Innehåller reklamlänkar för Cellbes

Jajamensan, idag har jag rockat i klänning, inte bara en, utan två:) Låter kanske lite märkligt, men jag hade en på dagen, sen åkte jag och tränade. Efter duschen så passade jag på att testa den andra:)

Båda kommer från Cellbes och jag har visat dem förr, om jag komma ihåg och solen strålar även i morgon kan jag visa er dem på:) Men de ser ut så här på andra:)

Den svarta är egentligen en tunika, finns i rött med och det kanske hade varit aningens mindre svettig;)

Den här i jeansliknande material, men det är mjukt och härligt.

Jag hade glömt att med klänning finns det inget som håller in magen:) hehe så det fick jag göra manuellt idag. Jag avskyr känslan av att det rör sig på kroppen. När magen eller rumpan skakar när man går, eller när gäddhänget dallrar. Brrr. Det är därför perfekt med shapetajts när man tränar:D Det gäller att hitta alla kryphål, och med dem på så känns rumpan nästan fast. Fake it till you make it, helt enkelt.

Mirka kom och vi körde vår live på instagram.

Förra veckan fick Nina oss att lova att skaffa Match.com. Det tog nog exakt 42 timmar innan jag försökte ta bort den. Det funkade inte alls, men jag har i alla fall stängt den, tror jag. Fan, jag höll seriöst på att bli tokig på alla mail och mess och ännu mera mail som de verkligen spammar en med. Mirka avreggade sig ungefär samtidigt. Holy smoke det där var inte kul nånstans. Inget för oss helt klart:) Hej då, Match.

Idag snackade vi om allt möjligt, och när vår timme var slut så snackade vi lite mer:)

Byrackan ligger alltid i rabatten.

Jag började rensa bort de där gröna bladen till vänster, men de är helt omöjliga att utrota. Jag ska köpa mer markduk så jag kan täcka marken när jag rensat. För övrigt fattar jag mig inte på dem som tycker det är avkopplande och rogivande att ogräsrensa? Jag blir bara irriterad:) Framför allt gång två, när man ägnat timmar åt att finkamma jorden, tagit bort varenda liten tråd av rotsystem och allt annat som kan tänkas gro, och så växer det bara upp igen? Inte schysst.

Kanske borde jag köpa en sån där brännare? Som man kan gå runt med och elda upp skiten? Nån som har och kan säga nåt om det?

Funderar även på en lövblås, så hojta gärna om det med:)

Någon frågade i kommentarerna häromdagen om mitt poolrum.

Ja, det är ett uterum med en pool i. Men poolens solfångare är paj, och även reningspumpen. Jag funderar på att fylla vatten i den och köpa nya solfångare och byta ut vad det nu är som är fel på pumpen, men så inser jag hur rostig kanterna är och vågar inte. Poolen är byggd 1973, och kanterna är korrugerad plåt. Nä, den kräver väldigt mycket omtanke och shitloads av pengar om den ska badas i igen. Jag skulle önska det, men samtidigt är det ett jädra meck med att hålla den i fint skick. Jag är ju heller inte hemma hela tiden, och kan hålla efter den.

Själva rummet är ett stort uterum, vi har ett stort långt bord där så man skulle kunna sitta där och äta, men det är inte ett dugg mysigt. Jag otrivs där, så det står härliga till. Alla säger att jag ska fixa till det och att det kommer bli sååååå myyyyysigt. Men nej, det blir det inte. Det är fuktigt där inne, även om poolen inte är vattenfylld, det är mygg och antingen för kallt eller för varmt. Jag skulle behöva hjälp av typ Ernst:) Skicka hit honom! Eller nåt rivningsteam:)

OM jag fick drömma helt och hade obegränsat med pengar så skulle jag göra om det helt. Det skulle rivas, och byggas upp på nytt, med isolering så man kunde använda det året om. Med en pool i motsatt ände mot nu, med skjutdörrar i mellan och sen en loungedel där poolen är idag. Häpp:) Känner hur miljonen fladdrar iväg;) men det skulle kunna bli fint.

Men tills dess är det ett förråd. Kanske får det funka som sommargym, men mest troligt inte.

Idag åkte Lovelia till Göteborg. Efter vår instagramlive åkte jag till Ica och köpte färdiga pannkakor, drickyoghurt, mjukost på tub och smörgåsar. Mitt bästa lite matigare utflyktstips är just det – mjukost och nåt gott bröd, bara att trycka ut och vika ihop:) Vi har det alltid med. Behöver inte kylförvaras. Hon fick två ramlösa med sig också och Belvita kex.

Att köpa färdiga pannkakor alltså… pinsamt. Dessutom är de oftast inte speciellt goda. Och svindyra! Att steka en laddning till en armé hungriga kids tar förvisso tid, men kostnaden för det är samma som att köpa tio pannkisar på affären. Men nu fick det bli så. Sen ville hon ha vaniljvisp (?) till dem, så vi vispade i ordning det, och så sylt i en annan burk. Jag lade pannkakorna på en papperstallrik, och drog en plastpåse över, och lade ner plastbestick. Ja, jag vet, värsta miljösvinet, men enkelt för henne att bara kunna kasta:)

Sen kollade vi hennes packning igen, och till sist körde jag henne till centralstationen där jag lämnade av henne. Och åkte hem. Med värsta oron. Jag vet att hon är en tuff liten tjej, men hon är bara tio år och har inte varit ensam utan mig eller något syskon så här länge förut. ”Tänk om” hovrar i huvudet och så alla möjliga jobbiga scenarion. Men det är bara att bita ihop, för det gynnar inte direkt henne att lägga min oro på henne.

Jag lärde mig mycket när jag jobbade på barnsjukhuset. Det var så ofta som det kom in en superhappy stencool unge i undersökningsrummet där det skulle tas blodprover eller sättas nål, kanske göras en lumbalpunktion( sticka i ryggmärgen) och hoppade upp på britsen. Bakom stod en blek förälder som grät av ångest. Vad händer? Jo, barnet tror ju att det som ska hända är skitfarligt, för annars skulle ju inte föräldern reagera sådär. Jag förstår alla föräldrar i sådana situationer, det gör jag verkligen, men man får inte visa det. Man får inte lägga sin egen ångest på barnet. Man får heller inte visa hur jävla rädd för ormar man är, eller spindlar, eller kräk för den delen. Man måste verkligen fake it till you make it, här passar det utomordentligt:)

Så, en kram, en puss på kinden och ”smsa när ni är framme” så lämnade jag en nervös men lycklig tjej:) Corrinda är avis, hon har varit iväg på samma turnering förr och det är det roligaste hon gjort:)

Jag tycker det är jättekul för Lovelias skull såklart.

Hemma sen har alla syskon ropat på henne att maten är klar, de har letat efter henne när de skulle göra något och de frågar när hon ska komma hem.

Jag och Corrinda åkte och tränade. Idag var det tungt, och flåsigt. Igen? Vafan. Jag kanske måste ta mig till gymmet i morgon bara för det. Så här kan man inte ha det:) Jamie var med, han gillar att få följa med. Inte för att jag egentligen fattar vad som är så kul, han sitter antingen i dörren och kikar, eller så tar han min vattenflaska och flippar den:) Och så är han med på uppvärmning och nedvarvning såklart.

Nu ska jag krypa ner i mina flamingolakan, och sova:)

Vi hörs i morgon igen !

Natti natti 🙂

De pratar om värmebölja och jag hoppas de har rätt:)

Eftersom jag liksom alltid hamnar i bakvattnet av Murphys lag så innebär det att den dag som det ska regna, i Norberg, är den dag vi planerat att köra dit husvagnen. Men hur typiskt är inte det;)

Jag försöker vifta för att vi ska åka på torsdagen, men röstas ner eftersom de tror att det ska vara shitloads av trafik då. Men vem bryr sig? Inte jag, med husvagn får man ändå inte köra mer än 70, eller är det 80 nu för tiden kanske? De bakom som inte kommer om på flera mil kanske ogillar det;) De säger fredag, och då säger meteorologerna regn.

Vi får väl se hur det blir.

I går lärde jag mig en sak. Jag borde verkligen vara lite mer intresserad av nyheter, för jag hade ingen aning. Jag och Lovelia ska på en resa, och hon behöver ett pass. Jag måste ju ha den andre förälderns påskrift för sånt, så jag bad Lovelia messa och säga åt honom att printa ut papper från polisen, skriva på och komma hit med det. Ja, jag går via barnen, och jag gillar det inte, men så har han bestämt att det ska vara. Jag bara inrättar mig. Först tänkte jag lägga till ett ”Är du snäll” eller ”Skulle du kunna” men så kom jag på att om jag haft ensam vårdnad så hade han sluppit krångla, och det är hans jävla val, så då får man stå sitt kast. Alltså krävde jag det bara:)

Jag är så ond:D

Han ville veta var vi skulle men det finns ingen anledning till det så det svarade hon inte på, och strax efter så kom det, han fixar och lämnar i vår brevlåda i morgon. Bra. Jag tänkte åka till polisen på måndag. Men så säger syrran när jag berättade för henne på träningen, att man måste boka tid nu för tiden? Va? Har jag alldeles missat. Varför det då? Ja, givetvis är det trevligt att slippa sitta och vänta i timmar, men nu finns det tydligen ingen drop-in i Uppsala. Bara bokade tider, och syrran skrämde mig med att det var skitlånga köer, lite kaos sådär. Fan, vi ska åka i början av juni. Jag surfade direkt till polisen och med hjärtat i halsgropen så klickade jag mig fram till ”boka”. Det fanns massor av tider:) Pust!

Så nu får hon missa nån lektion på förmiddagen så vi får det gjort.

Lovelia, och även jag såklart, är så förväntansfulla inför det här:D

Nu ska den lilla damen ut och resa redan i dag, då hon åker till Göteborg med sitt basketlag för att spela ..haha ja basket såklart. De åker hem på söndag så det blir några dagar utan henne. Och för henne utan familjen. ♥ Min lilla Loppa. Hon har packat efter den packlista som laget skickat ut.

Och packat upp för att visa mig, och tillsammans har vi bestämt att det är bra:)

Jag ska iväg och handla lite matsäck till henne som ska ätas på tåget, och även något till kvällen. De kommer fram så pass sent att det är nästan sovdags, och så upp för frukost i morgon 6.40 Holy smoke;)  Jag hoppas att de kommer få en superkul turnering och att allt går bra.

Jag tycker inte om att släppa iväg barnen så här. Jag har fått lära mig, man måste det, men det känns inte bra att inte finnas där. Jag vill ha min flock under mina vingar:)

Och min flock växer ♥ :

Janelle har gått fulla 25 veckor:)

Jag har bättre koll nu än vad jag hade i början, då kändes det som en evighet innan det gått en vecka och alla frågade hela tiden och jag kunde inte svara:) Den här appen finns på min telefon som ett litet hjälpminne. (Den heter Pregnancy+)

Jag kan omöjligen begripa på riktigt att det ligger en liten ny familjemedlem där inne och jäser, det är väldigt konstigt. Jag vet ju exakt hur det känns. Hur det känns när det sparkas, eller bara bökas runt där inne, hur magen rör sig, hur man mår när bebisen snurrar, hur man plötsligt får en rejäl spark mot revbenen som nästan tar andan ur en. När Janelle berättar om det så vet jag precis hur hon känner det, och jag kan även komma ihåg väldigt precis hur det var när jag väntade henne. Hon är ju min första, mitt övningsexemplar:) Jag kände mig som den enda kvinnan i hela världen som någonsin gått igenom en graviditet och fött ett barn. Det var som att solen lyste bara på mig och bebisen när vi gick på promenad, som att alla borde stanna upp och knäfalla inför mig som ju gjort detta enorma stora, som skapat ett barn;) Haha, jag kände mig enormt speciell:) Den känslan har mattats lite med antalet barn, inte helt, oh nej, den var stor även med Jamie, men den där totala högaktningen inför att skapa ett liv blev ju mer bekant. Man kan det här, man vet hur det är. Först gången är väldigt mäktig och speciell och det tycker jag att det ska få vara. Det är bara en gång man går från att vara en vanlig kvinna till en mamma. Det är faktiskt en superkraft:)

Och nu ska jag sluta:)

Vi hörs senare!