Sådärja, resan hemåt är påbörjad, och som vanligt gick helgen ihop med kursarna som en oljad blixt:D

Vi har haft massa skrivövningar och fått och gett respons till varandra på våra texter, som är otroligt kul och givande.

I går kväll, alltså lördag, gick vi till Torsåkers kyrka som ligger tio minuter, en kvarts promenad från skolan, och lyssnade på finska och svenska julsånger. Inte för att det var speciellt många på svenska, fokus låg helt på de finska, och om någon vet hur det kommer sig att det är så många finsktalande i och runt Kramfors berätta det gärna. Lite högre upp är det ju vanligt men ingen av oss visste varför det var så många att man kör finska julsånger. Med allt tal mellan på båda finska och svenska. Min finska är totalt obefintlig. Jag kan inte ens beställa en öl på det språket, och det är ju rätt speciellt att sitta och inte förstå. Sen kom ju allt en gång till på svenska, tack och lov.

Kyrkan är liten men pampig som sjutton. Både predikstol och orgelläktere

Jag frågade min kursare som har rötterna i Finland om hon kände igen sångerna, men det gjorde hon inte. Jag hade ju nånstans förväntat mig de sånger jag kan, fast sjungna på finska. Oavsett så var det en väldigt charmig och mysig stund där, hela kyrkan var full. Givetvis med obligatoriskt kyrkkaffe i församlingsgården efteråt:)

Vi promenerade sen hem och käkade mat, klockan var efter åtta på kvällen så det blev nåns lags baklängesmiddag:) När de andra drog sig tillbaka så klädde jag på mig och gick ut en sväng. Det gjorde jag även på fredagskvällen, det är väldigt skönt att få röra på sig, bara traska på med lurar i öronen och sträcka ut. Inte för att det finns speciellt många vägar att gå, men det är skapligt upplyst i alla fall:)

Jag var nere vid älven både fredag och lördag.

Båda gångerna var jag fascinerad över hur tyst och mörkt det var. Båda gångerna hoppade jag sen högt av plötsliga ljud:D och gick hemåt med rappa steg;) Tänkte att det finns säkert galningar eller björnar här också. Eller bjärven kanske;)

Jag är inte speciellt rädd för folk, det är jag inte, men eftersom det blivit som det blivit i vår värld, så inser ju även jag att jag borde vara försiktig. Jag borde inte ge mig ut helt ensam när ingen vet att jag gjort det. Det är inte helt smart. Men ändå gör jag det:)

Sen vågade jag inte gå mer än ut en bit på bryggan vid älven för tänk om jag ramlade i? Eller vid bron där de höll på att byta väggtrumma och det stod en grävmaskin i vägen. Sist vi var där var det faktiskt hål i marken i den bron. Det vore ju trist att ramla i och frysa fast;) hittas till våren eller så.

 

Jaja, jag klarade mig och fick ihop mina steg som jag tänkt:) Idag är det den sista november och i morgon går vi alltså in i årets sista månad, hur galet är inte det då? December är ju min månad, jag fyller alltså år om tio dagar, på Nobeldagen, det har jag inte riktigt hunnit ta in än. Jag är som vanligt några månader senare mentalt, vilket ställer till det. Å andra sidan verkar det gälla även flyttfåglarna. Vi såg en superstor flock kanadagäss vid kyrkan idag som sen flög iväg under högljutt skrikande. De måste ju rimligen vara sena iväg? De kanske också är kvar i september?:D

December. Hoppas kidsen hemma ställt upp det sista inför advent, det allra mesta har jag redan fixat, och har de inte gjort nåt så skiter jag i det:) Jag har fint där jag vill ha det, om de inte vill ha nåt på sina rum är deras sak. Deras adventskalendrar hänger redan uppe och paketen är klara, de får var och en hänga upp själva:)

Jag tänker bara glida in hemma, slå mig ner i soffan och kanske dricka lite glögg. Jag har gjort det redan idag iofs, vi avslutade dagen med det, men glögg är gott.

Jag ska ta och skriva lite annat nu också tänkte jag, innan jag blir alldeles för trött och måste sova:)

Vi hörs snart:)

Jag bor, som kanske de flesta vet, i Uppsala. Inte mitt i utan en bit utanför, men det är ett samhälle. Att bo i eller vid en storstad innebär att det aldrig blir riktigt mörkt och det blir aldrig riktigt tyst. Det är ljus och ljud hela tiden, man vänjer sig vid det och tycker det är tyst, men ack så man bedrar sig;)

Här i Hola, utanför Kramfors, är det becksvart och tyst som i graven, och det är oerhört vilsamt för både öronen, ögonen och själen:)

Jag åkte i går morse, men egentligen känns det som mitt i natten, tåget går 04.28, och det är så pass tidigt att det inte går buss. Alternativen är att gå, cykla, ta egen bil, taxi eller få skjuts. Jag har en väldigt snäll son som skjutsar mig ♥ Jag har också en syster som erbjuder sig om inte han kan. Så jobbar vi i min familj:) Robban som är värsta nattugglan och inte börjar jobba förrän långt efter lunch när han kör hemglassbilen, valde att stanna uppe hela natten, för att sen gå och sova efteråt. I den mån han nu hann det just den här gången, för inte nog med att jag bad honom skjutsa mig i okristlig tidig morgontimme, jag hade också bokat in min bil för besiktning, som han fick sköta:D Jag hatar att besikta bilen, det är ett enormt stresspåslag som jag gärna undviker och han får ta båda våra bilar. Jag bokar, han besiktar. Han meddelade mig senare resultatet:D

Nåväl, jag hade lite för mycket att göra kvällen innan så jag kom i säng en bra bit över midnatt och klockan stod på halv fyra… tror nån att jag kunde somna? Nope, inte direkt. Vaknade sen vid två av att det var för varmt, och då låg lilla Sally som vanligt väldigt nära. Det är alldeles för mysigt för att göra något åt, men jag gläntade lite på täcket och lyckades somna om en liten stund, men strax efter tre vaknade jag.

Klev upp och gjorde mig i ordning. Jag har alltid valt kläder kvällen innan om jag ska iväg, och de är inte diskutabla, det jag valt är det jag använder. Samma med resväskan, den är packad och klar, stängd och låst och inget mer läggs i. Saker som jag behöver in i det sista, som laddaren, läggs i ryggsäcken. Sen har jag även tagit med matlåda den här gången, och den tog jag direkt från frysen i en kylväska. Ute ösregnade det, och eftersom tåget sist gick från spår ett, och jag då kom på andra sidan och fick gå runt hela, så bad jag Robban släppa av mig på den sidan, då skulle det bli kanon att bara hoppa på.

Men, även fast det var samma avgång, samma bolag, så gick tåget givetjävlavis från spår 2. Vilket inte direkt är en snabb förflyttning i Uppsala. Vår station är liten men nog fan är det långt att ta sig, i det här fallet finns ingen trappa, den tiden på dygnet är själva resecentrumhuset stängt där det finns en trappa så alternativen är hiss eller att gå femtio meter ner för en lutande backe och sen tillbaka, plus en bra bit till. Jag siktade på hissen, åker absolut aldrig den för de är sunkiga, men nu hade jag ju en aning tidsbrist, så tryckte upp den. Och hoppade högt när jag såg en man ligga och sova, tror jag, i den. Jag är inte feg, men att kliva in i en hiss till en person som jag inte vet status på, det gör jag inte. Absolut inte den tiden på morgonen när det är glest med folk. Alltså fick jag vackert rusa ner och upp och med andan i halsen, det är så jäkla besvärligt att springa med bagage!, så kom jag upp på rätt perrong, och tåget rullade in efter en minut, hann knappt stanna till innan det åkte igen. Pust.

Jag tycker det är ovärdigt en stad som Uppsala, med ambitioner att vara den bästa det och det och det staden, (bästa cykelstad, bästa äldrestad osv, inget kan vara mer fel) att inte lägga resurser på att få ”bort” alla uteliggare. I stället för att lägga 20+ miljarder på en sketen spårväg, så kan man se till så alla har en säng att sova i, på ett tryggt ställe. Först. Det är fan inte okey med den ökade mängden uteliggare. Tycker jag.

Jag sjönk ner på min plats, satte i lurar och drog en sjal över huvudet och försökte sova. Det gick ju inte så bra, men lite slumrade jag iaf. I Sundsvall är det byte, och när jag reste mig såg jag min kursare som satt några säten längre bak, henne hade jag inte sett när jag klev på, och hon hade ju ingen chans att se mig under sjalen:) Nu snackade vi lite innan jag tog min väska och gick. Jag hade bestämt med en annan kursare att hoppa av i Sundsvall där hon bodde över natten på hotell, för att åka med henne resten av vägen, hon körde bil. Anledningen till det är att man inte kommer till Hola i tid om man inte får skjuts från Kramfors på nåt vis, och likaväl som hon hämtade mig där, kunde ju jag kliva av där:)

Jag tog rygg på några Sj-personalare och gled in genom en grind, tyckte det var ett lite knepigt område, men såg en skylt med ett hotellnamn skymta på andra sidan och var helt övertygad om att jag skulle komma fram den vägen. Man kan säga att det gjorde jag inte. Efter att ha dragit min väska i snömodd och duggregn genom hela området så kom jag fram till en grind, som var låst. Jättelåst, fanns inte en chans att ta sig genom den. Nähä. Men vafan då? Jag gick tillbaka, dragandes på rullväskan, svärandes, och svängde av en annan väg mellan två hus, men det såg inte riktigt bra ut där heller så när jag såg en kille komma i arbetskläder så hejdade jag honom.
”Godmorgon, får jag fråga dig?”

”Ja, absolut”, sa den väldigt stilige mannen och log vänligt, ”Fråga på du.”

”Hur kommer jag till Hotell Knaust?”

Han såg så förvirrad ut att jag fattade direkt hur fel jag var, och det var ju bara förnamnet för jag hade tagit mig in på ett låst område, så inte nog med att han fick ge mig en vägbeskrivning, det låg åt helt andra hållet;) så fick han också ringa och låsa upp grinden. Hm, pinsamt.

Jag slog på GPS och messade min kursare att jag var på väg, och hon skrattade glatt och sa att hon just funderade över vart jag tagit vägen. Tio minuter senare slog jag mig ner hos henne i matsalen och drack en kopp kaffe. Vilket tjusigt hotell va?

Jösses så vackert:)

Hon checkade ut och sen gick vi till hennes bil och påbörjade vår färd. Det skulle ta ungefär 1, 5 timmar, och det gjorde det nog. Vi fick stanna och fylla på spolarvätska för det hade varit grisväder kvällen innan, och trafikstudion rapporterade om flera lastbilar som stod på tvären över vägen vid Ullånger. Vi kollade var det låg, och kunde nöjt konstatera att det var bortanför Kramfors från oss sett så vi slapp. Däremot hamnade flera av våra kursare i evighetsköer.

Väl framme så hämtade vi våra rumsnycklar och tog en kopp kaffe, det är ändå det viktigaste:) Efter det drog vi snabbt iväg till vår huslänga och dumpade bagaget och tillbaka för att ha vår första lektion:)

Nu ska jag sova, eller först kolla på ett avsnitt av senaste säsongen av The Witcher, och försöka acceptera Liam Hemsworth som Geralt, vilket är typ omöjligt. Det finns bara en sann Geralt och det är Henry Cavill. Så är det med det:)

Natti natti:)

 

Reklam och Annonslänk för Cellbes

Idag är det Black friday och idag har Cellbes upp till 70%

Och fri frakt 🙂

Så bra, sånt fyndläge, kanske på en fleece?

Eller de bruna manchesterbyxorna

Det finns så mycket!! In med er och kika 🙂

Jag sitter på tåget på väg upp till Hola, startade dagen klockan 03.15 😅 så det blir en lång dag för mig idag 🙂

Hörs snart!

En av årets tråkigaste månader brukar man kalla november, och inte är den ju den muntraste göken i samlingen:D Rent personligen så är det nog mer februari som är seg, där börjar liksom föregående års solreserver vara totalt slut. De år vi haft en fin sommar vill säga, men somrar som i år, då tar det slut redan efter jul;)

Jag har väl accepterat att det är segt på vintern helt enkelt och försöker väl mest bara ta mig igenom den. Men det är trögt. Jag är trött hela tiden. När det aldrig blir ljust om dagarna, då är det som att ögonlocken hänger som rullgardiner. I måndags satt jag  på kursträff på Teams, den börjar 13.00 och då var det ljust ute. Jag satt vid ett fönster och allt eftersom ljuset försvann blev jag tröttare och tröttare, blinkade tusen gånger i minuten och hade svårt att hålla koncentrationen. Trots att det var jäkligt intressant! Klockan 16.00 var träffen slut och det var mörkt ute. Det är ju inte okey nånstans egentligen att bara ha några få timmars dagsljus, det är ju inte min egen åsikt, utan forskningen talar ju om för oss att vi behöver mer ljus. Och vad kan vi göra åt det här i Sverige? Inte ett skit. Utom att klaga lite:)

I helgen åker jag till Hola, på kursträff och det ser jag fram emot mycket. Fredagen efter det ska jag på Roxette, lördagen är det fotboll med killarna, och sen är det ju december med allt vad det innebär. Jag försöker ha kul saker att se fram emot:) Det underlättar. Att kursträffen är just den här helgen suger lite dock, eftersom det är är första advent. Jag har en del att styra med innan jag åker, och just nu ser köket ut som om nån tomtenisse lämnat sin plats i tomteverkstaden i affekt, bara kastat saker omkring sig;)

Om man hittar ett litet hörn på bordet som är nästan fritt från julsaker så får man placera sin kaffekopp där:)

I måndags var jag och syrran till mamma och slog in alla paketen till ungarnas adventskalendrar. Det tar sin lilla tid kan man säga:D

I år var vi snabba på att lägga ner i de olika påsarna, så jag hann inte med att fota, bilden är från förra året.

Jamie höll på att hänga upp sina paket:)

Vi har nio kalendrar att göra. Mamma har ju gjort alla kalendrarna och sen ska de fyllas på varje år. Vi kör billigt och mycket godis, nivån är låg, och det är där jag tycker att man ska lägga sig om man vill göra en kalender. Om man börjar med att det i varje paket ska vara något ”bra” så är man snart uppe i hundratals kronor per kalender, och barnet förväntar sig samma sak, om inte bättre, nästa år, och vips är förväntningarna sky high och priset likaså. Vi letar småsaker, som ändå går åt, som ansiktsmasker, eller tandborstar, eller hårsnoddar, och sen blir det chokladbitar, tuggummin, kolor osv. Den som anser att det är förkastligt med godis varje dag kan ta och sätta sig på händerna, för det handlar om ytterst lite och under en väldigt begränsad tid på året.

Men att slå in saker tar tid, oavsett vad det är, och ett supertips är at använda sig av folie. Konstiga former blir ändå fina liksom:) Vi tycker iofs att det är finare med riktigt inslagna och så blir det. Förra året skickade vi det här till Corrinda:)

Hos mamma så bjuder hon alltid på mat, och det är alltid vi som beställer, samma sak:) En fläskfilé i ugn med champinjoner som hon hävdar att hon aldrig gjort, men som vi minns från ungdomen.

Den är så god! Fråga inte om recept för hon bara gör, men jag tror hon skivade fläskfilén först, sen stekte, la i form och nån form av sås och champinjoner på burk. In och gratinera, fast tydligen utan ost … det kanske hon brukar ha, men inte säkert:) Serveras med kokt potatis som jag inte tycker om om jag inte får sås till:) Det är så gott, så gott, så gott:)

Vi höll på långt in på natten och var inte hemma förrän efter 01. Igår skickade vi paket med paket:) till Jack och till Corrinda, de som inte bor i Uppsala.

Det känns som att lite av det som ska göras är klart, bara resten kvar:)

Jag ska snart åka och träna, och efter det ska jag hämta en gardinstång på Ikea. Vårat Ikea är ju stängt pga byggfel så de ska åtgärda, och givetvis fanns inte den gardinstången i den tillfälliga butiken utan jag fick beställa i Click och collekt. Jag flyttade nämligen ut två gardinstångsfästen natten mellan söndag och måndag när jag fick feeling, men glömde den lilla detaljen att den stång jag hade kanske var för kort, vilket den ju var… Det där är typiskt. När man får ändan ur och gör nåt man tänkt på länge, och så ha man inte tänkt riktigt hela vägen;) Jag ”skulle bara” städa ett rum och så blev det sådär:)

Nu ska jag gå och byta om, vi hörs snart igen:)

 

Söndagen är snart slut och här sitter jag och funderar på att gå och sova kanske. Inte helt säkert;)

Vädret utanför fönstret är grått, fast det är kolsvart så märks det, känns i luften även inomhus, att det är grått ute;) och den lilla snö vi fick försvann på ett kick. Det har regnat och varit hög luftfuktighet och det är sådär rått och äckligt i luften. När minusgraderna dundrade in så försvann det fuktiga i luften och det blev enklare att klä sig. Kall fukt och gärna blåst måste vara det mest hopplösa för att hitta rätt kläder? Vi kommer ju ha det såhär hela vintern, det pendlar mellan minus och plusgrader och det är tröttsamt, tar på  sinnet. Men men, så är det.

I lördags var syrran och jag ute och handlade det sista inför adventskalendrarna, och nu ska vi hem till mamma i morgon och slå in alla paketen. Alla 216 stycken:D Det brukar vara trevligt ändå, vi sitter där och slår in, skrattar och så bjuder mamma på fläskfilé i ugn med champinjoner. Något hon själv anser att hon aaaldrig gjort, men som syrran och jag älskar och har ätit hemma många gånger:)

När vi var klara med det åkte jag hem och då var Patricia här, så vi babblade på i några timmar innan hon åkte hem och jag gjorde mig i ordning för att träffa Helen och kompisarna nere på stan. Vi möttes upp på Kaliber Room, som är nån förgrening av Kaliber Bar som är en rockpub, och tydligen är det en del spelningar på båda ställena. Det var trevligt, men jag har en del att säga om priserna. En flaska Ginger Joe, som är Ginger beer, med 4% alkohol, kostade, och håll i er nu – 89spänn! För helvete? Den kostar 21,50 på bolaget. Jag kommer inte dricka den igen, det kan man lugnt säga;)

Vi hade inte tänkt lyssna på spelningen, fattade ju att det var nåt röjigt hårdrocksband och det är inte Helens grej direkt, och även om jag inte tyckte att de var dåliga, så kände jag inte för att lyssna på nåt jag aldrig hört och inte kände att jag blev förtjust i. Det var röjigt och helt ok, men nja;)

Vi gick ”hem” till DogBar i stället, och där hade det också varit spelning med tuffa grabbar, nåt vi valt bort med flit, och det var inte så mycket folk vi kände igen. Efter att ha snackat en stund hamnade vi sen på Etage. Jag fattar inte varför jag inte åker hem i stället:D För det är oftast inte kul. Det är karaoke, och antingen är det, som i går, folk som kan sjunga och då är det ju rätt trevligt, eller så är det folk som inte alls kan ta en ton och då – är det bara plågsamt.

Hur som helst ligger det på vägen till bussen och man kan slinka in en stund. Nu joinade Trixie oss en stund, hon hade jobbat och sen träffat några kompisar, och ville kolla upp morsan innan hon åkte hem:)

När jag kom hem sen var jag hungrig, och skulle äta en macka. Jag hade tidigare på dagen kokat ägg, som stod i kallt vatten, redo att skalas. Jag gjorde i ordning och käkade min macka. Sen dundrade det till bakom ryggen och det skvätte vatten i hela köket, för då hade ju bebis-Sally, kattungen, hoppat upp och lyckades välta ner kastrullen med kallt vatten och ägg på golvet:/ Det var ju exakt det jag var sugen på där klockan kvart i tre på natten. Men det var ju bara att hämta moppen och torka upp vattnet. Sen gick jag och la mig, och då kommer hon alltid och kurar ihop sig hos mig. Antingen mot min mage eller mot ryggen, och det är så mysigt. En natt här för inte allt för länge sen hade jag Sellman på fötterna, Sakina på magen och Sally låg tätt intill, hur härligt som helst♥

Idag då, jo men söndagen har gått i städandets tecken. Först långt frukost och försöka kvickna till, sen en långpromenad med Doris i tråkvädret och sen var det dags. Jag håller på att tvätta soffkuddarna, och har packat upp min resväska;) sorterat tvätt, tvättat och glider runt och liksom bara ställer saker på rätt ställe. Jag har också satt på batteriladdaren på mitt batteri i bilen som tydligen var kasst, enligt Jimpa. När han tog den för att kolla igenom det, startade den inte när han skulle hem, och han beordrade mig att sätta dit den. Det har jag nu lydigt gjort, men jag tänker inte genomlida en vinter med ett dåligt batteri, så det måste jag se till att byta.

I morgon är det måndag igen, en ny vecka börjar och jag har tider att passa hela tiden, fattar inte hur jag ska få ihop det men det löser sig nog i slutänden. Utan bil är det lite bökigt, vet inte om jag sa det, men min tuta är pajjo, och ska lagas, och det involverade på nåt sätt lyset. Utan lyse blir polisen arg på en och det är också inte skitkul att köra i mörket utan strålkastare;)

Jaja. Det som inte dödar härdar. På fredag åker jag till Hola igen, och innan dess ska jag ha fixat adventsfint, kommer bli på gärsgårn;)

Nu infaller ju också Black Week, och sen Black friday. Jag kommer ha utkik på en del saker jag haft span på, jag vet att syrran siktar på att byta sitt abonnemang på bredband och det är ju smart. Jag är låst till februari, men kan kanske beställa ett och få det påkopplat då. Jag tänker nämligen inte vara en trogen kund hos nån som inte uppskattar det utan låter de gamla kunderna betala shitloads och erbjuder nykundsrabatter till nya kunder. Glöm det. Jag byter. Syrran byter. Och tjänar tusenlappar varje år.

Jag byter både mobil och bredband. Förra gången skulle jag, från att ha betalat 149kr/mån,(1788kr per år) plötsligt betala 529kr/månaden, (6348kr per år)för samma tjänst? Fyratusen mer?Totalt orimligt. Jag ringer alltid upp mitt bolag först och säger att jag tänker säga upp det om jag inte får nykundsrabatten, ofta får man det, men förra året kunde de inte göra det av nån anledning och jag sa Tack och hej, leverpastej, och så bytte jag:) Nu har jag typ Bredband2 eller nåt, och de gör ju jobbet, men varken bättre eller sämre än vad jag hade. Få se vad de säger sen, men får jag inte som jag vill så byter jag. Jag vägrar att bli utnyttjad eller scammad, för det är vad jag anser att det är.

Jag har lite olika saker jag vill ha och kollar alltid in just nu för vem vill inte spara pengar? Jag erkänner villigt att jag får panik och blir tokig också över att behöva leta runt, men det är det ju värt. Jag kommer dela med mig av det jag tycker är bra här, take it or leave it:)

Nu ska jag sova! Hörs i morgon:)

… så vill jag bara säga att jag avskyr att besikta bilen.

Vet ni vad Bilprovningen ska ha för en vanlig sketen rutinbesiktning?  749kr. Sjuhundrafyrtionio spänn! Sen gör de nedslag på skitsaker så man måste komma tillbaka och betala lika mkt en gång till.

Fy fan.

Jag vet ju att det alltid finns rabattkoder, och nu ska jag betala 519kr. Och så blir jag sur för det. För varför ska det vara på det viset? Varför ska man hela tiden behöva leta efter rabattkoder till saker som man måste göra? En sak om det handlar om extrapris på kexchoklad eller en 25%are på valfritt företag, men på bilprovningen?

Dessutom, man släppte på monopolet för att öka konkurrensen och göra det billigare för kunden, dvs vi, men i stället är det nu dubbelt så dyrt som då det var statligt.

Att besikta bilen är inte frivilligt, du måste göra det. Om de i stället för att skicka ut miljoners vykort med rabattkoder på, sänkte priset för alla, så skulle det vara bättre. Nu ska vykort tillverkas, med skogsavverkning, sen tryckas, skickas och hanteras. Det lär ju inte vara gratis direkt. Alla bilprovningar gör på samma sätt, skickar vykort med rabattkoder. Och alla kostar skjortan och ena njuren.

Jag kom dessutom på idag att jag skulle fråga Jimpa om min tuta som liksom funkar när jag inte har slagit på helljus, men med det så är den tyst. Eftersom jag tutar ungefär en gång i halvåret, och då oftast på nåt av mina barn;) så kommer ju inte jag ihåg det där. Han kollade, och givetvis var nån sladd nånstans av, och när de öppnade för att kolla – jamen då gick ju ännu en av. Så nu har jag inget lyse heller, och ingen tuta:D Han ska beställa ny grej och fixa nästa vecka, men det innebär att jag måste omboka tiden.

Och jag måste också låna syrrans bil i morgon för då ska jag och Jamie till tandläkaren. Igen.

Han hade en tid igår för att kolla upp tänderna efter det där knät han fick i ansiktet för ett tag sen, och sen hade han en tid i morgon hos tandhygienist. I går morse ringde de från tandläkaren men jag missade det, när jag såg det noterade jag att de skickat ännu en tid, i februari. Jag tänkte inte mer på det, de brukar alltid skicka sms om de avbokar, vilket sker typ varannan gång.

När vi sen tagit oss dit, parkerat och suttit och väntat i bilen en stund, så hade vi ingen tid bokad? Eh va? Tjejen i receptionen konstaterade att Henrik är sjuk. Henrik är tandläkaren vi skulle träffa. Hon såg ju att de inte bokat av tiden och bad tusen gånger om ursäkt och vad ska man göra? Han är ju sjuk. Men varför de bokat om den tiden till i februari kunde hon inte förstå, när jag påtalade det. Det känns ju väldigt sent att åtgärda något om det skulle behövas. Jag frågade om det möjligen var så att det fanns en tid hos Henrik på fredag runt 14.30, då han ska dit ändå, och jo, han hade en 13.20. Så, det blir till att vänta en timme mellan. Vad vi ska göra då vete sjutton, men nåt roar vi oss väl med. Vi hinner ju inte så mkt mer än fram och tillbaka på stan.

Ja, så kan det bli.

 

Har ni fått massa snö? Här är det ett tunt vitt täcke och det räcker alldeles utmärkt. Det blev ljust och det är mer än nog. Jag blir svettig bara av tanken på att skotta, och jag hatar, på allvar alltså, att inte bara kunna ta bilen, utan den ska värmas upp, skrapas fram och eventuellt också skottas ut ur en snöhög. Må vintern bli kort och snöfattig!

Ingen kan ju köra bil heller när det blir vinter, samma visa varenda år, och det börjar ju bli en aning tröttsamt;)

Bussarna ställs in, bilar står på tvären, ingen kommer fram, och jag undrar varför? Bilarna idag är små tekniska monster, som man knappt behöver veta vad som är fram eller bak på, de kör själva, fickparkerar själv och säger till om precis allt. Inte som på dåtiden när man var tvungen att tänka till och använda hjärnan och det sunda förnuftet. Det är väl där det felar som vanligt, misstänker jag. Folk idag lider generellt brist på just sunt förnuft. Det är som att de tappat hjärnorna.

Alla vill ha full service utan att ge något i retur, ingen tänker på sin nästa och fan vad jag klagar idag :D:D:D

Jag fryser, det är nog det som är felet.

Jag tar om! Nu kör vi glatt och tjimmigt:)

I lördags var vi först nere på Vaksalatorg och demonstrerade mot spårvägen. Det är långt ifrån glatt, så det hoppar vi över:)

Sen åkte vi hem och tanken var att jag skulle sova middag en stund för vi skulle träffa fotbollskompisarna på kvällen för att först ta en sväng och kika på de olika ljuskonstverken som vi har just nu i Uppsala, och sen kolla fotboll.

Vi möttes upp och gick en runda, de första verken var coola, som det här, massa trådar som belyses så det såg ut som norrsken.

Svårt att fånga på bild så jag lät bli:)

Sen har vi som tradition, vi har gjort det här en gång tidigare tillsammans:) att ta en paus med varm, alkoholhaltig dryck. Förra gången var det glögg, nu gjorde syrran en termos Irish Coffe:D

Receptet på det är kaffe, råsocker och whiskey i en termos, hon hade tänkt mäta noga men fick sen bråttom och skvimpade i på en höft. En tetra grädde som vi skakade deluxe och hällde över. Skål och drick:) Och jäklar så gott! Det var en aning kyligt, och det värmde finfint. Ska man ta efter det här, bör man lämna bilen hemma. Och antagligen får man inte dricka alkoholhaltiga drycker där, men lite civil olydnad lider ingen av;)

Vidare till O´Learys och Sverige mot Schweiz. Dansken har ju fått kicken som förbundskapten, ganska mycket för sent, och om de fattat från början att man inte kan ha en dansk att styra över svenskar, så hade vi kanske inte slutat sist i gruppen med en enda poäng. Nu kör vi Graham Potter och ser om han har nån magisk effekt att ta till;) Ingen han visade i lördags förvisso, men de spelade åtminstone en skapligt kul fotboll. Nog för att jag ledsnade och slutade kolla och ägnade mig mer åt att snacka efter första halvlek, men det var ju inte som att man missade nåt.

Vi satt kvar tills de stängde och hade som alltid ofantligt trevligt:) Sen var det buss hem, och där hade ju Novalie kommit hem från England:D Ja jag vet, en usel mamma som inte är hemma och tar emot henne, men nu var det här bestämt sen evigheter och hennes hemresa planerades efteråt:)

Vi satt kvar i köket i en evighet och babblade, och det var ju så mysigt att äntligen ha henne hemma ♥

Söndag morgon, jag vaknade onödigt tidigt, tror jag gick och la mig vid halv fyra, men jag var pigg och klev upp. Käkade frukost och drack flera stora koppar kaffe bara för att jag kunde. I London drack jag knappt något alls, det var en bråkdel av de kannor jag häller i mig hemma, men jag märker absolut ingen skillnad. Jag kan utan problem avstå kaffe, men finns det så dricker jag gärna, om det är gott.

Sen var det dags att aktivera sig och jag drog på jobbarbrallor och jacka och gick ut för att förbereda det sista inför vintern. Ta bort glasborden ute, sätta upp julbelysning, ta undan krukor, ställa in cyklar, sopa bort vindruvor och kratta löv, osv i resten av dagen. Lyssnade såklart på bok under tiden, vilket är det bästa som finns. När jag behöver tänka till om något, så får jag stänga av dock;)

Sen har veckan rullat på i överljudsfart. Det är ju redan torsdag kväll liksom! Jag har haft kursträffar, skrivit ganska många sidor, fixat en hel del med en hel del, och hunnit med både tandläkare och handlat. I måndags tränade vi också, efter att ha varit sjuk och sen på resande fot var det första passet på länge.

Kan säga att vi kanske borde hållit oss till det vanliga vi brukar göra, med lågintensivt och många repetitioner. I stället körde vi rätt tungt men ändå många repetitioner, plus att vi la till gummiband… så det blev ett killer-pass:D

Kände redan direkt efter passet att det tog, och när vi klev in i hallen på ett cirkelfyspass dagen efter så kände man att man hade muskler, de skrek högt;) Veckan har förflutit med grimaser när man ska sätta sig ner, att gå på toa är lika med plågsamt och tja, träningsvärken är på riktigt;) Nu börjar det ordna upp sig och det är trevligt.

Ja det var väl det jag hade på hjärtat idag:)

Hoppas ni inte är insnöade eller ute på vägarna och far, ta det försiktigt och nu är det helt okej att dricka glögg, så det ska jag göra nu:)

Glögg och några avsnitt av Supernatural, det blir inte bättre än så:)

Natti natti:)

Att åka hem är alltid bitterljuvt. Jag trivs så väldigt bra i London, det är en fin stad, och det är enkelt när man förstår språket. Nån gång skulle jag vilja stanna längre, någon, eller några månader. Samma i USA. Men för nu så fick vi ge oss.

Vi körde samma procedur som vanligt, upp, duscha, äta och packa om. Utcheckning var klockan 12, och då bestämde vi att vi skulle lämna rummet senast halv. Vi skulle kliva upp 9.15, äta frukost 10.15 och vara klara 11.30, och vi låg lite före i vårt schema hela tiden:)

Checkade ut, och såg att hotellet även månar om de fyrbenta gästerna

Kvällen innan hade vi hittat en godisvagn! Bara att ta för sig, så det gjorde vi såklart. I små, små strutar kunde man plocka i några bitar.

Sånt här gillar man ju som gäst, på kanten fanns det vatten med lime och vad det nu var också. Det smakade vi aldrig eftersom det säkert var kranvatten och det är ju som sagt inte gott.

Vi bad att få ställa in våra väskor i bagagerummet, gjorde det och sen gick vi en sista gång ner på stan, i Hammersmith. Det regnade, började kvällen innan och stora tunga droppar föll i skallen på en, så paraplyerna kom väl till pass. Det upphörde sen, tacksamt nog.

Här inne hade vi tänkt äta middag, men när de inte skriver ut priserna på menyn utanför, då vet man att det svider i plånboken;)

Vi gick in på Marks n`Spencer och kikade runt lite, sen drog vi en repa i de butiker vi redan varit inne i:) När jag skriver det såhär verkar det som vi inte gjorde annat, men det gjorde vi faktiskt.

Sådana här defibrillatorer står det med jämna mellanrum överallt. Det gillar man ju för när ett hjärtstopp sker är tiden avgörande, och genom att strössla med hjärtstartare överallt förhindrar man garanterat att folk inte klarar sig.

När vi var färdiga gick vi tillbaka till hotellet och hämtade bagaget, gick på toa och tog oss ner i tunnelbanan.

För sista gången, bye bye Hammersmith, jag återser dig mer än gärna:)

Vi behövde ju inte byta tåg på väg till Heathrow, utan det var bara att luta sig tillbaka. Vi trodde att det skulle bli väldigt trångt och fullt och stod längst bak i en vagn och lutade oss mot sådana där som man liksom bara stödjer sig mot, för att ta så lite plats som möjligt, men med facit i hand hade vi kunnat breda ut oss deluxe:)

Mamma fick sitta:

Samma väg tillbaka som vi kom i tisdags. På flygplatsen letade vi reda på SAS, eller det behövde vi inte för det var det första som vi såg när vi klev ur hissen:) Vi checkade in väskorna och sen gick vi en repa i taxfree. Inget är billigt längre, även om spriten är i stora flaskor, så literpriset blir mindre än hemma, så lockade inget. Vi ville ha något till Robban som så snällt skulle komma och hämta oss också från Arlanda. Vår tanke var att ta tåget, men sen kändes det så bökigt med tunga väskor, plus att det är ju en extra avgift för att få kliva av/på just på Arlanda då nån annan äger marken, tror den är på 125kr per person. Det är en principsak att inte betala det om man kan undvika det;)

Robban jobbade  till runt 22, men vi kunde ju vänta.

Vi hittade till sist stora chokladkakor, en med smak av Biscoff som är svingott och en såndär med luftbubblor som smakar mint.

Eftersom ingen av oss varit hungrig ”hemma”, där vi tänkt äta, så ändrade vi det till flygplatsen och gick en vända för att kolla utbudet. Vi fastnade för en Sushi där rätterna åkte runt i små bubblor på ett band:)

Jag har sett det på tv, men aldrig i verkligheten och jäklar vad roligt det var:) Bandet går i krokar runt hela restaurangen och man plockar det man vill ha direkt till sitt bord.

Färgen på tallriken talar om vad det kostar, det var från jag tror 4 pund upp till 9,50. Märkningslapparna är tiden de kasseras om de inte ätits upp. Kockarna stod mitt i det här och tillagade maten.

Jag älskar sushi! Det är något av det bästa jag vet, speciellt sån här helt vanlig enkel, och jag kan peta i mig hur många bitar som helst. Den här var otroligt god! Det var en lagom stark wasabi till och en soja som var mumsfillibabba. Totalt kostade det runt 700kronor tror jag, ink dryck. Men då var vi faktiskt mätta också. Jag fyller år i december och då tänker jag att jag ska ”unna mig” en riktigt stor sushi:) Barnen kan med fördel komma ihåg det och ge mig det i present:D

Vi åt i godan ro, och sen tog vi oss mot gaten. Vårt plan var en halvtimme sent redan när vi kom, men vi gick ombord som aviserat. Sen blev vi sittande nästan en timme ombord vid gaten, för de skulle kolla nåt. Först visste inte kapten vad, sen berättade han att det var nån väska de hade problem att lasta, sen var det en väska som de behövde kolla närmare på, och när de kom körande med en sådär trappa, så var jag övertygad om att vi skulle behöva utrymma. Men icke så, det var en rutinkoll som de gör med jämna mellanrum och då informeras tydligen inte personalen.Rimligt ändå, så det inte blir nåt fusk:)

Alla flygplatser har slot-tider, dvs varje plan har en specifik tid att förhålla sig till när de ska lyfta/landa. Om det blir förseningar blir det kö, och kostar flygbolagen massa pengar. Nu hamnade vi i en lång kö av plan som skulle upp före oss, men till sist så åkte vi.

Kaffe ombord och sen sov jag som vanligt:) Flygningen tog ungefär en kvart, kändes det som. Han flög in massor av tid, det var fint väder och inga problem, och vi landade en timme sena på Arlanda.

Av, in på toa, passkontroll, hämta väskor och sen ut på parkeringen där Robban precis rullat in. Han hade flightnumret så han kunde ha koll hemifrån. Svedavias hemsida är ett bra tips för att se ankommande/avgående. Där kollar jag alltid när jag ska hämta/lämna nån:)

Så var vi hemma igen då. Kallt som fan, minus två grader och friskt;) Skjutsade hem mamma och syrran och sen satt jag i köket och pratade länge med kidsen innan jag slutligen vek ner mig strax efter två på natten:)

London – du var som alltid vänligt mot oss! På snart återseende:)