Ja, där kom den. Förkylningen.
Jag har funderat hur det är möjligt att tappa rösten och ändå liksom vara frisk? Men igår kväll så började jag snora ordentligt och vaknade upp i morse totalt igentäppt. Sådär så man snyter ur halva hjärnan när det väl lossnar. Urk.
I går kväll satt Novalie inne i mitt sovrum vid datorn, och jag ute vid Tv:n. Varje gång jag hostade, så hörde jag hur hon skrattade där inne;) Jag förstår henne, hostan satt inte nere i lungorna, utan snarare uppe i övre delen av halsen, typ ovanför struphuvudet, och jag lät som en liten kattunge som hostar. Falsetthost;)
Så fort jag vaknade så försökte jag prata och det är fortfarande inte möjligt. Ett tag åkte rösten ner i något basläge och lät ännu värre än den fjolliga pipväsande. Alltså?
Sen fick jag inte tag i biljetter till Metallica, som grädde på det snoriga moset. Eller jo, det finns VIP-platser för 3500kr kvar, men så gärna vill jag inte se dem;) Hade det varit Bon Jovi hade jag deppat halvt ihjäl mig, för jag tvivlar på att jag känner att tretusenfemhundra kronor är värt ens för dem. För vad liksom? Samma konsert som de som pröjsar 5-900kr, kanske att man får nån tour backstage och säga hejsan svejsan och ta lite bilder. Men jag är nu en gång för alla inte speciellt intresserad av sånt.
Jag vet ju att även om jag skulle komma ihåg ett möte med Jon Bon Jovi for life, så har han glömt det sekunden efter, och då kan det liksom vara:) Ska det vara kul på riktigt så ska ju även han minnas det.
JAG kommer ihåg varenda en av er som kommit fram och hälsat, bara så ni vet:) och jag blir alltid lika glad.
Men så är jag inte Jon Bon Jovi heller;)
Jaja, skit samma, Metallica är inte ett favoritband, men jag gillar inte när jag inte får tag i biljetter.
Något jag gillar, det är Ossoami. Linda, som ÄR Ossoami, ledsnade på trasiga brallor och som den driftiga kvinna hon är så gjorde hon något åt det:) De här byxorna är förstärkta med cordura© som är ett material som används i bland annat uniformer och fallskärmar. Slitstarkt deluxe med andra ord:)
Ossoami ger ett års garanti på hål på knäna. Jag har haft de här byxorna till mina ungar i ett par år nu, och kan med handen på hjärtat LOVA att de håller skitbra. Inget av de par vi har har gått sönder, alla ser tvärtom ut som nya, fast de åker tvättmaskin flera gånger i veckan.
Här är Jamie i sina för våren nya Vinur sweatpant, i svart. som är så snygga att jag storknar:)
Skjortan budade jag hem på Tradera, när Robban var liten, och den är så välanvänd, men syns knappt. Killarna har älskat den allihopa:) 
Lovelia har vuxit!! Och snudd på att de här passade, men eftersom hon inte gillar när byxbenen är för långa och det blir de här,( som jag tycker är snygga,) vecken längst ner, så är de ändå perfekta.
De här heter Cara Pink
De är smala i passformen, och eftersom Lovelia är som en liten sytråd, sitter de bra på henne:)
Jordan fick ett par som heter Amigo, den modell som är bästsäljare, som han inte alls ville visa upp. De har lite olika färg på stickningarna bak på fickorna och det tycker han är snyggt. Han tycker även att det är coolt att vika upp dem längst ner:)
Byxorna är ganska långa i alla modeller, och det gillar jag som helst inte köper nya så ofta:) och att vika upp funkar finfint. Jordan och Jamie kan ha varandras byxor, och de går även ner och hämtar tjejernas om det kniper:) Det är helt enkelt favoritbyxorna här hemma.
Helt ärligt nu, och även om jag känner Linda, och kan ses som lite partisk, så är det här skitbra brallor.
Lite dyra kan man tycka, men de håller andra sidan. Utslaget blir det billigare. Sen finns det ju alltid de barn som lyckas fastna i grenar och slita sönder dem eller liknande och då gäller så klart inga garantier, men det gör det ju inte direkt nånstans. Mina ungar är högt och lågt, älskar att greja i skogen och åker kana på stenar, åker wheelboard och cyklar och står på öronen mellan varven, och de håller. Och ser ut som nya.
Nu är det kanske dags för fler än mig att köpa nya byxor till kidsen, och Ossoami ger er därför en rabattkod:)
Koden FFFR-CAROLA ger Fri Frakt + Fri Retur när man handlar i vår webshop för första gången. Erbjudandet gäller 25/3-2/4, en gång per person och kan ej kombineras med andra värdekoder.
För ett tag sen så berättade jag att ungarna satt och spelade ett spel. Man får ett kort med en ryslig mordhistoria på som sen de andra ska gissa sig till hur mordet egentligen gick till, och varför. Jag köpte det till Robban i julklapp nåt år, men han gillade det inte så det hamnade här ute i köket, och åker fram när vi är några stycken runt bordet. Ganska ofta tacoskvällarna:)
Det är svårt som satan, men man kan ju välja lite själv hur mycket man vill hinta och ge ledtrådar. Ni var flera som undrade vad det var för spel, och nu har jag fotat det så ni kan se själva:)
Jag har däremot ingen aning om vart jag hittade det. Det låg framme vid kassan vill jag minnas och jag bara läste snabbt på det och tog det som strumppresent till Robban. Kan ha varit på nån bokaffär eller typ gamebutik. Eller nån helt annanstans 🙂
I kväll är det Let´s Dance:)
Jag har missat båda avsnitten, men kollat i efterhand på bara danserna. Mina kollegor är ju involverade i år, dels
Cissi som är dansare, och så
Filippas Anja. Jag vet ju hur duktig Cissi är, och det är ju hennes jobb såklart, men är alltid imponerad av hennes glada humör. Hon är så härlig och uppiggande:) Anders som dansar med henne är en av mina favoriter, älskar ju hantverkare lite extra mycket och han är cool.
Anja då.. jäkla vinnarskalle hon har:) att vara så sjuk som hon var förra veckan och ändå sätta dansen som hon gjorde….IMPONERANDE. Anja och Filippa kan vara det gulligaste paret jag ever någonsin mött ♥ de är som gjorda för varandra, och det bara strålar kärlek om dem. Sjukt trevliga dessutom. Deras ungar är små gotroll och jag blev så glad när Filippa skrev häromdagen att hon var less på allt var matlagning och kökstjänst hette. Skönt att inte vara ensam om det:)
Stina Wollter – fantastiska människa, och Samir gillar jag också av nån skum anledning. Jesper är också cool, Äh, överlag är det mest bra folk med i år. Kollar ni? Vilka favoriter har ni i så fall? Vem åker i kväll?
Oliiiidligt spännande.
Jag tittade inte alls på Let´s Dance de första säsongerna, tyckte inte att det verkade roligt och gjorde annat i stället. Men så började ungarna kolla och jag satt med, med datorn i knät och halvkikade, måttligt intresserad. Men så var det väl nån som var med som jag gillade och jag började kolla på riktigt.
Och det är ju väldigt vackert. Och väldigt imponerande. Hur det ens är möjligt att lära sig dansa som de som är ”sämst” på så kort tid är obegripligt:)
För ett tag sen när vi satt på kyrkis så var det en av mammorna där som frågade hur i hela friden min kropp mådde? Efter nio barn borde den vara sliten? Hon har precis fått sitt fjärde barn för några månader sen och hade väl en del problem.
Jag svarade som jag alltid gör att jag mår bättre i kroppen än någonsin förr:)
Innan jag fick barn hade jag massa ryggproblem, att jobba inom vården ger gärna det, tyvärr. Sen fick jag fem ungar innan jag började träna regelbundet, och efter Jordan har jag tränat på ett helt annat sätt.
Inte bara traditionell gympa som tidigare. utan mer styrka. .
Det ger effekt. Jag har sällan ont i kroppen längre, mer än nacken periodvis, och även det är mycket bättre. Jag är stark och i hyfsad form.
Hon frågade om läckage. Och nej, jag har inga problem med det. Ta i skitmycket trä här! Jag har aldrig haft det, inte ens direkt efter förlossningarna, och ja jag har varit och är riktigt usel på att knipöva.
Jag nyser, hostar och skrattar utan att kissa på mig helt enkelt. Och jag hoppar studsmatta och tränar med hopp. Jag antar att det bara är att tacka mina gener, eftersom jag inte gjort mycket för att det ska vara så, men man ska väl ha tur med något genetiskt:)
Min kropp är helt enkelt bra på det här med att vara gravid och återhämta sig efter det, på alla sätt.
Jag har heller inte speciellt många bristningar på magen, några finns men de syns knappt. Inte från mitt håll i alla fall;)
Jag gick upp runt 20+kilon varje gång, och de försvann rätt snabbt efter de första fem ungarna, sen började de vilja sitta kvar och jag fick jobba hårt för att få bort dem. Jag blev så arg på min exman när han efter Jordan eller Jamie, lättvindigt sa att mina kilon ramlade ju av så enkelt. Hur i hela friden han kunde undgå att se allt mitt slit för att få bort dem det är obegripligt. Men å andra sidan såg han ju knappt mig, så det var väl inte så konstigt;) Men satans så förbannad jag blev. Jag har jobbat HÅRT för att få bort mina gravidkilon.
Jag vill inte se ut så som folk gärna vill tro att man måste se ut efter att ha fött fler barn än normen:)
Jag tycker om när folk blir förvånade över antalet barn, synar mig från topp till tå och konstaterar att det syns minsann inte. Nä, just det, det behöver inte synas:)
Mina magmuskler är på plats, det tar tid som bara den, men med grundläggande andningsövningar( låter flummigt I know,men är asbra) och sen övningar inifrån och ut så hittar de så småningom tillbaka. Sen är det bara att jobba på med coreövningar så styrkan kommer tillbaka. Det stabiliserar i sin tur upp ryggen och allt blir en winwin:)
Att jag idag är tjockare om magen än på länge har bara med egen förskyllan att göra, inte graviditeterna.
Jag skulle lugnt kunna skylla på dem, luta mig tillbaka och säga att det är resultatet av alla barnen, och ingen skulle annat än hålla med, men det är ljug på hög nivå. Kanske att man inte blir lika slät och platt om magen som innan barnen, men å andra sidan vet jag inte om jag var så jäkla pinnsmal då heller?
Jag skulle kunna lägga allt mitt fokus på att träna, och skulptera fram en kropp med minimalt med fett och massa muskler, men jag orkar inte. Har inte lust;) Men det är fullt möjligt:)
Att skylla på än det ena än det andra är ganska enkelt, men faktum är att det är oftast bara den egna motivationen som sätter stopp för det mesta.
Att huden på magen blir lös och att man kanske får delade magmuskler, och eventuella problem med foglossning som kvarstår, det är väl det som man kan skylla på en, eller flera graviditeter, allt annat får man ta sitt eget ansvar för:)
Ex antal extrakilon är inget man kan gå och skylla en graviditet på, år efter år efter år. Sorry.
Bukplastik kan säkerligen behövas för vissa, men många tar till det som en quickfix, som med alla andra ”skönhetsingrepp” Jag har inget emot det alls. Det vore asnajs att lägga sig under kniven och få magmusklerna tilltajtade och bort med lös hud, men jag tycker att man gott kan betala det själv i de fall det inte är befogat rent medicinskt.
Jag har inget behov av en sån operation. Jag har ätit mig till de kilon jag nu ogillar, och då får jag vackert ta konsekvenserna:)
Kanske måste förtydliga, jag tycker att det är upp till var och en att göra vad de vill med sina kroppar. Whatever makes you happy liksom:)
Men det allra mesta går att fixa till på ickekirurgisk väg. Dock krävs det fokus, och massa jävla svett och tårar. Fy fan vad tråkigt det är mellan varven, att göra rätt val när det gäller mat och alltid prioritera träningen. När man helst bara vill ligga i soffan, käka pizza och praliner;) Jag älskar att fika, och hatar att laga mat.
Jag har dåligt fokus idag, jag har haft sån gräsligt kass motivation och usel självbehärskning, och då syns det.
På vågen och på kläderna. Att sen den där jäkla åldern ska trilskas också är ju ytterligare ett hinder på vägen. Allt går liksom åt fel håll och det blir mindre resultat fast man sliter mer än någonsin. Men, valet är ju nånstans ändå detta:
Träna för att må så bra du kan, eller må så bra du kan utan att träna?
Skillnaden är himmelsvid och jag väljer det första:)
Jag vill inte bara bli gammal, jag vill vara i form och kunna njuta av mitt 125 år gamla liv. Minst 125 år alltså;)
För mig har träningen varit så mycket mer än kroppslig, den har hjälpt mig igenom den svåraste tiden i mitt liv. Den fick mig att inte gå in i väggen av all psykisk terror och stressen som kom med den.
Jag kommer aldrig att sluta träna för jag vet hur bra jag mår av det.
Men, just nu är jag inte helt där jag vill vara utseendemässigt med min kropp. Däremot funktionsmässigt har jag inget att klaga på. Jämför jag mig själv som 20 -åring och inga barn, med nu, som 23-åring;) med nio barn så vinner idag överlägset:)
Sitter du där i soffan och surar över att du mår dåligt, är tjock, har ont i ryggen, är stressad, inte orkar något eller nåt liknande? Jamen testa att börja träna då! Jag lovar, jag var den mest motsträviga människan ever, jag blev trött bara av att tänka på att träna, det gav mig rysningar och jag ville inte!
En läkare som jag sökte i samband med att jag mådde som allra sämst i min kräkfobi, rekommenderade motion och jag idiotförklarade honom direkt;)
Men faktum är att fysisk träning kan göra underverk även för det psykiska välbefinnandet.
Det gäller att hitta det man gillar att göra, men tänk på att all motion är bättre än ingen motion. Så det är bättre att ta trapporna än hissen, det är bättre att promenera på lunchen än att inte göra det. Det rekommenderas 30 minuters pulshöjande aktivitet om dagen, och det får alla in. Så är det bara. Handlar enbart om hur man prioriterar.
Jag tränar på Friskis och Svettis. En motionsform som setts som lite löjlig under ganska många år, men idag så ligger de på samma nivå som vilket gym som helst. Med olika klasser, personliga tränare ( snygga sådana dessutom;) ) och gruppträning både i stora och små grupper. Finns inte mycket att klaga på.
Alla får plats, och det är inte så att man känner sig obekväm.
Jag älskar fortfarande cirkelfys:)
Men jag är som sagt lite less, och vill testa på lite annat, bara för att testa. Jag har tjatat på syrran och Janelle att klättra, men de är höjdrädda… Eh jag med, men man kan klättra på bredden, eller inte så högt. Man måste inte klättra på berg:)
Syrran suckade häromdagen att vi måste börja på spinning, hon hade visst gått i nån trappa och blivit extremt flåsig. Jag kan säga som så att jag tänker inte alls spinna igen. Det kan vara det tråkigaste jag ever gjort i hela mitt liv, och det enda det gjorde var att jag blev sur. Så fort jag påmint henne om hur pisstråkigt det är så glömde hon bort det:)
Boxning är svinkul, det kanske vi kan göra igen?
Men vad kan man hitta på för andra grejor?
Vad gör ni?
Hit me med lite roliga träningsformer!
Nu har nån släppt ut Doris och sen stuckit från tomten, så hon står och tokskäller efter dem.. Jag måste ut och försöka ropa in henne med min obefintliga röst…haha wish me luck!
Och ha en fantastisk fredag:)
Hörs snart ♥
Jag har aldrig varit någon dom tycker om att träna, har gått på gym, har testat spinning, har testat lite olika och blir sjukt uttråkad av allt.
Dock tycker jag om att gå och går gärna och har ett jobb där jag utan orovlem får ihop en mil om dagen (även om det inte är långa sträckor på en och samma gång), och så har jag hund så jag har alltid fått vardagsmotion.
Nu är jag gravid i v27, och sedan januari mer eller mindre sängliggande på höger sida då det är enda ställningen som är uthärdlig. Går jag 300 meter straffar det sig och smärtan stegrar sig. Har maxdos av citodon och även morfinsuppar att ta vid behov. Och nu börjar kroppen värka av att den blivit helt försoffad, finns ingen energi i den och den nästan gör ont då jag försöker tvinga den till någon form av aktivitet.
Tidigare har jag tagit kroppen och dess mående lite för given. Nu längtar jag bara tills bebisen är ute så jag kan börja gå långa promenader med barnvagn och hund och sakta bygga upp kroppen igen.
(Börjar dock vara lite orolig för förlossningen i och med att jag är så otränad, men det går väl det med)
Angående förlossning – ut kommer de alltid:)
Förstår hur du menar, jag har haft riktigt besvärlig foglossning och då gör man allt för att undvika det onda. Men du kommer att komma igen sen!! Lycka till ❤️