Det är svårt att förstå att det verkligen är maj nu. Det är kallt, minusgrader på nätterna till och med, massor av regn och blåst. Jag känner mig lurad och kränkt av vädret:)
Så här års brukar jag vara solbränd redan. I år… nja, not so much;)
Det är inte helt schysst.
Men, maj är det, och som jag väl skriver varenda år så är det min favoritmånad. Jag älskar att allt vaknar till liv, naturen blommar och med den mina egna livsandar. Underbart!
Vi har ett gäng födelsedagar framför oss. Tvillingarna, mamma, Novalie. Farfar också, även om vi knappast kommer kunna ses.
Jag som inte ens fyller år, fick en present av en fin följare ♥ Ett par så fina raggsockor.
Långa och tunna, så de faller ner sådär himla fint:)
Ni som var med på nittiotalet med falldownsockorna fattar vad jag menar, om ni tyckte om det förstås. Jag älskade det modet, och de här kommer funka precis lika bra i mina gympadojor som innesockor.
Stort stort tack ♥
Jag kan inte sticka. Eller virka. Jag är inte speciellt bra på att sy heller, även om jag är rätt hyfsad på att laga revor i kidsens kläder. Ändå … så kan jag längta efter att göra det:D Jag vet, helstört. Bara att sitta och greja med något skulle vara härligt. Men jag vet ju att OM jag skulle försöka så skulle all min koncentration gå åt till det, och ljudboken och serierna skulle inte kunna ses/läsas:)
Jag tror jag klarar av helt vanliga stolpar i virkningen, och med en stunds funderande kan jag nog lägga upp början på en stickning, men sen då? Hur får man det att bli runt, olika färger och mönster? Eller andra former, som framstycke/bakstycke/ärm?
Det här ligger på min to-do-list, att lära mig:)
En annan sak som står på önskelistan är att åka tillbaka till New York. Det var en stad som för mig otippat fastnade i hjärtat. Jag hade ingen större längtan dit, men nu har jag en enorm längtan tillbaka.
Ibland kommer det bilder på instagram som trycker upp det i fejset på en. Som idag när jag såg Fredrik Eklunds bilder, med en film ut över Central park.
Jag tyckte det långa smala huset kändes så bekant på nåt mysko vis. Jag har ju inte tvärkoll på alla byggnader direkt;) Efter att ha funderat på hur förbannat mycket det måste svaja när det blåser, så letade jag i mina bilder från staden.
Och skåda! Det var lite kortare för några år sen:) Verkar ju inte vara klart än, byggkranen sitter fast fortfarande.
Jag står på taket till Rockefeller center, Top of the rock:)
Var Fredrik står vet jag inte:)
Jag kommer aldrig att begripa hur man kan bygga såhär, det känns som att det trotsar alla fysikens lagar.
Vilket minne jag har ändå va;)
.
Idag har jag ju haft Jack här, han sov över från igår. Full rulle med ett minimum av insats från min sida, han föredrar ungarna. Han sov från 21-09, som en stock, rörde knappt på sig, och har varit ett solsken hela tiden. Förutom när han var tvungen att gå in i går kväll, och när han skulle byta blöja;)
Jimpa kom på eftermiddagen och vi(han) har kapat av en massa buskar, en del jäms med fotknölarna, förhoppningsvis håller de sig där för jag vill inte ha dem, men det krävs väl lite till kanske. Nåt dödligt.
Typ asfalt, eller roundup, eller ogräsättika, eller min favorit – en presenning över skiten tills det kvävts. Tar några år, men sen så;) Jag har ju sjuka mängder med kirskål, som är mer elle mindre omöjlig att bli av med. Nån gång sa någon att den minsann aldrig skulle tillåta kirskål att ta sig in i sin trädgård… och jag känner bara – hur fan då? Dammsuga tomten dagligen? Kirskål sprider sig som en farsot, med rötter och frön, attackerar på bred front, och är den inne så tar den för sig.
Jag bodde inte här de första fyrtio åren som det var en trädgård här, så den var redan etablerad.
.
Sen blev det belöning med något jag inte ätit på ….? Alltså minns inte ens?
Pizza!
Åt upp hela, och sen var jag p r o p p m ä t t. Kommer inte behöva äta på en månad känns det som;)
Nu har jag tittat på Lets dance, och jag vidhåller att jag inte tycker att Carola lämnade på ett schysst sätt. Det har inget med att jag negligerar hennes hälsa att göra, för självklart ska man ta hand om sig. Men, man måste även vara en schysst person, och det var inte schysst mot Keyyo. Som åkte ut, och sen fick ta Carolas plats. Ladda om, ha typ 48 timmar på sig att prestera, och med ångesten över att kanske åka ut igen. Nope, inte hyggligt alls.
För mig är det taskigt. Carola hade kunnat sköta det snyggare. Det var inte som att hon bröt ett ben, som sker tvärakut, utan hon hade det på känn sen länge.
Men, återigen, det handlar INTE om att hon hoppade av, det var säkerligen ett klokt och vettigt beslut. Det handlar bara om hur.
Keyyo tog i alla fall revansch och jag är sjukt imponerad av henne! Hon har inte haft det helt enkelt den sista veckan. Stor eloge till henne:D
.
I morgon ska det byggas staket. Det ska höjas så att RymmarDoris från hell inte kan rymma… Hon är makalös, bara hoppar över staketet och drar, när hon känner för det. Det kommer sluta illa om hon ska fortsätta och jag har ledsnat på att försöka själv. Nu tar jag proffsen till hjälp:) Alltså Jimpa.
Doris sitter för det mesta på löplina nu, men så tycker man synd om henne och släpper lös…och hon sköter sig toppen i flera dagar, kanske veckor. Sen – hoppar hon över och drar. Korkskalle.
En spegel ska upp också, och kanske lite mer röja buskar.
.
Jag ska också hinna läsa och gå igenom min text för slutinlämning. Jag tror det fattas två sidor, men det är skönt att ha dem att lira med i korrekturen. Rätt vad det är har man lagt till massor, eller – strukit. Jag vet hur det ska fortsätta i alla fall, så det kommer inte bli några stora problem, tror jag:D
Ta i trä:) Det ska in på måndag så jag har lite tid kvar. Det ska sluta på 50 sidor, minst, tror vi får gå över lite, men inte under. Jag har 48 fulla. Förra året insåg jag några dagar innan inlämning att det fattades typ tio sidor. Hm… Vi hade inlämningar på 10-15 sidor varje gång, och jag hade lämnat in åt det kortare hållet ett par gånger, men inte tänkt hela vägen. Men, de sista tio sidorna som skrevs på en kväll, är skitbra:D
Hoppas nu jag inte räknat fel bara;)
Men, nu ska jag se ett, eller ett par, avsnitt av SealTeam, och sen sova!
Vi hörs snart:)
Natti natti ♥
Majs Våbitar hette de hos oss, men även hört Kussimurra från en kollega för denna kaka. 🙂
Snoddas/Lars Ellerman
Vi går mot varmare tider😊/Lars Ellerman
Jag har hört massor av olika namn på den kakan bl.a snoddas, kramforskaka, och bärmisMärta. Själv har vi alltid sagt mockarutor.
Nej! De heter ju Snoddas! Varken kärleksmums eller mockarutor…
När jag var barn sade man ”Fiffirutor”, det går ju inte att använda den benämningen i dag : ) : )
Åh, jag har också alltid (förr…)kallat dom för fiffirutor 😉 Men nu för tiden säger jag mockarutor
Hej! Uppfödd utanför Strängnäs min mamma sa mocka rutor o det har jag fortsatt med. Oavsett så är det gott.
Lycka till med deadlines !
Här i norra Småland kallas ”mockarutan” dialektalt för ”mösatöva”, för att de ser ut som torvblocken från en torvmosse.
Lägg en hink över rabarberna=glasrabarber. Supergoda,möra och lätthanterligt.
Åh vad gott! Här hemma säger vi ’Kaffekaka’ 😀