Igår var det full rulle. Jag börjar bli lite lätt stressad över allt jag ska hinna med innan i morgon när vi åker till New York.

Hela tvättstugan ser ut som skit, mestadels ren tvätt, men den ligger överallt och ska vikas och läggas i skåp och lådor.

Jag måste tvätta och packa, och eftersom vi åker som personal så måste man se prydlig ut. Inga jeans och huvtröja alltså. Men fan, jag har inget annat. Måste gräva djupt i lådorna och se vad jag kan hitta. Jag vet att jag iaf har en kavaj som är proper och fin, men i mjukt tyg så den är som en huvtröja. Den är från me&i, och därifrån har jag även mjuka fina blusar. Corrinda hade byxor jag ska testa, får se om jag får på dem bara;)

Sen packa, och vad ska med? Det ständiga dilemmat. Jag vet ju att sen använder jag typ samma tröja och brallor hela tiden;)

Så har jag haft tre uppgifter till skolan hängande över mig. Två dialoger och en liten recension. Den ena dialogen är det inte deadline på förrän nästa fredag, men med tanke på att jag vet att jag kommer vara bakis i form av jetlag då så är det lika bra att preppa så mkt man kan:)

Handla, kan ju vara bra att göra.

Och sen träna, det måste man ju:)

Igår hade nån galning bokat ett morgonpass, klockan halv nio! Vem gör så? Ja, det var jag själv förvisso, men ändå;)

Jag, syrran och Corrinda fick för oss att det var en strålande idé.

Med tanke på att man måste åka vid åtta, och att jag har ungar som stökar runt överallt på morgonen så hann jag inte riktigt fokusera på att äta frukost. Jag kan heller inte träna om jag är mätt, så jag hällde i mig lite yoghurt bara.

Om det var bristen på käk, eller bara allmän seghet som gjorde det låter jag vara osagt, men satan var tungt det var!

Corrinda konstaterade i uppvärmningen att hennes kropp inte samarbetade, och så var det. Inget var direkt kul, allt var svinjobbigt, den enda övningen jag liksom presterade som vanligt i var marklyft. Allt annat var bara trist och pest. Inte ens att det var en favvoledare, Anders, hjälpte upp det hela.

Jag konstaterar återigen – morgonträning är inte min grej, hur mycket jag än skulle vilja det.

Bara för det så lät vi vår reservplats med David på kvällen stå kvar. Det var cirkelfys och han har haft samma bana ett tag nu, och den skulle funka kompletterande liksom. Inte samma muskelgrupper.

Folk avbokade och vi fick platser, så då bestämde vi oss för att köra. För att göra i alla fall ett kvalitativt pass. Det kändes fint när vi kom dit, tills vi insåg att han bytt övningar! Mot ganska mycket mage, som vi körde rätt mycket på morgonen:D

Haha. Men jag gillar mage, det behövs om man säger så.

När han visade övningarna kände jag att det här kommer bli tungt, men kul, speciellt den nya wallclimber.

Vet ni vad det är? Man ställer sig med ryggen mot väggen, i planka och sätter upp fötterna på väggen och backar uppför den;) Helst ska man komma så nära väggen att man liksom står på händer precis intill den med magen tryck emot. Det kommer ju inte på fråga, för det törs jag inte. Fatta om man inte orkar stå längre? Fatta den faceplanten, med tillhörande oviga kullerbytta;)

Det var enklare än jag trodde att komma upp, Corrinda trodde inte att jag ens kunde stå på händer, men herregud. Klart jag kan:)

Men allt blod åker ju med rasande fart ner i ansiktet, så det stackars blodtrycket får jobba. Jag har ganska lågt tryck, så jag blir ofta yr, men här var liksom hela skallen full;)

Efter det passet var man mör. Och idag…jotack. 😉

Men jag går dagen i förväg!

Efter första träningen så åkte vi hem, duschade och käkade frukost, och sen röjde jag köket. Mirka kom strax efter halv tolv och vi gjorde oss klara för vår live på instagram.

Vad jäkla kul det är!

Tittar ni?

Vi har fattat att ni vill att vi ska podda, och vi ska bara lära oss först, men det kommer. Kanske till och med snart, vem vet;) Men till dess är det här vår chans att verkligen möta er. Det kan man ju inte göra i en podd faktiskt. Men på livet kan ni fråga saker som vi kan svara på direkt, eller bara säga hej:)

Den ligger kvar i ett dygn och jag har kollat lite själv på den, jag orkar ju inte se hela, det är dessutom alltid lite jobbigt att se och höra sig själv.

Nästa vecka kör vi också såklart, och då har jag precis kommit hem från New York, varit vaken i över ett dygn och sådär så det kan ju bli extra kul;)

När vi var klara, så stack Mirka direkt och hämtade barn och jag pep iväg och hämtade Jamie.

Hem igen, skriva skriva, skriva.

14.30 var jag, Novalie och Jamie på Gränby för att hämta ut hennes glasögon.

Hon tog på dem och bara Whaaaaaoooow! Jag kan se:)

Sen hade hon dem på hela vägen hem, och såg detaljer hon inte sett på länge, det är ju det där när synen försämras gradvis, man märker det inte riktigt. Hon har nog haft dem på nästan hela tiden sen dess, för hon tycker ju det är himla najs att se:)

Men hon har svårt att vänja sig vid att se sig själv i dem, tycker inte hon passar i brillor osv. Nä, så är det ju. Man tycker ju inte det:) Men hon är superfin.

Idag då, jag har precis kommit hem från att ha skjutsat min pappa på ett läkarbesök. Han skulle vara där 8.00 så jag fick väcka kidsen och sen fick de gå iväg själva, jag åkte redan 7.30.

Och fans helvetes jävla skit men det var FROST på bilrutan! Jag hatar det. Blir så irriterad och sur.

Parkerade i garaget på sjukhuset, rena jävla rånet! Jag betalade 103kr för 2,5 timmar…usch. Jag ogillar så hårt när man tar saftigt betalt av de som besöker vårdinrättningar, Inte många VILL det, utan man måste.

Sen satt jag med min dator i kafeterian, drack en inte så god liten kopp sketet bryggkaffe, ni vet i kanna på sen där värmeplatta, för 21 kr… Men holy fucking smoke! Kanske ingick påtår, jag antar det, men det var ju liksom inte så gott. Dessutom helt nytt eftersom jag var där när de öppnade så man kan inte skylla på att det stått på värmning. Nä, jag tycker som sagt inte det är rätt ställe att ta snormycket betalt. Tvärtom.

Men jag fick klart min andra dialog:D så jag är happy.

Nu ska jag packa!

Vi hörs förhoppningsvis i kväll:)

Hellooooo:)

Jag sitter här och skriver dialog så det brinner om fingrarna.

Skulle man ju kunna önska;) haha, men jag ska bara gnugga geniknölarna lite till, och det gör man ju på bästa sättet genom att småsnacka med er!

Så, jag har en kopp kaffe, och er, nu snackar vi:)

Jag höll på att storkna i morse, det var ju kolsvart ute! Fy bövelen! När hände det? Jag vill bestämt minnas at det inte alls var så mörkt i går morse liksom. Men det gav sig sen med flashar från tidningarna, det var nåt extrastort mörkt moln som låg och bäddade in hela världen. Eller i alla fall min värld;)

Jag fick även en flash om ett plan som fått nödlanda på Arlanda… det är inte optimalt att se när man är lite sådär småsjåpig inför att flyga och ska göra det på fredag… Förra veckan störtade ju ett plan dessutom, att det sen visade sig vara ett fraktplan gjorde ju iofs saken lite bättre, men ändå.

Jag vet inte när jag blev såhär pipig heller, jag har inte flugit jättemycket i mitt liv, men jag har gjort långflygningar och mellanlandningar. Jag har flugit i oväder och turbulens, utan att liksom tycka att det är speciellt obehagligt, Mest skittråkigt. Jag är less efter nån timme och så sitter man där ihopvikt som ett knöggligt papper;)

Nånstans har jag skaffat mig ett gäng onödiga och ganska irrationella rädslor, som höjdskräck, flygrädsla och åksjuka. Åksjukan är för visso högst verklig, men onödig eftersom jag aldrig haft det förr. De kom med barnen, och jag har fått förklarat för mig att det hör ihop med överlevnadsinstinkten. Att man ska vara rädd för att ta extra vara på sig och inte utsätta sig för risker, eftersom barnen är beroende av en.

Jag kan köpa det faktiskt.

Men har ändå ingen lust att vara fjollig:)

Nåväl, det tar lite för lång tid att åka båt till USA, och dessutom är jag mer rädd för att åka båt än flyg;)

PÅ fredag hörrni!!!!

Jag kan liksom inte riktigt fatta det:) och för den sakens skull kan man aldrig vara säker på att det klaffar. Ta i trä och sådär.

Jag har varit i Trixies skola och hälsat på idag. Som vanligt lyckades jag tajma in spanska:)

Jag har varit där med alla ungar i sexan och alltid fått vara med på spanska, ihop med att jag satt och tragglade det med Robban så har jag nu jobbat ihop en skaplig vokabulär. Inte illa för att aldrig ha läst språket:)

Synd att jag glömmer det mesta direkt bara…

Sen var det fysik…gahhh, mitt not so much favvoämne, men jag är ändå rätt vass på det har jag insett. Alltså vass som i inte lika dålig som jag trodde. Jag har bra koll på ljudvågor och ljus och rörelse osv iaf:)

När det var slut så traskade jag ner till stan och fixade nya fina fransar hos Dau 🙂

Så nu känner jag mig hel igen. Jag älskar verkligen de här fransförlängningarna, även om det är lite pyssel med att fylla på. Jag har korta och spikraka fransar själv, och ser så jäkla mycket piggare ut med de här fuskiga:) Mina egna fransar vägrar hålla sig böjda, jag har testat allt och frågat flera makeup-artister, men det är bara så vissa är. Bah.

Jag ska se om jag kan visa er ikväll hur det såg ut före jag började med fransar och så efter:)

Nu inser jag att jag måste laga mat…fan, ska på gympa med tjejerna nu, kanske borde ta med datorn och sätta mig där och skriva…hm..

Jaja, vi ses ikväll!!

Sidan där jag bokat hotellet på skickar mig påminnelser:)

Och jag blir nervös. Haha. PÅ fredag åker vi!!!

Idag var Jamie hemma med mig, för han var lite skruttig, lite småförkyld, men mest ville han bara vara hemma:) Vi tog en lång sovmorgon och sen har vi suttit i soffan, jag har skrivit och han pratat. Åh vad jag saknar honom hemma om dagarna! Han har nu kommit över ”smekmånadsfasen” i  skolan och är lite less på den;) Han vill helst bara ha rast, för han älskar att få vara ute och ränna med kompisarna, men sitta still och jobba…not so much.

I morgon ska han nog gå i alla fall, för jag ska dels till Trixie i hennes skola och sen fixa fransarna. Trixies klass har dagar nu man ”ska” komma och hälsa på, det är perfekt för då blir det verkligen av. Jag funderar lite på när jag ska komma bara. Dau väntar 12.20 så jag tänker ju tajma det såklart. Jag har ingen lust att stressa iväg på morgonen, så jag tror vi kom överens om att jag skulle vara där strax efter nio. Men det beror ju på hur länge Trixie vill att jag ska hänga där;)

Uppgiften till skolan som jag totalt fastnat på är egentligen superenkel, jag ska skriva en dialog. Mellan två personer, och den ena ska ljuga. Det ska framgå i texten utan att man skriver det. Jaja, det är liksom easypeasy OM man nu skulle komma på en situation:D

Jag har säkert skrivit fyra olika varianter, och ett ytterligare antal inledande rader och sen dissat alla. Just dialog tycke jag mycket om att skriva, och brukar verkligen inte ha några problem med det, men jag kan för mitt liv inte komma på ett bra scenario att placera mina gubbar i, och då funkar inte snacket. Jaja. Det ger sig. Men det är trögt.

Jag varvade det skrivandet med mail och annat som måste fixas.

Mer eller mindre hela dagen gick åt till att sitta på rumpan och hamra på datorn, inte undra på att jag har ont i akterdelen;)

Kan förvisso även ha lite att göra med Daviddejten i lördags. Bah. Eller ännu längre bort, vi körde ett HIT-pass i onsdags med Anders. Han är grym. Det var länge sen vi körde HIT, som alltså är högintensiv träning, och det märks mycket väl att man blir bra på det man tränar. I cirkelfysen är det 45 sekunder per övning, femton sekunders paus och så nästa övning i 45 sek. Totalt tio övningar på rad, sen en minuts vila och så kör man tre varv.

I HIT är det fyra minuters högintensiv träning utan annan vila än att man byter övning så fort man kan. Ofta är det tre eller fyra övningar som man gör ett visst antal reps av, så många vara man bara hinner på de där fyra minuterna. Jag var så jävla slut. Sådär ”jagkanskesvimmarnu-slut”. Sådär slut att det nästan inte var roligt längre. Sådär slut att man bara kollar vart Anders är så man kan maska;)

Sen hade jag sån träningsvärk i rygg och rump-musklerna, och när vi började värma upp med David så ångrade jag mig bittert att jag var där. Men, bara man blir varm så blir det bättre och när man får köra igenom kroppen så släpper träningsvärken. Med ny värk som bonus;)

Men att sitta på röven hela dagen är inte min bästa gren. Jag fick iofs några maskiner tvättade och köket röjt men i stort har det varit mycket sitta.

Halv fem packade jag och Novalie in oss i bilen och körde till hennes skola för ett utvecklingssamtal.

Vi var tidiga och satt i bilen och väntade, här betalas inga extra kronor i parkering om man kan undvika det;)

Jag tyckte att hon behövde lite gos och pepp innan sitt samtal;)

Ja Novalie ser ju lite ut som Simba, så då är väl jag pappa kungen då;)

Så gick vi upp, många dryga trappor, och sen var det dags. Jag gillar hennes lärare och det är nog ömsesidigt. Jag KAN ha råkat himla ganska odiskret med ögonen över en pappa på föräldramötet som jag tyckte var mer än lovligt uppe i det blå när det gällde hans son. Ni vet en sådär förälder som tror att deras egna kids är änglar som aldrig gör något fel, och att alla andra ungar är skitungar vars enda mission in life är att sabba för och vara elaka mot deras avkomma. Urk. Sådana päron klarar jag inte av. Det kan ha varit så att hon noterade detta;)

Det kan även sen vara så att den här änglaungen visat sina rätta färger och frekvent mobbar en annan elev. Jojo, jag visste det så fort farsan öppnade truten. Jag kan typen;)

Fy farao för mobbare av alla de slag! Jag skulle vilja bunta ihop dem och låsa in dem nånstans, för de gör bara elände.

Nåväl. Min unge fick med beröm godkänt av läraren. Jag är helt medveten om att mina ungar är en blandning av både ängel och djävul. Konstigt vore det annars, med den här bitchen till morsa;)

Nä, men det är väl självklart att ungar har både gott och ont i sig? Sen kan man bara hoppas att det goda överväger, och med vettig uppfostran och massor av kärlek så blir det bra människor av de allra flesta.

Vi åkte hemåt, diskuterade mötet, och så sjöng vi högt till Despasito på radion. Jag kan inte sitta still utan måste liksom orma runt och vifta lite snyggt latino på armarna;) Hehe.

Sen lagade vi mat, åt den och så fick Novalie hjälp inför ett prov  hon snart ska ha, jag ska berätta mer om det snart. Barnen avskyr ”rester” så då kallar jag dem ibland för Swedish tapas, och ställer upp allt på köksön som en plockbuffe´i stället och då funkar det finfint;)

Idag var det inte så många rätter som vi hade rester på, och de gillade alla så det var inget gnäll.

Jag tog med min lilla busiga jycke på en promenad och rörde på fläsket lite, det var välbehövligt, och sen var det rakt ner på rumpan igen i soffan. Mera plugg och nu varvat med TV;)

Ola Rapace är ju ändå Ola Rapace även om först avsnittet av Hassel sög.

Nu sitter jag här, med denna hära sömntutan på ena sidan:

Och på den andra har jag den mindre sömntutan:

Ljuvliga ljuvliga gosproppar ♥

Jag vill inte resa på mig för då stör jag dem och de kommer vakna båda två…öhhh;) Tja, lite som när man har en bebis som sover i famnen alltså;)

Men jag lär ju, klockan är massor.

På onsdag så kör jag och Mirka en ny insta-live och det ska bli så kul! Det var så himla roligt förra veckan och vi ser fram emot att se er igen. Jag tror inte att någon av oss haft tid att sätta oss in i hur man poddar, men vi har fått lite tips och råd, så det kommer! Vi båda tycker att det är så jäkla kul att ni vill att vi ska podda:)

Jag lovar att jag ska fokusera på det efter New York. Teknik och jag går ju hand i hand…eller inte;)

Har ni något ni undrar över, eller som ni vill att vi ska ta upp, så hojta bara!

Nä, nu sova…!

Natti natti ♥