Jag fick en bok för ett tag sen :
Den är sjukt spännande och omöjlig att lägga ifrån sig.. Nu har jag sträckläst de och är klar.
Det innebär att jag har tid för er igen 🙂
Ska träna och handla först bara..
Hörs snart 🙂
Årskrönika 2015, del två:)
Juni 2015
Jag fick ju falla till föga och köpa en ny klippare. Ville egentligen ha en muskeldriven, men eftersom gräsmattan är så ojämn och svår, och vi haft en som inte funkade så bra att klippa med, så fick det bli en bensindriven. En Dino:)
Och man kan ju säga att jag insåg hur jäkligt jag slitit med den förra…den gick på tre hjul och vägde seriöst ett ton…eller iaf massor av kilon, syrran och jag hade fullt sjå att på två pers hiva den över kanten på containern på sopstationen. Den här dansar man fram med, och enda minuset är att det blir ingen vardagsmotion:) Efter en klippning med den förra var jag genomsvettig, med den nya – helt oberörd:)
Det blev skolavslutning:)
Jag fick den höga äran att medverka på tre avslutningar efter varandra, det blir så ibland, och jag har den lilla fördelen att få en kopp kaffe utsträckt genom köksfönstret av husfrun i kyrkan. Superhärligt, och en liten pratstund där utanför är lika trevligt det.
Vi åkte och badade efter skolavslutningen, och hoppet var gott om en varm och fin sommar.
Husvagnen kom på plats i Siggefora, vi lade golv och grejade på.
Så blev det midsommar, kallt sm sjutton, inte ett dugg mysigt.
Men Corrinda vann luftgevärsskyttet i flickklassen, trots kylan 🙂 Hon brås på mig 😀
Som vann damklassen:) Och fick ett tjusigt tårtfat i pris.
Som sagt, husvagnen kom på plats, och här är äntligen både tak och golv klart,, men det dröjde länge innan vi åkte ut och sov där, för det var så gruvligt dåligt väder ju.
Jag hittade MIN bil, och slog till. En 2013 års Dacia Logan, och jag älskar den.
Det är så skönt att veta att den startar och går dit jag styr, utan krångel! En gigantiskt sten föll från mina axlar.
Jag som kört stor buss i massor av år, kan plötsligt parkera i p-garage, och i emellanåt så lyckas jag faktiskt sno in den i en fickparkering åxå, Tack vare att det är backsensor på den:)
Love, love, love. Vi får plats sju stycken, men eftersom det oftast är jag och de fem små så funkar det super.
Givetvis grillade vi, även om jag ofta kunde leja ut det på entreprenad till Patricia;)
Juni var åxå den månad när jag och min före detta make, mannen som är far till mina barn, möttes i rätten. Jag vill ha ensam vårdnad eftersom jag är den enda som finns för barnen i vardagen. Jag ser ingen nackdel för honom att ge mig den, eftersom hans umgänge inte skulle påverkas ett dugg. Det enda skulle vara att göra det enklare för mig, och såklart att det inte finns några vettiga skäl till att en person som träffar sina barn efter eget önskemål som mest 12 timmar i månaden (sex timmar varannan söndag, under första halvan av året, sex timmar/mån under andra halvan av året, och inte hör av sig där i mellan) ska ha ett veto att lägga in i saker som gäller beslut runt barnen. Jag skulle aldrig besluta något som skadar honom, och det vet han. Eller borde veta. För det är anledningen till att han nekar mig vårdnaden, att jag ska kunna göra något som skadar honom. Men han skyller på att han vill kunna skydda barnen. Han är livrädd för att jag ska ställa upp i tv och prata skit om honom…..gahhhhh. Som att delad vårdnad på något vis hindrar MIG från att snacka? Hans advokat gick hårt åt mig när hon hetsigt och gapigt i sann bitchig anda ( hon är en surtant, närmare pensionen och döden än det verkliga livet, och med en stor avsmak för internet och offentliga personer) anklagade mig för att ha skickat ett anonymt brev som de mottagit. I brevet stod det massa bra saker, det var lite smått förtäckta hot och detaljer om saker som kanske inte borde se dagens ljus. Jag kan ärligt säga att jag höll med om allt, men jag kan lika ärligt säga att jag inte skickat det brevet. Skickar jag brev så undertecknar jag, med mitt eget namn. Törs jag inte stå för mina ord, så får de förbli osagda. Men någon har skickat det, och det fick en väldig massa fokus i rättegången. Jag fick brevet mailat till mig dagen innan, och fick då även ett gäng bloggutdrag som de lämnat in som bevis mot mig. Jag har sagt det förr och säger det igen – jag trodde att om man var ärlig och gjorde rätt så fick man med hjälp av Svea rikes lagar, men jag har insett att sanningen…..den är värd noll. Fast jag nekade till att ha skickat brevet och fast det inte är straffbart att skicka anonyma brev så fick jag om och om igen stå till svars för det. Helt stört. Att han drog till Thailand i sju veckor utan att meddela….det var inget i jämförelse med ett anonymt brev som inte jag skickat.
Utdragen från bloggen…jamen herregud… Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta faktiskt. Det var inlägg om blöjor… som var skymfande mot Jamie… Det var inlägg när jag var svinförbannad på något helt annat, men som de tolkade som att jag var arg på honom… Det var bara skit. Eller perfekt om man vill visa på att jag är en kass person, och ta ifrån mig vårdnaden, men så är ju inte fallet.
Farmor vittnade…och så mkt skit som hoppade ur munnen på henne, men det gav svar på frågor som jag haft. Det ”lustiga” är att jag har tyckt om och respekterat henne, och vi har aldrig haft några problem, men plötsligt målades jag upp som den onda svärdottern from hell. Rena lögner som att jag skulle ha ljugit för farfar och bett honom om pengar….fuck you bitch, men du lyckades. Du har manipulerat väl, och ingen tror på mig. Jag får höra de mest märkliga saker från den sidan. Jag orkar inte längre bry mig, vill man tro att jag är den onda i det hela, eller om man vill tro att det är så enkelt som att ”Det är inte ens fel att två träter” så säger vi så. Att han var otrogen under lång tid, hånade, och trampade på mig, och har övergett barnen, det är oväsentligt tydligen. Jag vet att jag gör rätt, och det räcker för mig.
Så alltså förlorade jag rättegången, som var bestämd på förhand eftersom det inte fanns några bra skäl till att ta ifrån honom vårdnaden…. Suck. Nä inga alls. Jag har pratat med så många människor, både advokater, psykiater, bvc-folk, lärare osv och alla tycker det är skit. Men vad gör man då? Inget. Jag var tvungen att försöka. Jag borde anmält de vidriga kärringarna på socialtjänsten som totalt kränkte mig, och skrev ett utlåtande där jag fick ändra allt. 75% var ren dynga som de hittat på…. och jag borde ha spelat in varenda konversation med dem, och borde heller inte gått dit ensam, jag borde ha polisanmält honom när han knuffade mig hårt, så det blev ordentliga märken. Eller för den psykiska misshandel han ägnade sig åt. Jag borde inte ha varit så stark.
Jag borde ha ljugit. Överdrivit.
Men återigen – jag trodde att ren ärlighet lönande sig. Så med facit i handen…. åt helvete med ärlighet.
Jag må ha förlorat en rättegång, men min anständighet är intakt. Och kanske skriver jag den där boken ni pratar om;) Det är bra stoff till en sån..
Så juni 2015 var ingen rolig månad på så vis, det var vansinnigt jobbigt att sitta mitt emot mannen jag levt med och delat allt med i 26 år, och se hat, ignorans och hånfullhet i hans ögon. Det är inget jag önskar ens min värsta fiende. Fast det är ju iofs han, så…..;)
Nä, vidare!
Juli 2015
Jag fick en vacker blombukett från någon av er ♥ och fällde några tårar över vilka fina människor det finns.
Vi bakade tydligen….jag har förträngt det..men funderar jag riktigt hårt har jag ett litet minne av det…
Det var ju så jäkla dåligt väder….så jag var tvungen att hitta på inomhusgrejor..
Själv hittade jag på Sons of Anarchy…… och är kär för livet i Jax. Satan vilken man.
Det stormade, och regnade, och blåste och ösregnade och en dag hörde jag BRAK och taket på vårt lilla skjul på baksidan blåste sönder..
Men så roligt då…. jag har ju inget annat för mig, och med hjälp av en skitsur son som fick langa upp tegelstenar har jag nu förankrat taket igen, och det ska till en tornado för att det ger sig. Hoppas jag:)
Några dagar efter att jag köpt bilen så fick jag punka?
Jaha….jag hade haft in den på service, som de skulle gjort innan jag fick hem den, men fick ta bilen och komma tillbaka på service, och misstänker att den skruv som satt i däcket kom därifrån. Men strunt samma, punka var det, och jag har nu koll på hur Bildemo funkar:)
Jamie fyllde fyra år, min lilla prins, som är solstrålen i mitt liv, på fler sätt än han själv vet. Jag har varit ensam med honom från start mer eller mindre, och det är något speciellt med honom. Jag älskar de andra barnen praxis lika mkt såklart, men något är lite speciellt med att ensam fostra en unge. 
Han fick sin verktygslåda och snickarbälte som han önskat sig, och sen sågade och spikade han resten av sommaren:)
Vi såg på Youtube hur man gör smoothie direkt i vattenmelonen, och var tvungna att testa:)
Och jag, Novalie och syrran rekade vårt nya hem – Wiks slott:) Ja tack.
Jamie bad om en Fåret Shauntårta, och jag försökte tillmötesgå honom, men han var inte nöjd med mitt mästerverk …?
För han hade sagt MINION, inte Fåret Shaun……haha, okey jag fattar. Det är ju en stor skillnad:)
Vi ville åka ut till husvagnen, men med dagliga ösregn, och fjuttiga värme så fanns det inget roligt i att bo där, så vi försökte roa oss på annat vis, lite minigolf tex.
Jag vann! Det gör jag aldrig så det är värt att notera:) Janelle, Simon, syrran, Novalie Trixie, Lovelia och småkillarna var med.
Och så kom det några sommardagar!! Och vi styrde mot husvagnen, och fick några schyssta dagar med både sol och bad. Äntligen! Som ungarna längtat, och jag med.
Lyckan blev kortvarig när nästa regnmoln långtidsparkerade över oss….
Vi åkte till Gamla uppsala museum, och kollade in vikingarna…rätt ok, men ungarna var inte helt imponerade. En gång var tillräckligt.
I stället köpte vi en hund:)
Vår lilla Doris flyttade hit. Hon är en blandning av spansk spaniel, lhasa apso och cavalier king charles.
Hon var 13 veckor när hon kom och i värsta jävla bitåldern.
Ungarna tycket vi kunde lämna tillbaka henne för hon var ju inte sådär jättecharmig när hon bara bets, men det gick ju över, och vi har världens finaste jycke.
Hon är så älskad, och barnen säger ofta att det var ett bra val att välja just henne ♥
Augusti 2015
Bara dagar efter att vi fått hem Doris så hjälpte vi Janelle och Simon att flytta. Till en lägenhet tre trappor upp utan hiss;)
Dagen efter hade vi bestämt att årets årliga Gröna Lundbesök skulle bli av, och alla utom Corrinda var med, hon hade varit där precis innan med kompisar, och kände inte för det.
Vi hade en toppendag, med sol – kors i taket och allt var bara toppen:)
Några dagar efter det skulle jag väcka Novalie för vi skulle till läkaren och kolla upp nåt med henne, och tyckte det såg konstigt ut när jag kikade in i tvättstugeutrymmet…klev in och ner i 3 cm iskallt vatten…
En fet vattenskada var ett faktum, ingen vet vad som hänt, och lagom till solen behagade dyka upp fick jag, med hjälp av min fantastiska syrra, sanera ca 45 kvadrat källarutrymmen där vi förvarade merparten av husets textilier….Jag hade någonstans sinnesnärvaro nog att fota en del av det vi kastade, och tackar min försäkring.
Jag hade ett läckande element i garaget förra året, och fick inget på försäkringen för att det var gammalt, och med åldersavdrag blev det noll i ersättning. Sur som fan tänkte jag avsluta min hemförsäkring och byta bolag, men fick veta att jag kunde ta en tilläggsförsäkring som kostade typ 20 kr i månaden och då skulle jag få max 15 år i åldersavdrag. Det har räddat hela den här grejen kan jag säga. Jag kommer inte direkt gratis undan, men det hade kunnat vara så mkt värre.
Efter att ha sanerat i en veckas tid, lämnade jag skiten åt sitt öde och tog med barnen till husvagnen. Vi måste ju göra roliga saker åxå. Totalt blev det sju nätter tror jag…inte helt värt säsongsavgiften och allt jobb vi lagt ner på att bygga golv.
Svt gjorde ett inslag om löss, och i egenskap av lusproffs fick jag representera luskamning;) Eller snarare en debattartikel jag skrivit om just löss för Svt opinion.
Sensommaren var rätt okey, och vi åkte och badade så mycket vi bara kunde. Sög ut det sista av sommaren.
Så började skolan, och Jordan började förskoleklass. Han tyckte det var bra och sådär, men efter första dagen tyckte han att han var färdig och ville gå på kyrkis i stället:) Men gick med på att testa en vecka iaf;)
Han satt och gosade länge med Doris både före och efter skolan.
Samma som Jamie:) som blev ensam hemma med mig. Jag hade lite funderingar på hur det skulle gå, men det funkar utmärkt. Vi gör hushållsgrejor – handlar, städar, går ut med Doris, tvättar och dejtar med kompisar. Vi trivs både han och jag.
Min skola började också, och jag som varit lite fundersam till om jag skulle strunta i journalistiken fullkomligen älskar den:)
Sista svängen i husvagnen för året var slutet av augusti.
September 2015
Jordan fyllde 6 år. Jag skulle till skolan den dagen, men hann med att fira honom först. Värre var det när Lovelia och Trixie fyllde, då kunde jag inte vara med:( Det är värdelöst, jag vill inte missa det, men vad ska man göra? Det går inte att missa de här träffarna.
Min tvättstuga strippades in på bara betongen, och exakt så här ser det ut än:/ Rivningen gick snabbt, sen stod det fläktar och brummade dygnet runt i några veckor och sen hände….inget. Fråga mig inte vad som hände, men de lär sätta fart nu antar jag.. I värsta fall skull renoveringen ta sex månader sa den första killen. I allra värsta fall alltså…och det har gått nästan precis sex månader nu…och merparten av den tiden har det inte hänt nåt, tacka fan att det tar tid då;)
Jag kanske borde ha varit arg, men det funkar utan större problem, jag fick min tvättmaskin installerad uppe och älskar det. Kommer inte att flytta ner den:) Jag har aldrig haft så lite tvättberg som nu. Men å andra sidan har jag en full tvättställning i vardagsrummet för jämnan.
Plötsligt lärde sig Jamie att cykla. Tack vare sin balanscykel, en vacker dag ville han testa Jordans cykel, gjorde det och cyklade iväg:)
Jag lät luggen växa, och fast det är skitjobbigt när jag tränar att ha den i ögonen så trivs jag.
Och så plockade vi hem pärlan 🙁 Nästa år struntar vi i säsong och försöker oss på några veckors camping bara. Då kan vi styra lite mer och strunta i det om vädret är skit. Jag älskar att bo i husvagnen, det är lugn och ro och back to basics. 
Lite övningskörning med Janelle. Hon har haft lite stökigt och inte kunnat köra upp, men hon var klar redan i höstas för det. Men snart så:)
Oktober 2015
Präglades av sjukdomar. Vi skulle åka på Underbara barn mässan, men drabbades av kräksjuka:( Åh så besvikna vi var allihopa. Alla utom två i huset däckades av det elaka viruset och vi låg här som avslagna sillar på madrasser i vardagsrummet. Det var tack och lov en kort variant, men ändå…det tar tid när vi ska byta av varandra. Fuck magsjuka.
Patricia fyllde år sista september, men bilden låg i oktobermappen:)
Vi skulle ha storkalas för alla september och oktoberbarn, men fick skjuta på det om och om igen..
Första gången så gjorde jag tre tårtor med figurer, och allt fick åka i soporna. Jag frös in det, men frysen pajade, så typiskt.
Nu blev det en minion iaf:)
Jamie ligger lite efter i sin besvärlightesålder och gör massa konstiga bus…som att knäcka massa ägg i bidén?
Min vinranka bar massor av druvor, och de var så fina och nääääästan klara…då kom frosten och alla förstördes.
Det var farligt att träna helt plötsligt….
Det verkar som nån gänguppgörelse…att de bara orkar.
Vi blev bjudna till Andys lekland i Bromma på invigningen, och det var ju som jag sagt, helt makalöst bra. Vi har återkommit 🙂
I slutet av månaden kunde vi äntligen ha kalas för höstbarnen, plus Simon som åxå fyller nu.
Mamma, pappa och syrran tyckte synd om oss som hade bara en toalett, så de gav mig en i födelsedagspresent/julklapp:) Här inne har vi haft skötrum, och inte använt toan, som dessutom gått sönder, men med vattenskada nere och ingen toa där så blev läget jäkligt jobbigt när alla blev sjuka…Det är ren och skär lycka att inte behöva köa för att gå på toa:)
November 2015
Halloween:)
Oh yes, my kids are violent;)
Ny vaxduk, då den förra gick sönder, blev för varmt av en plåt ( på underlägg dock) Jag älskar den, tycker den är superfin. Ikeas:)
Jag blev ombedd av STV opinion att skriva om att bli dumpad, och gjorde det. Det gav den följden att de ville ha med mig i Malou efter 10 för att prata om otrohet. Jag var nervös, direktsändning är rätt så oförlåtande:) säger man nåt muppigt så går det liksom inte att redigera bort. Men, inga grodor hoppade ur min mun, och jag har bara fått höra massa positivt om det efteråt. Så många som mailat, messat, ringt och som kommer fram och bara berömmer mig för att jag vågade. Som säger att jag ger dem tröst och styrka. Att jag är en förebild och att de inspireras av mig. 
Det gör mig otroligt glad och lycklig. Om jag kan ge någon annan någon form av stöttning, push eller lite jädraranamma-kämparglöd, så känner jag mig hedrad. Jag ska ärligt säga att jag gärna hade varit utan mina erfarenheter de senaste åren, men nu är det som det är och kan jag hjälpa någon genom att berätta om det så var det väl meningen på nåt vis då. Ni ger mig glädje, kärlek och styrka, så det är väl inte mer än rätt att jag får ge lite tillbaka ♥
Dau fixade mina fransar, och hon gjorde volymfransar, och kan man fuska sig snygg så varför inte:)
Jag beställde tid för att byta till vinterdäck, sent om sider, och det visade sig att jag fått fel däck från Upplands motor där jag köpt bilen. Lasse som sålde den till mig fixade det i ett ögonblick och jag fick låna hans vrålåk under tiden:)
Zlatan var Gud igen:) och fixade Sverige till EM:)
Jag och syrran hade siktet på Hälsomässan, och när jag fick en inbjudan att dejta lite med Sabina Dufvberg , tränare i Biggset loser, så var det bara en bonus:) Vi fick en liten introduktion i Power plate, och det var superkul träning:) Jag ser inte klok ut, blundar ju, men de andra två är ju snygga:)
December 2015
Novalie hade dansuppvisning på Uppsala konsert och kongress. Det var suveränt, bara massa bra dansare. Min unge var såklart bäst:)
Jag fyllde år….och fick massa paket på sängkanten. ♥
Fina blommor ♥
En träningsbar med paraply och ljus i i bilen efter träningen:)
Och de fina dogtagsen från Get personal ♥
Barnen gjorde pepparkakshus och bakade pepparkakor.
Corrinda ska gå på Justin Bieber, och det var en stressfull timme innan biljetterna var fixade.
Jamie är ballaste tomten:)
Vi har snyggaste granen:)
Och vi har varit två vändor på Andys lekland så här på sluttampen av året:)
Ja det var 2015 det, långt blev det, men man kan väl konstatera att det var ett rätt ok år. Inte storlaget, men inte helt katastrofalt. Bitvis har det till och med funnits sinnesro, inte sinnesfrid dock. Det kommer inte att ske så länge som jag måste dras med idiotier, men som sagt:
En dag i taget, en strid i taget. Fokus. Andas.
Jag kliver ur 2015 och in i 2016 och hoppas på det bästa:)
What does´t kill you makes you stronger ♥
Tack för att ni läser:)
Kommentera
-
Kakan Helt ärligt förstår jag inte hur du orkar. Det känns som du får kämpa i motvind om precis allt. Du är så himla stark och så himla bäst för dina barn! Jag beundrar dig sjukt mycket!
Älskar att läsa din blogg och följa er vardag.
Jag önskar er ett 2016 fyllt med kärlek, lycka och styrka! -
Mathilda Vilken fin årskrönika!
Gott nytt år till hela familjen 🙂Bästa hälsningar
http://daylife.se/hosmathilda/ -
-
Jungfrumamma Du, det var mig ett händelserikt år 🙂 :). Tur att man slipper det där med gräsklippare :D. Jag har hört om Dacia, är det en bra bil? Drar den som attan eller hur ligger det till. 🙂
-
Cleo Vilken resa, har ju hängt med ett tag och inser att du om och om igen visar på fenomenal styrka 🙂 Utöver det säger jag bara, skriv boken, jag kommer stå först i kö och köpa 🙂
-
-
-
jag Har läst din blogg sporadiskt och gått igenom liknande..fast med mindre barn 🙂 min man var otrogen med min bästa väninna!!! Sen lämnade han mig för henne och levde glada livet medans jag skrapade upp spillrorna och tog hand om barn. Men sen kom han på att han ville vara pappa igen, och att alla inte tyckte det var så snyggt gjort när jag berättade sanningen om otroheten osv, han trodde väll att jag skulle gå ner mig helt och hålla käften.. (Gjorde jag försej med) men då började han kriga med henne, det var brev från advokater, beskyllningar, barnen skulle må bättre hos han och henne i deras nya familj, jag var inte vatten värd nu när han hade sin stora kärlek. Fick anonyma orosanmälningar, tom falsk polisanmälan från henne!!! Ja jösses… Nu är det väll någon slags frid men det kan blossa upp när som helst igen, han ger sig aldrig. Och tro mig när jag säger att jag aldrig hade trott det om honom! Har aldrig sett en sådan vändning av personligheten!! Och det har jag sörjt, och har än idag svårt att förstå. Men deras liv kan dom ha, barnen vet sanningen till slut.
-
Sassa Allt jag kan göra är att skicka kramar och all vördnad för ditt slit!! Jag är ledsen att säga det men jag har gått igenom en liknande rättegång som vittne ang min gudson. I det fallet förekom hustrumisshandel, barnmisshandel och drogmissbruk och ÄNDÅ fick den jävla nöten rätt tlll delad vårdnad och umgänge och soc satt och höll den ”stackars pappan” i handen. Att hälften av oss vittnen blivit mordhotade ich att sonen var livrädd för sin pappa var småpotatis.. Inget förtroende alls förtroende alls för svenskt rättssystem! Hade hoppats att du hade haft bättre tur dock..
Dina barn har iaf någon som kämpar för dem och de kommer de för alltid minnas/veta!!❤️❤️❤️ -
tanja Håller med någon ovan, huuur kan man bli så personlighetsförändrad som ditt ex tydligen blivit, och låta både advokat och mamma trash talka sina barns mor så totalt?!! Och det där att ha knuffat dig, alltså jag blir fan förbannad! Jag hoppas jäkligt mkt på att karma finns, what goes around och allt det… Vet att du inte valt detta själv, men du kan verkligen hålla huvudet högt, att rodda en storfamilj samtidigt som du blir motarbetad av den andra föräldern är starkt. Gott nytt år, Carola!
-
Malinl.85 Hej!
Jag började läsa din blogg precis innan Jamie föddes. Fick min första i september, vilket gjorde det extra kul att läsa om honom och allt som ni gjorde. Jag har givetvis följt Familjen annorlunda sedan första programmet och gillar det. Har längtat efter att se er igen, men har ju efter hand förstått varför ni inte kommit tillbaka av din inlägg här på bloggen. Tack för att du delar med dig och att vi får läsa om dig och dina barn och allt som ni gör! Gott nytt år! -
-
-
Helena Ojoj vad du jobbat, tack för att du delat med dig av ditt till oss läsare Carola <3. Min undran är om beslutet om gemensam vårdnad går att överklaga? Kan verkligen en pappa som träffar sina barn så lite och dessutom skiter i dem däremmelan verkligen få ha hälften av vårdnaden. Detta skulle ju kunna bli ett prejudicerande fall…ifall det inte finns ngt redan menar jag. För hur ser hans ansvarsbit ut?
Annars tycker jag att du har ett uppslag till en bra och viktig krönika faktiskt. Om ansvar och vårdnad och hur den grejen hänger ihop..eller snarare inte hänger ihop. -
-
Agneta Jag borjade grata nar jag laste Juni, inte for att han lamnat dig, utan for sattet hur. Hur kan han sova om natterna? Efter 26 ar och nio barn. Hur kan nan i hela varlden respektera nan som gor sa? Hur kunde han lata sin mamma saga nat dumt i ratten om mamman till sina egna barn? Denna man ar ingen man men du ar en superkvinna.❤️
-
Lena Tack för en intressant och mycket underhållande årskrönika:))
Önskar dig och din familj ett riktigt Gott Nytt År!! -
-
Årskrönika 2015
Jamen jag har aldrig gjort en årskrönika förr, så jag kände att jag måste testa:) Kikar igenom mina bilder här på bloggen och ser vad jag kommer ihåg från 2015. Med reservation för att datumen kan misstämma;)
Januari 2015
På nyår ville Jamie bli fin han med, och satt länge inne hos Patricia och sminkade sig:) Han fick lite hjälp med detaljerna..
Vi firade hemma, jag vill minnas att vi var i karantän efter en pestig sjuka, urk, men syrran kom hit, och vi åt gratinerad hummer till förrätt. Och drack nåt till, vad det nu kan vara;)
Sen hade syrran helt rätt, hon sa idag att vi ätit nån fiskbakelse och jag hade inget minne alls av det, men här är den ju.
Skålade i riktigt champagne om jag inte minns fel…och det ser ju lite kallt ut ute iaf. Hon sa att det var snö åxå, men jag minns inte det heller…
En andra omgång med 15 med Paolo körde vi , och det var skittråkigt;) Det var roligare första gången, nu kändes det mer som ett stressmoment, vi tränade så mycket ändå, men vi kämpade oss igenom de fem veckorna, med helt ok resultat. Jag kan ändå varmt rekommendera det, det är ett superbra sätt att få en spark i rumpan och komma igång:)
Corrinda och jag enades om att Chris Hemsworth är för gammal för henne, och för ung för mig. Synd;)
Han är ju en riktig gud ♥ Men jag vidhåller att jag kan leva med att han är en barnrumpa;)
Syster Yster och jag….tja…. vad ska man säga? Great mindes think alike? 😉 Jo det kändes fånigt att sitta och fika offentligt i likadana koftor, men alternativet att ta av den var för kallt och ta på jackan för varmt. Jag är sur för hennes är mycket finare än min, som har blivit tvättad aningens mindre försiktigt än hennes…Det är en favoritkofta! Så här gör vi ofta, handlar likadana kläder. Tycke och smak är rätt lika:)
Jag var Bloggvän med me&i, och blev inbjuden på deras kick-off, och hade sjukt roligt! Vi bjöds till Scandic på Lidingö, och jag sammanstrålade med några av tjejerna på centralen för vidare transport dit, delade rum med två för mig obekanta tjejer, som visade sig vara superhärliga! Massa shopping till outletpriser, jäklar vad jag fyndade, och sen massa alkohol 😉
Ingen baksmälla dagen efter, men visning av nya kollektionen, och som jag gillade den. Har fallit totalt för me&i. Åkte hem med kassarna fulla till både barnen och mig. Första gången jag var på Lidingö:)
Jag behövde köpa nya vinterdäck, och hostade upp sura 5000kr till bussen, bra pris ändå för de däcken, och så blev det exakt så här mkt snö…
Jävligt ovärt. Men eftersom jag inte kan se in i framtiden blir det så ibland. Att jag sen sålde bussen för typ 5000kr eller vad det var, ink vinterdäck eftersom de satt på och jag inte orkade byta…det är en annan femma.. Nä fick lite mer än fem men knappt;)
Februari 2015
Fast det var ju snö ju, men inte så länge:) Jag skottade upp all snö jag kunde i två högar så ungarna kunde åka pulka.
De här två blev väldigt goda vänner, Lovelia har blivit en riktigt liten morsa åt Jamie, hon har pysslat med honom hela året:) Syskonkärlek är underbar.
Vi var på Paddington på bio, alla älskade den lilla björnen som de hade noll relation med, inte som jag och syrran som växte upp med honom.
Jag var till skolan, Hola, och fick det gula rummet;) Som jag älskade tiden på Hola folkhögskola, och som jag saknar träffarna! Vi var en så liten och tajt grupp. Helt otroligt.
Jag insåg att jag måste skaffa en öppen spis…vi har en nere men där är ju aldrig jag.. Att dricka kaffet på morgonen här var inget annat än ren och skär vardagslyx. Ljuvligt.
Vi åkte till Sollefteå och de andra åkte längskidor, jag åker bara utför;) och höll mig i spaavdelningen. Men oh så tjusigt det var.
På väg hem fastnade Clara och jag på tåget mitt ute i skogen.. Föraren glömde att bromsa vid ett rödljus och då får man visst inte köra vidare av säkerhetsskäl..så vi satt i i dryga två timmar och väntade på en ny lokförare. Tur vi hade sällskap av varandra, och både ost och rödvin, fast i påsform:)
En sväng till Sunnerstabacken hann vi med, sen töade det bort. Eller förlåt … Uppsala Alpine Center…heter det visst;) En rullstensås med en släplift, och det tar fyra snabba slalomsvängar att komma ner, men visst…alpint center;)
Mina täckbrallor är för små i midjan..antingen köper jag nya eller fixar midjemåttet! Det blir det senare jag lovar:)
Jag var arg på någon, minns inte vad det rörde sig om men bilden talar sitt tydliga språk 😉
Alla hjärtans dag, jag fick blommor och paket av barnen.
Och konstaterade att det inte var så enkelt att skaffa en ny karl;)
Och blev lite imponerad över att det var så intressant att jag hamnade på förstasidan;) Men de har ju skandaltorka i bland, och nån måste ju fylla ut sidorna;) (Jag hade glömt det här faktiskt. )
Och för sakens skull….jag har inte direkt letat eller på något vis engagerat mig i att försöka mig på att skaffa en ny man, jag vet inte om jag har varken tid eller lust med det. Men eftersom ungarna tjatar så kanske jag ska fundera på det;) Kanske. Undras om det blir en framsida av det med? 😉 ”Familjen Annorlunda-Carola letar efter kärleken” 😉
Jag besiktade bussen, och det var som alltid ren ångest innan…den gamla skrutten var….gammal och skruttig..
Men den gick igenom!! Med nån lampa som anmärkning bara, som jag struntade i….eller glömde;)
Jag trodde ju jag skulle få körförbud direkt, och i stället fick jag tuta och köra. Och bestämde mig för att köpa en ny bil. Jag orkade inte med den jobbiga stressen längre… Att inte veta om bilen startar eller inte, det är inte kul. Att varje gång det skramlar lite vara orolig över att man ska tappa nåt är inte kul, Att inte ha nån ac, och inga rutor som funkade att veva ner….inte kul… och allt annat som var fel, Katalysatorn tex…Att alltid behöva vara orolig över att det skulle kosta svindyra slantar att reparera. Jag började reka bilmarknaden….
Mars 2015
Hittade en bil jag tyckte kunde passa, hehe.
Jamies tröja, en me&i tröja som jag bara älskar printer på. Blev tokkär i den, och killarn har varsin, och sen fick Lovelia en tunika:)
Solen började skina in genom ett av fönstren som signalerar att våren är på gång. Underbart!
Vi skaffade boxmitsar och sen boxades vi hela familjen:) Det är sjukt jobbigt både att hålla mitsarna och att slå, men så roligt! Måste genast börja med det igen. Dessutom är det härligt att få slåss lite 🙂 Jag ska nog göra slag i saken och skaffa den där boxningssäcken – bra träning, bra sätt att få ut aggressioner. Men med lättbetongtak vet jag inte hur jag ska kunna fästa upp den…ska kanske fråga mina snickare när de kommer hit så småningom..:)
Thåström kom till Svandammshallarna! Jag lockade håret, och det höll sig son vana troget lockigt i en timme, sen rasar de ut och det ser ut som ett okammat rufs. Spelar ingen roll hur mkt spray jag har i..:(
Joakim Thåström ♥ 58 år gammal, men ändå så jäkla het. På alla sätt och vis;) Jag älskar Thåström, och har så gjort sen Imperiet spelade in Märk hur vår skugga…sen rullade det bara på med alla Imperiets hits, och det i sin tur gav ju upphov till att lyssna på Ebba Grön, och tja…LOVE it.
Han frågade mig en gång efter en konsert om jag skulle med och se dem spela dagen efter, men jag var ju typ 15 och skulle aldrig fått för mamma;) Vi var backstage efteråt, och fick autografer och se hur rockstjärnemyten ser ut…med Sex drugs and rock ´n roll;) Glömmer´t aldrig. Borde sagt ja:)
Men den här konserten på Svandammshallarna var inget annat än magisk. Ren och skär magi. Den gav energi och lycka:) Tack Joakim Thåström.
Syrran fyllde år och bjöd på kalas.
En groupie, och jag kan inte låta bli att skratta åt Jamie…han ser helt livrädd ut. Patricia såg det inte förrän hon lade den på Instagram;)
Kaffe i solen!!! Efterlängtat, och det är nåt visst med de första kopparna ute. Jag brukar hitta lä här vid garageporten, och är det snö så försvinner den snabbt härifrån så man får ner en solstol. Jordan gick all-in med kortärmad tröja.
Jag hade en me&i visning hemma, och fick äntligen träffa Mirkas lilla prins. Så länge som vi försökt få ihop en träff, men det var sjuka barn både här och där, men så plötsligt händer det:) Lilla gubben♥
Jag fick ett mess som gjorde mig lite smågrinig….
Det här messet användes sen emot MIG under den rättegång som var senare på året. Som bevis på hur jag hänger ut honom på bloggen, och tillsammans med en bild på Jamie i kallingar där jag skrev om hur han snart var blöjfri fick de eld till att gapa om hur hemsk mamma jag är….Asbra om man ville ta ifrån mig vårdnaden, men när man inte vill ha den, utan bara förhindra mig att få ensam vårdnad så fattar jag inte vitsen..Faktiskt så handlade rättegången mer om min blogg än om att han är en mupp. Och det gick ju bra. För hans del:(
Men iaf, han messade alltså från Arlanda två timmar innan hans flight till thailand gick att han skulle vara borta i sju veckor….Jag var med alla rätta förbannad. Men samtidigt är det sjukt skönt att veta att det är sju veckors frist från att se honom;) Men för barnens skull är det ju ren och skär dynga. Man gör fan inte så.
Jag fick ett fint armband på posten:)
Jag var med i Aftonbladet, de ringde och ville göra en artikel om hur det funkar att vara ensam med nio barn.
Malin Wollin dräpte exet rätt hårt jäms med fotknölarna;) Jag tycker att artikeln blev väldigt bra. Jo, han nämns men fokus ligger på att jag och barnen har det bra. Utan honom. Jag fick otroligt fin respons från er, från folk på FB och på mess och mail. Tack igen ♥
Min lill-Fjant:)
Och så blev det påsk, vi plockade in diverse kvistar från trädgården och satte i fjädrar, Lovelia och Trixie fixade, och det började kännas att våren var på väg på riktigt.
April 2015
Fick hem min me&i klänning…älskar den, men har inte använt den en enda gång! Vädret i sommar har varit skit och det blev liksom aldrig av..Spegeln är skitig, och jag borde ha putsat den;)
Påskmiddag hos mormor och morfar, de två äldsta döttrarna hade ruskigt roligt åt de olika storlekarna på påskäggen;) Det lilla är Patricias, och det stora till alla barnen, men de låtsades att det var stor orättvisa i familjen 😉
Alla fick påskägg av mormor och morfar, och det åts såklart galna mängder godis…inte minst av mig..
Så sen blev det träning!
Friskis hade kompisveckor, och Corrinda och Simon hakade på:)
Vi övade oss på bänkpress, men det var inget kul eftersom Janelle utklassade oss;)
I stället övade vi på pullups, och eftersom ingen ser gummibandet så kan man ju låtsas att jag klarar det på riktigt…men det får nog bli även 2016 års mål;)
När våren nalkas kliar det i mina gröna fingrar, (ehuru) och vi åkte till Plantagen och köpte blommor, även om jag tror att det är mest kattmat på den här bilden;)
Vårat Stadium slog igen, och reade ut med 75% och jag passade på att kitta kidsen inför vintern..och även sommaren. De kan ha skorna nu så det var ett bra köp. Det är 7-1000kr dojor som reales ut för en spottstyver:)
Vi välkomnade våren ute vid Stora Stenen i Fårhagen hemma, med en picknick . Solen sken och vi hade den i ögonen, så de allvarliga minerna är därför;)
Myrorna vaknade de med…
Och blåsipporna…
Vi var en sväng på stan och gjorde nåt….minns inte vad, men bilden är härlig:)
Loppi bjöd ner oss till Göteborg för att bo på hotell, äta gott och se Alcazar på Rondo. Jag och Tina delade rum. Fan vad roligt vi hade!!!
Vi fick fin välkomstbricka på rummet, och eftersom vi möttes upp redan på tåget och var i GBG tidigt så tog vi en svängom på stan.
Shoppade och fikade, för att så småningom dra oss tillbaka till vårt rum, fixa oss och sen träffa övriga i gänget för en fördrink på hotellets restaurang Hak, de bjöd på den godaste bål jag någonsin druckit – MoonshinePunsch. Åh nu blev jag sjukt sugen på den!
Det här…..kan vara det godaste som jag ätit! Tonfiskschashami..shasami…schashami…skit samma, gott som sjutton!
Vi hade det bara bra, åt gott, och drack fina viner. Träffade massa andra trevliga bloggare, och skrattade och hade kul.
Att kramas med Andreas är aldrig fel…och jaja, jag ser ut som jag är aspackad. Det är jag inte…;)
Alcazars Discodefenders show var superbra! Jag var imponerad, för även om musiken inte direkt är min favorit så var showen fantastisk. Sjukt snygg!
Efter showen gick vi vidare på nattklubb, och Tina och jag som de pantertanter vi var i bloggänget festade vidare långt efter att våra yngre kollegor somnat sött:) Och det som händer i Göteborg stannar i Göteborg så är det bara, säkrast så;)
Vi hade iaf galet kul, Jag har inte festat så på länge, och när vi buggade loss med snyggingarna på HardRock cafe så funderade jag på varför jag inte gör det oftare. Min tatuering på ryggen fick en kyss av nån random snubbe och jorrå…vi säger så;)
Hemresan var sådär kul, lite halvbakis på ett skakigt tåg, inte direkt ett x2000 utan det tog dubbelt så lång tid hem.;) Men så värt det.
Hemma var det dags att montera ihop studsmattorna.
Tar lite tid, men sen studsar ungarna hela sommaren:)
Vi åkte till Stockholm för att gå en modevisning för me&i.
Jamie var så fin.
Hotellet hade svarta toaletter. Allt var svart, toastolen, toapappret, handfaten….coolt.
Loppigänget, och me&i Marita ♥
Fina Fnulan och Mira:)
Scensminkad. Jag vågar inte gå modevisning egentligen, men de här två var ju ascoola:)
Loppi anordnade ett Vårpepp-event, och vi kikade såklart runt, tävlade om en resa med Silja som vi inte vann, tack och lov… Sjösjuk;)
Vi hade en trevlig dag, och Lovelia vill gå flera modevisningar:) Vi får väl se 🙂
Maj 2015
Sista april, som det heter i Uppsala, Valborg i övriga landet:) firade vi på nytt ställe, Tunabackar. Vpr brasa var av nån anledning inställd.
Det var lite småkallt och blåste, men nära brasan var det varmt och skönt:)
Hade med mig de fem minsta, och träffade på Janelle och Simon med vänner där, så det var extra trevligt.
Jag gillar majbrasor, på något vis är det viktigare för mig än nyår, för NU börjar min bästa tid på året, och man eldar ut det gamla kalla tråkiga och så spirar våren med all fröjd och glädje.
Så värst glad blir jag kanske inte av att dra på jobbarbrallor och gå ut och se till så hus och trädgård mår bra, men bara jag slipper frysa och bli kall och blöt så är det ok. Nån måste ju, och nån är ju jag:) På plussidan ligger att man då kan överlåta annat tråk till de som inte jobbar ute..så städa och laga mat kan man leja bort till kidsen;) Jag fattar nu hur grundlurad jag varit i alla år. Bara det här med att grilla… Mannen säger: Vi kan väl grilla idag så slipper du laga mat, jag sköter det.
Och man bara: Jaaaa, najs! För att sen titta ut genom fönstret på den grillande mannen som sitter på en stol i solen med en obligatorisk grillöl i näven, medan man själv skalar potatis, gör klyftor, in i ugnen, gör sallad, fixar tzatsiki, dukar OCH tar hand om allt efteråt eftersom ”Han ju lagat maten”
Bondlurad.;)
Jamie hjälper alltid till när jag ska göra nåt. Här bär vi fram alla utemöbler
Blunda för all pant.. den är borta nu, eller ersatt med ny;)
Hade med mig en tjejtrio på shopping när det var umgänge med nån de inte ville träffa. Skinnjacksgroupie:)
Jag gick en fotokurs. För smartphones. trodde det skulle vara givande, men det var jag och syrran som sänkte medelåldern rejält bland alla pensionärer… Jag lärde mig…inget. Men det var trevligt:) Jag ska försöka gå en riktigt fotokurs för systemkameran snart.,, men måste ha tid till det åxå!
Fixade fransar:) och kände mig som en million dollar buck:)
Mina tvillingar fyllde 15 år. Fattar inget alls, de var små bebisar nyss…?
Corrinda smet undan från att fotas;)
De var små och behändiga en gång i tiden. Jäklar vad fort det går:)
Min gräsklippare, en trogen pålitlig kompis som startat i ur och skur fast den varit på väg till skroten sen vi flyttade hit för nio år sen….gav upp.
Jag åkte till Hola en sista gång, för att bland annat bestiga Skuleberget. 295 meter högt. Hälsocoachkursen avslutades med detta och övernattning i närheten, avslutningsmiddag och massa skratt.
Det var den lättaste leden, men det var mer klättring än jag trott. Det var inte svårt, men jag är inte bekväm med höjder, så det var till att inte titta ner:) Jag skulle gärna klättra igen! Min höjdrädsla är inte alls botad, men satan vad najs det är när man gör nåt man egentligen inte vågar. Jag tycker det är vansinnigt roligt att klättra, och då lär det ju till nån form av höjd, så är det bara. Det var till att använda hela kroppen, muskler som aldrig används normalt värkte dagens efter. Underbart.
Jag är inringad på bilden.
Uppe på toppen!
Det var en varm dag, jag klättrade i linne och var alldeles totalvåt av svett på ryggen efter ryggsäcken. Ja. Jag är fortfarande säkrad i linan;) Det stupade ju brant ner precis intill, det är de andra som är fearless:)
Vi skiljdes åt, och det var sorgligt. Vi kom varandra väldigt nära under det här året. Men förhoppningsvis får vi till några återträffar:)
Det var den 22 maj, det som varit den dag tidigare som firats som årsdag, men efter de 26 år som blev, varav de sista sex som gifta, så är nu den dagen liksom tom. Jag kom på det sent på kvällen, och insåg att jag inte längre tycker det är jobbigt. Årsdagar alltså. Jag skiter i honom. Han skiter i mig med förvisso;) men det borde inte kännas helt bra i honom, och det kan han gott ha. Jag har det bättre än vad han någonsin kommer att få det, och det är hans eget fel. Och förlust, hehe.
Jag kom hem sent en fredagkväll och lördagmorgon konfirmerade sig Robban och Corrinda.
Mamma, pappa och syrran hade hjälpt till att fixa, och det blev en härlig dag, med fint väder och två stolta konfirmander. Novalie fyllde år samma dag, så vi klämde in ett firande för henne samtidigt.
Inte optimalt, men funkar. Hon fyllde 12 år, så nästa år blir det en tonåring till i huset.
Min persienn frilansade som solfjäder, så jag fick ägna några timmar åt att trä om den, men det blev bara bra:)
Jag gillar att greja med sånt här, ibland när jag har tid, ork och lust.
Inför Mors dag blev jag ombedd att komma och prata i radio:) Så jag och fyra kids åkte dit, pratade lite och önskade en Elvislåt till min egen mamma. Det är svårt att prata i radio! Man har ingen hjälp av gester och ansiktsuttryck, men när jag lyssnade på det i efterhand kändes det rätt ok ändå. 
Det syns i alla fall inte hur rödflammig man blir i nyllet av nervositet;)
Vi blev inbjudna till Naturhistoriska museeumet på Dinosaurievandring. Men svinkall, stormig dag, och vi började utomhus med lite tilltugg och mingel.
Höll seriöst på att frysa ihjäl, så det var tur att dinosaurierna bodde inomhus.. 
Har aldrig varit här för, men det var ett jättekul ställe ju:) Vi kommer tillbaka. Jag körde givetvis fel på vägen dit, haha.
Corrinda blev jättesjuk precis till den cup som är viktigast på hela året i basketen, Mikki Herkele cup ( reservation för stavningen) Det är där de tar ut spelare till landslaget. Och hon kunde inte spela alls, förutom en liten kass match sent en kväll på slutet. Hon var så ledsen, och jag med såklart. Jag hade avsatt hela den helgen för att kolla på henne, för för en gångs skull var det i Uppsala, och så blev hon som aldrig är sjuk, totalt däckad. Givetvis blev hon inte uttagen, men var inte deppig så länge ändå.
Alvedon och ett jävlarannamma av Guds like gjorde så att hon kunde köra en match, men inte på topp.
Det blev Mors dag, och jag fick denna av Lovelia. ♥Måns Zelmerlöv hade precis vunnit Eurovison:)
Barnen tycker jag ska tatuera in den, och kanske. Men är lite rädd att folk ska tro att jag älskar Måns 😉
Jag fick så fina presenter av ungarna, halsband, blommor och en selfiepinne… 🙂
Kommentera
Gott Nytt År!!
Jag har skrivit ena halvan av en årskrönika, den bör publiceras senare ikväll, men nu började bloggen strula så jag törs inte fortsätta.
I stället så ska jag göra mig i ordning för att avsluta det här året, 2015, och skåla in 2016, som jag ju har en del förväntningar på, både stora och små.
Jag ska fan bli kaxigare, det är en sak. Inte ta nån skit vare sig privat eller annars. Så är det bara, ni får gärna påminna mig:)
Nu tackar jag för mig, och återkommer nästa år. Jag vill tacka er alla som läser här, det är så ofantligt svårt att förstå att ni vill återkomma och läsa mina svamliga inlägg om allt och inget, om högt och lågt, men jag är väldigt glad att ni gör det, för det ger mig styrka.
Ni vet inte om det, men bara att ni finns där ute är ett stort stöd ♥
Jag vill tacka er var och en personligen, men det är svårt, men ni ska veta att jag uppskattar varenda en av er. För det allra mesta är det en schysst och trevlig ton i kommentarerna, både mot mig och mot varandra och jag är nästan säker på att jag har Sveriges bästa och trevligaste bloggläsare. ♥
Jag tänker återkomma nästa år, och jag tänker med största sannolikhet blogga om 20 år åxå så ni som vill kan få veta svaret på om kidsens framtidsspekulationer stämmer.:)
Men för nu, så kopplar jag ner, säger hejdå till ett år som varit helt okey, och välkommen till ett år jag hoppas ska bli fantastiskt. Fake it till you make it heter det ju, och tror man att det ska bli bra så är det större chans att det faktiskt blir det:)
Till er vill jag bara återigen säga Tack för att ni finns, jag älskar er ♥ vi ses 2016!
Gott Nytt År!!
Kommentera
-
Helahea Tack för att Du bloggar!
Jag tycker du är en inspirationskälla för mig både i livet och för min lilla blogg.
Så Gott nytt år och god fortsättning mm hahhhaaaa -
Victoria Vilket härligt år ❤️
Thåström är något jag också minns!! Helt magiskt.
God fortsättning och jag hoppas år 2016 blir ett fantastiskt år.
Kram ❤️ -
Karin Gott Nytt År!
Jag har en önskan och det är att vi alla fyller året med kärlek, värme och glädje.
Jag börjar med att skicka en stor varm kram till dig Carola och till dina fina barn, och en till er alla som läser här. Ta emot den, skicka den vidare, dela med er. Tillsammans kan vi!
Kram från mig -
Annika Gott nytt år! Om du med kaxigare menar att du ska tro mer på dig själv låter det bra 🙂
-
-
-
Från gravid 17 åring till 33 år och 10 barnsmamma Gott Nytt År önkar vi er ,
Hoppas ni får en trevlig kväll 😀
Mvh Camilla -
-
-
-
Tog en kalkylerad risk igen idag..;)
När vi var på invigningen på Andys lekland som ju Loppi höll i, så fick barnen goodiebags med två fribiljetter i var. Vi var där i lördags, och eftersom biljetterna räcker till och med årets slut så tänkte jag att de sista väl blev oförbrukade. Lite tråkigt, men så är det. Men så sa Janelle att hon och Simon gärna ville följa med ungarna. Jag skulle slippa:) Men så blev det så att jag hakade på ändå, jag har ju testat att köra fel alla möjliga och omöjliga vägar dit, och nu hittar jag faktiskt:)
I dag var enda dagen på veckan som båda de två var lediga, så vi bokade in oss för en dejt. Och så for vi. Ytterligare en medveten kalkylerad risk. Som kändes jävligt onödig när det första som händer när vi kommer dit är att en unge kräks…. Skjut mig.
Mamman gormade på honom att inte äta godis, men tja… vem vet. Det är ju av exakt den anledningen som det är så förbannat tråkigt att vara på ställen med massa folk, speciellt ungar så här års. Folk är liksom oförmögna att hålla sina smittor för sig själva. Jodå han hade kanske ätit för mkt godis och det var anledningen, eller….och det här är så äckligt vanligt att jag nästan får horn i pannan, man ignorerar att ungen ser hängig ut för har man bestämt att göra något så gör man det. Alternativt så skiter man i de rekommenderade isoleringstiderna efter att man varit sjuk. Jag vet att det är surt som satan att ställa in saker, men sånt är livet.
Gör det bara och all vabb i samhället skulle fan minskar med minst hälften! Och det mina vänner gynnar alla:)
Nåja, visar sig om min risktagning bär eller brister…
Vi har haft en kul dag i alla fall!
Vi kom vid tvåtiden, och det var alldeles för mkt folk för att jag skulle tycka det var kul, men framåt kvällen avtog det. Janelle var och lekte med sina småsyskon nästan hela tiden, medan Simon och jag satt och tittade på:) Till slutet när det var glest i labyrinterna, då hoppade vi in åxå.
Jag tror att La Familia Wetterholm kan fundera lite på att öppna en pizzeria:) Det var rysligt roligt.
Här satt vi länge och beställde olika pizzor:)
De har ett antal rum med olika teman, typ pizzeria, veterinär, teater, bilverkstad, bibliotek och de är fint gjorda med rekvisita och det är jättekul att leka där, så det blir en bra kontrast mot att bara kuta runt och gapa och skrika i klätterbanorna.
Suddig bild eftersom jag var så fartfylld;)
Shiiiit vad jobbigt det är att springa i de här labyrinterna! Jag och Trixie jagade varandra, och eftersom jag bara totalvägrar att åka i de rör som skruvar sig ner så kunde hon komma undan där. Tur det för då fick man en liten andningspaus…Efter några ruscher upp och ner var jag totalt slut. Men det är kul, man får slingra sig och använda alla muskler. Undrar jag om det här kanske är något man skulle kunna utveckla för vuxna?
Hälsocoachen rekommenderar tre till fyra träningspass i labyrinten per vecka;) Kanske kan bygga en anläggning för vuxna? Med fränare utmaningar, högre klätterväggar, längre rutschbanor.. Så man utmanar sina rädslor samtidigt som man tränar. Som höjdskräck tex….
Fritt fall rutschbana…satan så läskigt ! Jag och Simon skulle åka, och han bara åkte över kanten, medan jag liksom höll mig fast i kanterna så långt det gick:) Väl nere så var det bara att springa upp igen, och inte förrän jag satt ner igen för att åka gång två kände jag hur adrenalinet kickat in och hela jag darrade:) Gång tre så vågade jag åka utan att hålla i mig alls, och sen fick det vara nog:)
Janelle vågade först inte, men sen så åkte hon massor:)
Vi gav upp vid halv sju, och hade då ränt runt där knappt fem timmar, ungarna var trötta och Lovelia hade slagit i huvudet, alla var törstiga och stället stänger sju:)
Körde inte fel på hemvägen heller, wow. Sist tog vi en sväng via Rinkeby och Tensta:) men denna gång blev det raka spåret hem.
På väg dit körde jag med strålande sol rakt i ögonen, och modd från framförvarande bil som smutsade ner rutan – typ noll sikt, och skitjobbigt. På väg hem var det kolsvart och det är ju jobbigt det med. Man inser ibland vad otroligt skönt det är att köra i dagsljus, men inte solsken utan nederbörd eller dimma och noll trafik:)
Men vi kom hem utan några problem, lämnade av Janelle och Simon hemma hos dem och så for vi via Ica hem till oss. Barnen käkade lite smörgås, jag tog risgrynsgröt, och sen ramlade jag ner i soffan och där sitter jag kvar. Kollar med ett halvt öga på 2012 på tv, och funderar på att gå ut en sista sväng med Doris när den är slut, om jag inte kan muta nån tonåring;)
I morgon är det dags att shoppa mat inför nyårsafton. Herregud. Ett helt år har gått igen!
2016…. Ett oskrivet blad. Jag gillar det gamla vana och trygga, så jag är inte alls speciellt förtjust i nystarter:)
Men jag har på något vis ändå förhoppningen att det ska bli ett bra år. Jag känner nånstans att det liksom är dags nu. Nej, inget har förändrats, jag har fortfarande ett helvete med att någon kniper igen och inte ger ett enda rakt besked. Det enda raka vore att göra det jag bett om sen start, men eftersom det är just jag som ber om det så är det omöjligt. Det är hopplöst, tröstlöst, menlöst, vettlöst och allt annat -löst man kan tänka sig, och det är klart att det skär som en jäkla kniv i mig. Jag tänker fortsätta att undvika att se honom så mycket jag bara kan även i fortsättningen, så mår jag bättre. Jag accepterar inte att jag ska stå i givakt och tillfredsställa idiotiska nycker, när inte samma sak gäller tvärtom. Så är det bara.
Men jag kan inte sluta leva, utan trots allt elände så måste jag göra det bästa jag kan.
Jag väljer att strutsa lite, köra huvudet i sanden, och låtsas som att vissa saker inte finns.
Exakt så är det. Jag kan inte göra något åt mina bekymmer, för det skulle i så fall vara jäkligt olagligt och innebära ett fett långt fängelsestraff:) och det känns som overkill. Det funkar inte för kidsen behöver åtminstone en förälder. Men att oroa mig över det jag inte kan påverka hjälper ju inte utan det gör bara att jag mår dåligt. Jag tar det allt eftersom.
En strid i taget. Just nu är det nån slags märklig vapenvila, men det kan ändras lika fort som en gris blinkar, så jag sover med mina vapen under kudden;)
Undantar man skräpet så känns det som att 2016 kan bli bra. Jag fick en fråga från en reporter vad jag förväntade mig under det kommande året, och såklart stod det tvärstill i huvudet, men en sak hoppas jag verkligen på och det är SOL och VÄRME! Det kanske är två saker..;) men alltså, sol. värme, friska ungar det räcker för mig:) Jag vill ha en härlig husvagnssemester, och jag vill ha lite medvind. Eller vafan, jag vill ha MYCKET medvind!!
Men vi börjar väl med att fira ut det gamla och in med det nya, och vi gör det i all stillhet hemma. Om nån känner sig ensam och vill hänga med oss så är det bara att hojta:) Vi laddar med god mat, bubbel av olika slag, massor av tomtebloss och så äter vi, kollar på Grevinnan och betjänten, spelar spel och är tillsammans. Det kommer en tid när barnen inte vill vara med morsan på nyår, men tills dess så tänker jag njuta.
Nu är filmen slut och Doris ska få gå ut:)
Natti natti 🙂
Kommentera
-
-
-
Viktoria Sjubarnsmamma Det var jätteviktigt för barnens pappa att få fira nyår med barnen som vanligt vårt första år som skilda så nyårsafton var sedan länge vikt åt honom och vi pratade om det så sent som häromdagen. Nu ikväll fick jag reda på att han inte kommer och alltså blir jag och barnen sittandes själva – utan gäster, utan min särbo som bokade upp sig på jobb eftersom kvällen var bortlovad. Maten är inhandlad, förberedd och står redo för sista momentet i morgon kväll. Jag tror inte att jag har varit ensam vuxen på nyårsafton någonsin så det känns lite överkurs att äta fancy mat och dricka alkoholfritt vin solo. Blir lite trött på det här med bristande kommunikation – eller respektlösheten som kommer med det.
Jag ska göra som du och njuta av att spendera nyårsafton med mina barn. Nästa år blir ett toppenår, jag känner det på mig 🙂 -
Tanten Hade alla 4 barmbarnen här för ett par månader sedan. En av dom började hänga och inte ville inte äta strax innan de åkte hem. De hann inte mer än hem så var det dags att spy. Både hon och hennes lillebror spydde hela natten och hade sedan feber ett par dagar. Men ingen av oss andra, varken de andra 2 barnbarnen som ju hade lekt hela eftermiddagen med dom,, vi farmor och farfar eller barnens föräldrar som ju fick ta hand om dom blev sjuka. så, det är inte säkert att man blir det. nu hoppas vi ni klarade er och så får jag önska Dig och hela din fantastiska Familj Ett Gott Nytt År.
-
Anna Du är enorm, jag tycker verkligen det. Jag kan sätta mig in lite i vad du gått igenom. Likvärdigt hände mig dagarna innan jul 2012. Min man gick bakom ryggen med en annan kvinna. Usch vilken sorg trodde ärligt jag skulle dö av smärtan. Men med 2 barn i tonåren så va det bara att skrapa ihop själv. Mycket hände under den tiden. Vi ansökte om skilsmässa men vi fullgjorde den aldrig. Vi hittade tillbaka till varandra. Men det tog tid att läka i hjärtat och själen. Jag kan bli osäker än idag. Alltså du är grym som fixar allt trots. Följer din blogg och du har fått mig att bli starkare i mig själv. Ta ingen skit någonsin. Kärlek och respekt/Anna
-
Maria Önskar dej och dina barn ett fantastiskt 2016. Det är ni värda. Och vet du, Carola, du skriver den bästa bloggen i Sverige!! Så ärlig, underbar, vardagliga bekymmer och glädjeämnen! Det vrider sig ofta i magen och jag gråter av den vanmakt du beskriver. Och jag ler och känner glädje när du beskriver din kärlek till din familj. Hur du står som tigermamman och viker inte en tum för dina värderingar och det du tror på. Du är så mycket Mamma så du om någon borde få pris för bästa blogg och Årets Mamma! Gott Nytt År! Fortsätt att vara dej själv härliga du! Kram från en trogen bloggläsare
-
-
-
-
-
-
-
Jungfrumamma Ja, det här med sjuka barn. Jag hoppas och tror inte att föräldrar drar ut ungarna om det anar att det är sjuka. Åtminstone för deras egna barns skull. Jag menar, sjukt taskigt. Sen att man smittar andra är ju liksom steg två i stegen för visad hänsyn för andra människor. Så långt tänker inte alla, men hoppas hoppas verkligen att folk som sagt åtminstone låter barnen få stanna hemma om de är sjuka. 🙁
-
Bond. James Bond
Corrinda gav mig och syrran varsin biobiljett med tillhörande barnvakt i julklapp:) Och ett litet påpekande att om vi skulle se Bond som vi snackat om, så slutar den visas sista december. Alltså gick vi idag.
SPECTRE, 2 timmar och 28 minuter lång. Som alltid är en Bondfilm sevärd, man vet liksom vad man får. Det är action, snygga scener, snygga människor, snygga kläder, smokingar och en hyfsad story:)
I många år gick jag inte på bio, för jag led svårt av kräkfobi. Bara tanken på att sitta instängd med massor av potentiellt sjuka människor fick mig att må illa, och jag avstod. Det var massa saker jag inte gjorde pga det, och jag begriper idag hur otroligt mycket det begränsade mitt liv. Jag vet inte hur det gick till, men den ligger på en mer normal nivå idag. Jag söker inte upp sjuklingar, men jag får inte grov ångest av bara tanken på det. Jag är väldigt tacksam över det.
Varje gång jag gör saker som förr var psykiskt jobbiga så känner jag en ilning av segerlycka:) Jag övervann det. Fy fan vad bra jag är:)
Nåväl, vi bokade biljetter i eftermiddags, salongen var nästan full trots att den gått länge. Förvisso en liten salong, men ändå. Körde in till stan, parkerade i p-garage:) Love it, jag har ju kört stor buss som inte kommit ner dit, så nu parkerar jag så ofta jag kan där. Fast det är svindyrt. Och lite läskigt, eftersom jag sett för många filmer där det händer saker i p-garage.. Nu är det visst billigare efter 19, så det kostar bara 9 kronor/timme istf de löjligt många kronorna annars, så det är överkomligt.
Det har ju liksom blivit vinter, med både snö och kallt, vi har tio minus! Från plus 12 till 10 minus på några dagar, det svänger fort. Då är det extremt skönt att parkera inomhus.
Mötte upp syrran därnere under jorden, och så traskade vi till biografen, hämtade ut våra biljetter och gick på toa som är obligatoriskt innan bio. Oavsett om man var där precis innan man åkte hemifrån så måste man gå igen, det är som med Pavlovs hundar. Kissar man inte innan man blir sittandes illa till, så blir man akut kissnödig. Biomiljö triggar blåsan, helt klart;)
Sen köpa popcorn och så in och ta våra platser och göra sig hemmastadd. Jag hade mjukisbrallor på, för en gångs skull utomhus, jag visar mig sällan i annat än jeans, men vafan med tjock vinterjacka och höga stövlar syns det ju ändå inte, och så mkt skönare att sitta i:) Och en poncho som filt, kunde inte bli mkt bättre.
Filmen var bra, jag gillar Bond. Daniel Craig är inte min favoritBond, men han klättrar på listan helt klart. Jag gillar Sean Connery, och så Pierce Brosnan. Vilka är era favoriter?
Daniel Craig vinner i längden, första filmen med honom var jag rätt besviken, tyckte han mest var vek och klen, men han har spottat upp sig, Nu är han brutalt cool.
De där 2, 28 timmarna gick snabbt, och så var det slut. Hade gärna fått vara ännu längre. Grejen med Bondfilmerna är på nåt vis att actionscenerna inte är så ofantligt långa. De är många, och intensiva, men inte tio minuters biljakter eller sprängande. Jag kanske bara är gammal, men jag har väldigt svårt att hänga med i det snabba tempo som allt filmas i nu för tiden, det är slagsmål mellan folk som ser likadana ut, eller evighetslånga biljakter med snabba klipp och kameraåkningar. Jag ledsnar, och kopplar bort. Det är ju ingen ide att försöka hänga med ens. Men Bond funkar i mina ögon:) Tack för det.
Vi travade tillbaka till bilarna, konstaterade att det var svinkallt, och stod inne och snackade en stund i garaget, innan vi for åt varsitt håll. Jag hem, och tog ut Doris på en midnattspromenad.
Alldeles tyst och stilla i hela området. Ofta när jag går ut sent med henne så känns det som att jag är den enda människan vaken. Ja och så busschaufförerna då. I kväll var det ju sent, men även om jag går ut vid 22 – 22.30 är det öde. Det är kanske bara jag som är kvällspigg:)
Hemma var det lugnt och tyst i huset, och jag har suttit och jämfört TV på nätet. Vi ska ha en ny, jag vet på ett ungefär vilken, det var jag på rekognosceringstur i söndags nämligen och kollade ut. Men så är det massa saker att ta hänsyn till, tex…vill jag betala nästan lika mkt för en 43 tum som för en 49 tum? Om de är helt jämförbara..? Nä det vill jag såklart inte. Så nu ägnar jag mig åt seriös efterforskning:)
Jag släpade ju upp en gammal rackare, och det är väl inga större fel på den, mer än att den är väldigt liten, ljudet är kasst och den bara har en scart. Jag kan koppla boxen, men inte vare sig DVD eller TV-spel, och det gillar ju inte barnen som fått tv-spel och dvd i julklapp. Det är bara dags att uppgradera sig nu, jag har ju hela tiden sagt att den gamla ska gå sönder först, och nu har den gjort det. Jag gillar inte att välja, och sådana här val har jag alltid med glädje överlåtit på nån annan, jag har sagt vad jag vill ha, vad som är absolut nödvändigt och vad som skulle vara trevligt, och sen har jag gillat läget. När jag går in i butikerna för att kika, vara sådär förklok, så är det så många val att jag blir trött i huvudet och bara vill åka hem, dricka kaffe och skita i det:)
Sån blir jag när jag inte har koll, och på ny teknik erkänns det villigt att kollen är noll. Jag har ju varit den i hushållet som kopplat och fixat de här tekniska prylarna, så helt korkad är jag ju inte, men det är så förbannat mycket med allt nu. Det räcker ju sällan med att bara koppla in en sladd, utan det ska installeras massa skit, och vara specialgrejor till allt, och så tar det TID. En förbannad evighet för att göra nåt som förr tog en minut.
Det var kanske inte bättre förr, men lite mindre prylar;)
Nåväl, det kommer hamna en ny TV på vår tv-bänk inom en snar framtid, så är det bara.
Nu ska jag gå och sova, och ladda för ännu en dag i morgon, få se om planerna håller. Man vet aldrig, och jag tar inte ut nåt i förskott:) Men blir det om tänkt så är det lekdejt med Janelle och Simon som gäller, och det ska bli kul. Det är så härligt att hon vill hänga med sina småsyskon ♥
Natti natti 🙂
Kommentera
-
Ann-Sofie Min kräkfobi blir bara värre och värre.. Nu med kraftig ångest och tvångstankar. Det var lite bättre ett tag men sen vände det och blev tusen gånger värre..
Hoppas nå dit du är idag!Ang tv så håller jag med tidigare kommentar. Köp större än du tänkt dig! Både jag, min mamma och flera vänner har ångrat oss. Minst 49 säger jag som absolut inte skulle ha en sån stor tv!
-
Karin Hej, om du vill ha ett råd ang tv’n så säger jag, köp större än vad du tänkt. Den mista du ska titta efter är nog 49 tum, men du får väl en 55 tum för runt samma pris? Jag vet flera som har köpt mindre tum, alltså mindre än 49, och dom har köpt nya snart igen, och då 55 tum.
Bara ett tips från mig i all välmening <3
Kram -
-
Mich Hur kom du över kräkforbin? Är så glad för din skull, jag har sådan sjuk kräkfobi det styr mitt liv får sådan ångest från hell och känner mig sjuk bara någon nämner att dem varit sjuka, nu väntar jag mitt 1a barn i vecka 14 och är så rädd att jag ska bli en dålig mamma pga forbin, jag vill för allt i världen slippa den så snälla skriv hur du blev av med din och hur du klarade vardagen innan när du hade forbi <3 tack
-
familjenannorlunda Jag vet inte. Det tog många år av ångest men mattades av allt eftersom. Jag var under den perioden, typ 16-18 år, aldrig sjuk men så blev jag det och det var såklart vidrigt men tror det var då det vände på riktigt. Jag har skrivit om det förr, sök emetofobi så bör du hitta. Stor kram till dig jag vet hur du har det! Du kommer bli en toppenmamma det är jag övertygad om:)
-
-
Följ Gabriella Joss:)
Gabriella Joss är ny toppbloggare här på LOPPI. Hon är 20 år gammal och bor i Göteborg (men ska snart flytta upp till Umeå) med sin man och deras lille son Jason. De har även 2 små vovvar. Gabriella har över 159 000 följare på instagram och uppdaterar ofta, hon heter @gabriellajoss där. Ni hittar Gabriellas blogg här ››
Foto: Sandra Rogers Photography
Kommentera
-
Jungfrumamma Ja. Hon är jättegullig Gabriella. Brukar in och kika där titt som tätt. 🙂
-
Diana Åh jag gillar få tips på nya bloggare, så bra när man vill utöka Bloglovin kontot lite. 😀
Älskar att läsa. Önskar bara att jag hade lite mer tid.
Kram på dig <3
Verkar läskig…. 🙂
http://chocochock.se
”Gör dina egna träningshandskar”