Okategoriserade

Datenight med tjejerna :)

I går var det först lång sovmorgon, när jag sover inne hos killarna så är jag i en annan ände av huset så jag hör ingenting 🙂

Annars är mitt sovrum precis vid vardagsrummet där de sitter och kollar på tv, och tjafsar. Men där sov ju Mirka så de vågade nog inte vara så högljudda?

Eller snarare så är de väluppfostrade och stör inte våra gäster 🙂

När vi masat oss upp och käkat frukost och sådär så var det plötsligt dags att ta sig till stan för att fika på Katarinaskolan, där Trixie och Novalie går. En superbra skola 🙂

Katolsk, för att spä på de envisa ryktena om att jag är rättrogen katolik som vägrar preventivmedel ?

(Nej, det är jag inte, men funderar på att bli, efter att ha varit i St Patrick katedralen ?)

Det hade bakats och jag inser nu att jag nog skulle ha bidragit med hembakat jag med.. men nu glömde jag det. Man måste skriva upp sig på olika sysslor, och får jag välja mellan att baka och tvätta och stryka gardiner så bakar jag. Skitenkelt, speciellt när man glömmer 😉

Just den biten gillar jag inte så värst med skolan, att man förväntas göra massa saker, men det finns alltid massa PK-päron som ääääälskar att styra och ställa så det brukar funka bra ändå. Jag gör det jag blir tillsagd/ ombedd:)

Förutom Mirka så var Trixie Lovelia Jordan och Jamie med. Novalie tänkte minsann inte alls fika och stannade hemma. Efter att ha muggat in godsaker så promenerade vi in till stan och kollade först New yorker, där vi fyndade lite. Mina tjejer fick varsin jul-tröja och jag några t-shirts. När vi ändå var i gallerian St Per så kikade vi in på Rituals där Patricia jobbar nu. De har verkligen finfina produkter, och jag vet att jag kommer få julklappar där ifrån ??så bra.

Sen åkte vi hem igen och började så smått fixa oss inför kvällen.

Jag lagade middag till ungarna samtidigt som jag försökte sminka mig 😉 aldrig går väl äggklockan så snabbt som de gångerna. Inget avancerat, köttfärsen sen i fredags med potatisgratäng över och in i ugnen. Vår ständiga lördags middag. Corrinda klagade att det alltid var samma… och jag bara ”hallå?? Tacos every damn friday ??” Snacka om skenhelig 😉

Nu insåg jag när jag skulle ta fram kycklingen jag tänkt till dagens middag att hon visst inte alls åt min mat igår utan gjorde nåt eget.. så jäkla förbjudet eftersom det nu inte finns middag till idag:/

Så jag är fett sur på henne och fick rota ordentligt i frysen för att hitta nåt, blir köttfärs idag igen.. ? Bah

Jag måste fylla på frysen i veckan helt klart:)

Till sist skjutsade Marcus och Corrinda oss hem till Sussie. Det är makalöst behändigt att ha någon med körkort hemma, och det känns så bakvänt och märkligt att sitta i baksätet 🙂

När vi klev ur bilen stötte vi direkt på Matilda som stod och snackade med en p-vakt:) Vissa har tur, hon var lite osäker på om hon fick stå där hon parkerat, ser sig omkring och Vips! En p-vakt! Händer fan aldrig mig 🙂 När man vill ha deras hjälp är de aldrig i närheten. Men jäklar om man råkat parkera yttepytte fel så transformeras de dit direkt. Ja, jag har ett stort problem med den kategorin:) Något som det skämtades hårt med under kvällen . ”Tänk om Carola träffar värsta hunken, hänger med hem och där hänger uniformen … ?” Ja det skulle inte funka det fattar ju alla 😉

Vi gick upp till Sussie (som har en blogg jag inte hittar.. skriv adressen Sussie ?) och där hade hon och Tina lagat köttfärspaj.

Vi åt, snackade och drack och hade det så jäkla kul och trevligt. Det blir massa gapskratt och med samma sorts humor, ( ganska rå och kärv, hehe) så är det vansinnigt kul när man kan driva saker så långt över alla gränser 😉

Sussie har sju barn, jag nio, Matilda och Tina tio i var och Mirka tretton. Ni får räkna själva 🙂

Sussie bor i en jättefin lägenhet, en trea i salabacke, men är sugen på att byta till en fyra. Så, om nån i Uppsala funderar på att byta från fyra till tre är det bara att hojta:)

Vi skulle försöka fota oss alla… jamen jo?

Framåt midnatt skjutsade Matilda ner oss på stan och fortsatte sen hem till sig, och vi andra skulle dansa.

Lite folk ute och efter lite promenerande hit och dit så bestämde sig Tina och Sussie för att göra kväll i stället och åkte hem.

Äsch, Mirka och jag var pigga och glada och satte oss på O Connors och snackade i stället. Dansa gör vi nästa gång 🙂

Det var liveband där, och även om det inte var kul folk så hade vi kul. En snubbe vid bordet intill spanade envist åt mitt håll. Jag konstaterade två saker : ja han var aningens bekant, och han hade ring på fingret. Inte intressant alltså.

Rätt vad det var stod han intill och sa Hej Carola. Eller nåt, men helt klart mitt namn i alla fall. Jag letade i minnet men kunde inte alls placera honom. Han tyckte ju det var lustigt såklart men till sist berättade han. Jo, han och hon bodde ju där, och kände honom som är bror med.. här visste han inte vad han skulle kalla mitt ex 😉

Så jag fyllde i ”muppen ingen vill prata om?” och han nickade. Just det:) Nu visste jag exakt vem han var, vi har träffats många gånger i mitt förra liv, jag känner dock hans andra hälft bättre.

Vi snackade en stund, och sen fortsatte han och hans kompisar med sitt medan vi snackade vidare om allt och inget.

Vid två konstaterade vi att det blir fan inte roligare än så här och att vi kunde ta buss hem istf taxi om vi gick nu. Förbi Max för nattmat såklart 🙂

Vi hade spetsat in oss på en halloumiburgare med avokado. Svingod. Beställde och väntade 20 minuter, fick vår burgare. Den är stor och mäktig och vi delade på en, men döm om vår förvåning när den inte innehöll nån halloumi alls! Bara jalapeno picklad rödlök och sånt, hur fan lyckas man glömma huvudingrediensen ? Jäkla skitställe.

Inte hade vi tid, eller lust att börja köa / tränga oss med alla packade hungrig människor så vi lallade besvikna till bussen. Ett lite småsurt avslut men ska se till att de kompenserar rejält.

Bussen som går hem till mig går inte den tiden så man får promenera en bit, men det är så lugnt och dött i mina hoods nattetid att det inte direkt är läskigt. Speciellt inte när man är två:)

Vi snicksnackade en stund innan vi lade oss. Jamie låg i den sängen jag skulle sova, alltså hans;) men jag kom på den briljanta idéen att sova i Patricias rum så sorry Pisan ?

Där sover man sjukt bra, kanske att jag flyttar in dit:) Hon är ändå aldrig hemma.. Jag sover helt klart där i natt med i alla fall, så du vet liksom 😉

Sov som en prinsessa hela natten, och vaknade till nystekta pannkakor made by Corrinda och Marcus. Det såg så gulligt ut när jag klev ut i köket – de två och småkillarna vid bordet, som en liten familj ❤️

Nu ska jag dricka lite mer kaffe, jag är lite trött men mår finfint:)

Doris, alltid vid min sida ❤️

Hela natten, oavsett vilket rum eller säng, och hela dagarna. Älskar den Lilla byrackan ❤️

Ha en fin första advent! Vi tänder ljuset till middagen när vi samlas allihop:)

När tänder ni era?

??????

Kommentera

  1. Annika

    Vi har bakat hela eftermiddan/kvällen så vi tog ett par familjepizzor till middag mitt i bakandet, så första ljuset tände vi när vi provsmakade det vi bakat 🙂 mysigt med fika och massa tända ljus som avslutning på en väldigt bra dag 🙂

Visa alla 12 kommentarer
Okategoriserade

Mitt i natten :)

Fredagen kom och fredagen gick.

I ett rasande tempo:)

Först dejtade jag och Jamie med Tina och Mirka på Ikea:)

Brunch är alltid gott, speciellt som jag masade mig upp ur sängen 45 minuter innan vi skulle ses;) Ja, eller jag var uppe och kollade julkalendern och kokade varm oboy åt ungarna vid sju, men sen kröp jag ner med Jamie igen.

Han fick vara hemma idag med, lika bra, även om han är frisk.

Nu på kvällen upptäckte Patricia ett stort fult svullet utslag på hans lår. Som ett bett med en röd rodnad / ring runt… jojo det skulle kunna förklara hans huvudvärk och magont sista veckan.. Blir allt till att söka läkare för det.

På Ikea så käkade vi först och sen lämnade jag in Jamie i leklandet. Han hittade genast kompisar:) Vi gick runt och shoppade. Ljus och blommor och lite sånt.

Sen körde vi Rusta och citygross av bara farten. Mirka och Tina drog i väg för att hämta kids och vi åkte hemåt.

På citygross ..

Kommer nån ihåg? ”Säg en frukt på B”

”Bapelsin gubbjävel ”?

Ett radioprogram för tusen år sen.

Nån på instagram sa att det var nån tävling. Hittar man felstavade skyltar kan man vinna nåt kundvagnsrace..

Undras om det gills som hittat om man fotar och lägger på instagram ??

Jamie fick en ny sån här

Han hade en förra året och har verkligen bott i den. Nu fick han nästa storlek. Största så nu får han inte växa nåt mer:)

Vi käkade såklart tacos, utan syrran, Janelle och Simon men med Marcus, Simon och Patricia så det var många ändå 🙂

Mirka dök upp lite senare och har återigen installerats i mitt sovrum:)

Jag delar rum med killarna i helgen, även om Jamie somnade i puffen så finns det plats i sängarna 🙂

Lilla gubben ?

Nu har vi kollat på tv, snackat och ska nu sova.

Jag ligger i underslafen 🙂

Med Doris vis fötterna som vanligt

I morgon väntar adventsfikat på Trixie och Novalies skola och sen utgång med tjejerna ??

Vi hörs såklart !!

Natti natti ?

Kommentera

  1. Johanna

    Det där med bapelsin är bara en skröna! Många som säger sig ha hört det ”live” , men till och med Ulf Elving själv har bekräftat att det är en skröna och aldrig hänt!

  2. Jeanette Moberg

    Vart har du köpt snögubbedräkten? Har en tjej som ska vara snögubbe på julavslutningen och då vore den där perfekt.

  3. Hanna

    Mina ungar gillar också Ikea. Vi äter brunch där ganska ofta fast jag tycker inte det är gott. Utgång med tjejerna låter kul!

Visa alla 25 kommentarer
Julen

Paketkalendrar:)

Jag har visat er dem förr, men eftersom jag själv, och alla barnen blir lika förtjusta varje år när vi tar fram dem så…:)

Alla barn har en varsin, och det är min mamma som gjort dem.

Novalies.

Corrindas:) 

Lovelias:

Trixies:

Jamies:

Och Jordans:)

 

Jaja, det syns inte superbra när de är täckta av paket, men typ:D

Och ja, det är kasst ljus och mörka bilder och så vidare, men nu kände jag att det fick vara så:)

Patricias och Robbans är på deras rum, de var inte hemma och kunde hänga upp sina saker tidigare ikväll. Jag hänger bara upp småkillarnas, och de hjälper till. Palla att haka upp en miljard små paket!

 

I morgon är det då första december.

Jag fyller år den tionde, på Nobeldagen, just sayin;) och sen är det Lucia och vips julafton. Den här vintermånaden skulle kunna få gå lika långsamt som oktober /november men icke, den susar förbi i hundraåttio. Jag tänker varje år att jag ska njuta av december, men lik förbaskat blir det stress och press. Det hör till på nåt vis:)

Jag har köpt exakt noll julklappar, och förberett lika mycket. Samma lika varenda år. Men det blir bra i slutänden.

Vi börjar prata om julgodis här hemma.

Knäck är inte min grej, jag har försökt så många gånger och det blir bara pannkaka av det hela. Så jag åker hem till mamma och pappa så hjälps vi åt. Eller egentligen så låtsas jag mest göra nåt när jag egentligen bara snackar och käkar upp den färdiga knäcken 😉

Men hemma sen så måste vi såklart baka nåt. Pepparkakor är ett givet måste, och  de sista åren som gift så var jag så smart att jag överlät det på den andre. Jag tycker det är riktigt tråkigt nämligen. Kakor som ska kavlas och tas ut är ett evighetsgöra, och den som blir fast med eländet är jag.

Första julen när han dragit och möjligen andra så arrangerade jag det hela så att de bakade på hans umgängestid. Hehe. Men vadå? Det var typ enda gången på året som han träffade fler kids än de fyra minsta så vill man kan man säga att jag gjorde det för barnens skull;)

Då var även de minsta så små att jag inte kunde lämna dem så det var perfekt att få de där 3-4 timmarna till att turbohandla julklappar.

Nu…så känner jag inte för att han ska andas samma luft som mig, så det blir inget jäkla pepparkaksbak för honom här hemma inte. Att släppa in honom skulle innebära att släppa in dåliga energier i huset och det har jag ingen lust med. Och, för den delen så VILL han inte kliva över tröskeln. Jag är osäker på när det hände sist, men det är år sen. Enda gången han ens klivit ur bilen sista åren är för några veckor sen när han köpt en ny madrass till Trixie i födelsedagspresent, och han var tvungen att hjälpa till att bära upp den till dörren. Men bara dit, sen skyndade han sig tillbaka.

SÅ, jag är inte elak, snarare gör jag honom en tjänst.

Men, det innebär att jag blir pepparkaksansvarig i år. Jaja, de kan bli kul:) Kanske måste köpa några fler kavlar förresten… sist blev det ett jäkla kiv om dem.

 

Vad gör ni för julgodis? Om ni gör något?

Vi gör alltid chokladkola, och sen kan vi göra mozartkulor ibland. I år har Patricia skickat nåt recept på några slags chpkladmandelflarn. Jo, jag har ett recept på svingoda snickerskakor också ju, de måste jag göra!

Jag gillar ju inte att husera i köket, men det är hundra gånger roligare att baka än laga mat, och ännu roligare att göra godis.

Så ge mig gärna era bästa recept:)

Jadå jag ska dela med mig av mina med, lovar!

 

Jag fyller år andra advent, och eftersom vi brukar försöka samla familjen på adventsfika varje år, hos min syster, så gjorde vi förra året så att vi slog ihop det med mitt ”firande” Eller jag fyller ju inte varje andra advent, men det har blivit en bra dag att fika/fira på:)

Vi kommer göra lika i år, och hon frågade vad jag ville ha för slags tårta. Jag älskar morotskaka, så en sån, fast julig, bad jag om. Vi får se vad hon hittar på:) Hon är grym i köket. Jag kan även tänka mig alla varianter av cheesecake.

Förra året gjorde hon denna kreation:)

Åh herregud vad jag vill adventsfika nu:)

 

Jag har precis druckit en kopp julchai-te, och det är verkligen något visst med de här smakerna som hör julen till. Kanel, kardemumma, ingefära, apelsin, polka, choklad:)

 

I morgon ska jag till Ikea, minsann:) Det ska bli kul, och säkert dyrt eftersom det var länge sen jag var där;)

Jag tror att jag får med mig Jamie, han har varit hemma hela veckan så det känns mest onödigt att skicka iväg honom. Han vet inget än, men kommer bli superhappy:)

Han är förkyld, och har haft ont i magen till och från, något som verkar gå i skolan. Men mesta delen av tiden är han tvärpigg.

Först måste jag bara kliva upp extra tidigt och fixa varm choklad och rostade smörgåsar till barnen som de sen kan äta framför julkalendern på tv:)

Det är en tradition som tillkom av sig själv för många år sen. Normalt när jag var gift så gick pappan upp med barnen, han skulle ju liksom ändå iväg, och jag hade oftast ammat natten igenom:)

Men under december så jobbar han massor, med påföljd att jag fick ta morgnarna, För min egen enkelhets skull, för att ungarna skulle hinna se kalendern utan stress så servade jag dem. Eftersom det liksom inte händer annars, här fixar alla sin egen frukost, så är det något de tycker är väldigt märkvärdigt:)

Så, det är bara att fixa. Men jag vill också se den, så jag får börja tidigare:)

 

Så därför lär jag väl hopp i säng nu kanske..

Vi hörs såklart i morgon, glöm inte att ösa godisrecept över mig. 🙂

 

Natti natti

 

 

 

Follow my blog with Bloglovin

Kommentera

  1. Anna-Stina

    Enklaste snabbaste knäcken:
    1. 1dl grädde, 1dl socker, 1dl sirap
    2. In i micron, full effekt ca 8 min
    3. Rör om efter halva tiden
    4. Kulprov gör att kolla att det är klart

    Blir många knäcksatser hos oss i december…

  2. Kristina Å.

    Och jag fyller också den 10:e! Har hittat hit, http://tidningenhembakat.se/, massor av gott och finns också på Facebook. Knäck brukar jag faktiskt lyckas med och nu såg jag recept på lakritsknäck, måste testas. Rocky road gjorde vi sist men väldigt mastigt. Har inte hunnit eller orkat nåt så imorgon ska vi plocka fram ljusslingor och stjärnor, förhoppningsvis även baka saffransbröd. Förra året hittade jag recept på pepparkakor med, tror jag det var, konjak i smeten. Från DN kan det ha varit och jag sparade inte receptet men jag rullade bara och skar tunna skivor som gräddades en plåt i taget när vi blev sugna. Supersmidigt! Lycka till med bak!

  3. Malin

    Jag fyller år dagen före dig, dvs den 9e. Det värsta med att fylla år i december kan väl vara om man råkar få något juligt i present… det har som tur är inte hänt på flera år ?
    Pepparkakor bakade vi i tisdags. Slutar alltid med att barnen ledsnar efter en stund och man blir lämnad själv med all deg…
    Julgodis gör jag alltid rocky road och snickers plus någon ny sort varje år.

  4. Marianne

    Jag fyller också år på nobeldagen . Känns bra att vara en ”skytt ” . Det är starka, självständiga kvinnor i det tecknet .Grattis ????

  5. Agnetha

    Monica Ahlbergs wienernougat kan du googla recept på. Enkla, goda och det blir många av en sats också, om man nu inte gör jätte stora bitar.

  6. Stina

    Härliga kalendrar! Vi kör på stort med julgodis och testar ofta nya saker men varje år blir det Rocky road (googla på Leilas, men skär i betydligt mindre bitar. Tips är också att klä formen med plastfolie eller nåt så det inte fastnar så förbenat) och wienernougat (superenkelt, bara tre ingredienser – men glöm inte att rosta mandelspånen för annars smakar de inget)

Visa alla 21 kommentarer
Okategoriserade

Dagen tar slut så fort!

Fasen vad korta dagarna är så här års!

De hinner ju knappt börja innan de är slut. Jag inser att jag är väldigt beroende av ljuset, för när mörkret faller så tappar jag fart. ”Jag kan ju inte åka till soptippen nu, klockan är ju skitmycket!” och så är den bara fyra liksom…

Men snart vänder det! Jihoooo:) Always look at the bright side of life;)

 

Igår tränade vi. Jag har fan gått upp två kilo, typ. Det i sig är anmärkningsvärt eftersom jag liksom inte gör det, jag står alltid still. Men sitter man på röven hela dagarna och muggar in chips, godis och mackor på kvällarna så kanske det blir så;)

Men, jag har massa dåliga egenskaper, och en är att när jag ledsnar, så totalledsnar jag. Då blir jag nästan anti i stället. Alltså, jag vet hur man ska äta, jag vet vad som är nyttigt och inte, men jag skiter i det:D och gör precis tvärtom.

Jag ska snart ta tag i det, men tänker inte göra det just nu. Det är något visst med pepparkakor och glögg, och alla goda smaksatta lattekoppar med grädde. Julen är snart över, vi tar det då.

Men, man kan ju i alla fall äta vettigt i stort, och träna.

Okey, kanske måsta förtydliga här. JAG trivs inte om jag känner mig flobbig. Jag avskyr när det tar emot när jag böjer mig för att knyta skorna, eller dallrar när jag hoppar:) Jag vet att jag inte är överviktig, men det handlar inte om det. Det handlar enbart om att MÅ BRA.

Jag strävar inte efter att visa upp min fulländade body i minimal bikini eller tajta tröjor och brallor. Jag mår bara inte bra av att ha de där kilona för mycket. Mitt flås sabbas, ryggen och knäna tar stryk och allt som inte märks utanpå, som blodtryck och kolesterol och sånt. Det finns ingen anledning att missköta sin kropp, man har bara en.

Och – har man inte tid att träna och tänka på kosten nu så får man avsätta tid till att vara sjuk sen.

Så enkelt är det, förr eller senare straffar det sig.

 

Alltså, efter nyår, typ när skolorna börjar, då jäklar, då blir det skärpning. Jag ska tills dess peppa mig själv, planera och inspireras. Jag går som alltid till Paolo Roberto och Olga Rönnberg. Mina två stora förebilder. Och även mina stora hatobjekt i mina down-perioder. ”Allt är så jävla enkelt för dem” ”De är ju snygga, de har det här som jobb, de vet hur man gör” osv osv. Rena ynkliga hittepå-aggressioner:)

Häpp.

I går tränade vi, som sagt. Med David. Jag var noll pepp alls, men hade bestämt mig. Jag har ju vilat massor nu sista tiden, varit hes och skruttig och tvingad att avstå. Det är alltid lite svårt att komma igång efter ett sånt uppehåll, så här års. Allt är vinterns fel;)

Det gick sådär, jag var otroligt andfådd och var tvungen att flåsa några extra sekunder mellan varje övning. Galet jobbigt. Då är skillnaden på ett bra pass och ett mindre bra pass, ledaren. David pushar bäst av alla. Han har ögonen på alla, och peppar och pushar där det behövs. Så bra.

Igår fick han mig fan till att i handstående, med fötterna upp på väggen (wallclimb) ”springa” mot väggen.. Han brukar vara på Corrinda om det för han vet att hon är ruskigt vältränad, men nu när inte hon var där, skulle jag ta över det.. Jag flåsade ett ”Aldrig, du är inte klok, det är liksom inte görbart”, där med ansiktet en armslängd från golvet , men han insisterade. Så jag gjorde det:) Haha, det kan omöjligt ha varit snyggt och det var definitivt inget högt tempo, men prova själv! Det är tufft att bara stå på händer mot väggen, att sen springa mot den innebär att man måste balansera upp kroppen på ett sätt man inte direkt gör i upprätt vinkel. Idag känns det i axlarna:)

Jag lyckades öven med konststycket att stå på knä på en stor gymboll och släppa händerna:)

Låter skitenkelt, men satan vad svårt att hålla balansen. Hela kroppen jobbar. Första gången jag testade det förra veckan så kunde jag inte få upp fötterna från golvet så det är ju teknik också.

Att lyckas med något man inte kunde tidigare, det är jäkligt najs!

 

I kväll är det träning med Olle, jag känner mig fortfarande inte i form, men ser fram emot det.

Tror bestämt att jag ska köpa nya träningskläder till mig själv snart, bara för att det blir roligare då:)

 

Säg att ni också hamnar i sådana här sämre spiraler?

Vad är ert bästa tips att vända det?

Mitt är nog ”Fake it till you make it!”

 

Jaha, jag skulle berätta något…men har glömt vad;)

Men, som mamma och pappa alltid säger: Då var det väl inget viktigt då.. 🙂

Jag återkommer i kväll!

 

 

Kommentera

  1. liselotte

    Jag har följt din blogg via bloglovin i många år, men nu sen du har bytt bloggportal, eller har din egen, så kommer inte dina inlägg upp längre. Jag har försökt att lägga till mig på nytt på bloglovin, men det funkar inte( är din gamla blogg på loppi som visas där). Jag är inte så jättebra på sådant här, men går det att följa dig på något sätt? Säkert en jättedum fråga, men frågar man inte, så lär man sig inte heller.Ha det gott, Liselotte

  2. Cecilia

    Har mina fasta kvällar. Måndag, onsdag och torsdag som är mina för Boot camp träning. Dvs inget får komma emellan annat än just sjukdom. Men håller med. Det är fan motigt nu alltså. Träningsvärk sen igår och om 2 timmar ska jag på ”det” igen ? Men det är bara att hälla i sig lite Vigor innan och klä på sig. För inget kommer gratis och det är klart att det är värt det efteråt när man duschat och får lägga sig ?

  3. Erika

    Oj så jag känner igen mig i det där! Har nyligen insett att november är en sådan månad jag har oerhört svårt att ta tag i saker oavsett vad det är, tappar träningsrutinen och motivationen rent allmänt MEN idag tränade jag faktiskt första passet på gymmet sedan mitten av oktober! 🙂

Visa alla 7 kommentarer
Okategoriserade

Bokadirekt.se:)

I samarbete med Bokadirekt, innehåller annonslänkar

 

Så här års så har i alla fall jag ögonen öppna åt alla håll och kanter efter det ”där perfekta” 🙂 Den där presenten/julklappen till de speciella personerna i mitt liv:)

Jag älskar att bli tipsad och därför vill jag i min tur även tipsa er. Idag heter mitt tips – Bokadirekt.se

 

Bokadirekt är Nordens största marknadsförings- och bokningstjänst för Skönhet & Hälsa.

Här kan man enkelt bara söka efter det man önskar, hitta det och så bokar man direkt.

Klick, klick, klick:) Jag älskar det, inte bara för att det är superenkelt att hitta och boka, utan för att det finns så himla mycket att välja mellan. Eller, jag är ju inte känd för att ha lätt för att välja;) haha, men jag gillar ändå att ha valmöjligheter. Speciellt bra är det ju att det finns i massor av städer, den här tjänsten är inte bara för de som bor i stora metropoler:)

 

Vad sägs om mängder av aktörer inom skönhet- fransar, naglar, fillers, eller frisörer, fotvård, massage, träning och friskvård?

Det finns något för alla. Tusentals olika utövare.

Det bästa av allt är att de dessutom har PRESENTKORT!

(Även för företag, så man kan alltid tipsa sin chef, hehe) Man väljer vilket belopp man vill såklart, och sen kan den man ger det till välja Vad och Var de vill göra. Jag har fått en del presentkort i mitt liv, som sen blivit liggande. Flera gånger för att det aktuella stället stängt eller gått i konkurs, och det kan liksom inte hända med Bokadirekt:)

Det här är något jag verkligen gillar!

 

Så, det var dagens tips till er:) Hoppas ni gillar det ♥

Kommentera

  1. Karin

    Jag vill bara kolla om det är fler än jag som måste klicka in i arkiv och sen november för att få fram de senaste inläggen nu i din blogg?
    Tidigare flöt det liksom bara på, jag har din blogg Carola, sparad i min lästlista. När du bloggade på Loppi räckte det att klicka in på din länk liksom, så låg det senaste inlägget överst, men som sagt inte nu.
    Eller har någon nåt tips vad jag kan göra för att få det så igen?
    Kram från mig

    Carola: Jag får inte så, när jag kollar från datorn osv utan att vara inloggad. Det ska inte vara så, men jag vet inte varför du får det på det viset? Kanske om du gör om sparsidan? Den kanske sparat en specifik sida liksom?
    Jag försöker kolla vad som felar!

  2. Mia

    Jag undrar varför du slutade blogga hos Loppi?

    Carola: För att de inte ville ha mig kvar. Så enkelt är det.Eller de ville gärna ha mig kvar men utan att jag skulle få något i gengäld:)
    Så är det i bloggvärlden, man måste ha hårda armbågar och jag är alldeles för ödmjuk för att framhäva min egen förträfflighet i alla sammanhang. Andra är bättre på det:) De vinner.
    Men, jag är supernöjd med min flytt och min nya blogg 🙂 Jag ser bara möjligheter framför mig nu:)

Resa

Dag tre i NYC, Rockefeller center, Public library

Nu kanske ni trodde att ni skulle slippa mer reseberättelse från New York? Nope:)

Dag tre!

Vi vaknade runt nio, och efter sedvanlig morgonrutin:) så var vi klara för att ta oss an dagen. Vi hade ju bestämt oss för att åka upp On top of the rock. Alltså på toppen av Rockefeller center. Skithögt.Centret består av 21 byggnader, tydligen. Men man åker nog bara upp i en?

Både jag och syrran är höjdrädda. Men vafan man måste utmana sina rädslor, man lever bara en gång och så vidare;)

Vi skulle upp och se New York från ovan.

Frukost på McDonald:) Haha,  vi åt minst ett mål per dag på Donken. Det är underskattat, man vet exakt vad man får och man får det snabbt.

Deras frukost är dessutom väldigt god.Ägg, bacon och ost i en burgare, och hashbrown…ahhhh de är så jäkla goda!

Sen gick vi till Rockefeller center. Varken jag eller syrran pratade om höjden:)

När man är rädd för något så blir man inte så rationell. Man VET att det är löjligt men man kan ändå inte riktigt få bort katastroftankarna. Jag var helt och fullt övertygad om att det höga huset som stått där sen 30-talet skulle, antingen välta av att det var massa människor på taket, eller kollapsa av nån terrorhandling. Mest troligt välta:)

Jag blir alltid vansinnigt irriterad på mig själv när jag blir orationell. Jag anser mig själv vara en person med fötterna stadigt i marken och ett vettigt och klokt sätt att se på saker, och ta mig an dem.

Men nä, huset skulle såklart vicka. Just exakt när JAG var där. Det åker upp folk där hela dagarna, 365 dagar per år, sen just strax efter 1940 nångång när det invigdes. Men just då skulle det hända nåt. Å andra sidan, så händer ju saker plötsligt och oväntat så det är ju inte helt galet.

Vi gick allra först för att ta en bild på den där guldiga gubben som vi försökt få tull kvällen innan, men det var för mycket ljus.

Här är han. Vem han nu är:)

men det var fortfarande svårt att ta en selfie med fokus på honom:)

Det blir inte bättre än så här. Jaja. Lite mindre folk så här dags.
Vi gick in för att köpa biljetter. Frågade om hissen gick väldigt fort, det var syrrans största farhåga, men det var visst inte så farligt. En minut. Hm..

Vi stod där vid varsin maskin för att köpa biljett och jag tänkte att om syrran bangar nu så gör det inget:)

Men det gjorde hon inte, och lite lätt yr så stod jag där med en bit papper i handen. Vi fick tiden halv fyra.

Det kostar 37 dollar och det kan ju kännas aningen mycket, speciellt när man är skiträdd;) men det var så värt det. Man får en specifik tid när man ska åka upp, men sen får man stanna där hur länge man vill.

Vi hade ganska lång tid på oss innan det var dags så vi tänkte äta en glass. Det var fortfarande kanonvarmt, runt 25 plus och ljuvligt. Och så tänkte vi passa på att kika på the Public Library.

Jag har ju sett The day after tomorrow, där den här byggnaden är central, och var liksom tvungen att se den:) Vi hade åkt förbi på väg till hotellet första dagen, men det var inte tillräckligt. Jag ville se inuti. Syrran som inte gillar actionfilmer har sett delar av den, men jag letade runt på gatorna efter att se där det där stora fartyget kom glidande, och …. tja ni vet:) Det är en film.

I alla fall – ni känner igen den:)

Och jag är superhappy över att det kom två taxibilar och en polisbil precis när jag fotade:) Jag väntade in taxibilarna om jag ska vara ärlig, men polisen var en bonus:)

För att komma in måste man gå genom en kontroll, de skulle kolla väskorna. Det känns otroligt överspänt, men samtidigt väldigt tryggt. Dock går det inte att skoja med de som har hand om säkerheten, de tar sitt jobb på största allvar, och drar inte ens på munnen.

Okey, tillbaka till filmen. Han ringer sin pappa från en telefonkiosk på nedre våningen, och givetvis måste jag leta reda på den. Voila!

Det var payphones, som funkade. Retro:)

Pampigt som sjutton, de här gamla byggnaderna är så mäktiga.

Men jag hittade inte den stora salen… fast vi skuttade runt hela byggnaden, men den var väl nånstans 🙂

Vi gick på toa innan vi fortsatte. I Uppsala är det skitsvårt att hitta en offentlig toa som man inte behöver pröjsa för. Dyrt dessutom, och så är de sunkiga ändå. Här fanns det gott om dem:) Gratis och så fräscha. Alla stora varuhus har kostnadsfria toaletter, och på sådana här ställen med. Rockefeller center har flera olika:)

Vi gick in i en Sephora-butik för syrran skulle ha en solkräm hon inte fått tag på någon annanstans och det slutade med storshopping:) Vi båda använder Bare Minerals sen flera år, och här fanns det väldigt mycket mer än hemma. Jag har ju ingen vidare koll så jag frågade en tjej i butiken vad skillnaden var på den och den produkten från Bare, och satan vad svårt det var att prata skönhetsvård på engelska…:)

Det slutade med att hon putsade till ena halvan av nyllet med Bare och den andra med…öhh en annan, som blev så jäkla mycket snyggare:) Så en sån blev det. Syrran köpte sin solkröm och nåt mer. Små påsar tack och lov som man kunde trycka ner i ryggan.

Vi gick tillbaka till Rockefeller. Den är pampig.

Till sist bestämde vi oss för att äta en glass på Ben och Jerrys.

Sådär god… jag inser varenda gång jag äter den att det inte är min favorit:) Men helt okey. Och svindyr! Satan, vi betalade lika mkt för en glass som för en större lunch!

Men så var det äntligen vår tur!

På skakiga ben ( efter att ha gått på toa igen, haha)ställde vi oss i kö. Jag hade tänkt mig att det var stora hissar, som varuhissar typ, den största varianten på Ikea. Men nej. 15 personer i varje och då stod man trångt. De gulliga killarna som skötte kön skämtade och hade sig, stora leenden hela tiden. När vi så klev in i hissen så hade jag handsvett och en puls på 280. Vi ställde oss i ett hörn och så stirrade jag rakt in i väggen och andades…..beredd på en minuts katapultsving rakt upp i luften.

Hissen startade och åkte iväg precis som vilken hiss som helst, och så stannade den! Ihhhh! Dörrarna öppnades och vi fick gå ut. En våning upp. För här var ju liksom säkerhetsavdelningen 😀

Såklart! Det fattar ju vem som helst att man inte släpper upp tusentals folk om dagen, 70 våningar upp i luften över innerstan i New York City, utan att kolla noga. Alla utom vi då:)

Det var röntgen av väskor och metalldetektorbåge och sen kö till de riktiga hissarna. Det tog ett tag här, men som så ofta i USA så har de nån slags underhållning medan man väntar. Här fick man se film om Rockefeller centers historia.

Men till sist så klev vi in i de riktiga hissarna. Fortfarande femton personer åt gången. Jag har sett filmen Speed också 🙂 Haha, har ni sett den? Med Keanu Reeves och Sandra Bullock. Den börjar med att folk blir fast i en hiss. Vi skämtar alltid om att ifall man fastnar i en hiss så kommer Keanu och räddar en så det är liksom värt att fastna;)

På flygplatsen kommer John MClane att fixa biffen (Die hard)

Vi ställde oss i hörnet igen, dörrarna stängde och i taket som var av glas började färgade lampor blinka och greja samtidigt som hissen drog uppåt med en jädra fart. Eftersom man såg så väl hur snabbt det gick genom glastaket så tittade jag snabbt ner. Och andades:) Det tar exakt 43 sekunder att åka 67 trappor, om nån undrar.

Hissen gick alltså till 67 våningen och sen fick man ta trappor de sista våningarna. Fanns såklart rulltrappa:)

På väldigt skakiga ben klev jag ut och såg ut över New York. Wow! Givetvis skuttade vi upp resterande trappor direkt, utan att kolla så noga, för vi ville se det från On top of the Rock.

Oh My God! ♥

Höjdrädslan var borta, det var alldeles för högt upp och man kunde inte se sina fötter och marken samtidigt, vilket är högst obehagligt. Det blåste till mellan varven så håret fick åka upp i en svans, jag kan bara tänka mig hur det är här en blåsig dag:)

Man ser våningen under och mannen som står där.

Ja givetvis stoppade vi i mynt i denna och kollade runt:)

Det HÄR huset skulle definitivt vicka om man åkte upp på toppen, det ser ju alla;)

Och jag kommer aldrig begripa hur man kan bygga så här höga hus. Aldrig.

Central Park i bakgrunden.

Det ser inte ut att vara så fint väder direkt, men det var varmt och skönt, men molnigt. Ser lite disigt ut, men vi hade en helt fantastisk utsikt.

Empire State building. Man kan åka upp där med, det är några våningar högre, men väldigt mycket längre köer.

Vi stannade här uppe länge. Det var helt magiskt häftigt att bara kika åt alla håll och kanter. Vi såg St Patricks katedralen, som en liten leksakskyrka:) Bilarna var som små streck och man kunde se människorna som små prickar. Helt obegripligt högt upp, men ändå så jobbar och bor folk såhär högt upp. WOW!

70 våningar upp kräver sin respekt, och det blev i form av tröjor:) Haha. Och kylskåpsmagneter. När man kommit över sin dödsångest så blir man otroligt vänligt sinnad till att lätta på plånboken 🙂 De två översta våningarna är helt öppna, medan 67 har delvis glas.

Så coolt, och jag ska lugnt åka upp i alla höga byggnader jag får möjlighet till hädanefter.;)

Kön till hissarna ner var LÅNG. Mycket längre än upp:)

Vårt besök här tog tid, dels köade vi och sen var det så mäktigt att vara där uppe att vi var där länge. Vi funderade på att åka upp på kvällen med. Man kunde lägga på några dollar för att åka upp två gånger, men eftersom vi trodde att vi skulle dö gång ett så gjorde vi inte det;) Så det blev inte det, men det är säkert mäktigt på ett annat vis. Vi ville se staden inte bara alla ljus, därför valde vi dagtid.

Så här högt är det. Typ 260 meter. Ungefär som Skuleberget som jag klättrade upp på. Nu dör jag fan lite när jag ser det så här:) Fan vad högt vi klättrade;) Dock inte på fasaden…;)
Det var en häftig upplevelse!

Rekommenderas helt klart.

Jaha. Så vad toppar man On top of the Rock med? Det går inte:)

Vi gick för att äta nåt. Dricka kaffe. Samla intrycken:)

Och jag älskar bara deras fordon!

Vi hamnade vid julshopen på Times Square.

Men den var inte så mycket att se. Massa grejor såklart, men både Macys och Disney hade finare, för att inte tala om de vanliga matkedjorna.

M&M butiken, även den på Times Square. Massa folk. MASSA:

Att äta här är inga problem, det finns massa kul att testa. Jag har sagt det förr, och säger det igen – om jag flyttade till ett annat land skulle jag bli smällfet. Det finns så mycket att prova!

Som det här tex.

Nån waffles. Med grym topping. Sött som satan:)

Tidningsstånden överallt. Här köpte vi massor av vatten.

En hiss nånstans. Minns inte var:)

Vi gick omkring som vanligt hela kvällen. Det är fullt drag till sent på natten, men som jag sagt förr, det känns som Hemma. Så konstig feeling.

Vårt hotellrum då:)

Pod 51 heter hotellet och ligger bra till, nära det mesta man vill se – Times Square, Rockefeller, Library, Central park, osv. Lite längre till Brooklyn och så.

Rummet var ju pyttelitet, men fräscht. Jag visade badrummet på instagram, men hade visst knäppt bilder på det också. Det är häftigt att få plats på så liten yta, men jag hade ju föredragit att den här väggen var frostad. Som minst:) Jag står precis vid sängen och fotar.

Lite från sidan.Det är en skjutdörr, som är frostad, i det här läget har man privacy för att sitta på toa.

Handfatet var utanför:)

Drar man undan duschdraperiet ser man toan.

Man fick alltså välja, och dra för och dra undan allt efter behov 🙂 Duschade man så hade man draperiet fördraget och frostade dörren för det glasklara partiet.  Ja, man satt nästan med fötterna i duschen:)

Perfekt när vi kylde ner fötterna på kvällarna, en satt på toastolen , den andra på golvet, och så fötterna in under vattnet.

Som vi först inte fattade hur man fick på varmt vatten?

Efter att ha hoppat och pipit förskräckt med iskallt vatten över armen medan man stod och sträckte sig in, så fattade jag att man bara fortsatte vrida så blev det varmt. Ju längre man vred ju varmare. Iskallt i första läget. Ganska smart ändå.

Utsikten från vårt fönster i ”badrummet”var in till grannarna, så det gällde att dra ner fönstret när man skulle  på toa, för den är precis nedanför här:) Ibland var man wild and crazy och gav fan i det, tänkte att de fick skylla sig själva om de kollade;)Vi hade inget kylskåp och lyckades aldrig komma underfund med om det fanns nån ismaskin så för att kyla vattnet något ställde vi det i fönstret som var öppet hela nätterna. Det funkade inte, eftersom vi som sagt hade kanonväder:)

Jamen det var vår tredje dag i New York! Eller, fjärde? Vi kom på fredagen och det var ju USA tid vid 14, men för oss var det sent. Jag räknade den mer som dag noll:)

Näst sista dagen var det i dag i alla fall:) Och ”I morgon ” åkte vi hem.

Det kommer snart!

 

Kommentera

  1. Jenny

    Tack Carola för att vi får ”uppleva” och turista i NY med dig och din syster 🙂
    Nästan så att det kittlade lite i magen när ni åkte hissen upp 67(?) våningar…. Starkt jobbat av er båda.

  2. Marie

    Härligt att få höra din reseberättelse. Vilka fina bilder och text.
    Vilket jobb du gör, tack för underhållningen och för en härlig blogg.

    Carola: Så kul att det uppskattas 🙂 Tack!

Visa alla 7 kommentarer
Okategoriserade

Trestegsraket med Maybeauty:)

I samarbete med Maybeauty

I samarbete med Maybeauty

 

Härom dagen kände jag mig extra glåmig och tråkig. Inget var kul, allt kändes jobbigt och bah. Allmänt vinterdeppig med andra ord. Jag behöver klippa mig, håret är som en rotborste och att kolla sig själv i spegeln undviker man. Har ni sådana dagar?

Patricia har ett knep, hon ”vackrar sig” när hon känner sig lite off och seg. Jag är ju inte så bra på det här med att sköta om min hy, jag duschar och blaskar av nyllet på morgonen. Smörjer in med nån bra kräm och sen är det klart. Sminka mig gör jag inte så det känns liksom som att jag inte behöver ha en evighetsrutin varje dag. Men jag testade Patricias knep , och jodå, nog kände jag mig fräschare och då blir man ju automatisk gladare.

Jag  använder Maybeautuys produkter regelbundet. Eftersom man inte behöver göra det varje dag så är det till och med lite mysigt att göra en skönhetsprocedur lite då och då. Jag känner mig lite vuxen. Haha:)

De har tre produkter som funkar perfekt var för sig, men som om man kör dem i en trestegsraket får ännu bättre effekt.  Det är den svarta Face mask, sen Face gel och sist Pore mask.

Jag kör dem ofta en och en, men ibland tar jag mig tiden att göra alla.

Jag börjar med den svarta, man får med en pensel till den när man beställer, men det går fint att lägga på med fingrarna också.

Den är sval och sådär härligt kletig, känns som att måla med fingerfärg ungefär. Man bör undvika håriga partier för det gör ont att dra bort sen:) Jag har massor av småfjun på sidorna av fejset som jag alltid glömmer bort och glatt täcker. Det ångrar man.

Sen låter man den sitta i 20-30 minuter. Den stelnar lite så det blir sådär härligt ”stickigt” i ansiktet när man rör på munnen tex. Jag älskar det!  Man känner på allvar hur den drar ut alla orenheter:)

Jag kan dock rekommendera er att INTE äta samtidigt, det blev svårare och svårare att öppna munnen allteftersom den stelnar:) När den verkat klart så måste jag grimasera med hela ansiktet, gapa så stort jag kan och liksom försöka wiggla bort masken genom ansiktsrörelser, enbart för att det känns så härligt.

Sen drar man bort den. Och det känns. Aouch! Men det är skräckblandad förtjusning.

Haha.

Det är en liten sport att försöka få av masken i ett stycke. Den här gången lyckades jag inte.

Sen tar man fram nästa produkt i trestegsbehandlingen – Face Gel

Den här lilla rackaren är en stor favorit. Både jag och tonåringarna älskar den.

Den tar bort döda hudceller. Man bara skrubbar försiktigt med den och vips så ser man hur det blir massa äckliga hudavlagringar. Uäck! Men så effektiv, och man känner sig väldigt ren.

Man märker när det var länge sen man gjorde nåt med huden, använder jag den här regelbundet så är det inte alls mycket som lossnar.

Sen sköljer man av den, torkar ansiktet och går på steg tre.

Pore mask.

Den gör porerna mindre, vilket jag verkligen behöver eftersom mina är som kratrar. Skitfult, och blir liksom ännu värre när man sminkar sig. All foundation lägger sig i dem och framhäver.

Den här masken gör inte så att de försvinner helt men jag ser stor skillnad. På allvar.

Man är ju verkligen sitt snyggaste med mask på;)

Den ska sitta på en halvtimme ungefär och sen sköljer man av den. Jag brukar ta en fuktig ren handduk och torka av med också.

Ja men sen är man klar!

Resultatet syns, och det känns. Huden känns verkligen rengjord och … jamen ordet är nog FRÄSCH.

Man drar ut orenheter, skalar bort död hud och får en känsla av bebishud.

 

 

Jag tror att jag har använt Maybeautys produkter i tre år eller nåt nu, och det är den enda mask jag gör.

Supernöjd! Även tonåringarna gillar den, och det är väl egentligen ett bättre betyg eftersom de är kräsna och har koll:)

 

Jag tänkte att detta kanske kunde vara bra julklappar:)

 

Om ni också är sugna på att köpa de här produkterna så har jag ju såklart fått ett fint erbjudande till er:)

30% rabatt, låter väl fint va:)ange bara koden  carolafacepackage eller klicka HÄR

för att komma direkt till erbjudandet ::)

 

Kommentera

  1. pia

    Du är så otrolig lik Janelle på andra bilden från slutet 😉 Men vad säger man: Sådan moder sådan dotter, du är otroligt fin med eller utan makeup och du bjuder verkligen på dig själv 🙂 Önskar dig en skön kväll!

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting