Allmänt

Tråkig shopping

Idag var jag tvungen att åka och bränna massa pengar på något av det absolut tråkigaste jag vet – regnkläder.

Ingen av killarna eller Lovelia hade gummistövlar och killarna hade heller inga vettiga regnställ. De har varsitt sånt där tunt prassligt, som är bra men vart fan är det då?? Jag är sämst på att hålla ordning på saker, speciellt de där sakerna jag hatar att behöva;)

Jordan ville inte alls följa med, utan tyckte att jag kunde ta en storlek större än Jamie bara så passade det. De har i princip en delad garderob, där jag inte har en aning om vems som är vems. Jordan är lite längre, men tröjor funkar ju perfekt. Så han har rätt. Jag behöver bara den ena av dem med när det ska provas saker.:)

Jaha. Väderappen sa att det skulle vara dagsregn i morgon så det var ju bara att sura iväg. Vi har ett Stadium outlet nu för tiden så jag körde dit, det ligger granne med Skopunkten så det är ju kanon.

Det var ett tag sen jag köpte regnkläder, det har funnits att ärva, eftersom de knappt används så är de liksom i finfint skick. Fasen vad dyrt det är:/  Det är  extra trist att köpa tråkiga saker om de dessutom är dyra.

Men det fanns set – byxor+jacka för 300kr så ett varsitt sånt fick det bli. Mest troligt kommer de slå hål på knäna eller fastna i nån gren..men då jäklar får de ta de rosa regnställen som tjejerna haft. De köpte jag på Lidl för typ 50 kr så jag borde kanske åkt dit och kollat först 😉

Inga gummistövlar dock, så vi gick in på Skopunkten, och först hittade jag inget alls i rätt storlek. Tänk att barnen ALLTID har den storlek som tar slut först? Oavsett hur små/stora de är. Helt galet, men det är samma visa varje gång. Nu fanns det bara sådana som egentligen är aningens för stor, men vafan….sen när har gummistövlar en perfect fit? 😉

regnkläder stövlar

Det är ju inte som att de ramlar av, med en raggsocka i funkar det toppen. Nu är de har lite fodrade iofs så kanske de är för varma för raggisar. Men det blir bra. De blå till Jamie och de gröna till Jordan.

 

Det fanns inga snygga regnkläder, om de inte skulle vara svindyra, och som sagt – vi använder det så sällan vi bara kan så jag vill inte kosta på mer än nödvändigt. Men givetvis ska det vara bra kvalite, och de här är från PAX så det känns lite bra. Men fula som stryk;)IMG_2929

Jamie ville ha det gula…brrrr, och Jordan fick det prilliga.

Men nu har de iaf regnkläder, även om de är fula:)

 

Däremot måste jag skaffa ett par gummistövlar även till Lovelia, det fanns inga storlekar.. Men för nu så löste vi det med att hon får ta Jordans nya och han får ta de gamla som Lovelia hade.

Fan man skulle bo i ett land med samma klimat hela året, så slapp man köpa massa säsongskläder. Eller vinterdäck…snöskyfflar, vinterkläder. För jag förutsätter ju att jag skulle bo i ett varmt land:)

 

Efter att vi varit och handlat så var det dags att åka och träna::)

– Jaaaa, jag vill följa med!!!! tjoade Lovelia, Jordan och Jamie i kör, så det fick de väl då. Vi väntade in Corrinda och sen pep vi i väg. Cirkelfys, och i en ny hall, minsann. Det är ett populärt pass så det är flyttat från den lilla hallen till en större. Jag vet inte om jag gillar det, för lite av charmen är att det är trångt och råddigt, men okey då.

Ungarna skulle se på film, men sen kom de in och satt vid sidan av i salen och tittade på. Dansade lite till musiken, gjorde lite rörelser, och på nedvarvningen var de med:)

Jag fattar inte vad det är som är så roligt, men är glad att de tycker det, det underlättar liksom.

 

Hemma lagade Novalie middag, och hade den perfekt klar tills vi kom hem, jag är så stolt över mina ungar som fixar sånt här. Förvisso har jag lärt dem:D men ändå.

 

I morgon är det då fredag. En hel första skolvecka har gått. Bara typ nio kvar till höstlovet;)

Jag har en jävla massa föräldramöten och samtal att se fram emot, i år känns det som att de lyckats sprida ut dem ordentligt. Trixie börjar ju sexan i Katarinaskolan, inne på stan, och där har de alltid massor av aktiviteter de första veckorna för att få ihop klassen. Samarbetsövningar och teambuilding. Jättebra:)

Hon trivs bra än så länge så det känns riktigt fint.

Novalie har börjat med ytterligare ett språk, så nu läser hon engelska spanska och tyska.

Trixie valde spanska som första tredjespråk, och har redan frågat mig vad jag heter och lite sånt. Jag kan fraser på spanska, och vissa ord, det fastnar lite i huvudet när man försöker hjälpa till med läxorna:)

Men det viktigaste man behöver kunna är väl ändå – ”Una cerveza por favor ” En öl tack.

Jag kan inte stava, där går gränsen, så det är bara hur det låter:D

 

Nu ska jag borsta tänderna och hoppa i säng, men vi hörs i morgon igen:)

Natti natti ♥

 

Kommentera

  1. Svara
    Monika

    Jag brukar nästan alltid köpa lite stora gummistövlar på hösten och lägga i en tjock ullsula. Oftast kan barnen ha stöveln utan ullaula sen hela sommaren. Nu var ju de här fodrade, så sommaranvändning är ju inte aktuellt, men ullsula ”krymper” i princip en storlek och värmer jättebra.

  2. Svara
    Anki

    Jag blev som nummer 100 som tryckte på gilla-knappen 😀
    Skulle just tipsa om regnkläder på Julia (såg att du hade redan hade fått det tipset) där jag själv hittade gummistövlar till ett bra pris!

    Kramar från Skåneland

  3. Svara
    Ida

    Ja, de där regnkläderna var ju inte jättesnygga direkt? Huvudsaken är att de fyller sin funktion. Mina barn på 7 och snart 9 år har inte haft galonkläder på flera år. Jag köper vind- och vattentäta skalkläder på stadium eller Intersport istället. Det kostar lite mer, men sen använder vi det som allväderskläder hela hösten och tidig vår. Sen har de varsin lättviktsjacka som komplement.

  5. Svara
    annika

    Hej, tips till nästa gång är att kolla regnkläder o stövlar på Jula, och Biltema. Där har jag köpt, billiga men helt ok. Eller på Igor sport om du hellre vill nätshoppa.

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Just ja. Jag brukar ju kolla sådana butiker först, men hade lite bråttom igår, har skjutit upp det och så skulle det bli fulväder:)
      Tack för på påminnelsen!

  6. Svara
    Malin

    Regnkläder är ju ett måste i skolan så barnen kan vara ute, men håller med om att det är sjukt tråkiga inköp!!! Är med i köp- och säljgrupp på fb där man får tag i billigare så där har man sparat mååååånga tusenlappar iaf!
    Hopps ni får en fin helg.

Allmänt

Kämpar på:) och studier.

Jag vill återigen bara tacka er.

Jag brukar ju försöka svara er i kommentarerna men det går inte, jag klarar det inte. Men, till er alla vill jag skicka massa kärlek! Till er som varit där, är där eller står inför det snart och när dåligt över det.

Nånstans är det väl ändå ett bevis om något för att man liksom älskar det man gör 🙂

Flera av er har skrivit om att bli familjehem och/fosterfamilj och det är absolut något jag funderat på. Men det är inte samma sak, och det är inget som skulle ta bort just den här smärtan och ångesten eftersom det är MINA barn som växer ifrån mig.

Men nu pratar vi om annat!

 

Ni har frågat om mina studier, och jag ska läsa två skriv-kurser på universitetsnivå.

Skriva kreativt och Skriva fantasy.

De är på 50% vardera så totalt blir det heltid.  Det handlar såklart mycket om att skriva, tanken är att man i båda ska ha producerat en novell eller påbörjat en roman inom den genren.

Vad jag ska göra med de här kunskaperna i framtiden? Tja… säg det:) Men nog fasen skulle det vara najs att skriva ihop något riktigt fett och inkomstbringande:D

Ni har lovat att köpa min bok om jag skriver nån så jag litar på er;)

Nä, men alltså, att skriva är ju min grej. Det är vad jag gör för att reda ut tankar och funderingar, för att dämpa ångest, dela glädje och sorg och tja, det är mitt bästa sätt att utrycka mig på.

Jag har läst journalistik och lärde mig massor, MEN grejen där är att man ska vara så förbannat objektiv:) Man får inte lägga in sina egna åsikter och det är aningens tråkigt tycker jag:. (The Queen of Åsikter, hehe) Dessutom ska man vara på tårna, fråga nyfikna snokande frågor om känsliga saker, och gräva i skit. Plus vara på tårna, vässa armbågarna och vara först. Det är INTE min grej.

Att då få det klart för mig att nyhetsjournalist inte var för mig genom att gå en folkhögskoleutbildning på ett år som inte kostade mig mer än tid, känns skönt. I stället för att lägga vad,- tre, fyra år på en högskoleutbildning. Det gav mig massor, inte minst i form av underbara möten med fantastiska människor:)

 

Jag hade sökt, och kommit in på, även en Hälsopedagogutbildning. Det är vad jag vill göra i framtiden så den är bara lagd på vänt:)

Men vafan, när jag fick en plats av 20 och en av 40 på en(två!!) utbildning(ar) som massor söker och det på mina texter, då är det ett tecken. Ett omen. Det var meningen. Jag kan inte låta bli att ta chansen att utveckla mitt skrivande eftersom det uppenbart fanns något i det som var good enough:)

Att den andra även innebar en dryg timme i resväg med bil enkel väg, gjorde såklart sitt till. Att sitta i bil över två timmar om dagen lockar sådär. Och nu, med facit i hand hur dåligt jag mår av att lämna bort Jamie så känns det så bra att jag ska plugga på distans! Jag tror att jag hade gått sönder helt av att vara iväg hemifrån från 7.15-17.15 varje dag,

För mig har mitt första prio ända sen jag blev förälder varit att finnas där för mina barn. Och det är det fortfarande, jag är beredd att försaka mycket för att kunna fortsätta vara så mycket det bara är möjligt med barnen. Det innebär att jag aldrig kommer klättra i nån karriärstege, för det tar för mycket tid och kraft från mitt egentliga fokus i livet:)

Jaja, sån är jag. Det innebär inte att jag anser att de som gör annorlunda är vare sig bättre eller sämre:) bara att så här funkar jag.

Jag tänker att med tiden kommer det kännas enklare och bli mer naturligt att vara ifrån kidsen långa dagar, men just nu så är det inte dags för det. Jag väljer att lyssna på hjärtat ♥ Som nån av er skrev så kan det aldrig bli fel då.

 

Att plugga är inget nytt för mig, jag har ju gjort det i några år nu, men detta är på en annan nivå och jag fattar ingenting:) Vi har ju inte börjat än, men allt sånt där som att registrera sig och lärplattformen är helt okänd mark. Så spännande! Startar om en vecka. Ihhhh.

 

Dags att sluta, vi hörs snart av igen 🙂

 

 

Kommentera

  2. Svara
    Loppan

    Det borde vara inspirerande att se och läsa om människor som vågar fundera på vad man vill göra, sträva efter det och låta det ta tid att komma dit istället för att hetsskaffa jobb i mataffären för att man ”måste” ha ett vanligt jobb. Och sedan gå dit och var dag men att känna att nått skaver och inte känns så bra. Väl där är det ofta ett större steg att säga upp sig och börja om. Då är det väl bättre att ta ett litet steg i taget i den riktning man vill även om det inte följer den traditionella motorvägen. Men det verkar stressa en del att folk vågar det.

  3. Svara
    Tant H

    Enastående bra sätt Du formulerat även detta inlägg på. Dessutom kan jag skönja att Du fått lite bättre fotfäste och kan sortera känslorna nu och det är så det fungerar i livet och nu är det bara framåt som gäller!
    Du kommer att lyckas och klart att jag köper boken!
    Inget är så bra att rena sin själ med som att skriva…….

Allmänt

Vill ni ha en rabattkod från Apotea :)

I samarbete med Apotea

I många år så har jag beställt de flesta av mina ”apoteksvaror” från just Apotea, så att nu få köra ett litet samarbete med dem känns toppenkul:)

Först bara för att det var enkelt, jag älskar att nätshoppa för man kan göra det när man själv har tid, men så insåg jag att de dessutom var jäkligt prisvärda, och det är ju inte fel nånstans.

Nu kan jag inte gå in på ett vanligt apotek och köpa saker som jag vet är billigare på Apotea;) Det tar liksom emot.

Jag brukar ha en lapp på kylskåpet som jag fyller på med vad jag behöver, och så gör jag en stor beställning mellan varven och slutsumman blir ofta uppåt tusenlappen. Det innebär att de dessutom kommer hem med produkterna, OCH har man då skickat innan 10.00 på morgonen så dyker det upp en kille/tjej vid dörren till kvällen. Samma kväll alltså:)

Som det gjorde igår, klockan 20.30.

apotea

Förra gången laddade jag upp ordentligt med medikamenter, så denna gång var det mer av annan slags omvårdnad.

apotea

ALLTID tandborstar, för det går åt i rasande fart, och även bi-salva är alltid återkommande. Den här gången även nya öronproppar, jag gillar inte riktigt mina som jag har på konsert så hoppas de här är bättre:)

Tandtrådsbyglarna är mitt dåliga samvete, jag hatar att flossa, men ska till tandläkaren på måndag så då är jag duktigare ett tag, hehe. Och så lite hudkrämer och rengöring.

Det brukar även vara ColdZyme för det är STOR skillnad i pris på det när man köper från Apotea. Men nu har jag haft en prenumeration på den, en annan smart grej de har. Man klickar bara i vad man vill prenumerera på, och hur många och så kommer det enligt önskemål. I mitt fall har det trillat in två ColdZyme i månaden i brevlådan sen i våras, och nu under sommaren har det inte behövts. Så nu har jag ett eget lager ett litet tag:)

Sen brakar förkylningarna igång och då börjar jag en ny prenumeration. Jag ska påbörja en på bi-salva med förresten. Jag älskar den funktionen för det innebär att jag slipper komma ihåg att komma ihåg att köpa:)

Apoteas devis är Snabbt Billigt Fraktfritt och det ÄR verkligen så.

Sen har de ett enormt utbud och man hittar det mesta man behöver, allt från lusmedel till proteinpulver, från fästingmedel till djuren till migränpiller.

Hudvård, skönhetsvård, mediciner det lönar sig verkligen alltid att kolla med dem först.

Givetvis ska jag erbjuda er en rabattkod, och på de redan billiga priserna så får ni nu ytterligare 10% om ni

anger kod: FAMILJEN2017

Den är giltig t.o.m: 30/8-17, gäller en gång per kund, ej receptförskrivna läkemedel eller i kombination med andra erbjudanden.

Apotea alltså 🙂

Kommentera

  2. Svara
    Jenny K

    Å,tack för rabattkoden? Ska gå in redan ikväll o kolla,apotea är helt klart mycket smidigare o även billigare att handla ifrån än att gå in på apoteket. Ja har även jämfört olika apotek på nätet o apotea är helt klart billigare på mycket. Nog att ja är vimsig,men detta med att prenumerera har ja helt missat,måste kolla upp det. L300,,dessa olika krämer är superbra. Var min dotter som först köpte det,då en ansiktskräm. Vet att ja pröva den en gång…sen var ja fast. Försvann in i huden med en gång o blev len som en nyfödds häll (hm,skrev ”len som en bebisrumpa en gång…uppskattades inte av alla)…avskyr när krämer kletar en kvart efter man smörjt sig. Måste fråga,bi-salva är det en ”allt i allo” salva el vad används den främst till? Måste oxå säga att ja tycker din blogg är allra bäst av alla ja läst o följt. Din blogg har ja följt i många år. Gillar dina långa texter o man kan nästan tro att man själv har vart med på den händelse o/el plats du beskriver/berättar om. Verkligen ”inlevelse” i dina texter. Å en bok skulle ja självklart läsa o förmodligen sträckläsa. ???.

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Visst är apotea riktigt bra 🙂
      Bi-salva är kanske inte nåt man smörjer nyllet med dagligdags men det ät suveränt på de flesta hudproblem. Det är mitt första råd gällande allt: ta på lite bisalva 🙂
      Funkar på Torra läppar, vissa eksemliknande grejor, brännskador småsår. Ungarna har ätit det;) speciellt Patricia tyckte det var smaskens som liten 😉 Ofarligt med andra ord. Jag har haft det på röda rumpor, torra hudfläckar,osv. Funkar överallt. Skoskav åxå,
      Äh testa 🙂

  3. Svara
    Jenny

    Apoteas devis är dock tyvärr en sanning med modifikation.
    Jag beställde grejer till min mormor (89 år ung) för att hon skulle slippa åka till Apoteket, men tyvärr samarbetar inte apotea med Postnord i den staden så hon var tvungen att åka och hämta paketet ändå…

  5. Svara
    Malin

    Älskar Apotea!
    Vissa saker är väldigt mycket billigare! T.ex det läppsyl jag använder…29kr på Apoteket, FJORTON kronor på apotea. Eller nässpray som både jag och sambon är beroende av… 34 på apotea och 55 -60 annars, det blir mycket pengar i slutändan det!!! Tack för koden!

Allmänt

Jag vill tacka er ♥

♥ Inte en enda taskig kommentar på mitt ledsamma inlägg. Tusen tack för alla era fantastiska omtankar och uppåtpuffar!

Jag har alla känslor utanpå just nu, och jag jobbar hårt på att kontrollera dem. Det går sådär:)

I går, första dagen, så grät jag inför inte en, inte två utan TRE lärare…Jag kunde bara inte hålla tårarna tillbaka när frågan/konstaterandet att det var den minsta som började nu kom.

Sen bröt jag ihop hemma, och bölade inne hos Patricia en lång stund, för att sen köra en repris när Corrinda kom och kramade mig. När Marcus sen kom ut och såg mitt tårsvullna nylle så samlade jag tillfälligt ihop mig. Han är en go kille och vi satt länge och pratade och de höll mig sällskap. Sen fick jag ett till bryt i bilen hem från träningen på kvällen. Jag trodde att fysisk aktivitet skulle få ut lite negativ energi men det funkade lite tvärtom och jag höll på börja grina under passet när det blev jobbigt.

Men sen dess så har jag inte gråtit. Framsteg 🙂

 

I min vildaste fantasi trodde jag inte att det skulle vara så HÄR jobbigt, men å andra sidan var jag ett känslomässigt vrak när Janelle flyttade hemifrån. Separationer är inte min grej helt klart.

 

Det går fint för Jamie. Jag vet att det kommer funka, men JAG behöver får ta tiden som behövs så att jag känner att det är okey. Så när förskolläraren idag sa till Jamie att i morgon så behövde väl inte mamma vara med, så höll jag på att börja grina igen. Jag vet att han behöver det, och jag har den tiden, så jag kommer sitta där tills jag bestämmer att det är bra. Ihop med Jamie.

Med tanke på att ALLA ANDRA barn gått på dagis i några år och liksom kan allt som behövs kring att vara i grupp hela dagarna, och att de känner varandra och Jamie har lite svårt att komma in, så känner jag att det inte är tillräckligt med två dagars mamma-är-med-tid.

Jag kommer såklart inte häcka där hela terminen, men lugnt den här veckan ut kanske. Och jag tänker inte skämmas ett dugg för det. Jag känner min unge bäst och vet hur han funkar, och såklart skulle han gilla läget om jag inte var där, men det skulle inte bli enklare för honom.

Bla bla bla. Det här finns det delade åsikter om, men jag tänker göra på vårt sätt:)

Jag sitter inte klistrad på honom om nån tror det, utan finns bara i samma lokaler. Dessutom vill jag på allvar se hur det funkar i förskolan, jag har aldrig riktigt kunnat det förr eftersom jag haft en liten med mig.

Jag vet hur tankarna kring detta går, men skit i det, jag lyssnar inte på det, här går jag på magkänsla:)

 

Jag pallar inte skriva så mycket mer, för det har tagit riktigt hårt på mig, och när jag känner så, då kryper jag liksom in i min familjs närhet. De enda jag vill träffa och vara med är dem. Jag vet att jag har folk som bryr sig även utanför familjen, och är så glad över att de hör av sig, och jag återkommer snart med lite bättre styrka.

 

I morgon tänker jag skriva utan att kanske ens beröra detta, men det är enbart fake it til you make it, det är bara för att slippa bryta ihop. Men det är även aningens roligare att både läsa och skriva kan jag tänka;)

 

Tills dess, återigen – ni är bäst, ni lyfter mig, även om jag grinade mig igenom alla kommentarer;) och jag uppskattar er så mycket. Tack för att ni finns ♥

 

Kommentera

  1. Svara
    Mb

    Om förskolan anser att du inte behöver vara där, då har de ju gjort en bedömning att det är ok för killen
    Självklart gör du som du vill men du har hur många chanser som helst att se hur skolan fungerar. Det är ju bara du följer med dit när du vill, närsomhelst.

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Om Du på allvar tror att två lärare har full koll på 28 barn efter två dagar så får du fortsätta leva i den tron 😉
      Det går liksom inte, de går efter sina rutiner. Normalt är två dagars inskolning. 99% av barnen kommer från dagis. Känner varandra.
      En flicka har gråtit i två dagar, alltså hela tiden men de säger till föräldrarna att det går jättebra…
      jag är inte med på det. Jag funkar annorlunda och även om jag litar på att fsklärarna är kompetenta så är de inte mitt barns förälder, och kommer långt efter min bedömning. Jag vet bäst vad mitt barn behöver.
      Så är det bara.

  2. Svara
    Lena M som bor lite utanför Uppsala

    Vad jag känner med dig, Carola. Jag hade det också jättejobbigt när mitt yngsta barn började förskolan och jag var också hemma med barnen på heltid. Gamla minnen från den tiden dyker upp när jag läser det du skriver. <3 <3
    Jag tycker också att du ska vara med Jamie i förskolan så länge som han själv önskar. Du känner ditt barn allra bäst och det är så viktigt att han känner sig trygg.
    När vårt äldsta barn flyttade hemifrån blev jag sjuk. ja, så fånig var jag. Men jag kunde inte rå för det, man rår inte på kropp och själ. Det är en lång historia om detta.
    Jag kan känna hur du känner dig nu, du finns i mina tankar. Styrkekramar till dig, Carola. Du fina duktiga Mamma

  3. Svara
    Nina

    Jag förstår dig!
    Min yngsta börjar på förskolan nu så småbarnsföräldrar är slut för oss också. Även om jag vet att det kommer att bli bra så är det vemodigt. Min kropp klarar inte fler graviditeter så det blir inga fler barn. Det är underbart att se barnen utvecklas och lära sig nya saker så det är bitterljuvt att inte få ha nån mer bebis hemma. Jag kommer att sakna tiden då min sambo eller jag var föräldraledig, både jag och sambon funderar på hur lite vi kan jobba de kommande åren för att få mer hemmavid med barnen

  4. Svara
    Lotta

    Brukar inte kommentera, men vill skicka en styrkekram ♡
    Nästa vecka ska vi skola in våran ettåring, och det känns verkligen som en sorg att lämna ifrån sig henne :/

  5. Svara
    Lotta

    Klart att han behöver längre inskolning än vad dom barnen som kommer direkt från ”dagis” behöver. Bara för att han är ”stor”, så betyder ju inte det att man bara slänger in barnet och går. Du gör helt rätt, som känner av vad han behöver. Annars är risken stor att skolan bara blir jobbig, om han känner att det är jobbigt i början. Min lilla böt skola detta år nu när hon började i trean. Självklart var jag där första dagen, då hon inte kände nån. Men nu går hon dit själv som alla andra. Följ hjärtat, så blir det aldrig fel!!!!!!

  6. Svara
    Anette

    Förstår dig till fullo ändå även om jag längre ner kommenterade att man INTE ska binda upp barnet för mycket. Det gjorde min mamma med mig, jag var yngsta barnet. Ändå så FÖRSTÅR jag att det är svårt. Speciellt eftersom du varit hemma så länge med barn. Det är ju ditt ’normala’ liv, det du är van vid… Jag är nog ändå lite likadan märker jag, har varit svårt att acceptera att äldsta sonen har blivit så självständig, tanken på att han snart flyttar hemifrån är svår… Sen att minstingen inte heller behöver en så mycket… Ja vad ska man fylla dagarna med snart? Fast logiskt vet man ju att man kommer att klara sig, det gäller bara att acceptera och hitta på annat att fylla livet med. För man vill ju att ungarna ska klara sig själva också, det är ju livets gång. Kram 🙂

  8. Svara
    Tant H

    Det som känns rätt för Dig skall Du göra! Ingen annan gör det åt Dig! Lycka till och jag vet att Du fixar det här oavsett vilken tid det tar.

  9. Svara
    Liselott

    När mitt mellanbarn började 6-års var jag med i två veckor, han ville inte alls vara där och jag hade den möjligheten. Hans förskolelärare var väldigt positiv till att jag var där satt i ett annat rum och läste mest, men fanns i närheten det kändes skönt så tycker du ska stanna tills ni båda är redo.

  10. Svara
    Kicki

    Det du går igenom är helt normalt,det är bara några år senare än vad ” de flesta” föräldrar går igenom det- att stor grina och sörja att det inte längre är ” bara vi” tid att någon annan ska få se och dela upplevelser och stunder med mitt barn utan att jag är med ÄR jobbigt.Jag har tröstat åtskilliga föräldrar och hört måååånga ” bekännelser” från föräldrar som lipat hela vägen i bilen till jobbet både en och två och tre dagar på,raken när de skolat in sina små telingar hos oss som 1-2 åringar.Du går igenom detta Nu..inte efter 1-2 år av ” bara vi” tid utan efter 6 år av detta…inte kostigt att du är ledsen ! Och ur en förskollärares synvinkel: STANNA kvar så länge Jamie behöver dig! Finns där i bakgrunden så han kan tanka trygghet då han behöver,sitt där och var ” tråkig” men samtidigt finnas där som ” tankstation” vid behov,tänk dig att du gör en inskolning på förskolan.. Efter 2-3 dagar kan du lämna klassrummet en liten stund för att sedan utöka tiden själv tills han är trygg och fixar en heldag själv.( det är lååångt infrån säkert att DU fixar det så tidgt som han men det är där skådespelartalangerna får komma till pass ?…och så hem o lipa lite till ?)
    Lycka till !

  12. Svara
    Ida

    Jag beundrar ditt mod, att du vågar vara så ärlig med hur du tänker och känner. Det är ju en stor omställning i livet så det är klart att det påverkar dig mycket och du har rätt till alla dina känslor. Skönt att det går bra för Jamie och du får ta den tid du behöver för att landa i det här nya. Så fint att läsa om allt du gör för dina barn och hur du kämpar på med allt.

  13. Svara
    pernilla holmen

    tack carola för att du finns, o delar med dig av dina tankar o känslor, jag mådde o kände precis som du gör, när min yngsta son började på 6års, han hade aldrig heller gått på dagis, utan varit hemma med mig,det blir jobbigare o svårare för dom, för dom är inte van rutiner o stora barn grupper, som dom som kommer ifrån dagis, jag va med min son dom första 2 veckorna, vad än dom andra tyckte, andra föräldrar/ pedagoger, vad dom tycker ska man inte bry sig om, man gör som du sa bryr sig om sitt barn o vad som är bäst för dom, du gör helt rätt,, jag tänker på dig, o förstår hur jobbigt du har det,men du är stark, o du är en fantastisk mamma som verkligen älskar dina barn , så fint,,, jag älskar oxå mina barn över allt i hela världen o gör allt för dom. kramar till dig

  14. Svara
    Kamilla

    Starka,duktiga du!
    Är så imponerad av att du står för dina känslor och visar styrka i svaghet.
    Men..jag funderade lite, har följt dig många år och vet din historia. Tänk om det är så att du har varit pansarkrigaren nummer ett i de år som gått sedan ”han” drog och vilken fantastisk insats du gjort! Dina barn kunde ha varit vrak och du har klarat av att ta dom igenom det värsta som kan hända barn.
    NU kanske din smäll kommer på riktigt, du har tvingats klara av allt för dina barns skull och nu är den riktiga pärsen över. Dina barn är flygfärdiga-med den äran..och där står du och är inte alls där du tänkte. Jag hoppas du tar dig tid och låter din själ hinna ikapp. Du borde ju egentligen vara berättigad till en mycket lång lyxsemester på någon annans bekostnad( vi vet alla vems;) men det går ju inte då du är behövd av många länge än.
    Var rädd om dig och lyssna inte på de som säger att du ska skärpa till dig-låt var sak ha sin tid. Behöver du vara med i skolan för din skull-ja men var då med i skolan! Snart är han 17 år och vill inte se dig på kort!
    Som sagt, mycket imponerad av det hästjobb du lagt ner de sista åren för dina barns skull!

  15. Svara
    Karin

    Klart som sjutton att det här är jobbigt, jag förstår dig precis.
    Men skönt ändå att höra (läsa) att det funkar bra för Jamie.
    Jag tycker absolut att du ska ta den tiden som ni behöver, för att det ska kännas bra.
    Stor kram till dig!

Allmänt

Nu finns Nextory äntligen som Familjeabonnemang!

I samarbete med Nextory

 

Som ni vet så samarbetar jag med Nextory sen urminnes tider, eller i alla fall sen de lanserades på marknaden:)

Nu har Nextory tagit ännu ett steg och som första boktjänst på nätet lanserar de nu ett Familjeabonnemang!

Jag har längtat så efter det, för ungarna har kommit på det smarta med att läsa så här de med, och min surfplatta har ofta en av deras pågående böcker. Nu kan vi läsa/lyssna samtidigt!

Äntligen:)

Nu kan jag vika tvätt med ljudbok i öronen samtidigt som Jordan läser sin bok uppe på rummet. Perfekt och jag bara älskar att de tagit fram det här.

nextory

 

Ungarna får en egen profil, så att man kan spärra olämpliga böcker;)

 

Jag har tidigare berättat att jag var en riktig bokmal innan barnen, men sen tappade jag bort läsandet. Jag hade inte tid, eller så slarvade jag bort boken, eller så sabbade nån av ungarna den. Både en och två gånger har jag läst en bok, och så kommit fram till urrivna sidor mitt i… och ilsket kastat både bok och förhoppningen om att få läsa klart den i soporna;)

Jag saknade mitt läsande, men ni vet hur det är med saker man inte hinner med, man glömmer av det till sist.

Man prioriterar bort det.

Och tänker att barnböcker är också kul, och kör högläsning av Harry Potter från det att ungen i fråga var aningens för liten, men allt för att få läsa liksom;)

Haha, nä det har inte varit någon uppoffring som svidit, men jag kan ärlig säga att när jag kom i kontakt med Nextory för första gången så återinträdde böckerna i mitt liv.

 

Men i en annan form än pappersböcker.

Numera läser jag 90% av mina böcker på mobilen, antingen som ljudbok eller som e-bok. Ibland, som i somras när jag glömt pappersboken jag höll på med hemma, så laddade jag ner samma som e-bok, och bläddrade fram till var jag var:)

nextory

Händig man sökes, av Jöns Hellsing. Den var så bra att jag inte kunde påbörja nån annan där ute i husvagnen. Det är hans debutroman, första delen av en trilogi och den utspelar sig mycket i den skotska övärlden, där han ska sköta om en stuga mot betalning. Han ska samtidigt skriva sin bok har han tänkt, men det blir såklart inte som han planerat. Haha, den är både rolig och charmig och lite spännande:) Dessutom utspelar den sig under den tid när Margaret Thatcher styrde Storbritannien, så den är ju liksom från min ungdom, jag flinade glatt åt hur han beskrev Samantha Fox, och funderade på hur många av dagens unga som direkt fick upp en bild av den bystiga utvikningsbruden, samt hennes kassa låt i hjärnan;) Antagligen inte en enda.

Jag är inte klar med den än, så spoila inte om ni läst den!

 

Ni vet nog sen tidigare vad Nextory är och hur det funkar, men här kommer en sammanfattning.

Nextory är en boktjänst på nätet, där du kan lyssna eller läsa tusentals olika titlar, för både barn och vuxna.

Man laddar ner en app till sin mobil eller surfplatta och sen är det bara att välja bok. De finns som e-bok och/eller ljudbok.

När man laddat ner boken så kan man läsa den offline, och behöver inte bekymra sig om man har täckning eller surf så det räcker.

Du kan läsa obegränsat antal böcker inom det abonnemang du valt:)

 

Jag trodde länge att jag inte gillade att lyssna på böcker, för jag vill läsa om vissa stycken ibland och är det spännande läser jag snabbare, haha. Dessutom tyckte jag nog att det var lite fånigt, men jag har ändrat mig helt! Jag älskar att lyssna på böcker idag:)

Det är supersmidigt, och nu när jag inte behöver ha mina öron påkopplade på vad ungarna gör (eller inte gör) hela tiden så är det enkelt att läsa en stund när tillfälle ges.

Jag trodde också att det var helt värdelöst att läsa på mobilen och de första böckerna läste jag på surfplattan. Nu föredrar jag att läsa i just mobilen, den är alltid med och lika gärna som jag sitter och slöbläddrar bland apparna eller surfar random så kan jag läsa:)

Så tänker ni som jag gjorde är det väl värt att prova det här, jag kan nästan garantera att ni kommer uppskatta det.

 

Ni som ännu inte testat det här ska såklart göra det, och nu får ni 30 dagars gratis prova-på hos Nextory.

Ni hittar erbjudandet HÄR, ange kod Carola

(Gäller nya medlemmar, och går att säga upp när som helst.)

 

Kommentera

  1. Svara
    Karin

    Älskar Nextory och har haft det sedan du tipsade första gången!
    Dock upplever jag en del tekniskt strul sedan någon månad tillbaka, just nu blur det tex dubbelt eller trippelt av varje bok man läser/lyssnar på och den lilla mätaren där man ser hur långt man kommit funkar inte. Blir det så gör dig med?

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Nej? Det låter konstigt, har du testat att avinstallera appen och installera igen? Det testar jag så fort nåt knasar:) och det är inte alls nåt kunnigt råd, bara min första åtgärd 🙂
      Har du testat det? Eller starta om mobilen… haha det löser massor av mina problem 😉
      Annars – kontakta dem:)
      Och vad kul att du gillar!!

  2. Svara
    Mumintrollet

    Min mor gjorde tyvärr en riktig björntjänst för mig genom att inte riktigt vilja släppa mig som var yngst av sju syskon. Jag var otroligt blyg och osjälvständig när jag började skolan. Hade verkligen mått bra av att få gå i förskola. Detta var dock på stenåldern så det kanske är annorlunda nu.

    1. Svara
      Anette

      Har liknande erfarenheter som Mumintrollet… Min mamma var hemmamamma och hon var alltför ’fast’ vid mig. Jag blev också osäker och osjälvständig. Så mitt råd till alla mammor är att släppa taget om det yngsta barnet även om det gör ont… Ni gör bara det barnet en björntjänst genom att hålla fast vid hen.

Allmänt

Jag är ledsen, det gör ont nu..

Okey, en del av er kommer sucka så gardinerna fladdrar nu, men det struntar jag i. Jag behöver få skriva av mig.

Jag har så gräslig ångest över att lämna ifrån mig Jamie i morgon. Han börjar förskoleklass, och i och med det så är det inte längre något barn hemma om dagarna.

Livet som jag haft det i 23 år nu, är slut. Över, Passe´. Finito.

Jag har verkligen älskat att vara hemmamamma!! Jag skulle kunna vara det resten av livet, och det är ju inte som att jag kommer sluta vara mamma, men det här att ha ett eller flera barn med mig överallt är slut.

Visst är det skitskönt att kunna åka och handla i fred nån gång, eller pysa iväg och åka slalom ensam med syrran eller så, men sen vill jag tillbaka till mina barn. Jag vill inte det här!

Jag skulle vilja stanna tiden. 

Jag ogillar förändringar, speciellt de jag inte får välja själv, eller de som inte är positiva.

I 23 år har jag haft barn med mig, i princip vart jag gått, ofta tre stycken – en fyraåring en tvååring och en bebis. Det är så jag trivs som allra bäst.

Att börja jobba på förskola är inte samma sak, det är inte mina barn och alla vet ju hur andras ungar är;)

Jag har haft dagar när jag velat sälja alla ungar på Blocket, absolut, men de dagarna är ytterst få. Jämfört med alla dagar jag känt en glädje över att få vara med mina barn är de nästan inga.

Jag kan lugnt säga att jag är evigt tacksam över att med planering och prioritering så har jag kunnat vara hemma så här länge, kunnat vara med mina barn dagligen och se dem växa upp, uppfostrat dem så som jag vill att de ska uppfostras. Tröstat dem när de varit ledsna, skrattat med dem när de gjort tokigheter, gapat på dem när de gjort dumheter. Suckat över att de sabbat, och ibland önskat att jag haft avlastning.

Men mest har jag fanimej älskat det! ♥

Jag, och tidigare vi, gjorde uppoffringar för att slippa dagis. Vi har på allvar prioriterat att jag ska vara hemma., och det har varit värt det.

 

Jamie är, förutom att han är minst, dessutom bara MIN. Han och jag har ett speciellt band i och med att hans farsa drog, men även för att vi varit hemma ensamma bara han och jag i två år nu. Sen Jordan började förskoleklass. Det är han och jag. Jag och Lill-Fjant. Vi. Ett supertajt team.

Jag menar inte att jag älskar honom mer än nån av de andra, men de som fattar fattar. Det är extra speciellt med honom. Att han sen är världens gosigaste och mer än gärna myser ihop sig hos mig, kramas och säger att han älskar mig hundra gånger om dagen gör inte det hela enklare.

Han vill dessutom inte börja förskoleklass. Han vill vara hemma med mamma. Jag har bara talat positivt om det så det är inte mitt ”fel”, Han trivs hemma han med. Han kommer säkert gilla det, det är jag inte orolig över. Jag är mer ledsen över att inte få ha honom med mig överallt.

 

Så okey, jag erkänner, jag grät i duschen för en stund sen. Fulhulkade. Innan dess grinade jag när jag röjde i köket efter middagen. Jag skulle säga nåt till Patricia, och började snyfta nu igen.. Hon vet exakt hur jag känner och fattar. Och då grinar jag ännu mer.

Jag vet att jag är smått hysterisk, men vafan, det gör ONT.

Nånstans tror jag att många av er kan relatera, tycker jag hör att de flesta har separationsångest när det är dags för dagis.

 

Många tycker småbarnstiden är jobbig och längtar tills den är över, men jag gör inte det. För mig är det fantastiskt med barn, allt som rör dem, minus alla sjukdomar, det är inte det minsta kul. Jag har stora barn, jag har vuxna barn och jag har skolbarn i allt från lågstadier till gymnasiet, och jag älskar att vara med dem med. Men jag tycker inte om när saker tar slut.

Som nu, min tid som småbarnsförälder är slut och kommer aldrig mer igen. Fuck that.

Jag är extremt känslostyrd i tankarna, även om jag sen rationellt fattar att jag kommer över de här ledsamma känslorna. Jag begriper att det kommer bli bra, bara annorlunda, men just nu… i den här stunden så känns det som om hjärtat brister lite.. Och jajamen tårarna trillar igen;)

 

Jag önskar att jag inte var så förbannat jävla …vad jag nu är, som gör att det känns så här. Tänk att bara se framåt med positivism och glatt ta emot alla förändringar med öppna armar. Oavsett om de är bra eller mindre bra.

Men jag, ska minsann deppa ihop som en annan fjollmoster. Nu har jag förvisso haft lätt ångest över det här hela året, den har eskalerat ju närmare vi kommit, och så har jag liksom försökt förtränga den…och så ploppar den upp nu eftersom det oåterkalleliga är här.

 

Vissa kommer sucka som sagt, och tycka att jag låter som om nån dött och så är det ju tack och lov inte, men det liv jag levt och älskat i så många år, det försvinner nu.

Jag skulle kunna låtsas som ingenting, men det här är jobbigt, och det gör ont och jag är inte alls på topp just nu. Samtidigt känner jag mig som sagt fånig.

 

Jaha, så vad ska jag göra nu då?

Jamen jag ska plugga, heltid, och det kommer bli kul såklart. Jag kommer ha tid till det när alla är i skolan och så kan jag ägna mig åt barnen när de kommer hem. Om de har lust att hänga med morsan, vilket de inte kommer ha. Jag vet ju det, och det är ju därför det svider, att i och med skolan så blir de så stora på en gång, och vill hänga med kompisar. Även Jamie, min buddy.

Ärligt igen, jag har funderat på att ha honom hemma ett år till…. och jag kommer kanske att låta honom gå färre än fem dagar per vecka…för jag älskar att vara med honom. JAG är inte redo att släppa iväg honom! Ego, jag vet.  Jag vet att minsta lilla han visar att han vill vara hemma så kommer jag ta hem honom. Och så kommer jag ha fetaste ångesten nästa år igen.

Nä, för hans skull är det nog bra att han går förskoleklass, och han kommer nog gilla det så jag får bita i det svinigt sura äpplet. Fast just nu känns det som en liten tröst att veta att jag KAN göra så. det är inte obligatoriskt med förskoleklass…. en liten respit till att mitt älskade liv förändras.

 

Äh vafan, jag kan inte begära att ni fattar! Jag är en känslomässigt instabil bakåtsträvande, vemodig och ledsen morsa just nu. Det finns inget som kan ändra på det, just nu, så därför ska jag bädda ner mig i soffan och gråta lite till.

 

Jag hoppas att ni inte kommer med en massa pekpinnar och taskiga kommentarer om att alla mångbarnsmorsor har nåt behov av att känna sig behövda, och därför skaffar massa barn. Det är liksom inte det som det handlar om.

I mitt fall så älskar jag barn, jag har känt att det finns plats för så här många. Jag har ju dessutom utbildat mig för att jobba med barn:) Dels på förskola och sen på sjukhus, så det är vad jag tycker om. Det har alltid varit mitt mål, barn. På alla sätt.

Om jag blivit uppsagd från ett jobb jag älskade, efter 23 års trogen tjänst, så hade ingen höjt på ögonbrynen över att jag var ledsen. Det är ju typ samma sak. Bara det att jag inte kan få ens ett liknande ”jobb” igen.

Det är bara så.

 

De som fattar, de fattar som sagt.

Jag behöver inte få veta att jag är knäpp, det är jobbigt ändå just nu. Jag behöver mer få lite uppåtpuffar, få höra att jag inte är ensam och att det kommer kännas bättre. Ni får supergärna trycka på det lilla hjärtat här under om ni vill skicka lite kärlek till en tragisk och ledsen människa. Det behöver jag.

Nu ska jag avsluta det här svamliga, deppiga ångestladdade inlägget, och gå och gråta i en kudde så jag inte väcker kidsen.

Puss på er och tack för att jag fick skriva av mig ♥

 

 

 

Kommentera

  1. Svara
    Mia

    Hej! Förstår precis, lite i liknande sits, men tänk vad han kommer behöva dig i tonåren, mycket bekräftelsebehov och läxläsning och samtal ……lika intensivt som småbarnstiden, även om den fysiska närheten inte är likadan. Vad roligt det måste vara att ha så många barn, och du, tänk vad många små barnbarn du i framtiden kommer att få och få ta hand om! Kramar

    1. Profilbild
      Svara
      familjenannorlunda

      Har du nån att avvara ;)? Jag tror jag kan tänka mig det i framtiden faktiskt, eller familjehem eller nåt, men just nu måste jag bara landa i det här :/
      ❤️

  3. Svara
    Jenny

    Det är självklart att du får känna sim du gör, Carola.
    Det är ju en stor omställning och förändring som sker, både för dig och Jamie.
    Hoppas att du samtidigt kan glädjas åt de framsteg Jamie gör, att han blir mer självständig och får kompisar att leka med 🙂
    Tur ändå att du kommer hålla dig sysselsatt med studier, annars hade det nog blivit väldigt tomt.
    Du har ju alltid din pälsbeklädda vapendragare Doris, kanske dags för lysnadskurs? 😉

  4. Svara
    Jenny

    Förstår dej!! ! Hade inte du lite funderingar på att bli familjehem? Kanske dags för det nu, behovet av familjehem är stort. Ha det bra?

    1. Svara
      C

      behovet av fosterhem är stort! Men oftast så brukar de inte placera barn i stora familjer och det är pga att ”dessa barn oftast kräver och behöver full uppmärksamhet . Det finns ju en anledning till att de omplaceras. Ett fosterbarn kan det ibland vara mycket runt omkring såsom. BUP , läkare, träffar med föräldrarna osv. Det är ”inte bara att låta någon komma och bo hos en.
      Bara lite råd från en som haft fosterhemsplaceringar i många år till och från . Att vara familjehem kan vara ett heltidsjobb eller kräva ännu mer jobb och tid.

    2. Svara
      C

      behovet av fosterhem är stort! Men oftast så brukar de inte placera barn i stora familjer och det är pga att ”dessa barn oftast kräver och behöver full uppmärksamhet . Det finns ju en anledning till att de omplaceras. Ett fosterbarn kan det ibland vara mycket runt omkring såsom. BUP , läkare, träffar med föräldrarna osv. Det är ”inte bara att låta någon komma och bo hos en.
      Bara lite råd från en som haft fosterhemsplaceringar i många år till och från . Att vara familjehem kan vara ett heltidsjobb eller kräva ännu mer jobb och tid.

  5. Svara
    Helene i Härnevi

    Jag har ju inga barn, men läser bloggar där det skrivs om familjeliv med barn, för att få en uppfattning om en del av livet som jag inte har levt. Jag älskar dina beskrivning av dina barn och ert liv tillsammans. Blev glad när jag läste ditt inlägg nu om att bli ”ensam hemma”. Jag får så ofta en känsla av att många upplever sina barn som en belastning, att man önskar man hade egentid och fick göra saker ifred. Visst, jag förstår att man behöver få vara ifred ibland, men det får mig ändå att undra ibland, om man inte förstod vad det innebär att ha barn? Jag har medvetet valt att inte ”skaffa” barn och får ofta höra att jag ”inte vet hur det är” och ”inte ska uttala mig när jag inte varit där själv”, men, det är ju just det, jag förstod ju tidigt (16 år ca) att jag inte var lämpad att ha barn, att jag inte skulle klara av det, på det sätt jag hade velat, och valde att avstå. Det har jag fått mycket skit för genom åren och fick höra ända upp i 45-årsåldern att det inte var för sent än. Jag tycker nog personligen att det är bättre att avstå från något man känner att man inte är lämpad för, än att ge sig in i något man inte kan göra på det sätt det förtjänar att göras? Jo, jag hade gärna haft barn, men inte till priset av barn som inte hade mått bra! Jag älskar dina beskrivningar av din kärlek till dina barn och ja, jag förstår hur du känner med Jamie nu, faktiskt! Du är en otrolig mamma!

  6. Svara
    Lina

    Kände EXAKT likadant när sonen skulle börja på dagis när han var 3 år. Jag hade inget jobb så jag tyckte att han gott kunde vara hemma. Men svärföräldrarna samt sambon tyckte annat och bestämde detta. Jag som han mamma hade fanimej inget att säga till om tydligen. Jag grät och grät och grät. Bodde 30 mil från min familj och skulle nu lämna bort han som var mitt allt. Jag skulle inte få spendera varje heldag med honom. Jag skulle missa flera timmar av hans liv. Så tänkte jag då. Det var hemskt! Men det blev bättre. Men det sved – länge!

  7. Svara
    Karin Frid

    Känner som Du! Jag har mjukstartat med tre dar i veckan i fklass för mina äldsta. Haft mina hemma heltid som du. Tyvärr kommer det bli obligatoriskt om inget under sker redan HT 2018 så mina yngre barn kommer inte få den mjukstarten. Det sörjer jag. Jag kommer gråta floder när sista barnet ska iväg också! Ta hand om dig! Kram!

  8. Svara
    Caroline, mamma till 4

    Jag förstår.. jag gillar inte heller när saker och ting blir annorlunda, såna saker man inte kan styra och måste släppa innan man är redo.
    Speciellt inte att barnen växer upp.
    Det går alldeles för fort!
    Jag vill för alltid ha de hemma med mig, de är det bästa i livet och jag vill inte vara utan dem en sekund.
    Småbarnsåren är de bästa någonsin ❤️

  9. Svara
    Tonårsmamma

    Av diverse anledningar men mest pga att jag höll på dö efter jag fickbsista lillskrutten så är det slut med bebisar här. Jag har varit själv på heltid med de jag har & är singel så inte aktuellt iallafall. Men vetskapen om att jag aldrig mer få vara i den där mysiga bebisbubblan som jag älskar, aldrig mer har en liten kring benen som älskar vara med mamma över allting här på jorden . Den får mig med att gråta & ha ångest. & handarbeta som tusan för att inte tänka på det. & tvinga med ungarna på äventyr vare sig de vill eller inte. & det är absolut förbjudet för den äldre att prata om att det är bara 5 år tills hon kan flytta hemifrån ?. Får mamman en ångestatack & gråter ??. Så jo, förändringar suger. Även om jag logiskt vet att det blir bra. Att sova på nätterna är bra. Att de inte försvinner då det är mig de växt upp med & är deras klippa. & att det innebär att det dyker upp nya äventyr & att jag överlever det här med. Gråter ändå…

  10. Svara
    Petra

    Tycker att du fortsätter vara en känslomässigt instabil bakåtsträvande, vemodig och ledsen morsa ett tag, du behöver det just nu. Snart vänder det och ledsamheten lättar. Resten tycker jag du behåller det gör dig till den du är idag!

  11. Svara
    Åsa

    Ett par år sen jag kommenterade sist, så nu är det väl dags igen 😉

    Var ledsen du och sörj detta i din egen takt. Ofta tycker jag det är värst innan förändringen, sen rullar det bara på. Jag brukar alltid försöka trösta och se fördelarna i allt som känns tråkigt, men nu känner jag att sörj du detta, så länge du måste!!
    Kram!!

  12. Svara
    Lena E

    En mammas innerliga & varma kärlek till sina barn, kan aldrig vara fel <3 tycker dom orden räcker <3

    Stor varm kram till dej Carola!!! <3 <3 <3

  13. Svara
    Amanda

    Du verkar vara en så bra mamma på alla sätt❤️ Önskar att min mamma kunde känna så här för oss lite oftare..! Och önskar att det gick att trycka på hjärtat flera gånger❤️❤️❤️

  14. Svara
    Helahea

    Visst har du rätt att sörja att småbarnsåren är slut. Lika mycket som man sörjer att ett barn flyttar hemifrån. Att slutet på en era är slut.
    Omvälvande känslor som bubblar runt o kokar över.
    Det kommer gå en tid och ni kommer in i nya rutiner men tills dess sörj och välkomna de känslorna lika mycket som du välkomnar glädjen i att se Jamie ta ett steg till i livet ❤️

  15. Svara
    Ida

    Du har all rätt att känna precis som du gör, det är en klart att det blir en stor omställning och det är jobbigt med negativa förändringar som man inte själv har valt. Det kommer bli jättebra för Jamie att börja i förskoleklass men samtidigt är det ju sorgligt också. Beundrar dig för att du är så ärlig och säger precis som du känner. Är övertygad om att många har känt på precis samma sätt.

  17. Svara
    Ulle

    Förstår hur du känner men tycker att du samtidigt kan tänka på att Jamie kommer att utvecklas, få nya utmaningar, nya jämnåriga kompisar att skapa relationer med och mycket mycket mer

  18. Svara
    Lisa från Skåne

    Känner med dig har i alla år sen barnen kom arbetat hemma som dagbarnvårdare. Barnen har tyckt det var jätteskönt att komma hem och veta att jag var någonstans i närheten. Kände precis som du när sista barnet flyttade hemifrån för att plugga på universitet, hon inte bara flyttade utan det blev 60 mil iväg, då blev jag deprimerad och ledsen kunde inte sova. Man vänjer sig vid allt nu bor barnen 22, 60 och 60 mil ifrån gäller att ta vara på stunderna vi ses och njuta av barn och barnbarn då.

  21. Svara
    Sanna

    Förstår precis hur det känns. Min unge har gått på förskola och byter till förskoleklass, men jag har känt och känner exakt såhär. Kram till dig❤️

  22. Svara
    Annica

    Du är inte ensam om att känna som du gör, som du skriver har du varit hemma med barn i 23 år, det är jättelång tid.
    Det kommer gå bra för lillfjant och för dig <3 Tillåt dig att känna som du gör.
    Kram från en 4 barnsmamma (dock är min minsta 11 år)

  23. Svara
    Malin

    Förskoleklass blir nog jättebra för Jamie.
    Ett tips är ju att istället för att låta han vara hemma då å då, så är du med honom i skolan! De brukar både barn och föräldrar tycka om. Istället för att han missar massa saker där, så får han vara med, och samtidigt också med dig och du i din tur får större inblick i Jamies nya värld ?

  24. Svara
    Nennen 25

    Ingen kan förminska dina känslor oavsett ❤️ Att livet förändras drastiskt kan vara otroligt tufft och tungt! Oavsett vad det handlar om! Förhoppningsvis kmr livet leda dig vidare och ge dej mening med vad som nu kommer. Och snart kanske en hög med barnbarn behöver en dagmamma att hänga hos?! ?❤️
    (Det dyker alltid upp en bild på en mörk tjej vid mina kommentarer men jag antar att det är en bugg eller ngt för det är inte jag iaf!)

  25. Svara
    Linnea

    Åh, det kan aldrig vara fel att uttrycka en känsla som tynger en. Och det är extra modigt att våga öppna sig om något som man vet att många kanske kommer att ha en åsikt om. Du vill inte ha några tips kring detta och inget kommer att hjälps just nu, man får ta sig igenom det jobbiga och precis som du skriver, tillåta sig att vara ledsen. Det kan dock vara skönt att höra att det kommer att bli bra! Jag ska börja jobba snart efter ett års föräldraledigt med barn nr 2. Jag behöver också tänka att det kommer att bli bra. Värst är ju nästan att ha något framför sig. När man väl är inne i det känns det bättre.
    Jag tror att Jamie i slutändan kommer att tycka att det är kul med skola och kompisar.

  26. Svara
    Tant H

    Du klarar det här och det är aldrig fel att sätta ord på sina känslor! Vi är säkert många som gråtit i smyg och förträngt hur ont det gjort!
    Det gör ont även när ens barnbarn lämnar förskolan för schemalagda dagar och blir skolbarn – jag har varit med om den resan och nu gläds jag åt att älskade tonåringar kramar mormor!

  27. Svara
    Annika

    Så grät man en skvätt såhär på morgonkvisten.
    Jag förstår precis hur du tänker!
    Här hemma har vi ingen skolstart längre – min yngsta tog studenten i somras. Konstigt men jag tycker att det är enormt skönt. Nu ska lillflickan bara få jobb också – även om hon har extrajobb.
    Stor kram – det ordnar sig såklart och du är så smart så du vet det.

  29. Svara
    Mia

    Du är knäpp, men jag gillar’t ❤️ allt har sin tid bara att det är svinsvårt att vara rationell när man inte riktigt är ”där” ännu. Du är bäst ?

  30. Svara
    Mb

    Det är upp till dig att tycka precis vad du vill och känna som du gör, men för inte över din ångest på barnet,
    Det är få förunnat att ha kunnat vara hemma så länge med sina barn så redan där har du haft en ynnest.
    Vad ska du läsa och får man fråga om du ska läsa på distans och med studiestöd.
    Jag läste med stöd på heltid när ett av mina barn börjat skolan men det blev inte nån ”sötebrödstid” vill jag säga utan att avskräcka dig, att läsa på heltid betyder verkligen heltid.
    Det kommer för övrigt gå bra lämna gossen ska du se.

  31. Svara
    P

    Har bara 1 barn o gravid i v31 …o redan panik att detta är sista bebisen…..inte gjord för o va gravid mkt komplikationer ?….. paniken av att inte ha bebis som behöver mej ingen liten som bara är söt luktar gott börjsr trotsa ja allt som.gör till…… alla säger tänk va tid va du får för dej själv…. hmm ja sant men inte d ja vill……

  32. Svara
    Mamma med stor familj

    Hej Carola
    Jag gör samma idag. Lämnar min bebis på förskoleklass. Min sista, min minsta!
    Jag har också varit hemmamamma med mina 6 barn och känner att nu är det slut. Det är en sorg så jag förstår dig precis❤❤❤❤

  33. Svara
    Jenny

    Jag tror att det är fler än du tror som känner igen sig i det du känner. Hoppas du inte får några elaka kommentarer! Jag kan definitivt relatera,jag känner så väl igen smärtan du beskriver. Nu har inte jag några barn,men jag har hamnat i andra situationer där det välbekanta och trygga bytts ut mot något okänt och jobbigt. Jag har alltid varit väldigt känslig inför förändringar,jag får en gigantisk klump i bröstet och tårarna är väldigt nära under ganska lång tid. Klumpen i bröstet blir så stor att jag tappar andan ibland.
    Men till slut går det ju över,fast det är ju ingen större tröst för när man är mitt i det så gör det ju så ont.
    Stor kram!

  34. Svara
    Stina

    Hej! Jag är en fritidsförälder och har varit en dagisförälder. Men jag förstår ändå din känsla! Vi gör olika val här i livet, och du/ni valde att hoppa dagis. Då blir den här känslan såklart starkare. Även om man har haft barn i förskola så känns det lite vemodigt i hjärtat när de ska börja skolan. Lite vemodigt när de ska börja högstadiet osv osv. Så att det känns vemodigt för dig förstår jag så väl! Det kommer att gå bra! ❤️

  37. Svara
    Birgitta

    Känslor som rör sina barn kan aldrig vara fel oavsett om man har 1,2 eller 9! Minns när ja körde hem från Uppsala efter att ha lämnat min äldsta till studier på universitetet i Uppsala???. Känslorna är verkligen dubbla, man vill att de ska bli självständiga bra vuxna människor men samtidigt….ja du förstår!
    Önskar Jamie all glädje i förskoleklassen, jag har jobbat med det i 10 år. De var nog mina bästa yrkesår – så underbar ålder. Kram till dig

  40. Svara
    Karin

    Tänk om fler tänkte som du! Du har lyckats att ge dina barn den allra bästa starten i livet. Genom att låta de få vara hemma de första åren och att alltid finnas till hands för dom. Jag förstår dig till fullo. ❤

  41. Svara
    Cecilia

    Åh vad jag känner med dig Carola!❤
    Är lite grann i samma sits som du fast ändå inte. På onsdag ska jag åka och lämna min tjugoåriga dotter i Uppsala där hon ska plugga och känner samma som du att en tid av mitt liv är över och jag vet ju att det är så det ska vara men det gör ändå ont. En liten del av mig hoppas även som du att hon ska vilja komma hem igen fast jag också vill att hon ska trivas och jag peppar henne när hon deppar och inte vill åka.
    Jag tror bara att man måste få tillåta sig att vara ledsen över något som tar slut även om jag som du inte gillar förändringar.
    Men tillåt dig att vara ledsen och att sörja över något som du känner att du faktiskt förlorat. Det kommer jag att göra och någon gång i framtiden hoppas vi på att det känns bättre. Kramar till dig!

  42. Svara
    Mie

    Hej där Carola!

    Spot on!
    Jag har ETT barn. Och jag höll på att brista när hon började f-klass. Jag ville inte! Jag ville inte att den underbara tid vi haft tillsammans skulle ta slut. Men jag kunde ju inte vara ego och förvägra henne att börja skolan. Dessutom sa skolan ”att 100 % av eleverna har fritids”. Ännu värre! Jag signade t o m upp ungen på fritids pga det. Nästan varje dag bad min dotter mig att hämta henne ”efter skoldagen” och ganska snabbt sa jag, i samråd med dottern, upp fritidsplatsen. Hon är verkligen den ENDA som inte har fritids. Skolan fortsatte hävda att det var bra för barnen att vara på fritids att det kunde skapa ett utanförskap om hon inte var där. Pyttsan – VAD kan skolan ge som inte en engagerad förälder kan ge bättre?!
    I f-klass tog jag mig friheten att hämta henne lite tidigare vissa dagar, så att vi skulle kunna gå på teater på biblioteket osv…
    Nu går hon i tvåan. Det är skolplikt. Fortfarande är hon den enda som inte har fritids. Hon vill verkligen inte gå på fritids och tycker inte att skolan är någon höjdare heller… Det hon kan (och det är mycket!) är till 99% sånt som vi lärt oss genom när vi varit tillsammans.
    Hon började skolan förra veckan (Skåne) och jag känner sorg varenda dag. Jag saknar henne, jag vet att jag skulle ge henne mer kunskap, trygghet och stöd än vad skolan kan.
    Det är hemskt. Jag saknar sommarlovet. Jag saknar all tid vi hade tillammans innan skolan började.

    Du skrev att alla tror att du fött många barn för att få vara hemma länge. Jag kan få höra att jag knutit an för hårt, pga ”bara” ett barn. Jag tror att det är samma uttryck för samma sak; oförståelse. Det är inte alla som kan känna denna enorma glädje och tillfredsställelse att vara med sitt/ sina barn, Jag föraktar inte dem och då ska de banne mig inte förakta mig heller!

    Jag är fortfarande en ”hemma-mamma”. Har en make som tjänar så pass mycket att jag kan vara hemma. Jag hämtar ”tidigt” från skolan. Klockan 13.50 är dagen slut. Numera märker jag att klasskompisarna är avundsjuka att vår dotter alltid har en närvarande mamma. Jag tycker ärligt synd om de barn som är i skolan från 7 – 17 varje dag….

    Jag förstår dig. Helhjärtat!

    Kram och lycka till!

    1. Svara
      Stina

      Varför tycker du synd om dom barnen? Det finns föräldrar som inte har något val, som hur än de prioriterar måste jobba för sin försörjning. De kanske mår dåligt för det, Men de är inte sämre föräldrar för det. Det är ju lite det du hävdar när du säger att du tycker synd om barnen. Man kan väl istället enas om att vi för olika val i livet, frivilliga eller ofrivilliga. Det är inte synd om barnen som är på fritids. Barn som far illa av olika anledningar i hemmet, våld, alkohol, droger, DOM är det synd om.

      1. Svara
        Mie

        Jag tror du såg att det är JAG som tycker så – utifrån mina åsikter om att barn mår bäst i hemmamiljö. Jag frågade inte om din åsikt?
        Jag tycker synd om de barn som måste vara i skolans miljö mellan 7 – 17. Det är stora grupper, det är hög ljudnivå, det är få pedagoger, det är torftigt mellanmål i stressig miljö och för många är det dessutom dåliga lokaler med undermålig ventilation. Det blir många konflikter på fritids pga ovanstående faktorer. Det är få vuxna som skulle tycka att det är en trevlig miljö att vistas i.
        Jag vet väl också att många inte har något val utan måste ha fritids långa dagar. I kommunen, samhället jag bor i är det så gott som 100% akademiker, många sätter sin karriär före barnens väl. Många av dessa föräldrar skulle kunna lägga tider annorlunda, men gör det inte. Jag anser att det är synd om de barnen. Jag anser att barn som slipper långa dagar på fritids och förskola kan skatta sig lyckliga.

        Att det är mer synd om barn som far illa är självklart. Det är en helt annan fråga och känns bara patetiskt att dra upp i detta sammanhang.

        1. Svara
          Stina

          Jag (jag) tycker det är lina patetiskt att hävda att det är synd om barn som går på fritids. Det finns kanonbra fritids så synd att du verkar ha bara dåliga erfarenheter (eller info) om fritids. Jag har haft två
          Olika som fungerar alldeles utmärkt bra trots många barn!

      2. Svara
        Sassan

        Det finns faktiskt barn som knappt vill gå hem från fritids för att de har det så bra! En del barn som är väldigt utåtriktade får mycket energi av att ha andra barn omkring sig. På samma vis som vissa vuxna laddar batterierna genom att umgås med folk och vissa laddar batterierna genom att vara ensamma.

          1. Svara
            My

            Barnen har vänner och roliga aktiviteter på fritids…..,har definitivt inget med hemmiljön att göra. Men spm sagt, vi ser livet genom olika ”glasögon” den saken är klar och JA jag är helt övertygad om att både Stina och jag är minst lika bra mammor som du. ??

  48. Svara
    pernilla holmen

    Hej Carola, jag tycker absolut inte att du är knäpp på något sätt eller att du tänker eller känner fel, jag har precis samma ångest med mina barn, jag älskar att vara med dom o ha dom nära, vill inte lämna bort dom, jag har varit hemma med dom i 21 år, det känns både svårt o jäääätte jobbigt, när dom inte är liten längre,,, som du sa när små barns åren är över, o allt det underbara med det försvinner, jag förstår precis hur du känner o hur ledsen du känner dig, med all rätt, jag har också gråtit mycke av just samma orsak som du, förstår dig så väl, sänder många styrke kramar till dig o du ska göra det som känns rätt för dig o dina barn, vad än andra tycker,,,

  49. Svara
    Ida

    Tack för att du är så ärlig. Har 2 barn och efter varje lov kommer den där känslan tillbaks. Jag vill vara med mina barn och dom med oss.
    Vi har husvagn som för övrigt barnen älskar och anledningen är att vi få är nära och tillsammans. När Vi är på semester springer inte våra barn likt många andra barn och letar kompisar…… funderade en del på det nu i sommar…. kom fram till att anledning är ju den att vi är tillsammans med barnen. Vi badar med dem, spelar spel osv….. de har inget behov av kompisar just då. Vi tycker alla om det och har behov av varandra. Förstår dig och kan känna din smärta. Du och Jamie blev.ju tvingade att få ett starkt band för att överleva den sorgen. Klart som fam det känns extra hårt. Minnen och känslor blossar upp och förändringar ska ske..ni ska lära er att stå på egna benet efter att varit ett starkt vi i flera år.du har rätt till dina känslor. Styrka och kram till dig.

Visa alla 59 kommentarer
Allmänt

Per Gessle ❤️

Igår var det dags för konsert igen:)

Per Gessle spelade i Botaniska trädgården i Uppsala. Skönt att få vara på hemmaplan som omväxling till alla konserter i Stockholm.

Alla vet vem han är. Jag vågar nästan påstå att alla har minst en låt som han gjort som en av sina favoriter. Om det sen är Sommartider, Här kommer alla känslorna på en och samma gång, Flickan i en Cole Porter sång, Listen to your heart, It must have been love, Jag går och fiskar, Flickorna på TV2 eller nån annan av alla tusentals låtar människan skrivit 🙂

Och har man det inte som favorit så kan jag iaf lova att typ alla kan texten till minst Sommartider?

Jag hörde Gyllene Tider första gången nånstans tidigt 80-tal, det var Flickorna på TV2, När vi två blir en, och de där gamla godingarna. Sen dess har jag älskat dem som grupp och Per Gessle i allt han gjort. Jag hade lite svårt för Marie Fredriksson när de bildade Roxette, tyckte liksom att hennes röst inte riktigt var i min smak, men det gick över snabbt för jäklar vad bra de funkar ihop.

Jag var för liten för att kunna gå själv på Gyllene Tider back in the old days, speciellt som inga artister kom till Uppsala förr, och jag missade Roxette när de spelade i ishallen här och det grämer mig lite fortfarande för jag hade velat se dem.

Men tack och lov så återförenas ju GT mellan varven så jag har sett dem några gånger. Och kommer lugnt jaga biljetter till alla eventuella kommande spelningar:)

Kvällen igår var toppen!

Vädret klarnade upp, från ösregn till kvavt till en superfin kväll, inte ens kallt för en gångs skull denna märkliga sommar. Nånstans läste jag att den ÄR den sämsta sommaren sen 50-talet, med minst sol och värme.. så jag har rätt i mina åsikter ?

Men igår stilade sommaren till sig och hela Uppsala strömmade till Botan. Alla var verkligen där, även om jag inte såg en kotte jag kände 😉

Det beror mest på att vi parkerade oss längst fram, och alltså inte hade folk framför oss:)

Jag tycker om att stå längst fram, och är villig att komma i tid och vänta. Jag vill SE och jag vill vara där det är som mest action.

Jag vet att andra hellre sitter och har det bekvämt men för mig är det som att kolla på tv 🙂

Jag kan sitta på artister jag inte älskar som Depeche, men är det favvisar vill jag uppleva med hela kroppen, alla sinnen.

Att känna basen i hela bröstet, att gnuggas mot folk, att dansa i takt och sjunga med högt och antagligen fruktansvärt falskt 😉

Då är jag som gladast?

Igår var inget undantag, förutom att ljudet var så makalöst bra att öronproppar knappt behövdes. Så trippelcheckades alla instrument och mikrofoner innan åxå:)

När man har minnen och kopplingar till ALLA LÅTAR så är det bara som en enda stor fest:)

Det var allsång gång på gång, Gessle fick ordentlig hjälp av publiken, och han ser så jäkla lycklig ut där på scenen❤️

En liten bonus i form av denna man:

Micke Syd.

Gyllene Tiders trummis:) Som kom in och ruskade på en tamburin under Sommartider.

Härligt!

Det var en fantastisk kväll igår.

En superhärlig konsert med en av mina favoriter sen barnsben. Han har skrivit låtar i 40 år sa han, och är BIG i världen men ändå känns han så ödmjuk och jordnära.

Dessutom delar han födelsedag med min förstfödda – Janelle 🙂

På min instagram finns några korta videosar, jag ville hellre skråla med än filma igår:)

Har några av er sett honom i sommar? Några som ska se? Ni har i så fall en magisk kväll framför er ?

Kommentera

  2. Svara
    Cecilia

    Ville bara säga att jag tycker jättemycket om att läsa dina lång långa inlägg och jag tycker Per Gessle har en underbar röst och är en väldigt bra låtskrivare…….!

  4. Svara
    Kicki

    Jag såg honom i Stockholm, så bra och underbar konsert. Gick därifrån med ett leende på läpparna. Skulle gärna sett den igen!/ Kicki

  5. Svara
    Jenny K

    Var o såg konserten i år när han spelade i Töreboda. Han är grym! Wow,älskar hans röst! Har gillat honom sen ja var barn. När ja var i 12-14 års åldern o såg han på tvn blev ja visst som tokig o kysste tv-rutan. Ha ha…riktigt så beter ja mig ju inte nu? Med tanke på hur många låtar han har skrivit under så många år o spelat överallt runt om i världen så har han nåt ”speciellt” när det gäller musik,han vet vad han gör kan man ju lugnt säga. Hoppas kynna gå på nån av hans konserter snart igen…helst redan nu,Bums???.

  6. Svara
    Lill

    Orkar inte läsa dina lång långa inlägg och vill bara säga att jag sldrig gillat Per ! Den där tunna barnsliga rösten som än IDAG låter hos nån som ute hamnat i målbrottet

      1. Svara
        Carola

        Du orkar inte läsa ”långa inlägg” Lill ? Men du orkar skriva det iallafall… Tror inte heller någon är intresserad utav vad du tycker om Per G!

        1. Svara
          Lill

          Måste alla tycka lika ? Han
          är ingen favorit och det kan väl inte vara ”farligt”
          att säga. Alla måste väl inte hålla med. I mina öron låter han ff som en gubbe som försöker sjunga som en pojke. Andras röster växer till sig med åren men tyvärr inte hans. Jag är glad för er (och för honom) att så många gillar honom.

  7. Svara
    Micks

    Jag såg honom i Stockholm, en bra konsert! Inte så att det är den bästa konserten jag varit på, men väldigt lagom och jag var glad i hela kroppen när jag gick därifrån. Det är som du säger, man kan låtarna och det är en bra stämning i publiken 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting