Dag fyra i London var en lördag, och vår näst sista dag.

Det började kännas ”stressigt”. Fattar ni hur jag menar? När jag åker bort nånstans så känns det oändligt innan man kommit ungefär halvvägs, då är hemresan så nära, så nära och det finns så mycket man vill göra och hinna med.

Vi hade planerat att gå på bio när vi var här, vi ville se Fantastic beasts and where to find them. Vi gjorde ett försök på fredagkvällen, men då stämde inte tiderna alls som vi ville. Förra gången vi var här såg vi Harry Potter på en stor biograf som heter Odeon och den ville jag gå på igen, för i mitt minne var den gigantisk och enorm och ascool.

Men först inledde vi lördagen som alla andra dagar med att vakna, sega och trötta och så masa oss ner till frukosten.

Eftersom vi nånstans tänkt fort och fel gällande adaptrar till kontakter så hade vi inte med oss någon sådan, vi hade fått för oss att det gick att trycka in våra i deras urtag…det funkade inte ett endaste dugg:) Jag undrar om det är i USA det är så då? För det är typ där jag varit, England, Usa, och Thailand iofs.

Jaja, hur som helst så det enda vi behövde ladda var mobilerna och min powerbank, och det fick vi låna en adapter till i receptionen. Men vi hade ju två mobiler och bara en laddare så det var till att dela. Min skitmobil har ett uselt batteri, det är ju några år gammalt…men syrrans är ännu äldre och håller betydligt bättre. Surt. Jag försökte sätta min på flygplansläge så ofta det gick då håller batteriet, men å andra sidan så ramlade mail och mess in lite huller om buller och vissa har jag missat helt.  Jag laddade sen upp min fullt under tiden som vi var nere och åt frukost, så jag har inga bilder därifrån.

Annars hade det varit rätt kul:) Jag tycker om att lyssna på folk, och titta på dem. Här fanns det lite av alla möjliga nationaliteter, men roligast är ju de som talar engelska. Nu har ju inte jag en så värst stor vana vid att äta hotellfrukostar men lite ändå, och det som jag gillar är att det är en härlig stämning. Folk är nyvakna, inte helt fixade och väldigt trevliga. Lägg till det att engelsmän är artiga, som jag skrev tidigare. Otroligt najs start på dagen.

Att solen skiner gör även det att det känns väldigt härligt:) Utsikten från vårt hotellrum. Så lika hemma, och ändå så olika hemma.

Jag älskar de här smala höga husen! Kanske skulle jag hata att bo i dem för evigt eftersom jag är en lat jävel och mest troligt skulle ledsna fett på trapporna, men så här på besök är de underbara. Och ett ROSA hus mitt i:) Måste stå mitt namn nånstans på det! Vi hade inte tid, men nästa gång vi åker hit, så ska vi avsätta en dag till att bara strosa omkring bland bostadshusen, det är så charmigt!

Vi bodde i Kensington, det är ett lite sådär halvflådigt ställe. Kollade man mäklarnas annonser när man gick förbi deras firmor så kostar det en sisådär 20-25000kr/månad att bo här, i en tvåa, trea. Men de är stora och flotta:) (Har jag fel syster yster? Visst var det ungefär så?)

Återigen, det är december. Kolla blomlådorna.

Jag älskar gamla saker. Jag är en romantiker av rang, och kunde man förflytta sig i tiden skulle jag lugnt vilja återuppleva 17-1800talets London, och även ”Vilda västern” 🙂

Fatta att få gå omkring i krinolin och snörd midja och bara vara vacker. Eller skita i normerna och bli nån slags Calamity Jane och skjuta skarpt:)

Eller vara en lady i 1800-talets London.

Givetvis var det ett elände på många vis, men romantikern i en hoppar liksom över det;)

Det här är tunnelbanestationen vid Earls Court. Även tåg går här.

Så här ser det ut i tunnelbanan. De här kartorna är busenkla att följa. De olika linjerna är utmärka med olika färger, och så står slutstationen på tåget. Så enkelt att även jag klarar av det:)

Nä, fy fan vad jag vill åka tillbaka! London har något visst. Har man en gång uppfattat vad det nu är, men det där speciella så finns den här staden i ens hjärta. För evigt.

Detta är inne på Earls Court station. Tunnelbanan i London har en historia. En lång historia som innefattar både krig och bränder.

Och det är vackert!

Det är fantastiskt vackert till och med.

District Line är det som går förbi här, och som ni ser är det så enkelt att leta sig fram:) Kartorna är enkla och svåra att missförstå.

Vi bytte ofta tunnelbana här, på värsta turiststället Notting Hill.  Nu hittar min syrra i London som i sin egen bakficka, så oftast så går jag bara med. 

Tror att jag har koll, men egentligen är det hon som har det. Jag bara följer efter. Det tog flera dagar innan jag liksom hade en överblick över London, och det har jag glömt redan;)

Vi har vänner som heter Bond i efternamn, så detta är ett måste att fota.

Den här kartan visar mer övergripande och det var väl här jag fattade lite vart, hur och varför 🙂

Att åka tunnelbana kanske inte är nån big deal för er som bor i städer där det finns, men jag bor i Uppsala. Vår stad ligger på lerjord och det finns inte en möjlighet att vi skulle kunna ha nåt undergroundsystem. För mig är det exotiskt:) Och jag känner mig ascool när jag kan ta mig fram här.

Hela lördagen ägnade vi åt att åka tunnelbana och gå i affärer.

Framåt kvällen tog vi oss åter till Odeon och köpte biljetter.

Och fy farao vilken bra  film det här var.

Fast Odeon var ju inte alls lika fabulös som jag hade i minnet. Den är fortfarande stor, men inte så gigantisk som jag mindes, även om den har cirka tusen platser:)

Filmen var i 3D något som varken jag eller syrran gillar, men de här glasögonen man fick köpa här var fan bra. Jag som brukar tycka att det skaver och är mest obehagligt. De fick följa med hem:) (möjligen blandar jag ihop dem med mina senilbrillor så småningom, de är väldigt lika)

Jag är inte jättebra på engelska, Jag är inte dålig, men när man alltid har en textremsa på tv:n så blir man lite lat. Jag hade väldigt bra betyg i engelska i skolan, men har tappat otroligt mycket i ordförråd och förståelse. Trots det hade jag absolut inga problem med att hänga med i den här filmen. Och den hänger ju på sått och vis ihop med Harry Potter, Se den!

En perfekt avslutning på vår vistelse som ju gått lite i HPs spår:)

När filmen var slut så åkte vi hem till Earls Court, och köpte nåt att äta i nån av butikerna. Det är rätt schysst att de är öppna så länge som till 23-24, och vi tar alltid hundra år på oss eftersom de i minsta lilla kvartersbutik har så annorlunda utbud mot hemma.

Gatuskylten på vår gata:

PÅ rummet hade vi en vattenkokare och vi drack ofta en kopp te innan sängdags. Perfekt.Att ha möjligheten att koka kaffe eller te när man kommer sent hem är guld. Nu fanns det en likadan nere i receptionen också så det fanns flera möjligheter. Suveränt.

När vi gick och lade oss hade vi packat ihop våra saker rätt bra. Vi åkte hit med nästan tomma väskor, så det var bara att shoppa:) När vi uppskattade vikten på dem så jämförde vi med de kettlebells vi brukar lyfta och konstaterade att de borde väga mindre än de 23 kg som SAS tillåter. Runt 18kg tippade vi på, och faktiskt var vi väldigt nära, det insåg vi på Heathrow dagen efter när min vägde 18.1 och syrrans ungefär lika mycket.

Mer om det i sista inlägget om London:)

Nu ska vi tillbaka till London:)

Vi bodde på ett hotell som heter Ibis Style, det är en kedja och om alla hotell är som detta så kan jag varmt rekommendera det. Det stod i recensionerna att det var lite små rum, och det var det kanske, men alldeles tillräckliga. Rena, fräscha och inte iskalla:)

Jag gillar hotellfrukost. Det är en himla tur att jag med åren lärt mig att äta frukost så fort jag vaknar för jag vill sova så länge det går OCH äta så länge det går:)

Förra gången vi var i London hade vi en märklig hotellupplevelse. Jag tjatar lite, sorry:)

Syrran har bott på det hotellet, det kan ha hetat Notting Hill, det låg i alla fall där, och var tjusigt från utsidan. Vi fick först ett mögel och cigarett-stinkande rum och bad om att få byta. Och då fick vi världens minsta rum;) Men det luktade inte (så) illa.

Frukosten var vi ensamma om att gå ner till, och vi förstod varför när vi såg den tråkiga filmjölken, med dammig mûsli och torra rostmackor. Smör och marmelad i engångsförpackning.

Vi kunde inte äta där, det var inte bara enbart tomma kalorier utan de var dammiga dessutom;)

Så vi åt alla frukostar ute, det var gott men blev svindyrt.

Denna gång var det så fint!

Ja, engångsförpackningar även här, men fräscht och både grönsaker och frukt. Och så det absoluta måstet för min del – croissanter. Två varianter:)

Standardfrukosten för oss var yoghurt, två rostade fullkornsmackor med ost och kalkon på. Philadelpiaosten istf smör var godare insåg vi efter dag ett:)  Och om inte grönsakerna ramlade av så toppade vi med dem. Äppeljucie. Vattnet var helt ok det med, så började med ett eller två glas vanligt vatten.

Croissanter med NUTELLA! Har aldrig ätit förr, men borde väl begripit att det var svinigt gott…och så massa kaffe (latte/cappucino) och till sist en actimel:)

Frukosten serverades från halv sju eller nåt men då var vi inte direkt där, utan våra klockor ringde halv nio, och så var vi snabba att göra oss i ordning och kom ner vid nio, då hade vi en timme på oss. Tio  stängde de men man fick sitta kvar tills man var färdig:)

Sen gick vi tillbaka upp, eller åkte hiss, för matsalen var i källarplan och vi bodde på plan fyra…med miljoners smala trappor. Sista dagen fick vi gå för då var hissen trasig och vi fasade lite för att släpa våra svintunga väskor ner för trapporna, men de hann laga den innan vi skulle checka ut;) Pust.

Dock gick vi nästan alltid ner, hissen var långsam och stannade ofta på alla våningar, så det gick snabbare, och sen är det mysigt att gå i trappor i sådana hus:)

Dag tre var en fredag och vi var otroligt trötta på morgonen, men släpade oss upp.

Och ner:)

Käkade frukost och sen drog vi direkt till Primark.

Det är massor av svenskar där, vilket gör att både syrran  och jag automatiskt nyper igen truten, man vill ju liksom inte avslöja sig;)

På Primark finns typ allt. Eller iaf i kläder, smink och sånt. Det är alltid mycket folk, som släpar på stora tunga varukorgar, och det är personal överallt som står och viker ihop det som kunderna vikt upp. Folk beter sig inte från sin bästa sida, utan kastar runt saker, tappar på golvet och tar inte upp det, trampar på saker, och hänger inte tillbaka utan lämnar högar med saker här och var så det behövs massor av personal. Det är billigt. Riktigt billigt, men det gäller att ha lite koll för allt är inte billigare.

Vi tillbringade ett antal timmar här:)

Och sen åkte vi raka vägen hem med kassarna för vi hade ingen lust att släpa på dem.

Det tog lite tid att åka hem, men det var det värt.

Här hängde alltså de här fantastiska dräkterna och som jag ville visa dem, men eftersom vi nu tänkt oss att ”överraska” med dem så fick jag vara tyst.

Jag köpte jultröjor till alla de sex minsta, med bjällror på till småkillarna:) Ett par varsitt par av nån form av stickade tajts/leggings till mig och alla ungar utom Robban som aldrig skulle ta på sig något liknande;)

Tofflor, strumpor med Batmantryck och mantel:) Fanns ’även med WonderWoman:)

Smycken, smink, underkläder, Harry Potter tröjor till Janeller. Det fanns onepiece i fleece, med tryck av svampbob fyrkant, spindelmannen, batman, pikatchu, my little pony…alltså allt.

Dock inte en sån t-shirt jag skämtat med Corrinda om att hon skulle få, den hittade jag på en turistbutik sen men vägrade köpa då den gick loss på typ 175kr. Såååå kul är det inte;)

Det var jättelustigt att köpa sådana här på 80-90-talet till dem hemma som inte fick följa med;)

Efter att vi åkte hem med väskorna så åkte vi tillbaka ner till stan och bara gick omkring. Vi letade efter en annan Disneybutik än den vi varit i, för de hade inga fina julkulor som var ett primärt mål att köpa. Men man skulle kunna säga att vi liksom inte hittade den:)

Trots att vi körde (gick) på GPS och traskade runt och letade. Enligt kartan var vi exakt rätt. Det visade sig sen att det verkade vara en pop-up butik och att den visst inte var kvar. Och var den det så hittade vi den alltså inte.

Jag är lite osäker på vad vi gjorde här på fredagen, har frågat syrran och hon har inte heller full koll, dagarna flyter ihop lite:) men vi tror att det var då vi äntligen gick till syrrans favoritkaffehak. Bar Italia. Hon har pratat sig blå om ett oerhört mysiga ställe med charm och myselimyspys. Jag förväntade mig något storstilat, men det var tre äpplen stort;)

Som en korridor rakt in, och inga lediga stolar. Kaffet var gott, men jag har druckit godare;) Men syrran var lyrisk. Faktiskt så satt vi ute och fikade! I december:) Klockan var rätt mycket, runt 20, och på väg ut krockade vi med två poliser som fotade sig med turisterna. Eller det var nog så att det var turister som ville fotas med dem:)

Den där lilla bakelsen var god:)

Vi hade inte ätit middag, som vanligt och som jag sa innan vi åkte, så är det alltid så här. Vi har fullt upp med annat, och så slår hungern till och då dämpar man den med en kaffe, eller en chokladkaka;)

Nu blev det en bak och fram-middag deluxe, och efter att ha fikat så tog vi oss tillbaka till Leicester Square och gick på Pizza Hut.

Och sen var jag proppmätt och mådde inte helt bra:)

Haha, vi åkte hemåt med tunnelbanan och somnade sött. Det är jobbigt att gå hela dagarna.

Här är vi i Covent Garden, som hade en fantastisk juldekoration. Först en enda mistel, som vi skulle ta en bild under.

Syrran fick en highfive av en kille i alla fall, så ganska nära en julpuss:)

Inne i Covent Garden hade de sen mistlar i hela taket men det gick inte att fota så det gjordes rättvisa ett enda dugg. Ni får tänka er:)

Deras fantastiska julgran gick inte heller av för hackor direkt. Ser ni att den står i en stor kruka?Otroligt vackert.

London är en fantastisk stad:)

(Påbörjade detta inlägg i fredagskväll och så hängde allt sig mitt i bilduppladdningen…:/ Meeen vi testar väl nu igen då;)  )

Oj nu blev jag trött:=)

Farligt att sätta sig ner helt klart. Jag vet dock inte vad jag gjort idag? Men lite ditt och datt.

Jag har precis kommit upp från tvätteriet där jag sorterat en jäkla massa tvätt, det bygger på otroligt snabbt. När jag åkte till London var det tomt, men när jag kom hem var det massor som låg, både rent och smutsigt. Och så en massa sängkläder på det och man har att göra.

Handlat har vi gjort, jag och Jamie. Han ville absolut följa med, vilket var lite synd för annars hade jag köpt lite julklappar åt honom och Jordan. Passat på liksom.

I år är det svårt, Ingen har något vettigt som de önskar sig. Eller, det är fel för det enda de önskar sig är vettiga saker, som i sadelskydd, mapp till skolpappren, underkläder. Men det är tråkigt att handla:)

Jag gläds dock åt att de verkar nöjda med det de har och inte känner att de saknar något ♥

Vill ni höra om London?

Jasså? Jamen okey då:D

Onsdag 30 november så kom pappa och hämtade upp mig, syrran, Jamie och Doris och skjutsade oss till Arlanda. Han släppte av syrran och mig och tog med de andra två hem igen, och vi var på väg:)

Vi hade gott om tid, och gick först och checkade in. Eller alltså, med dagens nymodigheter så gör man ju allt sånt här själv nu. Vi gick och skrev ut bagagetaggar och boardingkort, man scannar sitt pass på nåt vis och givetvis fattade vi inte hur, men efter att ha grejat på så funkade det. Sen till disken där det förr satt en person och tittade på ens pass och biljett och satte på tagg på väskan och skickade iväg den på bagagebandet. Nu får man digitala instruktioner. Väskorna får väga 23kg om man flyger med SAS: Ingen aning om det är samma på alla flygbolag. Våra vägde typ inget:)

Så växlade vi lite pengar. Helst vill jag betala allt med kort för då slipper man stå med de där pyttiga mynten och fundera ihjäl sig på vad de är värda:D Men det blir ju lite dyrare med nåt påslag på kort. Inga gigantiska summor men finns ingen anledning att skära bort pengar. Sen betalade vi med både kort och pengar lite hur som helst:)

Sen så gick vi igenom säkerhetskontrollen. Sist jag flög. till Göteborg, fick jag gå igenom tre gånger… det pep och pep. Jag hade mobilen i bakfickan, sen armband och så bälte. Till sist trodde jag att jag skulle dö pinsamhetsdöden, speciellt eftersom ena killen var så söt och tyckte jag var så korkad;)

Den här gången lade jag ur allt jag hade i fickorna och stoppade det i väskan och sen upp med den på bandet, tillsammans med jackan. Inte ett ljud, och det är ju nästan så man vill highfiva säkerhetsmänniskan när man kommer igenom, men då kanske man verkar mer än lovligt misstänkt;)

Traskade iväg genom taxfreebutikerna och letade reda på SAS-loungen där vi käkade frukost.

Kanske har jag visat bilderna förut, men det får gå ändå:)

Fanns saker som i alla fall inte jag äter till frukost, men vad vet jag hur andra gör.

Jag var ju som alltid lite nervös inför att flyga, det är inte min paradgren helt enkelt. Jag tänker att jag borde nog bli flygvärdinna för att riktigt komma över det här larviga:) Fast bara tanken på att vara trevlig mot riktiga idioter får mig att tänka ett varv till. Fy så de kan få mycket skit, och det är ju aningen svårt att slänga av passagerare;)

Syrran lät mig sitta vid fönstret, inte för att jag vet om det är bättre eller värre, men jag sitter gärna där så jag ser ut. Och gärna med syrran mellan mig och nån annan okänd.. Ibland vill jag verkligen inte vara social och det ”riskerar” man ju på plan så här.

Sen det obligatoriska, man MÅSTE läsa igenom säkerhetsföreskrifterna. Det är bara så. För även om jag kan de i princip utantill och faktiskt tror att jag vet vad jag ska göra i en nödsituation så måste det läsas. Inte jinxa alltså:) För övrigt så funkar jag vettigt när det blir akuta grejer, jag kan inte bara stå och titta på utan jag måste göra saker. Och det skulle förvåna mig mycket om jag blev hysterisk, möjligen för en liten stund, men så fort jag släppt ut trycket så brukar jag bli grymt effektiv. Nu har jag tack och lov aldrig behövt assistera  flygvärdinnan fälla ut rutschkanan men jag misstänker att jag skulle stå där och hjälpa till:D

Haha.

Jaja, hur som helst, nästa obligatoriska är att läsa magasinet som ligger i stolsfickan. Och det här omslaget alltså ♥

Inte för att det är grymma Mads på det utan för att det var så jäkla snyggt. Matt med väldigt lite text och så blank guldtext.

Om man kan nominera omslag nånstans så ska jag nominera detta.

Tidningen är på engelska, vilket gör att det är lite knöligt att läsa, jag fattar men det tar längre tid. På svenska läser jag rätt snabbt, så det är väldigt ovant. Men det är bra för då kan jag koncentrera mig på det:)

Det gick ju alldeles utmärkt att lyfta, Den här gången med.

Fantastiskt väder! Tänk att få jobba ovan molnen och se solen varje dag:)

Det värmde på rutan så den var alldeles het.

Vi drack lite te och snackade om artiklarna i tidningen och plötsligt var vi över England. Nånstans.

Den här höjden gillar jag att flyga på, man ser massor och det är ett härligt perspektiv.

Så var vi framme då, och det gick lika bra att landa:)

Vi sitter alltid kvar tills de flesta gått av, det är så tråkigt att trängas med hetsiga människor som står i vägen för att ta ner sin väska men ändå suckar över andra. Vi sitter kvar och väntar i stället. Finns ingen anledning att stressa, speciellt inte när man har incheckat bagage att vänta på.

Så småningom kom vi fram till passkontrollen, och ställde oss i en kö, som visade sig vara en där man själv ska scanna sitt pass, och titta rakt in i en kamera för igenkänning eller nåt. Inte vet jag.

Ja, det gick ju inte alls:)
Varken syrran eller jag lyckades scanna våra pass så vi fick gå till en bemannad disk. Och även om man vet att det är absolut inget fel på mitt pass, jag har absolut inga lik i väskan eller det förflutna så nog fan tvivlar man på att bli igenomsläppt.;) Men det blev vi.

Vidare och hämta upp våra väskor, och sen åkte vi ner för att ta tunnelbanan. Köpte Oystercard, som är en form av kort som funkar på buss, tunnelbana och tåg. Kanske nåt mer? Det är det billigaste sättet att ta sig fram helt enkelt, och vi fyllde på med några hundra så vi skulle klara oss ett tag. Det är en maxgräns per dag som dras, runt 70kr eller nåt, så dyrare än så blir det inte, om man håller sig inom sina zoner. Typ.

Att vi valde att åka tunnelbana i stället för Heathrow Express som fler av er undrat över, det är för att tunnelbanan gick raka vägen utan byten, medan vi med Express hade varit tvungna att byta på typ Paddington eller nåt, en stor station med miljoners folk. Med väskor så är det skönt att slippa byten, och restiden blev ungefär samma. Plus att det är mycket billigare:)

Vi hade köpt sandwich på flygplatsen som vi smackade i oss på tåget. Det gick ovan jord stor del av vägen och det är så kul att se alla hus. Så olika, men ändå så lika.

Överhuvdtaget äter folk överallt i London. På tåg, tunnelbana, buss, gatan överallt går de runt med en macka eller en förpackning nötter. Det förvånade mig att det fanns så mycket nyttiga alternativ. Väldigt mycket frukt av lika slag i förpackningar, nötter, kalorimärkta varor. Och så chips och godis med såklart

Syrran hade bokat ett hotell som hon INTE bott på tidigare, som jag skrev, och satt och kollade på kartan hur långt det var och funderade på hur vi skulle hitta. Framme på Earls Court som är vår station så klurade vi inte ut vilken sida vi skulle upp på så vi chansade, och så tittade vi tvärs över gatan och se där! Där var minsann gatan vi skulle bo på:) Och sen tog det tre minuter så var vi framme vad hotellet.

Ibis Styles hette det, och jag kan varmt rekommendera det. Rent. fräscht, inte så stora rum men alldeles tillräckliga, trevlig personal, HISS ( inte jättekul när det inte finns det med tanke på att det är smala små och många trappor när man ska nånstans. De bygger på höjden i det här landet )

Ser ni grejen på väggen i spegeln? Det vita som ser ut som en kupevärmare?

Det var typ som en kupévärmare:) och jäklar så smart! I alla badrum jag varit i på hotell i London har jag frusit för de har sällan värme här inne, handdukstorken var inte inkopplad;) Men slog ,man på den här blev det varmt och skönt och jagade bort det här iskalla fuktiga som blir.

Guldstjärna på den:)

Att det sen var så trångt att man fick gå på tvären förbi handfatet det gör inget. Jag behöver inte ha större plats än så:)Vattenkokare ♥ Bästa grejen!

Vi började med an kopp kaffe och åt den macka vi inte hunnit med.

Bytte skor, hämtade andan och så iväg igen 🙂

Ihhhh vi var i London! Mungiporna åkte liksom upp automatiskt. Vi var framme, installerade på hotellet och redo att göra stan. Allt hade gått som på räls. Härligt!

Vi hade sett info om en stor julmarknad som vi åkte till, i Hyde Park.

Nästan så vi såg pariserhjulet från tunnelbanestationen. Det var stoort:)

Inte så kallt, några plusgrader. Och funkade utmärkt med bara kappan, och vantar.

Marknaden hade både karuseller och försäljning av hantverk. Alla karuseller var klädda i vinterskrud, det var jultema på allt.

Väldigt vackert, men väldigt svårt att fota när det är mörkt och blinkar överallt.

Det doftade ljuvligt på ett ställe och efter att ha gått runt hela snosade vi reda på det igen, och det var ju de här våfflorna med diverse topping på som doftade så gott! Vi köpte varsin med nutella på:)

Det var så gott. Jag har ätit sådana här tidigare men dessa var fantastiska.

Inte så farligt mycket folk, klockan var runt halv fem, fem när vi kom och det var ju onsdag, är säkert betydligt mer på helgerna.

De hade anammat mycket från alperna, och det fanns ölstugor, after skistugor och massa sånt. Och även två karuseller ombyggda till barer:) Ja, de snurrade men väldigt långsamt. Gick inte att fota, men den ena var en såndär barnvariant med hästar och elefanter ni vet. Så stod man vid barbord som hade karuselldjuren som underrede:)

Vi kände inte alls för att dricka kall öl, då lockade mulled wine mer,det lät som glögg ungefär, men vi hoppade över det med, och traskade vidare. Vi var här nån timme, kanske en och en halv innan vi gick in mot stan. Vi var in en sväng på Primark och kollade läget. Handlade lite såklart det är liksom omöjligt att låta bli. Det finns så otroligt mycket där, och vad jag tror och har erfarenhet av är det av helt ok kvalite. Till jäkligt bra priser.

Vi snurrade runt där ett tag, och sen vidare ut i kvällen.

De kan juldekorera i London. ♥

Det här är Oxford street. De här änglarna flög längs med hela gatan och den är lång. Underbart. Deras vingar liksom flaxade med hjälp av lamporna som tändes och släcktes.

Vi insåg att vi inte ätit något vettigt på hela dagen, men kände inte alls för nåt fancy. Helst hade vi kunnat åka hem och dricka te och käka godis;) men McDonalds lockade lite, och vi hade en sån precis hemma.

Så vi åkte dit, och beställde, och fy fan vad det är gott:)

Man vet exakt vad man får, oavsett vart i världen man är. Är man sugen på McD så blir man aldrig besviken:)

Den där pajen hade choklad och bananfyllning, fatta hur god den var:)

Och så handlade vi massa godis, man måste det. Det finns så mycket roligt ju:)

Tillbaka på hotellrummet så duschade vi och kröp ner och kollade lite på TV, samtidigt som vi snackade, planerade dagen efter då vi skulle till Harry Potter utställningen.

Den ligger en bit utanför stan, så det blir lite dyrt att åka dit, men syrran är ju bra på sånt här så hon klurade ut en alternativ väg där vi undvek den dyra zonen.  Vi hade bokat till 11.30 och det var lite tider som skulle passas.

Men det får ni höra om snart, för nu ska jag hoppa i säng.

Natti natti 🙂