Sista november i dag då. Spännande:)
Eller, nja, sådär i ärlighetens namn. Jag vet inte om det blir mer eller mindre spännande i december än någon av de andra elva månaderna, men det lät lite bra.
Jag sov som en kratta i natt, och var tvungen att blunda i trettio minuter nyss. Ja, nyss. Ja jag hade kunnat gå och lägga mig men vad är det roliga med det? Inte nåt.
Jag har text som ska skrivas till i morgon så det var faktiskt inget alternativ. Men nu har jag lurat en liten stund och kan fixa det som ska fixas. Dagen har annars rasslat på ganska bra, med nya fina fransar hos Dau .
Älskar att bli ompysslad av henne, och allt snickelisnack! Jag passade på att lämna böcker på bibblan också, när jag ändå var i närheten. Men när jag kom hem sen så skrev jag, och det har jag gjort hela dagen. Det går sådär:) Det är ju text till skolan, och det ska lämnas in femton sidor, som är en del i ett längre projekt. En del av en roman eller en novell. Jag har valt att fortsätta på det jag skrivit tidigare. Man kan tycka att det tar en jävla tid och kanske skulle det gå lite snabbare att skriva en bok om man inte bara höll sig till ex antal sidor:D Oh ja. Jag hade kunnat skriva klart. Men inte med massa annat att greja med. Jag väljer i stället att ta det piano och verkligen utvecklas och lära mig i den genren som jag älskar, nämligen action:)
Parallellt skriver jag för barn/ungdomar, och andra kurser också, plus här, så jag kreerar ändå ett antal sidor om dagen. En vacker dag är jag klar och då kan jag fokusera på en sak:)
Kanske;) Men det är det roligaste jag gjort på många sätt och vis.
Jag läser två böcker samtidigt nu också och antar att det är en slags egenkärt beröm att jag funderar på hur det ska gå i alla tre böckerna;)
Jaja. Just nu är mina figurer i ett mellanparti utan action och det är en transportsträcka att klara av. Jag fick massa beröm sist för att jag lyckades så bra med att göra även den intressant i stället för att bara hafsa vidare till 100% spänning. Så nu fick jag lite prestationsångest;)
Folk tycker och spyr ur sig en hel del om att jag pluggar. Här men även på andra ställen, och jag kan bli så förbannat trött på sånt. Vem fan orkar på riktigt bry sig om vad människor man inte känner gör? Hur tråkigt liv har man då? Jag har kursare som är 75+ och kursare som precis slutat gymnasiet och kursare som är allt där i mellan. Det är en fantastisk grej att plugga:) Jag tänker INTE sluta. Varför skulle jag? Det ger mig så mycket på så många plan, jag älskar att lära mig nya saker och få utmaningar. Så länge som det finns kurser som lockar så kommer jag fortsätta. Det handlar om min personliga utveckling. Om MIG.
Om det inte passar någon annan så är det inte mitt problem. Men det är svårt att ignorera skitsnack om sig själv.
Men ni är till nästan 100% underbara och stöttande ♥ så ta inte åt er:) Jag älskar er:)
.
Idag kom det upp ett minne på min instagram, om att för fyra år sen satt jag och syrran på ett tåg från Heathrow in till London 🙂
Oh härliga tider! Jag längtar ut i världen!
Vi var ju på Warner Bros exhibition Harry Potter, och det var så häftigt 🙂
Där är min svarta kappa! Har glömt hämta upp den;)
Jag minns så väl hur tårarna steg i ögonen när dörren slogs upp för oss och vi klev in på Hogwarts.
Det var som att kliva in i filmerna.
Stora salen var julpyntad, och det fick jag hör av många som varit där andra årstider att det var så coolt. Och ja. Det var det.
Och så mycket folk att man får andnöd, även fast vi släpptes in i små grupper:) Idag har man ju vant sig av med att vara fler än några få åt gången.
Men, om man dröjer sig kvar till sist och vänder sig om så kan man ändå få en folktom bild:)
Genomsnittlig tid på utställningen är tre timmar.
Syrran och jag var här i fem och en halv, och älskade varje sekund:)
Pojkarnas sovsal, med Harrys säng med röda glittergirlander
Det är riktiga props från filmerna, och proportionerna är helt galna. Smått och pyttigt och trångt.
men nog kände man igen sig allt.
Jag är inget hardcore fan, men det här var magiskt på många vis.
Diagongränden:)
Coolt:) Det rörde sig i slottet, som elever som går fram och tillbaka i korridorerna.Här fällde jag en tår igen, så mäktigt. Ja, jag kanske är ganska känslosam:)
Förutom att hänga med Harry Potter så gjorde vi Primark och gick tiotusentals steg varje dag, käkade såklart de allra flesta måltiderna på McD::)
Jag kan snart skriva en guide till den bästa McD- restaurangen;) Haha, nä, långt därifrån men man kommer inte undan att det är snabbt, enkelt och gott. Vem fan har lust att lägga massa tid på att käka? Nä inte vi:) Mat är oviktigt för mig, det handlar bara om att bli mätt och få energi. Går minst lika bra med fika;)
Vi ramlade in på ett nöjesfält, där vi gick runt och bara förundrades. Jag mötte upp med en tjej som jobbade som au pair en bit utanför London och som jag haft kontakt med via bloggen i många år:) Det var trevligt.
Restaurangen hade filmcitat överallt 🙂
På nittiotalet när jag var i London ofta så fanns de här tröjorna, och det var ju kul då:)
Jag tror inte ungarna hade uppskattat det;)
Vi hittade en skitstor mistel och stod länge under den och trutade med läpparna utan att en enda jävla engelsman, eller annan nationalitet heller för den delen, pussades. Så. Dåligt. 😉
Det var fint väder, det tackar man för. Vackra byggnader finns det ju massor av, det här är nog vår hemmastation på tunnelbanan. Earls court, Kensington eller nåt.
Inte vårt hotell men samma gata som vårt. Vi bodde på ett Ibis. I Kensington, så det var väl den stationen då:)
Vi var på Odeon- biografen och såg Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Superstor biograf, med så sköna stolar att man har svårt för att inte slumra lite;)
Vi såg en av de sista Harry Potterfilmerna här gången innan denna, så vi tyckte det var mysigt med bio igen. Och det var så förbannat mycket folk i omlopp den kvällen att vi höll på att få spunk.
Och vi gick, åkte tunnelbana, gick lite till och åkte ännu mera tunnelbana:)
Älskar London!
Och handlade så det var svårt att få ihop väskorna. Här packar vi om i ett hörn av i hotellets lobby, fråga mig inte varför:)
Förhoppningsvis är det preskriberat nu, men vi hade SÅ mycket övervikt i våra handbagage…:)
Väskorna vi checkade in vägde precis inom det tillåtna, och de små handbagageväskorna och handväskorna var långt över gränsen. Äsch, skit i det, de kollar aldrig!
Eller…? För nog fan hade de en kontroll i gaten. Hela vägen dit hade vi klarat oss, men skulle alltså åka dit och få betala shitloads av extra. Inte kul.
Folk radade upp sig fint i kö för att väga väskorna och jag traskade förbi hela kön, helt obrydd, utåt sett, men med en puls på tretusen. Det gick utmärkt och syrran kunde glida samma väg och sen rappade vi oss på in i kabinen:)
Det var alltså på andra sidan all säkerhetskontroll, den kan man knappast glida förbi lite sådär, allra minst i London. En stickkontroll på en flight bara för att lära passagerarna att man inte kan göra som man vill;)
Lite trångt på tåget till flygplatsen också….:) Känns som ett helt annat liv.
Det ÄR ju ett helt annat liv, men ändå bara fyra år sen.
När jag råkar på sånt här, så längtar jag efter att det ska bli normalt igen. Jag älskar att resa och efter så många år som hemmamamma där alla mina önskemål och behov kom sist:) så har jag mycket att ta igen:D Och till den som tror att jag klagar, nej aldrig! Jag har älskat mina år med familjen, jag skulle aldrig någonsin byta ut dem. Allt har sin tid, och då var det helt enkelt inte tid för annat än min familj.
Jag är stolt över mina nio barn, stolt över att jag haft dem hemma, stolt över att vågat lita på mig själv och gått min egen väg i det. Jag är överlycklig över att ha kunnat haft den möjligheten. Jag har uppfostrat ett helt gäng vettiga människor:)
För MIG är det värt mer än allt annat. Jag har levt det liv jag älskat. Älskat det liv jag levt:) Andra skakar på huvudet och det är helt okey, vi är olika:)
Its my life:)
Och nu är det hög tid att fortsätta skriva det jag egentligen skulle! Men nu fick ni följa med på en liten tripp längs Memory lane, hoppas det var ok:)
Natti natti 🙂
Det är lätt gjort för en son att bli beroende av en överbeskyddande mamma.
Vid minsta negativa händelse utanför hemmet så springer sonen hem till mamma som gör sitt yttersta för att få bort det negativa ur sonens verklighet.
Detta håller inte i längden, och till slut anser både mamma och son att det vore bäst om sonen höll sig hemma.
Psykiatrin godkänner inte sällan detta hemmasittande som behandlingsform, och sociala myndigheter kan därefter inte göra något.
Närstående som är skeptiska ses som fiender / skadliga och stängs ute.
Det här är vanligare än många tror. Jag jobbar i ett välmående område i Stockholm och har insyn i ca 20 fall.
Fallet du skriver om är ovanligt i att mannen var så sjuk. De flesta söner som växer upp så här mår nog rätt ok ändå … fysiskt.
Japp vilket helvete mannen går igenom, men hur kan hela samhället med alla inrättningar bara skippa allt detta, för mig är detta helt otroligt, vi har skolplikt, tandvård, hälsokoll, hur går det förbi……. Stackare säger bara, den mannen behöver mycket stöd och kärlek, saknar ord……
Betänk att detta är en dysfunktionell familj, säkert med psykisk ohälsa rakt igenom. Även systern kan ju ha sina begränsningar. Jag tycker inte man som helt utomstående utan alla fakta kan kasta skit på en annan människa. Man måste tro att folk gör så gott de kan, annars är man självgod.
Nej där håller jag inte med dig. Man kan inte förutsätta att alla gör så gott de kan, det finns det så många bevis för att folk inte gör.
Däremot är det kanske en dysfunktionell familj, men ÄNDÅ, vi pratar om 28 år. Inte dagar eller veckor eller ens månader, utan år. Det är helt enkelt oförsvarligt. Tragiskt ja. Och oförsvarligt.
Jag tycker i alla fall du ska visa mer respekt för utsatta människor. Du vet inget om dem och har inte gått i deras skor. Det enda vi kan ana är att detta är tragiskt och att de behöver hjälp.
Fast man måste kunna prata och ha åsikter, reagera och diskutera. Det är liksom bristen på det som gör sånt här möjligt. Att tysta ner, inte ventilera utan låtsas som inget är helt fel väg att gå. Jag kan inte respektera någon i detta. Däremot tycker jag synd om alla.
På jäkligt olika vis dock.
Sen är det såhär att det jag reagerade på, sedan visar sig vara inte helt korrekt. Mamman var misstänkt, nu är hon inte det.
Men jag har fortfarande sjukt svårt att begripa mig på det hela. Det är för långt tid, för mycket elände och för lite agerande.
Systerns eventuella agenda kan man ju bara spekulera i men tror att det är lite för tidigt att döma folk. Det är väl inte alls konstigt egentligen att örvriga släkten nte varit medvetna om hur illa det låg till om det inte fanns någon kontakt? Dysfunktionalitet finns överallt och i varierande grad, i detta fallet har det ju nu framkommit att den avlidna fadern misshandlat modern under hela barnens uppväxt och det sätter ju ganska djupa spår i en människa.
Tror dock att det är för tidigt att försöka få rätsida på vad som har hänt men ett tips är att läsa tråden på Flashback, där finns det massvis med information som inte nått media ännu. Vet att många av er inte är förtjusta i FB och jag håller med om att det finns en del skit där men forumet för Brott och kriminalitet är jätteintressant och t.o.m, polisväsendet använder sig utav det ibland.
Fast allt är inte svart eller vitt. Där emellan finns en enorm gråzon. Mamman är släppt och uttalar sig i media idag. Psykisk ohälsa är ett helvete men det är inte olagligt. Enligt vad grannar berättar har han varit ute och inte alls inlåst. Det är en tragisk händelse men tro mig det finns fler, jag har sett det själv. Det är samhället som misslyckas gång på gång med psykiatrin men det är ju heller inget nytt.
Jag förstår varför man gjorde en reform som stängde i princip alla institutioner för de i sig var inte optimala men alternativet var, tycker jag. Ännu sämre. Det finns väldigt väldigt många utplacerade i lägenheter runt om i vårat land som aldrig heller går ut. Vem är ansvarig för det?
Om man är intresserad kan man söka på det mesta om bland annat Ädel-reformen, psykiatri-reformen och en p1 dokumentär som heter ”hon lämnade inte så mycket spår efter sig” som handlar om en moster som levt ungefär sådär.
Tråkigt att tongångar är så hårda på internet tycker jag om saker folk i regel inte har så mycket insyn i.
Den är ond, hon borde si och systern borde så. Lite beklämmande att det som skrivs på flashback ofta skrivs om som en sanning under kommentarer på Facebook och därmed är det vedertaget och ”alla” vet hur det är.
Välkomna att börja arbeta själva… när man står med en fot i misären som man ibland möter och försöker dra ihop något sorts värdigt liv för den man möter så får man ibland motstånd även från den det gäller själv. Och vi tillämpar en ganska strikt syn på tvångsvård etc i detta land.
Jag vet inte men förvånas icke om sonen flyttar hem till sin mor igen efter sjukhusvistelsen.
Bra skrivet Majsan!
Jag känner en familj som har en son i dryga 50-årsåldern. Han bor hemma hos föräldrarna och har svåra psykiska problem, men tycker inte själv att han behöver vård eller hjälp. Eftersom han inte själv förstår att han är sjuk och inte själv ber om hjälp, kan inte vården göra något. När föräldrarna kontaktade vården för att få råd om hur de ska göra, fick de svaret ”Ni får väl byta lås när han är ute, så han inte kan komma in”.
Det är mycket i den här soppan som är märkligt,känns som bara en liten sanning kommer fram.Hur som helst,hoppas att inte någon arg varelse går in och slår ihjäl henne(det är inte världens tryggaste område)och att psykiatrin fungerar NU,inte omen vecka eller om ett år,det här är en otroligt trasig människa,undrar vart sonen ska ta vägen?Sorglig historia😢
Ibland undrar man om familjer.När ditt ex lämnade,varför betedde hans mamma sig som hon gjorde. Bara förvärrade allt.Jag menar inte att ni inte skulle skilt er.Men hade han varit min son hade jag tagit honom i örat och dragit honom till din dörr och sagt att nu rer ni upp det här.
Jag jämför inte tidningshistorien mer er.
Jag håller helt med!! Då hade kontakten mellan oss två kunnat fortsätta och öven mellan henne och barnbarnen.
Jag tror det är för tidigt för att döma någon utifrån de har agerat eller inte agerat. Ok, kanske skola/soc/polis, men hur familjemedlemmarna har mått och hur det har fungerat vet vi alldeles för lite om. Tror verkligen inte sonen är det enda offret i den här historien, tyvärr.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för oss som växt upp i en ”normal” omgivning att förstå omfattningen av dysfunktionalitet i en sådan här familj. En dysfunktionalitet som också kan ha medfört att systern inte framstod som trovärdig när hon försökte slå larm.
Mamman har väl ljugit. Sagt att han stuckit/bor någon annanstans eller vad som helst och inte har kontakt med han. Skapat distans mellan syskonen. Det brukar vara därför man inte har kontakt, för att det finns en konflikt eller i vissa fall att en utomstående, här mamman, skapat en konflikt. Systern har ju inte gjort något fel.
Jag blir bara orolig över hur lite koll myndigheter har/hade. Helt jävla sjukt att ett barn kan försvinna från samhället och ingen reagerar.
Helt enig och tänkt precis som du! Så många HUR att man blir lite frustrerad!
Bra att du tar upp detta med systern Carola. Det är något som inte stämmer. Media sväljer allt med hull och hår utan att ställa en endaste kritisk fråga. Vad hände med källkritik? Till och med Aktuellts programledare lägger pannan i djupa veck och avslutar inlägget med en egen lite kommentar att ” nu har han ju en syster” som underförstått kommer att ta hand om honom. För det första ska SVT rapportera fakta, inte uttrycka en personlig åsikt, för det andra vad systern har för motiv är det ingen som vet…än. Men jag har mina aningar…
som jag ser det…oavsett vad hon har för problem med sin mamma, brukar syskon hålla ihop och beskydda varandra. Om jag hade ett syskon som jag visste for illa, skulle jag inte vänta i 20 år. Så varför agera nu? Samt basunera ut allt i media (BBC world news hade detta som första inslag!!!). Mamman sitter på en bostadsrätt värd 2 miljoner. Köptes någon gång på 60-talet för en spottstyver med dagens mått mätt, så kommer att bli en nätt liten vinst när den säljs. Varför är hon annars så mån om att brodern ska bo i en gäststuga? Han kan ju bo kvar i lägenheten om mamman inte bor där längre, om det är henne hon är orolig över. Det finns en agenda här och jag tror det är pengar.
Jag antar att systern också blivit skadad av mammans beteende, hon klarade att lämna och försökte rädda sin bror, men hon var för trasig för att lyckas snabbt. Man kan undra om det finns levande pappa/ pappor, vad har de gjort? Hur kunde skolan släppa att skolplikt inte fullföljdes? Sedan juridiskt svårt när person blivit myndig och inte lämnar när dörren är olåst, sådan fruktansvärd hjärntvätt!
Det är självklart psykiska störningar som ligger bakom
Sånt som kommer att komma fram ju mer tiden går
De skyldiga i det här kommer att visa sig vara skola soc och andra myndigheter som med all säkerhet INTE gjort det som ligger på deras ansvar.
Nu är mamman släppt och begärs inte häktad för nåt brott så kanske vi ska vänta med vad VI tror och tycker tills vi får veta vad som verkligen hänt.
Off topic, men hur går det med paketkalendrarna? Det är sommaridrotterna att läsa om när ni fixar med dem osv. Det ger julkänslan!😊
Outocorrect. Så mysigt skulle det stå. Det är så fint att ni fixar med det till alla tycker jag!
Sommaridrotterna 😂😂Hej autokorrekt:) Jomen det har vi redan fixat! Skrev väldigt kort om det i år dock, förlåt!
Haha, ja, jag vet. Jag såg det… Men det har varit lite julmysigt när du berättat om hur ni fixar o donar med paketen! 😊
Man kan ju bara spekulera. Men jag tänker att det finns en stor sannolikhet för att detta är en dysfunktionell familj rakt igenom. Psykisk ohälsa har hög ärftlighet. Diagnoser i familjen med förödande konsekvenser, främst för sonen. Vad är det som säger att inte även systern har en problematik som har förhindrat henne att förstå och att ingripa genom åren?
När vi ändå pratar… detta med F.F då?!?! Läs Patrik Sjöbergs inlägg på Instagram 👍
Jag tror inte en sekund på att Federley är nåt slags oskyldigt offer här.
Kan hålla med Patrik Sjöberg i mycket.
Håller med dej fullt ut! Allt verkar så konstigt i detta fall! Varför har inte syrran gjort mer? Ok hon gjorde något för 20 år sedan… varför rymde inte kille/tonåringen/ mannen ut när mamman gick och handlade, varför ringde han inte någon och bad om hjälp .., varför reagerade inte grannarna på odören i trapphuset … varför reagerade i skolan… så många frågor. Allt verkar väldigt konstigt!
Jag instämmer faktiskt på allt du skriver. Har haft exakt samma diskussion med en av mina söner idag. Helt otroligt galet hur denna son fallit helt bort från myndigheter, skola, socialt, bland närstående, grannar….?! Är det den svenska mentaliteten.. sköt dig själv och skit i andra 🤔 civilkurage? Jag kände också en sådan sorg för den här mannen. Hoppas han får alla resurser som finns för att få tillbaka ett någorlunda bra liv med stöd och ett tryggt boende. Mamman önskar jag inlåst på psyket resten av hennes liv, sån är jag! Och systern har jag ingen som helst förståelse för heller, kan alla hästarna i stallet inte vara hemma??
Tack för en bra blogg. 😊
Precis min tanke också! På något sätt måste hon har kunnat gjort något för sin bror under 28 år.
Vad jag förstod hade hon kontaktat både socialtjänsten och andra myndigheter utan att ha fått gehör. Men jag vet ju inte mer än vad som står i tidningarna förstås.
Nä jag fattar det också så men sen då? Varför gör man inte mer om man vet att något är fel. Det är inte en random person utan ens brorsa liksom …? Jag uppfattar det också som att det var väldigt länge sen syrran försökte få gehör ?