trixie jobbar, det var spontant och de som kunde och ville hängde på. Hon med för hon var ledig, såklart. Som av en händelse så blev Elias också hela åtta veckor just den dagen så givetvis sa vi att vi firade det. Man ska fira det man kan, man vet aldrig när man får fira igen:)

Han behöver aldrig sakna en famn att vara i♥️ den finns alltid någon som längtar efter att få hålla honom. Vilken ynnest det är ändå att vara många i en familj. Fasen vad bra jag har gjort det här! Om jag fick bestämma så skulle vi alla bo i typ Bullerbyn, i varsitt hus, med privacy från varandra men ändå med möjlighet att hjälpas åt och umgås när man vill. Riktigt där är inte alla ungar än😂 Vi kanske kan skaffa oss en stooooor gård i värmen nånstans. Hm🤔

Vi käkade så god mat! Eftersom Trixie har koll så fick hon berätta vad som var bäst och vi startade med löjromschips och en annan tallrik med chips och parmesanaioli.

Att den här kostade typ 190 spänn är ju inget annat än vansinne, men ibland får man göra galna saker. Det här gör vi ofta hemma, minus löjrom plus tångkaviar och det smakar exakt likadant, men kostar en bråkdel:D

Sen var det lite olika varmrätter, några slog till på oxfilé, eller kyckling och jag och syrran tog en hamburgertallrik. Lite galet det med, men det är svårslaget med en riktig god sådan. Jag valde mellan den och räksallad men ville ju ha pommes så det fick bli burgare. Alla tillbehör kommer på en gemensam bricka, vilket ser väldigt fint ut, och sen tar man det man vill. Perfekt eftersom Robban exempelvis inte äter grönsaker, och ingen förutom Trixie tycker om tomater:)

Hambrugertallrikarna hade egen pommes, och det var bara att säga till om mam ville ha mer.

Sen var det proppmätt, men ändå … med tanke på hur sällan jag är på restaurang och hur mycket jag älskar desserter så var det tvunget att ätas efterrätt. Jag tog en crème brûlée cheesecake, som var löjligt god, nån käkade chokladkaka, en annan dammsugarglass och nån jordgubbar, och inget hamnade på bild:D

Några smällde i med en kaffedrink också, en Espresso-Martini

Eftersom jag körde så fick jag nöja mig med att titta:D

Åkanten, Saluhallen var det vi käkade på om nån undrar.

På väg till bilen efteråt så hamnade syrran och jag vid Domkyrkoplan och Krönikerspelen. Det spelades första gången 1986, kan ha varit då som Uppsala 700 årsjubilerade, men jag kan ha fel. Har jag sett dem? Nej. Varför? Vet faktiskt inte🤷‍♀️ Syrran hade sett dem med skolan men det har jag inte gjort. Eller så skolkade jag då:)

Nu stannade vi och kikade, och såg nog iaf halva. Lite udda att stå bakom riddare och fagra damer:D

Det var intressant! Både syrran och jag kan vår historia och nickade igenkännande åt årtal och gubbar, när domkyrkan brann och Rudbeck stod och dirigerade kedjan med vatten, Linné och hans promenader och allt vad det nu är. Uppsala är en gammal stad med anor tillbaka till Vikingatiden, ni som sett serien Vikings vet att Gamla Uppsala var fäste för blot och grejer. Alltså, nu menade jag inte att källhänvisa till en serie såklart, men tänkte att ni säkert är några som sett den.

Jag är döpt i Gamla Uppsala kyrka som är typ tusen år gammal, och mamma och pappa gifte sig där. Janelle och Patricia döptes också i samma kyrka, medan resterande barn döptes i Danmarks kyrka. Jag hade otroligt bra historie- och religionslärare när jag gick i skolan. De levandegjorde berättelserna om kungar och slag så det blev spännande och kul, inte bara massa årtal att plugga in. Jag blev sjukt besviken när jag på en kurs för några år sen skulle läsa Odysseus. Såg framför mig alla de här äventyren min lärare berättat om och så var den astråkig🤣

Så kan det också bli, men hellre det än genomlida tråkiga lektioner om sedan länge döda, eller påhittade figurer.

Igår rök jag ihop med Robban så ungarna fick hålla i perukerna. Han hade ett släp hemma och tanken var att kasta skräp från garaget, bara det att hans uppfattning skiljde sig extremt mot min.

Jag har massor i garaget och jag har en grundordning, vet var saker finns. Jag vill ha kvar mina saker medan han ville kasta allt. Jag ville främst bli av med alla kassar med kläder som legat överallt och en miljard tomma kartonger, för att få ordningen tillbaka. Alltså kasta skräpet och köra kläderna till  återvinningen. Det hade ju inte Robban tålamod med och han blev sur och tjurig. Jag blev förbannad. Ja det är mkt grejor men det är mitt garage. Jag gör som jag vill. Han ville börja riva i ett hörn där jag har flera sängar stående, i delar och noll i vägen. Varför? Man börjar väl med sopor och går sen igenom vad som ska vara kvar, för jo jag kan kasta en del. Men mycket är bra att ha, och helt onödigt att kasta. Massor av bebiskläder exempelvis, som Jack, Flora och Elias använt. Bebissaker överlag, som babysitter, Elias älskar den här:)

Jag är av uppfattningen att man inte kastar fungerande saker. Man kan skänka iväg eller sälja, men det kräver en aning effort och blir inte av 🙈 Min tanke är att rensa ut och faktiskt göra det, skänka eller sälja, men inte allt. Bebissakerna stannar. Varför inte? Om jag nu har sängar till ungar, som inte tar nån större plats där i hörnet, låt mig ha dem kvar. Vill ingen av barnen ha dem? Nä okey, men då kan jag ta det sen:)

Fasen vad sur jag var, och när han blev svintjurig och drog iväg med bilen blev det inte bättre. Jag fattar varför jag trivs som singel, fy fan att behöva jämka med en snubbe hela tiden. Jag vet hur Robban funkar, och han kom tillbaka efter att ha handlat, packade in alla kassar med kläder och åkte med dem till återvinningen:D Jag ska passa på en dag när han inte är hemma nästa gång, bara sortera i Kasta och Återvinn-högar:)

Det är samma sak om man råkar släppa in Jimpa, vilket ju händer hela tiden 🙂 Gubbar är så jävla mycket för att bara hiva i väg och köpa nytt. Jag älskar ju när man kan återanvända sina gamla saker, mycket mer historia i dem, och nostalgi:)

Nåväl.

Idag vräker regnet ner och de där högsommardagarna verkar vara slut. Jag som sällan kollar vädret i förväg blev inte skitglad när Jordan visade mig – det är regn i två veckor framåt. Säkert längre. Fy fan.

Jag tänker INTE gå utanför dörren idag. Vägrar! Vad jag ska göra i stället vet jag inte, men det finns massor om man känner för det:)

Ha en finfin dag, har ni regn förresten?

 

Och inte i min inkommande Swish, tyvärr för det hade ju varit najs:)

Mera själva Tiden som springer förbi. I torsdags var jag ju på planeringsmöte inför Jamies skolresa och OJOJOJ så roligt det kommer bli! Jag orkar inte, vilken lyx att få åka med på sånt utan att ha lyft ett finger i planering!  Vi   … Barnen ska få gå ett Trapper-spår. paddla kanot, grilla korv, lära sig segla optimist, ha disco, bada bastu, klättervägg och kanske brännboll och fotboll. Så kul! Hoppas vädergudarna är med oss bara för det behövs bra väder, det är på en ö och mestadels utomhusgrejor.

Vi  som ska åka med fick lite koll på läget, och jag måste komma ihåg att fråga varför de som planerat inte vill åka med, men det är inte som att jag sörjer:) Jag kommer få köra en bunt femtonåriga killar dit och hem och det är väl det jag ser minst fram emot🙈 De är som kalvar, långbenta, brölande och totalt utan konsekvenstänk:D Dessutom tror de att DE ska vara in charge of musiken? Alltså nej? De har usel musiksmak och jag vägrar köra bil i 1-2 timmar med kass Einar eller nåt liknande skit.

😇

Fredags åkte syrran och jag iväg för att köpa presenter till Jack och Flora, det tog tid eftersom det är så tråkigt. Alltså jag är så glad att mina egna ungar inte vill ha leksaker längre för fy så trista de är. Leksakerna alltså, inte barnen! Det är menlösa saker som låter, och kanske rör sig lite, men som man ledsnar på direkt. Hittade iaf ett bolltorn till Flora, det är något alla mina ungar tyckta varit kul så hoppas hon gillar också. Jack fick en bok och lite annat. Sen drog vi till syrran för att släpa in en soffa i vardagsrummet, och göra bordet större på altanen plus flyttade runt lite stolar så vi skulle rymmas. Med två timmar till godo till våran återträff med husvagnskompisarna åkt jag hem och duschade. Då var redan Jack och Flora hos oss, och Lovelia hade fullt upp. Det var tråkigt att lämna barnbarnen, men jag hade bokat in den här helgen för länge sen och så tillkom annat, så det var ju som det var:)

Jag duschade och sminkade lite i raketfart och körde sen hem till syrran igen. Vi var lite smarta med transporten, jag tog hennes bil från henne och körde sen tillbaka den. När jag skulle hem på natten promenerade jag och fick sällskap av syrran:)

I flygande fläng skar vi morötter, selleri och gurka i stavar, för det tillsammans med bubbel var välkomstdrink. Vi tänkte att om man börjar nyttigt så kan man deka ner sig senare under kvällen:D

Killarna kom, och Helen hade också fått skjuts, en av sönerna körde, och. den sista kom på cykel och så var vi fulltaliga. Minus en som inte kunde. Sju personer som uppdaterade sig på vad som hänt sen sist, sju personer runt bordet ute och sju personer som drack Fireball i olika tappningar 😜 På DogBar serverar de en shot som de kallar för Apple pie, det är Fireball, äppeljuice, lättvispad grädde och kanel på toppen, det smakar som en äppelpaj!

Nu testade vi först en ren Fireball. Gott!

Sen en med rabarbersaft och lättvispade grädde med kanel på toppen. Godare!

Och en med bara grädde och Fireball. Gott det med!

Vi drack nog nån till också men minns inte hur den blandades, eller om:) Kan ha varit ren.

Till nästa gång ska vi fundera ut en varsin shot och sen kora Caravan Friends signatur-shot. Eller hur det var:D Kommer bli oliiiidligt många misstänker jag;)

Sen beställde vi pizza och fick den hemkörd, spelade Hitster i par, och jag och min partner var sämst, det blir gärna så för jag är inte bra på årtal. Eller artister:D

Det dracks champagne också, så himla gott!

Vi hade superkul, som alltid. Avhandlar högt och lågt, skojar och delar med oss. Vi känner ju allas familjer också, vilket är himla mysigt.

Eller nu ljög jag lite, vi känner ursprungsfamiljerna, alltså allas föräldrar, men jag känner inte deras barn eller partners, även om jag träffat några. Ja, Helens snubbar har jag ju träffat eftersom vi umgås på ett annat sätt, och nu lät det som att hon har nya hela tiden, men så är det inte:D

När vi träffas såhär, är det bara vi. Inga respektive, inga barn. Jag tror att det är som bäst, för att sitta med som nån som inte var med när vi åkte husvagn, det blir nog rätt tråkigt i längden. Mycket refererar till den tiden och det mesta är väldigt internt:D

Vi bröt upp runt ett, kanske, och de blev hämtade av samme son, och han som cyklade cyklade. Jag och syrran röjde upp och tog sen en promenad, halvvägs hem till mig skiljdes vi åt och gick åt var sitt håll.

Lite rund under fötterna, men mest glad, klev jag innanför dörren hemma och tog ett steg in i vardagsrummet där Lovelia satt med en sovande Flora i famnen. Som direkt vaknade. ”Du får ta henne, jag MÅSTE kissa!”

Jag tog henne och gick in i mitt sovrum där Jack redan sov, och vaggade henne en liten stund tills hon somnade om, då la jag ner henne i mitten av sängen. Frågade Lovelia om hon ville slagga där inne med kidsen eller på soffan och ta Flora på morgonen? Hon valde soffan och jag gjorde mig klar och kröp i säng bredvid de där fina ungarna. Det är så mysigt! De där små snusande filurerna ♥️

Anledningen att jag inte ville ta barnen på morgonen var att jag ju bokat upp helgen för länge sen, och på lördagkvällen skulle vi se ett band som spelade enbart Europe-covers. Jag visste att kvällen skulle bli sen, men framför allt visste jag att söndagen skulle bli sjukt tidig då jag lovat bort mig klockan 04.00🙈 och sen ett kalas på eftermiddagen men tillhörande förberedelser innan. Jag behövde sova lite. Och det fick jag, Flora vaknade och Lovelia och hon grejade på, men inte fan kunde jag sova. Typiskt🤷‍♀️

Jag hörde hur Janelle och Simon kom och hämtade barnen, de skulle på ett kalas i Uppsala, och efter det masade jag mig upp. Trött som en gnu. Lite frukost och kaffe och sen kom syrran och hjälpte mig binda upp mina vindruvor, som varit ett projekt hela sommaren. Jag missade att snö blir jättetungt när det smälter och på så sätt pajade jag mina rosenbågar som den klättrade på. Nu har man fått dansa limbo för att komma in 😀

Vi röjde på med lite av varje inför söndagens kalas och till sist var vi ”klara”. Klar blir man ju aldrig men det fick duga.

In i duschen, tvättade håret för att bli av med allt bös, och sen fixa mig klar inför kvällen. Buss in till stan och möta upp Helen med sällskap. Jag hade en plan. Den höll fullt ut:) Min tanke var att kolla DogBars coca-cola, var den drickbar eller ej? Och det var den. Billigare än öl också:D En apple-pie shot som ställdes fram slank ner, men det var allt. Jag skulle ju inte köra bil så det var i sin ordning, jag hade tänkt dricka några öl från början men ändrade mig. Bandet klev på vid halv nio, och första låten kände jag att Vad fan gör jag här? Jag hade kunnat vara hemma med min familj och käkat tacos, för Janelle och Simon sov kvar och Patricia och Abdel kom förbi och de hade tacomys.

Jag hörde … vassa trummor. That’s it. En av mina kompisar var fram till sångaren och sa att sänk trummorna och höj sången, men han sa att det kunde han inte. Om det var så, eller om det var för att det var en äldre dam som han trodde inte hade nån koll, låter jag vara osagt. Troligen det sista:D Men det lät fan inte bra. Sången hördes knappt och keyboarden inte alls, gitarrsolona ska vi inte tala om, noll. Jag kan min Europe, men kunde inte höra vilken låt det var.

I pausen måste de ha ändrat nåt, skruvat lite ljud, för sen lät det bättre, och då blev det roligare:) Men, hm, hur ska jag säga det här snällt;) hehe, som att jag måste vara snäll🙈 Det är inte att begära för mycket att de repat in låtarna innan, speciellt sångaren som fan inte kunde dem utantill utan konstant läste texten, på en skärm på golvet. Det, och det dåliga ljudet i första set, drog ner betyget, men totalt var det ändå helt okej. Sevärt, kommer de igen kan jag absolut se dem, men jag kommer inte prioritera det. Jäkligt kul med Europe dock! De är ju min första rockbands-crush som fortfarande håller.

De slutade spela vid 23 och 23.52 satt jag på bussen hem.

Hemma var det bakstuga, Janelle bakade tårtbottnar och de hade haft mysigt, alla saknar våra taco-fredagar som vi ju hade i minst 20 år. Men när de flyttat till Stockholm, Corre till Bromölla och köttfärsen kostar en halv njure så är det inte helt görbart längre. Vi enades om att nån gång i månaden kan man få till iaf, och då kanske en söndageftermiddag. Det ser jag fram emot!

Elias låg i en äppellåda på bordet och sov♥️ Han älskar den där lådan.

Planerna ändrades och jag behövde inte kliva upp 04.00 i stället fick jag jour direkt på kvällen. Mycket bättre. Nu hade jag ingen sovplats;) Janelle med familj får ta mitt sovrum, enklast så, och jag hade bett Jordan bädda i ordning i våningssängen som står inne hos honom. Där kröp jag så småningom ner, och kunde konstatera att det är mysigt men bökigt att sova i våningssäng, speciellt en där det är ganska kort upp till överslafen.

Sov gott gjorde jag hur som helst!

Upp i ottan, strax efter sju så det VAR tidigt på riktigt:) Förbereda kalas! Janelle fixade med tårtorna, kolla så fina! En Etta till Flora

 

Och en åtta till Jack:)

Hålet blev en smash-the-cake till Flora, som dock käkade den rätt fint:)

Jag hade inte mobilen med mig alls, så har inga bilder. Det är orutinerat och väldigt ovanligt:) Trots det, eller tack vara, vem vet? Så hade vi ett supermysig kalas för barnen.

Simons sida kom också och vi var en skara som smakade tårtor och hade trevligt, Jack öppnade paket och hoppade studsmatta med sina kusiner på Simons sida:)

Vi träffas inte så ofta utanför kalas med släkten, men oj vad jag tycker om hans mamma och moster, som är de vi träffar oftast. De är som syrran och mig, normala och roliga:D Enkla och okomplicerade, kul att umgås med!

Det var ett trött gäng som några timmar senare tackade för sig, och det återstod lite plock och röj innan Janelle och Simon fått ordning på allt, och ändå, trots att vi kollade förra gånger, så har det glömts lite kläder och grejer:)

De åkte hemåt nånstans runt 18-19 och så småningom var det bara vi vanliga hemma.

Alltså Elias ♥️ Han är en så fin bebis, och han är redan en liten personlighet! Han kan ligga länge och le och skratta och småsnackar, jollrar och har sig. Han är inte ens två månader än, men det känns som han alltid funnits, så självklar.

 

Jag har virkat hans filt, och den tycker han om! Det är supermjukt garn och han får ju fingrarna mellan hela tiden, och då ligger han och känner på garnet, så gulligt.

Ja, det var våran helg det!

Hur hade ni det?

 

 

 

 

Jag är besviken på vädret. Det började fint, jag kunde sätta mig ute och äta en sen frukost, och satt där och njöt i solen. Tog med datorn och satte mig i skuggan för att jobba lite, men vad hände då? Moln och kyla som. kröp upp från marken. Jaha.

Jag blir så kall om fötterna, min förstörda fot/underben är som ett kylelement mest hela tiden, det är bara när det är riktigt varmt som den är med på noterna. Jag skojar inte, den är alltid kall, hela vägen upp till knät och det är rätt obehagligt🙈 Känner man på båda mina underben samtidigt så känner man en markant skillnad. När det blir lite kyligt ute som nu, blir det direkt kalla fötter:) Eller fot då om man ska vara noga och det ska man ju. Vi ska inte prata om vintertid. Finns ju många anledningar att jag ogillar vintern och att konstant vara kall nedanför knät är en. Efter att jag transplanterade fett är det mer som kyler, men jag har också insett att om jag drar på en benvärmare eller långa sockor upp till knät så blir det bättre. Plus tofflor, alltid tofflor på vintern:)

Haha jag är en sån otroligt komplicerad och konstig människa på sådana här vis, men det är ju som det är:)

Idag har jag en viktig sak på min agenda som ”stör” hela friden. Jag ska på ett planeringsmöte med klassföräldrarna i Jamies klass, inför deras skolresa som snart går av stapeln. Jag tror att jag sagt att jag kan åka med, eller jag sa att om ingen annan kan så åker jag såklart gärna med, men om nån annan väldigt gärna vill så kan jag avstå. Totalt flexibel som vanligt med andra ord. I och med att vi heter Wetterholm och många klasser bara delar upp föräldrarna som klassföräldrar efter namn så har jag varit med på flera skolresor, som ju ofta sker i slutet. En gång med en liten bebis-Trixie:) Eller om det var Lovelia? Minns inte helt. Det är ju verkligen att suga ut det godaste, tycker jag, att få åka med på roligheter. Nu ska vi till Vässarö, jag har aldrig varit där men det verkar mysigt och kul. Bara det är ok väder blir det garanterat kul. Att hålla reda på en hel klass femtonåringar, hur svårt kan det vara liksom? 😂

Det blir kul! Och möte i kväll som jag varit livrädd att glömma bort:) Vi är inte i hamn än iofs, men jag har larm ställt på mobilen:)

Jag ska också röja poolrummet för vi ska ha kalas på söndag för Flora och Jack. Det mesta som är där är på grund av mig, så det är inte mer än rättvist att det är jag som fixar. Jag målade ju kökssoffan där ute och har också hängt tvätt där. Robban har lite grejor som står som han måste flytta på också men det bör gå skapligt snabbt.

Syrran och jag hjälps åt med det annars på lördag.

I dag hade vi tänkt åka och göra pass, för de går ut i slutet av augusti. Inte för att jag har nån resa inplanerad men för att vara på den säkra sidan. Tänk om det där brevet kommer från Amerika, där en okänd släkting gått bort och nu testamenterat sin dollarbiljard-förmögenhet till just mig, men jag måste infinna mig NU, och så har man inget pass? Va? Så kan man inte ha det. 😎

Nu skjuter vi på det till nästa vecka för att få ihop logistiken, så hoppas den okända rika släktingen inte får för sig att kila vidare just nu;) Jag får städa och jobba och gå på planeringsmöte i stället.

Morgondagen blir det en sväng för att köpa presenter till Jack och Flora, och sen ska vi till syrran för att möblera om. Senare på kvällen kommer nämligen våra gamla husvagnskompisar för vårt årliga party. Vi brukar kalla det för årsmöte för Caravan Friends, som är vårt svar på det larviga Caravan Club, som jag tyvärr är medlem i nu för tiden för det blir så mkt billigare årsavgift på campingen då🙈

Vi kan förhoppningvis sitta ute en stund i alla fall, men när vi flyttar in behövs fler sittplatser, och vi bär in en soffa som annars bor i ett annat rum. Funkar perfekt, men är lite knöligt och bökigt, den är för stor för att bara bära in och behöver skruvas av ben och liksom vikas in. Krävs två till det.

Det kommer bli kul! Vi träffades första gången 1981 tror jag mamma och jag kom fram till igår, och det är ju inte direkt nyligen utan vi har känt varandra ett helt liv. Vi var fyra familjer som samlades i Årsunda vecka 32 varje år, och campade ihop. Björn, Stefan, Hans, Jocke, Mattias, Petra, Helen och jag. Åtta ungar som klämde in oss i våran husvagn och kollade på Familjen Macahan varje fredagkväll, och sommarmorgon varje morgon:D Mina barn kan inte för sitt liv fatta hur vi fick plats och det är svårt att begripa, för idag känns det trångt om man är tre på samma yta😂 Vi var små såklart, och vi låg i dubbla rader, men det var trångt, axel mot axel. Det var så kul!

Vi åkte ihop flera år, sen blev vi störiga tonåringar och unga vuxna som hade annat att göra, plus att föräldrarna slutade campa och började åka motorcykel i stället.. Helen, Björn och jag skaffade barn tidigt och det har varit många år som vi inte umgåtts frekvent, men sista åren har vi försökt få till iaf en träff per år. Det är något speciellt med människor man delat barndom med helt klart.

Helen och jag träffades när vi flyttade in på samma gata, 1976, vilket med andra ord innebär att vi har femtioårsjubileum i år! 

Samtidigt som jag roar mig så kommer Jack och Flora hem til oss, Janelle och Simon ska på nåt som lät kul men som jag totalt glömt vad det var? Bingo-rave? Minns inte, men nån otippad kombo av nåt slag där barnen inte kan vara med utan får vara hos oss. Lovelia får huvudansvaret och så kommer ju jag hem. Men hon får lov att ta Floris när hon vaknar 6🙈 Det blir mysigt, jag älskar ju att få hänga lite med barnbarnen, speciellt när det är sommar så man kan vara ute, ta en promenad utan att behöva bylta på en evighet. Jag kan ärligt säga att det gör jag helst inte, och jag åberopar min mormors-rätt i det. Jag gör bara roliga saker.

På lördag kväll spelar ett nytt band på DogBar som enbart spelar Europe-covers och det har vi sett fram emot i månader nu, bokade bord för evigheter sen. Jag har dock lovat bort mig på en grej, en väldigt rolig och mysig grej ♥️, som gör att jag måste vara hemma i fint skick för att rodda klockan 04.00 på söndagen. Så, det får bli en nykter kväll tänker jag. Jag har hört att det går bra det med:D Kanske blir min nya grej? Jag kommer förhoppningvis kunna sova några timmar lite framåt morgonen och så kör vi kalas på eftermiddagen, det kommer bli så bra det här:)

Jag gillar att få ihop logistik! Det är en paradgren, att pyssla och fixa så det funkar för alla. Ibland blir det kaos men för det mesta blir det sucess.

Och nu ska jag ta och resa mig upp, hämta nåt att äta för jag är hungrig, och sen blir det nästa grej på dagens schema.

Vi hörs snart igen:) Ha en fin dag:)

Reklam och annonslänk för Cellbes

 

Jag har längtat efter att få använda den jacka som jag klickade hem redan i våras, men som alltid känts för varm när jag väl velat ha en snygg-jacka:) Den här. Nu har jag invigt den! Har sen dess haft den så ofta:)

Jag tycker den är så fin, färgen är sådär härligt mjuk och den är stretching och boxig.

Jackan på mig:) Älskar att man kan vika upp ärmarna! Ofta är det för små öppningar i manschetterna så det inte går, men på den här kan man vika upp hur bra som helst. Fickorna är stora så det är enkelt att slajda ner mobilen eller lägga ner något.

Byxorna har jag i flera färger, har köpt en ny under ett par år:) Har lagt ett par mörkt blå i husvagnen och killarna har haft vita.

De är tunna och lätta och väldigt bekväma.

De har ingen gylf utan man drar bara på dem, men kan knyta till dem enligt önskad vidd i midjan med snöret. Jäkligt bra brallor!

Corrida hade så jäkla snygga brallor på sig när hon kom hem i somras, och det visade sig vara de här:

Ballongbyxa

Supermjuka och på rea, jag funderar på om det är något för mig med? Vad tror ni?

Har ni kikat in hos Cellbes? De har fått in så mycket fina nyheter nu! Kolla HÄR

Läste nånstans att bedrägerierna via telefon och dörrknackare ökar, främst äldre som blir lurade, och jag känner ju att lösningen är så lätt. Förbjud skiten.

Det är omodernt. Förr fanns det kanske en poäng i att sälja saker via telefon eller dörr, men nu? ALLT finns ju ett knapptryck bort! Dessutom kan man göra research innan och slippa bli pålurad skit.

Vi har ju rena bovar som knackar på dörren och låtsas sälja något, gärna säkerhetsgrejer. De ber om att få komma in för att göra en gratis kontroll av den säkerhet du har, och vips har de kollat ut vad de ska sno när de kommer tillbaka senare.

När vi ändå förbjuder naseri vid dörren, förbjud politikerna att knacka dörr också.

I kväll stod jag ute och rensade blåbär, sur och trött för de har blivit så skrumpna och det var liten mängd för de dryga två timmar jag la ner. Doris skällde och jag sa åt henne, som vanligt utan att kolla så noga. Men i ögonvrån såg jag att det stod folk på gatan så tittade dit. Två snubbar i färgglada västar och mitt humör sjönk ner i skorna. Fy fan, det här innebär dörrknackning.

”Får vi störa dig lite?” ropade den ena, och jag menar ropar, för det är långt till tomtgränsen.

”Nej absolut inte!” morrade jag tillbaka och önskade mig en maffig kamphund som kastade sig mot staketet och skällde istf min snälla Doris, som iofs skäller:D

De såg lite häpna ut och gick upp till grannen mitt emot och knackade på. ”Hej vi är från Socialdemokraterna…”

Alltså, jag vet inte om det var mer tur för dem eller mig att de inte klev in, jag hade fan blivit vansinnig. Dels för att jag tycker att en stängd grind med en lös skällande hund signalerar tydligt att man inte kliver in oombedd, dels för att jag hatar dörrknackare och dels för att det var just sossarna. Jag hatar sossarna i UPPSALA av hela mitt hjärta. De har Erik Pelling i spetsen och allt som känner mig vet att hans namn är ungefär lika bra att vifta med som ett skynke framför en tjur. Den snubben är vidrig, och det står jag för. Hans förbannade maktfullkomlighet är vad som förstör Uppsala. Orka inte gå in på det, men ni som bor i Uppsala, rösta bort styret vi har!

Nåväl, idag slapp jag dem, och nu funderar jag på om jag ska sätta upp en skylt på grinden. Jag har ett gäng från DollarStore, men de kan tas som skämt. Det är ju så jag köpt dem:) ”Don´t trespass, we are tired of Hiding the bodys”, som exempel:D

För nån vecka sen stod en ung kille plötslig och viftade utanför när jag stod och diskade nåt, med lurar i öronen och i full fart med att städa. Han brydde sig inte ett skit om Doris som hoppade och skällde runt honom och vinkade ut mig. När jag kom ut så sa han nåt om att mina grannar upplevt problem med bredbandet på sista tiden. Jaha? Inte jag, och jag hade dessutom omförhandlat mitt dagen innan 😀

”Jag är inte intresserad”, sa jag och vände mig för att gå in. Doris skällde ju hela tiden också.

”Men jag ska inte sälja nåt …” sa han och jag blev tvärilsk. Säger de så kan man till 100% bocka av att de verkligen vill sälja på en något. De ska bara först gå igenom ens bredband eller vad det nu är, för att sen ge ett bättre pris. Inte intresserad. Alls.

”Nej”, sa jag och blängde surt på honom.

”Men …”

”Men Nej”, och sen gick jag in 😝 Jag hatar att vara otrevlig, jag gör verkligen det, men de här asjobbiga försäljarna lyssnar ju inte på ett – nej tack, det är bra.

Jag antar att det är mitt straff att vårat wi-fi bråkat sen dess, eller så sabbade han det helt enkelt med en förbannelse 🤣

Skyltarna måste upp, om inte annat för min sinnesfrids skull:)

Men visst vore det en idé att förbjuda det?

En av mina barn fick ett av de första jobben som telefonförsäljare. EN dag stod barnet ut. Visste ni att överordnade lyssnar på samtalen och att de måste pusha och övertala? Att om personen de ringer till är äldre ska de vara stressiga och hetsa? Att de får skäll annars? Det fick mig inte att bli mer välvilligt inställd. Jag svarar sällan på okända nummer, och om jag råkar göra det, så slänger jag på luren direkt om det är en försäljare. Finns liksom ingen anledning att ens försöka avsluta värdigt för de går inte med på det. Och om de har en överordnad på medhörning är det en tjänst gentemot dem som slipper tjata;)

Förbjud skiten bara.

Annars då?

Jomen igår kom ju Patricia, och sen följde jag med henne till BVC. Lilla Elias skulle få vaccin, och hon ville ha lite sällskap. Så jag var på BVC igår, och det var ju inte igår;) De har en jättetrevlig sköterska! Väl klara åkte vi hem hit igen och hängde ett tag. Det är så mysigt med en bebis som är så nära♥️

Plötsligt fick jag lite bråttom för jag skulle ju träna:) In och byta om och så iväg för ett cirkelfyspass. Gillar den ledaren, hon heter Matilda och säger att vi ska bli starkare. Stor, stark, stabil, är hennes mantra som hon upprepar, och hon uppmuntrar hela tiden till att ta tyngre vikter. Jag gillar det! Jag behöver att nån övervakar lite, pushar och är lite jävlig:)

Igår kändes 72 kilo marklyft lätt🙌 Ibland känns 40 kilo tungt. Hopplöst det här:)

Men det är fasen långt till det personbästa jag har, som ligger på 95kilo.

Näpp, nu ska jag ta och göra lite vettigt innan jag hoppar i säng.

Ha det bra, vi hörs snart!

Det är första skoldagen för Jamie idag, i morgon börjar Jordan och det är de två jag har kvar i skolan. Det är på ett sätt oerhört skönt att inom några år inte ha skolbarn, lite som att slippa ha med packet på Försäkringskassan att göra när man inte längre har föräldrapenning edyl😂 Men samtidigt är det sorgligt, för snart är det slut på barnaåren. Jag saknar det ju redan.

Hur jobbigt det än kan vara med att tjata om läxor, gå och lägga sig i tid, att planera sina studier och att liksom bara försöka hålla humöret uppe på skoltrötta ungar så är det kärt besvär på ett sätt. I dagarna nu kom ett larm om att en 14 årig pojke drunknat på ett av de bad vi frekvent varit på under åren, och fast jag vad jag vet inte har några personliga kopplingar till familjen, så gör det ont i hjärtat. Det finns en pojke i Jamies ålder som inte får börja skolan idag. Det finns en mamma och en pappa som inte får tjata på sin son om läxor och att sköta sig. Det finns kanske syskon och andra anhöriga, vänner och bekanta som förlorat en kär person.

Jag har sagt det förr och upprepar mig gärna, vatten är farligt och är en av de få saker jag har riktig respekt för när det kommer till att uppfostra barn. Jag är livrädd för att det ska hända mina barn något, och jag har suttit som en hök med ögonen klistrade på barnen, allihopa, och har alltså haft ögon som pingpong-bollar, på elitnivå😅

Igår var jag och syrran på badet, ensamma utan barn, vad gör man då? Jo automatiskt håller jag koll på folk, främst mindre barn, men även tonåringar som hoppar och dyker. I går var det en gammal dam som syrran noterade och sen tappade ur synhåll, och blev direkt orolig men så syntes damens hår när hon klev upp ur vattnet. Då kan man pusta ut. Det här är ju ett beteende jag troligen aldrig kommer vänja mig av med. Jag menar nu inte att jag alltid sitter som en spik och kollar andras barn, nej det gör jag inte, är jag ensam och ligger ner och solar så solar jag. Avslappnat och i visshet om att jag inte behöver hålla koll. Men sitter jag upp, eller är jag i vattnet eller på bryggan, så nog fan håller jag ett öga på omgivningen.

Igår sprang två små flickor hand i hand fram och tillbaka på bryggan. De var kanske tre år och såg ut som tvillingar, hade så kul och skrattade högt. Mamman var först med, sen ”försvann” hon. Både syrran och jag spejade runt, höll koll på småtjejerna samtidigt som vi försökte lokalisera mamman. Hon var precis intill, såg henne inte för det var buskar som förvillade och det kan ha varit pappan också. Pust, skönt, men ändå, blicken var på de där två tills de gick upp på stranden. Det tar EN sekund, och den sekunden kan ändra livet. Jag har många gånger dragit upp en ostadig liten unge som stått på öronen i vattenbrynet. Ibland blir föräldrarna en aning sura, tror det är mer förskräckelse iofs, vad gör jag med deras unge liksom? Men vet ni? Det skiter jag i. Tråkigt om du blir sur för att jag hjälper ditt barn🤷‍♀️ Jag hoppas bara att de gör det samma för nån annans unge. Kanske min.

Nu är Jamie femton, man KAN INTE som mamma följa med sin femtonåring och kompisarna och bada. Det enda man kan göra är att försöka pränta in i dem att aldrig bada ensamma, alltid vara vaksamma, aldrig låtsas (Peter och vargen, ni vet) och alltid alltid tänka efter  före. Gör tonåringar det? Nej. De gör ju inte det. Det skrämmer mig.

Samtidigt måste de få frihet. Frihet under ansvar är min paroll, sköt dig och du får göra saker. Missköt dig och det blir inte kul😝

Jag får ont i mammahjärtat när barn far illa och som i det här fallet, förlorar livet. Just drunkningslarm berör mig hårt.

 

Nej, vi går vidare, det var inte min mening att vara deppig, men nu blev det så.

Idag började alltså Jamie nian! NIAN?? Vad fan hände?

Nog för att tiden går snabbt, och den här sommaren har varit ungefär lika lång som en blinkning, men ändå? Nian?

Och apropå sommaren – som sagt, jag blinkade och sen var den förbi. Kul, nej.

Det är förhoppningsvis fina dagar kvar men sommarlovet är över och med det så är friheten borta. Nu är det helger som gäller och de är fulla av allt möjligt. De kommande tre veckorna nu är fulla. Jag ska ha planeringsmöte med föräldrarna i Jamies klass inför en skolresa, jag ska träffa husvagnskompisarna som vi gör en gång om året, det är storkalas, sen ska jag vara barnvakt, det är utvecklingssamtal, själva skolresan och sen har ju jag som vanligt en kurs på g som startar upp och sen är det en närträff:) Mitt i där ska jag hinna jobba också, och vara nån slags ankare i hemmet:) Det kommer gå bra, allt ser ut att klaffa på pappret så det är bara att hålla tummarna att det gör det även i praktiken.

Får jag önska vill jag ha en lång och varm höst, det hjälper så mycket. Jag får ju panik på hösten för att den är porten in i årstiden jag avskyr – den långa, kalla, mörka vintern. När man måste planera när man ska i väg, sätta i motorvärmaren två timmar innan, skrapa rutor, skotta ett ton snö, och klä på sig en kvart innan man sticker näsan utanför dörren. I stället för att sätta fötterna i ett par skor och gå. HUR kan NÅN med vettet i behåll tycka om det? Att man gillar att åka skidor eller vandra i snö är ju en sak, men den här förbannade slaskiga tillvaron där vinden viner och fryser själen till is, där mörkret härskar och solen är en bristvara, där det är ljust några timmar mitt på dagen i bästa fall? Det är vi inte skapade för.

MY GOD så positiv jag är idag då? 😂 Jag ÄR glad, jag lovar:)

Fast det är nåt pajjo på mitt wifi, och min wifi support ligger och sover, vilket gör att jag inte kan göra nåt av det jag planerat, vilket stressar. Själv fattar jag inte ett jäkla skit längre av teknologi. Jag var en fena på det, tills jag inte var det längre. Utvecklingen sprang förbi och jag står och kliar mig i huvudet och tänker Vad fan hände? 🙂 Lite som med sommaren.

Jaja.

Annars då? Valdebatterna är i gång, de lokala partierna i Uppsala fjäskar och bjuder in till möten, mutar med korv (moderaterna) och tilltugg(sossarna) och jag tänker att jag tar med kidsen och frågar ” Hur många får man ta?” 🤣

Jag tycker det är en knepigt val i år. I Uppsala är det lättare, jag kommer rösta på det partiet som säger att de är emot spårväg och kommer riva upp allt om de kommer till makten, dvs troligen Moderaterna. Det var inte igår det kändes som en vettig röst, men nu är det så. Inget parti har ju alla rätt i min bok så det handlar alltid om att välja det som gör minst skada och är mest i min linje. I Uppsala måste vänsterstyret bort, de har suttit i tolv år eller vad det är, och blivit maktfullkomliga. De gör inget bra för Uppsala längre, tvärtom. Jag känner att jag inte ska gå in på det spåret nu😂 för jag orkar fan inte bli irriterad. Men det kan ville säga är att det är mycket fjäskande just nu, på alla plan och i alla led, och det är i mitt tycke rätt äckligt. Sluta fjäska och gör vettiga saker under er mandatperiod i stället för att lova guld och gröna skogar till nästa.

Alla dess larviga slogans på valaffischerna, alla vill väl ändå att vården ska fungera, att skolorna får tillräckligt med resurser och att inga äldre blir våldtagna i sina hem av vårdpersonal? Eller? Om inte så får de gärna säga det istället 😀

”Vi vill ha mindre lön till anställda i hemtjänsten. Vi vill kunna anställa män som är straffade för våldtäkt som hemtjänstpersonal.” Det vinner man iofs inga val på 😉

Men ni fattar. Kanske, för det är rysligt snurrigt i huvudet nu känner jag:)

 

I går var jag och tränade step. Vi låg på stranden och jäste och hade ingen koll på tiden och det blev brådis. Kom till Friskis fem minuter innan passet, bytte om och insåg att ”Eh vafan? Jag har bara en sko??”  Jag hade bara rivit åt mig träningsväskan som alltid hänger redo i hallen, tryckt ner kläder och dragit. Och nånstans tappat en doja?

Jaha. Så för första gången sen jag började träna, inklusive de yogapass jag varit på, så tränade jag barfota. Ryser bara jag tänker på det. Inte för att jag tycker det är speciellt ofräscht, även om fötter inte är min favoritkroppsdel, men för att jag personligen vill ha skor på mig. Jag har ont i hälarna och att vara utan skor är lika med att få ännu ondare, vilket är onödigt. Upp och ner på en bräda barfota var på ett sätt väldigt bra, det blir bättre balans och inte halkigt, jag var tvungen att ta av strumporna för med dem på halkade jag åt alla håll hela tiden, men att ideligen kliva ner på hälen var inte skönt. Och var var min sko?

Jag visste att jag hade den i fredags, men när jag sen kollade i Hondan som jag trodde jag kört då, så fanns den inte där. Precis när jag skulle gå in och vända upp och ner på hela hallen så ringde Robban och jag frågade direkt: ”Vet du var min sko är?”😅

”Ja, den ligger i röda bilen”, svarade han. Och det gjorde den ju, det var visst den bilen jag kört:D Hur ska man komma ihåg när man hoppar mellan olika bilar som om man ägde ett helt garage? Min egen bil står alltid längst in med minst två bilar framför så den stackaren får jag aldrig köra. Sista veckorna har jag kört min Dacia, Robbans Honda, syrrans Honda, Patricias Toyota, en BMW och Axels Volvo. Två automat, två keyless, en där man ska stoppa in en fyrkant i ett hål och två där man faktiskt ska vrida om en riktig nyckel.

 

Nu Kom Patricia och Elias! Återkommer !