I lördags hade vi då släktkalas för våra majbarn – Robban&Corrinda, och Novalie. Jamie fick vara med han också eftersom han ju fyller i juli. Jag vet att det komma bli svårt att hitta en dag till som passar alla, så bäst att passa på:)
Släkt och släkt förresten…Ohana är mer rätt ord kanske:)
(Ohana = familj på Hawaiiska och inbegriper folk man älskar, inte bara har blodsband med. )
Jag hade skämtat och sagt att det var bara till att kliva upp och påbörja tårtorna, samt städning, men blev högst förvånad när det faktiskt var vad ungarna gjorde.
Corrinda och Marcus fixade tårtor och övriga ungar plockade och städade. De ville ha en tårta med jordgubbar på så det fick jag åka och köpa. De såg skruttiga ut dagen innan, men nu var det finfina.
Så glömde jag köpa grädde, så Robban tog en promenad och fixade det.
Corrinda gick ner och gjorde sig i ordning så jag gjorde det allra sista på jordgubbstårtan, dvs spritsade på grädde:)
Det är vaniljkräm och grädde som fyllning, och jordgubbar i den ena och nutellagrädde i den andra.
Supergoda båda två:)
Folk droppade in runt två, farfar med fru, mormor, morfar, moster, Anna, Lasse Joel.
Vi fikade och hade det så gott i solen. Tokvarmt:)
Ungarna fick presenter, Jamie blev extremt blyg och vågade först inte komma ut, men till sist så. Vi hade släpat fram ett extrabord med bänkar, men kidsen ville hellre sitta på en filt på gräset, för det var så hett på terassen. Vi har en stor markis men den täcker bara det ena bordet. Det slutade med att folk klämde in sig lite hur som helst i skuggan. För mig så är det SOMMAR. Att man väljer skuggan, för att det är för varmt i solen:)
Underbart!!
Efter några timmars snack och fika, så droppade folk av igen och Karin och Vlad kom. De fick tårta och kaffe innan han for hemåt igen. Karin och jag skulle på Takida:D
Vi fick skjuts av syrra ner på stan, jag snabbduschade och fixade mig lite snabbt innan bara, jag var helt genomsvettig. Det tog inte speciellt lång tid innan jag var precis lika svettig igen:)
En burgare på McD och där mötte vi även upp Karro innan vi promenerade till Flustret och gick in. Vi var där vid sju, och de började spela nio…öken att vänta men med trevligt sällskap funkar det ju. Vi tog en varsin öl, och stod och snackade. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur nån stannar till och när jag vände mig dit ser jag en gammal bekanting. Therese, som var förskollärare åt Robban och Corrinda när de gick på dagis för tusen år sen. Bvc ”bestämde” att de skulle gå för tvillingar behövde talstimulans eftersom de alltid utvecklar ett eget språk… Alltså jag hade inte riktigt kaxat till mig på den tiden, och lyssnade kanske inte helt på BVC men tillräckligt för att låta dem gå på dagis. Mina tvillingar har definitivt INTE något eget språk, och de var alldeles normala…
Men jag lät dem gå kvar, och anledningen heter just Therese ♥ Hon var underbar. Bäst, och kidsen älskade henne. Jag med:) Och det var så kul att snacka, det är alltså typ 12 år sen de slutade. Såååååå kul!
Karin upptäckte att den där tjejen jag nästan slogs med, att hennes polare var där. Hon var inte direkt ett under av trevlighet hon heller, så jag undvek henne;) och hon stod faktiskt inte och knuffades längst fram vad jag såg. Inte vid oss i alla fall:) Karro och jag stod långt fram och Karin och en av hennes kompisar föredrog att hänga lite på ett bord en bit längre bak.
Om jag älskar min nya telefon?
JA:)
Det är Iphone 7 plus och den är grym. Både bilder och ljud från konserten är fina, hade de inte envisats med att ha massa rök så hade de blivit knivskarpa:)
Takida är inte mina stora favoriter, men jag gillar dem helt klart. En konsert med dem är en bra konsert helt enkelt. Jag gillar det. Han snackar en massa, Robban, och det kändes som att han och de andra hade väldigt kul,
När de spelar klart kändes det som de gott kunnat fortsätta en lång stund till:)
Karin och kompisen åkte hem och jag och Karro stannade kvar, och dansade och drack cider. Så i princip helnyktert alltså. Då ser man ”spelet” väldigt väl. Och ju längre kvällen går ju fullare blir folk och ju mer desperata;)
Jag har nästan glömt hur jäkla kul det är att dansa. Jag KAN INTE, men tänker att alla andra är så fulla att de inte lägger märke till det. Rätt eller fel vet jag inte, men tänker fortsätta tro det, annars vågar jag inte stuffa runt;)
Det var så svettigt! Vid ett flertal tillfällen gick vi ut för att svalka oss, det är ju bara för underbart när sommarkvällen är varm och ljus och man har roligt. Livet känns allmänt bra då.
Framåt två-draget lämnade vi stället och tog varsina bussar hem, jag missade precis den som går hela vägen till mig så jag fick mig en promenad där mitt i natten.
Men vad gör det? I mitt område är det stendött efter 23, och jag är inte vare sig mörkrädd eller rädd för att bli överfallen. Nu var det nästan ljust som på dagen förvisso. Det doftar ljuvligt om allt som blommar just nu, och jag gick där i linne och jeans och bara njöt. 🙂 Underbara, underbara sommar ♥
Kom i säng sent eftersom jag sen satt och käkade lite och inte ville gå och lägga mig helt enkelt.
Klev upp när ungarna började vakna och sen har jag försökt packa. Det går sådär;) Jag vill åka ut till husvagnen, men jag vill inte packa….det är så tråkigt, och nu första gången är det så mkt som ska med. Allt från alla sängkläder till oboypulver liksom.
Patricia och Simon kom hem, och när han åkte iväg för att jobba en halvtimme senare satt det en lapp på hans bil.
Tja, vad säger man? Jag har lite svårt för att förstå att man inte bara hojtar över staketet om det är något problem, speciellt som hela min trädgård var full av ungar. Och Simon, vars bil det rörde. Till saken hör att bilen inte direkt blockerade infarten, möjligen kunde de inte köra ut åt det håll de önskade, men vår gata har in/utfart från två håll så det blir ingen omväg. Jag får ofta ta det ”andra hållet” för det står bilar i vägen och jag kunde inte bry mig mindre. Överhuvudtaget har jag väldigt svårt för skrivna lappar om alternativet finns att snacka irl. Det känns inte som God grannsämja liksom. Nä, de kanske hade bråttom, men uppenbart inte SÅ brått att de inte hade tid att skriva en sur lapp;)
Och dessutom slarvigt;) Ihhhh.
Det är toppen att säga till om något är mindre bra, och jag vet att man ibland får hjärnsläpp när man ska parkera på en villagata. Man tycker att man ställer sig så himla schysst och bra, bara för att sen inse att man faktiskt står uselt till för en annan granne….
Jaja, jag kanske inte bidrar till grannsämjan jag heller när jag lägger ut bilden, men so be it. För nåt år sen fick jag ett mail från dem om att få tyst på mina ungar vid 19.30-20-tiden på kvällarna för deras kids kunde inte sova… Sist jag kollade så brukar det vara 22-23 som är ”deadline” för att det ska vara tyst..? Innan dess får man bita ihop. Till saken hör även att alla gatans ungar var hos oss varje kväll.
Jag kanske ska skriva en lapp om hur irriterande det är med obstinata barnskrik deluxe från deras håll. Som pågår i evigheter ?
Nä så jobbar inte jag;) Jag är faktiskt rätt så trevlig, men av nån anledning verkar de inte gilla mig. Det är uppenbart och jag har funnit mig i det. Man kan inte vara omtyckt av alla, så är det.
Hur har ni det med era grannar?
Jag har lite ångest över att Doris står och tokskäller vid staketet eller rusar som en galning jäms med staketet och skäller satan så fort nåt inte passar. Det gillar jag INTE men jag jobbar på det. Hon har massa vakthund i sig och jag har ingen hund-erfarenhet så det går sådär, men jag försöker iaf. Det kan jag kanske få pluspoäng för nånstans:)
I övrigt så försöker jag tysta ner kidsen framåt 21-22, ibland glömmer jag bort det och det är highlife längre, men intentionen är så. Jag kör inga bullriga maskiner sent eller tidigt. Det gör en del andra grannar, framför allt tidigt då eftersom hela världen verkar vara morgonpigg….;)
Jag försöker uppträda så som jag vill att andra ska uppträda, kan man väl säga. I stort har vi en bra gata med bra grannar, även de som skriver lappar är ok:)
Nån av dem, en annan, är förresten snabb på att ringa efter parkeringsvakter om nåt fordon står parkerat lite för länge…min husvagn tex. Det gillades inte alls, och vips så kom en p-vakt…. Samma där, misstycker man så är det väl bara att ta ett litet snack, i stället för att ge grannen en fet p-bot?
Jag kanske är korkad?
Men så tycker jag. Raka rör i stället för bakom ryggen.
Nu ska jag sova! Solen går upp vilken sekund som helst….det var inte min mening alls:)
Jag höll på länge med att få in Danmarksbilderna, så snart kommer det reseinlägg!
Natti natti 🙂
Ibland kan jag nästan önska att det INTE var så lätt att få tag i mig,jag hatar nämligen att prata i telefon. Haha jag vet inte varför,men det har alltid varit så. Spelar ingen större roll om det är en familjemedlem eller myndighet som ringer. Med en mobil konstant i väskan (för att folk förväntar sig att jag ska ha det) så känner jag mig mest jagad och blir nästan lite stressad. Jag vill såklart inte vara sådan,men det är svårt att ändra den känslan av nån anledning.
Fast jag har inga barn än,hade jag haft det så hade jag nog velat kunna få tag i dem snabbt och lätt och att de skulle kunna få tag i mig:-)
Men ibland som sagt,så tycker jag det är mest jobbigt att ständigt vara tvungen att vara tillgänglig.
Fnissar lite och kommer ihåg att man för lääänge sen (jag är 70talist), på radion plötsligt kunde höra meddelande typ: ”Meddelande till Nils Andersson som befinner sig på resa i södra Sverige, RING HEM” Tänk att det var det enda sättet att få tag på en familjemedlem när man inte nådde denne på fasta telefonen, helt otänkbart idag (tur att vi inte visste det då)
Åh hoppas hon får det fantastiskt :). Har själv aldrig rest iväg på något. Eller ja en klassresa till Tunisien i nian, men inte mer än så. Har nog alltid tyckt sånt där är lite läskigt. Resor och att sova borta :). Tror dock man växer mycket med såna resor :).