I samarbete med Destination Uppsala

.

Så, då är vi tillbaka vid vår härliga Staycation på hemmaplan:)

Först var vi ju och såg Titanic the exhibition, och sen badade vi på Fyrishov.

Nu packade vi in oss i bilarna och for till Radisson Blu. Det ligger precis vid resecentrum och är snyggt som tusan:)

Jag har varit här tidigare och druckit drinkar så jag visste att det var väldigt trevligt. Nu parkerade vi först utanför och gick och checkade in. Jag älskar hotell. Det beror såklart på att det är lyxigt i största allmänhet med allt, men det är två saker som jag sätter stort värde på, det ena är frukosten:) Det andra är bemötandet från de som jobbar som ansiktet utåt, de som tar emot gästerna och checkar in och hjälper till med allt. De som jobbar i ..men herre jösses vad heter det? Reception? Ja kanske?

De är alltid så trevliga och serviceminded. Om fler var som hotellreceptionister i verkliga livet skulle världen vara betydligt trevligare:)

Hotell Radisson Blu hade såklart supertrevliga tjejer som tog emot oss:)

Vi fick parkeringstillstånd så vi kunde åka ner i garaget och parkera, och chaufförerna gjorde så medan övriga gick upp på rummen. Jag var en av chaufförerna och när jag sen kom upp på vår våning så stod det ett gäng ungar som omöjligen kunde få ihop antalet sängar och rum?. De var rätt trötta efter badandet kan man säga:)

Vi hade bokat två familjerum, det är två rum intill varandra med dörr i mellan, och ett dubbelrum med bebissäng. Jag hade missat att vi behövde en extrasäng ?men kilade ner och bad tjejerna i receptionen om ursäkt för mitt strul men de fixade bara med ett leende. Som sagt, så trevliga 🙂

Dubbla tittögon på dörren, både barn och handikappanpassat.

På rummen stod dagens räddning:

Frukt!!

Killarna fick färdigskuren, ser ni delfinen? ❤️

Det här var precis vad vi behövde efter allt badande. Ett snacksmellis innan middagen 🙂

När man är på hotell så är det ju saker som måste testas. Det är sängen som ska provliggas, och så måste man kolla in i alla skrymslen och vrår. Radisson Blu är nästan nytt och superfräscht, och helt i min smak. Mina tjejer som sminkar sig säger att vi måste skaffa en sån spegel som fanns här, med lyse bakom:)

Kolla killarnas små tandborstar. Man kan säga att även de var en räddning för just deras hade jag glömt?. Trodde de låg i min necessär men icke.

Kolla glasen! ⬇️ De vill jag ha:) Det är Jamie Olivers och man kunde köpa dem i receptionen.

Jag har lite för fullt i skåpen hemma just nu, men eftersom glas har en tendens att åka i golvet så kommer det snart bli plats 🙂

Småkillarna fick varsin liten påse med pyssel och drinkbiljett.

Jag tror att om vi bara bott på hotellet och inte gjort ett dugg mer så hade alla varit happyhappy ändå:) De flesta av ungarna har bott på hotell, men för några var det första gången. Jamie har tjatat om just hotellet sen jag berättade om vår Staycation och även efteråt pratar han massor om det. Snacka om att göra intryck 🙂

Vi duschade och gjorde oss klara, vilade lite, och samlade ihop oss inför middagen. När alla var klara så samlades vi och promenerade iväg.

Notera gärna min frisyr ?. Jag hade släppt ut håret för att sen sätta upp det igen, så snyggt kan det bli då:)

Jamie, Jordan,Patricia, jag, Janelle, Simon, Lovelia, Novalie, Trixie och Corrinda. Jack framför 🙂 och syrran tar bilden.

Vi fick till en liten fin Italiensk restaurang, Trattoria Alessandro.

Här har jag gått förbi många gånger för jag brukar parkera en bit härifrån. Det har alltid sett så mysigt ut, och nu kan jag bekräfta det:) Så himla mysigt ställe!!

Jag råkar nu en gång för alla älska italiensk mat. Allt från deras förrätter till varmrätter och deras desserter ska man inte tala om?

Det var varmt så vi valde att sitta ute, men eftersom det fläktade i rätt ordentligt mellan varven så hämtade vi filtar.

Corrinda och Jordan.

Janelle Trixie och syrran.

Jag, Novalie, Lovelia, Simon med Jack, Janelle och Corrinda som försöker komma med på bilden:)

Och syrran, Corrinda, Jamie Patricia och jag och Novalie:)

Vi hoppade över förrätt och beställde in vitlöksbröd. Jag fattar inte hur det kan vara så rackarns gott:)

Eftersom det fanns massor att välja mellan på menyn så hade vi ett tufft jobb:)

Det fanns så mycket gott!! I alla prisklasser och för alla smaker 🙂

Corrinda tog den grillade laxfilén.?

Jag tog en risotto to die for?

Pizzan ❤️

Och köttet, potatisen och tallriken ?

Det var så gott!! SÅ GOTT!

Vi åt och delade med oss till varandra eftersom man ju alltid suktar efter det som grannen har på sin tallrik:) Allt var makalöst välsmakande. Och det gick snabbt att få in maten, även fast vi var många så fick vi den samtidigt och allas var varma. Perfekt ??

Det borde ju vara en självklarhet men jag har varit med om många restauranger som inte klarar av det. Men här, nemos problemos.

Sen var kyparna så där härligt förtjusta i småbarn som bara italienare är, och Jack fick mycket uppmärksamhet:) Jordan och Jamie med men de blev bara blyga ??

Der fanns lite plats kvar hos vissa för dessert, så de som ville ha beställde in. Jordan hade aldrig ätit pannacotta. Och har nu en ny favorit:)

Vem som åt vad sen kommer jag inte ihåg, jag var proppmätt:) Men smakade lite såklart. Det här var supergott det med:)

Italiensk glass ?Alltså, allt var verkligen så mumsigt!

Jag och syrran nöjde oss med en deliciös kopp kaffe ❤️

På allvar nu, det var länge sen som jag åt så gott, och jag tror faktiskt att det aldrig hänt att alla i familjen säger samma sak. Det brukar alltid vara nån som klagar;)

Hit vill alla gå tillbaka. Så Trattoria Alessandro har utnämnts till Familjen Wetterholms favorit alla kategorier:)

Vi kikade in och det var lika mysigt där:)

Med fina detaljer.

Minns ni de här kassaapparaterna ? Så fina:)

Och eftersom det gäller att passa på när alla är samlade så blev det en gruppbild:)

Tack för en fantastisk middag, Trattoria Alessandro ? Vi kommer tillbaka !!

.

Mätta och belåtna promenerade vi hem igen, det är kanske tio långsamma minuter från hotellet. Ingen nappade på mitt förslag om en lite längre prommis utan vi gick upp på rummen. Jack behövde sova så Janelle och Simon nattade honom, och kom sen in till Patricia och Corrindas rum där vi samlades och bara myste.

Nåt vi gillar är sådana här frågesporter man kan hitta överallt på nätet. Hur kul som helst 🙂

Det roade vi oss kungligt med hela kvällen.

Ismaskinen var spännande. Ganska perfekt placerad utanför våra rum.

Badrockarna var på nästan hela tiden:)

Vi hängde här i flera timmar, snackade och skrattade och käkade godis ?

Så mysigt att få vara med den här bunten❤️ Vid midnatt började vi krokna och vi ville ju vara pigga till frukosten så vi sa godnatt och alla gick till sitt.

Vi hade delat upp oss så att Janelle och Simon hade ett eget rum med Jack. Corrinda och Patricia delade rum och hade en dörr in till Novalie, Trixie och Lovelia.

Jag och syrran delade och Jordan och Jamie låg vägg i vägg.

Det är toppen med sådana här rum!

Vårt rum låg precis ovanför vägen, så bilarna körde under oss.

Det är inte alls så spännande att köra där men att sitta i fönstret och titta ut, det var kul:)

Vi somnade nog allihopa ganska så ovaggade, och sov som stockar. Sängarna var så sköna, rummet lagom svalt, kudden lagom mjuk, och så det där mörkret. Jag älskar när det är lika svart när man öppnar ögonen som när man blundar.

Radisson Blu – tack för en supertrevlig vistelse!

Som inte var slut än, men det kommer i nästa inlägg 🙂

Hörs snart!

Innehåller annonslänk för Readly

Jag fick precis ett mail med ett erbjudande jag vill dela med er:)

Ni vet att jag tidigare skrivit om Readly, som är som en boktjänst på nätet fast med tidningar ?

Man får tillgång till tusentals tidningar och magasin i mobilen /plattan, för ordinarie pris 99kr/ mån.

Jag har aldrig läst så mycket tidningar som sen jag skaffade det här 🙂 Jag gillar inte att köpa dyra fina tidningar för att sen kasta bort dem utan sparar i en evighet för att sen kasta 😉

Det här är mer i min smak, man läser sen är det klart. Vill man spara ner exempelvis recept så går det alldeles utmärkt:)

Just NU så har Readly ett erbjudande, första månaden för bara 9kr ??

Nio kronor, det är ju typ gratis, speciellt med tanke på att EN tidning kostar typ 59kr, som minst:)

Testa!

Ni kommer till Readly HÄR

Jag tillbringar ju den största tiden hos syrran eller mina föräldrar just nu. Det vet ni. Barnen hänger med kompisar och är helt nöjda med det, de har varit bortresta många av dem.

Igår och i förrgår har Jamie haft en kompis här, de har sprungit mellan oss och kompisen, precis som det ska vara:)

Jag såg honom knappt igår, för de drog iväg och sen pep jag iväg. Jag fick skjuts av Patricia och Corrinda som skulle sola. ?

(På solarium alltså, det är ju pinsamt av svenska solen. )Det känns väldigt märkligt att vara förvisad till baksätet i sin egen bil..

Jag gillar det inte det minsta lilla men kommer man sist till bilen och inte ska köra eller säger ”shotgun” så är man tydligen tvungen till det. Jag glömmer för övrigt bort vad man ska säga och försöker med allt möjligt. ”Gul bil! Djingiis kaan!! ( close enough på shotgun ju, eller kanske Framsätet!”

Inget gills, så jag får åka bak som en annan unge?

Tjejerna följde med in till syrran, jag har förstått att de inte begriper hur mycket det är att göra, det är mycket ”igen? Blir ni aldrig klara?” Men nu fattar de.

Janelle kom också och hjälpte till:) Det är ju såhär att huset tömts delvis. Dels har mina föräldrar inte direkt packat som proffs ?, utan helt i andra änden. En flyttfirma kom och tog de nästan allra flesta möbler och alla böcker ( Pju!) men resten har vi gjort. Först rensat, sen packat sen kört och burit, monterat upp.

Sen ska mycket stå kvar. Eftersom syrran tar över huset så behöver varken vind eller garage tömmas. Båda är rena skattgömmorna, det mesta man kan behöva finns där.

Sen städade inte mina föräldrar utan det gör vi, samtidigt som sen syrrans saker ska placeras ut. Men inte permanent för hon vill måla och tapetsera om. Alla som nån gång flyttat vet hur mycket jobb det är, och det här blir liksom extra allt?

Det kommer bli så bra när det är klart men just nu känner jag mig som en tjatig slavdrivare som ligger på överallt för att få nåt gjort. Vi är likadana allihopa, när det är totalkaos av saker runtomkring så kan vi alla drabbas av ett oemotståndligt behov av att rensa i nån helt oviktig låda. Eller nej, de är faktiskt värre än mig ?.

Jag sitter ju på fördelen att kunna åka hem och skita i det, så jag blir inte lika handlingsförlamad som de tre:)

.

Igår hade vi bokat David. Bästa David är tillbaka och träningslivet blir som det ska igen.

Han hade samma pass som det sista grispasset han satte ihop innan sin semester med nästan bara flåsiga övningar. Efter tredje svartnar det lite för ögonen, för det är ju hot as hell inne i lokalerna och syrefattigt som på månen. Då har man bara 27 övningar kvar ? Bara att andas och dricka vatten.

Jag hade, och har, sån djävulsk träningsvärk efter måndagens pass, insida lår och rumpa gör så ont. Varje gång jag ska sätta eller ställa mig så är det under högljudda ljudillustrationer;)

Fattar inte riktigt varför men tja, så är det:)

Efter David hällde vi i oss en halvliter vatten och sen åkte vi förbi kyrkogården. Mormor skulle ha fyllt år den andra augusti så syrran hade satt dit blommor som vi skulle ta bort. Jag är totalt värdelös på att sköta om graven. Det är syrran och mamma som gör det. Jag känner aldrig ett behov av att gå dit, men jag tänker jätteofta på mormor och hon är med mig i mycket som jag gör. Hon var kokerska på S1, regementet som låg i Uppsala förr, och lagade mat till soldater. Jag borde ju gilla att laga mat till många med det arvet men Nope:) Jag KAN och jag är bra på det men jag tycker det är tråkigt.

.

På kyrkogården upptäckte vi plommonträd. Har aldrig sett dem och inte syrran heller.

Fulla av frukt.

Jättegoda 🙂

Man får väl plocka frukt på en kyrkogård?

Jag tänker att det i alla fall inte borde vara giftiga look-alike frukter för då kanske antalet gäster på källarplan ökar dramatiskt.:)

Jag proppade i mig säkert tjugo stycken, de var inte så stora, som plommontomater ungefär, och ljuvliga. Givetvis stod jag inte på en grav och plockade utan de var planterade vid vattenutkasten.

Så åkte vi hem och fortsatte plocka saker till midnatt eller så.

.

Just ja, det som rubriken syftar på då:)

Jamie ringde mig vid åtta och frågade om han fick sova över hos V. Eftersom han just nu är i en period av att sakna mig om jag går på toa så kändes det lite tveksamt. Han har aldrig sovit borta utan mig. Men han var envis och eftersom jag tycker om familjen, de är vettiga och bra, så sa jag ja.

Tänkte att jag nog får hämta honom. En stund senare ringde Jordan och ville sova hos sin kompis och fick det.

Efter nån timme slog det mig. Hur ska JAG kunna sova utan Jamie ? ?

Jag har aldrig sovit utan honom hemma ju:)

Dessutom så var Corrinda och Patricia ute och svirade och Robban är mest hos sin tjej så det var jag, Novalie, Trixie och Lovelia hemma. Va? Så få!

Givetvis kan jag sova utan Jamie och givetvis gick det alldeles utmärkt för honom att sova borta:)

Men det kändes skitkonstigt. Mina småkillar är ju alltid hemma.

Vet ni, jag tror att jag så småningom, i samma takt som ungarna flyttar ut, måste bli nån slags familjehem/fostermamma eller nåt. Jag trivs inte alls med lite folk runt mig. Kan man bli det om man är ensamstående? Och framför allt, får man ha typ 5-7 ungar?

.

Nu ska jag klippa gräset. Fast först plocka bort sakerna som står på det. Gräset är härligt långt upp på vaderna på sina ställen, och med tanke på alla äckliga fästingar jag tagit bort på djuren trots att de har olika fästingskydd så ska jag byta shortsen till långbyxor först 🙂

Och titta här då, vad jag hittar när jag ska fota gräset…

En supertiny liten mus. Stendöd. Den fjärde den här veckan.

Det är kul att ha katter ?

I samarbete med Destination Uppsala

.

Jag försöker samla ihop alla barnen ibland för att hitta på något kul. Det är inte så enkelt längre, som det var när alla var små och bodde hemma och inte hade så mycket egen vilja:)

Nu är det ett jäkla meck, men det är så värt det när vi får ihop det. Jag älskar ju att ha alla barnen med respektive och barnbarn runt omkring mig. Jag tror också att det är viktigt för familjesammanhållningen att göra saker ihop, syskonrelationen som var så naturlig när alla bodde hemma är ju inte alls på samma vis när de börjar flyga iväg. Därför uppskattar jag våra tacofredagar så mycket:) Även de som inte flyttat hemifrån ännu är svåra att få tag i, det är jobb och kompisar och andra relationer som drar.

När vi får ihop det har vi superkul. Det märks att de yngre barnen ser upp till de större och att de uppskattar att få den uppmärksamheten de får sådana här gånger.

.

Nåväl:) Vi har varit på en staycation i vår egen hemstad, i mitt fina älskade Uppsala ♥

Vi började med att gå upp ”tidigt” för vi skulle samlas utanför Fyrishov kvart i tio. Det var inga problem alls att få upp barnen, eller mig själv. Jag hade packat min lilla övernattningsväska halv två eller så på natten, för jag hade ju varit och städat hos syrran, men det var ju bara ett ombyte, en kofta och ett par skor, plus necessär:)

Syrran kom och hämtade upp några barn, och sen åkte resten med mig. Robban valde att stanna hemma, han är inte så mycket för att umgås med oss bara för att, och då kunde Doris vara hemma. Annars hade hon fått vara hos mina föräldrar. Vid Fyrishov parkerade Janelle bredvid oss och vi packade ur Jacks vagn.

Vi skulle se Titanic The Exhibition.

Alla barnen, förutom Jamie:) har sett filmen. Alla älskar den, så det här var något magiskt för dem. Jag älskar ju historia, och även jag är fascinerad av Titanic, både filmen och skeppet. Hon hittades ju 1985(? nästan säker) och det kommer jag ju ihåg. Det var ju stort ståhej, det hade ju legat på havets botten utan att någon vetat riktigt vart, i massor av år. Sjönk  år 1912.

Det här är en världsutställning som berör så djupt att det var med tårar i ögonen och gåshud på armarna som man lyssnade på berättarrösten i lurarna. Alla får varsitt par med en audioguide som man kan pausa som man vill, men takten var perfekt.

Man får inte fota eller filma där inne, och jag försökte i stället spara bilderna i hjärnan. Det var en del uppbyggda miljöer, och många montrar, med föremål från dels skeppet, dels från passagerare. Många livsöden berättades, och många slutade ju där, den där natten. Det är ju helt galet att alla hade kunnat klara sig, om det bara funnits tillräckligt med livbåtar, men Titanic skulle vara osänkbar.

Ni som sett filmen, ni vet ju storyn om Jack och Rose,  den har en sann historia bakom sig. Med en gift man som tog med sin älskarinna ombord, och han dog men hon överlevde. Han gav henne ett smycke under dagarna de hade tillsammans och det gav James Cameron idéen till sitt kärlekspar.

Ohh, nu ryser jag igen, håret på armarna står rakt upp. Det här var verkligen en sevärd utställning!

Se den om ni har minsta intresse av Titanic, av historia och om ni har möjlighet.

Den har förlängts till 1 september nu,( i Uppsala) och för vuxna kostar inträdet 185kr.

Senior 165kr

Ungdom (8-17) och student 155kr

Den är tänkt från ungefär tio år, och jag är väldigt imponerad av mina småkillar som faktiskt lyssnade och var stilla. Det tar ungefär en och en halv timme att gå runt, och sista halvtimmen var de lite gnälliga, men bara sådär så att de satte sig på varsin bänk och väntade på att vi var klara. De pratar om den nu efteråt, om hur hytterna såg ut, hur kallt vattnet måste varit, det fanns ett isblock som man kunde sätta handen på för att få en uppfattning om hur kallt vattnet var… brrr. Man fattar. Mycket väl.

På slutet finns alla namn på de som omkom, och där kändes det otroligt högtidligt att stå. På samma vis vet jag att jag kände när jag stod i Pearl Harbour, och vid World Trade Center. Det blir synbart hur många liv som gick till spillo.Eftersom det var många svenskar ombord på Titanic, både passagerare och besättning så är det många svenska namn. Där stod vi en lång stund, alla väldigt berörda.

När vi sen gick ut så var det med en känsla av sorg och alla var lite dämpade.

Men vi kikade en stund i butiken med saker, och köpte ett kort, så kändes det kul igen:)

Man kan inte deppa ihop över historien, det som skett har skett. Men man måste minnas den, för att hedra den och för att förhindra att det sker igen.

 

Vi gick tillbaka till bilarna för att hämta våra badkläder och sen gick vi in på Fyrishov.

Det är några år sen jag var här, de mindre barnen är här mellan varven, dels med skolan och dels med sin pappa. Jag har missat den renovering de gjorde för några år sen, och den nya vattenrutschbanan:)

Fyrishov är Uppsalas vattenstolthet, ett äventyrsbad med både fors och vattenrutschbanor, ( man kan tävla i vattenrutschbana, typ VM… helt galet ju, men kul!! ) man kan på sommaren bada både ute och inne. Det finns motionsbanor, en hinderbana där man kan slå på arslet som en inte så graciös valross;) eller som Jordan, hoppa från 7,5 meter i hopptornet…

Man kan även köpa badkläder och simglasögon och sånt i en butik utanför, något som var en rackarns tur då Lovelia och Novalie som lagt sina badkläder i en gemensam kasse lyckades glömma den hemma… Jag kände inte för att åka hem och hämta dem, det tar ändå rätt lång tid, så det fick helt enkelt bli nya. 149kr för Novalies baddräkt och samma för Lovelias bikini kändes ändå helt i sin ordning:)

Jack älskar att bada, och var så klart ombytt han med. Men vi skulle börja med att äta lunch så han har blöja på sig än så länge.

De flesta av oss valde pannkaka, medan några tog pasta och köttfärssås.

Jag kan lugnt rekommendera pannkisarna, de var så goda:) Pastan smakade enligt de andra mycket bra den med, och det var rejäla portioner.

Det var länge sen jag åt pannkaka, så det kändes som värsta lyxmåltiden. Och ja, är det fest får man cola till maten;)

Vi satt ute och åt, det var en strålade varm dag, så det var tur att det fanns skugga under markiserna.

Just på bilden är det mest moln i bakgrunden ser jag:) haha, men det var bara tillfälligt.

Piggelin eller kaffe som efterrätt:)

Sen placerade vi ut oss på en filt, eller två, en i skuggan för Jack och en i solen för soldyrkare.

Ungarna badade mestadels ute, men vi var in och testade lite av allt möjligt. Jamie älskar svikten, och jag stod med hjärtat i halsgropen intill. Han kan simma, men det är ju jättedjupt där.. och vatten är läskigt. Ännu mer hjärtsnörp fick jag ju när Jordan skulle upp på sju och en halv meter i hopptornet.

”Jag brukar hoppa därifrån när vi är med pappa.”

Okey… ihhh, skitläskigt ju! Han klev upp, gick med raska steg fram mot kanten, kikade ut så det var fritt i vattnet och …hoppade. Landade snyggt och prydligt och försvann långt ner för att sen dyka upp igen, gnugga vattnet ur ögonen och simma in till kanten.

Jag vill bara tillägga att jag har hoppat från sjuan, OCH tian. Men idag skulle jag inte klara av att ens gå fram till kanten. Jag har blivit höjdrädd med åren och knäna skakar och hela kroppen skriker NEEEJ:) Rättare sagt, jag bli höjdrädd och får skakiga knän av att barnen går upp och hoppar. Men det är ju bara att bita ihop och låtsas att det är i sin ordning för de ska såklart inte påverkas av mina nojor:)

De här två var i vattnet hela tiden, medan tjejerna låg och softade mest i solen.

Det är bra med Fyrishov att man kan vara både ute och inne, jag föredrar att vara ute om solen skiner såklart, men det är ju bra att kunna gå undan solen också.

Janelle babysimmade här som liten, så lokalerna känns alltid lite mysiga bara för den sakens skull:) Nostalgisk jag? Bara lite, pyttepyttelite:)

Vi var här i några timmar, badade och hade det allmänt trevligt. Framåt fyratiden så började molnen dra ihop sig och det blåste lite kyligt så då packade vi ihop oss.

Vi drog oss mot bilarna, och sen for vi vidare till hotellet vi skulle bo på.

Men nu börjar min dators batteri ta slut, så jag får be att återkomma med resten av vår staycation asap:)

Vi hörs snart! ?

 

Idag bestämde vi oss:)

Vi hänger med ut i helgen och kollar på fotboll med killarna ⚽️

Det är alldeles för kul för att låta bli, och jag ser redan fram emot att hinka Staropramen på det nyrenoverade Olearys:) Vi börjar med fredagen, så får vi se hur lördagen blir. Det känns välförtjänt 🙂

I morgon ska kidsen på speedway på kvällen och jag tror att alla har bokat med kompisar på dagen. Det blir knöligare ju äldre de blir att få ihop dem, och kunna göra något alla tillsammans. Tanken är att vi ska iväg på onsdag eller torsdag, lite oklart än på vad vi har inte bestämt oss:)

Idag har jag som de senaste dagarna ägnat mig åt flyttkaos.

Ni fattar inte hur bökigt det är att flytta ut mamma och pappa som bott i huset i 43 år och är hamstrar, till en mindre lägenhet, samtidigt som syrrans saker står överallt för att de inte går att placera ut eftersom mamma och pappas saker är i vägen ?

Det känns som att vada i kvicksand, ett steg fram och två bak. Eller kvicksand förresten? Det sjunker man ju i. Äh ni fattar:)

Men idag hade vi ett litet avbrott för vi hade bokat Cirkelfys?

Anders is back! David med, så det börjar bli ordning på torpet. Jamie ville absolut med, han är väldigt mammig och närhetskrävande just nu. Det har han iofs alltid varit, han är minstingen i familjen med allt vad det innebär:) Han och jag har ju varit, och är väldigt tajta. Han älskar att få vara med mig vad jag än gör.

Nu har jag varit borta mycket och då märker man på honom att han saknar mig. Det är lite mysigt ändå:) Men givetvis får han då haka på, tanka trygghet och närhet tills det känns bra.

Han sitter i ett hörn av salen och kikar eller så kör han bottleflip med våra vattenflaskor:)

Det gick bra att träna. Jag har tränat två pass på en månad, men sen sprungit intervaller och sådär så flåset fanns kvar. Det är annars jobbigt som fan när man har ett längre uppehåll för man tappar så snabbt. Nu känns det i främst baksida lår och rumpa, så det blir spännande att se träningsvärken sen. På onsdag kör vi David, det blir kul:)

.

Jag älskar att träna. För nån dag sen så insåg jag att det är bra precis sexton år sen jag började:)

Novalie var bebis och min granne drog med mig på gympa. Sen började jag på Friskis när Jordan var några månader och han fyller tio år i september så i tio år har jag kört styrketräning, Cirkelfys och andra pass:) Kan lugnt säga att jag aldrig mått så bra i kroppen som nu. Den är stark och kanske inte smidig som en gasell ?men i alla fall rörlig. Jag hade problem med ett knä innan jag började, det svullnade upp mellan varven och gjorde så ont att jag knappt kunde gå. Det är helt borta nu. Det är i samma knä som jag opererat flera gånger så det är svagare och känsligare, jag känner av det ibland, men då tränar jag bara lite hårdare och är noga med att stretcha så försvinner det. Det är de små stabiliserande musklerna runt knät som gör det. Samma med ryggen, jag har haft mycket problem med den, men känner otroligt sällan av den nu. Då är jag ändå sned och belastar snett men det är tillräckligt starkt i corepartiet för att orka med.

Mitt råd till alla är att börja träna. Inte för att försöka behålla nån slags evig ungdom men för att orka med att bli äldre:)

Jag vill inte bli stel och orörlig, och ha ont överallt om jag kan undvika det. Därför försöker jag hålla kroppen i trim, och utmana den att bli starkare och rörligare:)

Dessutom är det kul 🙂

Idag var det fullt under armgångsstegen så jag ville inte tränga mig in och gå mina vändor, så statusen där är oklart. Man kan alltid hoppas att man vilat sig i form:)

.

Nu ska jag sova lite. Ska bara uppdatera mig på sociala medier lite:)

Vi hörs snart, natti natti ?

Dag tio.. eller så? Jag har tappat räkningen ?

Idag släpade vi upp en stor lagerhylla på mamma och pappas nya vind, och tog ned ett badkar och en trådbacksställning från densamma. Sen körde vi förbi hemma hos mig och kastade på trädgårdsavfall och gamla trädgårdsmöbler på kärran.

Tog med Jamie och sen till tippen. Av med allt och sen käkade vi lyxshake på Max:)

Sen hängde han med oss hela kvällen, vi har skurat syrrans nya kök, mamma och pappas gamla, med tandborste ner på molekylnivå:) Jamie var superduktig. Han älskar att vara bara han med mig eller oss, och är till stor hjälp. Till sist somnade han i den soffa vi skulle åka iväg med men ändrade oss om, nu blir den nog hämtad.

Klockan var över midnatt ?

Igår när vi bar och släpade som värst så kom nån ny granne ut och snackade med mamma om vad duktiga vi är. Kanske kunde man städsla oss?

Vi har nu spunnit loss på det och jag vill stolt presentera :

PeCa’s flyttservice – vi flyttar allt, om det inte är för tungt:)

Vi gör allt, packar ihop bohag, bär det dit det ska, packar upp, skurar, städar och kan även flyttstajla lägenheter/hus.

I ärlighetens namn så ska jag helt osvenskt berätta att vi är sjukt duktiga faktiskt.? Väldigt mångkunniga. Vi har som sagt burit, men även monterat ihop säng och garderob, vi har borrat med borrhammare i stenväggar, skruvat isär ett databord och plockat ner datorer, bredband, skrivare hårddiskar och you name it, för att sen montera ihop det igen och få all teknik att fungera, bara sådär:)

Vi har sågat hål i bakstyckena på bokhyllorn för eluttag och ska förankra samma bokhyllor i väggen i morgon, med stora muskedunderborren. Sen sätter vi upp gardiner, piffar lite här och där, går ut och byter proppar, byter kontakter, lagar en trasig lampa, lyfter omkring tunga bokkartonger, rensar ett avlopp, lagar lite mat, vattnar nån blomma som ser ledsen ut, kör kärran kors och tvärs( men kan inte backa med släp, nån av oss?) letar reda på saker som försvunnit, funderar på om vi ska spackla och måla eller tapetsera, kopplar in internet, skruvar ner en takfläkt och kristallkronor, skruvar här och skruvar där. Städar. Sorterar och organiserar.

Skrattar, mycket och ofta. Nästan hela tiden faktiskt:)

Man har inte roligare än man gör sig, det är så sant som det är sagt. Men oj vad skönt det ska bli när det är klart:)

Framåt jul?

Någon undrar varför inte jag flyttar in där?

Och frågan är inte alls dum:) Men svaret är att det är alldeles för litet, och med för få rum. Eller att jag har för många barn 😉 men det tycker jag inte:)

En annan fråga är varför jag inte ligger och sover? Det är inte heller en dum fråga ?. Jag borde sova, för det är såklart samma visa i morgon. Bära, släpa, städa, organisera. Jamie följer med:)

Övriga ungar skulle göra annat på olika håll så han får dra på sina jobbarbrallor och greja lite.

Nån frågade varför jag inte svarar på frågor och tja.. svaret finns i texten ovan 🙂

Jag hinner inte. Jag har mitt fokus på flyttarna, och på att försöka få barnen att känna att de har ett bra sommarlov. Jag hinner inte tvätta håret heller 😉 Ledsen för det men det är bara tillfälligt. Jag försöker och jag läser givetvis alla kommentarer och blir glad över dem, men hinner inte alltid svara asap.

Men snart så:)

Nu ska jag slå ihop de ljusblå och sova några timmar!

Vi hörs snart ??

I natt när jag kom hem så började det regna. Sen verkar det ha kommit massor under natten för det är rejält blött ute, hundarna tar en evighet att torka :/

Vädergudarna ser ut att vilja bjussa på regn ett tag framöver och vad jag tycker om det orkar jag inte ens säga?

.

Just nu känner jag att barnen blir lite åsidosatta. Det är fan svårt att klona sig, och de här två flyttarna tar tid. Jag vill såklart hjälpa till, givetvis, samtidigt som barnen vill hitta på saker. Jag försöker jobba så snabbt som möjligt för att sen kunna ägna mig åt kidsen:)

Idag ska vi bära saker upp och ner på vinden. Ner med ett badkar upp med en fet lagerhylla. Sen ska stora tunga saker köras till tippen, sängar, soffor och säkert nåt mer. Jag ska försöka komma ihåg att vi ska ta med en del saker som står här också.

Vi måste prata lite om det här med sunt förnuft också:)

Jag blir förskräckt när jag går in i valfri barnbutik. Det finns SÅ MYCKET saker som säljs på föräldrar. Det kallas ”säkerhets-blablabla”

En del saker är suveräna, säkerhetsbygeln på barnstolar till exempel. Men en del är ju bara trams. Ett vadderat skydd man kan sätta över kranarna i badkaret till exempel, så inte barnet slår huvudet i dem. Nja… eller … så lägger man dit en handduk? Helt gratis och exakt samma funktion:) Om det nu känns som ett problem. Man gör så stora ståhej runt att madrassera in barnen idag. Hjälmar när de kryper runt/börjar gå. Förr hade vi det på sjukhuset till barnen som krampade massor så de inte skulle slå sönder sig. Alla gör såklart som de vill, men jag vänder mig dels emot att man säljer på osäkra föräldrar helt onödiga saker till svindyra priser, dels att tänka själv verkar bli mer och mer sällsynt?

Som med resesängen:)

Den klarade alla säkerhetstest de ansåg tillräckliga på 60-talet, vilket antagligen var noll?. Men därifrån till att den är farlig är ett superstort steg. Jag har mätt, det är samma avstånd mellan spjälorna som i dagens spjälsängar. Den är låg, ja. Men den står en decimeter över golvet så OM barnet klättrar ur så når de i princip ner till golvet. De faller inte lika långt som från en högre.

OM barnet skulle klättra ur, skulle det vara livsfarligt då? Nej knappast. För i alla fall jag har inte ställt den i en kemisk fabrik eller ens där det finns några farliga saker. Den står i de rum där jag utan att blinka släpper lös en bebis.

Om barnet klättrar ur så blir jag möjligen irriterad över att det inte ligger i sin säng, men farligare än så blir det inte:)

Jag har inget spjälskydd. Är det farligt?

Nej. Det är en bekvämlighetsgrej. Ingen säkerhetspryl. Om det var nödvändigt skulle det inte gå att ta bort.

Idag vill folk säkra upp sig till tänderna, och nånstans på vägen tappar man bort det sunda förnuftet. Det utnyttjar sen företagen för att sälja på folk dyra säkerhetslösningar som ofta är helt onödiga.

Jag har säkert också sådana 🙂 men just nu kommer jag inte på nån ?

Ni vet de där listorna som florerar, om hur I hela friden barn av 60-70-tal kunde överleva trots att vi inte hade säkerhetsbälten i bilen utan låg och sov i baksätet, eller att föräldrarna kedjerökte i samma bil, eller att vi inte hade annat sätt att nå folk när vi var iväg än telefonautomater, och då måste man ha en krona eller så.

Självklart är säkerhet viktigt. I trafiken vore det ju bara stenkorkat att inte använda bälte exempelvis. Att röka är ju bara så dumt på alla vis.

Man kan inte chansa med liv. Men det jag menar är att vi förlitar oss för mycket på att ”Någon” godkänt allt, och satt en Säkerhetsstämpel på det.

Och då slutar vi tänka själva.

Jag skulle såklart aldrig använda något jag bedömer som farligt, eller ens tveksamt. Speciellt inte till någon annans barn. Jag har ett stort säkerhetstänk, men även en skala, från skitfarligt till ingen fara;)

Jag tittar, klämmer, vrider och vänder och om min slutsats är att det är ofarligt så kör jag på det. Än så länge har det funkat fint:)

Olyckor kan alltid ske, med eller utan allt säkerhetstänk i världen. Man kan halka på en liten vattenpöl som runnit ner från nåns regnblöta jacka ner på golvet, och slå ihjäl sig. Man kan skålla sig på kaffet. Man kan råka ramla under en buss. Vara på fel ställe vid fel tidpunkt.

Använder man sitt sunda förnuft och tänker själv så har man ändå alltid en egen liten säkerhetsgeneral sittandes på axeln som vägledare och guide 🙂

Och nu ska jag bära badkar. Det kommer inte vara varken kul eller bekvämt?

Misstänker att det skulle kunna vara lite farligt också men tja… fram med musklerna bara 🙂

Vi hörs snart!