Oj, igår gick jag och lade mig vid halv elva, det händer otroligt sällan. Jag hann vakna till före midnatt första gången till och med;)

Jag har legat på kraftigt sömnunderskott ett tag nu, inte ens fått till de där sovmorgnarna på helgen ordentligt, men nu känner jag mig pigg igen. Igår innan jag skulle iväg och träna så var jag tvungen att lägga mig en stund, ställde klockan på 30 minuter, och tokslocknade. Vaknade med ett rejält ryck, och fattade inte alls var jag var, eller varför eller hur:) Undrade om jag skulle skita i träningen, men det var ju David. Det var enda anledningen att jag gick dit, helt ärligt. Hittills har jag aldrig gått på ett enda av hans pass och tyckt att det varit tråkigt. Inte i går heller. Aldrig tråkigt, och man kan aldrig fuska eftersom han har ögonen på alla. Det är det som är skillnaden har jag upptäckt, jag behöver verkligen att nån pushar mig när jag är oinspirerad.

Nåväl.

Det var ju Lucia igår.

Här hemma har vi haft några nervösa dagar eftersom Lovelia skulle vara skolans Lucia.De går tre gånger, och hade tre Lucior, och hon skulle vara i den sista. För föräldrarna var det visst första föreställningen på morgonen, men det struntade jag i, jag ville ju se Loppan.

Hon har övat på en dikt hon skulle läsa, och varit orolig över att ljuskronan skulle ramla av. De har levande ljus i håret på Lucia men batteriljus i händerna på tärnorna. Jag älskar att det är så, för det är så vackert med stearinljus. Såklart lite läskigt men väldigt stort för flickan som ska ha dem i håret.

Jag har nu aldrig varit Lucia men har heller aldrig hört om nån som tappar kronan eller får håret uppeldat, däremot  var jag beredd på att kamma stearin ur hennes långa hår. Kvällen innan så tvättade hon det, vi fönade det torrt och rakt och boostade med hårolja, så det glänste. Jag strök lucialinnet kors och tvärt och bak och fram, hit och dit och eländet blir bara mer och mer skrynkligt känns det som. Det är ett jobbigt tyg att stryka rent från alla de här små skrynklorna och vecken, och det känns som mission impossible, och med tanke på att så fort de tar på det så är det skrynkligt igen så är det onödigt jobb:)

Jag minns EXAKT hur jag strök de äldsta tjejernas linnen när de var små, kämpade med att fukta dem innan och strök tills de var som stärkta, och sen vek ihop dem så nätt och fint, transporterade dem med silkesvantar dit vi skulle lussa och sen tittade aningens snett på alla de andra barnens halvskrynkliga linnen. Tänkte att de föräldrarna var allt lite slappa;)

Haha, jomen man lär sig med åren vad som är värt att lägga energi på. Lusselinnen går inte att ha skrynkelfria någon längre stund. Men jag gjorde så gott jag kunde. Jag är en fena på att stryka, vill jag bara tala om:) Jodå, jag är det på riktigt. Men jag gör det så sällan jag kan för det är inte speciellt kul, även om när jag väl står där så kan jag lugnt stryka massor för det är rogivande och luktar gott.

Jag hängde upp linnet i tvättstugan, jag höll på att tvätta ( som vanligt) och det blir ju aningens fuktigt och varmt där, så jag tänkte att det sista skulle hänga ut sig.

I går morse sen så var Lovelia uppe med tuppen, och gjorde sig i ordning. Jag skjutsade henne till kyrkan halv åtta, och sen snabbt hem igen för att skicka iväg de andra till skolan.

Novalie och Trixie ville se syrran gå Lucia så de fick vara hemma. Japp, så jobbar jag:)

Sen åkte vi tillbaka till kyrkan till halv tio. Corrinda, Trixie, Novalie och så mötte vi upp Janelle, Simon och syrran:) Här sluter man upp för sin ohana ♥

Vi hann se henne vara tärna i tåget som inte var riktigt slut, men så försvann de in bakom dörrar för att ladda om. Jordan och Jamie med sina klasser kom tågande in i kyrkan och jag noterade att Jamie fick hålla fröken i handen:) Haha, det brukar ju vara de busiga som får göra det, och på andra sidan var hans kompis…jojo. Men sen skötta sig båda killarna finfint, satt där och kikade.

Vi såg hur de satte kronan på huvudet på Lovelia och sen tände den. Jag såg på hela henne att hon tyckte det var otäckt och trodde en sekund att hon skulle börja gråta. Men sen log hon stort och så tågade de in.Jag vet att folk hade massor att säga när jag lade upp en bild på Novalie som Lucia. Att jag var ansvarslös som visade bild på  andras ungar som inte hade nåt val. Det var en suddig bild på långt håll ska sägas. Jag kan känna att idag kanske man måste släppa på sina aversioner mot att ens barn syns på internet;) Jag undviker att få med annat folk så långt jag bara kan, just av den anledningen att ingen ska bli upprörd men i vissa situationer kan man inte undvika att andra syns, som i ett Luciatåg.

Ingen som inte har en blogg bryr sig ju det minsta om att de lägger upp på Facebook tex, och där kan massor av människor också se.

Men, jag har blurrat så gott det gick:)

Lovelia gjorde ett strålande jobb. Hon stod så stadigt och fint och flyttade sig fram och tillbaka allt efter hur det var bestämt med övriga  uppträdanden, tomtarnas dans tex. Ljusen hamnade lite på sned och jag började fundera på hur mkt stearin det skulle bli, men såg inget som rann. När de gick ut sen så såg jag på henne att nu var det inte långt ifrån tårarna. Inte så nån annan såg, men jag. Lärarna blåste ut ljusen och lyfte av dem och jag bredde ut armarna och fick en liten Loppa i famnen och då  kom tårarna. Inte av någon annan anledning än att all spänning släppte:) Hon var lite blek om nosen och fick en festis och massa kramar innan vi gick ut till syskonen. Hon var så duktig och jag är så stolt över min coola lilla tjej. Inte en enda droppe stearin i håret dessutom.

Jag pratade med kyrkans husmor, jag saknar ju dem, och de saknar visst mig också:) Det måste bli lite kyrk-häng till våren, helt klart. Jag hade tänkt sitta där och fika på torsdagarna som alltid, även utan Jamie:) men har verkligen inte haft tid, det har varit så mkt hela hösten.

Ooops nu ser jag att klockan är mycket, jag ska iväg om en kvart och har inte klätt på mig än:) Inte gjort ett dugg mer än gått upp och fått iväg ungarna till skolan faktiskt. Bara slagit igång en maskin tvätt, röjt köket och sådär;)

Jag ber om att få återkomma lite senare helt enkelt!

Nu ska jag på julklappsshopping!

Igår flaggades det på bussar och torg, det firades med stor baluns och massa prisutdelningar, och allt bara för att jag fyller år:) Det är fint tycker jag, att ställa till med så storslaget firande för lilla mig.

Jag har förstått att det finns något som kallas Nobeldagen samma dag, men eftersom jag tror att jag är universums mittpunkt men ändå är rätt ödmjuk så antar jag att det bara är en cover-up för att inte alla andra ska bli avis.

😉

Hehe, jag driver, lika bra att förtydliga det annars tror väl nån att jag är allvarlig. Vissa människor har extremt svårt att fatta ironi:;)

Men, jag fyllde i alla fall år igår.

I lördags fick jag ett samtal tidigt på morgonen, jag sov ju så jag missade en blombukett, de hade redan haft sin budbil där när jag ringde dem sen när jag fått ett sms. Men, det innebär att det ska komma ett blombud här idag:)

 

Jag började min födelsedag med att åka med Jamie och Lovelia på basket. Loppan hade avslutning och det skulle spelas föräldramatch. Jag har inte spelat basket på evigheter, men jag var inte helt usel sist så jag såg fram emot det. Vi började med att leka lekar för att värma upp, som att dribbla bollen och springa fram och tillbaka, öhhh det var kanske inte jätteenkelt;) Sen skulle vi stå på rad och kasta bollen mellan benen på alla, den sista tar upp den och alla andra lägger sig ner. Den sista hoppar över alla andra och så reser man sig upp, skjuter bollen mellan benen och så lägger man sig ner. Typ burnes alltså fast lite roligare:)

Och sen spelade vi. Men holy smoke vad jobbigt! Det är ju värsta intervallträningen och man studsar och vänder på en femöring hela tiden. Ungarna är 10-11-12 år och det är såklart på liv och död:) Här ges ingen pardon bara för att vi är vuxna. De är betydligt kvickare än vi, men det blev en rätt jämn match. Jag satte ett så jäkla snyggt skott i korgen, bara sänkte det med ett kast från vänster, helt fel håll, fel hand och fel i ansatsen, men det satt klockrent. ”Du har spelat basket förr va?” Jaja, absolut:)

Haha, nä jag spelade fotboll, men gillade de flesta bollsporterna. Det är vansinnigt roligt med lagsport!

Sen fikade vi och snackade lite om en kommande turnering i Göteborg. Det är ju superkul att få åka med, men jag har ju ett gäng hemma med så måste fundera över logistiken.

Men å andra sidan.. basket är djävulskt högljutt…i fyra dagar vete fan om jag pallar. Med kids som skriker;)

Jag får ont i huvudet varenda gång jag sett en match. I lördags skulle Lovelias lag vara sidekicks till damlaget, de fick springa in och bli presenterade och sen spela i pausvilan som lite underhållning.

Samtidigt som Lovelia skulle samlas så skulle Jordan vara på ett kalas. Vi åkte och handlade present, sen skjutsade jag henne till samlingen så hon var där tio minuter tidigt och sen var det plattan i mattan för att hinna i tid till kalaset. Och det gick ju utmärkt:)

Sen tillbaka igen. Jamie var med, och lite surt betalade jag 80 spänn för att kolla en basket match jag var noll intresserad av, alltså sakerna man gör för sina ungar..;) Jag satte mig sen intill två miffon som gapade och skrek, som varje gång motståndarlaget skulle skjuta en straff skrek till i avsikt att störa…alltså jag tycker sånt är så barnsligt och får irritationsklåda i hela kroppen. Heja gärna men att skrika ”MISS” när motståndarna ska skjuta..nä.

Men det var när den ena killen applåderade som jag höll på att få spräckta trumhinnor, jäklar vad han tog i. Och sen är det en ful, skithög, lång signal när det är slut på anfallstiden (tror jag) som skär i öronen och definitivt ligger över smärtgränsen, Jag har aldrig fattat varför, för man behöver ju inte bli döv för att fatta att tiden är slut. Men ingen annan verkar höra lika bra som jag;)

Men, jag får ont i öronen och huvudet, varje gång, och det är ju trist. Nu letade jag reda på mina lurar och ploppade i dem i öronen:) Haha, nöden har ingen lag.

Uppsala torskade stort, men Lovelia var kul att se:)

 

I går efter basketavslutningen så åkte vi hem, jag drack en kopp kaffe, hade ätit en banan till frukost, och sen blev det fika för hela slanten;)

Vid tre samlades vi oss syrran som bjöd på adventsfika, i kombo med födelsedagsfika. Så skönt! Bästa att slippa rodda ihop det själv.

Min syster är pysslig:) Jag orkar inte hur söta de här är, notera att den ena har en röd mule:)

Det är en morotskaka och den var så god!

De här små granarna som inte alls gick att få bra på bild, var svinigt goda. Med grädde, dulce de leche och jordgubbar:)

Och fatet som jag stod och höll i på Biltema det året syrran köpte sitt, men valde ett annat, och såklart ångrar jag mig, det är så fint:)

Paket!

Jippie!

Vi fikade, snackade och hade det bara gott. Jag älskar det.

Syrran skjutsade sen hem mamma, pappa var skruttig och inte med, och jag och kidsen diskade och plockade undan. Sen tyckte jag att vi kunde strunta i att äta middag, men se det möttes med total oförståelse:) Så på vägen hem svängde jag in på affären och köpte middag. Den blev sen, så det var sovdags nästan direkt efter. Jag hann leta reda på lucialinne till Lovelia som ska ha genrep idag. Men det är ostruket deluxe så jag hoppas hon kommer ihåg att ta hem det så jag får stryka.

Jag avslutade sen kvällen med Sons of Anarchy i soffan:)

En födelsedag helt i min smak!

 

När jag sen gick in i badrummet för att borsta tänderna så blev jag happyhappy. I lördags hade jag städflow och fick dels ungarna att göra en del, och själv städade jag badrummet. Det blir så gräsligt dammigt där inne, på nolltid. Det är svart tjockt äckeldamm dessutom, och så fort man torkat av är det tillbaka. Jag rensade alla burkar och skit, och kastade mattan i badkaret för att skura av den. Där ligger den i blöt fortfarande:)

Bytte toasits, för nån hade lyckats med konststycket att spräcka locket? Hur är det möjligt liksom. Men, eftersom jag av oklar anledning köpte en ny sits precis efter att jag satt dit den gamla så hade jag en ståendes i garaget. Bytte vitt mot svart:)

Jaja, varsågoda att förfasas över badrummet! Det ÄR grön plastmatta och gult kakel, till det bruna skåp..

Men sen jäklar…sen skruvade jag bort den trasiga ljusrampen som suttit ovanpå skåpet över handfatet. Den har varit trasig sen i våras nån gång, men eftersom det krävde elarbete har jag dragit mig för det.

Nu hade jag ledsnat färdigt:)

Lossade eldosan och fick loss rampen. Hej då. Hämtade en lampa i garaget:) Ja, det kan hända att jag har saker som bara ligger och väntar på rätt tillfälle där ute. Den här lampan skulle vi ha i hallen, men sen kom den aldrig upp. Nu gjorde jag en McGyver/Pettson.

Ovanför skåpet satt en bräda för att gömma hålet där elen kommer ut ur väggen. Den var lös, stod bara fastkilad mellan väggarna. Den plockade jag ner, borrade hål i och skruvade upp. Det fanns ett borrhål med plugg i som jag använde. Jag har ingen kakelborr så jag vågade inte borra nya. Sen skruvade jag fast lampan i brädan och brädan upp på väggen:)

Häpp!

Bara en kortslutning:)

Nej, inte det snyggaste jag gjort, men vafan silvertejp löser det mesta:)

Den sitter där tills jag har borrat fler hål, efter att jag hämtat pappas kakelborr. Brädan sitter alltså fast i väggen, men jag måste ha både byxor och livrem:)

Men! Vi har ljus över handfatet! Efter att ha borstat tänderna i mörker i ett år nästan så är det så härligt! Vi har två lampor i badrummet, så det är inte helt mörkt, men just vid handfatet har det inte funnits lyse.

Varje gång jag slår på lamporna där inne så ler jag nöjt för mig själv:)

Jag är rätt bra ändå.

 

Och nu börjar det bli bråttom, jag ska laga stenskott om 50 minuter och har inte vare sig klätt på mig eller ätit frukost…!

Dags att sätta fart kanske:)

Vi hörs senare ♥

Fredag!

Idag var alla barn i skolan igen, det har varit lite skruttigt på olika håll, förkylning med halsont och hosta. Jag körde väl min variant genom att bli totalt genomhes för några veckor sen, kanske. Något som är skitjobbigt med att bli sjuk, även en sketen förkylning, det är att man tappar så förbannat i kondis. Jag har flåsat mig igenom de pass jag varit på, och det är så tungt att komma igen. Det blir ju bättre för varje gång, men ändå.

Jag hade ett HIT 35 pass bokat idag. Visste inte riktigt vad det var, mer än högintensiv träning. Och ett kortare pass, typ 35 minuter. Som vanlig hade jag glömt att det alltid, ALLTID ska springas en jävla massa på uppvärmningen på HIT-passen. Jag hatar att springa. Jag tror dessutom att jag gör klokast i att inte göra det, med raspiga knän och onda hälar. Det är onödigt. Och svinjobbigt. Jag klarar av att springa hela tiden nu, de första gångerna vi gick så orkade jag inte alls. Men, som sagt…jag hatar det. Och jag skiter i att man ska göra indianhopp, sidohopp eller springa baklänges. I helvete heller, då slår jag på arslet, garanterat;)

Sen då, jo det var fyra övningar. Åtta repetitioner av varje. Rodd med skivstång, Thrusters, och så en utfallsgång till andra sidan salen. Där armhävningar på bosuboll och marklyft med kettlebell, och sen burpes med hopp tillbaka till de andra övningarna. INGEN vila. Tolv minuter.

Men skjut mig. Svetten dröp och det var kräkvarning. Fy fan, fast ändå rätt najs:) Efteråt.

 

Jag åkte direkt till skolan för att hämta upp Jamie, bara för att inse att de ju skulle sluta en halvtimme senare idag. De firade Nobeldagen, med stor baluns i gympasalen:) Tre rätters lunch, lärare i långklänning och frack, ordensband med rektorn på;) och massa priser som delades ut.

Jag hade i alla fall kommit ihåg att de fick ha tjusiga kläder på sig om de ville, så killarna hade skjorta, medan Lovelia motvilligt bytte sin skjorta mot en top. Hon fick välja men jag försökte få henne att ta på en klänning:) ”Nä, man kan inte spela fotboll då”

Nä, det är min tjej det där. Helt klart. Hon är ju min sista tjej, så jag önskar att hon var sådär girliegirlie så jag kunde få utlopp för rosa glamour glitter feelingen, men nix. Jeans och skjorta. Jaja. Killarna däremot har gärna rosa:)

Pratade lite med en av fritidspedagogerna som ringt mig och ville snacka  om Jordan. Han är lite avig och motvalls i skolan, och de vill gärna ha det till att något är fel hemmavid. Men hemma är det inga problem, och han är lugn som en filbunke. Jag vet att han har tråkigt i skolan, han är för smart. Ofta får han sitta och vänta på klasskompisarna, och läsa i sin bok eller så. Men hur kul och utvecklande är det att alltid får läsa bok då? Ungen läser och begriper Stephen King om jag sätter det i händerna på honom, så att läsa är inget han behöver öva på direkt.

Jag har pratat med lärarna och jo, de ska utmana honom. Men ungen är skarp och lär sig snabbt som ett smatterband. Nu kom vi överens om att Thomas skulle puffa på lärare igen, så får vi se om det blir bättre. Klart att det är frustrerande att aldrig få en riktig utmaning att bita i.

 

Vi åkte hem, jag fick ett psykbryt på den andra sonen, den äldsta. Ibland så räcker det inte direkt att räkna till åttahundra miljoner, det brinner i huvudet ändå. Idag var en sån dag. Fan vad jag hatar att bråka med ungar! Och när de liksom inte sköter sig så man är absolut tvungen…

Jag fick höra en väldans massa fula ord och kan väl i ärlighetens namn säga att jag levererade ett och annat också, men mina var betydligt mer rumsrena.

Till sist talade jag om vad som gällde, och han meddelande att han gav väl fan i det. Och där står vi. Jättekul. Not. Synd att den tiden när man tog dem under armen och slängde dem i säng är förbi..det blir svårt med en kille som är både längre och tyngre än vad jag är. Svårt, men inte omöjligt, det beror på hur arg jag är;)

När jag äntligen kom in i duschen var jag hungrig, förbannad, ledsen och trött. En skållhet femtonminutersdusch senare var jag på banan igen. På med kläder, äta lite och så ta med de tre minsta för att handla mat.

Vi passade på att kika in på frisersalongen och se om de hade nån tid, och det hade de direkt. Det är oftast så, ibland får man vänta några minuter, men en pojkklippning kan de alltid klämma in.

Ett stycke happyhappy Jordan:)

Nej Jamie ville inte klippa sig. Ja, jag frågade.

Vi handlade, killarna bråkade, Lovelia ”råkade” trampa dem på hälarna femton gånger, det puffades och sades onödiga ord. Jag längtade hem:)

Och hemma då, där var det ett kök i kaos, som jag inte hunnit med eftersom jag skrev min inlämningsuppgift på morgonen,innan träningen. Bara att röja, samtidigt som mat ska lagas, kylen blev knökfull, för jag hade visst både massor av yoghurt och mjölk…Jasså:)

Inga ungar kom på tacos, bara syrran. Janelle och Simon, Patricia och Simon, Corrinda och Marcus, Robban..det var ju en löjligt liten tacosätande skara som samlades. Bara sju stycken..mesigt.

Sen ville jag ju se Idolfinalen. Vi har älskat Chris sen första auditionen, och även om jag inte sett ett enda program den här säsongen så har jag hört flera av hans framträdanden. Och satan vilken röst!

Alltså hejade jag på honom, och så gjorde även övriga familjen.

Så vi blev ju glada när han vann:) Grattis Chris!

För en gångs skull gillade jag även tjejen i finalen, Hanna va? Hon hade en suveränt cool och bra röst. Tjejer överlag tilltalar mig mindre i ungefär de flesta grenar, så även sång. Jag huserar själv i de lägre registren om jag måste sjunga. Ingen sopran här inte utan landar på en… tja, vad kan det vara? Bas-alt? Alt? Bas;)

Syster och jag illustrerade våra talanger med att sjunga först O Helga natt, sen In the Ghetto med Elvis som kör;)  Jajamen vi går att hyra för festliga tillfällen, ni kommer bli så tagna på sängen:) Det är beautiful! Typ.

 

Och sen har jag legat i soffan och kollat på film. The Maze. Insåg att det måste finnas en The Maze 2…

Gosh.

 

Nu ska jag hoppa i säng, och sova lite. Först väcka Jordan som skrämde slag på mig nyss. Jag trodde han lagt sig, men hörde hur han suckade ljudligt i köket. Han har somnat på kökssoffan…den är inte direkt mjuk och go;) Det gör jag med ibland, men då är det inte rart att vakna. Stelt är bara förnamnet,

Ja, och i morgon klockan 15 ska Lovelia vara sidekicks till damlaget. Jordan ska på kalas. Ja samtidigt såklart, annars är det ju ingen utmaning;)

Vet ni, jag går och sover nu.

🙂

Natti natti:)