I brist på bilder så har jag funderat lite ist 🙂
Jag fick en känga av nån sur kommentatör på Mirkas blogg för några dagar sen:
Varför är ni som har många barn “rädda” att jobba?
Är det så farligt att komma ut i arbetslivet?
Ja, jag vet att du har ett fast jobb, din arbetsgivare är
säkert jättenöjd med dig…not.
Varför kan ni inte jobba som vi som har med 2-4 barn gör?
Tänker du aldrig på pension mm?
Carola är en lika stor idiot som dig…
.
Hm, varför jag skulle bli inblandad på Mirkas blogg fattar jag inte, men det föll sig väl bra att sluta med det 😉
Men idiot?? Nja.
Jag tänker så här om pensionen, som jag visst funderar på mellan varven, med lite lätt ont i magen, eftersom den ju inte kommer bli speciellt fet…
Vem vet vad som händer i framtiden?? Vem vet om man ens uppnår pensionsåldern? Hur surt skulle inte det vara då, att ha snålat och gnetat för att få en bra pension, man har försummat chansen att vara med sina barn för att kunna leva flott på ålderns höst.. så sitter man där, och dör knall och fall dagen innan pension… Eller så råkar man ut för nåt som gör att man inte kan leva det liv man tänkt sig.
Varför skjuta upp lyckan?
Jag lever det absolut bästa liv man kan göra! Just NU. Jag får vara med mina barn hela dagarna, jag får uppfostra dem så som jag anser bäst, jag får se dem växa och utvecklas, jag får göra det jag tycker allra bäst om.
Carpe diem på hög nivå!
Varför ska det anses så förbannat fult att vara hemmamamma? Jag begriper det inte.
Världen behöver barn, men man ska inte ta hand om dem själv utan det ska nån annan göra, för själv ska man ut och tjäna pengar till staten…Vad är det kloka i det?
Alla gör som de vill, och om det i mitt fall innebär att jag kommer få en sunkig pension, varför ska nån annan bry sig?
Jag tvivlar på att den personen kommer att ta personlig skada av att jag får leva snålt..
.
En annan sak jag funderat lite på, är det här med att folk säger att man inte kan ta hand om fler barn än max 2.
Ibland säger de 2-3 och möjligen 2-4 vilket ju genast gör att jag misstänker att den personen har fyra barn själv och anser det som maxgräns efter sin egen kapacitet 😉
Mina åtta barn är en omöjlighet att ta hand om….enligt vissa då. De skulle inte få den uppmärksamhet de behöver.
Men grejen är ju att jag har inte åtta lika gamla barn, och alla åldrar kräver sitt. På olika vis, och olika sätt.
.
Ska vi kika lite på hur det ser ut här?
Hur jag fördelar tiden mellan alla åtta ungarna så att de alla är nöjda och glada och , kors i taket, vänta lite nu…..de får faktiskt MER tid med mig/oss än de flesta barn i familjer med 1-2 barn… 😉
.
Morgonen börjar vid 7, med att Perra kliver upp och väcker skolbarnen. Jag sover lugnt vidare en stund med de mindre 🙂 De fixar sig, och äter frukost, alla har sina frukost favoriter och de småpratar och tjafsar lite sinsemellan.
Vid 8 börjar de droppa av till skolan, antingen får de skjuts eller så cyklar de, och vid 8.10 som senast är det tomt på skolbarn hemma.
Här börjar vi andra kvickna till 🙂 och vi kliver upp och jag tar hand om Jordan, byter blöja, klär på och ger honom välling, gör samtidigt en flaska till Lovelia och sen kryper de ihop i antingen soffan eller tillbaka i sängen och dricker upp den.
Om Trixie ska på kyrkis så brukar Perra skjutsa dit henne till 9.00 och sen fortsätter han till jobbet, det innebär att han har ca 45 minuter mellan det att skolbarnen går tills han ska lämna henne, och ibland är hon uppe och klar tidigt och då kan hon följa med när han levererar varor, eller gör nåt annat ärende, alltså får hon den berömda Egentiden med sin pappa 😉
Är hon seg så kan hon softa i pyamas och han antingen levererar och hämtar upp henne, eller kommer hem och dricker kaffe.
En väldigt lugn och tämligen harmonisk start på dagen, visst?
Alla som har skolbarn/dagisbarn känner ju igen den delen, det är lika här som hos alla andra, med lite stress och varärminväskajagbehöverdennuuuuu! utbrott 🙂 Ingen större skillnad på oss med många barn och de med två än så länge.
.
Sen ägnar jag hela förmiddagen åt Jordan, Lovelia och Trixie om hon inte är på kyrkis, vilket totalt är 7,5 timmar/v.
Vi leker, städar, tvättar, röjer, handlar, gör ärenden, är ute, myser, gosar och har det gott. Lagar lunch och äter och sen är det sovdags för Jordan.
Nu har jag 1-3 timmar att ägna åt enbart Trixie och Lovelia.
Skolbarnen(Robban, Corrinda, Novalie) kommer hem efter 14.00 och äter mellanmål. Ofta har de kompisar med sig hem och då vill de inte hänga med mig….men är de ensamma så småpratar vi om dagen hittills, jag frågar hur de haft det i skolan, vad de ätit till lunch, vem de lekt med osv. och de berättar det som faller dem in, det som är viktigt för dem just då.
När de ledsnar på mitt sällskap så går de in på sina rum ;), det brukar ske i ungefär samma sekund som jag frågar om de har några läxor 😉 haha.
Har de läxor så kan jag hjälpa dem med dem om de vill, både direkt efter mellanmålet eller senare. Oftast vill de inte och behöver inte mer hjälp än att få en puff att göra dem.
.
Tonåringarna tror jag är som de flesta tonåringar, de kommer och går lite som de vill, och deras prio är inte att åka hem till mamma och sitta och fika…men när de väl kommer hem till middagen så står de ofta och pratar medan jag lagar mat eller så hjälper de till. Frivilligt 🙂
Middag försöker vi äta alla tillsammans, men det är alltid någon som ska iväg på träning eller nåt, så det blir de flesta som äter samtidigt. Nu pratar vi och umgås allihopa, alla babblar och vill berätta och oftast så får de hängivna lyssnare i övriga syskon, och faktiskt så brukar alla få sagt det de vill. Kanske inte i exakt det ögonblicket de ville säga det, men innan middagen är slut. Om nån känner att de vill prata mer, så brukar vi alltid bli sittande en stund vid bordet, så det finns gott om tid, de mindre springer oftast iväg på sitt så de äldre kan prata ostört, och sen plockar vi av och röjer och då fortsätter pratandet.
.
Efter middagen är oftast en av oss vuxna hemma, några kvällar per vecka är det skjutsa på aktiviteter men annars rätt lugnt.
Behöver nån bli förhörd så finns det hur mkt tid som helst nu och fram tills sängdags.
De små lägger sig mellan 19-20.30 ungefär , tvillingarna vid 21-21.30 och tonåringarna gud vet när 😉
.
Min fråga är nu, varför hinner inte vi med våra barn?
.
Som motexempel tar vi familjen med två barn , ett på dagis och ett i skolan, båda föräldrarna arbetar heltid:
Upp på morgonen, skulle tro att det är ungefär samma scenario som hos oss.
Lämna den ena på dagis och den andra i skolan, stressa till jobbet, för av nån anledningen har alla bråttom till jobbet, det hade även jag när jag hade två barn och jobbade 🙂
Jobba, jobba, jobba till framåt 16.00 – 17.00?? Stressa hem, för man har dåligt samvete för att barnen är på dagis/fritids, handla med eller utan barnen, komma hem vid – tja säg 17.30. Laga mat med barn som vill berätta om sin dag, ha hjälp med läxor, visa saker de gjort, båda barnen vill ha full uppmärksamhet och själv ska man laga mat..
Och är trött efter jobbet.
Den andra föräldern kommer hem, och alla sätter sig och äter snabbt, för sen ska det skjutsas på träning och den minsta ska i säng.
Efter maten röja, och göras läxor samtidigt som Barnprogrammen lockar, de dagar det inte är träning för då vet jag inte när läxorna ska hinnas med? Kan man göra dem på fritids kanske??? Där har jag ingen koll.
Sen är det sovdags för det äldre barnet också.
.
Jag säger absolut inte att det är FEL, men jag undrar varför vi som har många barn skulle ha så oerhört mkt mindre tid med vart och ett av barnen??????
I mina ögon har jag tid typ hela tiden 🙂 I mina barns ögon är jag alltid tillgänglig, det säger de ofta.
Om de vill så finns jag där.
.
Jag har jobbat mellan barnen. Det är enbart de sista fem åren som jag inte jobbat alls. När jag arbetade så var det på natten, mellan 21-07, och runt 2-3 nätter/v som är minst en halvtid.
Fortfarande så är vårt prio att en av oss ska vara hemma med barnen, alltid, så vi har försökt lösa det efter det.
De nätter jag jobbade så fanns ju Perra hemma, han kom hem till 17.00 på kvällen så jag kunde vila ca 2 timmar innan jag åkte iväg, och på morgonen så sov jag mellan 7.30- 12 ungefär. Om jag inte jobbade två nätter i rad, för då sov jag en hel dag mellan de passen, men eftersom Perra jobbar alla helger så har han ju varit ledig då.
Planering 🙂
Prioritering 🙂
Alltid med barnens bästa framför ögonen, alltid barnen först.
Varför är det så fel?
Återigen så gör alla som de vill, det som passar oss är helt fel för nån annan!
Men kom inte och säg att vi inte har tid för alla våra barn!!
.
Vi har mer tid med vart och ett av alla åtta barnen än vad medelfamiljen har med sina två, det är jag helt säker på.
Det hade vi alltså även när vi båda jobbade. Eftersom vi prioriterade det så.
Vi har skaffat oss de här barnen för att vi velat ha dem, vartenda ett, och vi har inga som helst problem att räcka till för dem.
Jag tror att de som säger så, att man inte kan räcka till för så många, har häcken full av sina egna problem att räcka till, och därför inte vill se att vi faktiskt klarar av det med bravur.
.
Jag dömer inte någon nu!!! Utan försöker förklara för de som dömer MIG.
Det gäller inte de flesta av er som läser 🙂 men några , och jag kanske kan få nån att inse att vi är ungefär som de allra flesta familjer, bara några fler 🙂
Vi skaffar inte barn för att få bidrag, vi skaffar de inte heller för att slippa jobba, varför ska det vara så svårt att fatta att vi bara tycker att det liv vi lever är det enda rätta?
Att det är meningen med livet 🙂 Att vi lever våran dröm 🙂 Att våra barn är det viktigaste som finns och att de är framtiden och att NU är det NU, och lev i nuet och njut av den tid vi har med våra barn 🙂
.
.
Ja, sådär kan man sitta och fundera och filosofera när man inte har laddsladd till kameran 🙂 och dessutom får en känga av nån anonym på Mirkas blogg 😉
Nu är det sovdags!!
Imorgon är det både gympauppvisning och lasergamekalas, och vet ni…..jag hinner med båda två 😉
Haha, sov gott nu, eller God morgon, för er som går och lägger er i tid 🙂
..och man kan ju konstatera att han missuppfattade det där med hinkens användningsområde 🙂
Vi har också en stor ugn, när jag bakar i långpanna så använder jag en långpanna till vanlig ugn (sparade den från gammla spisen) och ställer den på gallret. Ibland gör jag 1.1/2 och använder den stora långpannan.
Usch och fy för magsjuka! Krya på er!
Kram en 8-barns mamma
Aha, magsjuka alltså:(
Det där med vagn till sjuka småttingar är ju bara superbra, det köra jg också jämt. HOPPAS nu att ingen mer blir sjuk!!!
Trevlig blogg Carola! Tänkte bara berätta att mina 2 pojkar var dåliga till o från i 3 veckor, kräkts lite då o då o haft diarré lite då o då. På barnakuten i Uppsala har de sagt att detta tydligen inte är en vanlig kräksjuka utan ett virus som sätter sig i magen, en förkylning. Tydligen MASSOR av barn som lider av samma… Drygt som tusan är det iallafall! Tillråga på allt har en av mina fått vattkoppor nu också. Jaja, sommar o friska barn är efterlängtade! Ha det gott!