Jag älskar Luciano:) Han trycker och klämmer på nackmusklerna, masserar och sätter akupunkturnålar och det känns som axlarna åker ner en våning. Sen älskar jag honom lite mindre för de överjävligt jobbiga övningar jag får😂 Men, grejen är ju så här, vilket jag kommit fram till alldeles själv, och som jag fått bekräftat tidigare så jag har inte ens frågat honom:)
Men, om man har ont, så gör man något som kroppen inte gillar. Man kan gå till naprapat edyl och få den akuta smärtan åtgärdad men om man sen fortsätter med det som man får ont av… så kommer man få ont igen. Tyvärr måste man ändra på något. Skitjobbigt:) I mitt fall så behöver jag stärka nackmusklerna. Och då ger han mig bra övningar för det och sen är det mitt göra att göra själva jobbet. Man önskar ju att nån kunde göra det åt en, men det funkar ju inte.
Jag gör troget mina övningar, varje dag, även om jag ibland glömt bort dem och sen får göra tio före tandborstningen, tio efter och så byta om till pyjamas och köra de sista tio:D Det ska fan bli bättre, jag orkar inte ha ont hela tiden.
Innan det så var vi på den juristfirma som mamma och pappa anlitade för att skriva sitt testamente. Familjens Jurist. Själva namnet ger mig McD-vibbar, det låter … billigt. Snabbt in och ut, nästa! Juristen de anlitat heter C. Eller nåt längre;) men eftersom det är jurister så har jag ingen lust för att bli anklagad för förtal eller nåt. C blir bra. Hon var dock inte bra, utan har skrivit ett förvisso korrekt testamente i lagens ögon, men inte vad mamma och pappa ville. Hon har inte lyssnat på vad de sagt, och i och med det så ska tillgångarna nu delas lika mellan mig, min syrra och vår halvsyrra, som vi inte haft kontakt med. Det låter fruktansvärt illa att säga att man vill att hon ska ha så lite som möjligt, men hon har aldrig funnits i våra liv. Pappa var nitton när hon föddes och på grund av att släkten på han sida är … hm…speciella😂 så godkändes inte deras förhållande utan de mer eller mindre tvingades i sär. Betänk att detta är tidigt 60-tal, allt, precis ALLT gällande föräldraskap var annorlunda då. Barnen var mammornas ansvar, papporna var helt oviktiga. Mamman till barnet har aldrig varit krånglig utan tvärtom så har hon krattat manegen så pappa aldrig behövts, han var enbart och inget annat än biologisk pappa. Men med det så blir det ganska begripligt att de inte ville att hon skulle ha mer än enbart sin laglott. Fan ta den som hittat på orden laglott och arvslott förresten! Hur fan ska man kunna skilja dem åt? Det blir ju fel hela tiden när man pratar och tänker. Laglotten är den del man aldrig kan skriva bort, den ska barnet ha. Och det var det som tanken var att hon skulle ha. Laglott efter pappa, sen – inget mer.
Men så skrev C i testamentet ”Våra bröstarvingar” vilket för mina föräldrar betyder jag och min syrra, för de tänkte att halvsyster skulle vara ”Pappas särkullbarn” eller nåt, som det stod i det gamla testamentet. Mamma har dessutom bara barn med pappa, så ”Våra barn” är liksom jag och syrran. Om C LYSSNAT så hade hon inte missat/låtit bli att skriva ”Våra GEMENSAMMA bröstarvingar”.
Nu skrev hon som hon tyckte, och det innebär att halvsyster har rätt till efterarv, vilket då innebär att när mamma också dör så ska hon ha ut mer pengar då. Mamma vill ju som så många, göra sig skuldfri, och vill absolut lösa ut henne med hela beloppet nu. Men, ett: det finns inga pengar utan då måste hon ta ett lån… Två: Det var inte alls så här de avsåg. Pappas sista vilja blir alltså övertrumfad.
Jag vill återigen betona – vi har inget emot vår halvsyster. Jag hade gärna lärt känna henne, och jag har brevväxlat med henne en kort period när jag var runt tolv, men sen rann det ut i sanden. För hon var inte så intresserad av mig, och jag var helt uppenbart inte tillräckligt intresserad av henne heller. Vi är två totala främlingar med det enda gemensamt att vi har delvis samma DNA🤷♀️ Mamma har alltid vetat om att hon funnits och hon har varit på besök en vecka en gång, när jag var fyra, fem år. Den gången blev hon magsjuk och jag kan härröra min emetofobi till exakt det tillfället 😉 Det är inte hennes fel, såklart.:)
Eftersom C visade sig vara en synnerligen kall och otrevlig person som direkt väldigt tydligt både i telefon med min syster och i mail, sa att hon ALDRIG gjorde fel… bara det får ju mig att se rött, för bara man säger så är ett bevis på att man är en otrevlig typ. Sorry, men alla gör fel. Hon menade att felet var mammas och pappas. Förvisso återigen, de har godkänt testamentet, för de tolkade det som stod så som de sagt. Det juridiska språket är extremt svårt. Det är fan värre än läkarspråket. Om man går till en jurist och säger: ”Vi vill att särkullbarnet ska ha så lite som det bara är möjligt, det hon har rätt till efter sin pappa men inget mer” och sen får ett krångligt skrivet dokument som juristen säger följer det de sa… då tror man att det är korrekt.
Om man går till läkaren och säger: ”Jag har ont i foten”, och läkaren säger en massa konstiga diagnoser och tillstånd och avslutar med att säga att man måste amputera foten, då förutsätter man att han gör det som är korrekt. Man ifrågasätter inte om man kanske inte i stället kan operera den andra foten, eller ta bort bara en tå, eller kanske kapa benet ovanför knät, för man litar på läkaren. På exakt samma sätt som man litar på att en jurist ska skriva de juridiska termerna för det man på sitt lekmanna-språk berättat. När man sen ska skriva under, så tar man knappast sitt testamente och går till ytterligare en jurist för att de ska kolla så att det stämmer. 🤦♀️
Det är fan extremt sårbart! Alla har ju någon gång lekt viskleken. Man säger ett ord som sen nästa person ska viska vidare… och det handlar om att tolka. Exakt som när man ska tolka någons vilja. Fan.
Idag hade vi möte med C:s chef. Han var onödigt trevlig 🙂 Det går liksom inte att vara arg och irriterad på genuint trevliga människor. Jag är lugnet själv för det allra mesta, men när det kommer till orättvisa, framför allt för människorna jag älskar, då blir jag förbannad. Jag och syrran kan på stående fot avskriva vår arvsrätt, om det ens går, men vi vill inte ha några pengar. Det var mamma och pappas gemensamma. De har varit gifta i 50+år och alltid haft gemensam ekonomi. Nu är pappa död och då är de pengarna mammas. Tycker vi. Men lagen säger att det är halvsysters. Jag förbannar att de skrev ett nytt testamente, för det gamla var deras vilja. Det nya är skit. Men, det är helt och fullt skrivet i sten.
Jag frågade om de inte hade nån ansvarsförsäkring för när det blev fel…? För det första : han menade på att det i princip aldrig blir fel. Jag kunde inte låta bli att inflika ”Eller så upptäcks det aldrig?”
Vem ska upptäcka ett fel i testamentet när personen som skrivit det är död? Nä just det.
För det andra: en ansvarsförsäkring kunde bara lösa ut om de gjort fel och det åsamkade skada. Eh Ja? Exakt. Men nej. För det går inte att bevisa att C gjort fel. Rent juridiskt har hon gjort rätt. Vi har exakt NOLL chans att rätt till det här. Så enda hoppet är att halvsyster är en god människa som vill avstå ex antal hundratusen. Odds på det?
Jag blev den tvära, raka och hårda familjemedlemmen idag medan mamma och syrran var de empatiska och mer finkänsliga. Jag pallar inte med trams, det vet alla. Jag var inte otrevlig men jag sa det som behövde sägas utan omsvep. Som till exempel att jag avslutade med att be honom hälsa C att hon sög. Att hennes förbannade ignorans och sätt att inte tala med bönder på bönders vis, gör så att mamma drabbas och att vår pappas sista vilja inte åtlyds. Fuck you C.
Chefen var trevlig så inget ont om honom. Han höll också med, även mig:) och bad om ursäkt. Men hörni, anlita inte den firman. Och trippelkolla allt innan nån dör, för efter är det försent. Pappa är borta, och inget går att åtgärda. Jag är så in i helvete jävla skitförbannad att jag borde gått till gymmet och slagit på en boxningssäck, Bara det att vi inte har nån. Och jag hade tid hos naprapaten. 🤷♀️
Vi KAN bestrida testamentet, men det blir till sist en tvist med halvsyster och det vill vi inte. Hon rår inte för det här, och vi är inte ute efter att bråka med henne. Aldrig. För den delen – fundera på om det är värt att gifta sig, eller om det är smartare framtidsekonomiskt att vara sambo med ett skrivet avtal? För gift = alla tillgångar ska delas även på särkullbarn, om nån som C skrivit testamentet.
Så det var min dag😅
Luciano gjorde den bättre, men med tanke på att jag redan var smågrinig sen en annan grej, och att jag sen blev toklack på två av Lovelias lärare så går inte den här dagen till historien som den när jag var mitt gladaste direkt.
Hennes lärare är en annan femma. Fan, orkar inte berätta, men jag har för första gången på länge lagt mig i skolan. Jag är av den åsikten att det som hör skolan till ska skötas av skolan och lärarna. Jag är lekman där med. Men fan när de ska tvinga ungarna till muntliga redovisningar, och grupparbeten där man får sämre betyg ju fler man är? Vafan är det ens? Om man jobbar ensam har man chans på de höga betygen, är man två de halvhöga och tre, ja då får man nöja sig med godkänt….? Varför ha ett GRUPP-arbeta om inte hela gruppen kan få A? Jävla trams. Och lite annat som jag inte fick berätta om. När mina barn mår dåligt i skolan, då är det min rätt och mitt ansvar att agera. Så det har jag gjort. Har jag ledsna barn då jävlar ska nån sona. Typ:)
Det kan tänkas att jag eftersom jag redan var så uppretad hade en aning kortare stubin än normalt, men jag hade garanterat reagerat lika starkt annars också.
Sen, som grädde på moset så kollar jag på Robinson. Och den där tramsapan Mattias 🤦♀️ Men skjut mig! Säg att det är någon som vill diskutera det med mig !! 😂 HUR kan en vuxen man ta på sig ett helt gäng offerkoftor och sitta och låtsas att han blivit rädd för en annan deltagare. När det finns på film?? ”Det kändes så….” Jag är allergisk mot det uttrycket. Patetisk pinsam och så löjlig att jag storknar. Ja, Mattias, du får ta det, för du har jobbat ihop till det själv. Mes.
Och med det sagt – i morgon är en annan dag, må den bli bättre med en more happy me 😜 Det borde vara svårt att bli tjurigare men ta i trä! Jag har i alla fall ett tufft träningspass inbokat så lite stress kan få lämna systemet i alla fall.
Hörni, förlåt för att ni blev en spypåse nu…. Men TACK! Jag behövde det:)
God natt ❤️
Detta är skrivet med en stor glimt i ögat.Men hur orkar du träna så mycket, måste man det.Jag förstår att du mår bra av det. Jag tycker du är jätteduktig. Kanske är jag latJag gillar att promenera, det kan jag göra hur mycket som helst.
Hoppas ordnar sig med Instagram.
Haha nej man måste inte träna så mycket 🙂 Men för mig är det så mkt mer än träning, det är dels rent fysiskt för att hålla ordning på kroppen, mina skavanker behöver träningen för att inte göra ont eller blir sämre. Sen är det lika mkt psykiskt. Jag mår bra av den, jag kan hålla stresshormonerna i schack eller snarare få utlopp för dem:) Jag har stor del av mitt dagliga umgänge där, jag har ju en rätt ensam tillvaro i och med att jag jobbar med mina sociala medier och pluggar på distans. Jag trivs ju med det men det är ändå härligt att få åka iväg och hänga lite med folk:)
Sen är det inte så mycket som det låter, det är oftast en timme om dagen, och det kanske du promenerar, kanske mer än så också ju 🙂
Jag älskar träningen, att få komma in i lokalerna och antigen köra ett pass tillsammans med andra eller in på gymmet och köra själv:) Ibland hatar jag det också 😂😂
Träningen står för så mkt positivt för mig och utan den känner jag mig inte hel. 🤗
Alla gillar olika och en del avskyr det jag tränar men älskar att spela hockey, promenera eller klättra i berg, så länge vi rör på oss är det bra 👌🏼 Det är våra kroppar gjorda för 🙂
Tack för dina fina ord 🙂
Kan du inte starta ett nytt Instagramkonto så länge? Så du inte behöver sitta utan.
Jag kan men jag vill inte 🤷🏼♀️ Jag har ett annat kopplat till samma konto och där kan jag inte göra något heller, inte lägga till folk för då skriker instagram att jag inte har rätt till det, att jag brutit mot deras regler osv.
Sen har jag ett annat som vi gjorde en jul som komplement till adventskalendrarna, där kan jag göra saker. Men jag följer typ 800 konton och instagram är urtråkigt när man inte har sitt vanliga flöde. Jag avvaktar men måste jag starta ett nytt på riktigt så gör jag det. Men jag har förstått att gör jag ett med likande namn och samma e-post så blockas det direkt. Känns dumt att hålla på och greja.
Och rent så… man klarar sig utan insta. Men jag älskar ju det:) och jag vill ha MITT konto 🤗
Skönt bilen är godkänd! Hur går det med nacken och rehab?
Ja superskönt! Går sådär med allt annat:) Jag gör mina övningar som jag ska, men ser inga direkta förbättringar. 🤷🏼♀️ Men heller inga försämringar vilket är nästan viktigare ju 🙂 så fortsätter 🙂