Allmänt

Fult att önska sig ett speciellt kön?

Detta med PK….;)

När lilla prins Oscars födelse annonserades av hans far – prins Daniel så lade jag  inte märke till det, men tydligen hurrade de manliga journalisterna högt över det faktum att det var en pojke, och det snackades en del om det sen. Att det inte var PK. Men….gahhh, hur många barn har inte våra kungabarn fått? Typ tre och två är töser. Det är väl hur kul som helst med barn av båda sorterna? Eller menar man på allvar att journalisterna  tyckte det var bättre med en kille? Nä, det tror jag inte faktiskt. Speciellt inte som den lille prinsen inte kommer bli kung, såvida hans storsyrra inte avsäger sig tronen så kommer vi att få en rad av drottningar här framöver.

Jag är rätt less på detta med att man inte får uttrycka sin glädje över att ha fått en pojke/flicka. Jag är övertygad om att de flesta av oss först och främst är glada över att ha fått ett friskt barn. Det är väl det primära som alla önskar och längtar efter. Men sen är det väl klart att man även kan önska sig ett specifikt kön. Utan att det på något vis behöver betyda att man inte vill ha det andra. Men som det blivit i dagsläget så är det så fult att säga att man skulle vilja ha en pojke eller en flicka. Fattar inte. Mest troligt, och allra oftast så älskar man sen det barn som kommer, oavsett kön och ev handikapp.

Jag snackar om folk i I-länderna där det inte spelar någon livsavgörande roll vilket kön barnet har, där det inte tex innebär en ekonomisk förlust att få en flicka som ska ha med sig en hemgift så småningom, det är kulturellt och går inte att applicera på alla länder. Och det behöver vi INTE ta hänsyn till här hemma. Det får liksom stå för de länderna.

Samma sak med barn med någon form av handikapp, jag vet att har man ett handikappat barn så älskar man  det, men när man sitter där och är gravid så är det nog få som verkligen önskar sig något annat än ett välskapt, friskt barn. Och jag vet att folk kan dra denna diskussion in absurdum… Jag vet inte hur jag ska slippa undan alla arga kommentarer, men hoppas och tror att ni fattar vad jag menar. Jag tror på allvar att man älskar sina barn när de väl är här, oavsett kön, handikapp osv och att även om man önskade sig en flicka och fick en pojke så kommer kärleken. Kanske inte direkt, jag har flera vänner som varit helt inställda på att få det ena könet och sen fick det andra, och det kräver  en omställningsperiod. Har man trott att man väntar en flicka och det ploppar ut en gosse så har man nånstans ”förlorat” en dotter. Hänger ni med? Det behöver inte innebära något alls, mer än ”Oj då, men jahopp, hej älskade unge” men kan även innebära ett trauma. Våra hjärnor är inte alltid våra vänner;)

Men till sist så brukar det rätta till sig, och kanske att det inte hade varit så jobbigt om det var okey att få sörja det barn som man trodde skulle komma, men fick ett annat. I stället för att låtsas vara glad över det man fick. Även om det är ett perfekt barn.

Okey helt ärligt nu…När jag väntade Jordan ville jag ha en tjej till:)

(Jag har sex döttrar och tre söner. )

När de sa på ultraljudet att det var en gosse så blev jag ledsen. Jag var fortfarande lycklig över att få ett barn till, men jag var ledsen över att det skulle bli en pojke. Varför? Tja, säg det. Det fanns inga fina killkläder i butikerna… jag var inställd på en tjej till.. jag hade aldrig fått bara en kille, Robban kom ju i par med en syrra;)

Och, kanske det viktigaste, det var annorlunda mot det jag var van vid.

Han var frisk och fin, men det spelade ingen roll, jag ville ha en dotter.

Det tog några veckor, där alla andra jublade över att det var en kille och jag sörjde min dotter. Sen gick det över, och jag var genuint lycklig över att vänta en son. Jag var glad över att ha fått reda på det på ultraljudet så jag deppade de där veckorna under graviditeten, i stället för när han var född. För mig hade det varit jobbigare. Jag säger inte att alla är som mig, men jag tror att man måste få acceptans för sin sorg, även om den i andras ögon är störtlöjligt. ”Vaddå? Du väntar ett friskt barn men är sur för att det är en kille? Tänk om han varit sjuk då??? Va? Va? Va?? ” Det hjälper liksom inte, tvärtom det bara skuldbelägger.” Fan jag är ju dum i huvudet på riktigt…”

Jag kunde inte prata med alla om det här, definitivt inte fadern;) men jag hade några som förstod, och det var otroligt skönt att få ”gnälla”.

När Jordan föddes hade jag för länge sen glömt bort att jag velat ha en tjej och han är och har alltid varit otroligt älskad. Han är en av mina prinsar ♥

När Jamie var på väg, var jag helt inställd på att det var en gosse, och hade inte alls samma känslor, tvärtom så tror jag att jag hade blivit lite deppig om det varit en tjej då;)

Känslor är ju inte de mest intelligenta eller relevanta, de bara ÄR 🙂

Förstår ni hur jag menar? Kan ni känna igen er?

 

Nu ska jag koka ägg, men var liksom tvungen att delge er mina djupa funderings så här på långfredagen:)

Hörs snart!

 

 

 

Kommentera

  1. Gymstrengthboom

    Bra där Carola. Katharina januch har ju skrivit en bok om detta & hennes längtan efter en dotter. När jag väntade första barnet var jag inställd på en pojke för alla sa att det var en typisk killmage men hade alltid föreställt mig att första barnet skulle vara en tjej. När bebisen väl var född var jag så lycklig men när dom sa att det var en tjej så rann tårarna av lycka. Jag fick min tjej trots allt. Jag hade älskat en pojke lika mkt men där o då var lyckan stor över min lilla tjej! Tror många av oss har dessa känslor, inget konstigt o ska inte vara nått skämmigt.

  2. mettemy

    Hej! Jag frågade min mamma en gång om hon önskade sig en kille när hon efter två flickor väntade trean. Hon tittade på mej som om jag var helt störd å svarade: Jag önskade mej en frisk baby. Nu när jag själv har tre flickor förstår jag vad hon menar 🙂 Däremot har jag nästan blivit beklagad av andra vilket är absurt när man svävar på moln över sin tredje prinsessa.

    1. mettemy

      Men min man besviken vid ultraljudet, jag tycker att det var bra att han fick vara ledsen ett tag å bearbeta att det inte blev någon son för när flickan väl kom ut var han färdig med det och nu dyrkar han henne nästan löjligt mycket 🙂

  3. C

    Tycker absolut att man ska få kunna önska sig en kille eller en tjej!
    Många säger… Huvudsaken barnet är friskt !
    Det anser jag är en självklarhet att alla önskar sig ett friskt barn!
    Jag är själv 5 barns mamma och barn nr 4 föddes med Downs syndrom och svårt hjärtsjuk, och lungsjuk! Obotligt!! Men ändå vid 5 barnets ankomst önskade jag mig en tjej…
    Så jo man får önska sig det … Är barnet sjukt handikappat då får man ta tag i det när det är fött!!

  4. Emma

    Hej! Jag var en av de som reagerade över hejaropen och tyckte det var kul samtidigt som det störde mig att det bara var männen som hurrade… MEN. Det är inte det som JAG är upprörd över, det jag tycker är viktigt är hur samhället gör skillnad på tjejer och killar. Hörde ett mycket intressant klipp från P4: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6381534 . Där hör man tydligt hur pressen reagerade när Oscar kom till världen jämfört med när Estelle kom. Jag förstår helt klart att man kan önska det ena könet men också älska det barn som kommer…

  5. Carro

    Hade det funnits möjlighet att få välja hade jag valt att endast få flickor eftersom jag ser mig själv som en ”flickmamma”. Kommer jag få pojkar istället för flickor när det är dags så kommer jag självklart älska pojken men jag kommer nog aldrig sörja OM jag inte får en flicka.

  6. Jenny

    Journalisten (fotografen?) hade slagit vad om att det skulle bli en pojke, därav lyckoropet. Så det hade inte det minsta med könet att göra egentligen (förutom att han fick rätt då..) 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nä, jag tror ju inte det:) men i flera omgångar har jag sett diskussionen och då har den liksom vridits så att det handlat om att vara opk. Jag reagerade inte ens på det utan fick höra det sen och det gapades då om hur fel det var.

      1. Jenny

        Ja, media vill ju gärna göra det mer dramatiskt än det oftast är.. 🙂
        Har inga egna barn så jag kan inte relatera till önskan om pojke/flicka men jag är av den bestämda åsikten att alla har rätt till sina egna känslor. 🙂

  7. 4barnsmamman

    Men jag förstår precis vad du menar. Jag har alltid velat ha en dotter men fick först en kille, sen en till och sen en till….
    Jag ÄLSKAR dom över allt annat i världen och skulle så klart inte vela byta ut dom mot alla flickor i hela världen men det var väldigt dubbla känslor varje gång det blev en kille. Glädjen över att ännu en gång fått ett fint, friskt och välkommet barn men en sorg över att det inte var en tjej… den sorgen är svår att förklara för hur man än gör så låter det så nonchalant och provocerande. Efter dessa fina pojkar tyckte vi att vi var en lagom stor familj och den där längtan och känslan av sorg över att inte ha en flicka gick faktiskt över. Så när det några år senare visade sig att vi ändå skulle bli en till i familjen så spelade det ärligt talat ingen roll vilket kön barnet skulle visa sig få. Min längtan efter flickan hade försvunnit någonstans. Vi var så inställda på att det skulle vara ännu en pojke och kände en stor och sann glädje i det. Det kändes häftigt att få vara mamma till fyra killar… Det visade sig dock att det var en tjej som fanns där i magen och ja, det var otroligt kul när det visad sig vara så. Det tyckte jag både då och nu, många år senare. MEN jag har aldrig älskat något av mina barn mer eller mindre pga kön. Sorgen har inte förmågan att älska och ta till sig sitt barn utan något annat djup där inne.

  8. Helena

    Lyxproblem :-). Jag tog aldrig reda på vilket kön barnen hade så jag var beredd på både ock vilket underlättade tycker jag. Min högsta önskan var att få friska barn och det fick jag <3. Hade de inte varit friska av ngt skäl hade de ändå fått all min kärlek och omsorg men i smyg hade jag nog sörjt att de inte var "friska". Jag hade en flicka och två pojkar och var beredd på en tredje när fyran kom…det blev en flicks och ja kanske innert inne var jag extraglad för det men jag vet inte det..

  9. Maria

    Jag är mamma till 4 pojkar och kan ärligt säga att både jag och min man hoppades vid tredje och fjärde killen att vi skulle få en dotter. Vet inte hur många tråkiga kommentarer vi fått eftersom vi ”bara” har killar. Samtidigt skulle vi inte kunna tänka oss att vara utan nån av våra älskade killar som alla trivs bra ihop och har ett speciellt band mellan sig. Trots stor åldersskillnad( de är 20,18,12,9), trivs de tillsammans och vi hittar på mycket kul tillsammans, ibland med de stora för sig och de små för sig, ibland alla tillsammans.

  10. Maria

    Jätteskönt att du tar upp detta ämne. När jag väntade mitt första barn spelade det ingen roll vilket kön det var. Vi tog inte reda på det och efter en lång och jobbig förlossning låg mitt barn på min mage. I all uppståndelse tog det säkert en eller två minuter innan någon berättade att barnet var en flicka men jag hade redan kallat barnet ”lilla älskling” och förundrats över vårt lilla mirakel. Att det var en flicka var roligt men väldigt sekundärt. Efter ett och ett halvt år blev jag gravid igen, mådde exakt som förra gången men i vecka tretton fick jag missfall. Jag är övertygad om att detta barn var en flicka för när jag efter några månader blev gravid på nytt mådde jag helt annorlunda. I vecka 18 tog vi reda på att det var en pojke och under stora delar av graviditeten mådde jag sedan dåligt av tanken på att jag skulle få en son. Jag ville inte ha en pojke, jag kunde inte ta hand om en pojke, förstå en pojke, leka med en pojke, fostra en pojke. Jag fick gå i samtal som hjälpte till viss del men när min pojke kom till världen efter en snabb men smärtsam förlossning ville jag ändå inte ha honom. I ett par timmar kunde jag inte ta honom till mig men efter ett samtal med barnmorskan släppte allt och sedan har det aldrig varit några problem. Idag är han världens finaste fyraåring men med en mamma som varje dag har dåligt samvete för de där känslorna att jag inte ville ha honom, och som måste berätta så ofta jag kan hur mycket jag älskar honom.

  11. Sommarkurs

    Du har rätt, åtminstone i mitt fall var det så. Jag födde en frisk och fin flicka, men när hon var två dygn skulle vi bara träffa läkaren innan vi åkte hem. Istället för att åka hem fick vi beskedet att hon har Downs syndrom. Jag blev helt kall. I flera dagar. Pappan fick stå för kärleken. När hon slutade andas en natt slog kärleken till med full kraft, och jag kunde älska henne men samtidigt sörja det barn jag inte fick. Det ”friska” barn som jag aldrick fick. Det händer än idag, speciellt när hon får slita och kämpa, att jag blir ledsen-men det är mest för att hon får kämpa så hårt för att få höra till, att andra människor med vett och vilja ställer henne utanför. Men, människor utanför det normativa behövs också i samhället. Jag är så glad i min flicka nu och när jag tänker tillbaka kan jag inte förstå hur jag tänkte-men acceptera, det kan jag.

    1. C

      förstår allt du skriver.. Har en 10 årig kille m Downs s känner igen allt med att försöka lära sig att acceptera !!
      Lycka till m tjejen med den extra kärleks kromosomen ❤️

  12. 8 barnsmamman

    Självklart förstår jag och håller med om att det är naturligt att önska sig ett visst kön. Samtidigt kan jag inte riktigt förstå att man helt ställer sig in på den ena sorten och sedan blir ställd när det visar sig vara den andra sorten. Vad grundar man sig på liksom? Annat vore det om man på ultraljudet fått veta att det är en sort men sen visar det sig vara den andra sorten. Det är min stora skräck för då har man ju på riktigt förberett sig för den ena sorten. Jag tycker också att det är självklart att önska sig barn av båda könen för flickor och pojkar är ju olika till sättet oberoende hur könsneutral man försöker vara och det ser jag som en styrka och rikedom. Man kan ju inte bestämma själv vilket kön man ska få utan får vackert finna sig i att ta det man får och det har aldrig varit ett problem för mig trots att kag nog har haft önskningar men jag kan tycka att omgivningens tjat kan vara rätt jobbigt. Först borde de två första vara av olika kön och sen borde man få två och två så de har sällskap av varandra… Visst kan jag också se poängen med att få två av samma kön efter varann men om man bestämmer sig för att försöka få ett barn så måste man ju vara beredd på att det inte är säkert att det blir enligt något logiskt system utan man kan få en hel rad av samma sort. Att man själv kan känna en besvikelse och sörja det man inte fick trots att man älskar det man får istället är helt naturligt tycker jag även om jag inte råkat ut för det men att grannar och avlägsna släktingar ska ha åsikter om könet det kan jag inte riktigt förstå. Det skapar bara en press för föräldrarna.

  13. åsa

    Efter två pojkar så blev jag överlycklig över att få en tjej !! Ärligt så blev jag gladare över att det var en flicka än om det varit en pojke !! Men det vågade jag nästan inte säga 😉 . Sen kom det en pojke till ! 🙂

  14. Magda

    Känner så igen mej i det du skriver. Vid första graviditet trodde vi att bebisen i magen var en kille men ut kom en tjej. Inga problem, jag var nöjd och glad och hade nog varit lika glad över en kille.
    Vid andra graviditeten trodde vi att det var en tjej i magen, men vid ett sent UL visade det sig att det var en kille. Jag måste erkänna att jag blev lite ställd. Jag hade varit så säker på att vi skulle få en flicka till. Eg. vet jag inte varifrån jag fått det, men tror det berodde på att jag själv bara har systrar, min moster har bara flickor och min mamma har bara en syster.
    Jag förstår ju att det inte är så det funkar (om det blir kille eller tjej), men på nåt vis trodde jag nog att då jag fick en tjej första gången så skulle jag också bara få tjejer.
    De där veckorna jag fick före förlossningen var nog bra, de behövdes för att hjärnan skulle hinna med och ställa in sig på att det var en kille vi skulle få.
    Det märkliga var (precis som du skriver) att jag rätt länge efteråt sörjde tjejen vi inte fick… Jag ville absolut inte byta bort sonen, men det kändes lite som att jag mist dottern jag väntat? Som att jag borde ha fått två barn och av nån anledning bara fick med mej det ena hem…
    Då jag väntade barn nummer tre hade jag insett att jag alltid gissar fel på kön och var inte lika inställd på vilket kön vi skulle få som jag varit vid de tidigare graviditeterna. Liiite hoppades jag på en kille, mest för att jag tänkte att bröderna i så fall skulle vara nära varann i ålder och ha mycket glädje av varann. Vi fick en kille till och den gången kändes det helt bra. Så skönt att slippa känna så som jag gjorde efter den andra förlossningen.
    Som tur är har jag underbara vänner som jag kunde prata med, det sista man behöver är ju att någon kritiserar en för hur man känner…

  15. Loppan

    Jag har två grabbar. Ville absolut ha en grabb till när tvåan kom. Vi pratade löst om en trea när de var mindre, men det vi valde att avstå. Hade det funnits en 100%ig chans på kille hade vi kanske jobbat på det. Jag vill absolut inte ha döttrar och det står jag gladeligen för. Varför skulle det vara fel av mig?

  16. Malin

    Jag har mer känt att det är omgivningen som tycker att man borde vilja ha båda könen. Vi fick nyss vårt femte barn. Vi hade fyra grabbar innan och nummer fem blev otroligt nog en tjej. Det trodde jag inte. Jag har skojat och sagt att blir det en kille är jag nöjd men blir det en tjej så vill jag ha en till tjej… Och så blev det en tjej. Men omgivningen ”tjatar” om vilken tur att det blev en tjej… Jag är förstås jätteglad att det blev det och att jag förhoppningsvis kommer att få bli mormor och inte ”bara” farmor. Men omgivningen blev nog gladast. Nu gäller det att kunna göra en till tjej då… Hm… Inte lätt.

  17. Jenny

    Kan förstå tanken och tycker att det är viktigt att få känna så men förstår inte varför en av varje är så viktigt för många. Jag har en syster och eftersom vi är nära i ålder och av samma kön så har vi askul ihop, hon är min bästa vän helt enkelt. Skulle jag ha turen att ens få några barn så skulle jag gärna ha av samma kön, oavsett vilket.
    Tack för en bra blogg!!
    Kram

  18. Sandra

    Jag förstår precis vad du menat. Jag är utbildad förskollärare och väldigt genusmedveten och tycker verkligen att det inte spelar någon roll vad som sitter mellan benen. Men, jag har alltid velat ha en tjej ändå. När jag blev gravid kände jag på mig direkt att det var en pojk och fick det bekräftat vid rul också och jag har aldrig sörjt att det inte var en flicka. Men, jag önskar mig fortfarande en tjej och kommer absolut sörja om jag inte får någon tjej i framtiden. Det innebär inte att jag inte älskar min son nu, han är tveklöst det bästa som hänt mig. 🙂 jag tror att anledningen till att jag så innerligt önskar en dotter är relationen jag har till min mamma idag. Hon är min absolut bästa vän i alla situationer och även om jag såklart önskar den relationen med min son i framtiden också så känns det som att det är mer troligt att det skulle ske med en dotter. Men hey, jag kan ha fel – time will tell 😉

  19. Vickan

    Jag tolkade det som att de jublade över att det var en kille så att de nu hade en av varje. För visst är det väl så att man vill ha både killar och tjejer. och visst är det som du skriver. Ett friskt barn är det viktiga men sedan tror jag också att de flesta har en önskan om kön. Särskilt när det är andra barnet!

Allmänt

Vinnare av Snövit-biljetter!

Egentligen vill jag ha biljetter till alla, för alla ni borde få en guldkant på tillvaron, men så funkar det ju tyvärr inte:(

Men, en lycklig vinnare har vi och det är Sven-Olof Johansson:)

Åh, det här skulle passa farfars lilla prinsessa Linnéa som hand i handske. Hennes favorit bland alla sagofigurer är just Snövit och hon brukar klä ut sig och spela henne. Hon är verkligen fascinerad av den elaka styvmodern och det förgiftade äpplet och skulle älska att få se sin idol och skyddsling Snövit i ”verkligheten”. Hoppas så på tur nu!

Glömde i ivern att svara på frågan. 7 dvärgar har Snövit omkring sig.

 

 

Grattis!!  Maila mig så fort du kan, jag behöver namn, adress, telefonnummer och mail:)

Jag har mailat dig redan så just den uppgiften har jag, men resten behövs så fort som möjligt så biljetterna hittar sin nya ägare:)

Hoppas att ni får en trevlig kväll!!

 

Kommentera

Allmänt

Städat, skurat, fixat, putsat:)

Nä jag bara skojade;)

Jag har inte gjort vare sig det ena eller det andra, om man inte räknar att köpa ”inredning ” till tvättstugan.

Var in på Rusta och köpte två tvättkorgar, en vit och en svart. Tänkte göra det enkelt för kidsen – antingen är tvätten mörk och då ska den i den svarta korgen. Eller så är den ljus och då ska den i den vita. Kan var överkurs för mina slarvfisar men eftersom mitt gamla system inte får komma in igen i de nya fina utrymmena så gör jag ett försök. Sen ett duschdraperi, en matta att stå på utanför duschen och rakhyvlar:)

Hårdvaluta att ha en fräsch rakhyvel i det här huset! Antingen så är det slut, men påsen ligger kvar och ser full ut;) eller så ligger de oskarpa och skräpar på hyllan i duschen. Ibland försöker jag gömma EN så jag ska ha, men nope, den hittas alltid;) Nackdelen med många tjejer i huset.

Sen till Citygross där vi köpte flera kilo godis…jag tycker alltid det känns jobbigt att köpa godis, chips, läsk osv i stora mängder, känns mig som en osund jäkla frossare;) men med tanke på att det är till typ elva kids, och så några vuxna så blir det ju inga gigantiska mängder. Och sen fick jag sjukt bråttom till träningen, körde i racerfart hem och kastade mig in och rafsade ihop mina träningskläder medan Corrinda bar in varorna, och sen körde jag på tio minuter till Friskis, blev tidigt till och med:) Det går inte att köra snabbare än så, men eftersom alla var på Citygross och handlade så var det rätt tomt på gatorna:) Fy farao så mkt folk det var där, och hur trött blir man inte på sig själv när jag gått och dragit på att åka iväg?

I stället för att dra direkt efter kyrkis vid 13 så var jag tydligen tvungen att avvakta till 15 när alla slutat jobba och skulle handla påskkäk, och godis. Jag och pensionärerna kan ju liksom handla tidigare på dagen, men nope;)

 

Barnen har nu påsklov! Helt underbart! De behöver det, och jag behöver det jag med, även om jag väl lär upp och passa hantverkare;/ men jag ska maila lite och få tider. Nån som vet om det ingår städ efter att de är klara? Som det är nu så ligger ett lager byggdamm överallt, de kaklade väggarna är dammiga, golvet har de ju gått ut och in med skor på sig. Det är ju ingen hit att dammsuga upp sånt där fint med vanliga maskiner, de geggar ihop då. Jag vill ju inte vara grinig och gnällig, men om jag slipper städa så är jag ju glad:) Det är alla gånger en hel dags göra.. Å andra sidan är jag rätt trött på dem nu;)

Men först ska vi ha påsk! Mina små påskkärringar i år, lite bortfall pga sjukdom.

Glad påsk!!
IMG_9673

Detta är deras kap i gårdarna:)

Och jadå, de delade med sig ♥ Jag ser att tavlan jag fick av Corrinda i julklapp sitter kvar uppe, det är julmotiv på så den kanske ska bytas ut nu;)

Vi har inga planer för påsken, det är det som är det fina. Lugnt och skönt bara glider man runt och gör det man känner för. Jag ska ju plugga såklart, och sen är det massa jobb med tvätteriet, men förutom det – nada. Jättehärligt. Det vore trevligt med lite sol och värme, känner att jag verkligen behöver sol på näbben nu. Råkade se mig själv i flera speglar i dag, både bilens rutor och inne på butikerna och satan i gatan så rädd jag blev;) Ett helt vanligt grått spöke som kollade tillbaka….Brrr. Gråblek är inte vackert.

Snart så kan jag lyfta ut en stol och sitta och jäsa, det finns absolut inget i hela världen som ger mig så otroligt mkt energi som att sitta i solens försiktiga första vårstrålar! Man känner hur skinnet ändrar färg från vitt till rosa;) och måste sätta sig i skuggan en stund. Jag är ju inget fan av solkräm, så det blir ut och in i skugga. Eller keps. ( som om det skulle hända…hehe)

Barnen tjatar om studsmattorna, men det får vänta lite till, men däremot börjar det väl bli dags att röja trädgården. Robban har släpat ut en soffa från sitt rum, som nu står i hallen och väntar på att jag ska demontera den på nåt vis, mest troligt med hjälp av en yxa och ett koben;) och sen till tippen, så nån vända dit lär det bli.

Jag börjar få lite kläm på min videokamera så nu ska jag bara lära mig att redigera filmerna åxå… måste nog fråga nån unge hur man gör;) men sen ska ni få rörliga bilder från Wetterholms vardag:)

I morgon ska jag sortera mina tankar vettigare, just nu är det flera deadlines som ligger och skaver i bakhuvudet så jag får inte ihop det nåt bra, blir mest svammel. Men i morgon ska ni förhoppningsvis få ett vettigt inlägg! Jag ska träna 11, om vi inte bestämmer oss för att sova vidare, och det är en bra start på dagen. Håret har precis torkat efter kvällens träning och dusch så det är bara att blöta ner det igen;)

Natt i natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Madde

    Soffan kan du väl skänka till ett Second Hand ställe: typ Röda Korset, Myrorna osv. Dom tar emot den: om du lämnar den hel och inte går loss på den med yxa! Tror t o m att Röda korset (kanske alla second hand ställen- I Umeå gör de detta) hämtar gratis hemma hos er eftersom det är lite otympligt föremål.. Då kan du passa på och skicka med annat oxå oavsett om det är en kasse kläder eller annat ”lätt”. Ha en fin påsk!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hade gjort det om den var hel.. Men den är absolut inget att ha. Den har tjänat väl dock, först var det en hörnsoffa som vi meckade ihop med en halv likadan soffa och fick ett U. Sen blev det en liten tvåsits av den. Ikea är bra:)

  2. Susanne

    Jag tar för givet att det ingår att de dammsuger golv och lister i alla fall. Annars lär du ju snart skriva ett inlägg om hur du åker iväg och köper ny dammsugare till hushållet? Det fina slipdammet ska du absolut inte ta med din hemmadammsugare! Lycka till 🙂

  3. Sara

    Med tanke på att det dragit ut så på tiden, så är väl städning det minsta de kan bjussa på? Nä, stå på dig!

    Glad Påsk, alla fina Wetterholmare! <3

Allmänt

Vi skyller på David;)

Stackarn;)

Men bra att skylla på nån annan det känns alltid bättre då;)

Jag skojar, det fattar ni. Jag bortförklarar mig ofta, skyller på saker och folk, men så fort jag säger det så tar jag tillbaka det. Nästan alltid har man sig själv att skylla på ett eller annat sätt, men på nåt vis är det skönt med syndabockar. Jag är ju inte direkt ensam om det, ingen vill ta på sig skulden, men jag kanske är mer ensam i att faktiskt inse att det är just bortförklaringar?

Men i min familj har vi jargongen att skylla på nån annan, (vi vuxna. Alltså som driv och trams)Det allra mesta i världen går faktiskt att ge han den onämnbara skulden för. Skitbra;)

Mkt ÄR förvisso hans fel på riktigt, men kanske inte saker som att man slår i tån osv;)

David då, vad är hans fel? Jo, honom tackar jag för att det gör ont överallt:)

Träningsvärk i magen är det sällan jag får, men det har jag, och det älskar jag. Den är mitt problemställe. Allt sätter sig på magen och runt om, som en bilring som vilar snyggt på byxlinningen:/

Jag avskyr när det bullar ut, och viker ihop sig när man böjer sig framåt. Kunde ju vara lite högre upp det samlades.. 😉 men nope. En kursare sa att hon försökt stå på huvudet för att få magfettet att hamna i bysten men i stället fått dubbelhaka så hon hade gett upp det nu 😉 hehe

Synd att det inte funkar så, jag har fettet väldigt snett fördelat och hade varit perfekt att ruska runt det lite så det hamnade där det var mer estetiskt.

Kanske kan åka lite torktumlare? 😉

Men träningsvärk i magen känns som hopp om att det finns magmuskler iaf, man tvivlar ju ibland.

Jag har fött nio barn, ett tvillingpar, och det ska inte behöva synas. Det är bara en dålig ursäkt. Helt platt och felfri lär ju magen inte bli igen( har nog aldrig varit heller) men fluffig behöver den inte vara, det är bara för mkt god mat och godis:) Mitt eget fel alltså:)

Jag har såvitt jag vet inga skador på bukmuskulaturen som skulle göra det omöjligt, men jag har heller inte den disciplinen att kämpa, så jag nöjer mig med mindre fluff i första hand. Starka och funktionella är magmusklerna i alla fall, jag har inga ryggproblem som jag haft förr och det är det allra viktigaste.

jaha.. Och vad ville jag säga med detta nu då?? Ingen aning, hade en plan när jag började skriva och så försvann den;)

 

Igår vilade vi, ikväll är det Olle:)

Och det är skärtorsdag, jag har inte ens tagit in påskris.. Kanske måste göra ett ryck sen efter kyrkis, men nu ska vi göra oss klara för det. Jag har min nya kärlek på mig;

Meandi

Från me&i, sålde slut direkt och finns nu bara i typ L.detta är en M och jag hade kunnat ha S med, men gillar att den är lite rymlig. Älskar den, mjuk och go och fin:)

nu kyrkis, jag återkommer med vinnaren av biljetterna till Snövit sen!

bye bye:)

 

Kommentera

  1. Tess W

    Det hade kunnat vara värre: Dubbelhaka, bilringar och stora bröst. Inte kul heller att gå från 75 D till 75 H på 3 graviditeter! Du fattar varför jag inte skaffade 9;) nu försöker jag gå ner i vikt men tyvärr saknar jag din gen som gillar och träna och ha träningsvärk;) 😉 men sakta men säkert med kost ändring och promenader går det frammåt:) Stora kramar Tess W

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Bra där!! Börja med kosten och prommisar. Sen finns det ju massor av saker att träna, du kanske inte hittat din grej bara? Klättra? Orientera? Power walks, yoga.. Dansa:)
      Finns massor:)
      Jag fattar varför du inte skaffade nio;)

Allmänt

Ni vet Killer-David ?

Man kan ha träningsvärk och så kan man ha TRÄNINGSVÄRK!

I söndags åkte vi slalom hela dagen, lite sådär påfrestande för låren, man känner hur det bränner fint där efter en stund i backen.

Igår var vi på power-hour med just Killer-David. Han är grym. På ett bra sätt så klart 🙂 Hans pass bränner förbaskat bra i låren. I rumpan. Armar, axlar, tja.. Överallt. Det är liksom garanterad träningsvärk på hans pass.

Tisdagar brukar vara rätt smärtsamma;) och det är toppen att träna bort träningsvärk, det är liksom det enda som hjälper, så vi försöker gå på ett cirkelfyspass med Elena då. Det är även det ett bra pass, mkt basövningar men med en tvist. Jobbigt, men brukar kännas gott efteråt. Varannan tisdag skjutsar jag Trixie och en kompis på gympa och kan inte träna, och idag var det min tur att köra. Men Trixie är fortsatt krasslig och även kompisen var skruttig så det blev ingen gympa. Snabbt bokade vi in Elenas pass:)

Såg att hon var utbytt mot Pernilla, funkar fint det med.

Körde till Friskis och loggade in, samtidigt som jag kollade på skärmen. Det stod Killer-David. Var tvungen att fundera lite innan jag fattade, han var ersättare alltså…?

(Ja, alltså det stod bara David såklart men han är ju en riktig killer;))

Jag kände hur mungiporna drogs uppåt, fasen vad kul! Jag vet inte om det är nån självplågeri-gen som slår till ibland, men vetskapen om att det kommer bli ett skoningslöst pass är så härlig:)

Det mest troliga utåt sett mentalt instabila flinet satt kvar och ökade när jag skulle av med joggingbyxorna och på med skorna.. Jag har suttit rätt still idag, pluggat och pratat i telefon och inte känt riktigt hur ont jag hade:)

Insida lår- ont. Framsida lår- ont. Baksida lår- ont. Rumpan -ONT. Biceps- jadå ont, rygg och axlar-check även där, ont. Och leendet blir bara större och större, det här kommer kännas. Ordentligt:)

Och det kan man väl säga att det gjorde.

Ett roligt varv med stationer, kul övningar, en del vi inte gjort på länge och det gick bra dessutom, kändes som man var rätt stark idag.  För första gången på väldigt länge klarade jag av armhävningar på tå igen:) De är långt ifrån så djupa och snygga som de ska men de är på tå. Att göra djupa knäböj med tung kettlebell gick bra, några gånger, sen var lår och rumpa slut;) och de där förhatliga dipsen som bara är jobbiga gick de med. Ett bra pass på alla sätt och vis!

David är kul. Kräver att man ska göra sitt yttersta. Givetvis struntar man i honom om man känner så, men det är peppande:)

Efteråt får man nio av tio gånger en belöning. Eller straff bara att välja;) Idag var det smala / breda knäböj…. Jag hade lugnt föredragit burpees idag;)

Det är alltså knäböj där man hoppar mellan smala och breda tills han tycker att vi är klara;) Brände fint i de stackars låren kan jag meddela. Kommer kännas ännu mer i morgon:)

Då blir det ingen träning, vi ska bort på kvällen, testa lite kläder, klämma och känna lite.

Men, jag måste köpa nya träningskläder!   De tvättas ju hela tiden och blir slitna och jag behöver både byxor, sporttop och linnen. Skor med men det är så tråkigt att prova så jag drar lite till på det:)

Har ni några tips på bra sidor med shapebrallor så hojta:)

Jag gillar inte de där med kryss på sidan vad nu de kan heta, men rönisch och casall, och om det finns andra roliga märken. Roligt och roligt förresten.. Byxor måste vara svarta:) Det spelar ingen roll hur snyggt mönsteroch färg är på andra, jag känner mig utklädd 😉

Nu ska jag sova!

Natti natti 🙂

 

 

Kommentera

  1. Sofia

    Jag kör med Northbend, Team Sportias märke. Helt svarta och super bra. Håller kompression tvätt efter tvätt och ger extra ork åt benen under själva träningen. Känns när man tar av dem.

  2. Frida

    Jag har de med krysset, älskar de. Dock gammal modellen som har en smal mudd i midjan, men har beställt den nya modellen med bred midja då mina gammal är helt urtvättade 😉 Har även Casall med en rosa rand längs benet, (finns i fler färger) och de har hög midja. Älskar båda! Kommer nog aldrig mer köra nå annat än shapebrallor 😀 har du kollat tex XXL.se, stadium.se. Acctive, gymgrossisten och sanbba steg? 🙂 alla dessa har självklart hemsidor. 🙂 Hoppas du hittar nå brallor du trivs i! 🙂

  3. Åsa

    Jag har shapebrallor från både craft och casall. Båda lika bra.
    Svårt att komma i dom men väl i sitter dom perfekt.

Allmänt

På egna ben :) hela dagen

God förmiddag!

Fy farao vad dagarna ramlar på, det är redan 21 mars!  Jag tror att jag har haft sjuka barn mer eller mindre alla marsdagar, just nu har styrkan bytts ut lite och det är Novalies tur att må kasst. Trixie är fortfarande inte pigg, men Jordan gick till skolan redan förra veckan när jag var iväg. Så alla de små har varit eller är dåliga, jag har haft en kort släng av nåt där i början av månaden, så det är väl egentligen tvillingarnas tur nu kanske. Få se om de klarar sig, de är ju inte upp i varandra som de andra är.

Igår var det ju umgänge. Idag upptäckte jag de obligatoriska kvarlämningarna…

plastpåseEn kasse med blöta badkläder. Varenda gång. Alternativt en korg/kasse med annat, fika eller så. Jag antar att han anser att när klockan är 18.00 prick så lämnar han av kidsen vid grinden och åker iväg, och då är hans ansvar slut. Så badkläderna är liksom mitt ansvar. Funderar på att skaffa ett extra set som han kan ta med sig och hänga upp hemma hos sig. Han kanske har tvättmaskin och torktumlare, och slipper hänga badlakan över stolar och dörrar för att torka tänker jag… Som det är i nuläget, och har varit sen i augusti så har jag väldigt liten plats för blöta kläder. Ja så får det nog bli.

Nej, det är ingen big deal egentligen, men när det upprepar sig varenda gång så ledsnar man ju till sist. Och nej jag kommer inte ringa upp honom och snacka lite om det, sist jag talade direkt till honom eller tvärtom, (inklusive att säga) ”hej” är nog typ…tja…två år sen ungefär. Det är hans val, och så småningom fogar man sig. eftersom det inte finns nån väg att gå längre. Det är hans förlust, men eftersom det även var hans val så skiter jag i det.

Ungarna hade alltså badat, eller de som var friska och fick följa med, tror det var Jamie, Jordan och Lovelia. Trixie ligger mest på soffan och snorar och hostar, och de lite större följer ju aldrig med. Det är skitbra att de åker och badar, då får ungarna vattenvana och kan träna på att simma, så på det är det tumme upp.

Jag klev upp mitt i natten, klockan halv åtta;) och packade i ordning mig, gick ut med Doris och åt frukost, sen kom syrran och vi styrde kosan mot Kungsberget. Vi körde i duggregn mot Sandviken och det kändes lite halvskumt att tänka slalom, men väl framme så sken solen och det var nån minusgrad.

Precis som förra gången så bokade jag vår utrustning via deras hemsida på vägen upp. Det är hur smidigt som helst, man klickar bara i vad man vill ha, betalar med kort och så får man ett sms att det är klart och står och väntar  i ett bås. Vi körde på paket även denna gång, med skidor, pjäxor och stavar. Plus hjälm eftersom ni sa att det var varmt och skönt om öronen.

Kungsberget skiduthyrning

Så står det i fina bås och allt är klart för att klä på sig:)

Alltså, de här modernare prylarna… Kan någon berätta om det verkligen är meningen att pjäxan liksom ska integreras med foten för evigt? Det är ett liten helvete att få på den först av allt, känns som att försöka få ner foten i ett alldeles för litet hål. Mina egna pjäxor har två spännen, och när jag knäpper upp dem så viker sig liksom plösen framåt så man både får av och på den utan problem men även kan gå rätt ”obehindrat ” i dem. Alltså obehindrat är ju en stor överdrift, för alla som gått i ett par slalompjäxor vet att det är allt annat än graciöst;) Mina hyrda pjäxor är sköna att åka i, men ingen större skillnad när man knäpper upp dem, och att sen försöka få av dem…holy smoke det är mission impossible;) Vad är knepet här?? Måste ju vara så att jag gör något mindre rätt?

Men efter att ha kämpat med att få på pjäxorna så var vi klara.

Det här med hjälm..

carola wetterholm

Jag har otroligt svårt för att ha något på huvudet, har sällan mössa om jag inte fryser ihjäl, så att ha en hel jäkla kruka på skallen var prövande;) Brillorna hamnar snett och mina öron står nog ut lite för mycket för jag känner hela tiden hjälmen emot dem. Jag har inte haft en hjälm på mig sen jag åkte motorcykel för kanske 25 år sen, och då känns det ju aningens mer motiverande än att ha det för att skava runt i en slalombacke. Men, det var faktiskt varmt om öronen:) Men passformen var inte den bästa, man fick byta som man ville men jag hittade liksom ingen som var perfekt. Får väl köpa en egen kanske.

Solen försvann så fort vi kom ut i backen;) som vanligt, och det blev mulet och snöade. Några nerfarter var avstängda för tävling, och de övriga var ok. Vi fattade ju att i slutet av säsongen, med dåligt med snö hela vintern, massa konstsnö, eller egentligen mestadels konstsnö, och med 0+- grader så är det inga kanonåk, men  halva dagen var det ändå bra. Väldigt mycket lössnö som ligger i drivor, och den konstgjorda snön är ju lite annorlunda mot riktigt så det blir som att köra i lite blött socker. Eller som fyllningen i blöjor ni vet;) Gelé aktigt. Lite trögt och tungt. Jobbigare att trycka undan snön när man svänger, lättare att få konstiga kast och felskär. Med andra ord, så fult som vi åkte i går var det länge sen man gjorde:)

Det var lite så att man ville plogsvänga, för att inte fastna. Gick lite för långsamt för att kunna svänga snyggt. Och så kom de balla grisarna farande och bevisade att det mer handlar om åkaren än underlaget;)

Hehe.

Mitt på dagen kom solen tillbaka, och då var det ju härligt!

kungsberget Carola wetterholmHär har vi precis åkt in i skuggan efter att haft solen i ögonen så de tårades:)

Vi hade en kul dag i backen! Inga tiopoängsåk, eller ens sjupoängare, men en himla massa andra;)

Väldigt lite folk så det var bara att åka fram i liftkön, max tre personer framför en, och det ger ju en himla massa mer åkning än att stå och köa.

skidlift dragbana

På eftermiddagen mulnade det på, och ömsom snöade och regnade. Bah. Vi hade sett det på väderleksprognosen så vi blev inte jätteförvånade, men hann ändå åka merparten i ok väder. Det funkade ju att åka även i regn, men är ju mindre charmigt. Backarna blev även markant sämre allt eftersom dagen gick.

Jag gjorde ingen praktvurpa;) men vi körde ihop en gång, från i princip stillastående, vi råkade liksom bara vara på exakt samma våglängd och åka framåt, skulle snacka om nåt, och så satte jag skidorna i kors en gång och kunde inte för mitt liv begripa att det inte funkar att försöka lyfta den understa;) Åkte knappt framåt men hamnade på rumpan för att reda ut skidorna. Dock en planerad ”vurpa”. Jo, och så slog vi ihop hjälmarna ett antal gånger i liften;)

Lunch på pizzerian, men det var enda gången vi satt under dagen, förutom i sittliftarna då. Men vi åker hellre ankarlift som går snabbare.

kungsberget Carola wetterholm

 

Kul dag! Sista slalomen för i år, men två gånger på en säsong är rekord. Får försöka utöka det nästa vinter.

På väg hem stannade vi på McD i Sandviken, där är personalen alltid skittrevliga:) Jag har ju varit där med ungarna ett antal gånger åxå och de har alltid varit på bra humör. Personalen alltså, inte ungarna;)

Sen tog vi kaffet med oss i bilen och åkte hem i ösregn.

Hemma väntade alla kids, de spelade dator och kollade på tv, klockan var nästan läggdags. Vi kollade på Mästarnas mästare och fick tårar i ögonen av Foppas film, vilken hjälte han är. En sån hockeyspelare. En sån man. Sen hoppade barnen i säng och det blev tyst.

Jag bokade biljetter till Nickelback:)

nickelback

Tror det var 6 september de kommer, det ska bli kul! Jag är inget superfan, men gillar deras musik.

Och inte nog med det…jag såg på Facebook natten till söndagen, att Europe ska spela i höst, 30 årsjubileum för The Final Countdown albumet, och att de kommer köra hela det, plus lite andra låtar åxå. Europe är den första riktiga konserten jag var på, i ishallen i Gränby i början av 80-talet typ, det var jag och Helen och massa långa, långhåriga grabbar som headbangade;) Kvalar in som topp tre av bästa konsert. Jag och Helen har sen varit på massor av deras spelningar, och jag vet att hon vill se dem lika mycket som jag, så på helt eget bevåg, utan att snacka med henne, bokade jag  två biljetter till oss:) Det var ju mitt i natten och hon sover som vanligt folk gör, och jag hade inte ro att vänta.

Och så messade jag henne sen att det var så:D Jo, hon blev glad:)

europe the band

8 november, på Cirkus i Stockholm. Kommer bli toppen ♥

Vi såg dem för några år sen, Jordan var med då:) Jag köpte en biljett extra till hans farsa och så fick de två sitta i baren och hänga. Jag ammade Jordan som bara var drygt tre månader, och kunde inte lösa det på nåt bättre vis:) Jo, jag hade kunnat lämna honom hemma, men så många timmar utan att amma hade inte varit kul, och jag hade inte kunnat fokusera helt på musiken om jag visste att bebisen var hemma utan mig. Jag är ingen hönsmamma på något vis, men jag har aldrig varit bra på att lämna bebisar så länge som jag ammat. Då lever vi i symbios:) Typ ett år:)

Sen såg vi dem igen för bara nåt år sen…minns inte när, men kanske 2014? De levererar alltid en bra show, och tja.. älskart!

Jag känner att det är ett bra konsertår på gång här! Bruce Springsteen, Nickelback och Europe. Sen är det en del andra spelningar jag har lust att gå på men där inget är spikat, och man vet liksom aldrig vad som dyker upp framåt heller. Jag såg tex att Ronan Keating ska spela i Danmark, känns som att han kanske tar en tur över vattnet hit när han ändå åkt så långt liksom;) Ja, jag har en vitt spretande musiksmak, med den gemensamma nämnaren att det måste vara något speciellt med RÖSTEN:)

 

Idag ska jag plugga. Hela dagen, förutom en sväng på eftermiddagen då jag och Jamie ska till logopedmottagningen. Dags för nästa unge att öva på att prata. Barn nummer sex i raden av kurreduttspråkssnackare. Man undrar ju vad man gjort för fel;) Men skyller det på den andra föräldern, hehe.

Egentligen har jag bara tre som haft riktiga problem. Tvillingarna tyckte de på BVC att de var lite sena, och vi fick åka dit och göra nån språktest som de fick uruselt resultat på. Jag som inte var ett endaste dugg orolig, och rent intuitivt kände att det finns inget problem här, blev konfunderad. Men det visade sig att testet var avsett för barn som var drygt ett halvår äldre så jag fattar inte riktigt varför det blev sånt hallaballoo? När de fick komma tillbaka och göra om testet i rätt ålder så klarade båda av det med bravur. Tror att det var just tvillingskapet som gjorde att BVC fick för sig att det var ett problem. Det sägs ju att tvillingar ibland utvecklar ett eget språk sinsemellan men det var aldrig så för Robban och Corrinda.

De är väldigt lite tvillingar på alla sätt och vis:) det enda är nog att de föddes samtidigt, för de är som natt och dag på alla sätt och vis och gillar oftast inte ens varandra.

Nåväl, Novalie, Trixie och framför allt Lovelia har haft riktiga talproblem. Lovelias ökade drastiskt när vårt liv vändes på ända när någon bara drog, hon backade väldigt i sitt tal då.  Så kom Jordan, min lilla professor, som inte bara snackade rent, utan han kan ju läsa böcker och räkna svåra mattetal innan han ens börjat i första klass. Dessutom, och det här är jag grymt imponerad av, så är han otroligt duktig på det här med att ord kan betyda olika saker. Häromdagen stod han med en tetra passerade tomater i handen och skrattade.

Passerade! Haha, som att man liksom har gått förbi tomaterna:)

Jag hade ett litet hopp om att det var bara tjejerna som hade svårt med talet, men så kom Jamie och bevisade motsatsen, och idag är det alltså dags för det första av, antar jag, ett stort antal logopedbesök.

Ska bli spännande att se om vi hittar parkering…

Nu ska jag ta tag i pluggandet!

Vi hörs snart:)

bye bye:)

 

 

Kommentera

  1. Anna

    Hejsan…
    Tack för alla svar..!
    Tyvärr finnes det ingen språk klass(nedlagd) i våran kommun.. Utan varje enskild skola ska ta hand om elever med speciella behov..
    Det finnes språk skola i grannkommun & även inne i stan..men våran kommun säger nej…för dyrt…
    Vem ställer selektiv mutism diagnosen bup el logoped??
    Jag har läst om det & allt stämmer klockrent!!
    Jag har även skjutit upp skolstarten ett år…
    & visst händer det saker ..tex idag kan hon prata med mig på bussen ..gjorde hon inte för ett år sedan…
    Men samhället har ju lite mer bråttom än så..
    Jag vet bara inte hur jag ska få henne till skolan & lämna henne?!?!
    Hon har panik redan nu att jag ska lämna & gå..
    För kvar fick jag inte vara för rektorn…!
    En skola gav mig två månader..sen så fick det vara ..med orden att alla barn är ledsna ngn gång i skolan?!?!
    & där står jag….
    Jag ska alltså bära min unge till skolan..lärare hålla fast henne så jag kan gå ..
    Det lär ju inte hjälpa henne i sin ångest för andra människor..

  2. mariahusetfullt

    Till Anna.
    Jag har barn med språkstörning. Det finns runt om i landet speciella klasser för elever med språkstörning. Min son går i år 1 i en sådan klass. Dom är bara 8 elever på två lärare och så är logoped och tecken språks lärare knuten till verksamheten. Logopeden tränar både enskilt och ibland med flera barn samtidigt. Tempot på undervisningen är lugnt och alla använder stödtecken. Några av mina äldre barn har gått i verksamheten också, mem bytte till ”vanlig” klass när språjstörningen ansågs minimal. Kolla med kommunen om ni har någon sådan verksamhet eller om det finns i grannkommunen.

  3. Anna

    Hej. Jag har hört talas om selektiv mutism. Det innebär att man har ofrivillig tystnad. Det är inte många som vet om den o det kan vara värt att läsa om den. En del barn har selektiv mutism o får hjälp för det så blir det lättare att hantera.

    1. Monica(en annan Monica)

      Selektiv mutism innebär så mycket mer än ”bara” ofrivillig tystnad. Tystnaden är en konsekvens av andra bekymmer. Vänd er till BUP och diskutera med psykolog eller barnläkare utan att barnet behöver följa med . Förtroende och tillit för andra människor är nyckeln till att våga börja prata med andra än familjen och då måste den psykolog som barnet ev. ska prata med vara kunnig på området specifikt. Jobbat över 25 år i skolan och under sen tiden träffat på 3 barn med denna diagnos så vanligt är det inte, kräver specialkompetens. Ge er inte utan kräv hjälp inom barnpsykiatrin, skolan har förmodligen inte kompetensen. Det avfärdas ofta med blyghet men detta är litet mer än så. Uppskjuten skolstart kan vara ett alternativ under tiden barnet får adekvat hjälp.

  4. Anna

    Vad gör man med ett extremt blygt barn m språkstörning..?!?!
    Logopeden talar varmt för antidepp..
    Men det känns inte rätt.. Hon är alltså frisk för övrigt..fast ångest inför att prata..
    Psykolog? Jo visst har jag varit dit..ungen kröp in under min tröja & i panik drog i mig för att vi skulle gå..
    Jag har sådan ångest för skolstarten…
    Oförstående rektor..
    Känns verkligen som att slänga ut ungen till vargarna utan en beskyddare…!!!
    Tips ?! Ngn?!?
    Kan ju inte vara ensam om detta problem?!?!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Lovelia hade jätteproblem med talet när hon började första klass, men vi har bra lärare! Det kändes aldrig jobbigt. Men har ditt barn ångest inför att prata eller kan det inte prata? Alltså begripligt för alla. Jag personligen är starkt emot antidepp på typ alla, inte innan man provat samtal, kost och motion iaf. Jag skulle aldrig ge det till en unge som är rädd för att prata, det är ju liksom ingen mirakelmedicin direkt, och jag tror inte på det. Inte du heller känns det som, och följ ditt hjärta och magkänsla här! Någon annan här kanske sitter på bättre info, men jag vill bara ge dig styrka
      ❤️och kärlek

      1. Anna

        Åååå tack för svar!!!!! & pepp !
        Tyvärr är jag rätt ensam om att vara anti antidepp ..hahah…lät lite kul 😀
        Hon har ångest för att prata.. & en språkstörning/försening.
        Hon pratar bara med oss i familjen..& vi förstår henne.. När hon inte kommer på ordet så visar hon med tecken el beskriver saken hon försöker förklara…
        Om ngn utomstående tilltalar henne ”fryser”hon ”stänger”av..blir stel…vet inte hur jag ska beskriva det bäst..
        Det är inte många som skriver om språkstörning/försening…vart glad när jag såg ditt inlägg….!!
        Och att du även skriver om din professor .. Han har väl varit hemma lika länge som tjej ligan?
        Jag har nämligen fått såååå mkt skit för att jag inte har puttat ut henne ur boet…
        Hon grät sig till söms härom kvällen av skolångest… & då är det ändå ngr månader kvar till hösten……..
        Är såå villrådig men ändå vet jag att piller löser inget…

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Selektiv mutism lät som nåt du ska kolla upp . Jag förstår dig, folk har tyckt att förskola skulle lösa alla problem men inte heller det är en mirakelmedicin . Är hon blyg så är hon och det går inte att tvinga bort. Jordan har varit hemma tills han började förskoleklass och är en professor ändå:) Det beror ju på person.
          Kram!

      2. Marie 6barnsmor

        Min dotter paratar inte i skolan. Hon har inte språkstörning, men har alltid framstått som ”blyg” och vägrat prata i skolan. Hon har nu fått diagnosen selektiv mutism. Det innebär att man inte kan prata i vissa situationer som tex skolan. Hemma pratar hon som vanligt och med kompisar. Men i situationer där hon inte är trygg eller bekväm pratar hon inte.

  5. Loppan

    Lätt jag hade köpt en uppsättning badkläder till (i smyg) sedan hade jag låtit kassen stå (i poolrummet) och med ett mjukt och lent leende räckt över den vid nästa umgänge utan ett ord, vänt på klacken, och slagit mig ned med en kopp kaffe!

      1. Myran

        Har du kvar husvagnen, kommer ni bo i den i sommar? Det är så att jag köpte en grej till dig som passar i husvagnen för länge sen, glömde bort det men så hittade jag den nu när jag rensade i lådor. Iofs oavsett husvagn eller inte så kan jag ju skicka den så har du nåt från en trogen läsare och följare på instagram, dock dålig på kommentera.

        1. Profilbild
          familjenannorlunda

          Jadå, husvagnen är kvar, kommer alltid vara kvar, så länge den håller och har den nu hållit sen 1973 så ser jag ingen anledning att den inte kan fortsätta på samma vis 🙂 Japp vi campar i sommar med, längtar!
          Vad gullig du är!! ❤️❤️

  6. carina H

    Jag tycker att detta med blöta badkläder är en Big sak, inte meningen att Du skall plocka efter honom, kanske läge för 2 uppsättningar så är det upp till han hur han torkar, är inte ditt bekymmer. Såg att Europe skulle spela, finns det biljetter så kanske det blir en tur till cirkus, men såg även att Deep Purple skall spela på Grönan och det är verkligen en nostalgi tripp, lyssnade mycket på dom på 70 talet, så då får man stå och drömma sig bort några år, skall även avverka Väsby Rock festival i Juli, så det blir lite att gå på. blir kul.

Allmänt

Delete…

Men vafan. Jag skrev ett inlägg igår kväll, trött som sjutton, på mobilen med huvudet på kudden bara sekunder ifrån sömnens värld…och postade det. Eller deletade:)

Borta är det hur som helst.

Jag ber om ursäkt, för som vanligt när jag är på skolan är det dåligt med inlägg. Det beror inte bara på att det är långa intensiva dagar, utan mer på att det är skitkass täckning. Att köra på wifi är typ omöjligt, och jag har inte internet på datorn, så jag måste dela med mobilen, det funkar, men är s e g t.

Denna gång åkte jag till Väddö i strålade solsken, och hela onsdagen var ljuvlig. Vi hade en föreläsning om ätstörningar först, och sen något som är lite speciellt för folkhögskola kanske – en reflektionspromenad:)

Man går två  och två eller några stycken och reflekterar över det man just hört. När solen strålar är det ju liksom extra härligt 🙂

Sen fika i solen, och så lite annat.

På torsdagen hade vi vitamin och mineralmingel. Vi har läst om olika mineraler och vitaminer och presenterade de nu får varandra på lite olika sätt. I min grupp hade vi K-vitamin och Magnesium.

Vi valde att förutom skriven info göra en smoothie och en ”kaka” som innehöll mkt av våra ämnen.

IMG_9595

Grönt är skönt, och ser kanske inte så gott ut;) men jäklar så mumsigt!

Det är banan, avocado, spenat, ingefära, linfrö och äppeljuice i, och ett par deciliter av denna ger i princip hela dagsbehovet av de flesta vitaminer och mineraler.

Jag kommer lugnt göra den ofta.

Kakan har jag inget recept på, men den var otroligt god så jag ska skaffa fram det.smoothie magnesium k-vitamin

Hyfsat nyttig med massa bra ingredienser:)

På eftermiddagen hade vi ett pass Bodyattack. Nån som tränar sånt? Vår klasskompis höll i passet, och hon var superduktig, men även om jag hängde med rätt bra och faktiskt orkade trots att jag varit lite rasslig, och det var mest bara hopp hela tiden som jag inte klarar av med vare sig min onda häl eller min dåliga fot, så var det inte ett pass för mig:) Snabb, snabb technomusik, massor av hopp, korta kombinationer och koordination. Tack, men nej tack. Jag gillar att lyfta tungt, inte skutta runt:)

Efter att vi duschat och ätit och haft lektioner till sju, så sjönk vi ner i sofforna hemma i vår stuga. Vi bor i fyrabäddsstugor, ett varsitt rum,, men delar två toaletter, en dusch och vardagsrum. I den stuga jag bor i har vi alltid sjukt trevligt på kvällarna, sitter och dricker te och snackar i soffan till framåt 22-23 när vi drar oss tillbaka. I stugan intill vår bodde ett gäng killar, inte våra kursare utan nån annan kurs, och rätt var det var så knackade en av dem på vårt fönster. Jag hoppade högt:) De bjöd in oss på poker, men ingen av oss kände att vi kunde ge dem en match så vi passade. Lite synd för de såg trevliga ut;) I stället kollade vi på Farmen och  Antikrundan(!!!) och snackade skit. Sen kröp jag ner ensam i mitt rum. De är rena och fräscha, och man sover som en stock:)Väddö folkhögskola

 

Känns så otroligt lyxigt varenda gäng jag sover helt solo. Att veta till hundra procent att jag inte behöver göra någon akut insats under natten, såvida det inte handlar om att det börjar brinna eller så, det är ren och skär avkoppling. Ladda batterierna deluxe.

Nåt som är lite märkligt är dock att hantverkarna inte direkt jagar mig normalt, men när jag av nån anledning inte kan, då jäklar ska de ha tag i mig. Det har ringt ett antal olika snubbar ett stort antal gånger och jag har fått ringa upp vid tillfälle. Ska jag vara helt ärlig så har jag tappat förtroende rätt rejält för företaget som håller i det hela. Inte hantverkarna, men de som samordnar. Det skulle ta max sex månader och snart har åtta månader gått. De vill att jag ska gå med på att betala massa saker som jag tidigare fått höra ska ingå…och nu skulle jag plötsligt pröjsa 18.500kr för rörmokeri. Mitt svar på det var Fuck off. Typ. Och vips var det ingen kostnad som jag skulle betala… nähä..?

Jag må se blond ut, men jag är inte direkt korkad. Men det händer saker i alla fall, Rörmokaren jag skällde ut, är här och jobbar nu. Dels i fredag och sen nästa vecka. Vi har snackat i telefon ett antal gånger, och så har han  fått konferera med mamma åxå, och ja, jag har bett om ursäkt ännu en gång:)

Hemma gick allt som vanligt på räls, och när jag kom hem på fredag eftermiddag var det lugna gatan.

Jag har köpt en liten kompis, en ny leksak:

handycamEtt stycka handycam, för att kunna filma lite och bara jag lärt mig hur det hela funkar så tänkte jag att ni kan få ställa frågor som jag sen besvarar rörligt:) OM ni vill såklart.

Den är svinbra, Janelle filmade Trixie gympa från högst upp på läktaren och det är finfint kvalite.

Simon har köpt en ny dator, och lät ungarna få den gamla, men innan han bar in den hit och installerade den så blåste han rent den. ordning och reda på den killen, och jag började fundera på hur dammig ungarnas dator är och om jag måste blåsa rent den med…

Nu har de två datorer att spela maincraft på, kan man hoppas att det halverar tjatet på vems tur det är? 😉

dator

 

Idag vaknade jag med huvudvärk. Brrr. Åt frukost och drack kaffe men det gav sig inte så tog lite piller och gick och lade mig och lyssnade på ljudbok en timme, och det gav sig till sist.

Jag åkte iväg för att möta upp syrran som skulle hjälpa mig med mina däck.

När jag åkte från skolan i fredags så kändes bilen märkligt. Lite som att köra på en tvättbräda… och jag vågade inte köra vidare utan körde in för att fylla på luft i däcken. Den väg jag kör är mest skog och små samhällen så jag ha designen lust att chansa. Efter att ha muppat runt på en järnbutik för att få tag i munstycket med manometer för att kunna fylla på, det var ett elände att komma in genom deras dörr.. sensorerna som gör att den ska öppnas verkade inte se  mig:) Så jag fick köra en liten indiandans för att få dem att gå upp.

Det var svårt att se på manometern,  men jag fyllde på i de däck jag trodde det var dåligt i, de såg mindre ut, och körde vidare, utan nån större skillnad. Jag har inte fyllt på luft i däcken speciellt ofta, det är liksom sånt man har en make till;) så jag har inte haft tvärkoll på hur det funkar. Alltså jag vet hur man gör, men vill gärna ha en såndär gro man bär runt på, inte bara en slang.

Nåväl, syrran kan, och vi möttes upp, och när vi fick på slangen och mätte trycket så hade jag ju typ hälften av vad jag borde i det andra bakdäcket. Fyllde på alla, så nu är det som det ska, och bilen rullar perfekt igen:)

Passade på att köra igenom en biltvätt oxå, och ojsan vilken skillnad:) Ett tag i alla fall.

När jag kom hem gav Robban mig århundradets chock:)

Han håller på att städa sitt rum!!! Utan nån annan anledning än att han skulle bädda sängen och sen ”skulle bara” lite;)

Det lär liksom ta några timmar, men oj så bra det kommer bli. Vi har burit ut den lilla soffan som stått där inne och det blev ju gigantiskt plats. Robban har husets allra minsta rum, men å andra sidan så sover han bara där, och ser på TV/spelar Tvspel:)

 

I morgon är det umgänge. Han kallar det så själv. Märkligt att kalla det så, men säg nåt som inte är märkligt på det hållet;)

Jag tänker åka slalom:):):)  Så bara vädret håller sig som det ska så drar syrran och jag till Kungsberget. Och om det skakar till häftigt så vet ni att jag stått på öronen och gjort en praktvurpa igen;)

Men förhoppningsvis håller jag mig på fötter.

Nu ska jag luta mig tillbaka och kolla på Joel Kinnaman i RoboCop:)

Natti natti:)

Kommentera

  1. Mammas Köttbullar

    Läste nyss på en annan blogg att även hon hade tappat bort ett inlägg från igår och även hon skriver på loppi.

    Ser fram emot receptet på kakan 🙂

    Tycker din vattenskada har tagit lång tid. Våra grannar fick en vattenskada som innebar att hela nedervåningen var tvungen att rivas ut. Det ska ta 3 månader att fixa. Nu har inte dessa 3 månader gått så jag vet ju inte om tidsplanen kommer att hållas.

    /Tessan

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det tycker jag med:/ Max sex månader i allra värsta fall sa de.. Och efter sex månader hade de typ bara rivit ut och torkat..:/

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting