Jag ska på möte. Ett sånt där ni vet som jag inte har så värst mycket till övers för eftersom jag känner mig extremt obekväm och ifrågasatt. Jag VET att jag gör rätt, alla andra vet det åxå, men så ska det blandas in myndigheter och då blir det väldigt orättvist. Jag vill inte sitta där och kasta skit, jag har aldrig velat bråka eller tjafsa, men vad gör man när man bemöts med idiotier? Floskler, och väldigt mycket Det-är-ju-synd-om…..

Sorry:)

Om jag ska säga vad jag tänker, och det ska jag:) så är det ett ord som återkommer och det är Resursslöseri.

Lägg de resurserna där det verkligen behövs.

Men vi kör väl den här svängen åxå, det är väl lika bra, och jag kan inte låta bli att se lite längre fram. De här mötena gör så att jag får svar på saker, även om svaren är helt uppåt väggarna rubbade så kan man med mycket fantasi få ihop bitarna lite 🙂 Så var det sist, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för det var grejor som gav paranoia en ny innebörd.

Jag pratar ju nu såklart om eh…parkeringsvakter, det fattar ju alla;)

De är bra jobbiga de däringa p-lisorna…  P-LISA förresten? Varför kallas det så? Var det bara tjejer som fick bli p-vakter, eller har de manliga något motsvarande? P-Kalle? P-Jocke?

För övrigt måste jag berätta att jag har träffat en trevlig p-vakt. Han fick mig att omvärdera att alla är ”dumma i huvudet”,( man blir ju grinig oavsett om man har själv har gjort fel ibland)  eftersom han rev min p-bot. Bara sådär:) Så nu vet jag att det visst är möjligt, de bara låtsas att de inte får göra det….*mutter*

Det här var för ett år sen, och jag har inte vågat berätta det förr, för jag tänkte att det kan inte vara möjligt, det kommer säkert en påminnelse i brevlådan, och sen tänkte jag att han kanske skulle hamna i blåsväder… 🙂

Han inte bara rev boten, utan han tipsade om en parkering i närheten, (andra sidan huset, ) som var gratis eftersom det blivit nån miss mellan två aktörer, och inga skyltar var uppsatta 🙂

Plötsligt händer det, och han gjorde min dag, min månad 🙂 ♥

 

Så, jag återkommer ikväll!

Bye bye:)

När Apotek Hjärtat hörde av sig och frågade om jag hade lust att samarbeta lite med dem, så var jag inte direkt svårövertalad:) Jag älskar apotek. På riktigt. Jag kan gå dit för att köpa tandborstar och kommer därifrån 45 minuter senare med tandborstar, handdesinfektion, nässpray, hudkräm, våtservetter, myggmedel, smink, Coldzyme såklart, värktabletter, vitaminer, acnemedel,  och ett och annat paket tuggummi åxå:)

 

Vi bestämde en tid som jag skulle komma dit och få lite information och få ställa alla frågor man kan tänkas ha, så idag åkte pojkarna och jag dit. De finns ju lite överallt, men det enklaste för mig är det som ligger i Gränby centrum, med öppettider mellan 9-20 alla dagar, något som Jordan tyckte var bra, för hade det varit så att de stängt senare så hade de som jobbade där fått sova kvar, sötnosen ♥

Vi blev mottagna av två trevliga tjejer:

 

Presschef Erika och Apotekschef Nurcan,  jag kände mig väl omhändertagen:)

Här står de framför en av deras nyaste serier, för barn, och den heter då såklart Lilla hjärtat ♥

 

Jag tyckte förpackningarna var så fina, jag köper ju lika mycket med ögonen, och så fick jag höra att de är illustrerade av barn, hur gulligt är inte det då? På baksidan står det vem och hur gammal illustratören är. Tex så har nån liten sjuttonmånaders tjej som heter Viva gjort teckningen som blev mall för schampot:)

 

Jordan och Jamie hittade ju såklart ett prång att trycka in sig i:

Och där hittade Jordan en skylt:

Hihi:)

Jag fick så himla mycket bra information! Dels om barnserien, och jag är ju nu sån här att jag inte använder krämer och grejs innan jag absolut måste, men när det blir nödvändigt så vänder jag mig i första hand till apoteket. Inotyolsalvan tex, kan man inte leva utan:) Fö apotekschefens favorit åxå.

Apotek Hjärtats barnserie är ju helt utan silikon, parabener, färgämnen och sånt där onödigt skräp, och det gillar jag.

Jag fick en rundgång genom deras sortiment, och blev faktiskt förvånad över hur stort det var, förutom receptbelagda mediciner edyl, har de massa skönhetsprodukter av olika märken och i alla prisklasser, även ekologiska, nagellack, massor av barnprodukter, djursaker, lusmedel ( det är jag ju storkonsument av mellan varven..) smycken, accessoarer, solprodukter och massor av nya märken jag inte sett. Nytt är även hårfön/locktång:) Känslan var väldigt mycket som att kliva in på ett Boots i London, som är en favoritbutik när jag är där, för där finns liksom allt. Lite kul att få veta att de samarbetar med just Boots, och bland annat har deras serie No:7.

Såklart har de en egen serie med, den heter Apolosophy, den har tex detta

 

Och make-up :

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Något som är nytt, men som jag vet att många av er kommer uppskatta, det är att de har en egen Startbox, babybox, som man kan hämta ut, man måste bara bli medlem i deras kundklubb, och det är ju bara fördelar att vara med i den:)

( Jag är med i alla klubbar som finns, typ 😉 )

Hjärtats startbox är för dig som står inför ett av livets stora förändringar. Du ska få barn! Vi vill finnas här för dig och stötta er på resan. I startboxen hittar du fina produkter för dig och din nya bebis. Du får också ”Lilla Hjärtat”, en bok för nyblivna föräldrar och andra nyfikna. En samling tips och råd från våra farmaceuter och från helt vanliga föräldrar. Hjärtats startbox innehåller: Tommee Tippee napp, Hjärtats bomullspinnar baby, Hjärtats våtservetter baby, Minicare Baby Wash Mousse, Bamse våtservetter by CCS, Salvemed plåster Aqua Cover Kids, Tröstisar gosedjursplåster, hemlig gåva från Apotek Hjärtat. Du får även fina varuprover från Multi-Mam, Sophie La Girafe, Bepanthen, Windi och Medela. Boxen innehåller även rabattkuponger på produkter hos oss på Apotek Hjärtat som du kan behöva under den första bebistiden.

Love it! Skynda er beställa, ni som snart får barn:)

 

 

En service de har, inte på alla sina apotek, men på många och det i Gränby, är kontroll av födelsemärken. Det har jag sett när jag gått förbi, men eftersom jag inte har några jag är orolig över, utan bara vill ta bort ett antal för att de är fula;) så har jag bara noterat det i förbifarten. De tar foton med en specialkamera och så skickas det iväg för granskning och kontroll, och är det något som ser knasigt ut får man gå vidare, annars kan man släppa sin oro:)

Även mätning av blodtrycket erbjuder de, och sånt där är ju verkligen kanon. I stället för att behöva vänta på en tid på sin vårdcentral. Tumme upp på det!

Bor man i Stockholm kan man även vaccineras mot både det ena och det andra på flera ställen:)

De har en hel hög med tjänster utöver att handla, se hemsidan för mer info – Apotek Hjärtat

Killarna och jag var där i över en timmes tid, och de blev ”bortskämda” av den fina personalen och fick ballonger, och hoppade hage.

De ledsnade ju såklart när morsan bara pratade och pratade, men då blev de bjudna på bullar, och så kunde jag få prata lite till:)

 

På frågan vad jag tycker är viktigast när jag besöker Apotek Hjärtat, så funderade jag en stund, men sen svarade jag att det är ju såklart produkterna, men det är minst lika viktigt med duktig och kompetent personal. Jag har ett antal gånger stått och klurat på vilka migräntabletter jag ska köpa till Janelle, och ibland fått superbra råd och tips, och nån gång tog personalen dem ifrån mig eftersom de ju var från 18 år, och hon hade typ en månad kvar innan hon fyllde eller så..suck, sånt är ju både bra och dåligt, såklart. Just den gången blev jag mest bara sur, och åkte till en annan butik;)

Här måste jag säga, och det gör jag inte för att jag måste på nåt vis, utan för att det är sant, så fick jag kloka, kunniga svar, och  bra adekvat information:)

Jag hade kunnat stå kvar där än och pratat, för dels var det trevligt, och dels lär man sig nya saker. Jag ska skicka dit mina tonåringar för att checka sminket, jag vet att de kommer ha en lång önskelista:)

Man behöver ju inte ens gå dit, för man kan handla via nätet åxå, leverans på 2-5 dagar om man väljer att få det med posten, annars kan man beställa där och hämta ut i butiken, perfekt:)

( just nu fraktfritt såg jag när jag länkade)

 

Jag och killarna tackar för att vi fick komma och fråga tusen frågor och för all information:)

Och det här inlägget är ju då i samarbete med Apotek Hjärtat🙂

 

 

Idag undvek jag med flit att gå ut, det är inte rart att gå på min oskottade gång, och jag ångrar lite att jag struntade i den igår, men det är fortsatt mildväder så..;)

Jag öppnade ytterdörren på vid gavel när solen tog sig dit och sen fick jag i alla fall lite sol på näbben. Härligt!

I stället städade jag och killarna, eller om man så vill: jag städade och de stökade ner… Men de hjälpte till lite med det de hade lust med. Jamie hjälpt mig att plocka ur städskåpet, där jag har två kassar, en för pappersinsamling och den andra för plastförpackningar. Ingen i det här hushållet tror att de får ta ut de där kassarna när de är fulla och sätta dit nya, vilket innebär att man i stället bygger torn av plastburkar;) Samma med tidningarna, ni vet att man kan stapla tidningar gott och väl en halv kasse ovanpå den fulla va?

Alla fattar ju vilka ord som hoppar ur munnen på mig sen, det behöver man inte vara ett snille för att kunna föreställa sig. Om man utesluter svordomarna så är jag knäpptyst;)

Det blev några vändor ut i garaget, det värsta är att jag verkligen måste till sopstationen nu…det räcker inte med en vända heller..Fy farao, alla julklappspapper/kartonger står kvar, massor av tomflaskor, en miljard ursköljda hopvikta mjölkförpackningar, plast, tidningar och blä. Massor. Får nog bli på söndag. Finns barnvakt då;)

Massor av kassar med kläder  som ska till nån second hand, och massor av annat urrensat jox. Jag är så in i bänken bra på att röja, men sen att få iväg sakerna, där failar jag, big time. Det är samma med ALLT.

Beskär jag äppelträden – grenarna ligger kvar.

Byter jag bilbatteri – batteriet står kvar på uppfarten ( borta nu)

Bär jag ut återvinningen i garaget – återvinningen står kvar i garaget.

Ställer jag ihop alla julsaker – står de kvar länge innan jag får in dem i matkällaren.

Har vi kalas med massa pappersskräp som följd – står det kvar svarta sopsäckar.

Rensar jag bort någons kläder – står de kvar i vedboden…fast just DET var ju inte mitt ansvar 😉 de kanske är borta nu förresten.

Byter jag gardiner och hänger ut de andra på vädring – så hänger de kvar där.

Röjer jag ungarnas rum, och samlar ihop saker som inte hör dit i en korg/låda – jajamen det står kvar, tills de är där och river ut det igen.

Ibland är det enklare att lägga tillbaka grejorna man tänkte kasta i nån låda, så slipper man fundera på det.

Jag är så jäkla dålig på att slutföra sånt som innebär att jag måste åka iväg. Det är i de lägena skitdåligt att ha ett poolrum och garage man kan ställa skiten i. Så tar man tag i det, fixar allt på en dag, och känner sig bäst i världen på att greja, och tänker att nu jäklar ska jag inte samla massa skräp utan åka iväg en gång i veckan…Eller huuuur 😉

Funkar aldrig. Diagnos på det, någon? Samlarmani? Soptipps-fobi? Svårt att släppa taget? Bäst att spara så man har reserver för en dålig dag?

Jag vet inte, och jag önskar jag var mer rationell och konsekvent, och inte så förbannat sentimental.

”- Åhh här lilla skallran fick ju Janelle när hon döptes, inte kan man slänga den! Ja, den är i tre delar, och det som låg inuti och skallrade är uppdammsuget för ett decennium sen, minst. För den delen så saknas det ju två av tre delar, men de ligger säkert här nånstans, jag kan nog limma ihop den så den blir fin 🙂 ”

Janelle själv skiter högaktningsfullt i sin skallra:D

 

Jag jobbar på det 😉

När jag var klar med städskåpet, för hela fick sig ju en genomgång, och tänk så snyggt det blir bara av att sakerna står på sin rätta plats…*suck*, så fortsatte jag med sopskåpet.

Helt ärligt, det är rätt sällan jag städar där. Mellan varven jävlas avloppet så då får jag lov att böka där inne, och det är jättebra med ett sånt här skåp man drar ut, (blir det en låda då kanske?) utom när man ska in där och bara skruva lite på avloppet, för då når man inte in utan får lyfta av hela skåp/lådan. Inga problem, när man väl fattat hur man gör;)

Nu var det länge sen jag ägnade det en tanke, en liten sekund snuddade jag vid det i julas, men struntade i det, så det var verkligen dags nu.

 

Ja det är EFTER, fasen om ni trodde det var före….

Vårt kök gjordes om helt, totalblåstes och byggdes upp nytt, 2011, och sopskåpet har haft den här ”inredningen” sen dess, saftdunken har tillkommit den är för använt matfett, urk.

Idag funderade jag på varför jag inte har två stora kärl till? Jag avskyr att tömma soporna, det tar ju en sekund, men det är något jag drar mig för, i likhet med resten av huset (återigen), och ännu värre är det att tömma de små vita lådorna jag har batterier, glas och glödlampor i, de blir fulla så fort man tömt dem. Det ryms ju två stora kärl till, så nu blir det Ikea och shopping. Ja, batterier kan jag ju inte ha i en stor rackare då blir den ju aldrig full, men en för glas och en för glödlampor kanske.  Detta måste tillhöra kategorin: Hemmablind.

 

Patricia kom hem, hon hade jobbat, och sen kom Lovelia. Killarna klädde på sig och var ute en stund, men det var väldigt halt, och blött så de kom in efter nån timme.

Rätt var det var så tittade jag på klockan och den var 16.55. Shit, Loppans gympa börjar ju fem, så snabba ryck på med kläderna och iväg, släppte av henne och vidare för att hämta paket och handla. Hann bara till paketutlämningen så ringde de från gympan, de kom inte in i hallen för hela kommunen hade bytt nåt säkerhetsblabla så där stod de. Bara att hämta hem henne igen 🙂 Hon fick följa med på Ica i stället, och vi handlade middag, idag var det soppa och efter att ha funderat länge valde hon minestronesoppan, påsvarienten. Jag nappade åt mig en påse med sparrisoppa, som var färdig bara att värma men stod bland torrvarorna, till mig och Patricia. Den var inte speciellt god.

Gott bröd till, och sen gjorde vi egna semlor. Mums!

Jamie var inte alls kladdig runt munnen:)

 

När Novalie kom hem hade hon med sig en pall hon jobbat länge med på slöjden:

Fin va:)

Den heter Kono, för det är en ko och hon heter Novalie:) KoNo. Så klart ♥

 

I morgon ska jag och killarna handla, det kom massa städ iväg för det idag, men i morgon ska jag på ett spännande informationsmöte, berättar mer om det sen, så det passar utmärkt.

Nu ska jag plugga lite, och sen sova!

Natti natti 🙂

 

Idag tog jag bort mina adventsljusstakar:)

Jajajajaaaa, jag vet att det är sent, men det är ju så fint, och de vanliga lamporna lyser så starkt jämfört med ljusstakarna. Så här sen var det dock länge sen jag var, men jag skyller på att jag varit bortrest. Förvisso i februari, men…;)

Det blir ju följder av att plocka undan, så det har fejats och städats idag, solen skiner och det är ju underbart på alla sätt och vis, förutom den lilla detaljen att allt damm och skit syns extremt väl.

Jag hoppas att jag inte är ensam om att tycka att mitt hem ser rätt okey ut, för att en vacker dag när vintern börjar ge sig plötsligt se att ett lager damm täcker allt. Ett rätt tjockt lager på sina ställen…. Men jag har påbörjat kampen för att få bort det nu, och idag har det varit spridda skurar av insatser över hela huset. Inget som märks, men som måste göras för att kunna fortsätta. Matkällaren har plockats i ordning efter att alla ljusstakar och stjärnor lagts tillbaka i sina lådor, lampor har ställts ut, och det har dammats fönsterbräden och dammsugits.

Det blir bra till sist, jag är bara inte riktigt där än:)

 

Plusgrader idag, och riktigt blött ute. Det snöade igår igen så det var massa att skotta, men jag tänkte ta det efter träningen, men sen struntade jag i det och hoppas att det inte fryser på. Jamie har lekt tåg, han ställer upp de tre barnstolarna på rad och sen skjuter han runt dem i hela köket. Klättrar upp på en och sitter sen och pratar i sin mobil ♥ – Ja, jag är snart där, kommer snart.

Jordan var lite seg och trött idag, han och Jamie busade mellan varven men han drog sig gärna in i soffan och kröp ihop och vilade, vet inte riktigt vad det är, men kanske bara lite allmänt trött. Jag känner igen mig:)

När Lovelia kom hem, ensam eftersom Trixie ringde och ville leka med en kompis, och Novalie gick direkt till en kompis efter skolan, så åt vi lite mellis. De brukar alltid dricka varm oboy, och det  fanns vispad grädde kvar sen gårdagens våfflor, så hon blev så glad över det och satt där länge och lät sig väl smaka.

I morgon måste killarna och jag åka och handla, det ska förutom vanlig veckohandling kommas ihåg att Novalie har friluftsdag på torsdag och nåt annat på onsdag då de fick ha med sig fika…pränta in det i hårddisken:)

 

Jag läste min lokaltidning på nätet idag, unt.se, och där kan man förutom att läsa om att en ensamstående fembarnsmamma blir vräkt från sin bostad för att huset ska rivas, och får noll hjälp från socialen och blir erbjuden att hyra en etta…en jourlägenhet…känns ju betryggande och skönt att veta..eller? Nu lät det lite märkligt, en konstigt skriven artikel, tror inte att journalister av idag är som de var förr, stava och sånt där har de glömt att undervisas om;)

Jaja:)

Förutom det läste jag om att dejta som singelförälder. Jag läste den lilla rutan om tips och råd hur man liksom gör när man har barn, och första rådet ingav ju inget hopp direkt..

Tips När du träffat någon

Innan ett nytt förhållande är seriöst – dejta under den period som barnet inte bor hos dig.

Okey, jag låter dejtandet ligga på is en sisådär 15 år eller så då;) Eller kanske kan jag dejta varannan söndag mellan 12-18? Undrar hur lång tid det tar att få ett sådant ”förhållande” att komma till nästa steg:

Om ni bestämmer er för att ta er relation vidare – prata ordentligt med varandra innan och var förberedda på att det kan bli jobbigt.

Haha, tja dit lär jag ju som sagt inte ta mig, med några timmar lediga varannan söndag, så förberedd på att det kan bli jobbigt lär man ju vara 😉

Sen ramlar det på :

Var känslomässigt närvarande för barnet. Visa att du lyssnar och är tillgänglig. Ställ öppna frågor till ditt barn: Hur kändes det för dig att möta den här personen? På vilket sätt kändes det i bröstet eller magen? (små barn uttrycker ofta känslor med kroppen). Barnet får inte bestämma över din nya relation men visa att du står på barnets sida oavsett.

Låt introduktionen vara en process som får ta tid. Kanske behöver barnet upp till ett år för att landa i den nya situationen. Det kan också komma bakslag efter det.

Har den nya partnern också barn gäller samma sak – ge känslomässigt stöd oavsett hur han eller hon reagerar. Forcera inte. Tänk på att det här inte är relationer som barnet själv har valt.

 

Tills:

Finns det flera barn på båda sidorna kan man låta två av barnen träffas först. Alla barn behöver inte träffas vid samma tillfälle.

Källa: Magdalena Bluhme (TT)

Nu har det ju med den takt jag kan hålla säkerligen tagit flera år att komma hit, men man kan ju bara hoppas då att den mannen inte har många barn…snacka om att det då tar tid att introducera alla;)

Nä, jag tror att dejting är inte för mig.

Och för att inte riskera att låta som en bitter försmådd dumpad kvinna, även om jag är det;) så skojar jag. Jag har inte tid, plats eller rum för nån ny. Jag har fått höra att det i vissa, väldigt små, kretsar;) anses att jag borde läkt vid det här laget, att allt vore mycket bättre om jag träffade en ny man.

I call that bullshit. För det första…hur kan man läka när såret är smutsigt, infekterat och slits upp hela tiden? Det blir bara en varböld som så småningom måste skäras upp och tömmas innan den ger blodförgiftning.

För det andra…hur skulle en ny man hjälpa? Även om självaste Jon Bon Jovi kom och föll på knä framför mig, så ändrar ju inte det ett endaste dugg i den soppan jag lever i. Eller? Fast just HAN skulle förstås lösa det mesta när jag tänker efter, rik och berömd som han är;)

Men nä. Jag tror inte på det. Nu kommer det ju från mindre empatiska människor så vad kan man vänta sig;) Det finns inga quick fix, inte ens en ny snubbe gör det hela rumsrent.

Artikeln finns att läsa på unt.se om ni vill.

 

Vi lagade middag, Lovelia hjälpte mig, och idag blev det kyckling i ugnen, med broccoli och ris. Quinoan som jag och Patricia skulle ha slängde hon i en buljongtärning i, och det blev så salt, så den åkte i soporna…attans.

Sen åkte jag och tränade, och det gick ju rätt ok. Lite stelt i baksida ben, och den där matta tunga känslan i benen är inte alls behaglig. Både jag och syrran är i en fet jäkla svacka gällande träningen just nu. Det är inte kul. På ett sätt är det rätt skönt att vi är synkade, för då kan man faktiskt få ta det lite lugnt ett tag. Jag vet att det blir bättre snart.

Om jag kikar tillbaka så är det så här den här tiden på året, varje år. Det är ett återkommande mönster. Det handlar inte om någon depression, utan mer om att krafterna är slut. Det är långt sen sommaren, länge sen man satt i solen och tankade energi, många virusattacker har passerat, och depåerna är bara tomma. Det ekar:)

Snart kommer solen tillbaka, och jag är så beroende av ljus och värme för att må riktigt bra, det har jag insett med åren. Mörker och kyla är mina värsta fiender. Så att se att det är ljusare på morgnarna när jag väcker ungarna, det är underbart! Det går åt rätt håll nu 🙂

 

Nu ska jag hoppa i säng!

Natti natti:)

 

 

Härlig dag idag! Vädret var ju kanonfint, konstigt att det inte satte käppar i planerna, men man ska ju ha tur ibland åxå:)

Vi sov länge, och masade oss så småningom upp, åt frukost och sen packade jag in fem barn och kanske tio olika åkdon i bilen. Snowracer, min och syrrans gamla:), pulkor av olika slag, en åkmadrass, stjärtlappar, tefat. Iväg till Sunnerstagropen eller Sunnerstabacken, som den kommer heta i folkmun oavsett vad kommunen döper om den till.

Den är inte platt som det ser ut, utan rätt så brant, men just här är det som mest flackt.  Jag fick först inte parkering, suck, men efter att ha stått en stund och väntat vid tre bilar där folk stod och klädde av sig slalompjäxor, eller lade in ryggsäckar i bagaget, skidorna i takboxen för att sen GÅ DÄRIFRÅN…! Eller ta en fika i bakluckan..men för fan..fika kan man väl göra nån annanstans;)

Jag stod enträget kvar, och till sist åkte en bil iväg, och jag kunde backa in, och sen packa ur kids och åkdon.

Novalie:)

Jamie:)

Den här overallen fick hål på rumpan efter idag, så jag måste leta efter en annan i mina gömmor.

Jordan min lilla skrutt, han satte sig på ett tefat och så åkte han, nerför där det var som brantast…och det gick ju såklart väldigt mycket snabbare än han trott, plus att han lyckades köra ihop med nån annan så det hela slutade med praktvurpa… Sen ville han inte höra talas om att åka. Efter att ha suttit och tittat i över en timme så vågade han sig ner i slutet av backen, och där kunde han tänka sig att sitta på madrassen medan jag drog den uppåt…och så vände jag på den och lät den glida ner för den sista metern, och det var ju roligt. Så avancerade vi nån meter i taget, för att till sist åka hela vägen uppifrån. ♥

Jamie är en galenpanna, inga hämningar, tuff som få. Han åkte ensam eller med något syskon, eller med mig, Petra eller Janelle, och fort skulle det gå.

Han körde omkull några gånger, men lyckades parera och klara av att hålla sig kvar för det mesta. Han tog sin pulka/snowracer/ tefat och traskade uppåt igen, gång på gång på gång. Uthållighet:)

Ibland vilade han lite 😉

Trixie:

 

 

Jag, Janelle och Novalie gör oss klara för att tävla:)

 

De där tefaten är ju spännande, de snurrar och har sig, och jag vill gärna se vart man är på väg;) Helst ville jag köra snowracer, men den kunde jag se mig i stjärnorna efter, alla gillade den. Madrassen är bra den med, och då fick jag ofta sällskap av Jamie. Det är sjukt jobbigt att gå uppför backen igen…gosh!

 

Vi var där i 3-4 timmar, sen var det kallt om fötterna, och vi kände att det var nog dags för hemfärd, så vi packade in oss igen. Barnen ville väldigt gärna åka hit igen. Vi har nog inte varit här med dem på många år… Vi har en bra backe hemma, men på bil avstånd, om man inte vill ägna 45 minuters promenad enkel väg åt att ta sig dit. Men vädret är ju så veligt att det är inte helt lätt att hinna med att få med sig alla kidsen. Förra året vete fasen om vi åkte pulka alls..?

Det är kul, men kräver en del i tid och planering. Men är vädret bra är det kalas, utflykter är alltid kul. Jag skulle gärna lära dem att åka slalom, men det funkar inte här i Uppsala. Nog kan man skava runt i Sunnersta, vi har väl ett alpint gäng,  men det är inte kul. Slalom ska åkas i stora skidanläggningar, som Idre fjäll eller så. En vecka till snön kostar åt helvete för mycket för att det ens ska funderas över, speciellt eftersom de sen inte kan åka på hemmaplan.

Dock funderar egomorsan på att smita iväg en dag till Kungsberget och åka…ensam..hehe;) Men det får vi se hur det blir med.Troligen inte.

Men men, åka pulka om snön håller sig kvar – absolut:)

 

Barnen ville ha våfflor, så det gjorde jag när vi kom hem. Det är ju så enkelt, och smeten är ju lätt att veva ihop, tar tid att grädda bara…men till sist var alla mätta. Jag trodde de skulle komma efter en kvart och vara hungriga igen men så blev det inte. Sen var det ett gäng rödmosiga ungar som satt i soffan och kollade på Så ska det låta. Jag hoppade in i duschen först för jag frös så, och sen kröp Jamie upp i knät på mig medan vi kikade. Mysigt ♥

Jag och Patricia kikade på nån deckare, Corrinda kom och pratade lite, men var trött efter sin baskethelg, så hon gick och lade sig, och Robban höll sig inne hos sig. Lugnt och tyst.

Nu är det så illa att jag sitter och har Melodifestivalens repris på….och jag gillar inte ens den…suck, men fjärrkontrollen ligger för långt bort;)  så jag ska nog avsluta nu och hoppa i säng.

 

Natti natti:)

 

 

Förra inlägget sa jag ju att jag gillade att åka tåg, men hallå SJ…jag menade inte att det var så kul att jag ville sitta två och en halv timme på ett stillastående tåg mitt ute i skogen;)

Men så blev det. På väg hem från skolan, strax utanför Hudik så bromsade tåget in rätt kraftigt, så där så flaskorna på bordet for ner på golvet , och sen stod vi där. Först lät det som att det var nåt teknikfel, men om jag fattade det hela rätt så var det mer den mänskliga faktorn, a.k.a lokföraren, som liksom missade att bromsa där det skulle bromsas och då stannar visst tåget? Rätta mig gärna om jag fel. Och eftersom han missat så fick han inte köra vidare. Så de försökte få tag i Trafiksäkerhetsverket för besked om hur det skulle lösas, och till sist blev det så att nästa SJ snabbtåg skulle kopplas ihop med oss och köra långtåg. Det tåget skulle komma om en liten timme bara 😉

Vi dukade fram:

Allt nyttigt är mitt;)

Jaja, det kunde varit värre, vi kunde fått vänta utanför, eller man kunde varit sjuk med fyrtio graders feber, eller nåt annat jobbigt.

Ni hade jag sällskap av en skitrolig klasskamrat, Clara, och vi tog på oss att roa övriga passagerare;) Nädå, men vi var trötta efter långa intensiva dagar på Hola, och efter att ha skrattat åt : ”Du har kommit till Trafiksäkerhetsverket, det är många som ringer nu men du är placerad i kö. Du har plats….345 i kön. Vi besvarar ditt samtal så fort som möjligt” och sen en liknelse med att tåget skulle åka som Kalle, Musse och Långben på julafton, ni vet

När de frågar: Men? Vem är det som kör egentligen? och så ramlar husvagnen längs med slingriga vägar ner, för att så sluta med att Långben stolt frågar om han inte tog dem ner lugnt och fint:) så var vi mer än lovligt tårögda:)

Lite gapskratt och så lever man några år längre.

Det blev mörkt..

Clara skulle vidare från Gävle och flera andra passagerare hade ju anslutningar med både tåg och flyg som missades, så jag kände mig rätt så odrabbad, det enda tjorvet var ju att försöka få fram till mamma och pappa att jag blev sen.

GIVETVIS så stannade tåget i Noll-täckning-zonen 😉 vart annars. Nu var det inga problem, wifi löser mycket, och eftersom Patricia var hemma så kunde mamma åka hem, och sen kom syrran och hämtade mig på stationen när vi så småningom rullade in, 2,5 timmar sent.

Jag som har noll koll…får man ersättning för sånt här? Och hur gör man då?

 

På Hola har vi haft härliga dagar som alltid. Vi har varit på föreläsningar, och ätit god mat, skrattat och diskuterat och lärt oss massor. Druckit frukostkaffet framför öppen spis:

På torsdagen var det dags för Hallstaberget, och skidåkning, och eftersom jag inte tänkte åka längd efter att ha åkt senaste gången när jag var typ 7 år, så tog jag en (skitkort) promenad för att sen glida in på spaavdelningen, och där i stället simma 45 minuter i deras saltvattenpool:)

Övriga anslöt efter hand, och vi satt länge i bubbelpoolen och bara tjötade och njöt.

Väldigt fin utsikt.

Mitt rum på skolan var denna gång gulbrunt;)

 

Och duschens temperaturvred vred sig själv till kokhett så det blev lite varmt i duschen, men McGyver fixar, och konstaterar att tandkrämstuber är underskattat inom rörmokeri;)

 

Jag talade om det i receptionen åxå så nån vaktis kan roa sig med att fixa det permanent sen, jag har nog med mitt hemma;)

Denna gången hade jag bra uppkoppling på rummet, och kunde se på tv på datorn, men sms funkade inte alls, jag fick Corrindas önskemål om att sätta in mer pengar;) men inte syrrans. Hon ville iofs inte ha pengar så det kanske bara var tiggeri som gick igenom;)

 

När jag kom hem så kom ungarna och hoppade upp i famnen, alla på en gång bara ♥ och det är helt underbart.

Jamie kramas och pussas och säger Jag älskar dig, mamma, och så lindar han armarna runt halsen och bara gosar in näsan:) och övriga ungar gör ungefär likadant, med den skillnaden att de är för långa och tunga för att hoppa upp i famnen, de nöjer sig med att kramas stående på golvet. Underbara ungar ♥

De hade sparat tacos..mmm så snällt;) och jag hade ju faktiskt inte ätit riktig mat på hela dagen så det gick ju i, och sen satt syrran kvar länge och vi babblade. Vi har ju inte snackat på flera dagar ju 🙂

Ungarna kollade på Fångarna på fortet och sen smet de ner till sig och kollade på film, för att så småningom droppa i säng. Lovelia skulle på kalas idag, så jag slog in paketen, och så råkade Tv;n stå på i vardagsrummet, och det var Westlifes avskedskonsert…jag fastnade framför den förut när den gick och samma gjorde syrran, men lik förbaskat fastnade vi nu igen:) Jag har ingen direkt relation med Westlife, men jösses vad alla låtar är bekanta och de är så tagna, tårar som trillar och innan det är färdigt så sitter man där och torkar sina egna ögon, igen. 🙂

Vid halv tre åkte syrran hem och jag ramlade i säng, för att vakna halv nio och slänga benen över kanten och vara halvvägs in i badrummet innan jag insåg att jag inte alls försovit mig:) Kalaset började 10.00, så det var ju gott om tid.

Skjutsade henne, hem och ät frukost, hämtade henne, och kom hem igen och körde ut alla ungar i snön. Beordrade dem minst en timmes utevistelse annars blev det ingen dator, hehe, jag är så diplomatisk i min uppfostran 😉

Själv ansåg jag mig inte behöva vara ute ( jag är vuxen och får bestämma själv, najs) dessutom är jag inte riktigt lika genomskinlig och kritvit som ungarna, så jag städade skafferiet i stället. Och lite sånt. Ungarna kom in och jag råkade lägga mig en stund på soffan, och tvärslocknade…jaja.

 

Runt middagstid satt Patricia och snackade inne på sitt rum, och Jamie var där, men jag fick inte riktigt ihop det, hon pratade engelska mellan varven åxå?

– Kan du säga Hej, Jamie?

-Bajskorv.

– Okey, nästan;) Ganska nära…

Jag var tvungen att gå och kolla vad sjutton hon höll på med, och då skypade hon med en kompis som flyttat till Australien för att plugga ett halvår, och han hade en australiensisk kompis där. Jag stod i dörren och snackade lite med Patricia, hon vinklade tydligen mobilen mot mig, och den australiensiska 21-åriga killen konstaterade :

– Your mother is hot.

Man tackar, jag kände mig väldigt långt ifrån Hot, men sträckte upp mig och sa att You made my day:)

Australiensare vet hur man gör en sunkig morsa på bra humör;)

 

Nä, kanske att den här hotta morsan ska gå och sova, jag har hört att det är en dag i morgon med. Planen är faktiskt pulkaåkning, om vädret tänker hålla sig som nu, med nån minus. Tanken är Uppsala Alpina center, detta rätt så storvulna namn på en väldigt liten backe, fyra slalomsvängar och du är nere liksom, men de har en bra grop man kan åka pulka i. Vi och resten av Uppsala;)

Båda killarna ligger inne hos mig nu, Jamie i min säng och Jordan i den som är hans, men som han övergett för att sova nere med Lovelia och Trixie. Han har haft mardrömmar eller nåt några nätter, och kommit upp och varit ledsen. En natt sov han inne med Patricia för han ville inte väcka mormor ♥ och igår kom han upp innan jag lagt mig så då ledde jag bara in honom till mig. Han är inte helt vaken, frågan är om han ens är lite vaken för han kommer inte ihåg det på morgonen. Nyss kom han ut och tittade sig omkring i vardagsrummet, för att sen gå in och lägga sig igen.

Känner igen det, så det är väl nån fas;)

Nä, sova var det!

 

Natti natti 🙂