I söndags spelade Lovelia basketmatch. Hon messade efteråt och sa att hon stukat foten. Oj då sa jag, det är ju inte första skadan i och med basketen, så jag var inte speciellt förvånad. Det är mer förvånande att de inte gör illa sig mer🤷‍♀️ det är verkligen en kontaktsport. När hon kom hem sen, så hoppade hon på en fot. Matchen var i Stockholm och hon och en kompis som tydligen var de enda som bor i vårt område, släpptes av vid Rusta. Robban hämtade upp henne. Eftersom Lovelia inte direkt är pipig av sig så hade ju jag trott att det var en lättare stukning, inte en jagkanintestödjapåfotengrej.

Men det var det, hon hade riktigt ont och fotleden var svullen som en fotboll. Hon hade nästan svimmat när de hjälpte henne till bilen och hon råkade stödja på den. Varningslampan blinkade till, det är inte helt bra. Jag vet ju att en stukning kan göra i princip mer ont än en fraktur, men man måste vara observant. Hon hade hoppat för att kasta och i landningen fått en knuff så hon landade snett på foten som fick ta hela vikten. Jaja, jag lindade om, satte en kyldyna och hon hade tagit Ipren. Vi avvaktar, det kommer visa sig vad det är.

I måndags hade hon lika ont, men var vid gott mod. Jag har kryckor hemma som jag köpte när jag väntade Jordan. Då hade jag enorma problem med ett knä, hade det i flera år efter att jag trampat snett när vi flyttade hit. Jag kunde inte böja knät mer än lite mer än 90 grader och det var lite instabilt. Nej jag sökte såklart inte för det, bättre att tiga och lida i flera år;) När jag var gravid med Lovelia blev det värre men med Jordan var det så att jag vissa dagar inte kunde gå, knät var svullet och varmt. Jag har opererat det knät innan, två gånger, förvisso för något helt annat, nämligen att sätta in märlor för att stanna växten i tillväxtzonen. Det hör ihop med skadan på ishiasnerven och gjordes för att minska den benlängdsskillnad jag hade. Jag TROR, killgissar:) att jag hade en kombo av lite ledsna korsband/ledband som fått på truten, ihop med både ökad vikt och ökad blodmängd som gravid. Dessutom misstänker jag att det låg något där inne och skramlade som ibland hamnade lite i kläm och gjorde det hela irriterat. Några Ipren och någon dag med kryckor gjorde susen, tills nästa gång.

Jodå jag VET, jag borde sökt, normala människor hade säkert gjort det för det var ruggigt smärtsamt 😂men jag söker helst inte läkare. 🤷‍♀️ Det mesta går över av sig själv, i alla fall mekaniska skador som det ju var. Och så en vinter när Jordan var några månader, så var vi i pulkabacken, jag halkade och satte mig på foten. Alltså bröt knät över den där magiska 90 graders vinkeln, som egentligen är en helt normal rörelse. Jag tror jag hörde hur det knakade till och vågade först inte röra mig, funderade på hur fan ambulanskillarna skulle kunna bära ner mig för en brant och isig backe….och så rörde jag försiktigt på knät. Jodå, ont gjorde det, men på ett rätt skönt sätt🤣 Lite som att det var exakt det som behövdes, som att något hakades loss. Sen dess har jag inte haft sådär svullet och ont som jag hade många gånger där. Jag började träna ordentligt där också, med vikter. Innan hade jag kört gympapass, men efter Jordan började jag på Friskis. Första åren hade jag ont i knät och fick använda knäskydd, men med tiden så avtog det.

Nu har jag sällan ont, och om jag har det är det en smärta jag kan relatera till överansträngning. Som när man gjort svintunga knäböj med stång på nacken till exempel.

I alla fall, en lång utläggning senare:) Jag har kryckor som Lovelia kunde använda. Vi bestämde att avvakta ännu en dag och se om det gick åt något håll, helst bättre, men sämre är en indikation på att åka in.

Tisdagen kom. Hon syntes inte till på förmiddagen innan jag åkte och tränade, men efter den så kom hon upp. Foten är blå och fortfarande väldigt svullen. Tårna och hela framfoten var kalla. Hon kunde röra på allt, men allt som har med fotleden att göra gjorde ont. När jag kände på den gjorde det ont. Men okej. Jag tror fortfarande att det är en rejäl stukning men lika bra att kolla upp det. En röntgen behövs ju för att se säkert.

SÅ. Det var bara att åka in till närakuten. Att åka till vårdcentral är ju ingen ide, de har ingen röntgen så det är bara att förlänga det hela ännu mer. Vi har ju en ortopedakut några trappor under närakuten, där har jag varit när jag bröt fingret:) Jag fick släppa av henne och åka och leta parkering för det finns ju aldrig i närheten. Helt stört besvärligt. Funkar ju med stora barn men svårt med mindre.

Jag trodde i min enfald att man kunde gå direkt till ortopedakuten. Men icke sa Nicke. Man är tvungen att åka upp till närakuten, och ta en kölapp för att sen vänta på att få komma in till en undersköterska i en kur. Där ska man berätta vad man söker för och visa leg, antagligen betala om man inte är underårig, och sen får man gå in på själva akuten. Eller ner till ortopeden.

I över en timme väntade vi där. Jag gillar inte att samlas med folk som är sjuka i vad det nu kan vara. I ett sådant där väntrum kan det ju vara lite vad som helst, och även om min kräkfobi är under kontroll så kan en fobi blomma upp när som helst. Jag undviker inte sådana situationer för man måste vinna över fobin, men jag uppsöker dem inte heller;)

EN timme för att få visa leg och gå ner till ortopeden, det känns som att det borde gå att effektivisera. Exempelvis genom att man när man vet att man har ont i skelettet på nåt vis, brutit eller så, går direkt dit. En liten mottagningskur där skulle funka. Alternativt flera kassor. Snark. Ineffektivitet är något jag har svårt för. När jag ser lösningar som skulle underlätta.

Jag vill här passa på att säga – det är inte personalens fel. De gör så gott de kan, det är jag fortfarande övertygad om. De gör det de kan med vad de har till buds. Att det inte funkar är styrets fel, beslut tagna under många år som lett till att vi har en sjukvård som är världsbäst men svår att få tillgång till. Vilket är pinsamt och uselt. Men det är inte folket på golvets fel.

(Dock…killen i kassan/mottagningen/vad de nu kallar det, var inte direkt ett under av trevlighet. Han sa typ ”hej, vad är det för fel på dig?” Och sen ” du ska ner till ortopedmottagningen”. Inget smajl eller omtänksamt hummande eller så. Bara två meningar.)

(PLUS! Helt oviktigt, men alltså Aleris val av färg på sina kläder….? Nåns lags illgrön/turkos-aktig historia. Sjukt ful. Och rätt obehaglig färg, om man nu ska vara sån. Svårt att se pigg och fräsch ut i en färg som skriker😅)

Tjusig utsikt dock! I Uppsala har vi inte så många höga hus som man kan se ut över staden ifrån. Därför är den här vyn sällan skådad och jag blir lika tagen varje gång. 🤷‍♀️

Ja, vi traskade ner till ortopeden igen då, och såg att tjejen som varit två nummer före oss i kassan uppe precis blev inkallad. Jippie det kanske går snabbt här!

Not. 😂

Två unga män stod mitt i väntrummet och argumenterade med en manlig undersköterska, tror jag han var. Mannen ville komma in och få sin hand omlindad och uskan sa att han var tvungen att anmäla sig uppe på närakuten. Det ville ju såklart inte mannen alls, han behövde ju bara ett bandage, linda nu bara. Uskan sa nej, det funkar inte så, det är folk före. Mannen sa aggressivt att det inte skulle ta någon tid alls, han ville ju bara ha handen omlindad. Det gestikulerades och höjdes röster och krävdes att få gå före och jag kände mig bara trött. På att fördomar hela tiden bekräftas. Jag är ledsen att säga det, men det var inte svenska unga män. Utan att lägga någon värdering i det, man måste kunna tala klarspråk. Hetsigt, gapigt, aggressivt och krävande. Jag, jag, jag. Han hade ju inte tid att vänta. Nä, kompis inte jag heller, och knappast den gamla farbrorn där i hörnet eller den unga tjejen. Men det är väl klart att just DU ska gå före.

Uskan suckade, bad honom vänta och gick in i rummet, kom tillbaka och gav honom en rulle bandage. ”Nästa gång kan du köpa det på apoteket.”

Nöjd med det men ändå muttrande tog killen emot bandaget och gick ut. Inget tack. Jag avskyr att få vatten på min kvarn i sånt här. Det finns så himla mycket fina och bra människor där ute, men det är de som inte beter sig som utmärker sig. Oavsett kön eller etnicitet. Jag skiter i vilket men det är så tråkigt, och gör inget gott utan bara tvärtom.

Man kan inte bara gå in på ett sjukhus och kräva att få gå före alla andra. Allra helst inte om det bara var ett litet bandage som behövdes, som killen gång på gång sa. Gå och skaffa ett jäkla bandage nån annanstans då. Nu undrar jag om ni kommer ge mig en hard time för det här….? Antagligen får väl Bloggbevakningsfolket till rubriken om hur rasistisk jag är, men det handlar verkligen inte om det. Det handlar om att uppföra sig, om vett och etikett, om sunt förnuft och hänsyn och respekt. Åt alla håll, alltså även från killen mot sjukvården 🤷‍♀️ och mot övriga patienter. Jag kan inte bry mig mindre om var folk kommer ifrån. Men killar som den här är sen de som gapar högst om att de särbehandlas pga sin härkomst. Jag undrar varför 🤦‍♀️ För egen del särbehandlar jag dem pga dåligt beteende. Men det är ju svårt att ta till sig;)

Nåväl, efter att arga killen gått var det slut på underhållningen och det blev tvärtyst. Jag vet få ställen som det kan vara så jäkla tyst på som i ett väntrum. En öronbedövande tystnad är en bra beskrivning:)

Till sist fick vi komma in, läkaren klämde och kände och sa att det är 50/50, en spricka eller inget alls. Röntgen nästa, och den låg vägg i vägg så via en liten dörr mellan rummen kom vi dit. Jag gick ut, för jag har utsatts för tillräckligt med strålning i livet redan. Dels som liten, dels i min roll som barnsköterska där jag ofta fick stå inne med barn på röntgen för att hålla fast det som skulle tas bild på, och sen med mina egna barn.

Snabbt avklarat. Och sen ut och vänta på svar.

Både Lovelia och jag var trötta och det finns en gräns för hur länge man kan sitta på en stol när man väntar:) Ventilationen susade och det var nästan bara vi kvar… så segt. Så trött. Så seeeeegt.

Jag höll på att somna:) Upp och hoppa lite, röra på sig och få runt blodet.

Jag tycker om Samariterhemmet som är ett gammalt sjukhus. Det finns massor av gamla detaljer kvar här, som skickar en rakt tillbaka till Syster Bartons tid. Ni som läst sjukhusserieböcker med romantik ni vet vad jag talar om. Stärkta förkläden, små hättor och strikt. Har ni sett den där danska serien förresten? Om sjuksköterskor. Den tiden är fortfarande kvar här:)

Den här sortens dörrar finns inte helt frekvent på Akademiska, förutom i de äldre delarna. Glasrutor, handtagen, bredden. Sen är det marmor på golven, i fönsterkarmarna och även väggarna i trapphusen. Just de här lokalerna är rätt nya för det här ändamålet, och jag vet inte vad det var förr. När jag bröt fingret så höll de på att flytta in här, och det är några år sen. Jag är så nyfiken på vad det var förr. En sommar när jag gick i högstadiet sommarjobbade jag på arbetsterapin här. Rätt trist, men redan då var jag helt förälskad i arkitekturen. Fin konst har de också här, prismärkta så jag antar att man kan köpa den?

Den här kostar 1000kr. Så fin!

Till sist fick vi komma in igen, och bästa beskedet: Inget brutet, ingen spricka bara en stukning. En rejäl sådan som kommer ta sina veckor att läka men ändå. Nog för att jag hoppades lite på en spricka eller så, för att det skulle vara värt väntan;) men det här är ju bättre på alla sätt och vis:)

Läkaren var supertrevlig och berättade hur Lovelia skulle göra för att få den bästa läkningen. Så nu är det bara att avvakta några dagar sen börja träna stabilitet. Jag måste eventuellt fixa ett fotledsstöd till henne, som hon kan ha under matcherna. Men det visar sig.

Summan av nästan fyra timmar på sjukhuset blev ändå ett positivt besked och det är alltid bra.

Vi åkte hemåt, åt en sen middag vid nio halv tio, och sen tror jag vi båda somnade rätt ovaggade. Tänk att det tar så på krafterna att sitta rakt upp och ner på en stol och vänta? Jag stod för övrigt upp den där första timmen 😜

Idag tar Lovelia sig fram utan kryckorna, skönt att veta att det är okej även om det såklart gör ont.

Så det var våran tisdag:)

Nu ska jag byta om för att åka och träna 🙂 Hörs snart!

Sådär ja! Ny vecka, och så även påsklov:) Vilket för min del innebär inga tidiga morgnar när ingen ska väckas.

Om det inte hade varit så att Novalie missat bussen och behövde skjuts till jobbet:D Halv åtta, alltså bara en halvtimme senare än larmet ringer vanligtvis, så knackade hon på och frågade om jag möjligen kunde köra henne för bussen hade varit tidig. I min värld så går jag till bussen i god tid innan den går. Dvs står det att bussen går 8.10 från ändhållplatsen, som är tre hållplatser bort, så är jag på min hållplats 8.08, som senast. Det innebär att man får vänta några minuter men hellre det än stressa och behöva springa. Eller missa den.

Men inget av mina barn gör som jag, utan alla går hemifrån när bussen ska gå från ändhållplatsen 🤷‍♀️oftast går det bra tydligen. Men inte idag, så det var bara att kliva upp och ge sig ut och skrapa rutor. Det tillhör verkligen något av det mest värdelösa man kan ta tid för när man ska iväg, oavsett tid. Skrapa rutor. Jag brukar alltid ha motorvärmare i med kupévärmare som tinar upp frosten men vet jag inte att jag ska iväg är det ju svårt:)

Nåväl, hon lämnades av i god tid innan hon började och jag fick ändå en vacker körtur i strålade morgonsol. Det kunde varit värre start på dagen:)

I lördags var vi ju ute och svängde de lurviga. Jag har insett att jag mesta tiden är på dansgolvet och att det är väldigt kul:) Efter att inte ha dansat alls på en herrans massa år så är det härligt att återerövra dansgolvet. Haha. Jag är inte direkt någon smidig dansös men skit samma, det är fasen ingen annan heller;)

Eftersom Soultrain inte började förrän nio så bestämde vi för att ses hos Helen sju och Robban körde mig dit. En annan kompis var också där, en blast from the past på sätt och vis. Inte för Helen för de har ju haft kontakt under alla år, men jag hade inte träffat honom på massor av år förrän nu i höstas. Jordens trevligaste kille🙌 Bra på att gör hotshots också 🙂

När jag lade ut bilden på instagram klagade folk på för lite grädde 😂men det är högst medvetet för att man ska kunna få i sig den i ett svep utan att grädden bildar ett lock som sen gör så kaffet rinner längs hakan och gallianon sätter sig på tvären:D

Det här är så löjligt gott! Första gången jag drack hotshots var på en kollegas möhippa, på nittiotalet när de uppfanns, typ. Hotshotsen, inte möhippor:) Vi beställde in shot på shot, tror vi kom upp i sju stycken rakt efter varandra, bordet var fullt av småglas och alla torkade sig om hakorna:D

Överlag är kaffedrinkar väldigt gott, det måste ju bero på att man kombinerar mina favoritsmaker helt klart. (Nähä??) Jag älskar en riktigt fin Irish coffee också men whisky är svårare att få i sig än en söt likör.

Efter några timmars häng, snack och musik så åkte vi ner på stan, mötte upp med en kille till på vägen och sen ramlade vi in på BJ. Typ först:D Så lite folk när vi kom, men det är bra då hinner man snacka lite till innan de höjer på musiken. Mera shots

Med massa grädde 🙂 =svårare att dricka men inte omöjliga. Vi hann med att studera folk också, och diskutera hur vi trodde de hörde ihop. Det är ju så roligt att titta på folk! Nu spanade vi in ett par som vi garanterat var säkra på hörde ihop, de satt nära varandra, och glodde i varsin mobil. Höll säkert på att snacka med resten av kompisarna. Så kom en kille till och satte sig lika nära tjejen som den andra killen och vi blev konfunderade. Hallå här? Baserat på avståndet de två första hade, eller tja, bristen på avstånd snarare, så borde de vara ett par. Men den nya killen då? 😂 Jag vet, men fasen så kul det är att spekulera:) Vi glömde bort de där rätt snabbt ändå och begav oss ut på dansgolvet och där blev vi kvar. Natten lång:)

Robban kom och hämtade mig som vanligt, vilket är så skönt, en riktigt klippa.❤️

Söndagen sen då. Jag var trött, men mådde fint. Men så trött:D Merparten av dagen satt jag med essän, och nu är den klar. Vilket är bra för det är deadline idag. Jag är ena stunden nöjd med den för att i nästa börja tvivla på mig själv. Just nu är den innehållsmässigt ok tror jag, men jag har ett parti som jag kanske egentligen borde flytta på, men samtidigt kanske inte. Tror att jag bestämt mig för att behålla det som det är. Essäer är ju lite kluriga och beror en del på vem det är som läser den sen. Min handledare jag hade i kursen Essäistik och kritik gillade mitt sätt att skriva, medan jag inte riktigt vet hur min nuvarande handledare tänker. Det i sig har ingen större betydelse för hur jag skriver, för det är snarlikt, jag har ju min egen stil:)

Det ska vara diskuterande och analyserande samtidigt som det gärna får vara lite humor. Jag är en aning besviken på att jag inte fått in så mkt humor som jag önskat, men det har inte funnits utrymme i den här. Den behöver inte vara humoristiskt men det är så jag gillar det bäst:)

Nåväl, det blir som det blir, jag ska läsa igenom den i eftermiddag och ändra lite. Samt försöka fatta hur i helvete en källförteckning ska se ut egentligen 🤣 Man kan tycka att efter så många års universitetsutbildning borde man ha lärt sig det, ja. Men saken är den att vi ofta, typ alltid, kunnat referera i löpande text. Enkelt när man ska hänvisa till böcker edyl. Nu har jag bara massa länkar och det är alldeles för fult i texten. I går kväll funderade jag allvarligt på att ta bort allt som krävde källa😅 men jag var trött också, tänker att det går bättre idag.

Först ska jag träna! Sen hoppas jag på att solen hänger kvar framåt eftermiddagen så jag kan sitta ute en stund. Vi gjorde det igår, Doris och jag.

Hon älskar ju solen lika mycket som sin matte, och att få ligga så här och spana är hennes bästa.

Jag satt intill med kaffet.

Alltså det här med snöstorm i slutet av mars har sina positiva saker ändå, och det är att vi fått en riktig vårvinter. Sådär som det kan upplevas när man är i fjällen. Solen som strålar, fåglarna kvittrar och det droppar från taken. Det är ljuvligt! Allt går åt rätt håll, livet är på väg tillbaka och jag njuter. Det är så vackert.

Vanligen här i Uppsala så har vi slask, blask och elände hela hösten och vintern fram till efter jul nångång då det kommer snö. Jag är av åsikten att är det inte fullt med snö på julafton så behöver det inte komma nån alls🙈 Vädergudarna skiter i det. Vi får snö och tö i omgångar. Slask och blask avlöser varandra och sen övergår det i vår och mer och mer värme. Det smyger på. När vi har snö som nu blir det så markant att det är en ny årstid på gång och det är mysigt. Jag kan ta den där snön om man får såhär:)

Vi är kattvakter denna vecka. De har kattlucka så vi går dit och sällskapar lite, ger mat och öppnar den på morgonen och stänger på kvällen. Himla smidigt ändå! Jag har ju funderat på kattlucka i alla år men tänkt att det måste dra. Men det verkar inte så:) Så kanske måste jag fundera på riktigt nu om vi ska ha en, det vore ju najs att slippa släppa in och ut de gapiga rackarna 24/7.

Men först lite träning som sagt. Det är ändå bästa sättet att starta en vecka på🤗 Idag ett pass i gymmet med David, få se vad han hittat på. Det brukar vara lågintensivt vilket alltid är asjobbigt, men ibland gör han nåt helt annat.

Jaja, vi hörs om ett tag igen, jag ska visa er vad jag gjorde häromdagen 🙂 Ha en fin start på veckan !

…så det kan ju hoppa tillbaka till att inte funka igen. Men håller tummarna. Hade skrivit ett antal utkast som sen inte gick att varken spara eller publicera 😝

Ett om att jag var till Stockholm i tisdags på en fantastisk middag med en av mina samarbetspartner sen länge. 🤗

Underbara människor! Vi åt på Restaurang Hillenberg och startade med den råbiff jag visade igår när jag testade:

Jag har ätit råbiff förr men frågan är om inte det här var den godaste hittills 🤗

Sen följde en Tryffelpasta som också var ofantligt god

Följt av desserten som var myltade hjortron men mandelkaka😍älskar desserter!

Fick jag välja skulle jag bara äta förrätt och efterrätt och skippa huvudrätten 😂 Inte för att den var sämre på något vis just här, tvärtom den var grym! Men jag älskar smårätter 🙂

Jag tåg tåget dit, lite orolig eftersom alla stadsbussar varit helt inställda och sen gått med reducerad trafik. Men tågen rullade som… eh ja tåget😂

Jag råkade välja en fönsterplats utan utsikt 😂🤷🏼‍♀️men det gör inget. Jag lutar mig mer än gärna tillbaka och sover en stund. Älskar att sova på tåg eller flyg.

Vi åt i ett litet rum i restaurangen, så mysigt och coolt, mitt bland alla viner 🤗

Jag promenerade från stationen dit, den ligger på humlegatan, och det tar en kvart, tjugo minuter. På vägen dit var det slush-konsistens på slasket på gatan, och på vägen hem hade det frusit på. Jag hade inga vantar, så fick dra i än händerna långt i jackan. Faktiskt var jag in på H&M, kappah, Lindex, stadium och nån mer butik för att köpa ett par. Ville ha ett par svinbilliga, ni vet, typ sådana där magiska vantar i en size. Jag har MASSOR av fina vantar hemma, så var inte alls sugen på att köpa. Och jag hittade heller inga som jag kände att jag ville slösa ens en krona på 😂

Vi var sju influencer, tjejer allihopa i olika åldrar. Några som jag träffat förut och några nya. Så trevligt att få hänga lite med branschkollegor. Inte alla fattar ju vad man pratar om annars🙈 Jag får alltid så mycket inspiration av andra tjejer så här, så nu ska jag se om jag kan använda mig av den:)

Nu ska jag göra mig i ordning. Ska gå på Soultrain som idag börjar 21 och slutar 02. Gamlingarna släpps lös lite längre och på en lördag, det är stort 😂

Jag ska hem till Helen en sväng först, så åker vi tillsammans sen. Vet inte hur långa vi blir men ett lagom gäng säkert. Jag ska äta också, det brukar jag aldrig hinna när det är på fredagar så hon brukar skälla på mig 🙈

Hörrni, ha en finfin lördagkväll så hörs vi snart!

P.s jag har skrivit nästan tjugoen fulla sidor på essän 🙃😅 Ska ”bara” fila till den och avsluta så är den klar sen 🙏🏻 Halleluja🙌🏼 d.s

Var på restaurang i veckan 🙂

Reklam och annonslänk för Cellbes

Jag har ju problem som fasen med mina appar, av någon anledningen så funkar det inte att blogga därifrån som jag sa igår, och jag har inte tid att försöka lösa det heller:) Jag har försökt med det jag kan, men det vill inte. Eftersom jag av bitter erfarenhet vet att när man gör saker i ett stressat tillstånd så kan man råka radera alltihopa, så tänker jag att jag tar tag i det på tisdag. Har deadline på måndag:D

Men strunt i det, för igår så såg jag en så fin vårväska hos Cellbes!

Jag föll som en fura för den:) Jag är ju en väskperson, samtidigt som jag inte riktigt vill vara det. Jag släpar gärna med mig det man behöver, och i perioder är min väska tung som om den innehöll tegelsten:D Då får jag ont i nacken och i axeln, så jag har försökt övergått till mindre varianter. För det mesta. Den här ser jag som min nya sommarväska:) Jag har en annan, större såklart, som jag använder hur mycket som helst, men i den brukar jag lägga en mindre, där mobilen och korten ryms, så jag bara kan ta den viktiga. Den här kommer bli så fin så fin i sommar:) Inte speciellt dyr heller🙏

 

Just väskor har varit ett kapitel för sig här hemma ett tag. Tjejernas har gått sönder, den ena efter den andra. Inte så konstigt eftersom de släpar ganska tungt fram och tillbaka till skolan, det är böcker och dator och sånt. Jag gav bort en av mina till först den ena dottern och sen den andra, och så var jag utan. Life as a mum:D

Jag har skrivit förr om min jakt på en precis likadan väska som jag haft i flera år, det är verkligen den perfekta. Med dragkedjor och flera fack men inte för många. Nu är min partyväska den här:

Den är nästan perfekt:) Den har inga nitar dock, så den syns inte lika bra som den andra om man lägger ifrån sig den, jag måste pimpa den med något. Men den är lagom stor för att få rum med det jag behöver ha med. Framför allt mobilen och korten. Byxor i dag har för små fickor, eller så är mobilerna för stora kanske? Men alla killar kan trycka ner dem i framfickan på jeansen iaf så något fel på tjejbyxor är det:D

Just på lite ”finare” kläder är det hopplöst att hitta en ficka där mobilen får plats tycker jag. Så väska är ett rackarns måste.

Den har ett fack på sidan, dock utan dragkedja som jag föredrar, men eftersom hela väskan stängs med det…heter väl kanske blixtlås? Nä men jösses…? Snacka om kortslutning i huvudet. Nej så här är det väl: Blixtlås är på saker och dragkedjor på kläder. Fast?  Nej, strunt samma. Den stängs med ett sånt i alla fall:) Jag hade vanliga små kardborrepluppar som jag klistrade fast i facket på sidan så nu kan inte korten ramla ut. Ja, jag är extra försiktig ja, men så är jag också en människa som råkar ut för de där drulle-grejorna😂

Jag brukar ha den lila lilla genomskinliga necessären i mina väskor, där lägger jag småsakerna, som annars alltid ligger och rullar runt på botten och blir lite rufsiga och tufsiga.

Den här har jag haft ett tag nu och är väldigt nöjd med den. I läder så den kommer inte bli skavd på det viset som en väska i fuskmaterial blir, utan bara snyggt sliten med tiden. Perfekt.

Cellbes har ju fortfarande finfina kampanjer, och i går satt jag och kollade igenom REA:n och det finns mycket godbitar kvar där. Upp till 50% men jag hittade ännu lite mer nedsatt än så 🙈 den som letar ska finna:)

Ja, man kan fråga sig varför jag hängde på Cellbes i stället för att skriva essä, som det är deadline på…. Men sanningen är att mellan varven måste jag göra något helt annat för att få ordning i texten, eller för att rensa skallen. Då älskar jag att surfa runt och kolla efter fynd:)

Och apropå fynd och väskor…. Min lilla svarta!

 

Den finns fortfarande kvar och det är en supersmidig liten rackare.

Om jag bara behöver ha med mig mobilen och korten, så är den perfekt. Jag älskar den i all sin lilla litenhet. Först blev jag en aning besviken, för den är liten på riktigt, men när jag väl testat den så var jag såld. Den funkar såhär som en ”innerficka” nästan, jag har haft den under min snygga rutiga jacka när vi varit iväg på saker. Då märks den inte ens:) Jag har haft den när jag sprungit backintervaller och den sitter förvånansvärt bra fast mot kroppen, om man drar snörena såhär som jag gjort. Har man dem långa så hänger väskan nere vid höften. Den här passar också suveränt i min stora väska, nästan som en plånbok blir det då. Multifunktionell i pytteformat👌

Nej, nu måste jag återgå till essän! Wish me luck:)

Tänk vad vanans makt är stor! Jag tjatar nu, men är verkligen inte van att blogga från webbplatsen  utan via en app. Som nu inte funkar. Jag är hur fumlig som helst här bland de knappar och funktioner jag förr kastande mig mellan utan att ens blinka:D Men numera är det app, och utan den känner jag mig vinglig.

Nåväl, en uppdatering från Uppsala!

Jag har en deadline på måndag, på en essä. Jag älskar ju essäer, men av någon anledningar har jag svårt att komma på ett ämne. Det ska, som vanligt, handla om vårt projekt och skrivprocessen. Jag har skrivit om det så många gånger nu att jag inte riktigt kommer ihåg vad:) Och eftersom min skrivprocess är väldigt enkel, jag sätter mig och skriver, typ, så finns det inte så mycket mer att säga om det.

Mina kursare arbetar lite olika, en del som mig och andra skriver lite här och var. Alltså inte kronologiskt. Jag är ofantligt imponerad av hur man dels kan hålla ordning på det, men framför allt hur man kan komma på saker här och var. Jag skriver från A till Ö, eller egentligen från A till kanske R för sen får jag separationsångest och börjar stamma:D Fastnar där och kommer inte vidare.

Essän ska vara 20-30 sidor lång och igår när jag började hade jag åtta. Rätt kassa sidor, ostrukturerade och tja, inte bra. När jag slutade hade jag tolv. Åtta kvar, så på ett sätt är jag kvar på samma siffra;) Men de här tolv sidorna känns ändå skapligt klara. Jag är inte nöjd men det lutar åt rätt håll, ta i trä. Jag har gått igenom dem och skrivit om, skrivit till, raderat och strukturerat om. Kan funka. Sen när jag stänger ner och börjar fundera så känns det alltid som jag missat något och som det är skit men det brukar ändå vara rätt ok när man öppnar upp dagen efter.

Idag har jag inte gjort det. Jag har sovit. Ja, inte tills nu, men länge. Jag satt uppe till tre i natt, och sen när jag väl lade mig så frös jag. Det var så kallt under mitt täcke, och jag orkade inte gå upp och hämta en filt, eller ännu bättre – värma en vetekudde. Sjukt trött, men det går ju inte att sova när man fryser. Varför jag frös? Tja, jag har inte elementet på i sovrummet, det är skönt med kallt där när man ska sova, men inte när det blir som en förbaskad kylbox under täcket. Jag brukar snurra in mig i det, men fick liksom inte till det så det var stora mellanrum mellan mig och täcket där kalla luften kunde hållas. Usch.

Jag sov så dåligt att jag till och med bestämde mig för att inte träna. DÅ fattar ni:)

I går var jag till optikern. För första gången sen 2015 upplyste hon mig om….oj då, var det så länge sen?🙈

Jag har linser, och ett linsabonnemang. I det så ingår ett par glasögon per år. Som jag aldrig utnyttjat. För att jag är en idiot, ja. Dessutom, så är jag gammal och ålderssynt, vilket gör så att jag med båda linserna i inte ser på nära håll. Det gör mig vansinnnig. Att inte kunna se på mobilen eller läsa på förpackningar utan att ta på ett par läsbrillor, det är ju löjligt.

För ett par år sen sa en optiker till mig att jag kunde använda en lins bara. Ett öga med och ett utan, då skulle jag se lite sämre på långt håll, men ok på nära. Jag testade, och eftersom jag ser tillräckligt bra på långt håll så har jag kört så. Det hade jag redan gjort hemma på kvällarna ett tag då, plockat ut den ena linsen och bara haft kvar den ena, men jag trodde inte man ”fick” det.

Men optikern då, och hon igår, sa att det är helt ok, och det enklaste, billigaste och kanske egentligen mest funktionella sättet att hantera ålderns invasion. Alltså, har jag dubbelt så många linser per månad mot vad jag behöver 😜 Lägg till det att jag vissa dagar inte ens sätter i dem alls, för jag ser inte så dåligt att jag inte klarar mig utmärkt hemma utan. Ska jag köra bil behöver jag dem. Jag ser det jag behöver i trafiken även utan, men ligger under gränsen för vad som är tillåtet, men det händer då och då att jag inser halvvägs nånstans att jag kanske inte såg vad det stod på gatuskylten, och så har jag glömt linserna. Jag ser alltså helt ok. Men det är kul att se folks ansiktsmimik och numret på bussarna också:)

Igår fixade jag också nya brillor. Jag hatar det:) Alltså att prova brillor. Aldrig, förutom möjligen hos frisören, är man så förbannat ful som då ju 😂

Jag bad om hjälp. Tänkte att de här tjejerna kan det här, så jag litade helt och fullt på dem. De glasögon jag fastnade för tyckte både optikern och, heter det optikerassistent? var för stora, så då hängde jag tillbaka dem. Efter en stund gick hon till herr-sortimentet och tog fram ett par, jag provade och sen var det klart:D De satt skönt, jag får ju sjukt ont i näsan av glasögon, var snygga, och kändes som att de passade. Hon sa att det var superfina på mig så då litar jag på det. Jag kommer ändå inte använda dem mer än nödvändigt. Men eftersom de glasögon jag använder mest nu, är mina allra första, sen jag gick i sjuan vilket borde vara någon gång i början av 80-talet, så kan det ju vara dags.

Jag har tre par hemma. Mina första som är stora, rund-fyrkantiga och genomskinligt rosa. Mina andra glas i den tredje bågen, de flyttade bara över dem, som jag hade i säkert femton år. Hade konstant ont i näsan och bakom öronen också… Och mina tredje, som är nätta, lätta, och pyttesmå rektanglar.Det blir som att titta ut genom en kikare, man ser klart rakt fram men så fort man tittar lite ner så är det suddigare.  Inte alls snygga på mig, och dessutom så sabbade Jordan de där näs-sadlarna när han var liten, så jag fick klippa bort en del, och det har jag inte ”hunnit” åtgärda, han fylle ju bara fjorton i år;)

I och med de sista där, bestämde jag mig för att övergå till linser igen. Jag trivs verkligen inte med glasögon och de gör ont. Nu har jag ett lager som räcker väldigt länge. Så det var en förbaskat tur att min syn inte ändrat sig ett enda dugg!! 😅

De ska hämtas om några veckor så visar er då:)

Nu ska jag återgå till min essä. Jag vill bara bli av med den så jag kan fortsätta på den som känns som den Riktiga, den stora master-uppsatsen. Och jag måste ju bli av med den till på måndag:)

Tanken är dessutom att jag ska ut och svira i morgon så söndagen kan ju vara lite seg, räknar inte med den som en skrivdag iaf, utan vill helst vara klar idag, eller i morgon mitt på dagen. Så nu återgår jag till min skrivgrotta!

Det kommer nog något livstecken snart igen:) Kanske redan om en stund faktiskt:D

Ha en fin fredag nu❤️