Snön vräker ner och det ser inte direkt ut som att det tänker sluta i närtid. Jag tycker snö är otroligt vackert, det gör jag, men det finns ett stort MEN, och det är att jag fullkomligen avskyr att behöva skotta. Det är härliga noll grader också, så det lär ju vara tungt som ett jävla as. Jag tänker avvakta lite, och hoppas det avtar en aning, och sen har jag meddelat att den som tänker gå ut i den här familjen, också är tvungen att skotta. Tänk vilken dröm, att bara behöva skotta en sjundedel av det jag normalt gör😅

Sådana här dagar funderar jag extra mycket på om jag skulle investera de där dyra pengarna i en snöslunga. Men sen kommer jag på att jag är snål och håller hårt i plånboken och att man, även om det är väldigt överdrivet, kan le och kalla det för motion:D Så, årets första motionspass kommer snart att inträffa. Fy faaaaaan!

Igår, dagen som jag ändå brukat åka och träna, struntade jag i det. Jag låg hela dagen i soffan och såg på film. Började med halva Fantastiska vidunder, Dumbledores hemlighet, sen Ivanhoe, sen Den förste riddaren, som jag trodde var med Heath Ledger, men det var det inte utan med Richard Gere… en ung sådan så det gjorde inte det minsta ont. Sean Connery var också med:) Sen hoppade jag över Dirty dancing som jag tänkt, och tänkte att man kan säkert se den i efterhand. Vilket man såklart inte kunde, men man kunde hyra den för 49kr. Eh nej. Förlåt mitt gnäll nu, men när man betalar massor av pengar för att kunna se på tv, oavsett om du har det minsta man kan ha, eller olika streamingtjänster, så är jag inte det minsta sugen på att betala för att hyra en gammal film. Inte ens Dirty dancing. Jag skulle önska att det blev en ändring till det billigare med TV. Idag kan man ju ha fyra, fem, sex stremingtjänster och ett tv-abonnemang och lik förbannat går det man vill se på nåt annat ställe. Irriterar mig som fan. Dessutom har mina leverantörer flyttat runt och tagit bort så jag har ingen koll längre på vad jag har.

Igår var också dagen min pappa fyllde år på. Tills han inte gjorde det längre. Men om jag räknat rätt skulle han fyllt 82 år igår.

♥ Pappa ♥

Nyårsdagen var för alltid hans dag, det var inget stort kalasande, om det var det så skedde ju det på nyårsafton och sträckte sig över midnatt. Pappa och mamma har alltid haft ett stort umgänge och deras fester under åren har varit super! Vi kids var ju med, och man har somnat både här och var för att sen bli hemdragen i en pulka eller bakpå en cykel, beroende på årstid. När vi blev större fick man cykla själv:D Jag minns det här med stor värme och glädje, det var aldrig fylla och obehagligt utan det var fest och mysigt. Alla hade barn i ungefär samma åldrar och det var ju hur kul som helst att få hänga.

Nyårsdagen brukade det vara en enkel tårta, eller så, och det var alltid lite segt och trött eftersom alla varit uppe till sent. Alltid klockan 14-15, så jag missade Ivanhoe, som jag nog sett mer eller mindre sen den började visas. Eller det har jag ju inte, eftersom jag varit hos pappa, men jag menar att jag sett den från start. Öh… kanske blev ännu svårare att fatta vad jag menar? 😀

Jag är svag för medeltiden, riddare, sköna damer och skramlet av vapen och rustningar, och gillar de här filmerna som utspelar sig där. Som Ivanhoe. Robin Hood, Den förste riddaren, En riddares historia(DET är Heath Ledger) Game of trones är väl också ungefär då? Och massa fler, ni fattar:) Nu har jag nog sett Ivanhoe fyra år i rad, eftersom det inte blir nåt födelsedagsfika mer☹️ och fast jag ju har sett den iaf runt 35 gånger eller så, uppskattar jag den ändå:D Kanske lite knäppt för den är ju inte SÅ bra direkt. Varje gång hittar jag något nytt, eller återser något jag tycker är finurligt. Ivanhoe är ju rätt mesig, han är ju skadad och svag, men då kliver Sam Neil in och är cool 🙂

Jaja, ni ska slippa höra mig referera Ivanhoe:D

Jag ska snart göra lite mer kaffe, och försöka få Jamie att fatta att det inte är optimalt att åka slalom idag, han var helt inne på det. Han har själv jobbat ihop till att hyra skidor hela säsongen, men jag antar att det blir jag som får stå för liftkortet, men det är väl kanske inte mer än rättvist 🙂 Han åkte slalom för första gången förra året, och blev snabbt duktig på det, och om han tänker fortsätta att tycka att det är kul så anar jag att det behöver införskaffas utrustning. Han och Jordan borde kunna dela på en, de är ungefär lika långa, även om Jordan är längre, den ungen är uppe på runt 180 nånstans medan Jamie är kanske en decimeter kortare än så länge. Jordan brukar få följa med kompisar upp till deras stugor och åka, och Jamie har också åkt med nån. Att ha egna skidor och pjäxor blir ju billigare i längden än att hyra. Lovelia är på väg upp till fjällen just nu, med Axels familj, och hon kan köra på mina. Jag köpte ju nya skidor och pjäxor för några år sen, som om man tänker efter säkert är snart tio år eller så;) Innan pandemin och ett par år till. Att åka med familjen upp till fjällen skulle gå loss på i runda slängar 100 tusen och de summorna finns liksom inte, plus att det är flera av barnen som inte varit sugna på slalom. Men att åka över en dag är görbart, speciellt om det finns utrusning så det enda man behöver betala är liftkort. Alla mina tjejer skulle kunna låna min:) Bindningarna ställs in efter vikt för att de ska lösa ut om man dra på arslet rejält, och jag pratade med en uthyrare som sa att de ofta automatiskt justerar upp kvinnors vikt, eftersom tjejer ofta drar av några kilon:D Helt galet ju, men det innebär att några kilon hot eller dit inte gör något.

Men killarna har ingen att låna av och behöver hyra, eller så får vi investera i det. Jag ska kolla med Robban förresten, han och hans kompisar är suveräna på att snoka reda på billiga/gratis saker på Blocket:D

Jaja. Slalom idag är inget jag skulle ge mig ut på fast jag älskar det. Men med visability på ungefär en meter är det hemskt. Jamie och hans kompisar åkte dock i ösregn förra året så de lär bli svåra att övertala.

 

Syrran skickade nyss den här i vår Familjechat:

Det var roligare att rulla ihop snön än att skotta, sa hon. Vilket fick mig att sucka högt, för får man en sån här fin snögubbe, då är det blöt och med andra ord – tung, snö. Men fin är den! Blev såklart inspirerad och kanske, men inte troligt, gör jag en jag med. Jag har ju, som alla vet som hört mig klar över det förr, en jättelång uppfart. Jag älskar den alla månader utan snö, tro inget annat! Det ryms lätt fem bilar, och går att klämma in sex om man inte stänger grinden. När det kommer till att skotta däremot — då är det som att skotta en fotbollsplan med en tandborste. Inte kul. Dessutom med våra två bilar som står så man måste snajda runt dem.

Jag brukar lyssna på bok, och det är ju jobbigt som fan såklart, men det ska göras. Måste göras.

Nästa vecka utlovas massa minusgrader, 13-15 stycken om jag såg rätt. Det innebär att skiten fryser på och är det inte fint och snyggt skottat blir det ett helvete tills det töar bort helt. Vilket ju såklart, enligt Murphys lag, inte sker när man fuskat. Jag vet inte hur länge ni hängt med mig här inne, en del vet jag minns vintern när min man dumpade mig, reste sig och drog. Det var jättemycket snö då. Alltså jätte, jättemycket. Jamie var bara ett och ett halvt år, Jordan tre och jag kunde inte bara gå ut. Nån var tvungen att finnas inne för att passa de två, och jag fick ofta vänta länge på dagen innan nån var hemma. Lägg till att hela mittliv var omkullkastat, jag mådde skit, sov inget, åt inget och tankarna malde runt i huvudet dygnet runt. Att skotta är på ett sätt väldigt kontemplativt, man har inget att tänka på mer än snön… men allt annat får också fullt spelrum och det var liksom inte skitkul. Jag hade inte riktigt börjat lyssna på böcker då utan försökte ha musik, men det tystade inte tankarna. Förutom att det var fysiskt tungt var det alltså också psykiskt tungt. Jag hann heller inte skotta INNAN jag skulle ut med bilen, utan packade till två rejäla, höga hjulspår som frös till is, och var hemska. Jag säger inte vem, men nån annan än jag var det:) som lånade min bil och sen råkade halka av de där förbannade spåren och haka upp bilen på grindstolpen, fasta i brevlådan och kroken till grindarna och där satt stora bussen fast. Det var ju mitt fel, som inte tydligt talade om hur man var tvungen att köra, så jag tar på mig den till 100%.

Innan vi fick loss bussen 😝Kroken hade gjort hål i plåten på sidan och som alla vet går det inte att köra en buss sidledes utan bara fram eller bak, och innan den var loss hade den en lång reva i sidan. Silvertejp över och ringa verkstan.

Jag lärde mig min läxa ordentligt den gången och vill ha min uppfart noggrant skottad. Ibland är det svårare, men jag försöker alltid göra ett så bra jobb som möjligt och det är också därför jag inte varit så hård på att ungarna ska göra det. De fattar inte, och de gör så gott de kan, så bra de tror det går att göra. Och då – gör jag det hellre själv:D

Fast inte nu, jag går med ut och är arbetsledare så reder det sig nog som jag vill ha det. Men först ska det sluta, eller iaf avta, snöa.

Och jag behöver kaffe!

Vi hörs snart igen hörrni!

Först, tack för att ni fattade mitt lite svamliga och inte helt genomtänkta inlägg igår:)

Janelle och Simon dök upp några timmar tidigare än planerat så jag fick lov att avsluta lite abrupt 😂 Inte för att de kräver det, tvärtom, men det känns bättre att ägna sig åt dem när de är här:)

Vi hade en fin nyårsafton, och jag hoppas att ni också haft det ♥

Nästan hela familjen samlade, Janelle, Simon, Jack&Flora,Patricia och Abdel, syrran, Robban, Novalie, Jordan och jag var hemma hela tiden. Trixie jobbade så henne hämtade syrran upp klockan 23 så hon skulle hinna hem till tolvslaget. Jamie var ute och for med en kompis, de var här lite fram och tillbaka, och Lovelia och Axel var med kompisar. Jimpa såklart, som var frisk nu:)

Vi skrattade åt packningen som krävs när man ska sova över nånstans med en bebis:)

Nu var det inte enbart Floras saker såklart, de hade med sig kuddar och övernattningsgrejor, utkläder till Jack osv.

Jag gjorde mig i ordning vid köksbordet, gjorde mig til och lockade håret för en gångs skull, och Robban var den som stod vid spisen och lagade en fantastiskt god köttgryta. Vi hade omröstning vad vi skulle äta och det landade på den.

Den är sjukt god, och en helt vanlig köttgryta med vin och grönsaker. Vi brukar ha potatis eller ris till, men nu var det potatisgratäng och jäklar så gott!

Till förrätt har vi vår för tillfället standardgrej, en chipstallrik med rödlök, crème fraiche, rom (fast tång) och dill, så gott och så enkelt.

Alkoholfritt hela kvällen fram till tolvslaget då det dracks champagne:)

Vi åt och snackade och åt ännu mer. Efterrätten är som vanligt bär grädde och glass, samma där, så otroligt enkelt och gott, och vi har det typ varje gång vi har en större familjemiddag:) Varför ändra ett vinnande koncept liksom?

På tolvslaget så valde jag för första gången på evigheter att stanna inne:D Jag hade ingen lust att stå ute och frysa, fumla med tomtebloss och champagneglas, och det var så skönt att vara kvar i värmen. Däremot ser man inte ett dugg av fyrverkerierna, men det får vara så. Sen var det läggdags för Jack, Flora sov sig igenom allt ståhej, och vi andra satt uppe några timmar och körde olika Kahoots:)

Och idag har jag gjort absolut ingenting mer än legat i soffan och kollat på film, det är ungefär en gång om året jag gör det, och idag var det trean för hela slanten, så jag har kollat på reklam in absurdum också;)

Nu ska Robban och jag se det avslutade avsnittet av Strangher Things, så vi hörs snart:) Ha en fin kväll!

 

Jag har inte ens vant mig vid att säga 2025, så är det dags att säga 2026. Av någon anledning har jag lite svårare för siffror som har en nolla sådär, det var enklare med 1995 på nåt vis. Varför vet jag inte, men siffror och jag funkar ju inte. Jag har ju år 2025 fått lära mig att dyskalkyli som jag har, och som är lite som dyslexi fast med siffror väldigt enkelt förklarat, ingår i NPF-diagnoserna, så – jag har en sån alltså…. Haha, nä. Utan att trampa nån på tårna så är jag inte speciellt mycket för att diagnosticera saker som jag mer tycker hör till personligheten och/eller färdigheter. Vissa har lättare för språk, andra för siffror, en del är intresserade av historia och andra av stjärnfysik. Vi är olika och allt behöver inte sättas en etikett på.

Jag har väldigt svårt för alla de här influencerna som gör ADHD-utredningar och sen äääääntligen förstår vad som är fel på dem, vad som ställt till det för dem i livet och vad skönt det är att få en diagnos och en medicinering. Som de sen, nio gånger av tio, mår dåligt av och ska sen klaga över det och sen …. tadaaa, så kommer de på att de inte alls har ADHD utan bara är lite sådana som person. Snark. Eller, ta alla med könsdysfori. Heter det så? Mitt ordbehandlingsprogram rödmarkerar det nämligen. Jo, jag googlade, det är rätt.

Men i alla fall. Jag köper rakt av att det ibland blir fel, och att en man får en kvinnokropp eller tvärtom. Men det jag inte köper är att det skulle vara så många. Däremot tror jag att ungdomar mår skit i dag av olika anledningar, och därmed försöker, som alla människor, hitta ett svar på varför. Med all media som pumpar ut att det är helt normalt att vara född i fel kön, så blir det ju en fullt naturlig grej att tro. Jag ville så gärna vara en pojke när jag liten, sååååå gärna, för det verkade mycket roligare, plus att det ju är fan så mycket coolare. Jag ville vara cowboy också och sen pirat. Sen zigenare, men då tjej för att få ha de här enorma kjolarna som tilltalade mig väldeliga en period, jag kunde tänka mig att få leva i Vilda Västern som fin dam, eller som Scarlett O´Hara. Jag har med andra ord hoppat runt rejält i vad jag velat. Jag har också lekt fullt ut, vi var Luke Macahan, och Joe Cartwright, Luke Skywalker osv. Alla manliga idoler. Jag var ingen liten tös som satt still, tvärtom var jag högst upp i träden, längst ut i vattnet och bangade aldrig en utmaning. Det gör jag sällan än i dag för övrigt;)

Det jag nu försöker säga är att om folk idag kunde begripa att livet inte är en dans på rosor utan det är mestadels en slentrian-vardag, och att tonåren är skitjobbiga bara för att de är det, för att hormonerna löper amok och alla har ungefär noll impulskontroll och inte har vett att tänka innan de öppnar munnen, så kanske man inte skulle behöva leta efter en anledning att man mår dåligt. Och därmed kanske inte ge sig in i ”Jag kanske egentligen är *det motsatta könet*

Eller ännu värre … svansträsket. Där har jag exakt noll förståelse, och anser att föräldrarna är bovarna. En unge som vill vara ett djur, ska inte tillåtas det, helt enkelt. Man ska få LEKA, men när leken är slut åker svansen och öronen av. Herrgud! Jag vill inte riskera att en dag ställas inför en läkare eller banktjänsteman med svans och öron, och det är ju dit vi kommer om man inte säger ifrån. En furry, eller therian eller vad fan det nu kallas är en lek. Och leka ska man göra, så mycket man kan! Men man måste förstå att när leken är slut är den slut.

Och herregud? Var kom allt det här ifrån? Säg det.

Men jag tänker rätt mycket på den här unga kvinnan som mördades i Rönninge, av en man, som tydligen bytt juridiskt namn till Vilma Andersson. Han har, vad jag fattat, inte påbörjat någon utredning om könsdysfori, är tidigare dömd för, och har suttit i fängelse för, att ha kidnappat en liten tjej, med onda avsikter. Mannen heter Robin. Jag kan inte för mitt liv förstå hur vi kan godkänna sånt här. Vad är det för idiotlagar vi har? Hur kan man bara få byta namn/juridiskt kön hur som helst?

Ok, jag har inte läst allt, utan mest delar, för jag orkar inte med mer ondska. Jag blir så ledsen och illa berörd att jag måste avskärma mig. Men, om den här snubben Robin, nu döms för mordet på kvinnan i Rönninge som jag tror heter My, innebär det att han kommer avtjäna sitt straff på en anstalt för kvinnor? Vad jag vet har vi ingen kvinnoanstalt med den högsta säkerhetsklassen? Om jag hade suttit där hade jag inte uppskattat att få in en man som gjort sig skyldig till något som borde innebära att han skulle sitta på den högsta säkerhetsklassen. Det är ett svek mot alla kvinnor, på alla plan, både innanför och utanför murarna. Att den där killen ens fått gå lös är ett svek mot hela mänskligheten.

Wilma Andersson var för övrigt en liten flicka som mördades och styckades för några år sen, och nu har Robin tagit samma namn, men ändrat ett W till ett V, och utfört samma dåd på My, alltså mördat och styckat, för det är väl rätt klart att det är han om jag fattat rätt. Det är alltså en väldigt uträknad handling som får mig att se rött, och må jävligt illa.

Vårt Sverige är ett skämt på många sätt, och när det kommer till straff är det nästan pinsamt. Män som byter juridiskt kön till kvinnor och därmed får avtjäna sina straff på ett mildare vis.

Jag skulle vilja att 2026 innebär hårdare tag mot brottslingar, och nu kan jag inte utveckla mig mer för nu kommer Janelle och Simon:)

Jag återkommer nästa år helt enkelt, och ha förståelse för att jag inte var klar med inlägget, jag har inte alla rätt, men det bubblade ut:)

Ha ett riktigt gott slut nu! Trots mitt deppiga inlägg:D

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

Det är ju toppenbra rea hos Cellbes och jag kan inte låta bli att ge er några fler tips:)

Den här stickade tröjan har både Lovelia och Trixie och den är så fin på båda två. Den finns i flera färger och är nedsatt med nästan hälften☺️

Jag slog till på en sån här lång, stickad  tunika och nu undrar jag varför i hela friden jag väntat? Den är suverän! Jag har inte matchat den med något mer stylish än mina pyjamasbrallor dessvärre så jag kan inte visa er;) Jag gör det nästa år:)

Faktiskt så slog jag även till på en lång kofta också, och även om jag känner mig lite utklädd så älskar jag den. (Priset är topnotch just nu)

Jag har ju haft småbarn så länge i mitt liv, under give or take 25 år var mitt främsta tänk att outfiten skulle vara praktiskt med barnen. Långa koftor som den här hade släpat i marken när man hukat sig för att hjälpa till med stövlar, skosnören eller pjäxor, och antingen blivit blöt, smutsig eller full av snö. Det tar helt klart några årtionden att vänja sig av med det, för idag behöver jag sällan huka mig ner utomhus:) Dags att ta tillbaka långa svepande plagg med andra ord;:D Den här passar också PERFEKT under min långa kappa , den är tunn och fin så den knölar inte till sig. Suverän match.

 

Sen råkade jag kika in under fliken Nyheter och vad skådade mitt ljusblå? Jag vet att min syrra kommer dåna, hon gillar inte alls den stilen, men jag är väldigt svag för det jag refererar till som ”skipants”:)

Byxan med sydda pressveck i fram och slät front med sneda fickor med dragkedjor slår an VILLHA-stängen i mig. Den rosa färgen är ju underbar, och jag vill ha de här byxorna så mycket!

 

Det finns en kavaj till också om man vill, men den lockar mig inte alls, jag är ingen kavajanvändare:)

Jag vågar inte kika igenom resten av nyheterna just nu, har inte tid att fastna där och sukta, för det kommer ju finnas mycket jag vill ha. Men jag återkommer med mina spaningar:)

Jag har ju pratat om att alla mina tjejer, och jag, traskar runt i likadana  pyjamas här hemma, och givetvis måste killarna involveras i det. I julklapp fick Robban ett par pyjamasbyxor som är lika fast blå. Jag har ju den blå dampyjamasen också förvisso:)

Jag ska snart gå och hjälpa honom laga mat, men först ska jag skriva ett inlägg till och dricka en koppa kaffe till:) Jag återkommer om en stund:)

Tills dess kan ni roa er med att kika runt hos Cellbes om ni vill fynda lite:) Hörs snart då!

Vad har året fört med sig?

Jag är inte speciellt intresserad av att sammanfatta året som gått, eller sätta upp mål för kommande. Jag vill bara att alla ska ha det bra, må bra och att livet får tuffa på i sina spår, för sanningen att säga så har jag det bra. Sure, jag får kämpa med ekonomin som många andra, jag kör en billig bil med många år på nacken, jag snålar och snikar och försöker komma ner i kostnader där det går, vilket innebär att jag snart ska byta både bredband och mobilabonnemang igen. Båda har annonserat en rejäl höjning när mitt bundna går ut, vilket jag inte är intresserad av. Ta mobilen. Idag betalar jag typ 169-179kr/mån. I mars höjer de det till 375kr. Ger mig en massa mer surf förvisso, men jag gör ju inte ens av med en bråkdel av det jag har. Helt ovärt, så det blir byebye Tele2 och hejsan svejsan Hallon eller nåt. Bredbandet är det samma lika med och de två tillsammans skulle öka runt 500 kr i månaden. Det kan jag säga att jag betydligt hellre gör roligare saker för. Jag har bytt en gång om året nu, för att jag lackar ur som fan på att de ger sina nya kunder finfina erbjudanden medan de gamla trogna får höga höjningar. Ofta räcker det med att ringa och hota med att säga upp, om de inte kan komma upp med ett bra erbjudande. Sist gjorde det inte det och jag sa upp bredbandet,  medan Tele2 faktiskt lyckades ge mig ett skapligt pris ändå. Men men. Jag har haft dem länge, och de är inte toppen. Bara det här att jag inte fick surfa för samma pris i England, det gjorde syrran med sitt Hallon. Hon får också spara sin ej utnyttjande surf, medan mitt försvinner. Jag ser just nu inga fördelar med mitt, men vi får se vad de kan erbjuda.

Gör så ni med! För fasen alltså, de ska vara rädda om sina befintliga kunder.

Åter till året som gått, för lite kan man ju sammanfatta ändå;)

2025 kom med ett av de bästa sakerna, en bebis, lilla Flora föddes. Det är svårslaget ♥

Ett litet pyre, så älskat av så många:)som växer och frodas, precis som hon ska.

2025 gav oss också den där resan till London med mamma, som hon fick i 75-årspresent för tre år sen, och det var så himla mysigt:)

Jag ser fram emot att resa nånstans snart igen! Spelar ingen roll var, bara jag får göra det med de här:)

2025 har också gett mig en fantastiskt kurs i skrivande, eller snarare två, eftersom jag började året med termin två på Vimmerby folkhögskola, där jag började skriva min fantasy-historia som jag nu fortsätter på uppe på Hola folkhögskola.

Vimmerby hade inga fysiska träffar, men Hola har sex stycken tror jag det blir, eller om det är sju till och med. Det är bökigt att ta sig hit, men på nåt sätt älskar jag det också. Att få komma hit och vara i en bubbla ihop med mina fantastiska kursare och lärare, det är  som balsam för själen.

Alla ni har lovat att köpa mina böcker när de ges ut, och jag tänker verkligen försöka bli klar med den här. Ni som inte gillar fantasy, det är lugnt, det kryllar inte direkt av drakar och magiska ting i min story, den är väldigt Low-fantasy, och mer som en helt vardaglig spänningsberättelse, fast det råkar finnas änglar och demoner bland människorna:)

Jag tror att just romantasy-genren i Sverige sökte författare, så kanske får jag lov att spicea upp det romantiska en aning;)

Konserter bjöds det också på, både maffigt stora och små spelningar på DogBar:)

Sist ut var Roxette i Globen

Först ut var Thåström på Fyrishov ♥

Älskar, älskar, älskar Thåström:) och jag älskar också Guns n´roses:) som inledde juli månad.

Jag vill minnas att vi var på nån mer stor konsert men hittar inga bilder, och då har det inte hänt;) Tycker ju att jag såg Europe i somras på Furuvik, men det var säkert förra året😇

Det har tränats en hel del också, även om det inte varit varken tillräckligt eller på topp.

Jag har också fått säkert fem extra kilon under 2025, vilka jag helt håller klimakteriet ansvarig över. Kanske skulle man kunna anse att alla påsar mes chips, öl och allmänt osund kosthållning har något med saken att göra, men även sötsug hör klimakteriet till. Jag anser att klimakteriet är en jävla bitch som kan dra åt skogen. Inte för att jag egentligen lider, jag vågar väl inte säga det ens för då kommer det väl som ett brev på posten, men inga direkta humörsvängningar eller vallningar. Men tjock och trött. Och matpriser som är svinhöga och innebär att det man borde äta mer av, dvs proteinet, är det som är dyrast och därmed dras in på. En usel kombo.

2026 ska jag ta upp kampen mot klimakteriet och vinna:D Fem kilo till sommaren borde inte vara omöjligt. Jag har såklart ätit upp mig ordentligt under julen också, inte mat men godis och skit😅

Men seriöst. Träningen kom av sig när David försvann från Friskis. Min klippa, det jag inrättat livet efter, när hans pass låg, försvann och i hans ställe kom — inget. Friskis i Uppsala har tappat tråden i kontinuitet, och i stället för att låta passen ligga stadigt varje vecka, samma tid, så hoppar de runt, blir inställda eller utbytta, och det går inte att få någon stabil kontinuitet. Jag behöver det, syrran behöver det definitivt eftersom hon behöver jobba också:) Det gör ju jag med, men jag kan styra mina tider helt själv, vilket gör att de enda fasta tider jag har, är när mina träningspass ligger.

Det är väldigt enkelt att skita i att träna när ingen ”skäller” på en för att man inte var där. David är så saknad.

Men, han kommer inte tillbaka och det är bara att ta tillbaka tömmarna där också, och jag vill fokusera mer på ren styrketräning. Det är inte lika kul som pass, men är å andra sidan inte beroende av nån ledare.

Jag ska se till så Trixie, på bilden, utnyttjar sitt årskort också:)

Det har också hängts en hel del, med fotbollskillarna på O´Learys tänkte jag skriva men inser att bilden är från Pitchers, den förra renoverade i våras:)

Med Helen och kompisarna på DogBar:)

Det har dansats på bord, druckits öl till långt fram på småtimmarna, promenerats hem och sa jag att det druckits öl? 😉

Vi har firat saker, och mycket har handlat om familj och vänner, vilket är något av det finaste man kan göra♥

Vädret sög för det mesta, men midsommar var fin:)

Vi hängde tillsammans på både det ena och det andra, som Gröna Lund i Halloween exempelvis.

Då var det för varmt för min fleece och min jacka, så jag bar den ena i handen hela dagen, och det var ändå slutet av oktober. Hösten blev fin! Den kan jag inte klaga på faktiskt:D

Och så var året slut!

I morgon är det sista dagen, och sen kliver vi in i 2026.

Vad har ni för planer? Mål? Eller glider ni bara med och tycker livet är rätt okej som det är?

Nu ska jag kolla på Die Hard 4.0 med Jordan och Robban, den första har inte sett de filmerna och det måste åtgärdas. Han gillar dem! Ettan var bäst, tvåans sådär och trean bra.  Nu ska vi se vad han säger om fyran!

Hörs snart igen, jag lovar ett inlägg i morgon:)

Innehåller reklam och annonslänk för Cellbes

 

Jajamen, om det är någon gång det är riktigt roligt att shoppa så är det ju på rea, eller hur? Jag har alltid ett öga inne på Cellbes outlet, för det är där jag brukar klippa till på de här plaggen jag suktat efter, men där priset känts lite för högt:)

Jag kikar in nu och ser är det är upp till 50% rea på mycket. Här är mina bästa spaningar!

Den här jackan har jag en tidigare modell av, och den har nu uppdaterats med blixtlås i fickorna vilket är mkt bättre än den tryckknapp som jag har på min. Jag vågar inte lägga något annat än mina vantar där, möjligen kan jag ha bilnycklarna en kort stund. Inte för att fickan inte är djup för den är alldeles tillräcklig, men för att jag har en tendens att vara klantig och då behöver man vara proaktiv. Ta till förebyggande åtgärder helt enkelt:)

Vinterjacka , så snygg i den här mörkt petrolblå färgen också! Min är svart och det är ju alltid snyggt, men den här är snäppet vassare:)

En mysig morgonrock i flanell kanske kan vara något? Jag är så sugen på den här, jag skulle vilja ha en som är lite längre än den jag har idag. Men samtidigt älskar jag den jag har, som är i fleece och så mysig. Svåra val:) Den finns i flera färger, och jag har både en blå och en röd pyjamas i samma mönster, och kanske faktiskt att jag även har den rosa. Jag har en äldre modell av den iaf:)

Pyjamasar i flanell är något hela familjen älskar, och när alla tjejerna går runt i en varsin, likadan röd pyjamas så kan jag meddela att det är mer eller mindre omöjligt att se skillnad på dem:)

Flanellpyjamas finns i blå rosa och röd och den är så skön! Ett tips är att om den krymper när man tvättar, så stryk den! Flanell är ett knöligt material på så vis:)

Cellbes har ett suveränt utbud av jeans, det har jag sagt många gånger! Det här är Trixies favoritjeans

Det som är bäst med Cellbes är att man får se ut som man gör, det finns nåt som passar ändå. Med storlekar från 34-62 i många plagg hittar man ändå rätt. Jeansen finns ofta i olika längder, Trixie som är en kortis hittar längder utan att behöva vika eller lägga upp. (Alltså, det är ju JAG som skulle få lägga upp dem då förstås)

Lovelia fick den här kjolen i julklapp, fast i vinrött och hon gillade den så mycket:) och den satt som en smäck på henne.

Jag har tröjan i både grått och vinrött, och det är ett av mina mest använda plagg just nu, det är så skönt med den lösa kragen när kylan kryper ner i nacken på jackan:)

Sen MÅSTE jag bara slå ett slag för den här!

Tröjan i merinoull som jag tipsat om förr! Den är så jäkla skön! Och sjukt snygg! Den är tunn och smidig, enkelt att ha som lager på lager, men precis lika snygg att ha ensam. Det är en suverän bas i garderoben, och den finns i svart också. Sköt den här rätt och du har en tröja för hur lång tid som helst 🙂

Det var det, in med er och kolla själva, tipsa mig gärna om ni hittar något ni tror jag skulle gilla:)

Ni hittar Cellbes  här:)

Så kan vi lägga ännu en jul till rullorna, och vilken jul det blev ♥ I min enfald hade jag trott att jag skulle hinna skriva lite, men icke sa Nicke, det var full rulle hela tiden:)

Corrinda och Zehro kom ju redan på torsdagskvällen, och sen kom Novalies pojkvän, Patryk från London med flyg sent den 23:e. Att Patryk skulle komma bestämdes sent, egentligen skulle han ha jobbat på julafton men lyckades ändra och byta och trolla med knäna så han fick några dagar ledigt, och kom hit. Han har sin familj lite utspridd över världen, och mamman som han bor med, plus de två små systrarna skulle inte vara hemma. Att få ha honom här var supermysigt:)

Tidigare på kvällen var Patricia och Abdel här och efter önskemål så sparkade Robban igång ett gammalt PS2 och det spelades Buzz. Sjukt kul spel!

Julaftons morgon fixade Corrinda frukost, det vittjades julstrumpor och min var proppfull:D Eftersom jag är barnsligt förtjust i paket är det jättekul att den innehåller saker. Minns fortfarande hur otroligt ont det gjorde i hjärtat den sista julen som gift, när jag hade fixat så många fina julklappar åt min exman, både i julstrumpan och under granen och han inte gav mig ett skit. När barnen frågade vad jag fått i strumpan och jag svarade ”Inget”, så blev de lika ledsna som mig, för det är ju inte saken i sig som är viktig. Det är omtanken. Efter en stund hade han varit ute firmabilen och hämtat ett bisalve-lypsyl som han låtsades att jag missat. Sen skrev han i all hast ett julkort som han stoppade i ett kuvert, där det stod: ”God Jul. Du får en heldag i Stockholm, med shopping, middag, bio mm.” Några andra julklappar fick jag inte. Kan väl säga att den såg jag heller aldrig röken av. Rövhatt är ordet.

Men skit i det, (fast uppenbart sitter det ju hårt i minnet, som en jävla tagg i hjärtat. Vissa saker försvinner aldrig.)

Vi käkade frukost, yrde runt och gjorde klart oss själva, alla skulle sminka sig och vem var sist på spegeln i badrummet? Jo, jag:D

Vid två ramlade folk in, Janelle, Simon, Jack och Flora kom, sen mamma och syrran. Plötsligt var det folk överallt och ingenstans och vi samlades inne i det alldeles för lilla vardagsrummet. Det är perfekt i vardagen, men vi har bara två fåtöljer och en tre-sitssoffa där, och vi var typ 18 personer. Eller om det var 19? Helt oklart, vi räknade och räknade och vete sjutton vad det blev;)

Men, finns det hjärterum så finns det stjärterum, och med inställda stolar, ståplatser, och kuddar på golvet får alla se. Jag sitter gärna på golvet, bara jag får luta mig tillbaka:) I år var det tre personer som aldrig sett Kalle Anka, den minsta var såklart Flora, och hon var måttligt intresserad:)

Abdel kommer från Marocko och Patryk från London med rötter även i Polen, och där visas ingen Kalle som hos oss. Jag undrar var de tänker, egentligen? SÅ kul är det ju inte, men hela stora familjen knölar in sig, sitter trångt och illa i en timme, sjunger med, säger repliker och skrattar på exakt samma ställen som alltid:D

Sen är det fri lek tills maten är klar, och det är mamma, jag och syrran som får den höga äran. Jag hatar det ju, såklart, men vad ska man göra? 😉

Tacksamt att vi hjälps åt i alla fall! Nästa år tror jag fasen att vi styr upp så alla får ta med en färdig maträtt, redo för att ställa in och värmas i ugnen. Jag är så färdig med att leka husmor;) Såg ett klipp från Thanksgiving i USA där en stor familj kom med ett eller flera fat per familj och ställde upp på en stor köksö, och tänkte att det där – det är min grej:)

Vi hade köpt en rökt regnbågslax, och den hade vi kunnat strunta i, för fy så trist, massa ben som inte ville lossna och bara salt, inte god. Inte äcklig heller, men trist. Den andra laxen som vi stoppar in i ugnen med ett täcke av crème fraiche över däremot – så jäkla gott! Jag skulle kunna äta bara den! Vi hade tänkt köpa två halva sidor men ändrade oss när vi hittade den rökta vilket var ett dåligt beslut. Nästa år blir det dubbla laxsidor. Maten smakade väldigt bra, alla var hungriga och åt under andakt:) Sen var det äntligen dags för Tomten att dyka upp.

Visst är min gran helt otroligt vacker i år? Så symmetrisk och tät:) Delar av paketen ligger under den, resten ligger utspridda där de får plats;)

Vi har ju övergått till Secret Santa, och har alltså en person vi ska köpa en julklapp till, och en som vi får av. Men det är ju trist, tycker jag, så jag kan ha tjatat till mig att vi också ska ha ”Max 50kr-klappar”, en till var och en. De tre minsta av min barn är undantagna och får julklappar som vanligt, när de börjar tjäna egna pengar får de vara med men tills dess är de små. Och det ska de passa på att vara så länge de kan:) Jack och Flora är också små och får klappar.

För en gångs skull så placerade jag mig i soffan och satt ner under både julklappsutdelningen och öppnande av paket. Det har aldrig hänt, och kommer kanske inte hända igen för det är roligare att gå runt och kika när de andra öppnar sina:)

Men jag hade ont i fötterna och en aning huvudvärk så det var skönt att sitta en stund.

Alla var nöjda och glada med sina paket, och det är huvudsaken. Jag och Jamie behöver åka och byta storlek på ett par skor han fick, och några saker som PostNord inte lyckades leverera i utlovad tid kommer väl i morgon kanske. Corrinda och Zehro hade lyckats glömma några av sina hemma också, men det löste sig nästan helt. Lite långt att åka och hämta 😉

Vi avslutade kvällen med lite spel och snicksnack vid köksbordet. Det är ett surrande utan dess like, och blandat mellan engelska och svenska eftersom Patryk inte kan svenska. Jag har glömt all konversationsengelska jag någonsin kunnat, jag var skitbra på det för länge sen vilket är surt, för nu måst jag leta efter orden hela tiden. Men, med en hel bunt människor så är det alltid nån som vet vilket ord man letar och kan rycka in. Eller så säger man det bara på svenska så översätter nån:)

Förr, alltid, så länge som jag kan minnas, så firades alltid juldagen hos min mormor. Med hennes särbos dotter med familj, två söner som också senare kom att bli en del av husvagnsgänget. Särbon Farbror Erik:) Världens bästa låtsas-morfar. Varken han eller min mormor lever längre, och när hon gick bort fick jag ta över juldagen. Sen blev det enklare att ha öven julafton hos oss, och nu för tiden är det en tvådagars hemma hos mig.

Vanligtvis brukar Janelle och Simon fira en av dagarna hos hans mamma, men i år sköts det upp en dag, och de firade inte förrän på annandagen med dem, vilket innebar att vi fick rå om dem två dagar i rad:)

De sov över hos oss två nätter, så det blev verkligen supermysig! Hur löser man sängplatser till ett halvt fotbollslag? Ja, det är ju den lilla detaljen 🙂 Men, allt går. Vi har ju en lite knepig fördelning som det är i vanliga fall, där Jamie sover i mitt sovrum i dubbelsäng, medan jag sover i hans rum i en enkelsäng som man kan höja och ställa in lite som man vill. Jag flyttade dit efter den senaste operationen, då jag behövde lite hjälp för att enklast komma upp ur sängen, och eftersom den är så förbannat skön blev jag kvar:)

När Corre och Zehro är här så blåser vi upp en luftmadrass och så får Jamie och jag trängas i hans lilla rum medan de tar dubbelsängen. När Janelle och Simon kom flyttade sig Core och Zehro, så de sov i Jordans rum. Han har gillestugan, och delade den förr med Jamie, nu har vi en våningssäng på ena sidan, och en soffa, så där kan man sova minst tre. Har en utdragssäng under också, så fyra går utan problem. Zehro lyckades klättra upp i överslafen där det är en supertunn madrass, perfekt till en liten vikt som Jacks, men där tyckte han att det skulle gå bra att sova;) Sen klagade han över blåmärken efter sängbottnens ribbor;)

Jag sover gärna på soffan i vardagsrummet också, och det går att få plats med ännu några madrasser här och var, så än är det inte fullt:)

Juldagen var det dags för den årliga fotograferingen av barnen. De tittar delvis in i systmenkameran som användes, men de bilderna får ni se sen:) Visst är det galet hur stora barn jag har? Och hur många de ser ut att vara när de är så där stora:D

Inte helt lätt att få alla att bli bra, men det är ändå himmelsvid skillnad mot när de var små:D Alla har trauman efter våra julfotosessioner, men alla uppskattar ändå att vi gjort dem:)

Sen käkade vi! Juldagens middag är sen evigheter oxfilé och potatisgratäng. Mormor hade först fullt julbord, sen oxfilé, sen ostbricka, bär och glass och sen kaffe och chokladask. Mätt var liksom bara förnamnet:) Vi har skalat ner det till huvudrätt och dessert. Och nån oxfilé är det inte ekonomi till längre;) Kidsen uppskattar det inte heller till fullo. Vi har haft fläskfilé i många år, men senaste åren har vi kört fläskytterfilé som jag helsteker i ugnen och potatisgratäng och gräddsås till det.

Köpt gratäng, för det är så ohemult tråkigt att göra, och tar evigheter. Men de köpta är nästan lika goda som min:)

Ni vet det här med barnbord? Vi har inte det;) Det är omvända världen och jag, mamma, syrran och Robban satt vid ett eget bord;)

Han gillar oss, eller egentigen är det väl mormor han gillar att snacka med, men ändå:)

Alla hade inte satt sig än här:)

På juldagen brukar Jimpa komma också, men han var sjuk så vi ses till nyår. Lovelias pojkvän Axel är med, och ibland är det nån annan kompis med, eller släkt. Det beror lite på, men om man inte har nånstans att hänga på juldagen så får man gärna komma till oss:)

Efter maten, före desserten, var det dags för fotografering med alla:)

Det är som ett klassfoto ju:)

Översta raden från vänster: Robban, Abdel, Zehro, Patryk, Axel, Simon, Syrran som heter Petra, Jordan, Corrinda och Trixie.

Mittenraden: Jamie, Patricia, Flora.

Främre raden: Mormor/Mamma/Siv, Novalie, Janelle, Jack, Lovelia, jag med Doris:) Katterna ville inte vara med:)

Jamie vill tala om att han böjer på knäna för att inte stå i vägen för de bakom:) och Jack blundade med flit på alla bilder:D

Jag hade inte riktigt insikten om det här när de var små kan jag säga;) Att det en dag skulle svämma över av respektive och barn, det var svårt att ta in på riktigt, se det framför sig. Men det är otroligt coolt och jag är stolt som en tupp över allihopa!

Novalie hade int träffat Flora förut, men nu fick hon äntligen göra det och älskade henne givetvis direkt.

Flora är så lik Janelle som bebis att det är lite läskigt. Hon och Jack är också superlika.

Vi åt dessert, som är en favorit och alltid återkommer, det är en god vaniljglass, med frysta, tinade blåbär och hallon och sen grädde. Prova! Det är ofantligt gott och så enkelt. Alla älskar det, och gillar man inte bär kan man enkelt hoppa över det, samma med grädden.

Framåt långt in på kvällen skjutsades mormor hem och sen spelade vi spel till väldigt sent:)

Spela spel har vi gjort väldigt mycket. Corre och Zehro fick ett av Trixie som gick ut på att man skulle förklara ett ord med ett enda ord. Det skulle skrivas på en skiva och sen fick en gissa. Det här var enkelt att köra på engelska, Patryk fick lite hjälp med att översätta orden, sen var det bara att köra.

Vi gav oss också på Med andra ord, då google translate-ade han orden, och förklarade sen på engelska, alla pratade engelska, för att han skulle hänga med, och eftersom det är skitsvårt att snabbt beskriva något utan att nämna namnet på svenska så kan ni bara gissa hur svårt, och roligt, det var på engelska:)

Vi lyckades till och med lösa två mordgåtor på så vis, med hjälp av översättning och att ta allt på svengelska:) Skitkul!

I går kväll så kollade vi de tre senast släppta avsnitten av Stranger Things ihop, de av oss som är i fas vill säga. Nu är det ett enda avsnitt kvar och det släpps visst på nyårsafton vilket innebär att jag inte kommer se det förrän nästa år. Fast nu ser jag att det står att det släpps torsdag, och det är väl ändå första januari? Mitt i natten:)

Janelle och Simon åkte vidare på annandagen, medan Corrinda och Zehro åkte söndag vid lunch. Patryk skjutsade jag till Arlanda några timmar senare, och nu är huset tomt och tyst. Bara de sex barn som alltid bor hemma är här:D

Stormen Johannes härjade ju i lördags, men här hos oss var det ingen fara, det blåste men inte så det var obehagligt. Ute på vägarna var det tydligen kaos och det var skönt att Patryk inte skulle flyga hem då, det hade nog blivit inställt.

Jag ägnade några timmar åt att fixa ordning, tömma sopor, leta reda på alla tomflaskor som liksom transformerar sig ur tomma intet;) ställa ordning lite här och var och liksom få tillbaka det som det ska vara. Men sen gav jag upp och gjorde annat, som att gå en promenad med Doris, äta mat och sen glo på tv. Kvar är luftmadrasser…

Stolar och extrabord står lite här och var, men de behövs eventuellt på nyår.

 

Katterna älskar att sova på fårfällen, mitt i men ändå upphöjt.

Disken ska vi inte tala om, diskmaskinen har jobbat dygnet runt känns det som, trots det är diskbänken konstant full av smutsigt porslin.

I morgon kommer jag vara ikapp, för nu är det normalt igen. Jordan städade det sista medan han lagade mat, dvs värmde matlådor, han plockade ur ren disk och i med den smutsiga, och nu ser det snyggt och prydligt ut.

Soporna däremot vet jag inte riktigt hur jag ska lösa. Plast kan jag åka med till nån sopstation, men inte rest-soporna, och de har jag mycket av just nu. Till och med i facken för glas är det fullt, och i metall ligger det hela sex burkar ärtor och morötter plus några kapsyler;) Jag vet att syrran har plats i sin tunna, så jag får åka dit med rest-soporna. Hatar att de bara tömmer det en gång i månaden, bara kattsanden vi gör av med fyller det facket snabbt.

Men men, skit i det. Nu tar vi en måndag i stället, jag tänker göra så lite som möjligt, kanske skriva lite, kanske åka och träna för jag behöver verkligen röra på mig. Men vila upp mig inför onsdagen som jag inte riktigt vet hur den blir än. Kanske kommer Janelle och Simon, men han jobbar till 23 så det måste lösas isf. Trixie jobbar också till 23, och jag vet inte om Patricia och Abdel kommer. Men det ger sig, är ju flera dagar tills dess:D

Nu ska jag sova! Ha en fin måndag 🙂 Höras snart igen!